Skip to main content

Full text of "Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar"

See other formats 


L  I  B  RAR.Y 

OF  THE 
UNIVERSITY 
OF    ILLINOIS 

977- 3 
J63s 


lUINtNS  R1ST0RICAI  SURVEY 


NEW  YORK. 


SVENSKARNE  I  ILLINOIS. 


HISTOKISKA  ANTECKNINGAR 


SAMLADE  OCH  UTGIFNA 


-AF— 


ERIC  JOHNSON  och  C.  P.  PETERSON. 


>> 


■fr-<S>$>4**^   t' 


CHICAGO, 

TRYCKT  HOS  "W.  "WILLJAM90N,  1  &  3  N.  CLAKK  STREET, 

1880. 


9? 


FORORD. 


Det  torde  vara  en  lätt  sak  for  litet  livar,  att  inse,  det  utgifvandet 
af  ett  arbete  likt  det  föreliggande  är  förenadt  med  både  många  och  stora 
svårigheter.  Ett  af  de  största  hindren  vi  mött  vid  samlandet  af  mate- 
rialierna  för  de  historiska  teckningarne  har  bestått  uti  frånvaron  af  äl- 
ven den  minsta  urkund  att  gå  efter,  hvilken  omständighet  nödvändig- 
gjort personliga  besök  hos  flera  hundra  landsmän,  ur  hvilkas  minnen  vi 
måst  hemta  underrättelserna  om  de  olika  nybyggenas  tidigaste  öden. 
Som  också  lätt  förstås,  hafva  på  grund  häraf  dessa  underrättelser  icke 
i  hvarje  fall  kunnat  blifva  så  fullständiga  som  önskligt  varit.  Många 
af  de  första  banbrytarne  ha  för  längesedan  hänsofvit,  många  andra  af- 
flyttat  till  vestligare  orter,  och  ej  så  få  ur  minnet  förlorat  mången  sak 
som  skulle  varit  af  historiskt  intresse.  Hvad  beträffar  tillförlitligheten 
af  de  uppgifter,  vi  i  arbetet  lemna,  så  må  nämnas,  att  vi,  genom  ett 
samvetsgrant  jemförande  af  de  erhållna  underrättelserna,  sökt  att  i 
hvarje  fall  förvissa  oss  om  det  rätta,  och  vi  veta,  att  de  äldre  landsmän- 
nen inom  de  omhandlade  nybyggena  skola  ena  sig  deroin,  att  vi  icke 
på  måfå  nedskrif vit  de  saker,  hvari  bokens  egentliga  värde  måste  bestå, 
nämligen  de  verkliga  förhållandena  ibland  landsmännen  i  staten,  nu 
och  fordom.  Skulle  åter  någon  anse  arbetet  i  detta  afseende  ofullstän- 
digt, så  försäkra  vi,  att  vi  med  bästa  vilja  i  verlden  icke  kunnat  göra 
det  fullständigare,  enär  vi  icke  uteslutit  eller  förbigått  något  väsendt- 
ligt  som  kommit  eller  kunnat  komma  under  vår  uppmärksamhet. 
Skulle  vi  genom  tillämnade  fortsatta  efterforskningar  framdeles  lyckas 
samla  några  vidare  underrättelser  af  vigt,  så  är  det  vår  mening  att  der- 
med  "tillöka  och  förbättra1'  nästa  upplaga,  i  hvilken  äfven  många  lef- 
nadsteckningar,  som  vi  ännu  icke  hunnit  erhålla,  skola  inrymmas. 

Emellertid  ligger  i  den  antydda  svårigheten  att  samla  historiska 
notiser  rörande  de  svenska  Illinois-nybyggena  den  bästa  ursäkten  för 
utgifvandet  af  denna  bok.  Ty  ingen  vill  väl  förneka  önskvärdheten 
att  ega  en  slags  krönika  öfver  vår  nationalitets  första  uppträdande  i 
denna  stat.     Följaktligen  och  emedan  det  redan  nu  är  vordet  så  vansk- 

m 


IV 

ligt  att  ur  glömskans  våld  rädda  de  minnen  vi  anse  både  kära  och  vär- 
derika, är  det  ju  icke  för  tidigt  eller  på  något  sätt  opåkalladt  att  göra 
ett  försök  i  denna  riktning.  Vårt  försök  är  —  vi  erkänna  det  villigt  — 
matt,  och  många  brister  vidlåda  arbetet,  som  förråder  ovana  vid  värf 
af  denna  art;  men  vi  ha,  som  sagts,  varit  trogna  gifterna,  liksom  vi 
också  i  de  små  betraktelser  öfver  ett  och  annat,  vi  ibland  anställt,  sorg- 
fälligt undvikit  att  framställa  någon  eller  något  i  annat  sken  än  det, 
som  verkligheten  sjelf  spridt  deröfver.  Innerligt  skulle  det  glada  oss, 
om  vederbörande  allmänhet  instämde  med  oss  härom,  och  innerligare 
blefve  tillfredsställelsen,  om  med  tiden  en  bättre  häfdatecknare  fram- 
trädde med  en  lifligare  skildring  öfver  svenskarne  i  den  amerikanska 
vesterns  stoltaste  och  löftesrikaste  stat,  Illinois. 

Utgifvarne. 


INNEHALL. 


Sid. 

Förord ra 

Inledning vn 

Historik  öfver  staten  Illinois 1 

^Kort  återblick  på  Henry  Co.  historia.  .18 

.—-Bishop  Hill-koloniens  historia .22 

Komp.  D.  i  Ills.  57  reg 55 

Nekoma 62 

Staden  Galva 64 

Andover  township 69 

Clover  „         83 

Oxford  „ 84 

Lynn  „         85 

Western        „         87 

Osco  „ 90 

Munson         „         92 

Geneseo        „         92 

Cambridge  „         95 

Kewanee       „         96 

Återblick  på  Henry  County 98 

Svea  brandstodsbolag 100 

Eock  Island  County 103 

Staden  Rock  Island 106 

Staden  Moline 112 

-Knox  County 123 

Knoxville 127 

-Staden  Galesburg 132 

Det  svenska  komp.  i  Ills.  43  reg 143 

Walnut  Grove  township 149 

Copley  och  Victoria  township 153 

Sparta  township 157 

Ontario        „        159 

Lynn  „      161 

^Jlenderson  „       161 

__Mercer  County  och  dess  svenskar 163 

Aledo 168 

New  Boston 169 

Swedona 170 

—  Stark  Co.  och  svenskarne  derstädes. . .  172 

»— Warren  County 176 

^^Bureau  County 180 


Sid, 

Staden  Princeton , 183 

Wyanet .' 190 

Kane  County. 192 

Staden  St.  Charles 192 

Staden  Geneva 195 

Staden  Batavia 197 

Staden  Aurora 198 

Staden  Elgin 199 

De  Kalb  County 203 

Sycamore 204 

Staden  De  Kalb 206 

Winnebago  County 208 

Staden  Rockford 209 

Pecatonica 223 

Mc  Lean  County 224 

Ford  County 226 

Vermillion  County 230 

Svenskarne  i  Chicago 232 

Silfversparres  batteri 275 

Den    svensk-amerikanska    lutherska 

kyrkans  gryning 280 

Den  svensk-amerikanska  metodistkyr- 
kans uppkomst 286 

Den  evangelisk-lutherska  missionssy- 
noden   292 

De  svenska  baptisterna  inom  staten..  293 

Lefnadsteckningar  med  porträtter 295 

Weller  township 305 

Galva  „        314 

Andover       „        321 

Clover  „        326 

Oxford         „        327 

Lynn  „        328 

Western       „        332 

Osco  „        336 

Cambridge  , 337 

Geneseo       „        340 

Moline 341 

Rock  Island 350 

Galebburg 352 

y 


VI 

Walnut  Grove  township 360 

Knoxville 361 

Victoria  och  Copley 362 

Paxton 365 

Beaver 370 

D  novan 371 

Avon 372 

Princeton 373 

Wyanet .377 

Rockford 378 

Chicago 388 

New  Windsor 432 

Aledo 433 

Geneva 434 

Monmouth 435 

Wataga 436 

Tillägg  till  den  biografiska  afdelnin- 

gen 438 

Lärarepersonalen  vid  Augustana  Col- 
lege   450 

Forna  Illinois-svenskar  nu  bosatta  i 

Nebraska 452 

Svenskarne  i  Delaware 455 


PORTRÄTTER. 

Kapt.  John  Ericson. 

Kapt.  Eric  Johnson  22 

Eric  Bergland 54 

Jonas  W.  Olson 66 

Kapt.  A.  G.  Warner 98 

Prof.  T.  N.  Hasselquist 108 

A.  Friberg 114 

Nels  Nelson 133 

P.  S.  Nelson 160 

A.  A.  Shenlund » ..' 186 

John  Nelson 216 

P.  L.  Hawkinson 232 

J.  A.  Enander 244 

J.  P.  Hussander  256 

P.A.  Sundelius 268 

Peter  S.  Wyman 275 

S.  B.  Newnian. 288 

Charles  Strömberg 394 

Neander  N.  Cronholm 398 


INLEDNING. 


Staten  Illinois,  hvars  allmänna  häfder  vi  i  korta  drag  meddela  här 
nedan,  eger  för  oss  svenskar  ett  serskildt  historiskt  intresse  på  grund 
deraf,  att  det  var  hit  som  vi  först  riktade  blick  och  håg,  när  stugan  blef 
för  trång  på  fosterjorden,  liksom  det  också  är  här  som  man  i  dag  finner 
stamhållet  för  de  Sveas  söner  och  döttrar,  hvilka  gjort  Amerika  till  sitt 
andra  fädernesland.  Sedan  1846,  då  detta  land  började  ådraga  sig  vår 
uppmärksamhet,  har  den  svenska  utvandringsströmmen  stadigt  pågått 
—  ofta  med  brusande  fart  —  och  hitfört  omkring  200,000  personer, 
hvilket  antal  tvifvelsutan  genom  födslar  under  tiden  fördubblats;  så  att 
den  svensk-amerikanska  befolkningen  i  dag  består  af  cirka  400,000  sjä- 
lar, af  hvilka  en  femtedel  med  säkerhet  återfinnas  inom  Illinois.  Att 
"präriestaten"  bebos  af  75,000  svenskar  kan  icke  betviflas  af  någon  som 
genomfarit  densamma  och  besökt  hvarje  nybygge,  der  landsmän  lefva 
och  verka.  Man  vet,  att  det  i  Chicago  allenast  fins  landsmän  nog  att  i 
numeriskt  hänseende  mäta  sig  med  en  svensk  stad  af  tredje,  om  ej  andra 
rangen.  Chicago  har  nio  svenska  kyrkförsamlingar  med  lika  många 
kyrkor,  af  hvilka  åtminstone  en,  hvad  stil  och  storlek  beträffar,  icke 
gifver  vika  för  många  i  fäderneslandet.  Af  de  fem  här  utgifna  svenska 
veckotidningarna  ega  de  3  äldsta  en  sammanlagd  spridning  lika  stor  som 
Sverges  tre  mest  spridda  tidningar.  I  nästan  hvarje  handelsgren  träffas 
här  landsmän,  som  drifva  egna  affärer,  och  af  stadens  100  eller  så  yr- 
kesidkare  af  svensk  börd  omsätta  ett  dussin  omkring  en  million  dollars 
årligen.  De  fyra  ledande  atlantiska  ångbåtsbolagens  affärer  i  vestern 
skötas  af  svenskar,  bosatta  härstädes.  Utaf  Chicagos  hundratals  fabri- 
ker fins  knappast  en  enda  hvarest  ej  den  svenska  handtverksskicklighe- 
ten  står  högst  i  pris  och  svenska  arbetskrafter  företrädesvis  anlitas. 

Gå  vi  utom  den  stora  staden  och  besöka  de  andra  orter,  inom  sta- 
ten, som  af  svenskar  befolkats,  så  bevittna  vi  samma  rastlösa  id  och  flit 
der,  skåda  der  samma  bevis  på  if ver  och  nit  för  religion  och  seder.  Mer 
än  100  svenska  tempel  resa  sig  inom  den  unga  staten  och  tala  om  hjer- 
tan  och  sinnen,  hvilka  i  kampen  för  den  jordiska  tillvaron  icke  döfvats 
för  den  röst,  som  hviskar  om  ett  högre  lif  härefter.  Tvänne  läroan- 
stalter, (den ena  serdeles  märkvärdig  för  sina  raska  framsteg)  som  häfda 
nationalitetens  rykte  för  sin  höga  intellektuella  ståndpunkt,  ha  upp- 
rättats och  vidmakthållas  af  och  för  vårt  folk.  Landsmän  ega  och  drifva 
ett  stort  antal  större  fabriksföretag  af  ingen  ringa  betydelse,  i  hundra- 

vn 


VIII 

tal  räknar  man  svenska  handtverks-  och  handelsaffiirer,  medan  de  sven- 
ska landegarne  i  Illinois  uppgå  till  tusental.  Landsmän  finnas  som 
besitta  öfver  1000  acres  hvardera,  farmar  om  400  a  500  acres  äro  icke 
ovanliga,  hemmanens  medelstorlek  är  120  acres  och  den  sammanlagda 
svenska  jorden  i  Illinois  understiger  icke  400,000  svenska  tunnland. 

Allt  detta  är  —  vi  medgifvadet  —  "icke  mycket  att  tala  om,"  men 
det  gifves  emellertid  förhållanden,  som  göra,  att  uppgifterna  i  fråga 
varda  berättigade  till  en  smula  uppmärksamhet  af  den,  som  intresserar 
sig  för  vårt  folks  historia  i  den  nya  verlden.  När  och  huru  lades  bör- 
jan till  denna  "samlade  förmögenhet,"  under  hvilka  omständigheter  bör- 
jade svenskarne  i  Illinois  sitt  värf  såsom  amerikanske  medborgare  ? 

Vi  behöf  va  icke  gå  mer  än  en  half  mansålder  tillbaka  i  tiden  för 
att  finna  svaret  på  frågan.  Det  är  1846.  En  liten  skara,  från  den 
svenska  statskyrkans  lära  affallne  helsingar  hade  hört  talas  om  den 
amerikanska  samvetsfriheten  och  kände  behof  vet  att  tillgodogöra  sig 
densamma.  De  sålde  derför  det  lilla  de  hade,  begåfvo  sig  af  och  an- 
kommo  så  fattige,  att  de  måste  börja  det  nya  lifvet  i  yttre  hänseende 
på  någorlunda  samma  sätt  som  Asarne,  då  de  efter  sin  långa  vandring 
började  grundlägga  nya  hem  i  norden.  Desse  föregångare  för  den  till 
Amerika  stälda  svenska  folkvandringen  bodde  till  att  börja  med  i  jord- 
kulor, klädde  sig  uti  hemtillverkade  plagg  af  gröfsta  beskaffenhet,  lif- 
närde  sig  af  bröd,  beredt  af  almbark  och  majs,  målen  på  illa  gjorda 
handqvarnar,  kämpade  åratal  emot  härjande  sjukdomar,  allmän  fattig- 
dom och  många  andra  svåra  förhållanden. 

Enahanda  ha  deras  erfarenhet  varit  som  brutit  vägen  å  andra  or- 
ter. Det  fins  uti  Illinois  icke  ett  enda  svenskt  "settlement,"  hvars 
grundläggare  icke  vid  tiden  för  sin  ankomst  ledo  nästan  all  slags  nöd 
vårt  slägte  känner,  koleran  icke  undantagen.  % 

Men  huru  har  ej  tiden  förvandlat  scenerna !  Besök  i  dag  en  af 
dessa  svenska  kolonier  och  se  hvad  den  medfödda  företagsamheten  i 
förening  med  de  nya  fördelaktiga  omgifningarne  gjort  för  desse  utvan- 
drare. Här  är  en  svensk  jordbrukare.  Han  ankom  för  20  eller  30  år 
sedan,  med  ett  sinne  lika  tomt  på  kunskap  om  landets  språk  och  för- 
hållanden som  hans  ficka  var  tom  på  penningar.  Likväl  hade  han  både 
maka  och  barn  att  försörja.  För  att  lyckas  häri,  tillgrep  han  det  första 
arbetstillfälle  som  erbjöd  sig.  Han  sågade  ved  i  staden  för  50  cents  pr 
famn  eller  biträdde  en  farmer  för  $10  i  månaden.  Ringa  var  en  sådan 
arbetslön;  men  hustrun  gjorde  hvad  hon  kunde  och  torftig  var  kosten. 
I  liirigenom  lyckades  familjen  hoplägga  några  dollars  hvarje  månad. 
Slutligen  vardt  summan  stor  nog  till  inköp  af  några  acres  jord,  ett  par 
dragare  och  de  redskap,  som  behöfdes  för  farmens  odling.  Derpå  grep 
paret  sig   an   och  fortfor   oförtrutet,  under  tiden  boende  uti  en  stock- 


IX 

hydda  eller  ett  brädhus  af  det  mest  rudimentära  slag.  Allt  gick  väl. 
Hemanet  utvidgades  år  efter  år  med  5, 10, 15,  20  acres,  stockhyddan  gaf 
vika  för  ett  "framehus."  Slutligen  växte  egodelarne  till  vidden  af  160 
acres  eller  mer,  och  boningshuset  vardt  efter  omständigheterna  f  örbätt- 
radt.  Det  innehåller  nu  5  a  6  välmöblerade  och  bemattade  rum,  i  det 
ena  af  hvilket  ses  ett  piano  eller  en  orgel,  å  hvilket  instrument  något 
a£  barnen  med  framgång  öf var  sina  musikaliska  anlag.  Någon  af  de 
äldre  sönerna  torde  redan  med  fadrens  hjelp  hafva  börjat  jordbrukslif- 
vet  för  egen  räkning,  antingen  i  hemorten  eller,  som  ofta  är  fallet,  i 
någon  vestligare  stat,  der  jord  är  tillgängligare. 

Denne  så  framgångsfulle  nybyggare  —  och  vi  ha  valt  honom  så- 
som typ  för  den  svenska  jordbruksklassen  i  vår  stat  —  har  icke  under 
dessa  år  af  ihärdig  möda  för  materiel  f örkofring  förgätit  att  efter  sin 
förmåga  understödja  kristendomens  och  den  allmänna  odlingens  sak. 
Han  har  gifvit  sina  barn  en  vanlig  amerikansk  uppfostran,  bidragit  till 
kyrkby gnad,  prestaflöning  och  underhåll  af  många  andra  såsom  nöd- 
vändiga ansedda  saker.  Ännu  mer:  han  har  icke  undandragit  sig  att 
hjelpa  en  eller  flera  slägtingar  från  det  gamla  fäderneslandet  och  se 
till  att  de  kommit  på  fötter  i  det  nya.  Nej,  han  har  gifvit,  som  han 
fått,  och  njuter  nu  lönen  for  sin  möda  och  allmänanda  uti  ett  hem, 
hvarifrån  han  med  klar  blick  på  framtidens  himmel  läser  löftet  om  en 
djupare  frid  såsom  lön  för  de  genomgångna  striderna. 

Stor  är  den  förändring,  som  under  dessa  år  ägt  rum  med  hänsyn 
till  emigrantens  ekonomiska  tillstånd,  men  större  och  betydelsefullare 
är  den  inre  förvandling,  han  samtidigt  undergått.  Hans  första  år  på 
den  amerikanska  jorden  var  det  märkvärdigaste  året  i  hans  lif.  Den 
omhvälfning  i  hans  själ,  genom  hvilken  de  rent  svenska  känslorna  och 
tänkesätten  omsider  "gåfvo  vika  för  en  alldeles  ny,  kosmopolitansk 
verldsåskådning,  tog  då  sin  början.  Han  kom  med  en  mer  eller  mindre 
stadfästad  tro  på  skaldens  ord,  att  "Sverge  är  det  bästa  Gud  har  ska- 
padt"  och  med  ett  fast  beslut  att  ej  tillåta  någon  ny  idé  från  de  foster- 
ländska minnenas  helgedom  fördrifva  en  enda  af  dessa  tankar,  genom 
hvilka  han  ännu  kände  sig  så  innerligt  fästad  vid  det  kära  landet  i  nor- 
den. Denna  tro  och  detta  beslut  stärktes,  när  han  i  början  fann  sig 
bedragen  på  nästan  hvarje  hopp  han  i  förtid  bygt  sig  om  Amerika  och 
lifvet  här.  Han  visste  icke,  han,  när  han  tog  afsked  af  sitt  fosterlands 
höga  natur,  att  det  i  så  många  andra  afseenden  storslagna  landet  i  ve- 
ster  är  njuggt  på  sådana  scener,  som  i  nordbons  själ  vårda  hvad  som  är 
skönt  och  oförgängligt. 

Himmel,  luft  och  jord  föreföll  honom  här  så  annorlunda,  och  men- 
niskorna  syntes  så  prosaiska,  så  kalla,  så  egennyttiga.  Och  ju  större 
kännedom  den  nyanlände  ägde  om  sitt  fosterlands  historia,  ju  djupare 
intryck  han  varit  mäktig  att  mottaga  af  hemlandets  natur,  ju  intimare 


Ii <iii  var  med  livad  Sverge  eger  stort  och  skönt,  desto  svårare  var  det 
att  försona  sig  med  de  nya  tingen.  Lifvet  här  var  för  honom  en  bru- 
sande malström,  vid  betraktandet  hvaraf  han  ryste,  rädd  att  deri  ned- 
dragas, fruktande  att  i  så  fall  förlora  sina  svenska  egenskaper  och  der- 
med  allt  menskligt.  I  denna  strid  emellan  det  gamla  och  det  nya  vin- 
ner emellertid  det  senare  i  första  drabbningen  en  liten  seger,  och  redan 
det  andra  året  se  vi  främlingen  halfförsonad  med  sitt  öde.  Han  har 
vid  detta  lag  börjat  skönja  något  af  det  amerikanska  lifvets  ljusa  sida. 
Det  tredje  året  kommer  till  honom  med  öf vertygelsen,  att  landet,  såsom 
fält  för  det  redliga  arbetets  sträfvan,  ändå  är  mycket  bättre  än  han  i 
början  trodde  och  att,  om  hans  hittills  gjorda  försök  att  slå  sig  fram  ej 
krönts  som  han  önskat,  felet  varit  hans,  icke  landets.  Under  tiden  har 
han  lärt  sig  en  del  af  språket  och  dermed  börjat  sätta  sig  in  uti  de  högre 
förhållandena.  Ett  nytt  medvetande  genomtränger  hans  väsen.  Han 
känner,  att  han  utgör  en  del  af  den  stora  massan  och  att  han  eger  en 
betydelsefullare  rol  än  blott  yrkesidkarens  att  spela.  Den  frihetens 
luft,  han  nu  i  fulla  drag  insuper,  bringar  till  snar  mognad  de  republi- 
kanska begreppen,  utvecklar  sjelfständighetskänslan  och  stärker  de 
intellektuella  krafterna.  Det  femte  året  gör  honom  till  amerikanare, 
om  ej  alltid  i  kraft  af  ett  utfärdadt  medborgarebref,  (hvilket  allt  för 
ofta  genom  försumlighet  uteblifver  till  en  mycket  senare  tidpunkt)  så 
dock  på  grund  af  den  psykiska  och  politiska  omdaning,  som  nu  ägt 
rum.  Det  karakteristiskt  svenska  i  åskådningssättet  har  till  största 
delen  försvunnit  och  hågkomsterna  från  hemmet,  hvilka  i  början  un- 
danskymde de  ljusare  sidorna  af  det  för  handen  varande,  ha  intagit  rum 
i  bakgrunden,  der  de  bevaras  såsom  intressanta  reliker  från  den  mora- 
liska "öfvergångsperioden."  I  korthet,  han  är  nu  "naturaliserad,"  vigd 
vid  den  amerikanska  jorden,  och  hvarje  nytt  år  fäster  honom  med  en 
ny  tanke  eller  känsla  till  den  stora  republiken  och  dess  intressen. 

Alla  amerikanska  auktoriteter  ena  sig  derom,  att  svenskarne  äro, 
öfver  hufvud  taget,  de  bästa  invandrarne.  Denna  mening  får  dock  icke 
tolkas  så,  som  om  den  innebure  ett  medgifvande  att  vi  villigast  af  alla 
böjde  oss  för  infödingens  bud  eller  att  vi  alltid  obetingadt  öfverginge 
till  hans  sida  i  de  brokiga  fejder  som  stundom  uppstå  emellan  de  olika 
nationaliteterna,  när  det  är  fråga  om  att  på  det  amerikanska  frihets- 
trädet inympa  eller  från  detsamma  bortskära  något  skott  af  tvifvelak- 
tig  art.  Om  oss  kan  dock  sägas,  att  vi  i  uppfattningen  af  den  anda, 
som  utmärker  de  amerikanska  samhällsinrättningarna,  komma  det  in- 
födda folkelementet  närmare  än  någon  annan  inflyttad  klass  och  att  vi 
såsom  medborgare  tämligen  troget  vidblifva  vår  ärliga  öfvertygelse. 
Svenskarne  i  Illinois  hade  icke  stort  mer  än  en  tio-årig  amerikansk  hi- 
storia, när  inbördeskriget   utbröt.    Det  oaktadt  bevisade  sig  deras  ame- 


XI 

rikanska  patriotism  så  stark  som  om  den  varit  sekelgammal,  med  anor 
som  kunnat  spåras  till  striden  vid  sjelfva  Bunker  Hill. 

För  främlingen  och  den  med  förhållandena  obekante  kan  detta  låta 
som  tomt  skryt,  men  påståendet  eger  emellertid  historiskt  stöd  och  be- 
tviflas  af  ingen  som  var  i  tillfälle  att  aktgifva  på  händelserna  vid  tiden 
i  fråga.  Illinois  och  Minnesota  voro  då  de  enda  stater,  inom  hvilka 
svenskar  voro  till  något  större  antal  bosatta.  Båda  dessa  stater  ut- 
märkte sig  för  sin  varma  patriotism  och  från  båda  utgingo  stora  skaror 
svenska  frivilliga.  Det  fins  i  dag  näppeligen  något  större  svenskt  ny- 
bygge i  Vestern  der  ej  svenska  veteraner  ifrån  detta  krig  Vandra  med 
lifliga  minnen  om  fejdens  bitterhet,  och  i  södern  fins  intet  större  slag- 
fält, å  hvilket  ej  svenskt  hjerteblod  flutit  för  frihetens  sak.  Och  sven- 
skarne voro  icke  sena  heller  att  springa  till  handlingens  fält.  De  be- 
svarade med  sällspord  entusiasm  den  store  martyrpresidentens  första 
uppmaning  att  gripa  till  vapen.  Utan  att  göra  oss  skyldiga  till  natio- 
nalfåfänga,  kunna  vi  säga  att  svenskarne  i  Amerika,  hvad  invandrarne 
beträffar,  varit  "first  in  war  and  first  in  peace,"  liksom  de  också,  på 
grund  häraf,  äro  "first  in  the  hearts"  —  of  the  natives. 

Amerikanaren  har  —  det  är  ju  allmänt  bekant  —  ett  starkt  för- 
tycke, vi  skulle  kunna  säga  fördom,  för  svensken.  Om  amerikanaren 
och  engelsmannen  umgås  som  kusiner,  så  umgås  amerikanaren  och 
svensken  som  bröder,  när  de  blifva  riktigt  bekanta,  och  dertill  åtgår 
icke  serdeles  lång  tid,  ty  svensken  sätter  en  viss  ära  uti  att  kunna  upp- 
träda såsom  amerikaniserad,  då  tysken  å  andra  sidan  så  länge  som  möj- 
ligt håller  på  sin  tyskhet,  den  han  äfven  i  många  afseenden  försöker 
inympa  på  landets  samhällsinrättningar.  Lemnad  åt  sig  sjelf  och  på- 
verkad af  amerikanska  institutioner,  blir  svensken  på  några  få  år  rätt 
förtrogen  med  ej  blott  sina  medborgerliga  skyldigheter,  utan  äfven  de 
förmåner,  som  åtfölja  det  amerikanska  medborgarskapet.  Men  han  är 
derför  ingalunda  att  betrakta  såsom  politiskt  eller  socialt  ler  i  ameri- 
kanska krukomakares  händer.  Lika  litet  låta  hans  religiösa  tänkesätt 
ombilda  sig  utan  en  föregående  kraftig  bearbetning,  och  mycket  sällan 
då.  Det  förhållandet  att  det  i  Illinois  finnes  62  till  Augustana-synoden 
hörande  (lutherska)  församlingar  med  närmare  25,000  medlemmar  tycks 
bevisa,  att  han  icke  brådstörtadt  öfvergifver  sin  första  kärlek  i  kyrkligt 
hänseende,  och  att  han  underhåller  13  stora  veckotidningar  samt  ett 
dussin  månadsskrifter  på  sitt  eget  språk  tyder  på,  att  han  ännu  älskar 
sitt  modersmål  och  det  land,  från  hvilket  dessa  tidningar  till  honom 
öfverbringa  nyheterna  om  händelserna  i  Norden.  Ändå  är  han,  med 
undantag  af  de  engelsk-talande  invandrarne  (engelsmän,  skottar  och 
irländare)  ibland  främlingarne  den,  som  skänker  den  engelska  bok-  och 
tidningspressen  det  starkaste  stödet.  Utom  de  svensk-amerikanska  bla- 
den, af  hvilka  nästan   hvarje  familj  håller  åtminstone  ett,  i  många  fall 


XII 

3  a  4,  träffar  man  merendels  i  de  svenska  hemmen  i  Vestern  äfven  ett 
engelskt  lokalblad  samt  en  större  engelsk  veckotidning  från  Chicago 
eller  New  York,  ej  så  sällan  en  af  dessa  städers  dagtidningar.  Tillföljd 
häraf  finner  man  mängden  temligen  väl  underrättad  om  dagens  prakti- 
ska frågor  och  de  män,  som  leda  republikens  öden. 

Våra  landsmäns  i  vestern  politiska  historia  är  en  del  af  det  repu- 
blikanska partiets.  Som  bekant,  räknar  detta  parti  sina  anor  ifrån  år 
1856,  då  John  C.  Fremont  såsom  president-kandidat  anförde  det  i  stri- 
den emot  James  Buchanan  och  dennes  parti,  det  demokratiska.  Dittills 
hade  mängden  af  svenskarne  varit  demokrater.  De  hade  voterat  för. 
Louis  Cass  1848  och  för  Franklin  Pierce  1852,  men  röstade  mangrant 
för  Fremont  1856.  Brytningen  hade  ägt  rum  straxt  efter  Pierce's  in- 
träde i  presidentembetet  och  med  anledning  af  den  historisk  vordna 
striden  om  Nebraskas  organisering  till  territorium,  i  hvilken  strid  frå- 
gan var  huruvida  slafpartiets  önskningar  med  hänsyn  till  slafveriets 
utbredning  skulle  tillåtas  göra  sig  gällande  eller  ej.  Vid  kongress- 
valen 1854  rangerade  man  sig  efter  sina  meningar  om  saken.  Slafveri- 
ets försvarare  —  hvilka  bestodo  af  en  del  whigs  men  en  mycket  större 
del  demokrater  —  förfäktade  den  meningen,  att  Nebraska  skulle  upp- 
tagas såsom  slafterritorium,  d.  v.  s.  med  rättighet  att  idka  slafveri  inom 
sina  gränser.  Som  denna  yrkan  skedde  i  rak  strid  emot  den  1820  an- 
tagna Missouri-kompromissen,  hvilken  begränsade  slafområdet  till  den 
36te  breddgraden,  satte  sig  slafveriets  fiender  på  det  bestämdaste  der- 
emot.  Till  deras  skara  sällade  sig  svenskarne,  och  när,  2  år  senare, 
partiet  bildades  och  antog  det  republikanska  namnet,  med  Fremont  till 
fanbärare  i  president-valkampanjen,  voro  våra  landsmän  ej  längre  de- 
mokrater i  detta  ords  amerikanska  mening,  utan  republikaner  och  så- 
som sådana  de  oeftergifligaste  i  kampen  för  slafvarnes  frigörelse.  Vi 
anföra  detta  för  att  visa  de  ädla  skäl,  som  bevekte  svenskarne  att  öf> 
vergå  från  det  parti,  de.  först  tillhörde,  till  det,  de  nu  tillhöra. 

Att  svenskarne  i  Illinois  —  och  hela  Amerika  för  resten  —  med 
tiden  uppgå  i  det  anglo-amerikanska  slägtet,  kan  ej  betvifias  och  bör, 
enligt  vår  mening,  icke  beklagas.  Vårt  framtida  väl  beror  derpå  — 
våra  intressen  fordra  det.  Och  kunna  vi  förhindra  det?  Ingalunda, 
endast  fördröja  tiden  för  en  sådan  fullständig  amalgamering.  Vi  äro 
kastade  som  metall  i  degeln  och  måste  förr  eller  senare  sammansmälta 
med  mängden  och  blifva  i  ordets  full  a  bemärkelse  amerikaner.  Härmed 
är  dock  icke  sagdt  att  vi  skola  förlora  det  ädelt  svenska  vi  ega,  ty  hvad 
som  är  ädelt  är  evigt  och  stannar  hos  oss  —  för  så  vidt  det  är  vårt  eget 
i  kraft  af  obestridlig  arfsrätt.  Icke  heller  mena  vi  att  det  i  den  ameri- 
kanska nationalkaraktären  oädla  skall  i  processen  till  oss  öfverföras, 
eller  våra  "mindre  vackra  drag"  varda  andras.  Vi  utgå  från  den  åsig- 
ten  att  vi  alla,  gjutna  i  de  amerikanska  institutionernas   former,  varda 


xm 

ädlare  och  bättre.  Och  det  är  ej  blott  vi  svenskar  och  andra  inflyttade, 
som  ega  att  undergå  denna  förvandling,  utan  äfven  en  ansenlig  del  af 
det  infödda  folkelementet.  Hvad  oss  beträffar,  så  torde  vi,  öfver  hufvud 
taget,  i  högre  bemärkelse  redan  nu  vara  så  goda  amerikaner  som  "the 
average  american"  är.  Men  hvarken  vi  eller  flertalet  af  våra  infödde 
bröder  kunna  med  rätta  säga,  att  vi  eller  de  uppnått  idealet  för  det 
amerikanska  medborgarskapet.  Amerikas  folk  har  ännu  icke  hunnit 
mycket  öfver  grundvalen X  den  storartade  statsbygnad  som  håller  på 
att  resas.  När  omsider  verket  blir  färdigt  och  framstår  såsom  det  fulla 
uttrycket  af  amerikansk  kraft  och  amerikanskt  snille,  skall  verlden  se, 
att  hvad  som  är  sant  amerikanskt  är  på  samma  gång  sant  kosmopoli- 
tanskt,  d.  v.  s.  allmängiltigt  för  hela  menskligheten. 

Svenskarne  i  Illinois  äro,  vill  det  synas,  vid  detta  lag  beredde  att 
inträda  uti  det  nya  skede,  som  skall  nedbryta  de  balkar,  genom  hvilka 
de  hittills  i  många  afseenden  stått  skilda  från  de  infödde.  Den  svenska 
invandringen  till  Illinois  har  onekligen  nått  sin  höjd,  och  de  insatser 
för  Amerika,  vårt  fädernesland  härefter  kommer  att  göra,  måste  till 
största  delen  blifva  synliga  vester  om  Mississippi-floden.  Jorden  i  denna 
stat  är  redan  vorden  för  dyr  för  den  obemedlade  invandraren,  och  ar- 
betstillfällena i  städerna  för  få  på  grund  af  folkskockningen.  Man  ser 
till  och  med  en  icke  oansenlig  utvandring  af  äldre  svenska  herumans- 
egare  från  denna  stat  till  vestligare  belägna,  der  de  kunna  köpa  lik» 
fruktbar  men  mycket  billigare  jord  samt  afyttra  sina  alster  till  samma 
fördel  som  här.  De  välbesuttne,  hvilka  utgöra  flertalet,  komma  emel- 
lertid att  stanna,  och  för  dem  och  deras  ättlingar  gryr  det  nya  skedet. 
Med  hvarje  år  ökas  de  äldres  ekonomiska  välstånd,  som  ärfves  af  det 
snart  uppvuxna  nya  slägtet.  Detta  slägte  är  redan  med  hänsyn  till 
språk,  anlag  och  tänkesätt  så  amerikaniseradt  som  den  infödde  ameri- 
kanarens barn.  Men  den  unge  svensk-amerikanaren  har  hittills  i  andra 
afseenden  stått  efter  de  andra.  En  af  orsakerna  härtill  har  varit  den, 
att  han  lefvat  nästan  uteslutande  inom  sin  lilla  svenska  eller  svensk- 
amerikanska verld,  hvadan  han  gått  miste  om  mycket,  som  utgör  vilkor 
för  framkomsten  inom  stat  och  samhälle.  Under  den  ordning,  som 
hädanefter  blir  den  rådande,  skall  han,  tro  och  hoppas  vi,  framträda 
mera  medveten  om  sin  kraft  och  villigare  att  med  densamma  täfla  om 
de  pris,  som  våra  fria  inrättningar  utsatt  åt  den  med  förtjensten  parade 
företagsamheten.  Härigenom  vinner  han  högre  socialt  och  politiskt 
inflytande.  Detta  kommer  han  dock  icke  att  utöfva  såsom  svensk  utan 
såsom  amerikanare.  I  och  med  nästa  generation  går  han  ej  ens  för 
svensk.  Han  eger  då,  enligt  en  af  några  faststäld  regel,  obestridlig 
rätt  till  det  amerikanska  namnet.  Men  hvem  vill  förneka  att  denne 
amerikanare  med  svenska  anor  äfven  besitter  svenska  dygder  i  sin  själ, 


XIV 

och  hvem  tror  ej,  att  dessa  egenskaper  ega  sin  del  att  utföra  i  det  stora 
aldrig  fullbordade  odlingsarbetet? 

I  denna  omdaningsprocess  kan  svensken  eller  någon  annan  icke 
ega  något  att  förlora.  Sant  är,  att  han  oundvikligen  erhåller  nya  åsig- 
ter  om  ett  och  annat,  men  han  kan  omöjligen  erhålla  nya  falska  be- 
grepp om  ratt  och  orätt,  ty  det  måste  ihågkommas  att  Amerika  för  sina 
barn  framåt,  ej  tillbaka.  Påståendet  att  Amerika  är  materialismens 
land  och  derför  bestämdt  att,  lik  fordom  Rom,  förgås  i  sinlighet  är  icke 
sant,  ty  den  kristna  religionen  är  —  förnekom  det  icke !  -*-  lika  rotad 
här  som  i  något  annat  s.  k.  "kristet  land"  och  eger  här  ett  lika  tack- 
samt missionsfält  som  i  Europas  kulturländer.  Svensken  i  Amerika 
går  derför  med  mod  och  tillförsigt  sin  framtid  till  mötes,  glad  att  ega 
för  sina  minnen  ett  så  ärorikt  hemland  som  Norden  och  för  sitt  hopp 
ett  så  löftesrikt  land  som  Amerika. 


HISTORIK  ÖFVER  STATEN  ILLINOIS. 

mnet  på  denna  vackra  prärie-stat  härledes  från  Illini,  ett  Delä- 
gare-ord, liktydigt  med  öfverlägsne  män.  Det  har  en  fransk 
slutändelse  och  kan  sägas  utgöra  en  symbol  af  huru  de  två  ra- 
serna —  den  franska  och  den  indianska  —  voro  uppblandade  med  hvar- 
andra  under  landets  tidigare  historia. 

Benämningen  var  utan  tvifvel  mycket  betecknande  för  ur-inbyg- 
garne, hvilka  genom  sin  tapperhet  och  oförskräckthet  i  den  tidens  vilda 
härnad  länge  motstodo  de  förenade  anfallen  af,  å  ena  sidan,  de  för  sin 
grymhet  och  vildsinthet  utmärkta  Irokeserne  och,  å  andra  sidan,  de  föga 
mindre  grymma  och  oförsonliga  Sacs  och  Föses.  Illinois-indianerne  ut- 
gjorde en  gång  i  tiden  ett  mäktigt  förbund,  i  besittning  af  den  vackraste 
och  bördigaste  trakten  af  Mississippi- dalen,  om  hvilken  de  länge  och 
hårdnackadt  måste  kämpa  med  sina  fiender.  Genom  krigens  vexlingar 
blefvo  de  småningom  förminskade  till  antalet  och  slutligen  tillintet- 
gjorde. "Starved  Rock"  i  Illinois-floden  utgör,  enligt  traditionen,  ett 
minne  af  deras  sorgliga  slut;  på  denna  plats  sägas  de  nämligen  hafva 
svultit  ihjel  heldre  än  att  gifva  sig. 

De  första  europeiska  upptäckterna  i  Illinois  gå  öfver  två  hundra  år 
tillbaka  i  tiden.  De  utgöra  en  del  af  den  rörelse,  hvilken  från  början 
intill  medlet  af  sjuttonde  seklet  förde  de  fransk-kanadensiska  missionä- 
rerne  och  pelshandlarne  till  Mississippi-dalen,  och  som  under  en  senare 
period  grundlade  Frankrikes  så  borgerliga  som  kyrkliga  auktoritet  öfver 
det  område,  som  sträcker  sig  från  St.  Lawrence-viken  till  Mexikanska 
viken  och  från  Alleghany-  till  Klippbergen. 

Vesterns  stora  flod  hade  upptäckts  af  De  Soto,  den  spanske  eröfra- 
ren  af  Florida,  tref jerdedels  sekel  före  Quebecs  grundläggning  af  frans- 
männen år  1608,  men  spaniorerne  lemnade  landet  en  ödemark,  utan  att 
befatta  sig  med  liv  arken  forskningar  eller  nyodlingar;  och  i  detta  till- 
stånd förblef  det  tills  Mississippi  upptäcktes  af  agenterna  för  den  fransk- 
kanadensiska styrelsen,  Joliet  och  Marquette,  år  1673.  Dessa  namn- 
kunniga forskare  voro  dock  ej  de  första  hvita,  som  besökt  Illinois.  Två 
år  förut  kom   Nicholas  Perrot   till   Chicago.     Han  hade  af  Talon  blifvit 


sänd  såsom  agent  för  kanadensiska  styrelsen  att  sammankalla  Vesterns 
indianer  till  ett  fredsmöte  med  Green  Bay  och  derigenom  förbereda  den 
rörelse,  som  hade  Mississippis  upptäckande  till  mål.  Det  ansågs  vara 
god  politik  att  så  mycket  som  möjligt  försäkra  sig  om  indianernas 
från  när  och  fjerran  vänskap  och  samverkan,  innan  man  vågade  inlåta 
sig  i  ett  företag,  som  dessförutan  kunde  taga  en  högst  olycklig  vänd- 
ning; och  i  sådant  syfte  afsändes  Perrot  för  att  kalla  samtlige  Nordve- 
sterns  stammar  till  rådplägning  och  lofva  dem  handelsförbindelser  samt 
beskydd  från  franska  styrelsen.  Han  ankom  till  Green  Bay  1671  och 
fortsatte,  sedan  han  skaffat  sig  en  eskort  af  Pottawattami-indianer,  resan 
till  Chicago,  Miami-stammens  område.  Perrot  var  alltså  den  förste  eu- 
ropé, som  satt  sin  fot  på  Illinois  jord. 

Men  Marquette  hade  flere  föregångare  än  Perrot.  År  1672  hade 
jesuit-missionärerne  Claude  Allouez  och  Claude  Dablon  från  sin  mis- 
sionsstation vid  Green  Bay  begifvit  sig  till  vestra  Wisconsin  och  norra 
Illinois  samt  besökte  under  denna  resa  Fox-indianerna  vid  Fox-floden 
och  Masquotinerna  vid  Milwaukee-flodens  mynning.  Dessa  missionärer 
framträngde  på  den  väg,  som  Marquette  efteråt  följde,  så  långt  som  till 
Rickapoo  vid  sjön  Winnebago. 

Marquette  och  Joliet  voro,  som  sagdt,  kanadensiska  styrelsens  agen- 
ter för  Mississippis  upptäckande.  Ofver  Green  Bay  samt  Fox-  och  Wis- 
consin-floderna framträngde  de  omsider  till  Mississippi,  hvilken  de  utfor- 
skade ända  till  Arkansas-fl odens  mynning,  hvarefter  de  öfver  Illinois- 
och  Chicago-floderna  återvände  till  sjön  Michigan. 

Under  resan  uppför  Illinois-floden  besökte  Marquette  Kaskaski- 
indianernas  stora  by,  i  närheten  af  nuvarande  Utica,  La  Salle  county. 
Året  derpå  återkom  han  och  upprättade  bland  dem  "Den  Obefläckade 
Jungfru  Marias  Missionsanstalt,1 '  hvilken  var  den  första  jesuitanstalt  af 
detta  slag  i  Illinois  och  i  Mississippi-dalen.  Grundläggningen  häraf  var 
den  sista  akten  i  Marquettes  lif.   Han  dog  i  Michigan  den  18  Maj  1675. 

Det  första  franska  besittningtagandet  af  det  område,  som  nu  inne- 
fattar Illinois,  verkstäldes  af  La  Salle  år  1680,  sju  år  efter  det  Marquette 
och  Joliet  uppträdt.  Sedan  han  bygt  ett  fartyg,  "GriSm,"  med  hvilket 
han  seglade  till  Green  Bay,  och  efter  att  i  kanoter  ha  tillryggalagt  vägen 
derifrån  till  mynningen  af  St.  Joseph-floden,  uppbygde  han  Fort  Creve- 
ccewr  vid  Peoria-sjön,  å  platsen  för  nuvarande  staden  Peoria.  Det  var 
dock  af  ödet  bestämdt  att  endast  en  kort  tid  ega  bestånd.  La  Salle  be- 
slöt att  från  denna  punkt  gå  utför  Mississippi  ända  till  dess  mynning, 
men  fullbordade  icke  sin  plan  förrän  två  år  derefter  —  år  1682.  Åter- 
vändande till  Fort  Frontenac  för  att  skaffa  sig  tacklings-materialier  for 
sitt  fartyg,  lemnade  han  fästet  under  befäl  af  Touti,  hans  löjtnant,  och 
denne  fördrefs  under  tiden  derifrån  af  Iroquois-indianerna.  Dessa  vildar 
hade  med  plundring  öfverfallit   Illinois-indiuuernas   hemvist  och  lenmat 


intet  annat  an  ruin  och  förstörelse  efter  sig.  Mr.  Davidson  i  sin  Illinois' 
Historia  ger  följande  målande  beskrifning  på  den  syn,  som  mötte  La 
Salle's  och  hans  sällskaps  ögon  vid  deras  återkomst: 

"Då  de  nalkades  Illinois-indianernas  stora  by  blefvo  de  slagna  af  be- 
störtning öfver  den  scen,  som  nu  visade  sig.  Ingen  jägare  syntes  till  för 
att  med  sitt  välkomstrop  bryta  den  dödslika  tystnaden.  Marken,  på 
hvilken  byn  nyss  förut  stått,  var  nu  beströdd  med  fragmenter  af  tält, 
inom  hvilka  så  nyligen  lif  och  munterhet  herskat.  För  att  göra  denna 
målning  af  ödeläggelse  ännu  mera  afsky värd,  hade  ett  stort  antal  skallar 
blifvit  fästa  i  öfre  ändan  af  de  tältstänger,  som  undgått  lågorna.  Nal- 
kades man  närmare,  kunde  man  se  det  grafvarne  blifvit  plundrade  och 
kropparne  kringströdde,  ett  välkommet  byte  för  de  talrikt  svärmande 
roffåglarne.  Den  växande  majs-grödan  hade  blifvit  afskuren  och  upp- 
bränd, hvarjemte  de  skjul,  som  innehöllo  föregående  års  förråd,  blifvit  i 
grund  förstörda.  Det  var  tydligt,  att  det  slag  man  väntat  sig  från  Iro- 
quois-indianerna  nu  omsider  blifvit  gifvet  med  oblidkeligt  raseri.'* 

Touti  hade  lyckats  undkomma,  hvarthän  visste  ej  La  Salle.  Stadd 
på  forskning  efter  honom  och  hans  män  upptäckte  La  Salle,  att  fästet 
blifvit  förstördt,  men  att  fartyget,  som  han  till  en  del  hade  färdigt,  var 
qvar  och  i  nästan  oskadadt  skick.  Då  han  efter  fortsatta  fruktlösa  spa- 
ningar icke  lyckades  finna  Touti,  fäste  han  på  ett  träd  en  teckning,  fö- 
reställande honom  sjelf  med  sällskap  sittande  i  en  kanot  och  rökande 
fredspipan,  samt  derjemte  ett  bref,  adresseradt  till  Touti. 

Denne  hade  efter  otaliga  mödor  och  försakelser  lyckats  finna  skydd 
bland  Pottawattami-indianerna,  nära  Green  Ba}\  Dessa  voro  fransmän- 
nens vänner,  och  en  af  deras  äldre  höfdingar  brukade  säga,  att  verlden 
endast  egde  tre  stora  krigare,  höfdingen  han  sjelf,  Toute  och  La  Salle. 

År  1682,  sedan  det  omnämda  fartyget  vid  Peoria  blifvit  färdigbygdt, 
giek  La  Salle  utför  Mississippi  ända  till  dess  utflöde  i  Mexikanska  Viken. 
Med  uppresandet  härstädes  af  ett  standar,  å  hvars  duk  Frankrikes 
vapen  var  insydt,  tog  han  i  Ludvig  XIV  :s,  den  då  regerande  konungens, 
namn  hela  det  af  den  mäktiga  Mississippi  vattnade  landområdet  i  besitt- 
ning och  gaf  det  till  konungens  ära  namnet  Louisiana. 

La  Salle  reste  derefter  till  Frankrike,  utnämdes  till  guvernör  öfver 
det  nyförvärfvade  landet  och  återvände  sedan  med  en  flotta  och  immi- 
granter, i  afsigt  att  grundlägga  en  koloni  i  Illinois.  De  ankommo  i  be- 
hörig tid  till  Mexikanska  Viken,  der  likväl  förrådsskeppet  jemte  immi- 
granterna blefvo  strandvräkta.  Sedan  La  Salle  med  fragmenterna  af 
fartyget  uppfört  några  strandhyddor  och  försett  dem  med  palisadverk 
för  emigranternas  skydd,  begaf  han  sig  till  New  Mexico  för  uppsökandet 
af  silfverminor,  men  misslyckades  och  återvände.  Hans  lilla  koloni  hade 
då  hopsmält  till  fyratio  personer.  Nu.  beslöt  han  att  till  fots  söka  upp- 
nå Illinois,  men  hann  jemte  sina  följeslagare  icke  längre  än  till  Colorado- 


dalen,  nära  mynningen  af  Trinity-floden,  då  lian  sköts  af  en  bland  de 
åtföljande. 

Dr.  J.  W.  Foster  anmärker  om  honom:  "Sålunda  föll,  icke  långt 
från  Trinity-flodens  bankar,  Robert  de  la  Salle,  en  af  de  största  karak- 
terer  amerikanska  historien  kan  uppvisa  —  en  man  gripen  af  de  mest 
storartade  idéer  och  begåfvad  med  en  viljekraft  och  ett  omdöme,  mäktigt 
att  framgångsrikt  realisera  dem.  Hade  han  från  sin  konung  erhållit 
lämpliga  medel  att  bringa  koloniseringen  af  denna  kontinent  till  utfö- 
rande, skulle  resultatet  blifvit  helt  annorlunda  än  hvad  det  sedermera 
blef." 

Ett  temporärt  nybygge  anlades  1682  å  platsen  för  den  gamla  Ka- 
skaskia-byn  vid  Illinois-floden,  eller  der  La  Salle  county  nu  är  beläget. 
Ar  1690  blef  detsamma  jemte  dermed  förenade  missions  ans  t  alt  flyttadt 
till  Kaskeskin  vid  floden  af  samma  namn,  i  nuvarande  St.  Clair  county. 
Chokia  påstås  vara  anlagdt  samtidigt,  men  noggranna  undersökningar 
ha  lagt  i  dagen,  att  detsamma  är  äldre  och  till  och  med  det  äldsta  ny- 
bygge, ej  blott  i  Illinois  utan  i  Mississippi-dalen.  Skälet  för  flyttningen 
af  det  gamla  Kaskaskin-nybygget  jemte  missionsanstalten  var  sannolikt, 
att  resande  och  handelsidkare  numera  så  godt  som  öfvergifvit  passagen 
öfver  Michigansjön  och  Chicago  samt  i  stället  togo  vägen  till  Mississippi 
öfver  Fox-  och  Wisconsin-floderna.  De  flyttades  till  grannskapet  af 
Mississippi  för  ati  vara  i  stråkvägen  mellan  Canada  och  Louisiana,  d.  v.  s. 
den  södra  delen  häraf,  ty  hela  landet  söder  om  sjöarne  kallades 
Louisiana. 

Under  tiden  för  det  franska  väldet  i  Louisiana  var  befolkningens 
antal  troligen  ej  öfver  tio  tusen,  hvita  och  svarta  inbegripne.  Många 
nybyggen  af  vigt  och  betydenhet  sprungo  dock  så  småningom  upp. 
Biloxi,  vid  Mabile  Bay,  grundlades  1699  af  D'Iberville;  Antoine  de  La- 
motte  Cadillac  hade  anlagt  Detroit  år  1701 ;  och  New  Orleans  blef  på 
tillskyndan  af  Mississippi-kompaniet  grundlagdt  år  1718  af  Bionville. 
Afven  i  Illinois  hade  efter  hand  ansenliga  nybyggen  uppstått,  så  att  de 
omkring  år  1730  omfattade  ett  hundra  fyratio  franska  familjer,  omkring 
sex  hundra  ""omvända  indianer1'  och  en  mängd  handelsresande.  I  denna 
del  af  landet,  på  Mississippis  östra  sida,  funnos  fem  särskilda  större  ny- 
byggen, näml.  Cahokia,  nära  mynningen  af  Cahokia-ån  och  omkring 
fem  mil  nedanför  nuvarande  staden  St.  Louis ;  St.  Philip,  omkring  fyrtio- 
fem mil  söder  om  Cahokia  och  fyra  mil  norr  om  Fort  Chartres;  Fort 
Chartres,  tolf  mil  norr  om  Kaskaskia;  Kaskaskia  beläget  vid  den  liknäm- 
da  floden,  fem  mil  norr  om  dennes  utflöde  i  Mississippi;  och  Prairie  du 
Rocher,  nära  Fort  Chartre.  Till  dessa  måste  läggas  St.  Genevieve  och 
St.  Louis  på  Mississippis  vestra  sida.  Med  undantag  af  St.  Louis  äro 
samtlige  dessa  ibland  de  äldsta  franska  städer  i  Mississippi-dalen.  Ka- 
skaskia, då  det  var  i  sin  glans,  räknade  mellan  två  och  tre  tusen  invånare. 


5 

Sedan  det  kom  från  franska  kronan  öfversteg  befolkningens  antal  under 
många  år  icke  femton  hundra.  År  1773,  under  engelskt  välde,  hade  dess 
folknumerär  nedgått  till  fyra  hundra  femtio.  Redan  tidigt,  eller  år 
1721,  hade  jesuiterna  derstädes  anlagt  kloster  och  skola.  Fort  Chartres 
uppfördes  år  1718,  på  befallning  af  Mississippi-Kompaniets,  af  Bais- 
braint.  Fästet  stod  på  östra  Mississippibanken  och  var  under  en  tid  mi- 
litärbefälhafvarens  i  Illiuois-distriktet  högqvarter. 

Dr.  Fowler,  i  sin  vid  hundraårsfesten  i  Filadelfia  hållna  oration, 
yttrar  om  staten  Illinois  följande,  som  vi  anse  vara  på  sin  plats  att  här 
återgifva : 

uÅr  1682  blef  Illinois  en  besittning  under  franska  kronan  och  ut- 
gjorde då  en  del  af  Louisiana.  År  1765  hissades  engelska  flaggan  å  det 
gamla  Fort  Chartres,  och  Illinois  räknades  från  den  stunden  bland  Stor- 
brittaniens  skatter.  År  1779  togs  det  från  engelsmännen  af  öfverste 
George  Rogers  Clark.  Denne  var  en  beslutsam  man,  klok  vid  rådsbor- 
det, försigtig  i  politiken,  djerf  i  handling  och  modig  i  faran.  Få  män  i 
den  amerikanska  historien  ha  gjort  sig  mer  förtjenta  om  sitt  land  än 
denne  officer.  Endast  den  mest  öfverlägsna  skicklighet  kunde  ha  räddat 
Vincens  och  hela  Illinois  från  engelsmännen,  och  det  är  icke  möjligt  att 
öfverskatta  inflytandet  af  denna  Clarks  bedrift  på  republiken.  År  1779 
blef  Illinois  en  del  af  Virginia  och  var  sedermera  bekant  såsom  Illinois 
county.  År  1784  afstod  Virginia  hela  detta  område  till  nationalstyrel- 
sen." 

Genom  kongressbeslut  af  den  13  Juli  1785  blefvo  omsider  de  nuva- 
rande staterna  Ohio,  Indiana,  Illinois,  Michigan  och  Wisconsin  förkla- 
rade för  särskilda  territorier  och  en  af  hufvudpunkterna  i  det  "compact," 
som  låg  till  grund  för  denna  kongressakt,  var  att  slafveriet  för  alltid 
skulle  vara  i  dessa  territorier  afskafradt. 

När  allt  kom  omkring  var  dock  Illinois  ännu  långt  aflägset  från  den 
tidpunkt,  då  friheten  kunde  sägas  ha  fått  fast  fot  derstädes.  1  södra  de- 
len af  territoriet  existerade  slafveriet,  straxt  före  "compaetets"  upprät- 
tande, bland  nästan  alla  de  gamla  franska  nybyggarne,  och  det  var  svårt 
att  utrota.  Befolkningen  hade  kommit  från  slafstaterna  och  förde  med 
sig  derifrån  lagar,  bruk  och  inrättningar.  Till  norra  delen  af  territoriet 
strömmade  åter  folk  från  norden.  Dessa  så  olika  befolkningar  missfÖr- 
stodo  och  hatade  h  varandra  i  grund  och  botten.  De  i  södern  boende  an- 
sågo  "the  yankees"  såsom  snikna  och  listiga  schackrare,  hvaremot  dessa 
i  sydländningame  sågo  endast  lättjefulla,  karakterslösa  varelser,  fros- 
sande i  whisky,  smuts  och  okunnighet.  Detta  förhållande  bidrog  att 
göra  kampen  bitter  och  långvarig.  Så  stark  var  sympatien  för  slafve- 
riet, att,  i  trots  af  1787  års  författning,  det  beslöts  att  låta  de  gamla  fran- 
ska nybyggarne  behålla  sina  slafvar.  Inflyttarne  från  slafstaterna  kunde 
föra  sina  slafvar  med  sig,  om  de  ville  gifva  dessa  valet  mellan  friheten 


och  mångårig  trä! dom  både  för  dem  sjelfva  och  för  barnen  tills  dessa 
uppnått  trettio  års  ålder.  Valde  de  friheten,  så  måste  de  inom  sextio 
dagar  lemna  staten  eller  ock  säljas  såsom  flyktingar.  Tjenare  blefvo  pi- 
skade för  sådane  förseelser,  för  hvilka  de  hvita  endast  blifva  bötfälda. 
En  neger,  som  råkade  befinna  sig  utan  pass  tio  mil  från  hemmet,  piska- 
des utan  försköning. 

Dessa  Black  Laws  eller  negerlagar  äro  för  länge  sedan  annullerade. 
I  1817  års  stats-konstitution  gjordes  ett  kraftigt  försök  att  skydda  slaf- 
veriet.  Det  misslyckades,  men  förnyades  1825,  då  en  konvention  för 
upprättandet  af  en  ny  författning  sammanträdde.  Striden  var  hårdnac- 
kad men  resultatlös.  Anda  till  1850  qvarstå  dock  slafvarne  i  statens 
census;  och  pöbelupplopp  och  mordattentat  i  slafveriets  intresse  voro  ej 
ovanliga. 

Befolkningen,  som  år  1800  utgjorde  12,282  personer,  hade  stigit  till 
45,000  år  1818,  eller  samma  år  statskonstitutionen  antogs  och  Illinois 
fick  sin  plats  i  Unionen,  med  en  stjerna  i  flaggan  och  två  röster  i  se- 
naten. 

Shadrach  Bond  var  den  förste  guvernören,  och  i  sitt  första  budskap 
rekommenderade  han  byggandet  af  Illinois-  och  Michigan-kanalen. 

Såsom  ett  prof  på  den  tidens  goda  ekonomi  tjenar  det  faktum,  att 
räkningen  å  skrifmaterialier  för  första  legislaturen  endast  uppgick  till 
$13.50,  och  likväl  uträttade  denna  primitiva  församling  ganska  mycket. 

Penningar  funnos  ej  i  territoriet  före  1812  års  krig.  Rådjurs-  och 
andra  skinn  utgjorde  bytesmedlet.  Ar  1821  upprättade  legislaturen  en 
statsbank  med  statens  ansvarighet.  De  af  densamma  utfärdade  noter 
(liknande  våra  banksedlar)  skulle  utgöra  laga  mynt,  och  banken  var 
skyldig  att  förstärka  lån  på  $100  mot  personlig  säkerhet  och  på  större 
belopp  mot  inteckning.  En  resolution  blef  till  och  med  fattad  om  att 
anmoda  finansministern  mottaga  dessa  noter  vid  landförsäljningar. 

Demagogiska  principer  slogo  tidigt  rot.  En  John  Grammar,  invald 
i  1816  och  1836  års  legislaturer,  hade  till  politik  att  motsätta  sig  allting 
nytt,  sägande:  "Om  det  lyckas,  skall  ingen  fråga  efter  hvem  som  rö- 
stade deremot;  misslyckas  det  åter,  kan  jag  hänvisa  till  mitt  yttrande  i 
protokollen."  En  stark  kontrast  till  Grammar  utgjorde  D.  P.  Cook, 
efter  hvilken  det  county,  som  innefattar  Chicago,  fått  sin  benämning. 
Hans  bottenärlighet  och  praktiska  förmåga  voro  så  utomordentliga,  att 
hans  vilja  kunde  sägas  vara  statens  lag.  Invald  i  kongressen,  blef  han, 
så  ung  han  än  var  och  ehuru  han  representerade  en  fattig  stat,  ordfö- 
rande i  finanskomiteen. 

Betecknande  för  tiden  var,  att  någon  laga  ränta  icke  var  faststäld 
före  1830.  Vanligen  utgjorde  den  50  proc,  men  kunde  stundom  uppgå 
till  150.  Sedermera  blef  den  minskad  till  12,  och  utgör  för  närvarande 
8  procent. 


Hvad  staten  Illinois  fysiska  förhållanden  angår,  så  torde  vi  derom 
ej  behöfva  yttra  oss  vidlyftigt.  Klimatet  är  gynsamt  för  alla  kontinen- 
tens produkter,  till  och  med  tropikernas,  med  högst  få  undantag.  Det 
frambringar  hvarje  i  verlden  kändt  näringsämne  utom  bananas  och  ris. 
Det  torde  knappast  vara  för  mycket  sagdt,  att  denna  stat  eger  den  stör- 
sta alstringsförmåga  civilisationen  känner  till.  Med  en  jordmån  fram- 
bringande ymniga  skördar,  och  de  djupare  lagren  fulla  af  mineraler;  med 
fullständig,  af  naturen  verkstäld  dränering,  jemte  källor,  strömmar  och 
segelbara  floder  i  öfverflöd;  halfvägs  mellan  nordens  skogar  och  söderns 
frukter;  på  föga  afstånd  från  de  större  grufregionerna ;  kontrollerande 
och  beherskande  hela  landets  spaumåls-,  kreaturs-  och  trävarumarknad, 
—  med  allt  detta  torde  man  väl  kunna  säga  att  Illinois  framför  andra 
stater  har  fördelen  af  läge. 

I  sammanhang  härmed  borde  nämnas  något  om  befolkningens 
karakter.  Vid  den  tid,  då  Illinois  fick  inträde  i  Unionen,  voro  inbyg- 
garne hufvudsakligen  immigranter  från  Kentucky  och  Virginia.  Men 
sedermera,  då  idekonflikterna  angående  slafveriet  uppstodo,  började  en 
stark  emigrationsström  att  komma  från  östern.  Den  blandning,  som 
härigenom  uppkom,  förändrade  snart  folkkarakteren,  som  dessutom  tog 
ett  märkbart  intryck  af  de  ständiga  inflyttningarne  från  främmande 
land.  Af  hela  befolkningen,  tyska  och  skandinaviska  kolonier  inbe- 
gripne,  anses 'omkring  en  femtedel  vara  af  utländsk  börd. 


Statens  Utveckling  och  Materiella  Resurser. 

En  af  de  vigtigaste  faktorerna  i  Illinois'  tidigaste  utveckling  var 
Illinois-  och  Michigau-kanalen,  som  förbinder  Illinois-  och  Mississippi- 
floderna  med  sjöarne.  Den  var  af  den  största  betydelse  för  staten,  och 
blef,  såsom  vi  redan  nämnt,  af  dess  förste  guvernör,  Bond,  i  hans  första 
budskap  högligen  förordad.  År  1821  anslog  legislaturen  $10.000  för 
mätningar,  och  dessa  verkstäldes  af  tvenne  unga  ingeniörer,  hvilka  be- 
räknade kostnaden  till  $6  a  700,000.  Den  uppgick  dock  slutligen  till 
$8,000,000,  och  kanalen  blef  efter  ständiga  af  brott  och  nya  uppmätnin- 
gar färdig  år  1848.  Den  kostade  visserligen  staten  en  dryg  summa,  men 
var  en  mäktig  häfstång  för  industrierna,  hvilka  genom  densamma  nådde 
en  dittills  icke  anad  utveckling.  Den  bygdes  ej  såsom  en  spekulation, 
men  icke  desto  mindre  har  den  inbragt  staten  en  årlig  nettobehållning 
af  mer  än  SI  11,000. 

Under  byggandet  af  kanalen  utbröt  hvad  man  skulle  kunna  kalla 
land-  och  stadslott-febern  åren  1834 — 35.  Sjukdomen  spred  sig  öfver 
hela  Illinois  och  näst  gränsande  stater.  Den  var  epidemisk.  Den  splitt- 
rade farmer  utan  afseende  på  lokaliteten  och  sprängde  köparnes  börsa^ 


utan  hänsyn  till  följderna.  Brist  på  köpare  fanns  ej.  Hvarje  fartyg, 
som  ankom,  var  lastadt  med  spekulanter  och  deras  penningar. 

Slutligen  greps  öfven  legislaturen  (1836 — 37)  af  febern.  Den  upp- 
gjorde ett  system  för  förbättringar  i  samfärdseln,  hvilket  i  storheten  af 
plan  står  utan  motstycke.  Den  bestämde  byggandet  af  1,300  mil  jern- 
vägar,  som  skulle  korsa  staten  i  alla  riktningar.  Anslagen  till  flod-  och 
kanalförbättringar  voro  i  ännu  större  skala.  Det  fanns  några  få  coun- 
ties,  som  ännu  icke  blifvit  berörde  af  vare  sig  jernväg,  flod  eller  kanal, 
och  dessa  tillfredställdes  genom  en  fri  fördelning  af  1200,000  dem  emel- 
lan. Legislaturens  ifver  var  så  stor,  att  den  gaf  befallning  om  arbetets 
påbörjande  samtidigt  vid  båda  ändarne  af  hvarje  bestämd  jernväg-  och 
kanal  byggnad.  Anslagen  till  dessa  ansenliga  förbättringar  belöpte  sig 
till  öfver  $12,000,000,  tfch  kommisarier  utsändes  för  penningars  upplån- 
ande.  Om  man  besinnar,  att  allt  detta  inträffade  ijernvägarnas  barndom 
och  då  de  ansågos  för  höjdeu  af  lyx;  att  counties  funnos,  hvari  knappast 
en  stuga  kunde  upptäckas;  och  att  befolkningens  antal  ännu  ej  uppgick 
till  400,000  —  så  kan  man  göra  sig  ett  begrepp  om  den  kraft  och  energi, 
hvarmed  den  tidens  lagstiftare  ville  af  Illinois  göra  en  stor  stat. 

Vid  denna  tidpunkt  var  det  som  stadsbanken  förstärkte  betydliga 
lån  tiil  Godfrey  Gilman  &  Co.  och  andra  framstående  affärsfirmor,  i  än- 
damål att  draga  handeln  från  St.  Louis  till  Alton. 

År  1840  syntes  allt  hopp  ute.  En  befolkning  af  480,000  personer 
trycktes  under  bördan  af  en  skuld  af  $14,000,000.  Endast  sex  små  städer 
funnos,  nemligen:  Chicago,  Alton,  Springfield,  Quincy,  Galena  och 
Nanwoo.  Man  hade  att  dragas  med  detta  skuldbelopp  på  en  tid,  då  det 
ej  fanns  en  dollar  i  statskassan,  då  staten  gjort  upplåningar  till  dess  den 
ej  mer  egde  någon  kredit,  och  då  i  folkets  händer  icke  fanns  tillräckligt 
penningar  ens  för-den  årliga  räntans  betalning.  Men  oaktadt  alla  dessa 
vanskligheter  vägrade  den  unga  staten  att  förklara  sig  insolvent.  Gu- 
vernör Ford  tog  problemet  om  hand  och  löste  det  på  ett  sätt,  som  förde 
staten  med  triumf  genom  bränningarne. 

Om  vi  nu  öfvergå  till  statens  materiella  resurser,  så  finna  vi  att  de 
äro  nästan  omätliga.  Illinois  kan  sägas  utgöra  en  enda  stor  trädgård, 
fyra  hundra  mil  lång  och  hundrafemtio  mil  bred.  Dess  jordmån  är  en 
svart  leraktig  sandmylla,  från  sex  till  sextio  fot  djup,  och  frambringar 
nästan  alla  de  tempererade  och  tropiska  zonernas  växtalster.  Den  står 
främst  bland  staterna  hvad  angår  antalet  acres,  som  verkligen  blifvit 
brutna  och  upplöjda.  Dess  mineralvälde  ger  knappast  den  högt  upp- 
drifna  agrikulturen  efter.  Den  eger  kol,  jem,  bly,  koppar,  zink,  många 
slags  granit,  eldfast  lera,  vanlig  lera,  all  slags  sand,  grus,  mineralfärger 
—  allting  erforderligt  för  en  framåtskriden  civilisation.  Artikeln  kol 
ensam  har  ett  omfång  så  stort,  att  det  knappast  med  siffror  kan  upp- 
skattas.    Då  vi  nämna  att  nästan  fyra  femtedelar  af  staten  ha  ett 


underlag  af  kol,  i  medeltal  öfVer  fyratio  fot  tjockt  (enligt  nyare  mät- 
ningar till  och  med  sjuttio  fot),  så  kan  man  göra  sig  ett  någorlunda 
begrepp  om  den  ansenliga  tillgången,  41,000  qvaratmil!  —  en  enda 
ofantlig  mina,  i  hvilken  man  kunde  begrafva  tjogtals  europeiska  eller 
forntida  riken  och  ändock  hafva  tillräckligt  utrymme  för  arbetet. 

Jemfora  vi  denna  vidsträckta  kolbädd  med  verldens  öfriga  af  större 
omfång,  så  blir  dess  betydenhet  uppenbar.  Storbrittanien  har  12,000 
qvadratmil;  Spanien  3,000;  Frankrike  1,719;  Belgien  578;  Illinois  om- 
kring två  gånger  så  många  qvadratmil  kol  som  alla  dessa  tillsammans. 
Virginia  har  20,000;  Pennsylvania  16,000;  Ohio  12,000;  —  men  Illinois 
har  41,000  qvadratmil !  En  sjundedel  af  allt  det  kända  kolet  å  denna 
kontinent  finnes  i  Illinois,  och  kunde  vi  sälja  hvarje  ton  deraf  till  endast 
en  sjundedels  cent,  så  skulle  nationalskulden  dermed  kunna  afbördas. 

Efter  nuvarande  måttstock  for  konsumtionen  af  kol  i  England, 
skall  dess  förråd  vara  uttömdt  efter  250  år.  Illinois'  kollager  skall  med 
samma  konsumtionsberäkning  räcka  i  120,000  år. 

Kasta  vi  dernes  en  blick  på  farmprodukterna,  så  finna  vi  återigen 
siffror  som  tala.  Enligt  senaste  census  frambragte  Illinois  30,000,000 
bushels  hvete,  eller  mer  än  någon  annan  stat  i  Unionen.  År  1876 
inhöstades  130,000,000  bushels  majs  —  två  gånger  så  mycket  som  någon 
annan  stat  och  en  sjettedel  af  hela  majsskörden  inom  Förenta  Staterna. 
Samma  år  blef  höskörden  2,747,000  tons  eller  en  tiondedel  af  allt  hö  inom 
Unionen.  Det  är  en  sanning,  ehuru  i  allmänhet  ej  till  fullo  upp- 
skattad, att  landets  höskörd  är  mera  värd  än  dess  bomullskörd.  Gå,  f.ex., 
till  Charleston,  S.  C,  och  gif  akt  på  schackrandet  derstädes  med  hö-  och 
grästappar,  liksom  vore  de  kuriositeter;  drick  ditt  kaffe  med  kondenserad 
mjölk;  företag  en  vandring  från  kusten  många  mil  inåt  landet  genom 
nakna  sandiga  fält  eller  raggiga  skogstrakter,  utan  att  någonsin  få  en 
skymt  af  vågiga  ängar  eller  betande  hjordar,  och  du  skall  då  först  lära 
dig  inse  fulla  värdet  af  präriestatens  ängsmarker,  å  hvilka  gräset  stundom 
skjuter  sexton  fot  i  höjden. 

Värdet  af  jordbruksredskaper  öfverskrider  $211,000,000,  och  ladu- 
gårdsskötseln står  på  ovanligt  hög  ståndpunkt,  öfverträffande  de  flesta 
andra  staters.  Af  slagtade  kreatur  torgfördes  under  nämda  år  från 
Illinois  för  $57,000,000.  Jag  vill  här  angifva  några  af  de  punkter,  i  hvil- 
ka Illinois  går  framom  alla  andra  stater: 

Jordmånens  bördighet;  acres  af  odlad  jord;  stora  farmer  —  några  af 
dessa  innehålla  från  40,000  till  60,000  acres  odladt  land;  antalet  farraare; 
hvete-,  majs-,  hafre-  och  honungsproduktionens  storlek;  värdet  af  slagt- 
kreatur;  antalet  svin;  antalet  hästar — tre  gånger  så  stort  som  Kentucky, 
häststaten.  Illinois  öfverträffar  alla  andra  stater  i  milantalet  af  jernvä- 
gar  posttraffik,  i  årliga  sålda  postanvisningar  och  i  trävaruhandeln. 


10 

1  många  vigtiga  afseenden  intar  staten  endast  det  andra  rummet  i 
ordningen.  Så,  t.  ex.,  i  fråga  om  en  permanent  skolfund;  totalbeloppet  af 
intraderna  för  skolundervisningen ;  antalet  boktryckare,  tidningsutgif- 
vare  o.  s.  v.;  värdet  af  faumprodukter  och  fäkreatur;  antalet  tons  af 
upptaget  kol. 

I  fråga  om  skeppsfart  står  Illinois  endast  efter  för  staten  New  York. 
Från  blott  en  af  sina  hamnar  utsänder  staten  under  affärstim  mar  ne  af 
seglationstiden  ett  fartyg  omkring  hvar  tionde  minut.  Häri  inbegripas 
ej  kanalbåtar,  som  afgå  hvar  femte  minut. 

Staten  är  vidare  den  tredje  i  ordningen  livad  angår  skolor  och 
lärare;  den  fjerde  med  hänsyn  till  befolkningen,  antalet  barn  i  skolorna, 
lagskolor;  smör,  potatis  och  vagnar. 

Den  femte  i  fråga  om  värdet  af  fast  och  lös  egendom,  teologiska 
seminarier  och  läroanstalter  för  qvinnor,  skofabrikation  och  bok- 
binderi. 

Beträffande  arealen,  sa  är  Illinois  den  tolfte  staten  i  ordningen. 
Värdet  af  statens  årliga  fabrikstillverkningar  utgör  $205,000,000  och 
sätter  den  derigenom  i  jemnbredd  med  New  York  och  Pennsylvania. 
Antalet  fabriker  ökades  från  1860  till  1870  med  700  procent;  rörelseka- 
pitalet ökades  under  samma  tid  350  procent  och  beloppet  af  produkterna 
med  400  procent. 

6,759  mil  jernväg  voro  1876  byggda.  I  detta  afseende  står  Illinois 
utan  gensägelse  främst  bland  staterna.  Värdet  af  dessa  jernvägar  ut- 
gjorde $636,458,000  och  de  beforos  af  3,245  lokomotiv  och  67,712  vagnar. 
Mer  än  två  tredjedelar  af  jorden  är  inom  fem  mils  afstånd  från  jernväg. 
Staten  har  ett  stort  financielt  intresse  i  Illinois  Central-banan.  Denna 
fick  sin  oktroj  år  1850,  och  staten  gaf  den  såsom  understöd  h varannan 
sektion  på  sex  mils  afstånd  å  ömse  sidor  samt  fördubblade  priset  å  det 
återstående  landet,  för  att  hålla  sig  sjelf  skadelös.  Banan  fick  sålunda 
2,595,000  acres  land  och  betalar  derför  staten  en  sjundedel  af  sin  brutto- 
inkomst. Till  år  1877  hade  staten  erhållit  inalles  omkring  $7,000,000. 
Om  man  härtill  lägger  de  årliga  inkomsterna  från  kanalen,  $100,000,  så 
äro  en  stor  del  af  statsutgifterna  redan  betäckt. 

Religionen  och  UtfDREViSNiNGSväsENDET  m.  m. 

Religion  och  moralitet  inom  staten  hålla  jemna  steg  med  dess  öfriga 
utveckling.  Det  var  en  kyrkans  tjenare,  som  utverkade  1787  års  för- 
fattning, hvarigenom  staten  räddades  från  slafvéri  och  okunninghet. 
Rev.  Wiley,  pastor  vid  en  skotsk  kongregation  i  Randolph  county,  ingaf 
en  petition  till  1818  års  Konvention  om  erkännande  af  Skriften  såsom 
det  enda  nödvändiga  rättesnöret,  den  enda  lagboken.  Konventionen 
upptog  ej  saken  till  behwdiing,  och  de  gamla  "Covenanters"  eller  gkgtt» 


11 

ske  Reformerte  vägrade  att  blifva  medborgare.  De  röstade  aldrig  förrän 
år  1824,  då  slafverifrågans  lösning  var  hänskjuten  till  folket;  då  röstade 
samtlige  emot  slafveriet  och  röstade  afgörande.  När  helst  en  stor  mo- 
ralisk fråga  blifvit  underkastad  folkets  pröfning,  så  har  sammvetet  tagit 
ut  sin  rätt. 

Med  $22,300,00Q  i  kyrkegendom  och  4,298  kyrliga  organisationer 
har  staten  den  "gudomliga"  polis — de  moraliska  idéernas  sömnlösa 
skyddsvakt — som  allena  är  i  stånd  att  tillförsäkra  trygghet.  Brottens 
antal  inom  staten  är  öfverhufvud  endast  fjerdelen  så  stort  som  inom  New 
York  och  hälften  så  stort  som  i  Pennsylvania. 

Illinois  har  aldrig  haft  mer  än  en  duell  bland  sina  egna  medborgare. 
I  Belleville,  år  1820,  möttes  Alphonso  Stewart  och  William  Bennet,  för 
att  med  pistoler  afgöra  en  hederstvist.  Sekundanterne  hade  kommit 
öfverens  om  att  icke  låta  något  blod  flyta,  utan  förse  de  stridande  med 
löst  laddade  vapen,  och  Stewart  hade  fått  reda  härpå.  Bennett,  anande 
oråd,  släppte  obemärkt  ned  en  kula  i  sin  pistol  och  dödade  Stewart. 
Derpå  flydde  han.  Två  år  derefter  blef  han  ertappad,  förhörd  och  dömd, 
samt  hängdes,  i  trots  af  vänner  och  anhängares  förböner.  Denna  utgång 
af  saken  gjorde,  som  vi  hoppas  för  alltid,  slut  på  duellväsendet  i 
Illinois. 

De  i  statens  barndom  uppträdande  prester  voro  okunniga  män, 
hvilka  ansågos  vältaliga  i  förhållande  till  styrkan  af  sin  röst.  Men 
de  gåfvo  stilen  åt  alla  publika  talare.  Lagkarlar  och  politici  följde  sam- 
ma slentrian.  Guvernör  Ford  yttrar:  "Icke  desto  mindre  voro  dessa 
första  predikanter  af  oberäknelig  nytta  för  landet.  De  lade  folket  på 
hjertat  rättrådighet  och  sedlighet.  Det  ar  dem  vi  ha  att  tacka  för  den 
första,  sann  t  kristliga  karakteren  hos  den  protestantiska  delen  af  befolk- 
ningen." 

Vidkommande  uppfostringsväsendet,  så  tro  vi  oss  redan  ha  nämt  att 
1787  års  författning  anslog  en  trettiosjettedel  af  statens  jord  till  allmänna 
skolor;  och  lagen  af  år  1818  gaf  tre  procent  utaf  återstoden  till  undervis- 
ningsväsendet i  stället  för  till  allmänna  vägar.  Med  en  sådan  början  är 
det  naturligt,  att  ett  stort  antal  skolor  kunde  upprättas  och  att  staten 
för  närvarande  eger  bortåt  12,000  sådane.  Okunnigheten  i  Illinois  är 
också  of  ver  hufvud  taget  mindre  än  i  New  York,  Pennsylvania  och  Mas- 
sachusetts. Vi  hafva  icke  hälften  så  många  idioter  som  de  stora  sta- 
terna. Dessa  publika  skolor  gjorde  snart  "colleges"  oundvikliga.  Den 
första  lärdomsanstalt  af  detta  slag,  ännu  i  sitt  flor,  upprättades  i  Lebanon 
år  1828  af  M.  E.-kyrkan  och  uppkallades  efter  biskop  Mc  Kendree. 
Derpå  följde  1830  Illinois  College  i  Jacksonville,  med  understöd  af  pres- 
byterianerne.  År  1832  upprättade  baptisterna  Shurtleff  College  i  Alton, 
Kommo  så  det  af  presbyterianerne  år  1838  i  Galesburg  bygda  Knog 
College  och  dev  år  1847  af  episkopalerne  uppförd^  Jubjlee  College  i  Pe* 


12 

oria.  Från  denna  tid  har  det  ena  colleget  efter  det  andra  uppstått,  oeli 
deras  antal  är  numera  legio.  Staten  har  för  närvarande  etc  med  storar- 
tade donationer  och  i  öfrigt  väl  utrustadt  universitet,  "the  Northwest- 
ern University,"  i  Evanston,  innefattande  sex  colleges  med  nittio  lärare, 
öfver  1000  studerande  och  $1,500,000  i  donationer. 

Rev.  J.  M.  Peck  var  den  förste  bildade  protestantiska  prest  inom 
staten.  Han  slog  sig  ned  i  Rock  Spring,  St.  Clair  county,  år  1820.  Före 
1837  hade  endast  partitidningar  blifvit  publicerade,  men  nu  utgaf  mr. 
Peck  en  "Gazettseer  of  Illinois."  Kort  tid  derefter  publicerade  John 
Russell  i  Bluffdale  småberättelser,  som  utvisade  talang.  Domaren  James 
Hall  utgaf  "The  Illinois  Monthly  Magazine"  samt  en  års-tidskrift  "The 
Western  Souvenir,"  hvilka  publikationer  förskaffade  honom  stort  anseende 
öfver  hela  landet.  Från  denna  ringa  början  har  vår  stat  rastlöst  gått 
framåt  på  publicitetens  väg,  till  dess  den  numera  räknar  flera  volymer  i 
de  offentliga  biblioteken  än  Massachusetts;  och  af  de  44,500,000  voly- 
mer, som  anses  finnas  i  samtlige  offentlige  bliotek  af  Förenta  Staterna, 
kommer  en  trettondedel  på  Illinois. 

Illinois  har  äfven  en  krigshistoria,  och  dess  söner  hafva  alltid  varit 
bland  de  främste  på  farans  fält.  Då  det  mexikanska  kriget  utbröt,  år 
1846,  besvarade  8,370  man  stridsropet,  ehuru  endast  3,720  behöfdes. 
Slagfältet  vid  Buena  Vista  och  Vera  Crua,  äfvensom  stormningen  af 
Cerro  Gordo,  skola  ständigt  vittna  om  Illinois-soldaternas  hjeltemod, 
äfven  om  rättigheten  af  den  sak,  för  hvilken  de  kämpade,  kunde  vara 
tvifvel  underkastad.  Men  det  var  vår  tids  söner  förbehållet  att  finna 
ett  slagfält  och  en  sak  och  motståndare,  hvilka  tjena  att  riktigt  belysa 
deras  mod  och  tapperhet.  Illinois  rekryterade  under  rebellkriget  sina 
egna  regementen  för  nationalregeringens  räkning  med  256,000  man  och 
fylde  luckorna  i  andra  stater  tillräckligt,  för  att  bringa  antalet  soldater 
från  denna  stat  upp  till  290,000.  Dess  rullor  upptogo  män  från  aderton 
till  fyratiofem  års  ålder,  ehuru  1864  års  kongressakt  endast  begärde 
sådane  mellan  det  tjugonde  och  fyratiofemte  året.  Egande  endast  en 
trettondedel  af  samtlige  de  författningstrogne  staternas  befolkning,  ut- 
sände dock  Illinois  regelbundet  en  tiondedel  af  soldaterna;  och  i  nödens 
dagar,  då  patrioterna  voro  få  och  uttröttade,  bidrog  vår  stat  med  en 
åttondedel  af  alla  de  män,  hvilka  af  den  älskade  landsfadren  kallades 
under  fanorne.  Mödrarne  och  döttrarne  gingo  att  odla  jorden,  medan 
fäder  och  vuxna  söner  skyndade  till  bragder  på  stridens  fält  för  unio- 
nens fromma.  Man  omtalar  en  fader  med  fyra  söner,  hvilka  blifvit 
ense  om,  att  en  af  dem  måste  qvarstanna  i  hemmet.  Vid  lottdragning 
härom  blef  fadren  dömd  att  stanna.  Dagen  derefter  kom  han  dock  till 
lägerplatsen,  sägande :  "Mor  påstår,  att  hon  kan  inberga  grödan,  så 
att  nu  går  jag  också  åstad."  Stora  metodistförsamlingar  funnos,  från 
hvilka  hvarje  manlig  medlem  förenade  sig  med  hären. 


13 

Frågar  någon  livad  dessa  hjeltar  från  Illinois  egentligen  uträttade 
på  slagfältet,  så  behöfva  vi  blott  hänvisa  till  rebellkrigets  historia,  som 
lägger  i  dagen,  att  de  större  segrarne  under  detsamma  vunnos  i  vestern. 
Sherman  tog  med  sig  på  sin  stora  marsch  fyratiofem  Illinois-regemen- 
ten  infanteri,  tre  kompanier  artilleri  och  ett  kompani  kavalleri.  Sednare 
rykten  om  Shermans  nederlag  besvarades  af  Lincoln  med :  "det  är  en 
omöjlighet;  i  100,000  man  från  vestern  har  man  att  draga  på  för  många 
bataljer."  Illinois-soldater  bragte  hem  300  troféer.  Den  första  Förenta 
Staternas  flagga,  som  svajade  öfver  Richmond,  var  en  Illinois-flagga. 
Staten  afsände  sjukvårdare  till  hvarje  bataljfält  och  hvarje  hospital  för 
att  sköta  om  sina  sjuka  eller  sårade  söner.  Då  individer  gjort  allt  hvad 
de  kunnat  på  uppoffringens  väg,  då  trädde  samhällena  såsom  sådana 
fram  för  att  medelst  sin  kredit  gifva  millioner  åt  den  goda  saken  och  åt 
de  för  densamma  lidande. 

Chicago. 

Det  är  omöjligt  att  med  vårt  ringa  utrymme  gifva  mer  än  en  högst 
torftig  skizz  af  en  sådan  stad  som  Chicago,  hvilken  i  och  för  sig  utgör 
präriestatens  förnämsta  under.  Dess  tidigaste  historia  är  full  af  intresse 
och  omfattas  derföre  med  ett  lifligt  sådant  af  hvarje  patriot. 

Från  att  vid  grundläggningen  år  1833  hafva  en  areal  af  endast  560 
acres,  omfattade  Chicago  år  1869  omkring  23,000  acres.  Den  förste  som 
här  slog  sig  ned,  var  Jean  Baptiste  Pointe  au  Sable,  en  mulatt  från 
Vestindien;  han  ankom  hit  1796  och  begynte  handla  med  indianerna. 
John  Kinzie  blef  hans  efterträdare  år  1840,  samma  år  som  Fort  Dear- 
born  uppfördes.  Ännu  var  platsen  en  blott  och  bar  handelsstation,  och 
en  sådan  förblef  den  ända  till  1833,  då  det  nybygge  som  uppstod  kring 
fältet  erhöll  småstads  eller  "town"-previlegier.  Fyra  år  efteråt  fick 
platsen  ' 'city' '-pre vilegier  och  omfattade  då  såsom  vi  ofvan  nämt,  en 
rymd  af  560  acres. 

Omsättningen  af  landtmannaprodukter  i  denna  stad  angifver  bäst 
af  allt  dess  betydenhet.  Spanmål  och  mjöl  importerades  från  östern 
ända  till  omkring  1837.  Första  utförseln,  som  var  blott  ett  experiment, 
egde  rum  år  1842.  "Board  af  Trade"  organiserades  1848,  men  hade  en 
så  svag  konstitution,  att  den  behöfde  understöd  ända  till  1855.  Spanmål 
uppköptes  lassvis  på  gatorna. 

Detta  sätt  att  göra  affärer  upphörde  naturligtvis  i  och  med  stadens 
tillväxt.  Nu  kunna  våra  ''elevators"  rymma  15,000,000  bushels  span- 
mål. Värdet  af  lantdm annaprodukter,  omsatta  under  ett  år,  är  i  medeltal 
numera  $215,000,000  och  deras  vigt  uppgår  till  7,000,000  tons.  En 
tiondel  af  allt  hvete  inom  Förenta  Staterna  omsattes  i  Chicago.  Till 
och  med  så  långt  tillbaka  som  1853  var  införseln  af  spanmål  till  Chicago 
större  än  den  till  St.  Louis,  och  1854  exporterades   derifrån   vida  större 


14 

qvantiteter  än  från  New  York  och  dubbelt  så  mycket  som  från  St.  Pe- 
tersburg, Archangel  eller  Odessa,  de  största  platser  for  spanmålsmarkna- 
den  i  Europa. 

Fabriksväsendet  i  staden  intar  en  ganska  hög  ståndpunkt.  År 
1873  sysselsattes  vid  fabriker  af  olika  slag 45,000 arbetare  och  yrkesmän; 
1876  hade  deras  antal  stigit  till  60,000;  värdet  af  fabriksalster  var  år  1875 
$177,000,000. 

Chicagos  vigt  och  betydenhet  kan  icke  fullt  uppskattas  utan  att 
man  tager  dess  jernvägar  i  betraktande.  Före  ånghästens  frustande 
längs  våra  gator  voro  kanalerna  landets  hopp.  Men  hvem  tänker  nu- 
mera på  att  företaga  en  resa  med  kanalbåt !  I  Juni  1852  voro  endast 
fyrtio  mil  jernväg  förbundna  med  staden.  Den  gamla  Galena-grenen  af 
North  Western-banan  löpte  nämligen  ut  till  Elgin.  Huru  många  banor 
och  bibanor  hafva  icke  nu  deremot  sin  ändpunkt  i  Chicago !  Tager  man 
en  karta  och  ser  på  jernvägsnätens  riktning,  så  får  man  klart  för  sig.  att 
Chicago  är  den  stora  centern  för  jernvägarne  på  denna  kontinent,  och 
att  de  olika  linierna  bilda  liksom  radier  i  ett  stort  hjul,  hvars  naf  är 
Chicago. 

Stadens  skolor  äro  oöfverträfifade  i  Amerika. 

År  1831  var  postväsendet  af  mycket  privat  natur.  Det  inskränkte 
sig  till  ett  enda  postbud,  en  halfblodsindian,  som  livar  annan  vecka  gick 
till  fots  till  Niles  i  Michigan  och  förde  med  sig  tillbaka  hvad  bref  och 
tidningar  han  kunde  komma  öfver.  Ett  postkontor  inrättades  år  1833, 
och  postmästaren  brukade  spika  upp  gamla  stöfvelskaft  på  en  af  väggarne 
för  att  tjenstgöra  såsom  breflådor  för  mera  ansedda  och  skrifkunniga 
personer. 

År  1831  byggde  Mark  Beaubien  en  färja,  hvarmed  han  förband  sig 
att  föra  all  platsens  inbyggare  fritt  öfver  floden,  mot  det  han  fick  rättig- 
het att  taga  afgift  utaf  främlingar.  Nu  har  staden  tjugufyra  stora  bryg- 
gor och  undervattens-tunnlar. 

Blocksättning  af  stadens  gator  började  1857.  År  1840  tillhanda- 
hölls vatten  genom  försäljare,  som  forslade  det  antingen  med  kärror  eller 
ämbar,  Senare  i  tiden  dref  en  maskin  om  tjugofem  hästkrafter  detsam- 
ma genom  urhålkade  stockar  längs  stadens  gator,  hvilket  fortfor  till 
1854,  då  nya  ledningar  förde  vatten  in  i  husen.  Den  första  ångsprutan 
nytjades  1859.  Året  1850  såg  staden  för  första  gången  belyst  med  gas.  År 
1834  belöpte  skatterna  sig  till  $48.90  och  stadens  fullmäktige  upplånade 
dessutom  $60  för  gatuförbättringarne.  1835  fick  staden  rättighet  att 
upptaga  ett  lån  af  $2,000,  men  skattmästaren  och  gatukommissarientogo 
heldre  afsked  än  sänkte  staden  i  en  dylik  skuld. 

I  sammanhang  med  dessa  korta  notiser  om  det  forna  eller  närva- 
rande Chicago  torde  några  ord  böra  nämnas  om  1812  års  massaker  vid 
Fort  Bearborn,     Den  7  Ang.  detta  år  hade  general  Hull  i  Detroit  säudt 


lo 

order  till  kapten  Heald,  befålhafvaren  å  fastet,  att  utrymma  detsamma 
och  fördela  all  För.  Staternas  egendom  bland  indianerna  i  grannskapet 
—  en  högst  vanvettig  order.  Garnisonen  å  Fort  Dearborn  bestod  då  af 
femtiofyra  man  under  betäl  af  kapten  Heald,  biträdd  af  löjtnant  Helm 
(mr  Kinzies  måg)  och  fanjunkare  Ronan.  Pottawattami-höfdingen,  som 
medfört  depeschen,  var  klokare  än  den  kommenderande  generalen  och 
afrådde  kapten  Heald  från  att  verkställa  fördelningen.  Han  sade: 
Lemna  fästet  och  magasinerna  i  det  skick  de  äro  och  låt  indianerna 
sjelfva  göra  fördelningen  sinsemellan;  under  det  de  äro  härmed  syssel- 
satta kan  det  hvita  folket  hinna  komma  till  Fort  Wayne." 

Kapten  Heald  höll  en  rådplägning  med  indianerna  den  12  på  efter- 
middagen; men  mr  Kinzie,  som  kände  dem  i  grund  och  botten,  besvor 
kaptenen  att  icke  sätta  någon  lit  till  deras  löften,  ej  heller  fördela  vap- 
nen och  ammunitionen  ibland  dem,  emedan  de  derigenom  endast  skulle 
få  medel  i  händerna  att  förgöra  de  hvita.  Tagande  rådet  i  akt,  gömde 
kaptenen  undan  alla  krigsförnödenheter  till  dess  fördelningen  af  den  öf- 
riga  egendomen  egt  rum,  då  under  den  mörka  natten  krut  och  kulor 
kastades  i  floden  samt  gevären  sönderbrötos.  Vaksamma  indianer  hade 
dock  varit  i  närheten  af  fästet  och,  sjelfva  osedda,  bevittnat  den  nattliga 
förstörelsen;  deras  raseri  kände  knappast  några  gränser  och  de  beklagade 
sig  högljudt  samt  utslungade  hotelser. 

Sedan  alla  anordningar  blifvit  vidtagna  för  fästets  utrymmande,  be- 
slöt man  att  verkställa  detta  på  morgonen  den  15  Aug.  Det  var  en  klar, 
strålande  morgon;  allt  häntydde  på  att  indianerne  ämnade  mörda  de 
hvita,  och  då  dessa  tågade  ut  genom  fästets  port,  påminde  deras  marsch 
om  en  likprocession. 

Kapten  Wells,  en  slägting  till  mrs  Heald,  hade  dagen  förut  ankom- 
mit från  Fort  Wayne  för  att  jemte  en  trupp  honom  tillgifna  Miami- 
indianer  bistå  kapt.  Heald.  Wells  med  sina  Miamis  satte  sig  nu  i  spet- 
sen för  tåget,  hvarefter  kommo  kapt.  Heald  med  hustru  till  häst  och  mr 
Kinzie,  hvilken  trodde  sig  genom  sitt  personliga  inflytande  kunna  af- 
vända  faran. 

Processionen  rörde  sig  långsamt  framåt  längs  sjöstranden  till  dess 
den  uppnådde  sandbackarne  mellan  prärien  och  stranden,  då  Pottawat- 
tami-indianerne  under  sinhöfding  Blackbird  bildade  linie  till  höger,  hvar- 
igenom  dessa  sandbackar  kommo  emellan  dem  och  de  hvita.  Wells  med 
sina  Miamis  hade  fortfarande  framryckt,  men  nu  komma  de  plötsligt 
tillbakarusande,  Wells  utropande:  "De  äro  öfver  oss;  hållen  er  färdiga 
på  ögonblicket  l"  Dessa  ord  följdes  tvärt  af  en  storm  af  kulor,  hvilka 
kommo  hvinande  öfver  sandbackarne.  '  De  hvita  trupperna  gåfvo  i  sin 
tur  fyr  på  indianerna  och  drefvo  dem  tillbaka  till  prärien;  striden  stod 
nu  mellan,  å  ena  sidan,  femtiofyra  soldater,  tolf  andra  män  och  tre  till 
fyra  qvinnor  och,  å  den  andra,  fem  hundra  indiankrigare.     De  fega  Mi- 


16 

amis  hade  redan  vid  stridens  början  begifvit  sig  på  flykten.  De  hvita 
beslöto  nu,  utan  hopp  som  de  voro,  att  sälja  sina  lif  så  dyrt  som  möjligt. 
Fanjunkare  Ronan  försvarade  sig  tappert  äfven  sedan  han,  utmattad  af 
blodförlust,  sjunkit  ned  på  sina  knän.  Kapt.  Wells,  som  vid  stridens 
början  befann  sig  vid  sin  slägtings,  mrs.  Heald,  sida,  visade  hela  tiden 
den  yttersta  båld  och  oförskräckthet.  "Vi  ha  ej  den  ringaste  utsigt," 
sade  han  till  henne,  "att  komma  undan  med  lifvet.  Vi  måste  här  skiljas, 
for  att  se  hvarandra  åter  i  en  annan  verld.  Gud  välsigne  dig !"  Deref- 
ter  rusade  han  hejdlöst  framåt.  Plötsligt  fick  han  sigte  på  en  ung  kri- 
gare, målad  lik  en  demon,  hvilken  klättrade  in  uti  en  vagn,  hvari  tolf 
barn  befunno  sig,  och  nedgjorde  dem  alla  med  sin  tomahawk.  Utan  att 
tänka  på  sin  egen  fara  ropade  Wells  då:  "Är  det  den  sortens  lek,  du 
tycker  om  —  att  slagta  qvinnor  och  barn  —  så  välan!  —  jag  vill  göra 
detsamma."  Han  sporrade  sin  häst  mot  indianernas  läger,  direkte  till 
den  plats,  der  de  qvarlemnat  sina  sguaws  och  papooses  (dibarn),  men  för- 
följdes hett  af  snabbfotade  unga  krigare,  hvilkas  kulor  också  slutligen 
dödade  hans  häst  och  sårade  honom  sjelf.  Med  ett  hiskligt  tjut  störtade 
nu  indianerne  öfver  honom  och  tänkte  spara  honom  för  tortyren.  Men 
Wells  anade  detta  och  sökte  derföre  genom  de  mest  förhatliga  öknamn 
förmå  dem  att  Ögonblickligen  döda  sig.  Han  lyckades.  Knappast 
hade  han  gifvit  en  stolt  ung  höfding  epitetet  squaio,  förrän  denne  i  sitt 
raseri  lät  tomahawken  hvina,  hoppade  upp  på  Wells  lik,  utskar  hjertat 
och  åt  upp  en  del  deraf,  ännu  rykande,  med  satanisk  förnöjelse. 

Qvinnorna  spelade  en  framstående  rol  i  denna  rysvärda  strid.  Mrs. 
Heald  var  en  förträfflig  ryttarinna  och  visste  att  handtera  ett  gevär. 
Hon  kämpade  tappert  mot  vildarne  och  fick  derunder  åtskilliga  svåra 
sår.  Ehuru  utmattad  af  blodförlusten,  höll  hon  sig  likväl  fast  i  sadeln. 
En  indian  upplyfte  sin  tomahawk  för  att  döda  henne,  men  då  fäste  hon 
sina  talande  ögon  på  honom  och  sade,  leende  och  med  mild  röst,  i  hans 
eget  tungomål:  "Jag  är  säker  på,  att  du  icke  vill  döda  en  squaw." 
Vilden  sänkte  sin  arm,  och  den  hjeltemodiga  qvinnan  var  räddad. 

Sergeant  Holts  hustru,  en  storväxt,  kraftfull  qvinna,  var  modig  som 
en  amazon.  Hon  red  en  vacker,  eldig  häst,  som  indianerna  fikade  efter, 
och  åtskilliga  af  dem  anföllo  henne  med  bösskolfvarne,  i  afsigt  att  stöta 
henne  ned;  men  hon  handterade  det  svärd,  hon  ryckt  till  sig  från  sin  så- 
rade man,  med  sådan  skicklighet,  att  alla  deras  bemödanden  gäckades. 
Under  indianernas  oupphörliga  skrik:  "Hvilken  tapper  qvinna!  Hvil- 
ken tapper  qvinna!  Gör  henne  ingen  skada!"  blef  hon  dock  slutligen 
af  mängden  öfvermannad  och  gjord  till  fånge.  Såsom  sådan  qvarblef 
hon  under  en  längre  tid  bland  indianerna,  men  blef  omsider  utvexlad. 

I  denna  häftiga  strid  hade  två  tredjedelar  af  de  hvite  stupat  eller 
blifvit  sårade  och  hästar,  tross  och  ammunition  gått  förlorade.  Endast 
tjuguåtta  från   hvarandra  spridda   män   funnos  qvar  att  bekämpa  fem 


It 

hundra  indianer,  hvilka  åsynen  af  blod  gjort  till  vilddjur;  men  dessa  män 
lyckades  dock  att  slå  sig  igenom  mördarnes  leder  och  uppnå  en  mindre 
höjd  å  prärien.  Indianerne  brydde  sig  ej  om  att  förfölja,  utan  samlade 
sig  å  de  hvites  flankar,  under  det  höfdingarne  höllo  rådplägning  å  sand- 
backarne  och  tycktes  böjde  för  underhandlingar.  Det  skulle  ha  varit  ga- 
lenskap å  de  hvites  sida  att  förnya  striden,  i  följd  hvaraf  kapten  Heald 
gick  Blackbird,  indianernes  förnämste  höfding,  till  mötes  å  den  öppna 
prärien,  hvarest  de  snart  blefvo  ense  om  vilkoren  för  underkastelse.  De 
hvite  skulle  öfverlemna  sina  vapen  till  Blackbird  och  de  öfverlefvande 
blifva  krigsfångar,  för  att  utvexlas  vid  lägligt  tillfälle  Så  sagdt  och 
gjordt,  satte  båda  partierna  sig  i  gång  till  indianernas  läger  i  närheten 
af  fästet. 

En  ny,  ryslig  scen  skulle  här  snart  visa  sig  för  de  hvites  ögon.  Se- 
dan den  brittiske  generalen  Proctor  erbjudit  lysande  premier  för  ameri- 
kanska skalper,  som  öfversändes  till  Malden,  och  de  i  nyss  slutade  strid 
sårade  männen  icke  voro,  efter  indianernes  tolkning,  inbegripne  i  freds- 
vilkoren,  så  blefvo  de  nästan  samtlige  dödade  och  skalperade,  hvareftei 
deras  skalper  öfverlemnades  till  engelska  auktoriteterna,  som  derför  be- 
talte det  utlofvade  priset. 


En  kort  blick  på  Henry  Countys  Historia. 

Den  stora,  nu  tätt  bebygda,  välodlade,  högeligen  civiliserade  och 
ekonomiskt  blomstrande  del  af  staten  Illinois,  som  kallas  Henry  county, 
var  endast  för  45  år  sedan  en  folktom  öken,  då  och  då  besökt  af  en  och 
annan  djerf  vägbrytare  eller  landspekulant.  Ej  förr  än  år  1835  blef  nå- 
gon menniskoboning  uppförd  inom  dess  gränser.  En  pionier,  vid  namn 
James  Glenn,  slog  sig  då,  i  April  månad,  ner  i  den  del,  som  nu  är  Colona 
township,  der  han  bygde  sig  ett  hus,  satte  bo  och  lefde  i  ro.  Men  Glenn 
var  derför  icke  den  förste  nybyggaren.  En  dr.  Baker  hade  kommit  före 
honom  och  bodde  ej  långt  ifrån  hans  nya  hem  uti  —  en  gammal  vagn. 
Det  andra  huset  i  ordningen  bygdes  af  en  viss  Butler  vid  White  Oak 
Grove,  der  det  ännu  lär  stå  nära  Dan  Moores  residens.  Washburn  hette 
den,  som  sådde  det  första  hvetet  hösten  1835.  Den  första  mjölqvarnen 
bygdes  i  Andover  1836,  och  den  första  spanmål,  som  der  maldes,  till- 
hörde nämde  Washburne. 

Under  denna  tid  stod  Henry  co.  under  Knox  countys  jurisdiktion. 
Aret  derefter  (1837)  vardt  emellertid  trakten  politiskt  organiserad  ge- 
nom en  legislatur-akt,  antagen  den  2  Mars,  och  den  19  Juni  samma  år 
hölls  det  första  politiska  valet,  nämligen  för  3  county-kommissarier,  she- 
riff, coroner,  suveyor  och  recorder.  Huru  stor  folkmängden  då  var,  kan 
slutas  jbill,  när  man  upplyses  att  de  kastade  rösterna  voro  58. 

Beträffande  countiets  arealyta,  må  nämnas  att  det  omfattar  ej  min- 
dre än  21  hela  "townships,"  om  6  eng.  qvadratmil  hvardera,  och  4  delar 
af  townships,  som  tillsammans  utgöra  3  hela;  så  att  countiet  i  sin  helhet 
består  af  830  qv.-mil  eller  nära  530,000  acres,  hvaraf  70,000  acres  på  sin 
höjd  äro  eller,  rättare,  vid  countiets  organisering  voro  skogbevuxna, 
hvarjemte  funnos  några  enstaka  stående  dungar  eller  lundar.  Detta 
land  vardt,  så  snart  folk  började  strömma  in  och  slå  sig  ner,  upptaget 
dels  af  desse  nybyggare  och  dels  af  landbolag.  Ett  sådant,  hemma  i 
New  York,  tog  i  en  sträcka  30,000,acres,  de  der,  naturligtvis,  behöllos 
till  dess  att  efterfrågan  derpå  tillät  innehafvarne  att  fÖrtjena  på  affären. 
Och  på  sådana  affärer  är  det  som  Amerika  vunnit  ett  stort  antal  af  sina 
penningestinna  och  penningehungriga  kapitalister.  "Landhajarne," 
som  de  kallas,  draga  alltid  försorg  om  —  så  gjorde  de  ock  i  detta  fall  — 
att  det  bästa  landet  faller  i  deras  hände»,  dermed  tvingande  den  verklige 
nybyggaren,  som  kommer,  för  att  genom  id  och  sed  bereda  civilisatio- 
nen väg,  att  underkasta  sig  många  nackdelar,  dem  han  annars  kunde 
18 


19 

undvika.  Emellertid  är  detta  countys  jordmån  öfverallt  så  präktig, 
stenfri,  bördig  och  jemn  att  den  stora  pionier-hären  i  detta  fall  icke  haft 
några  större  svårigheter  på  grund  af  den  landspekulation,  som  gjorde 
sig  gällande  vid  tiden  för  countiets  befolkande.  Man  var  i  alla  fall  rädd 
för  att  nedslå  sina  bopålar  i  närheten  af  bolagens  stora  "kläms,"  å  hvilka 
det  var  lätt  att  genom  misstag  å  egen  sida  eller  genom  domstolsutslag, 
vunna  genom  bolagens  penningar,  komma  för  att  sedan  varda  "vräkt" 
med  förlust  af  den  tid  och  möda  man  der  användt. 

Såsom  redan  nämndt,  organiserades  trakten  till  county  1837.  Den 
första  domstolen  i  Henry  hölls  den  27  Juni  samma  år.  Denna  domstols 
första  akt  var  att  tillåta  Charles  Atkinson,  John  P.  Hanna  och  George 
Taylor  att  hålla  en  färja  för  fraktande  af  passagerare  öfver  Rock-floden 
vid  Cleveland.  Nästa  domstolsbeslut  bestod  uti  en  bestämmelse  att 
nämnda  färja  skulle  skattiäggas  med  $1.50  om  året.  Den  4  Juni  1838 
vardt  denna  skatt  höjd  till  $5.00,  hvilken  summa  färjans  egare  kunde, 
om  de  så  önskade,  afarbeta  å  den  allmänna  landsvägen  under  "supervis- 
oms"  tillsyn.  Vidare  beslöts  att  countiets  invånare  skulle  betala  \  pro- 
cent i  skatt  å  värdet  af  alla  "luståkdon,"  hästar,  nötkreatur,  ur  och  an- 
nat, hvaremot  klockor,  mulåsnor,  får  och  svin  fingo  vara  skattfria.  Litet 
senare  ålades  hvarje  mansperson  att  nedlägga  årligen  fem  dagars  arbete 
på  de  allmänna  farvägarne.  Henry  countys  handelslif  begynte  dermed, 
att  George  Brandenburg  fick,  emot  fem  dollars  årlig  "license"-afgift, 
hålla  en  liten  butik  i  Dayton,  hvilket  komersiella  förslag  snart  fick  en 
medtäfiare  i  Cleveland,  hvarest  Geo.  Taylor  ville  som  köpman  försöka 
sin  lycka. 

Countiet  hade  ännu  intet  säte  eller  centralpunkt  för  sin  juridiska 
myndighet.  När  denna  fråga  kom  på  tal  1837  funnos  såsom  vanligt 
många  menniskor,  de  der  hvar  och  en  ansåg,  att  hans  ort  var  den  bästa 
och  lämpligaste.  På  grund  af  dessa  olika  meningar,  som  envist  sökt 
göra  sig  gällande,  har  statens  legislatur  tvänne  gånger  måst  träda  med- 
lande mellan.  Af  densamma  vardt  också  Cambridge  bestämd  till 
"County-Seat,"  sedan  den  tidigare  varit  förlagd  på  två  olika  ställen. 
Något  märkvärdigt  i  historisk  väg  kan  ej  sägas  hafva  inträffat  i  dessa 
dagar.  En  händelse,  som  timade  ej  långt  efter  county-sätets  förläg- 
gande till  Richmond,  tjenar  emellertid  att  belysa  huru  "oskyldiga"  för- 
brytare orten  egde  den  tiden,  som  väl  förtjenar  att  benämnas  "den  gamla 
goda,"  när  den  sammanställes  med  vår.  Elden  hade  kommit  lös  och 
spridt  sig  till  "courthuset,"  hvari  tvänne  arrestanter  förvarades.  Med 
en  yxe  befriade  de  hvarandra  ifrån  sina  bojor  och  började  derpå  med 
allo  makt  att  rädda  hvad  som  räddas  kunde  af  domstolssalens  innehåll. 
(Hade  det  varit  20  år  senare,  så  hade  naturligtvis  deras  första  tanke  varit 
att  rädda  sin  egen  frihet.)  Under  detta  räddningsarbete  skulle  den  ene 
nedtaga  domarens  å  en  spik  hängande  rock,  men  var  sjelf  för  kort  i  roc- 


20 

ken,  så  att  han  icke  kunde  nedtaga  plagget  utan  att  sönderslita  häng- 
bandet;  detta  ville  han  icke,  utan  sprang  ut  i  "staden"  för  att  låna  nå- 
gonting att  stå  på,  men  fann  vid  återkomsten  att  elden  hade  fattat  och 
förstört  domarens  mantel.  (Hade  det  varit  20  år  senare,  så  hade  fången, 
innan  han  räddade  sig  sjelf,  räddat  rocken  för  sin  egen  räkning  utan  af- 
seende  på  hängbandets  skick  efter  nedtagningen). 

Det  första  äktenskapet  i  Henry  co.  ingicks  emellan  James  P.  Dodge, 
och  Samantha  Colbert,  pastor  Gr.  A.  Colberts  dotter.  Detta  var  före 
countiets  organisering,  hvadan  giftermålstillståndet  söktes  och  erhölls  i 
Knox  co.  Countiets  förste  läkare  var  utan  tvifvel  den  ofvan  nämnde 
dr.  Baker,  h  vilken  likväl  lärer  varit  allt  för  beqväm  af  sig  för  att  vara 
af  någon  nytta.  Ej  långt  efter  honom  kom  dr.  Pomeroy,  som  ännu  lef- 
ver  och  verkar  i  Geneseo.  Någon  advokat  oroade  icke  Henry  co,  förrän 
1845,  då  en  Samuel  P.  Brainard  anlände  och  började  att  se  sig  omkring 
hvad  som  var  att  göra.  Men  mörk  måste  utsigten  hafva  varit,  ty  när 
kaliforniafebern  utbröt,  packade  han  upp  och  for  till  det  nya  guldlan- 
det för  att  göra  sin  lycka  der.  Och  få  voro  de,  om  några,  som  dansade 
på  roser  denna  tid  å  denna  ort.  Ty  nybyggarelifvet  var  här  hvad  det 
hade  varit  och  var  å  andra  trakter  och  hvad  det  i  dag  är  längre  vester 
ut.  Kolonisternas  föda  var  den  aldra  enklaste  och  ofta  nog  knapp. 
Den  bestod  af  kaffe,  majsbröd  och  fläsk  —  fläsk,  majsbröd  och  kaffe,  allt 
af  den  sämsta  beskaffenhet,"  säger  en  af  de  öfverlefvande,  men  han  till- 
lägger, att  hvad  som  felades  i  qvaliteen  ersattes  i  qvantiteten.  Bäst  af 
allt  var  dock  att  folket  egde  tvänne ypperliga  kryddor:  den  friska  luften 
och  matlusten,  den  de  erhöllo  genom  det  trägna  arbete,  hvartill  de  af 
nöden  höllos. 

Att  vara  prest  eller  predikant  i  den  tiden  var  heller  ingen  afunds- 
värd  lott.  Blad  de  förste  —  kanske  den  alldra  förste  —  som  förkunnade 
Kristi  evangelium  i  Henry  var  rev.  E.  Ithamar  Pillsbury,  som,  boende  i 
Andover,  derifrån  företog  täta  utflykter  till  de  öfriga  kolonierna,  oftast 
till  fots.  Som  då  ej  funnos  några  bryggor,  ägde  han  att  simma  och 
vada  öfver  floderna.  Den  första  kyrkan,  bestående  af  ett  någorlunda 
rymligt  log-house  uppfördes  1838  i  Wethersfield,  der  en  församling  om 
15  medlemmar  nyss  förut  hade  bildats.  Några  år  senare  bildades  en 
Kongregational-fÖrsamling  i  Kewanee.  Metodistkyrkan  fick  fotfäste 
här  redan  1841  och  dess  första  tempel  uppfördes  i  Kewanee  1851.  År 
1843  bildades  den  första  baptistförsamlingen  af  åtta  medlemmar  i  We- 
thersfield, som  tillhör  countiets  aldra  tidigaste  kolonier.  Den  första 
"skolmästarinnan1'  (school  teacher)  var  Miss  Parmelia  Stewart,  nu  mrs. 
Hume  och  boende  i  Geneseo. 

En  märklig  och  för  sin  framtid  betydelsefull  folktillökning  erhöll 
detta  county  1846,  hvilket  år  ej  mindre  än  700  svenska  emigranter  an- 
lände och  nedsatte   sig   härstädes.     Desse   kommo   under  den  bekante 


21 

Eric  Jansons  ledning  och  bildade  den  i  många  hänseenden  märkvärdiga 
kolonien  å  Bishop  Hill,  dit  några  andra  jansonister  hade  något  tidigare 
anländt  och  gjort  förberedelser  för  det  stora  sällskapet.  Alldenstund  vi 
under  rubriken  Bishop  Hill  meddela  en  fullständig  historik  öfver  detta 
samfund,  är  det  öfverflödigt  att  här  orda  mycket  derom.  Dock  är  här 
på  sin  plats  att  säga,  det  den  verksamhet,  som  detta  religiösa  folk  utöf- 
vade  i  sin  fristad  under  verldens  förföljelse,  ingrep  med  epokgörande 
kraft  i  countiets  allmänna  historia,  och  vi  öfverdrifva  ej,  då  vi  påstå, 
att  de  verk  på  arbetets  fält,  kolonien  under  sin  blomstringstid  utförde, 
har  ej  öfverträffats  af  någon  annan  å  samma  skala  och'  under  liknande 
svåra  omständigheter  anlagd  koloni,  vare  sig  att  vi  hålla  oss  inom  Hen- 
ry counties  landamären  eller  gå  utom  desamma.  Läsaren  kan  sjelf 
döma  härom,  sedan  han  å  annat  ställe  inhemtat  kännedom  om  samfun- 
dets uppkomst,  fortgång  och  förfall. 

Att  lemna  Henry  utan  att  egna  vår  skyldiga  tribut  åt  den  röde 
gode,  mannen  Shabbona,  vore  icke  rätt.  Denne  "hvite  männens 
vän,"  som  han  kallades,  spelade  en  vigtig  rol  både  i  Bureau  och  Henry 
counties  tidigaste  historia.  Under  sin  vistelse  här  bodde  han  i  Shabbo- 
na  Grove  och  tillvann  sig  alla  nybyggarnes  aktning  och  kärlek  för  det 
nit,  hvarmed  han  städse  afvände  faror,  som  hotade  dem  från  indianernas 
sida.  Han  öfvertalade  alltid  sin  egen  stam  att  afstå  från  deltagande  i 
de  rödes  anfall  på  de  hvite,  varnande  desse,  då  någon  fara  stod  för  dör- 
ren och  sökte  alltid  att  öfvertala  de  fiendtligt  sinnade  indianerne  till 
fred.  Han  fick  till  belöning  härför  af  Ottawas  invånare  en  liten  farm 
och  ett  hus  i  Seneca,  Grrundy  co.,  der  han  dog  den  17  Juli  1859  i  sitt  84 
år.     Hans  hustru  drunknade  1864  cch  begrofs  vid  hans  sida. 

Efter  de  svenska  nybyggena  inom  detta  county  finner  läsaren  en 
öfverblick  öfver  den  politiska  verksamhet  svenskarne  utöfvat  och  ut- 
öfva  i  Henry. 


BISHOP  HILL-KOLONIENS  HISTORIA. 

Bishop  Hill  är  beläget  i  Weller  township  å  den  sydöstra  f jerdelen  af 
sek.  14  och  längs  Peoria-Rock  Island-jernbanan,  emellan  städerna  Galva 
och  Cambridge.  För  öfrigt  må  om  läget  sägas  att  det  är,  hvad  natur  be- 
träffar, väl  valdt,  ja,  man  gör  sig  icke  skyldig  till  någon  konventionel 
fras,  när  man  säger  att  det  är  naturskönt.  Sjelfva  namnet,  som,  öfver- 
satt  på  svenska,  är  Biskopskulla  (samma  namn  den  upplänska  socken 
bär,  hvarifrån  koloniens  grundläggare,  Eric  Janson,  härstammade,)  an- 
tyder att  man  här  eger  en  höjd.  Stället  utgör  nemligen  en  omvexlingens 
oas  i  den  enformighetens  öken,  genom  hvilken  man  å  flera  sidor  måste 
färdas  för  att  nalkas  detsamma.  I  norr  är  byn  —  hvilken  värdighet 
platsen  kommer  närmast  —  begränsad  af  en  vacker  löfskog,  genom  hvil- 
ken Edwardsåns  södra  arm  romantiskt  slingrar  sig.  Platsen  var  fordom 
genomskuren  af  en  s.  k.  "ravin"  eller  djup  jordremna;  men  denna  öpp- 
ning har  igenfylts  derigenom  att  dess  bankar  blifvit  jemnade  med  den 
kringliggande  marken.  Midt  i  byn  finnes  en  täck  liten  lund  af  ståtliga 
träd,  som  om  somrarne  skänka  en  eftersökt  skugga.  Desslikes  plantera- 
des i  koloniens  tidigaste  dagar  rader  af  träd  längs  de  förnämsta  gatorna. 
Dessa  träd  ha  antagit  ansenliga  dimensioner  och  beskugga  med  sina 
lummiga  grenar  vandraren,  han  må  komma  från  hvilket  väderstreck 
som  helst. 

I  arkitektoniskt  afseende  erbjuder  Bishop  Hill  just  ingenting  nämn- 
värdt,  utom  några  stora  men  enkelt  bygda  tegelstenshus,  som  upp- 
fördes under  koloniens  lyckliga  tid,  om  hvilken  de  påminna  de  gamla 
ännu  lefvande  medlemmarne,  när  desse  låta  sina  matta  blickar  ibland 
vandra  öfver  det  af  tidens  tand  och  Ödets  omildt  härjade  fältet. 

Närmande  sig  det  märkvärdiga  stället  från  hvilken  sida  som  helst, 
slås  man  alltid  med  en  viss  förundran  på  grund  af  dess  egendomliga  ut- 
seende. Det  är  så  olikt  alla  andra  platser.  Det  något  egendomliga 
folk,  hvars  skapelse  den  är,  har  —  det  synes  —  satt  sin  prägel  på  den- 
samma, detta  ej  minst  hvad  beträffar  beskaffenheten  af  bygnaderna 
hvilka  äro,  visst  ej  symetriska,  men  solida,  starka,  bastanta.  Innan  vi 
gå  vidare  och  teckna  de  förnämsta  dragen  af  Bishop  Hills  historia,  torde 
vi  böra  lemna  några  biografiska  underrättelser  om  den  på  sin  tid  mycket 
omtalade  och  förkättrade  man,  som  grundlade  kolonien  och  ledde  dess 
öden  de  första  få  åren.     Denne  man  var,  som  litet  hvar  känner, 

Eric  Janson. 

Han  var  född  den  19   Dec.    1808  i  Biskopskulla  församling  i  Upp- 
land.   Föräldrarne  voro  Johannes  Mattson  och  Sara  Erickson.    Fadren 
22 


^'S^W5SSSSSS^3!SS$SS?S?SKS!' 


GALVA. 

Se  sid.  297. 


23 

var  till  en  början  arrendator  af  en  liten  landtgård,  men  lyckades  med 
tiden  att  arbeta  sig  upp,  så  att  han  omsider  kom  i  stånd  att  köpa  Kloc- 
kargården i  Ostrunda  socken,  Westmanland,  der  han  framlefde  den 
senaste  delen  af  sitt  lif,  seende  sig  omgifven  af  fyra  söner:  Johan,  Erick, 
Petter  och  Carl.  Fattig  som  han  varunder  de  två  äldste  sönernas  barn- 
dom, var  det  honom  omöjligt  att  gifva  dem  någon  ordentlig  skolupp- 
fostran;  h vadan  de,  vid  utträdet  i  verlden,  ägde  blott  den  bokkun- 
skap, de  hade  erhållit  af  presten  under,  beredeisen  till  sin  första  natt- 
vardsgång. 

Af  det  broderliga  fyrväpplingsbladet  besatt  obestridligen  Erick  de 
största  naturliga  gåfvorna.  Och  hade  de.  blifvit  behörigcn  odlade 
medelst  systematiska  studier  —  en  förmån  som  emellertid  på  den  tiden 
icke  så  lätt  som  nu  kom  en  fattig  mans  son  till  del  —  så  hade  denne 
yngling  helt  säkert  växt  upp  till  en  pr}rdnad  för  sitt  fädernesland.  Men 
nödvändigheten  att  tidigt  ifrån  barndomen  tillbringa  tiden  på  det  ma- 
teriela  arbetsfältet  utestängde  honom  ifrån  det  gebit,  å  hvilket  de  ande- 
liga anlagen  utbildas  till  krafter.  Men  ett  mäktigt  naturanlag  låter,  en 
gång  väckt,  icke  åter  söfva  eller  utplåna  sig.  Det  måste  lefva  och  verka 
på  något  sätt  —  om  ej  efter  de  lagar  bildningen  gifver,  så  likväl  efter 
de  nyckfulla  impulser,  hvaraf  den  starke  men  af  ingen  bildning  tämjde 
själen  är  full. 

Ericks  anlag  voro  religiösa.  Sjelf  påstod  han  sig  hafva  vid  en  tidig 
ålder  erfarit  en  djup  syndaånger  och  blifvit  omvänd.  I  och  med  denna 
förändring  fick  han  en  ovanlig  andlig  kunskapstörst.  Alla  andliga 
böcker,  han  kunde  ötverkomma,  lästes  och  studerades.  Men  han  fann 
deri  ingenting  som  tillfredsstälde  hans  själs  kraf.  Han  kastade  dem 
derför  alla  å  sido  och  beslöt  att  göra  bibeln  till  sin  enda  uppbyggelsebok. 
Genom  dess  läsning  kom  han  snart  till  en  orubblig  öfvertygelse  derom, 
att  vilkoren  för.  frälsning  och  evig  salighet  bestode  ej  uti  en  blind  tro 
och  iakttagandet  af  vissa  yttre  ceremonier,  utan  i  en  lefvande  tro  af  det 
slag,  som  förandligar  väsendet  och  bär  frukt  i  form  af  goda  gerningar. 

Med  sitt  hårdarbete  fortsatte  han  träget  i  fadrens  hem  till  sitt  27 
år,  då  han  gifte  sig  emot  föräldrarnes  vilja  och  på  grund  deraf  af  dem 
ej  erhöll  mer  än  en  ko  och  ett  svin  till  hjelp  vid  bosättningen.  Men 
han  var  ändå  icke  alldeles  medellös.  Han  hade  i  förening  med  sin  broder 
Johan  ibland  försökt  sin  lycka  såsom  spanmålsmäklare  och  dervid  lyc- 
kats att  skaffa  sig  ett  par  dragare.  Å  en  arrenderad  gård  började  han, 
så  utrustad,  lifvet  som  sin  egen,  och  om  honom  gick  i  trakten  det 
ryktet,  att  ingen  fans  som  ville  eller  kunde  följa  honom  såsom  arbetare 
å  äng  och  åker.  Också  gick  det  så  väl  framåt  för  honom,  att  han  slut- 
ligen köpte  gården  Lötorp  för  1,000  riksdaler  kontant. 

Under  detta  ständiga  kroppsarbete  slappades  ej,  utan  tillväxte  allt- 
jemt  hans  intresse  för  religionen.     Han  brann,  som  han  i  några  efter- 


24 

lemnade  anteckningar  sjelf  säger,  af  en  inre  eld,  en  glödande  entusiasm, 
som  manade  honom  att  göra  sin  tankar  kända  utom  hemmets  omedel- 
bara krets.  På  våren  1842  företog  han  en  utflygt  till  Helsingland, 
hvarest  han  började  hålla  religiösa  sammankomster  med  de  så  kallade 
"läsarne,"  hvarmed  ej  alltid  får  förstås  dem,  hvilkas  religiösa  lif  består 
uti  en  ytlig,  pjunkig  pietism,  utan,  hvilket  var  händelsen  i  detta  fall, 
ganska  ofta  en  klass,  som  hade  väckts  till  och  ville  lefva  ett  djupare  och 
sannare  själslif  än  det,  som  utmärkte  den  döda  statskyrkans  ifrigaste 
anhängare. 

Året  derpå  for  han  åter  till  samma  provins  och  blef  nu  såsom  pre- 
dikant så  flitigt  anlitad,  att  han  måste  tillbringa  både  natt  och  dag  i 
sitt  kall,  användande  nätterna  för  resor  och  dagarna  för  hållandet  ai 
sammankomster,  dervid  hans  tal  ej  sällan  vore  af  5  a  6  timmars  längd. 
I  April  återvände  han  till  hemmet  i  Vestmanland  för  att  egna  sig  åt  vårar- 
betet på  jorden.  När  detta  var  väl  öfver,  vände  han  i  Juni  ännu  en 
gång  stegen  till  det  andliga  arbetets  tält  och  tog  nu  vägen  genom 
Ofvansjö,  Jerfsjö,  Bollnäs  och  Delsbo  socknar,  för  hvilkas  invånare  han 
framhöll  med  en  viss  kraft  sina  religiösa  åsigter,  manande  åhörarne  att 
göra  bot  och  bättring.  Eftersommaren  såg  honom  åter  hemma,  syssel- 
satt med  skördens  inbergande  och  andra  verldsliga  sysslor.  Sin  fjerde 
apostlafård  till  Helsingland  företog  han  följande  höst,  då  han  äfven 
beslöt  att  sälja  sin  vestmanländska  gård  och  inköpa  gården  Lönnäs 
i  Forssa  församling,  Helsingland.  Men  vid  samma  lag  dog  fadren,  och 
Erick,  som  då  redan  hade  sålt  både  Lötorp  och  hvad  han  der  ägde  för 
blott  900  riksdaler,  fly  ttade,  istället  för  till  Helsingland,  till  fadrens  gård 
och  förblef  der  tills  i  April  1844,  då  han  afflyttade  till  Forssa. 

Jaksoks  Religion  och  Förföljelses. 

Säga  hvad  man  vill  om  de  idéer,  hvarpå  Janson  bygde  sitt  tros- 
systern, hvilket  vi  här  ej  anse  oss  böra  till  granskning  upptaga,  måste 
det  likväl  medgifvas  att  hans  karaktär  var  lika  långt  ifrån  charlatanens, 
som  hans  predikande  var  ifrån  den  moderna  vinkelpredikantens.  Han 
var  ärlig,  menade  mycket  väl  och  handlade  konseqvent  i  allt  hvad 
han  gjorde;  hans  andliga  föredrag,  i  hvilka  mycket  af  det,  som  utmärker 
ortodoxsin,  ingick,  voro  kraftiga,  ofta  gripande  och  genomträngande. 
Personer,  som  då  vore  hans  anhängare,  men  senare  blifvit  metodister, 
försäkra  oss,  att  hans  lära  var  i  alla  väsendtliga  punkter  enahanda  med 
metodistläran.  Också  fick  han  för  en  tid  i  Sverige  vara  alldeles  oantastad, 
och  många  af  de  för  religionens  ledande  sanningar  mera  vakna  af 
statskyrkans  presterskap  bevistade  ibland  hans  "möten"  och  uttryckte 
sig  gillande  om  hans  yttranden.  Men  det  säges  att  den  kraft  och 
fart,  hvarmed  jansonismen  grep  omkring  sig,  snart  nog  väckte  oro  i  pre- 


25 

sternas  leder.  När  härtill  kom  en  på  grund  af  olikhet  i  meningar  obe- 
haglig splittring  här  och  der  i  familjerna,  af  hvilka  somliga  medlemmar 
blifvit  jansonister,  ansågs  det  nödvändigt  att  någontig  skulle  göras  för 
undertryckandet  af  "den  farliga  rörelsen."  De  förföljelser,  som  nu  upp- 
stodo,  hade  måhända  likväl  icke  blifvit  hälften  så  bittra,  om  ej  jansoni- 
terna  sjelfva  genom  några  ovisa  handlingar  gjutit  olja  på  hatets  brand. 
I  sitt  ensidiga  nit  för  sin  tro  gingo  de  nämligen  till  ytterligheten  att 
uppbränna  alla  religiösa  böcker  utom  bibeln,  en  handling,  som  måste  af 
alla  sansade  menniskor  ogillas  såsom  obefogad. 

Det  vaT  på  våren  1844  som  Eric  Janson  (hans  namn  har  alltid  i 
Amerika  varit  sålunda  stafvadt)  första  gången  arresterades  hvilket  skedde 
i  Långhed,  Alfta  socken,  hvarifrån  han  fördes  till  länsfängelset  i  Gefle 
och  derifrån  till  Vesterås,  hvarest  han  undergick  "kansliförhör,"  hvar- 
efter  han  erhöll  sin  frihet  med  förständigande  att  vid  kallelse  infinna  sig 
vid  nytt  förhör.  Han  qvarblef  då  i  Vestmanland  öfver  sommaren  och 
besökte  under  tiden  såväl  konungen  som  andra  höga  personligheter  i 
afsigt  att  utverka  för  sig  och  sina  anhängare  religionsfrihet  i  någon  mon 
större  än  den  de  åtnjöto. 

I  Oktober  samma  år  dref  honom  hans  nit  för  den  religiösa  saken 
åter  till  Helsingland.  Men  han  hade  ej  väl  hunnit  dit,  förrän  man  på 
nytt  gjorde  ett  misslyckadt  försök  att  häkta  honom  i  Kingstad,  Söderala 
socken,  hvarest  och  i  omnejden  han  hade  börjat  att  ånyo  framhålla  sina 
religiösa  åsigter.  Något  senare  vardt  han  under  en  resa  till  Alfta  på 
landsvägen  nära  Grläsbo  anfallen  af  några  personer,  som  föregåfvo  sig 
ega  laga  uppdrag  att  arrestera  honom.  Men  han  undkom  och  uppträdde 
kort  derpå  i  Alfta,  Bollnäs,  Forssa  och  Delsbo.  Dock  vardt  han,  ej  långt 
derefter  och  i  sitt  eget  lagliga  hem  i  Stenbo,  Forssa  socken,  arresterad 
för  andra  gången  och  införpassad  till  Grefle  fängelse,  der  han  nu  under- 
kastades vatten-  och  brödstraff.  Detta  var  i  November  1844.  Efter  fri- 
gifvelsen  började  han  hålla  sammankomster  i  Lynäs,  Söderala,  och  der 
föll  han  den  22  Dec.  för  tredje  gången  i  lagens  händer,  blef  i  häkte  in- 
manad och  förblef  der  tills  i  slutet  af  April  1845. 

Nu  är  att  märka,  det  Janson  under  allt  detta  ej  undergick  någon 
verklig  ransakning,  hvadan  han  ej  heller  vardt  för  något  emot  honom 
bevisadt  brott  fäld  och  strafflagd.  Ransakningen  uppskjöts  från  tid  till 
tid  och  han  blef  i  häkte  qvarhållen,  denna  gång  otillåten  att  ställa  bor- 
gen för  sitt  infinnande  vid  påkalladt  förhör.  För  sin  slutliga  befrielse 
egde  han  att  tacka  en  för  honom  uppsatt  och  till  kungen  inskickad  bö- 
neskrift. Författaren  till  denna  petition  var  en  skicklig  jurist  vid  namn 
Henschen,  fader  till  dr.  Wm.  Henschen,  Sändebudets  nuvarande  redak- 
tör. Den  tiden  var  det  dock  icke  allmänt  kändt  hvem  som  hade  uppsatt 
skriften,  emedan  Henschen  fann  med  sina  intressen  förenligt  att  hålla 
sin  del  i  saken  dold,  hvilket,  huru  illa  det  än  talar  för  den   tidens  tole- 


26 

råns  i  Sverige,  måste  erkännas  hafVa  varit  ett  nödvändigt  försigtighets- 
niått  å  hans  sida. 

Väl  på  fri  fot  igen,  begaf  sig  Janson  till  sitt  hem  i  Stenbo  och  stan- 
nade der  till  den  24  Juni  1845.  Han  hade  samma  dag  hållit  ett  andligt 
tal  inför  byns  befolkning.  Detta  gaf  anledning  till  ett  nytt  arresterings- 
försök. Men  han  lyckades  att  fly.  Efter  en  svår  fotvandring  genom 
skogar  och  moras  ankom  han  till  Söderala,  hvarifrån  han  begaf  sig  till 
Bollnäs,  Alfta  och  Ofvan  åker,  hvarest  han  en  tid  höll  sig  dold,  för  att 
kort  efter  för  andra  gången  "gå  till  kungs."  $ 

I  Oktober  infann  han  sig  frivilligt  för  ransaknings  undergående  i 
Sunna.  Men  efter  ransakningen,  som  ej  ledde  till  något  afgörande,  höll 
han  sig  åter  dold  i  Söderalas  och  Alftas  bergsgömmor,  ur  hvilka  han 
stundom  framkom  för  att  höja  sin  röst  inför  smärre  folksamlingar.  Nå- 
got senare  infann  han  sig  vid  domstolen  i  Delsbo.  Det  gick  då  ett  rykte, 
kanske  väl  grundadt,  att  man  nu  ämnade  taga  och  hålla  honörn  fången 
för  lifstiden.  Hans  vänner  sammansvuro  sig  nu  att,  till  hvad  pris  som 
helst,  rädda  honom.  Föregifvande  sig  ega  befallning  att  föra  honom 
fängslad  till  Gefle,  kommo  några  af  hans  för  allmänheten  obekanta  an- 
hängare och  togo  honom.  Men  istället  för  att  förpassa  honom  till  Gefle, 
gömde  de  honom  här  och  der  tills  i  medlet  af  Jan.  1846,  då  han  öfvergaf 
fäderneslandet,  vandrande  med  några  trogna  följeslagare  öfver  f  jellen 
till  Norge  och  derifrån  till  Köpenhamn,  hvarest  han  gick  ombord  å  det 
fartyg  som  anlände  med  honom  till  New  York  våren  1846,  och  i  Juli 
samma  år  hamnade  han  i  nybygget  Victoria,  Knox  co.,  llls. 

Här  må  nämnas  att  ehuru  Janson  var  det  förnämsta,  var  han  dock 
icke  det  enda  föremålet  för  denna  oförnuftiga  och  hetsiga  förföljelse. 
Många  af  hans  anhängare  voro  nästan  lika  illa  deran.  De  blefvo  ofta 
arresterade  och  bötfälda  för  hållandet  af  sammankomster  i  sina  egna 
hus,  ehuru  de  ej  hade  uppläst  mer  än  ett  kapitel  ur  bibeln  och  afsjungit 
ett  par  psalmer.  Bröderna  John  och  Olof  Olson  fingo  båda  för  sådana 
samhällsvådliga  handlingar  hvardera  betala  200  daler  silfvermynt  med 
66  riksdaler  och  12  shillingar  banko  den  20  Aug.  1845.  Allt  detta  gjorde 
för  dem  klart  att,  derest  de  ej  ville  återvända  till  statskyrkans  sköte,  de 
egde  att  se  sig  om  efter  något  annat  land,  som  för  dem  skulle  blifva  den 
fristad,  i  hvilken  de  kunde  dyrka  Gud  efter  sina  samvetens  diktamen  och 
obehindradt  söka  hos  andra  inprägla  sin  religiösa  öfvertygelse.  Amerika 
blef  detta  land. 

Flykten  till  Amrrika  och  de  Första  Ödena  HäRSTäDES. 

För  Nya  verlden  hade  från  en  så  tidigt  som  1843  i  Chicago  bosatt 
svensk  vid  namn  Gustaf  Flack,  en  Alfta-bo,  ingått  bref  om  förhållandena 
bärstädes.  Detta  hade  kommit  de  betryckte  att  rikta  sina  blickar  vesterut. 


27 

År  1845  blefvo  Olof  Olson,  hans  hustru  och  tvenne  barn  af  jansoni- 
terna  utsända  såsom  förbud  till  Amerika,  för  att  härstädes  utse  en  tjen- 
lig  plats  till  hem  för  den  på  utvandring  betänkta  skaran. 

Den  Olsonska  familjen  anlände  lyckligt  och  väl  till  New  York,  der 
den  genast  sammanträffade  med  den  derstädes  såsom  kristen  missionär 
verkande  Hedström,  den  svensk-amerikanska  metodismens  grundläggare. 
Trogen  sitt  kall  och  med  ett  intresse,  som  varför  honom  naturligt,  bör- 
jade genast  denne  "kristne  hedersman"  (en  titel  som  han  väl  förtjente) 
att  söka  vinna  den  nykomne  på  sin  sida.  Och  icke  utan  framgång.  Ol- 
son, som  naturligtvis  var  jansonist,  vardt  omvänd  till  metodismen,,  hvil- 
ken  omvändelse  icke  innebar  någon  serdeles  stor  trosförändring,  alden- 
stund  jansonismen,  noga  granskad,  kom  John  Wesleys  lära  mycket  nä- 
ra* Följd  af  Hedströms  böner  och  varma  välsignelser  anlände  omsider 
O.  och  hans  familj  till  Victoria  i  Knox  co.Ills.,hvarest  Jonas  Hedström, 
New  York-missionärens  broder,  då  bodde.  Här  stannade  nu  O.  till  på- 
följande år,  då  den  första  jansonska  flocken  ankom. 

Således  var  det  1845  som  de  första  materialierna  för  den  namnkun- 
niga kolonien  anlände.  Kort  efter  deras  afgång  från  Sverge  utgingo 
från  Söderhamn  några  andra  af  samma  sällskap  för  att  sälla  sig  till  de 
förutgångna,  men  hade  olyckan  att  lida  skeppsbrott  utanför  Oregrund, 
dock  utan  lifsförlust.  De  återvände  emellertid  till  sina  hem,  för  att  med- 
följa det  större  antal,  som  ej  långt  derefter  afseglade  från  Gefle.  Af  de 
sålunda  skeppsbrutne  lefva  ännu  Jonas  Malmgren  å  Bishop  Hill,  Mar- 
garetha Erickson  i  Gralva,  Sven  Larson  i  Victoria,  och  Sophia  Schön, 
hvilken  återvände  till  Sverge  för  12  år  sedan. 

Eric  Janson,  hvilken,  som  ofvan  berättats,  inträffade  med  sitt  lilla 
följe  i  Victoria  i  Juli  1846,  hade,  innan  han  afreste  från  fäderneslandet, 
till  fullo  uppgjort  den  plan,  efter  hvilken  utvandringen  skulle  ega  rum 
och  till  ledare  för  densamma  utsett  Jonas  Olson,  Olof  Johnson,  Olof  Sten- 
berg och  Andrew  Berglund.  Att  han  samtidigt  hade  sin  kolonise- 
ringsplan  färdig  i  tankarna,  det  fallei*  af  sig  sjelft.  Men  i  denna  plan  in- 
gick icke,  som  dock  många  skulle  vilja  tro,  de  socialistiska  eller  kommu- 
stiska  principer  i  fråga  om  samlefnad,  som  gjorde  sig  praktisk  gällande, 
när  kolonien  kom  väl  i  gång.  Tanken  derpå  uppstod  först  då,  när  man 
fann  1100  jansonister,  som  önskade  ansluta  sig  till  kolonien,  men  af  desse 
endast  ett  fåtal,  som  var  i  stånd  att  bestrida  kostnaderna  för  öfverfarten. 

Det  har  i  hvarje  tid  och  hvarje  land  funnits  reformatorer  som, 
då  de  anstalt  jemförelser  emellan  nutid  och  forntid,  funnit  grund  för 
hopp  om  en  ljusare  framtid  för  menskligheten.  Att  de  fleste  af  desse  va- 
rit optimister,  kan  ej  nekas.  De  hafva  skådat  det  kommande  genom  poesi- 
ens vackra  fjerrglas  och  bygt,  under  inflytandet  af  sin  glödande  entusiasm, 
ideala  samhällen  på  sina  egna  förhoppningars  lösa  sand.     Men  alla  ha 


28 

ej  varit  sådana.  Det  har  alltid  funnits  några,  de  der  varit  mera  prakti- 
ske och  mindre  poetiske,  men  ändå  alls  icke  pessimistiske.  Desse  hafva 
ej  allenast  hyst  en  förnuftig  tro  på  framåtskridande,  utan  äfven,  på  sitt 
sätt,  gjort  hvad  de  förmått  i  riktning  af  ett  genom  samfäldhet  i  lif  och 
verk  fullkomnadt  samhälle.  Hvad  man  hos  desse  måhända  haft  anled- 
ning att  beklaga,  har  varit  sträfvandet  att  skilja  sig  alltför  mycket  ifrån 
den  yttre  verlden  för  att  få  lefva  ett  samhälleligt  eremitlif,  om  uttrycket 
får  begagnas.  Den  anda,  som  genomträngt  desse  samfund  (de  finnas 
än  för  resten)  har  ej  varit  filantropisk  nog,  utan  har  istället  utgjort  en 
protest  emot  den  utom  dem  liggande  verlden,  hvilken  de,  på  grund 
häraf,  icke  nått  med  sitt  inflytande  och  följaktligen  icke  kunnat  gagna. 

Om  jansonisterna  kan  emellertid  icke  sägas  att  de  ägde  någon  kun- 
skap om  dessa  samfund,  vare  sig  de  fornat  som  af  historien  omtalas,  eller 
de  nutida,  som  existera  här  och  der  i  verlden.  Illiterata  som  de  alla  vo- 
ro, hade  de  icke  haft  tillfälle  att  härom  underrätta  sig.  De  hade  alltså 
icke  kunnat  ur  berättelserna  om  dessa  "kommuner"  hemta  några  begrepp 
till  ledning  i  försöket  att  sjelfve  bilda  ett  solidariskt  samfund.  Nödvän- 
digheten var  det  som  dref  dem  till  det  nya  företaget,  och  nödvändigheten 
var  det  som  höll  dem  tillsammans  länge  nog  för  förslaget  att  stadga  sig, 
då  den  exempellösa  framgång,  de  mötte,  besjälade  dem  till  vidare  an- 
strängnar.  De  hade  ej  ens  någon  tillstymmelse  till  formlig  organisation. 
De  lemnade  allt  åt  försynen  eller  instinkten.  Upp  till  dagen  då  de  gin- 
go  ombord  å  de  fartyg,  som  buro  dem  öfver  atlanten,  fans  intet  slags 
kommunistiskt  band  dem  emellan,  utan  var  det  endast  i  tron  och  hoppet 
som  de  voro  ett.  Någon  egendom  hade  de  för  öfrigt  icke  att  ega  gemen- 
samt, ty  alla  egodelar,  med  undantag  af  nödvändiga  säng-  och  gångklä- 
der, afsåldes  innan  de  begåfvo  sig  af  på  den  långa  färden.  Den  härige- 
nom uppkomna  kassan  vardt,  det  är  sant,  allas  gemensamma  fond,  men, 
märk  väl,  för  det  uteslutande  ändamålet  att  hjelpa  de  medellösa  fram  till 
resans  mål.  Denna  fond  öfverlemnades  åt  några  till  förvaltare  deraf  ut- 
sedde ledare,  de  der  hyrde  skepp  och  betalte  passagen  för  alla,  rika  och 
fattiga  lika.  Ej  nog  härmed.  Många  funnos  äfven  skuldsatte,  och  för 
att  de  icke  måtte  efterlemnas,  togos  penningar  ur  samma  fond  till  beta- 
landet af  deras  skulder.  Andra  åter  voro  soldater  och  måste  med  stora 
summor  återlösas  ur  armeen.  För  flere  af  desse  utlades  1000  riksdaler 
hvardera  åt  regeringen.  Denna  godhjertenhet  å  de  uppriktige  jansoni- 
ternas  sida  vardt  ganska  illa  missbrukad  af  ouppriktige  personer,  de  der 
begagnade  sig  deraf  för  att  få  fri  resa  till  Amerika.  Åtskilliga  familjer, 
hvilkas  till  flera  tusen  riksdaler  uppgående  skulder  man  hade  betalt, 
jemte  öfverresan,  hade  ej  förr  hunnit  den  amerikanska  stranden  innan 
de  öfvergåfvo  sällskapet,  som  ej  ens  fick  tack  för  den  försträckta  hjelpen. 

Det  hat,  hvarmed  en  viss  folkklass  hela  tiden  hade  förföljt  Janson 
och  hans  anhängare,  visade  sig  ända  upp  till  den  dag,  å  hvilken  de  för- 


29 

sålde  livad  de  ägde,  och  på  så  sätt  att  egodelarne  betaltes  med  endast  en 
spottstyfver  vid  auktionerna.  Emellertid  var  det  flera  medlemmar  i 
sällskapet  som  riktade  kassan  med  ganska  stora  summor,  från  24,000  ner 
till  12,000,  9,000,  5,000  kronor  o,  s.  v. 

Att  den  religiösa  öfvertygelsen,  som  dref  dessa  menniskor  till  så  sto- 
ra uppoffringar,  var  djup  och  mäktig,  kan  väl  icke  betviflas.  Uppoffring 
af  hus  och  hem,  fädernehärd  och  fädernesland,  för  att,  oerfarne  och  okun- 
nige om  den  stora  yttre  verlden,  begifva  sig  på  en  vådlig  färd  till  ett  af- 
lägset  land  och  der  slå  sig  fram  bland  mödor,  sjukdomar  och  tusen  svå- 
righeter till  nya  härdar  —  blott  ett  motstycke  härtill  finnes  i  den  mo- 
derna historien,  och  det  är  puritanernas  flykt  från  England  till  Amerika. 

Det  var  vid  denna  tid  ytterst  svårt  att  erhålla  för  utvandring  till 
Amerika  (som  då  var  okänd)  riktigt  lämpliga  fartyg.  De  få  svenska 
skepp,  som  gingo  på  detta  land,  förde  för  det  mesta  jernlast  och  voro 
utan  anordningar  för  passagerare.  Emellertid  blefvo  de  inrättade  så 
godt  sig  göra  lät  för  detta  sällskaps  behof.  Men  som  då  ej  funnos  några 
förordningar  emot  öfverlastning  och  enär  fartygen  voro  små,  blef  det 
ytterst  smått  om  rum  ombord  och  mycket  obeqvämt,  till  hvilka  obehag 
kom  att  åtskilliga  farkoster  voro  så  gamla  och  ruttna,  att  de  med  möda 
motstodo  sjön.  Också  gick  ett  af  dem  spårlöst  förloradt  med  besättning 
och  50  kolonister;  ett  förliste  å  New  Foundland,  hvarvid  dock  folket 
räddades,  och  ett  annat  var  fem  månader  på  resan,  under  hvilken  tid  de 
om  bord  varande  utstodo  många  lidanden  och  besvärligheter,  sjukdom 
och  hungersnöd  deribland. 

Den  första  skeppslast,  som  framkom,  bestod  af  dalfolk  under  L.  G. 
Larsons  ledning,  hvilken  Larson  var  koloniens  rikaste  metern,  eller,  rät- 
tare, den  rikaste  af  dem,  som  sällade  sig  till  samfundet,  enär  äfven  hans 
24,000  riksdaler  lades  till  den  gemensamma  kassan.  Det  var  desse  emi- 
granter hvilka,  som  ofvan  anförts,  anlände  till  Victoria  i  Juli  1846,  från 
hvilken  plats  de  några  dagar  senare,  i  sällskap  med  Eric  Janson  och  Olof 
Olson,  flyttade  till  och  nedsatte  sig  vid  Red  Oak  Grove,  belägen  3  mil , 
vester  om  Bishop  Hill. 

Vid  denna  plats  (Red  Oak  Grove)  hade  man  nämligen,  med  $250  ur 
den  gemensamma  kassan,  inköpt  å  sekt.  9  en  80-acres-farm,  å  hvilken 
funnos,  utom  en  stockhydda,  några  odlade  acres.  Denna  hydda  blef  sed- 
nare  flyttad  till  Bishop  Hill,  der  den  användes  till  bakstuga,  och  åter- 
finnes den  nu  å  sektion  13,  Weller  township,  begagnad  af  John  Björk 
till  bostad. 

Den  2  Augusti  1846  inköptes  $  af  sektion  8  i  samma  township  för 
$1 ,100.  Detta  var  ett  serdeles  värderikt  stycke  land  och  å  detsamma 
fans  såväl  en  stockhydda,  som  odlad  mark  och  skog.  Man  började  nu 
tänka  på  anläggningen  af  en  toton  eller  ett  nybygge  (settlement).    Ett 


30 

passande  läge  derför  var  hvad  man  först  ägde  att  utse,  och  sedan  man 
sett  sig  något  omkring,  enade  man  sig  om  den  plats,  hvarå  Bishop  Hill 
sednare  vardt  anlagdt  och  nu  står.  Den  f  jerdedels  sektion,  som  för  än- 
damålet användes,  köptes  af  Förenta  Staternas  regering  för  §200  den 
26  Sept.  1846.  Marken  i  fråga  är  å  kartan  utmärkt  som  det  sydöstra 
hörnet  af  sekt.  14,  township  14.  Samma  dag  inköptes,  för  $200  hvar- 
dera,  f  jerdedelar  af  sekt.  23  och  24  i  samma  township  (Weller). 

I  förväntan  på  den  snara  ankomsten  af  en  större  utvandrareskara 
började  man  genast  att  af  all  kraft  uppföra  boningshus  å  det  sålunda 
förvärfvade  landet;  så  att,  när  Jonas  Olson  kom  med  sitt  följe,  den  28 
Okt.,  hade  man  två  stockhus,  fyra  större  tält  och  ett  annat  tält  för  kyrka 
färdiga. 

Detta  s.  k.  "kyrktält"  förtjenar  väl  ett  serskildt  omnämnande.  Som 
läsaren  väl  förstår,  var  de  ankommandes  nästan  första  tanke  ett  tak, 
hvarunder  de  kunde  tacka  och  lofva  den  Gud,  i  hvars  tjenst  de  ansågo 
sig  stå  och  för  hvars  sak  de  betraktade  sig  såsom  martyrer.  Detta  tält 
var  bygdt  i  form  af  ett  körs.  Först  gjordes  en  två  fots  djup  urgräfning 
i  marken,  hvilken  urgräfning  derpå  fyldes  med  virke,  för  att  tjena  såsom 
grundval.  Derpå  bygdes  af  stockar  en  midtelvägg,  hvarifrån  ett  tak  af 
segelduk  spändes  åt  båda  sidor.  I  den  norra  änden  var  predikstolen  och 
ingången,  i  den  södra  en  större  eldstad  och  en  läktare,  och  i  hela  tältet 
var  rum  för  från  800  till  1000  personer.  Detta  primitiva,  eller  kanske 
vi  skulle  säga  moderna  tabernakel  fick  olyckligtvis  icke  stå  mer  än  ett 
par  år,  ifhy  att  det  1848  ödelades  genom,  brand  uppkommen  genom  to- 
baksrökning vid  pågående  linhäckling  i  närliggande  skjul. 

När  det  kalla  vädret  kom,  samtidigt  hvarmed  en  ny  emigrantladd- 
ning anlände,  vardt  det,  oaktadt  sämjan  ännu  var  god,  dock  smått  om 
rum.  Det  fans  nu  nämligen  300  själar  på  platsen.  Alla  dessa  kräfde 
skydd  emot  köld  och  väta.  Flera  stockhyddor  blefvo  derför  i  hast  upp- 
förda och  dertill  ett  större  torf  hus,  som  fick  tjena  såsom  kök  och  matsal. 
Något  senare  måste  man,  för  att  möta  efterfrågan  på  rum,  gå  i  författ- 
ning om  jordkulor  eller  s.  k.  "dug  outs,"  de  der  lätt  nog  kommo  till 
stånd  genom  urgräfningar  i  backarna.  De  "bygdes"  såsom  man  i  all- 
mänhet bygger  källare.  Förgrunden  och  en  del  af  sidorna  gjordes  af 
trävirke;  derefter  pålades  taket,  som  bestod  af  spjellager  och  ett  derpå 
lagdt  tjockt  lager  af  torf  och  jord.  Dörren  var  naturligtvis  å  "facad- 
sidan,"  der  också  ett  par  fönster  insläppte  en  del  af  dagens  ljus.  I  bak- 
grunden var  eldstaden  belägen.  Desse  enkla  och  anspråkslösa,  men  icke 
alldeles  obeboeliga  boningar  voro  mer  än  dels  från  25  till  30  fot  långa 
och  18  fot  breda,  å  hvilken  yta  25  a  30  personer  ägde  att  dväljas  tillsam- 
mans och  för  hvilkas  nattbeqvämlighet  tvänne  rader  af  "britsar"  voro 
uppslagna  omkring  väggarna.  Antalet  jordkulor  som  för  denna  vinter 
tillverkades  var  12.     Som  exempel  på  huru   obeqvämt  —  för  att  begagna 


81 

ett  mild  t  uttryck  —  det  var  uti  en  del  af  dessa,  må  nämnas  att  de  der 
boende  tvungos  att  packa  sig  ganska  tätt  tillsammans  för  att  få  sofrum. 
I  ett  af  "husen"  var  det  ej  mindre  än  tre  britsrader  å  båda  sidor  och  i 
hvarje  brits  tre  personer.  Tillsammans  bodde  der  under  den  första  vin- 
tern 52  ogifta  qvinnor. 

Innan  denna  vinter  inbröt  hade  ännu  en  emigrantladdning  fram- 
kommit, och  hela  det  anlända  antalet  uppgick  nu  till  omkring  400,  70 
vid  Red  Oak  Grove  inberäknade.  Lyckligtvis  var  vintern  mycket  mild, 
så  att  marken  var  frusen  endast  8  veckor,  under  hvilken  tid  kölden  dock 
ofta  nog  var  så  stark,  att  allt  arbete  utom  hus  omöjliggjordes. 

Gudstjenst  hölls  två  gånger  om  dagen  under  hösten  och  hela  vin- 
tern om  hvardagarne  och  tre  gånger  om  söndagarne.  Sjelf  var  Eric 
Janson  uppe  hvarje  morgon  kl.  5  för  att  göra  sin  rund  i  lägret,  väcka 
de  sofvande  och  mana  dem  till  morgonbön.  En  half  timme  senare  gaf 
han  sin  andra  kallelse,  och  förväntades  då  alla  att  ofördröjligen  infinna 
sig  på  stället  för  andaktsöfningarne,  der  ofta  omkring  två  timmar  tillbrin- 
gades i  bön  och  med  predikan.  Vid  jultiden  blef  Jansons  morgonväktare- 
kall  betydligt  lättadt  derigenom  att  en  större  ringklocka  anskaffades  och 
användes'  för  medlemmarnes  sammankallande  till  möten  och  måltider. 
Dagens  andra  andliga  sammankomst  inträffade  på  aftonen.  Detta  så 
länge  vintern  och  den  tidiga  våren  varade;  men  fram  på  sommaren,  då 
jordbruksarbetet  upptog  en  större  del  af  tiden,  afskaffades  både  morgon- 
och  aftongudstjenst,  i  stället  hvaraf  man  höll  ett  middagsmöte  i  en  för 
ändamålet  i  ordning  stäld  plats  under  några  skuggrika  träd  i  den  straxt 
norr  om  Bishop  Hill  belägna  löfskogen. 

Näst  religionen  tänkte  man  på  skolväsendet.  När  väderleken  icke 
tillät  arbete  utom  hus,  hölls  för  de  äldre,  af  hvilka  många  voro  okun- 
niga uti  både  läsning  och  skrifning,  skola  i  ofvannämnda  kyrktält,  der 
till  en  början  mrs.  Hebbe  och  sednare  mr.  Hellström  ledde  undervisnin- 
gen. En  liknande  skola  inrättades  samtidigt  vid  Red  Oak  Grove,  der 
Karin  Petterson  och  mrs.  Rönnqvist  innehade  lärarebefattningar.  Vid 
jultiden  igångsattes  äfven  en  engelsk  småbarnsskola  i  ett  af  jordhusen, 
och  undervisningen  der  förestods  af  mrs.  Pollock,  som  efteråt  blef  Eric 
Jansons  andra  hustru. 

En  bland  de  tidigaste  svårigheterna  var  att  erhålla  mjöl  till  bröd 
för  folket.  Den  närmaste  qvarnen  låg  vid  Green -floden,  28  mil  från  ko- 
lonien, och  den  dernäst  vid  Camden,  nu  Milan.  Dit  dessa  båda  sändes 
mald  då  och  då,  men  ofta  nog  hände  att  någonting  var  ur  lag  vid  de 
ingalunda  förträffliga  qvarnverken,  när  lassen  ankommo.  Man  ägde  då 
att  begifva  sig  ännu  längre  bort,  och  under  dessa  långa  qvarnfärder  tröt 
koloniens  mjölförråd,  hvilket  var  så  mycket  värre,  som  det  ej  fans  några 
nära  grannar  att  anlita  om  lån.  Följden  var  att  brödfödan  fick  ersättas 
af  något  annat  till  dess  att  mälden  hemkom.      För  att  i  någon  mån  af- 


32 

hjelpa  denna  olägenhet  anskaffades  ett  par  illa  gjorda  handqvarnar,  me- 
delst hvilka  groft  osiktadt  majsmjöl  maldes  för  att  användas  till  gröt, 
som  måste  koka  10  a  12  timmar  för  att  varda  ätbar.  Slutligen  upprät- 
tades 1847  en  större  qvarn  å  det  ställe,  der  Louis  Larsons  boningshus  nu 
står.  Olyckligtvis  var  dock  vattnet  i  den  lilla  ån  så  ringa,  att  det  ej 
alltid  försåg  verket  med  nödvändig  kraft.  Det  gälde  således  att  anskaffa 
något  slags  hjelpmedel  åt  det  svaga  vattendraget.  Hvad  skulle  man  till- 
gripa? Hvar  skulle  man  taga  bröd  i  öknen  vardt  här  en  fråga  i  dubbel 
mening.  Sedan  man  funderat  derpå  för  en  tid,  kom  man  att  lösa  svå- 
righeten på  ett  i  saiming  sinnrikt,  enkelt  och  praktiskt  sätt.  Historien 
derom  är  denna: 

Alldenstund  det  var  det  religiösa  motivet  som  underlag  alla  deras 
handlingar  och  emedan  de  fullt  och  fast  trodde,  att  de  inom  sin  lilla 
krets  ägde  nederlaget  för  evangelii  frälsande  sanningar,  ansågo  de,  och 
detta  riktigt  nog,  sin  skyldighet  vara,  att  låta  sitt  ljus  skina  för  menni- 
skorna.  De  hade  ju  nu  kommit  på  ett  fält  som  var  fullkomligt  fritt  från 
alla  yttre  hinder.  Inga  feta  prostar  stälde  sig  här  med  den  svenska  stats- 
kyrkans dogmer  i  vägen,  ingen  länsman  trädde  här  med  vigtig  min  och 
arresteringsorder  emellan  dem  och  deras  Gud.  Det  enda  besvärliga  hin- 
dret var  af  språklig  natur.  De  voro  nämligen  ur  stånd  att  på  ingifvel- 
sens  väg  blifva  herrar  öfver  det  engelska  tungomålet.  Detta  måste  läras, 
pluggas  in  hos  dem  som  hos  litet  hvar  af  oss  genom  studier  och  öfning. 
Dessutom  kräfdes  att  den  jansonska  teologien,  hittills  oformulerad,  sat- 
tes i  något  sorts  system.  Hvad  man  fordrade  var,  i  korthet,  ett  antal 
qvalificerade  apostlar,  och  för  att  få  sådana  utsagos  12  af  koloniens  mest 
begåfvade  unge  män  att  egna  sig  åt  predikoembetet.  På  detta  sätt  fick 
Amerika  år  1847  å  Bishop  Hill  sitt  första  svenska  "teologiska  institut.1' 
Skuggan  af  en  ståtlig  ek  var  lokalen  för  de  linguistiska  och  moral-filoso- 
fiska studierna,  hvilka  leddes  af  de  mera  försigkomna  medlemmarne. 
Men  de  blifvande  "evangelisterna"  (så  kallar  man  ju  hvarje  ordets  för- 
kunnare  i  dag)  ägde  att,  för  omvexlings  skull,  emellan  lästimmarna  hålla 
det  stora  närbelägna  qvarnhjulet  i  gång  genom  att,  stående  inuti  det- 
samma, trampa  det  omkring;  och  på  så  sätt  var  det  som  kolonien  fick 
rörelsekraft  för  sin  qvarn,  när  vattnet  tröt  i  strömmen.  De  sålunda  an- 
vända teologie-kandidaterna  blefvo  med  tiden  aflöste  af  en  häst. 

Våren  1847  började  man  tillverka  solbrändt  tegel,  användande  der- 
för  lera  och  ängsgräs  i  stället  för  halm.  Åtskilliga  hus  bygdes  häraf  och 
blefvo  rätt  bastanta;  så  att  somliga  af  dem  stodo  ända  till  1862.  Bräder 
sågade  man  af  de  ekar,  som  växte  i  Red  Oak  Grove.  Kalksten  fanns 
ymnigt  i  den  genom  platsen  löpande  renman,  och  bränningen  deraf  lär- 
des af  en  viss  Philip  Mauk.  Ännu  qvarstår,  straxt  norr  om  den  stora 
fyra  våningar  höga  tegelbygnaden,  en  röd  brädbygnad.     Denna  uppför- 


33 

des  sommaren  1847  och  är  i  bygna^sväg  Bishop  Hills  äldsta  minne  från 
koloniens  välmaktsdagar. 

Som  bygnadsämnen  blefvo  af  större  behof  år  från  år,  gick  man  snart 
i  författning  om  erhållande  af  ett  sågverk,  och  ett  sådant  med  häst- 
kraft köptes  samt  igångsattes  vid  Red  Oak,  men  bortbyttes  ej  långt  der- 
efter  för  ett  stycke  land  och  en  såg  belägna  vid  en  liten  ström  i  Clover 
township.  Denna  såg  flyttades  1848  till  Edwardsån,  något  nedan  om 
Helsens  närvarande  plats.  Den  4  Maj  inköptes  för  koloniens  räkning 
af  Cramer  &  Wilsie  en  åttondel  af  sektion  17,  Weller  township,  och  be- 
taltes derför  $1,500.  Å  detta  land  fans  såväl  såg  som  skog,  och  ifrån 
denna  tid  saknades  hvarken  timmer  eller  bräder. 

Jordbruket  försummades  ej  heller.  De  vid  Red  Oak  inköpta  land- 
styckena odlades  med  flit,  hvarjemte  smärre  egor  arrenderades  här  och 
der  i  bygden,  till  och  med  så  långt  bort  som  den  ort  i  hvars  krets  Wood- 
hull  nu  står.  Det  arrende  man  då  betalade  bestod  af  hvar  tredje  hvete- 
skyl  å  fältet  före  inbergningen  och  tröskningen. 

Den  18  Nov.  1847  köptes  af  W.  H.  Griffins  en  i-del  af  sektion  17  i 
Weller  township  för  $380,  hvilket  pris  äfven  betäckte  den  å  marken  be- 
fintliga oskördade  majsen.  Men  man  egnade  sig  också  med  flit  åt  nyod- 
lingen. Man  hade  under  det  första  året  brutit  350  acres,  af  hvilken  yta 
en  del  besåddes  med  lin  (man  vet  att  linodlingen  är  en  af  helsingarnes 
käraste  sysselsättningar)  och  en  annan  med  hvete.  Samma  år  försåg 
man  sig  å  egornas  östra  sida  med  1£  mils  längd  af  "sod  fence"  eller 
stängsel  af  uppkastad  jord  (små  vallar),  å  den  vestra  Ii  mil  och  å  den 
norra  £  mil.  Den  södra  sidan  inhägnades  på  samma  sätt  det  andra  året- 
1847  års  tröskning  anförtroddes  åt  en  mr.  Broderick,  som  derför  använde 
en  ytterst  simpel  och  ofullkomlig  maskin,  hvilken  sedermera  inköptes  af 
kolonien,  hvars  medlemmar  senare  tillverkade  en  likadan,  men  med  åt- 
skilliga förbättringar. 

Nya  FöRSTäRKNiNGAE,  Nya  Lidakden-. 

Den  4  Juni  1847  förstärktes  den  sålunda  tämligen  väl  igångsatta 
kolonien  af  det  största  på  en  gång  ankommande  antalet.  Ej  mindre  än 
400  vuxna  män  och  qvinnor  och  med  dem  naturligtvis  en  mängd  barn 
anlände  nämligen  samma  dag.  Detta  sällskap  hade  afrest  från  New 
York  den  26  :te  April,  resande  kanalvägen  från  Troy  till  Buffalo  och 
derifrån  öfver  de  stora  insjöarna  till  Chicago,  från  hvilken  plats  de  fär- 
dades bäst  de  kunde  fram  till  resans  mål.  Sina  saker  och  mindre  barn 
förde  de  med  legda  dragare,  men  alla,  som  kunde,  ägde  att  till  fots  till- 
ryggalägga  vägen;  och  att  det  icke  gick  särdeles  fort  kan  slutas  till 
deraf,  att  det  åtgick  10  dygn  emellan  de  både   platserna.     John   Björk, 

kii 


84 

A.  Anderson  och  en  person  vid  namn  Hammarbäck  voro  sällskapets 
ledsagare. 

Denna  ansenliga  folktillökning  nödvändiggjorde  inköp  af  mera 
land.  Före  1847  års  utgång  lade  man  sig  derföre  till  med  följande  land- 
stycken  :  den  östra  halfvan  af  den  17  sektionens  nordöstra  fjerdel,  den 
sydöstra  halfvan  af  den  16  sektionens  nordvestra  fjerdel,  nordvestra 
halfvan  af  den  16:de  sektionens  nordöstra  fjerdel,  den  nordöstra  halfvan 
af  den  16  sektiones  nordvestra  fjerdel  o.  s.  v.  Ytterligare  köpte  man  af 
Broderick  39  acers  för  $130.  Vid  samma  lag  eller  på  höstsidan  påbör- 
jades en  väderqvarn  för  två  par  stenar,  hvilket  verk  fullbordades  den  29 
Januari  1848.  Denna  qvarn  afhjelpte  till  en  högst  betydlig  grad  nöden 
ifråga  om  målning,  enär  man  nu  alltid  var  istånd  att  hålla  endera 
qvarn  en  i  gång:  ibland  den  med  vatten  och  teolige-kandidater  drifna, 
och  ibland  den  "vinddrifna."  Den  senare,  skött  af  John  Björk,  tog 
emellertid  företrädet  och  anlitades  flitigt  till  dess  att  en  ångqvarn  om- 
sider intog  dess  ställe. 

Men  det  mest  trängande  behof,  som  uppstod  i  och  med  den  stora 
skarans  ankomst,  var  husbehofvet  —  boningsrum.  Ett  nytt  antal  af  de 
ofvanbeskrifna  grottorna  tillverkades  härför;  så  att  hela  antalet  utgjorde 
vid  vinterns  inbrott  17.  Likadana  anordningar  gjordes  för  hästarne  och 
nötkreaturen,  och  på  det  stora  tabernaklet  lade  man,  till  skydd  mot  köld 
och  nederbörd,  ett  bastant  ekspånstak. 

Att  tälja  de  lidande  kolonisterne  utstodo  under  det  första  året  är 
ej  möjligt;  de  kunna  dessutom  lättare  tänkas  än  beskrifvas.  Dock  må 
här  sägas,  att  dessa  lidanden  voro  af  mångahanda  slag.  Stor  var  den 
nöd  som  ibland  uppstod  såsom  följd  af  bristen  på  lifsförnödenheter. 
Knappast  mindre  ledo  de  af  det  for  dem  främmande  klimatet,  hvars 
verkningar  blefvo  så  mycket  känbarare,  som  platsens  läge  vid  den  tiden 
var  ytterst  ohälsosamt.  Härtill  kom  det  sammanpackade  tillståndet  i  de 
osunda,  trånga  och  mörka  boningarna,  hvilkas  dörrar  vätte  åt  den  öppna 
ravinen,  der  de  genomträngande  vindarne  natt  och  dag  höllo  sina  inga- 
lunda uppmuntrande  sånger.  Sådana  förhållanden  måste  frambringa 
sjukdomar,  och  sådana  uteblefvo  icke.  Feber,  frossa  och  diarhe  vore  de 
allmännast  gängse  och  dödligaste;  och  för  dem  fullo  många  offer.  Det 
oaktadt  förmärktes  föga  knöt  och  klagan.  Man  var  nöjd 'och  tålmodig 
äfven  i  dessa  mörka  stunder;  somliga  hade  till  och  med  hjerta  nog  att 
vara  glada,  känna  sig  lyckliga.  Hemligheten  härtill  låg  förmodligen 
uti  den  religiösa  eld,  som  brann  på  deras  härdar  och  det  hopp  om  en 
nära  liggande  ljusare  framtid,  som  blandade  sig  i  dessa  fromma  känslor. 
De  förnummo  inom  sig  en  stark,  sällsam  kraft  och  ett  djupt  obrutet 
lugn.     Hvad  mer  bohöfdes  för  den  resignation,  de  ådagalade  ? 

Det  fans  emellertid  andra,  utom  samfundet  stående  som  gjorde  sitt 
bästa  att  störa  detta  lugn,  häfva  denna  sinnenas  harmoni.      Ibland  dem 


35 

var  en  i  Viktoria  bosatt  svensk  vid  namn  Jonas  Hedström,  h vilken  sjelf 
ifrig  metodist,  hade  vid  de  första  kolonisternas  ankomst  försökt  att 
vinna  dem  för  sin  kyrka.  Detta  försök  var,  det  får  medgifvas,  gjordt  i 
all  välmening  ocli  under  det  varma  nit  som  utmärkte  metodismens  första 
förfäktare.  Dertill  kom  att  denne  Hedström,  som  var  den  i  New  York 
verkand  Hedströms  broder,  liknade  denne  i  många  stycken  och  ej 
minst  i  styrkan  af  sin  öfvertygelse  om  metodismens  renlärighet  och 
öfverensstämmelse  med  bibeln.  När  han  dertill  såg  att  skilnaden  emellan 
jansonisternas  och  metodisternas  lära  var,  som  ofvan  antydts,  i  hufvudsak 
ringa,  om  ens  någon,  vardt  han  så  mycket  angelägnare  eller  åtminstone 
hoppfullare  om  de  förras  anslutning  till  de  senare.  Härför  får  han  väl 
ej  klandras.  Klandervärd  blef  han  likväl,  när  han,  urstånd  att  med 
lockelser  och  goda  ord  vinna  dem  för  sin  sida,  uppträdde  såsom  deras 
fiende  och  såsom  sådan  började  utså  tvistefrö  i  deras  krets,  bland  annat 
skickande  personer  till  kolonien  för  att  för  de  oerfarne  och  okunnige 
måla  ljusa  taflor  af  den  lycka  och  framgång,  som  stode  att  vinna  utom 
det  jansonska  lägret,  hvarest  de,  deremot,  ledo  —  så  talades  det  —  alla 
slags  försakelser  utom  minsta  hopp  om  förbättring.  Dessa  ansträng- 
ningar blefvo  icke  heller  utan  framgång.  Många  lyssnade  till  de  gjorda 
föreställningarne  och  tjusades  af  de  taflor  Hedströms  utskickade  upp- 
rullade. Följden  visade  sig  hösten  1848,  då  emellan  två  och  tre  hun- 
drade personer  utgingo  ur  kolonien  för  att  söka  sin  lycka  utom  den- 
samma. Mängden  förblef  likväl  trofast,  och  arbetet  fortgick  oafbrutet 
samt  med  förvånansvärda  resultater,  när  man  tager  i  betraktande  de 
högst  ogynsamma  omständigheter  under  hvilka  hvarje  företag  måste 
börjas  och  fortsättas. 

Ett  Ljusare  Skede. 

Sommaren  1848  började  man  tillverka  ugnsbrändt  tegel  å  en  plats 
belägen  en  mil  vester  om  byn.  En  annan  minnesvärd  händelse  i  kolo- 
niens annaler  inträffade  samma  år  och  bestod  uti  branden  af  ofvanbeskrifna 
tabernakel.  Vid  samma  lag  påbörjades  den  ännu  qvarstående  s.  k.  "Gramla 
koloni-kyrkan,"  som  fulländades  1849.  Vidare  må  nämnas  att  man 
detta  år  började  så  småningom  krypa  ut  ur  sina  underjordiska  hyddor 
för  att  intaga  rum  i  mera  moderna  och  komfortabla.  Man  uppförde 
åtskilliga  vanliga  trähus  samt  några  utaf  solbrändt  tegel.  Skördarna, 
hittills  ingentig  att  skryta  öfver,  blefvo  samtidigt  mera  gifvande,  isyn- 
nerhet linskörden,  som  lemnade  en  rätt  vacker  behållning.  Linet  för- 
ajbetades  af  kolonisterna  sjelfva,  som  sedan  afyttrade,  dels  mot  kontant, 
dels  för  lifsförnödenheter,  de  frambragta  alstren,  de  der  rönte  en  liflig 
efterfrågan  i  orten.  Af  1847  års  linskörd  tillverkades  och  afyttrades 
12,000  yards  lärft;  af  1848  års,  12,454  yards  lärft  och  4,129  yards  mattor; 
af  1849  års  9,323  yards  lärft  och   3,618  yards   mattor;  och  af  1850  års, 


36 

som  var  den  största,  28,322  yards  lärft  och  3,237  yards  mattor.  Denna, 
som  man  ser,  väl  skötta  näringsgren  fortfor  upp  till  1857,  då  likväl  ko- 
lonien ej  längre  förädlade  linet  till  andra  än  egna  behof,  orsaken  härtill 
varande  omöjligheten  att  nu  täflamedde  i  öststaterna  belägna  fabrikerna 
hvilkas  alster  genom  den  utvecklade  samfärdseln  började  vinna  marknad 
öfverallt  i  vestern.  Totalbeloppet  lärft  afyttradt  upp  till  sistnämnda 
år  var  130,309  och  af  mattor  22,569,  till  hvilka  summor  måste,  för  be- 
stämmande af  hela  tillverkningens  omfång,  läggas  allt  det  hemförbru- 
kade,  som  ej  var  litet.  Icke  en  enda  q  vin  na  eller  barn  hade  under  denna 
tidrymd  varit  fåfäng.  Hela  kolonien  liknade  i  verksamhet  en  bikupa 
från  tidigt  på  morgon  till  sent  på  qväll. 

Spinningen  och  väfningen  verkstäldes  af  qvinnorna,  medan  de  yngre 
barnen  af  båda  könen  förrättade  spolningen  och  annat.  De  första  åren, 
då  man  egde  endast  få  väfstolar,  indelades  väfverskorna  i  vissa  lag,  så  att 
maskinerna  gingo  oafbrutet  njitt  och  dag.  Häraf  inser  läsaren  att  qvin- 
nornas  muskelkraft  och  skicklighet  bidrog  uti  en  högst  betydlig  mon 
till  koloniens  blomstring.  De  sutto  under  vintern  troget  och  träget  vid 
väfstolarna,  och  arbetade  om  somrarna  på  fältet  med  samma  ihärdighet 
som  männen,  till  hvilka  tröttande  värf  sedan  kommo  de  ständiga  hus- 
hållsgöromålen,  barnavården  och  kreatursskötseln. 

Våra  dagars  underbara,  arbetsbesparande  åkerbruksredskaper  voro 
okända  den  tiden,  som  tog  ett  så  mycket  större  muskelförråd  i  anspråk. 
1847  års  sädesskörd  skars  på  gammalt  svenskt  vis  med  lie,  1848  kommo 
s.  k.  "cradles"  i  bruk,  och  för  att  i  tid  med  dem  inberga  skörden,  måste 
man  1849  hålla  30  i  full  gång,  natt  och  dag.  Men  när  man  senare 
gjorde  det  rönet  att  morgondaggen  angrep  hälsan,  instälde  man  natt- 
arbetet och  använde  i  stället  18  timmar  af  dygnets  daggfria  del.  Hvarje 
"cradle"  (det  finnes  i  Sverige  intet  verktyg  som  på  något  sätt  motsvarar 
detta  nu  försvunna  amerikanska)  afmejade  6  acres  om  dagen;  gossar  och 
flickor  buro  kärfvarne  tillsammans,  och  gubbarne  reste  skylarna. 

1849  förskaffade  man  sig  från  La  Grange  en  skördemaskin,  hvilken 
dock  gick  så  illa,  att  man  återsände  den,  för  att  ta'  nya  tag  med  "cradlen," 
i  hvars  bruk  somliga  blefvo  ovanligt  skickliga.  And.  Kilström  och 
Hans  Dahlgren  t.  ex.  skuro  med  densamma  hvar  sina  14  acres  hvete 
emellan  solens  upp-  och  nedgång.  När  arbetet  var  väl  öfver,  presen- 
terade sig  en  både  intressant  och  högtidlig  syn.  Liemannen  tågade  då 
från  fältet,  två  och  två,  alla  i  en  linie,  med  sina  besynnerliga  skördein- 
strument å  axeln,  medan  efter  dem  kommo  qvinnorna  likaledes  ordnade 
i  led,  samt  till  slut  barnen,  hela  skördehären  utgörande  öfver  200  men- 
niskor  och  alla  sjungande  någon  munter  sång.  Vid  hemkomsten  slogo 
de  sig  ned  vid  det  gemensamma  matbordet  i  den  stora  byggnaden,  der 
de  då  åtnjöto  en  rikligen  tillagad  festmiddag  jemte  andra  förplägningar. 


37 

Med  1852  fick  kolonien  några  förbättrade  välgående  skördema- 
skiner (reapers)  och  från  den  tiden  föll  "cradlen"  i  glömska. 

1849  vidtog  man  mått  och  steg  för  byggandet  af  en  ångqvarn,  som 
fullbordades  den  10  Juli  1851.  Detta  verk  var  i  början  ganska  vinst- 
gifvande,  enär  farmarne  både  när  och  fjerran  anlitade  den,  medan  kolo- 
nisterna sjelfva  nu  blefvo  i  stånd  att  förmala  och  afyttra  sin  öfverlopps- 
spanmål. 

År  1849  ökades  kolonisternas  antal  med  en  ny  talrik  skara, 
som  ankom  under  en  viss  Nylunds  ledning.  Denne,  som  gjort  janson- 
ismens  bekantskap  i  Sverige,  hade  begifvit  sig  till  Norge  och  der  på 
egen  hand  värfvat  några  anhängare  för  den  "nya  läran."  Med  dessa 
riktade  han  genast  kosan  till  Amerika.  Emellan  Chicago  och  La  Salle 
anfölls  detta  sällskap  af  koleran  och  råkade  i  ett  jemmerligt  läge,  hvari 
de  påträffades  af  en  Bishop  Hill-kolonist  vid  namn  Anders  Anderson, 
som  hade  varit  till  Chicago  i  affärer.  I  sin  medömkan  med  de  arma  men- 
niskorna  ledsagade  han  dem  till  kolonien,  alls  icke  tänkande  på  den  fara, 
för  hvilken  han  dermed  utsatte  dess  medlemmar.  Det  är  visserligen 
sant  att  ingen  af  dessa  norskar  afled  efter  ankomsten;  men  de  förde  med 
sig  sjukdomens  frö,  som  senare  slog  rot,  i  det  en  rasande  asiatisk  kolera 
utbröt  den  22  Juli  och  härjade  tills  i  medlet  af  September,  bortryckande 
många  dyrbara  lif  —  ända  till  12  i  dygnet  understundom.  För  att  undgå 
smittan  begåfvo  sig  många  till  ett  vidLaGrange,  en  16  milnordvest  från 
kolonien  belägen  plats,  inköpt  landstycke;  men  sjukdomen  följde  dem 
troget,  och  de  Undgingo  den  ens  icke,  när  de  senare  flydde  till  ett  litet 
fiskläge  å  ön  Rock  Island  i  Mississippifloden,  emellan  städerna  Rock 
Island  och  Davenport;  der  dogo  Eric  Jansons  hustru  och  barn  samt 
några  andra.  Offrens  antal  den  nämnda  korta  perioden  var  143,  af 
hvilka  de  flesta  voro  unga  och  medelåldriga  personer.  Den  oförsigte 
Anderson  och  hela  hans  familj  med  undantag  af  en  son,  som  ännu  lefver, 
föllo  för  den  oblide  gästen.  Hvad  de  af  honom  till  Bishop  Hill  vägledde 
norskarne  näst  beträffar,  så  lemnade  de  alla  utom  3  kolonien  för  att 
söka  lyckan  å  andra  orter. 

1850  anlände  en  ny  sändning  emigranter,  samlade  af  Olof  Jonhson 
och  Olof  Stoneberg,  hvilka,  som  sagdt,  hade  varit  på  ett  besök  till  fo- 
sterlandet. Af  denna  nya  skara  kommo  160  under  Stonebergs  ledning. 
Af  desse  dogo  åtskilliga  på  hafvet,  så  att  antalet  uppgick  till  omkring  150 
då  de  i  Buffalo  gingo  ombord  å  en  gammal  propeller-ångare  för  resans 
fullbordande.  Ett  så  med  hänsyn  till  mängd  som  beskaffenhet  ytterst 
klent  förråd  af  lifsförnödenheter  togs  ombord  vid  sistnämda  stad.  Detta 
förråd  varade  ej  längre  än  4  a  5  dagar,  men  resan  varade  14  dygn. 
Båtens  destinationsort  var  Mihvaukee,.  mellan  hvilken  plats  och  Buffalo 
ingen  möjlighet,  gafs  att  föröka  proviantförrådet.  Hungersnöd  ibland  det 
stackars  folket  vardt  följden.  Vid  anlöpningen  af  en  liten  by  i  Michigan 


38 

hände  då  att  en  åldrig  qvinna,  som  tillhörde  sällskapet,  gick  upp  och 
förskaffade  åtskilligt  i  matväg,  hvaraf  hon  sjelf  försåg  sig  med  en  an- 
senlig del,  utsvulten  som  hon  var  och  angelägen  om  att  rädda  lifvet. 
Men  denna  lilla,  så  naturliga  tilldragelse  medförde  fasansfulla  följder. 
Qvinnan,  som  i  sitt  svultna  tillstånd  hade  ätit  för  mycket  af  föda,  som 
var  för  henne  alldeles  ny,  hade  ej  förr  kommit  ombord  igen,  innan  hon 
häftigt  angreps  af  asiatisk  kolera,  hvaraf  hon  afled  efter  några  timmar. 
Men  detta  var  ej  det  värsta.  Den  sålunda  utbiutna  sjukdomen  spred 
sig  genast  ibland  hela  sällskapet,  så  att  innan  fartyget  hade  ankrat  i 
Milwaukees  hamn  hade  50  a  60  personer  aflidit  och  begrafvits  i  Michi- 
gans vågor. 

Hr  C.  Blanxius,  en  gammal  svensk-amerikanare,  som  nu  bor  i  Chi- 
cago men  då  bodde  i  Milwaukee,  omtalar  att  han,  sedan  han  hört  att  en 
laddning  landsmän  låg  i  hamnen,  begaf  sig  dit  och  gick  ombord  å  far- 
tyget. Den  syn,  som  då  mötte  honom,  lär  hafva  varit  förfärande.  Ofver 
däcket  lägo  strödda  döde,  döende  och  sjuka  om  hvarandra,  utan  vård 
och  läkarehjelp,  medan  de  ännu  oangripne  befunno  sig  i  förtviflad 
hjelplöshet,  icke  vetande  hvad  de  kunde  eller  borde  göra  för  de  arma 
offrens  lindring.  Blanxius  första  handling  var  då  att  inberätta  förhål- 
landet till  stadens  borgmästare,  h vilken  genast  gick  i  författning  om  ett 
provisoriskt  sjukhus  med  läkarehjelp  å  stranden;  de  friske  och  sjuke 
blefvo  härigenom  skilde. åt.  När  det  sedan  erfors  att  Stoneberg,  som 
var  sällskaptes  kassaförvaltare  och  i  besittning  af  flera  tusen  dollars,  var 
skulden  till  eländet,  råkade  han  ut  för  hr.  Bs.'  rättmätiga  vrede,  hvar- 
under  han  (Stoneberg)  tvangs  att  betäcka  kostnaden  för  den  åt  de  sjuke 
egnade  vården.  Af  de  160  dogo  inemot  hälften.  I  flera  fall  bortrycktes 
hela  familjer.  —  Senare  samma  år  anlände  Jöns  Anderson  med  80  andra 
kolonister,  af  hvilka  ingen  dog,  och  1854  kom  en  annan  flock  om  70 
individer. 

1851  började  kolonien  föröka  sig  i  "broom-corn"-odlingen.  Sex 
acres  åsidosattes  derför,  och  så  väl  lyckades  försöket,  att  man  året  derpå 
ingick  kontrakt  med  en  mr  McDougal  i  Peoria  om  leverans  af  ett  större 
förråd  broom  corn  efter  $50  pr  ton.  Konsten  att  med  framgång  fram- 
bringa denna  nyttiga  planta  hade  kolonisterna  lärt  af  en  amerikanare 
vid  namn  Davenport.  En  af  medlemmarne,  nämligen  Olof  Brolin,  lärde 
sig  att  af  den  nya  produkten  tillverka  qvastar,  och  denna  näringsgren 
var  under  några  år  en  af  koloniens  bästa  hjelpkällor. 

1852  års  skörd  fördes  till  Henry  vid  Illinosfloden,  senare  afsatte 
man  sin  broom  corn  vid  Indian  town,  nu  Tiskilwa,  och  ännu  senare 
vid  Sheffield;  1854  vardt  Geneseo  afsättningsort,  och  när  omsider  Chi- 
cago— Burlington — Quincy-banan  vardt  färdig  till  Galva,  körde  man 
varan  dit. 


39 

Hittills  hade  kolonien  slagit  sig  fram,  steg  för  steg,  och  med  mu- 
skelkraft ur  jorden  tvingat  vilkoren  för  en  rätt  torftig  existens. 
Under  denna  kamp  för  tillvaron  hade  medlemmarne  aldrig  drömt  om 
välstånd,  kanske  aldrig  förnummit  någon  längtan  derefter.  Deras 
religion  hade  lärt  dem  att  "gudlighet  med  ett  förnöjsamt  sinnelag  är 
vinning  nog  för  själen,"  och  hvilka  deras  timliga  mål  än  voro,  icke  voro 
de  lyx  och  prakt.  Men  om  detta  var  fallet  med  folket,  så  var  det  dock 
icke  med  ledarne.  Hos  dem  vaknade  tanken  att  någonting  ser- 
skildt  måste  göras.  Under  de  första  åren  fans  likväl  för  kolo- 
nien intet  fält,  icke  heller  voro  de  i  stånd  att  med  ens  öfver- 
stiga  de  inre  hinder  —  okunnighet  om  språk  och  allmänna  förhål- 
landen —  som  stälde  sig  i  vägen.  Men  med  1850  års  ingång  nedbrötos 
både  yttre  och  inre  hinder  af  guldfebern,  som  hade,  på  vägen  från 
Stilla  hafvet  till  Atlanten,  tittat  in  uti  den  nya  svenska  kolonien  och 
der  värmt  upp  nybyggarnes  slumrande  lust  att  förtjena  penningar  lätt. 
Resultat  blef  att  kolonien  i  Herrans  namn  utrustade  en  kaliforniaexpe- 
dition,  bestående  af  Jonas  Olson,  P.  O.  Blomberg,  P.  N.  Bloom,  Peter 
Janson,  E.  ö.  Lind,  C.  M.  Myrtengren,  C.  Gr.  Blombergson,  Sven  No- 
relin  och  en  annan  hvars  förnam  vi  glömt,  men  hvars-  tillnamn  var 
Stålberg.  Denna  guldgräfvarekomie  begaf  sig  af  den  28  Mars  1850  och 
anlände  till  Hanktown  i  Kalifornien  den  11  Augusti  samma  år,  hafvande 
tillryggalagt  det  ofantliga  afståndet  öfver  de  obanade,  af  faror  fulla  slät- 
torna. Också  utstodo  de  stora  svårigheter,  isynnerhet  i  ökenlandet  emel- 
lan Humboldtfloden  och  Kalifornien.  De  hade  vid  afresan  2  vagnar  och  9 
hästar,  men  ägde  då  de  beträdde  "den  amerikanska  öknen"  endast  4  af 
djuren  i  behåll,  och  deras  matförråd  bestod  af  några  brödknallar  gjorda  af 
almbark-mjöl.  Fullkomlig  vattenbrist  rådde;  men  när  de  voro  lOmilfrån 
öknens  vestra  gräns"  mötte  de  ett  hemvändande  sällskap,  afhvilket  de  fingo 
köpa  några  gallon  af  solen  nästan  till  kokpunkt  bragt  vatten  för  —  en 
dollar  gallon.  Underligt  nog  dog  ingen  utom  Blombergson,  som  afled 
två  veckor  efter  framkomsten.  Olson  återkom  till  kolonien  den  8  Feb. 
1851,  och  alla  de  öfrige,  undantagandes  Stålberg,  som  ännu  vistas  i 
guldlandet,  infunno  sig  hos  dem  som  utskickade  dem,  några  den  22 
April  och  de  andra  på  hösten  samma  år.  Något  guldförråd  värdt  att 
nämna  medförde  de  icke,  men  hade  emellertid  varit  framgångsfulle  nog 
att  vinna  tillräckligt  för  betäckandet  af  den  lilla  expeditionens  utrustning. 

Afventyraeen  Root  och  Eric  Jansoks  Död. 

Hösten  1848  anlände  till  kolonien  en  person,  som  kallade  sig  Root, 
ehuru  detta  nog  icke  var  hans  rätta  namn.  Han  var  en  af  dessa  oför- 
bätterliga sällar,  som  ibland  af  myndigheterna  och  ibland  af  förtvinade 
föräldrar  skickas  till  Amerika,  såsom  Frankrike  skickar  sina  "för  sam- 


40 

hället  vådlige1'  till  Kaledonien  och  England  sina  till  Botany  Bay.  Om 
denne  Root,  som  hade  fått  en  god  uppfostran,  sades  för  öfrigt  att  han 
var  son  till  en  i  Stockholm  bosatt  rik  man  och  att  han  hade  flytt  från 
täderneslandet  för  att  undgå  vissa  af  honom  kränkta  lagar.  Sjelf  berät- 
tade han  vid  sitt  uppträdande  i  kolonien  att  han  var  uppfostrad  till  mili- 
tär och  att  han  just  då  blifvit  entledigad  ur  den  amerikanska  arme,  som 
kämpade  i  det  mexikanska  kriget.  Vare  härmed  huru  som  helst,  säkert 
är  att  han  var  en  den  största  skurk  som  någonsin  trampat  amerikansk 
mark.  Men  han  förstod  att  kläda  sig  i  hyckleriets  mask,  under  hvilken 
han  begärde  och  erhöll  tillåtelse  att  blifva  medlem  af  kolonien.  Ej  långt 
derefter  uppgjorde  han  att  gifta  sig  med  en  kusin  till  Eric  Janson,  hvil- 
ken förmådde  honom  att  ingå  på  ett  visst  vilkor,  nämligen  det,  att  om 
Root  någonsin  skulle  önska  att  utgå  ur  samfundet  och  skilja  sig  vid 
kolonien,  han  äfven  skulle  skilja  sig  vid  hustrun  och  låta  henne  qvar- 
blifva.  Allt  gick  väl  till  en  liten  tid,  men  snart  röntes  det  att  den  nye 
medlemmen  i  kupan  var,  ej  ett  arbetsbi,  såsom  de  andra,  utan  en  drönare. 
Sin  tid  tillbragte  han  med  bössan  i  skogen,  och  när  han  vardt  trött  der- 
på,  tog  han  långa  afsked,  för  att  vid  hemkomsterna  misshandla  sin 
maka.  När  han  efter  flera  månaders  bortovaro  en  gång  hemkom,  fann 
han  att  hustrun  skänkt  honom  en  son.  Han  ville  nu  taga  henne  med 
sig  och  för  alltid  öfvergifva  Bishop  Hill.  Emot  hans  utgång  ur  sam- 
fundet hade  Eric  Janson  intet;  men  att  taga  henne  med  sig,  deremot 
satte  han  sig  på  det  strängaste,  och  sjelf  ville  hon  icke  gå  med  honom. 
Häraf  vredgades  han  så,  att  han  i  hennes  närvaro  framtog  en  revolver 
och  en  bowie-knif,  hotande  ätt  dermed  mörda  Janson.  Han  svor  ibland 
till  och  med  att  afdagataga  både  henne  och  barnet. 

När  ej  goda  ord  hjelpte  att  få  henne  ur  kolonien,  kom  han  på 
tanken  att  med  våld  bortföra  henne,  hvilket  han  en  vacker  dag  med 
andras  hjelp  satte  i  verket.  En  ung  skurk  från  Cambridge  vid  namn 
Stanley  var  härvid  hans  bästa  verktyg.  En  gång  när  allt  folket  satt 
till  bords  i  kolonihuset,  körde  de  båda  männen  upp  till  det  hus,  hvari 
mrs  Root  bodde,  och  medan  Stanley  höll  hästarne,  tvang  den  andre 
bofven  hustrun  att  stiga  upp  i  åkdonet,  hvarpå  det  bar  af.  Men  folket 
hade  sett  deras  flykt,  och  innan  de  voro  två  mil  från  stället  voro  de  om- 
ringade af  ett  dussin  karlar,  de  der  uppfordrade  dem  att  genast  lemna  qvin- 
nan  sin  frihet,  lofvande  Root  att  han  skulle  få  taga  henne,  om  hon  ville 
följa  honom,  men  att  hon  skulle  eskorteras  tillbaka,  derest  hon  så  före- 
droge. 

Root  och  Stanley  voro  båda  väl  beväpnade  och  höllo  sina  motstån- 
dare på  vederbörligt  afstånd.  Men  under  försöket  att  hålla  hustrun  på 
bottnen  af  åkdonet  kom  hans  revolver  att  läggas  bakom  sätet,  der  den 
snabbt  som  blixten  greps  af  en  kolonist   och  riktades   emot  bofven,  som 


41 

då  fann   för   godt  att   lössläppa   qvinnan  och  låta   henne  återvända  till 
Bishop  Hill. 

Sålunda  gäckad  försökte  nu  Root  hvad  han  kunde  göra  med  lagens 
tillhjelp.  Han  instämde  Eric  Janson  och  andra  till  domstolen  i  Cam- 
bridge att  svara  för  deras  vägran  att  låta  honom  taga  hustrun  med  sig 
vid  utgången  ur  kolonien.  Hon  sjelf  kallades  af  en  låtsad  lagens  tje- 
nare  till  vitne  och  blef  af  honom  förd  till  Cambridge,  der  hon  åter  kom 
i  Roots  händer  och  hölls  afstängd  från  all  beröring  med  sina  vänner. 
Dagen  derpå  förde  han  henne  med  våld  till  P.  K.  Hannas  hus  i  Rock 
River-nybjTgget,  derifrån  till  Davenport  och  derifrån  till  Chicago,  hvarest 
hon  hade  en  syster.  På  uttryckt  önskan  derom  vardt  hon  af  sina  vän- 
ner derifrån  hemtad  tillbaka  till  Bishop  Hill,  hvarifrån  hon  begaf  sig 
till  St.  Louis  för  att  stanna  der  tills  processen  var  öfver,  då  hon  åter- 
vände till  Bishop  Hill,  der  hon  ännu  lefver. 

Målet  i  Cambridge  pågick  och  var  uppe  för  behandling  under  dom- 
stolens Maj-session  1850.  En  dag  derunder,  vid  tolftiden,.  då  alla  utom 
Eric  Janson  hade  aflägsnat  sig  ur  domstolsrummet,  inkommer  Root  be- 
väpnad med  revolver,  yttrande  Jansons  namn.  När  denne  vände  sig  om 
för  att  se  hvem  det  var,  aflossade  Root  emot  honom  ett  skott,  hvaraf  han 
efter  några  minuter  afled.  Root  häktades,  förhördes  och  dömdes  till  — 
3  års  fängelse.  Sedan  han  uttjent  denna  lindriga  dom,  begaf  han  sig 
till  Chicago,  der  han  kort  derpå  dog  i  djupt  elände  och  last. 

Eric  Jansons  död  kastade  en  dyster  slöja  öfver  hela  kolonien.  Lik- 
väl uppgaf  man  icke  modet,  slappade  icke  krafterna.  Andrew  Bergland 
utsågs  till  den  mördade  ledarens  efterträdare,  och  sin  sålunda  erhållna 
värdighet  bar  B.  till  dess  att  Jonas  Olson  återvände  från  Kalifornien, 
då  denne  iklädde  sig  den  fallne  manteln  och  vardt  koloniens  andlige  och 
timlige  föreståndare  upp  till  tiden  för  dess  slutliga  upplösning,  som  in- 
träffade 1860. 

Innan  Eric  Janson  föll  ifrån  hade  han  till  Sverige  afsändt  en  slags 
komite  med  uppdrag  att  der  uppbära  och  till  kolonien  hemföra  ett  antal 
efterlemnade  fordringar.  Denna  komite,  som  bestod  af  Olof  Johnson 
och  Olof  Stoneberg  (Stenberg)  återkom  hösten  1850  med  omkring  $6,000 
och  en  massa  emigranter,  de  der  önskade  blifva  medlemmar  i  kolonien. 
I  Mars  månad  år  1850  inträffade  följande  episod  i  kolonien. 
Roots  onda  ande  hade  icke  upphört  att  lik  en  mara  rida  det  lilla  sam- 
hället. Han  hade  försvunnit  för  en  liten  tid,  men  endast  för  att  i  trak- 
ten deromkring  utsprida  onda  och  falska  rykten  om  kolonisterna,  dem 
han  hos  amerikanarne  utmålade  såsom  en  hop  missdådare,  de  der  borde 
fördrifvas  och  utrotas.  En  dag  återvände  han  i  spetsen  för  en  vid  Green 
river  samlad,  till  tänderna  beväpnad  folkhop,  livars  uppsåt  var  att  för- 
jaga kolonisterna.  När  de  emellertid  funno  desse  vara  raka  motsatsen 
till  hvad  Root  hade  föreställt  dem,  drogo  de  sig   lugnt  tillbaka.     Men 


42 
Root  upphörde  icke  att  utsprida  förklenande  rykten  om  sina  landsmän, 
och  den  1  April  på  aftonen  återkom  han  med  sin  legda  hord,  som  nu 
hade  föresatt  sig  att  jemna  husen  med  marken.  Detta  skulle  de  också 
förmodligen  hafva  gjort,  hade  icke  koloniens  närmaste  grannar,  såsom 
Phillip  Mauk,  Sam  Weare  och  andra  trädt  emellan  och  för  det  första 
vitsordat  svenskarne  såsom  i  allo  aktningsvärde  och  fridsamme  menni- 
skor,  och  för  det  andra  visat  att  de  såväl  som  kolonisterna  sjelfva  icke 
ämnade  låta  något  våld  begås  utan  bittert  motstånd.  När  Green  river- 
pöbeln  såg  huru  saken  stod,  drog  den  sig  åter  tillbaka,  och  de  fleste,  som 
deltogo  i  denna  expedition  emot  kolonien,  lefde  länge  nog  för  att  lära 
sig  skämmas  för  sin  andel  deri. 

Broom  corn-odlingen  bevisade  sig  en  god  hjelpkälla  och  lyfte  kolo- 
nien ifrån  nästan  nöd  till  jemnförlig  komfort.  Samtidigt  dermed  bör- 
jade allting  annat  se  ljust  och  lofvande  ut. 

Såsom  i  början  af  denna  lilla  historik  sades,  hade  koloniens  grund- 
läggare  ingen  plan,  intet  system  i  fråga  om  kolonien.  Det  var,  som  äf- 
ven  sagts,  nödvändigheten  som  gjorde  att  man  vid  afresan  från  Sverige 
lade  sina  skärfvar  tillsammans  och  egde  allt  gemensamt.  Denna  gemen- 
samhet fann  man  vid  framkomsten  för  godt  att  upprätthålla.  Meningen 
var  likväl  icke  att  göra  denna  socialistiska  ide  till  grundval  för  samfun- 
det. Eric  Janson  sjelf  talade  om  den  endast  såsom  en  temporär  åtgärd, 
och  hans  såväl  som  de  öfriga  ledarnes  afsigt  var  att  åvägabringa  förän- 
dring så  snart  omständigheterna  det  tilläte. 

Under  tiden  gick  det  raskt  undan  i  materielt  afseende.  Den  ena 
tegelbygnaden  efter  den  andra  uppsprang  och  allt  annat  förbättrades,  så 
att  det  började  blifva  ett  ganska  tillfredsställande  kommun-lif  de  förde. 
Klart  uppgick  det  icke  desto  mindre  för  ledarne,  att  om  gemenskapen 
skulle  ega  bestånd,  den  måste  ställas  på  en  säkrare  grund  än  den  hittills 
stått.  Icke  för  det  man  ännu  hade  haft  något  nämnvärdt  besvär  på  ett 
annat  sätt  såsom  följd  af  det  oorganiserade  tillståndet.  Men  man  bör- 
jade nu  lägga  sig  till  med  mera  fast  egendom,  den  der  alltid  måste  inkö- 
pas i  någon  viss  medlems  namn.  När  denne  sedan  dog  förorsakades  åt- 
skilligt krångel  vid  domstolarna  för  att  få  egendomen  dejure  lagd  under 
koloniens  välde. 

KoLOifiEN  Inkorporeras. 

År  1853  vardt  kolonien  inkorporerad  under  statens  lagar  af  en  samma 
år  af  legislaturen  utfärdad  oktroj,  i  kraft  af  hvilken  ledningen  af  sam- 
fundets alla  verldsliga  aftärer  anförtroddes  åt  "sju  vise  män",  de  der,  en- 
ligt oktrojens  ordalydelse,  skulle  innehafva  förvaltareskapet  för  lifstiden 
eller  så  länge  "de  uppförde  sig  väl"  (good  behavior).  Som  läsaren  fin- 
ner, erhöll  härigenom  detta  sjumannaråd  en  helt  och  hållet  oinskränkt 
monarkisk  makt  öfver  det  lilla  folket,   hvilket,  här  som  i  andra  fall  då 


43 

monarker  väljas,  förblef  oåtspordt  om  sin  egen  vilja  och  sitt  tycke  i  sa- 
ken. Med  andra  ord:  ingen  frågade  medlemmarne  hvilka  de  ansågo 
bäst  passande  att  sköta  deras  timliga  angelägenheter  och  hvilka  de  verk- 
ligen härför  önskade.  De  sju  personerna  i  fråga  voro :  Jonas  Olson, 
Olof  Johnson,  Jonas  Erickson,  Jacob  Jacobson,  Svan  Svansou,  Peter 
Johnson  och  Jonas  Kronberg.  Desse  kallades  "trustees",  och  de  blefvo  de 
derigerande  andarna. 

Medan  intet  kan  sägas  mot  åstundan  att  hafva  kolonien  stäld  under 
statens  lagar  och  ehuru  vi  ej  ega  skäl  att  misstänka  dem,  som  gingo  i 
författning  härom,  för  något  ondt,  kunna  vi  dock  icke  förgäta  att  här 
anmärka,  det  oktrojen  uppdrogs  med  en  djupt  lagd  plan,  utgående  på 
att  befästa  och  föreviga  den  makt,  vissa  personer  redan  egde.  Ett  sinn- 
rikare, listigare  och  farligare  instrument  än  denna  oktroj  har  aldrig  an- 
tagits af  denna  stats  lagförsamling.  Den  person,  som  författade  det, 
måste  alldeles .  hafva  missförstått  Bishop  Hill-folkets  önskningar  och  af- 
sigter.  Icke  underligt  derför  att  detta  visserligen  i  oskuld  aflade  men  i 
synd  födda  dokument  med  tiden  blef  den  källa,  hvarifrån  kolonisternas 
aldra  största  förbannelser  flutit. 

Hvad  som  med  hänsyn  till  oktrojen  ibland  väckt  säi  skild  förvåning 
är  att  så  många  "trustees"  valdes  ur  Söderala-boarnes  leder.  Ej  mindre 
än  fem  af  de  sju  förskrefvo  sig  från  denna  socken,  medan  alla  de  andra 
socknarna,  från  hvilka  kolonisterna  kommit,  representerades  af  endast 
2,  ehuru  många  af  dessa  socknar  egde  hvar  för  sig  flera  söner  och  dött- 
rar i  kolonien  är  det  favoriserade  Söderala.  Märkligt  kär  det  också  att 
de  fleste  af  dessa  fem  Söderalamän  voro  genom  blodsband  befryndade. 
Möjligt  är,  att  hemligheten  låg  deri,  att  Söderalas  invånare  ega,  på 
grund  af  beröringen  med  det  lifliga  Söderhamn,  mera  affärstakt  än  de 
andra  socknarnes.  Sant  är  det  om  desse  sju  att  de  besutto,  somlige  fullt 
medelmåttig  och  andra  mer  än  medelmåttig  förmåga  och  insigt,  hvar- 
jemte  må  sägas  att  flertalet  voro  fullkomligt  uppriktige  i  ordets  allmänna 
bemärkelse. 

De  fleste  af  desse  blefvo,  vid  kolonisternas  afresa  från  Sverige,  ut- 
sedde att  handhafva  den  gemensamma  kassan  och  för  öfrigt  förestå  alla 
gemensamma  aftärer.  Det  var  ock  med  anledning  häraf  som  cfb  ansågo 
sig  sjelfskrifna  till  styresmän,  när  frågan  om  koloniens  inkorporering 
förekom,  och  utan  något  annat  samtycke  än  det  underförstådda,  som 
naturligtvis  var  hvarken  fullkomligt  bestämdt  eller  enhälligt  å  folkets 
sida,  läto  de  sju  sina  namn  ingå  i  oktrojen,  dermed  utseende  sig  sjelfva 
till  lagliga  makthafvare  och  ledare  af  koloniens  öden. 

På  den  fara  denna  handling  innebar  tänkte  ingen.  Åtminstone  in- 
lades  ingen  protest  emot  åtgörandet.  Anledning  dertill  gafs  ej  heller. 
Man  hade  ju  haft  odeladt  förtroende  för  desse  män  hittills,  hvarför  skulle 
man  då  icke  hafva  det  hädanefter?    För  öfrigt  var  det  ju  de  rent  andliga 


44 

intressena  som  intogo  det  förnämsta  rummet  i  kolonisternas  sinnen  och 
hjertan.  Allt  verldsligt  var  för  dem  af  underordnad  vigt  och  ringa  be- 
tydelse emot  den  religiösa  ide,  som  underlag  samfundet  och  sammanhöll 
dess  medlemmar. 

Men  härmed  är  ej  sagdt,  att  de  voro  likgiltige  om  koloniens  materi- 
ella välfärd  och  utveckling.  Tvärtom.  Genom  deras  mönster  värda  idog- 
het, deras  sparsamhet,  hushållsaktighet  och  redobogenhet  att  under- 
kasta sig  försakelser  af  alla  slag  uppdrefs  samfundet  i  ekonomiskt  hän- 
seende till  en  hög  ståndpunkt  och  skulle,  derest  affärerna  handhafvits 
med  förstånd  och  samvetsgranhet,  med  tiden  blifvit  en  af  Amerikas  ri- 
kaste kolonier.  Den  oundertryckliga  spekulationslust,  som  fans  och 
gjorde  sig  gällande  hos  några  af  direktionens  medlemmar,  gjorde  emel- 
lertid en  sådan  framgång  omöjlig.  Desse  spekulativt  sinnade  voro  dess- 
utom intagna  af  en  lika  stark  åtrå  efter  rykte  för  stort  afiärssnille  och 
utomordentlig  utförande  talang.  Härigenom  kom  koloniens  genom  mö- 
dor och  försakelser  samlade  egodelar  att  sättas  på  vågspel,  de  der  nästan 
alltid  aflöpte  tvärtemot  de  snillrike  spekulanternas  sangviniska  förhopp- 
ningar. 

Innan  vi  gå  vidare  i  den  kedja  af  händelser  som  slutade  med  kolo- 
niens upplösning  och  medlemmarnes  utarmande,  vilja  vi  visa  huru  läget 
såg  ut  1855. 

I  den  berättelse,  trusteerna  detta  år  utgåfvo,  fann  man  att  kolonien 
egde  8,028  acres  odladt  och  oodladt  land,  50  hustomter  i  Galva,  värda 
$10,000  och  jernvägsaktier  uppgående  till  $1,000.  Dess  nötkreatur  voro 
586,  hästar  109,  och  svin  1,000.     Vidare  upptog  listan  följande  poster: 

Fläsk,  hvete,  majs  och  hafre  i  Galva, $15,200.00. 

Bräder  i  Galva, 1,873.00. 

Handelsvaror  i  Galva, 1,000.00. 

Utestående  räkningar, 1,587.00. 

Bok-konton, 1,259.00. 

Hvete  vid  qvarnarna, 5,230.00. 

Varor  vid  Biskop  Hill, 5,321.00. 

Summa,  $31,470.00. 

Härtill  kom  andra  tillgångar  uppgående  till $18,100.00. 

Summa  Summarum,  $49,570.00. 

Detta  var,  som  sagdt,  1855.     Fem  år  senare  lydde  berättelsen  så  här: 

TlLLGåNGAB : 

Jordegendomar,  värda $414,824.00. 

Fastigheter  i  Galva, 33,228.00. 

Bygnader  och  tomter  å  Bishop  Hill, 129,508.00. 

Hästar  och  åsnor, 21,520.00. 

Nötkreatur, 17,088.00. 

Transport,  $616,1G8.00. 


45 


Transport,  $016,168.00. 

Svin, 1,700.00. 

Får, ^ 1,400,00. 

Höns, ' 50.00. 

Åkerbruksredskap, 5  965.00. 

Möbler, 11,610.00. 

Hvete  å  band, 1  454.OO. 

Proviant  ocb  kokkärl, 3,095.00. 

Maskinerier, 9,096.00. 

Kökssaker  å  hand, 4,616.00. 

Handelsvaror, 4,775.00. 

County  "Bonds", 56,000.00. 

Jernvägsaktier  "Am.  C.  R.  R" 21,765.00. 

Fordringar  hos  "Am.  C.  R.  R." 33,826.00. 

Reverser, 46,144.00. 

Aktier  i  em  "Nebraska  Wild  Cat  Bank," 9,500.00. 

Fordring  i  Radcliffes  sterbhus, 3,907.00. 

Intresse  å  Stark  Co.  "Bonds," 6,000.00. 

Bok-konto, 8,621.00. 

Kontant  å  hand, 581.00. 

$846,270.00- 
Skulder : 

Betalbara  räknings*.  .    . . , $74,014.00. 

Personliga  räkningar,. ... 1,630.00.      $75,644.00. 

Behållning,     $770,626.00. 

Denna  berättelse  tillfredsstälde .  icke  medlemmarne,  hvadan  de  vid 
den  sammankomst,  under  livars  lopp  den  afgafs,  tillsatte  en  komite  med 
uppgift  att  undersöka  huru  med  saken  sig  förhölle.  "Trasteerna"  be- 
gärde nu  tre  veckors  tid  för  utarbetandet  af  en  mera  fullständig  berät- 
telse. Detta  beviljades  dem.  Men  man  kom  sednare  underfund  med 
att  afsigten  med  det  begärda  uppskofvet  icke  var  af  det  aldra  ädlaste  sla- 
get. Detta  bevisades  under  en  laga  undersökning  inför  "special  måste* 
in  chancery,"  Wm.  H.  Gest  från  Rock  Island,  som  till  domaren  i  krets- 
domstolen afgaf  följande  berättelse: 

"Den  af  trustees  före  1860  aflemnade  berättelsen  om  affärsställnin- 
gen var,  så  vidt  jag  kan  finna,  riktig  och  blef  af  kolonisterna  såsom  så- 
dan antagen.  Men  den  rapport,  som  i  Jan.  1860  afgafs,  var  oriktig,  i 
det  den  uppgaf  koloniens  tillstånd  vara  bättre  till  ett  belopp  af  $42,759.33 
än  böckerna  vid  samma  tillfälle  utvisade.  Sedan  sagda  rapport  var  af- 
gifven,  tillsattes  af  kolonien  en  koniite  för  undersökande  af  dess  riktig- 
het och  granskning  af  räkenskapsböckerna  för  det  nyss  förflutna  året. 
Men  innan  böckerna  kommo  i  denna  komites  händer,  hade,  under  några 
af  trusteernas  ledning,  nya  böcker  upplagts,  hvilka  nya  böcker,  men  ej 
de  ursprungliga,  öfverlemnades  åt  komiteen.  Skilnaden  emellan  dessa 
nya  och  gamla  är  den  nämnda  summan  eller  $42,759.33. 


46 

Vi  skola  nu  för  några  minuter  vända  blicken  från  dessa  verldsliga 
affärer  för  att  egna  uppmärksamheten  åt 

Kolonieks  Andliga  TiLLSTåND. 

I  det  samfundet  frigjorde  sig  från  sin  penningeskuld  och  intog 
ekonomiskt  oberoende,  försjönk  den  i  andlig  skuld  och  kom  mer  och 
mer  under  "satans  ok,"  för  att  begagna  ett  af  dem  sjelfva  användt  och  af 
religiöst  folk  i  allmänhet  godkändt  uttryck.  Den  varma  religiösa  glöd, 
som  brann  i  början  och  då  troget  närdes,  hade  hos  de  aldra  flesta  af- 
svalnat;  man  sökte  ej  längre,  såsom  då,  "först  efter  Gruds  rike"  i  tron  på 
att  allt  annat  då  skulle  "falla  till,"  utan  det  var  denna  verldens  goda, 
som  nu  utgjorde  det  förnämsta  föremålet  för  folkets  trägnaste  sträfvan- 
den.  Man  hade  ändå  icke  upphört  att  hålla  sammankomster,  predika, 
bedja  och  sjunga.  Man  iakttog  ännu  allt  detta,  precist  som  man  gör  det 
i  vissa  åt  formväsendet  allena  vigda  statskyrkor.  Det  saknades  ande, 
man  brast  i  tro. 

De  som  predikanter  fungerande  hade  varit  Jonas  Olson,  Olof  Stone- 
berg,  And.  Bergland,  Nils  Hadeen  och  Olof  Osberg.  Af  desse  var  Olson 
den  förmögnaste  och  betraktades  såsom  koloniens  både  andlige  och 
verldslige  öfverhufvud.  Att  väcka  medlemmarne  ur  sin  andliga  dvala 
blef  nu  deras  önskan.  Samtidigt  intogos  de  af  en  stark  åtrå  att  utforska 
tillståndet  i  andra  med  deras  mer  eller  mindre  beslägtåde  samfund,  för 
att  utröna  om  de  egde  någonting  värdt  för  desse  svenskar  att  lära.  Som 
häraf  inses  hade  jansonisterna,  hvilka  länge  trott  att  endast  de  voro 
verldens  ljus  och  salt,  börjat  vackla  i  denna  tro  och  fundera  om  ej  till 
äfventyrs  andra  funnos,  som,  ehuru  ej  tillhörande  deras  fårahns,  likväl 
egde  samme  andlige  öfverherde.  Nils  Hadeen  företog  1854  en  resa  till 
Kentucky;  blef  der  alldeles  förtjust  uti  den  durhamskako-racen;  fattades 
samtidigt  af  en  mäktig  känsla  för  celibatet,  och  fortsatte  med  dessa 
känslor  i  sitt  bröst  till  rappist-samfundet  i  Pennsylvanien.  Följden  af 
denna  resa  var  att  kolonien,  efter  Hadeens  hemkomst  och  på  hans  tillrå- 
dan,  förskaffade  sig  ett  antal  präktiga  individer  af  durham-slägtet  och 
började  lägga  an  på  kreatursafvel.  På  hvad  sätt  kolonisternas  religiösa 
tillstånd  härigenom  höjdes  inse  vi  ej. 

Vid  samma  lag  som  durhamiterne  anlände,  anlände  också  ett  antal 
från  Pleasant  Hill  i  Kentucky  utskickade  "Shakers"  (skakare)  genom 
hvilka  shakerismen  inympades  på  jansonismen. 

Märkas  bör  här  att  man  å  Bishop  Hill  hitills  icke  hade  på  något 
sätt  begränsat  den  äktenskapliga  friheten.  Med  shakerismen  inträdde 
nu  härutinnan  en  förändring,  dock  icke  i  full  öfverensstämmelse  med 
skakarnes  idéer.  De  skilja  nämligen  man  och  hustru  från  hvarandra, 
medan  Bishop  Hill-koloniens  andlige  styresmän  tilläto  de  gifta  att  lefva 


47 
tillsammans,  men  ej  att  öfva  äktenskapligt  samlag.  Skilnaden,  med- 
gifvom  det,  var  ej  stor  och  utföll,  det  säger  sig  sjelft,  till  jansonisternas 
nackdel  för  så  vidt  som  förordningen  afsåg  att  aflägsna  frestelse  till 
synd  och  hjelpa  dygden  att  slå  rot  i  kolonisternas  sinnen  och  hjertan. 
(Med  skakarna  kommo  jansonisterna  öfverens  att  förbjuda  äktenskap 
ibland  ungt  folk.)  Tio  af  kolonisterne  kommo  till  den  slutsatsen  att, 
om  celibatet  vore  rätt,  kunde  ju  de  så  gerna  efterlefva  dess  bud  vid 
Pleasant  Hill  som  vid  Bishop  Hill.  Till  denna  skakarnes  koloni  vände 
de  alltså  sina  steg.  Af  dem  återkommo  med  åren  några  till  Bishop 
Hill  väl  uppskakade  och  nöjde  att  förnya  förbundet  med  sin  första  kärlek. 
Under  tiden  hade  Hadeen  företagit  en  ny  utflygt  för  att  se  sig  om  för 
koloniens  räkning,  besökande  bl.  a.  orter  staterna  New  York  och  Massa- 
chusetts. I  den  senare  staten  sammanträffade  han  med  ett  antal  ur  andra 
kyrkor  utgångna  personer,  hvilka,  boende  tillsammans,  utgjorde  en  sorts 
religiös  meteorsvärm,  som  for  irrande  i  den  andliga  rymden,  väntande 
på  att  dragas  till  och  upptagas  af  någon  större  kyrklig  kropp.  Hadeen 
lät  dem  nu  förstå  att  Bishop  Hill  hade  allt  hvad  de  i  andligt  och  verlds- 
ligt  hänseende  kunde  önska  sig;  att  denna  koloni  vore  ett  riktigt  Eden; 
att  dess  bestämmelse  var  att  till  sig  samla  alla  gode  och  vise,  alla  san- 
ningssökande själar,  och,  slutligen,  att  de  skulle  blifva  hjertans  väl  emot- 
tagna,  om  de  ville  följa  med.  Härpå  ingingo  de.  Han  tog  dem  under 
sina  vingars  skydd  och  betalte  resan  för  dem  till  Bishop  Hill,  der  de, 
mycket  riktigt,  vanligt  mottogos;  de  åtnjöto  till  och  med  bättre  kost  än 
de  öfrige.  Men  med  amalgameringen  gick  det  icke  fort  —  det  gick 
ej  alls.  De  blefvo. snart  missnöjde  med  förhållandena  och  återvände  till 
östern,  dit  kolonien  betalade  resan,  hvarjemte  den  med  kontant  ersatte 
det  arbete  de  äldre  hade  uträttat.  Så  mycket  vanns  med  det  expe- 
rimentet. 

Spekulatio:ner. 

Åren  1854 — 5  fullbordades  Chicago — Burlington — Quincy-banan, 
och  ehuru-koloniens  ledare  icke  önskade  hafva  den  genomlöpa  Bishop 
Hill,  kunde  de  ej,  när  Galva  vardt  stationsplats,  undgå  att  intresseras  i 
denna  lilla  stad.  De  läto  der  anlägga  ett  större  varumagasin.  Detta 
var  ju  ingenting  ur  vägen.  Andamålet  var  helt  enkelt  att  söka  draga 
några  ur  kommersiel  synpunkt  betraktadt  fullkomligt  berättigade  för- 
delar. Man  hade  arbetat  i  sitt  anletes  svett  länge  och  ifrigt  nog,  och 
man  ämnade  icke  att  draga  sig  undan  den  i  tidens  begynnelse  af  Gud 
öfver  mannen  uttalade  domen ;  man  ville  bara  med  en  smula  beräkning 
öka  de  skatter  muskelstyrkan  framalstrat.  Men  det  gick  icke  desto 
mindre  emot  beräkningen.  Ty  de  spekulerande  herrarne  drogos  med  kal- 
kyler, projekter,  framtidsplaner,  luftslott  och  allt  in  uti  en  glupsk  mal- 
ström som  i  sitt  svalg  neddrog  en  väldig  del  af  hvad  kolonisterna  under 


48 

svett  och  möda  samlat.  Vi  lägga  ingen  utaf  desse  spekulative  ledare 
något  till  last,  vi  tro,  att  de  hyste  de  aldra  bästa  afsigter;  men  när  vi 
kasta  blicken  tillbaka  och  på  afstånd  skärskåda  deras  handlingar  i  ett 
opartiskt  ljus,  finna  vi  lätt,  att  de  ofta  "buro  sig  dumt"  åt,  desse  hastige 
Söderala-män.  Hade^kolonien  fortsatt  som  den  började  och  begränsat 
sin  verksamhet  till  åkerbruket  och  de  andra  näringsgrenarne,  samt  låtit 
spekulationerna  vara,  så  hade  den  med  tiden  blifvit  rik  och  lycklig. 
Sina  penningar  hade  den  kunnat  hafva  insatta  i  goda  räntebärande  obli- 
gationer, istället  för  de  spekulativa,  för  hvilka  de  användes.  När  Gralva 
sprang  upp,  bygde  kolonien  derstädes  ett  bastant  varuhus  för  sina  egna 
behof.  Senare  slog  man  sig  på  spanmålsmäkleri.  Ej  nöjde  dermed, 
började  föreståndarne  att  göra  i  bräder.  Bygnadsvirke  borgades  ut  till 
både  höger  och  venster  åt  dem,  som  bygde  upp  Gralva,  och  de  skulder 
desse  derigenom  kommo  uti  till  kolonien  är  o  till  en  stor  del  ännu  obe- 
talta.  Somliga  af  dessa  kunder  resonerade  att  kolonien,  som  var  rik, 
hade  råd  och  tid  att  vänta  och  äfven  förlora.  Men  det  var  emellertid 
genom  kolonisternas  mödor  och  försakelser  som  rikedomen  hade  samlats, 
och  istället  för  att,  på  andras  bekostnad,  bygga  eleganta  hus,  hade  de 
sjelfva  vid  ankomsten  åtnöjt  sig  med  att  bo  i  jordkulor. 

En  handelsbutik  öppnades  också,  så  att  kolonisterna  skulle  komma 
i  stånd  att  ej  allenast  härberga,  utan  äfven  föda  och  kläda  det  värdelösa 
herrskap,  som  anlitade  deras  lättrogenhet.  Derpå  inläto  sig  "de  vise 
männen"  i  en  storslagen  fläskpackningsafiär,  som  drefs  alldeles  rasande* 
Det  berättas,  att  svin  en  gång  göddes  och  slagtades  till  ett  värde  af 
$60,000,  men  att,  på  grund  af  oskicklighet,  fläsket  började  ruttna,  så  att 
man  måste  köra  bort  och  nedgräfva  det  på  en  för  ändamålet  inköpt 
mark,  dit  också  (en  mängd  från  östern  återsända  fläsktunnorf  jordades. 
På  detta  sätt  tillsattes  flera  tusen  dollars  af  det  kapital  qvinnorna  och 
barnen  spunno  och  väfde  tillsammans.  Lika  illa  gick  det  med  jernvägs ■ 
och  bankspekulationerna  och,  kort  sagdt  alla  spekulationer;  ingen  enda 
slog  ut  till  koloniens  fördel  —  alla  medförde  förluster,  och  för  godtgö- 
randet  af  dessa  ägde  folket  att  anstränga  sig  på  alla  möjliga  sätt. 

De  på  kolonien  inympade  skottet  af  Shakerismen  bl  ef  med  tiden 
det  upas-träd,  hvars  giftiga  grenar  spredo  sig  i  alla  riktningar  och  för- 
pestade samfundet.  Den  kristna  kärleken  gaf  vika  för  gräl  och  gnabb, 
samdrägten  för  kifvet,  idogheten  för  liknöjdheten  o.  s.  v.  Slutligen  blef 
det  klart  att  vidare  samlif  var  omöjligt  och  att  en  upplösning  måste 
ega  rum.  Att  härför  finna  en  god  plan  var  dock  ej  så  lätt.  Men  saken 
öfvertänktes,  och  blef  man  efter  många  öfverläggningar  och  rådplägnin- 
gar ense  om  att  tillerkänna  en  aktie  åt  hvarje  person,  såväl  barn  som 
fullvuxna.     Detta  var  den  14  Feb.  1860. 


49 

KOLOKIEK  REMMAR. 

Antalet  medlemmar  och  aktie-egare  var  415.  Desse  bildade  sig  im 
uti  tväime  partier,  Olson-partiet  och  Johnson-partiet,  det  förra  egande 
265  och  det  senare  150  aktier. 

Den  i  samma  års  trustee-berättelse  nämnda  egendom,  som  delades 
mellan  dessa  båda  flyglar,  var: 

Nära  10,000  acres  land  värdt $400,000.00. 

Bygnader  och  tomter  å  Bishop  Hill, 123,208.00. 

Lösöre, 69,585.00. 

Summa  egendom  delad,  $592,793.00. 

Således  skulle,  enligt  ofvanberörde  berättelse,  det  nu  finnas  odelad 
egendom  till  ett  belopp  af  $248,861.  Enligt  samma  berättelse  skulle  kolo- 
niskulden vara  $75,647.  Men,  som  redan  visats,  hade  förvaltarne  försökt 
att  hålla  ett  skuldbelopp  å  $42,759.33  fördoldt.  När  denna  summa  läg- 
ges  till  den  förstnämnda  blir  koloniens  hela  skuld  $118,403.33. 

Straxt  efter  den  här  omtalta  delningen  vardt  de  odelade  tillgångarne 
öfverlemnade  åt  trusteerna,  hvilka  fingo  sig  uppdraget  att  realisera  dem 
för  att  sedan  af  betala  sagda  skuld.  Härför  fingo  de  fem  års  tid,  med 
skyldighet  att  årligen  uti  ett  s.  k.  "statement"  redogöra  för  sitt  fögderi. 
När  det  snart  nog  visade  sig  att  det  åsidosatta  beloppet  icke  räckte  till, 
anslogo  medlemmarne  vidare  följande  egendom  för  ändamålet: 

48  slagtade  svin,  värda $575.00. 

Ull,  värd 714.00. 

Får, 1,500.00. 

Kreatur  sålda  i  Chicago, 1,720.00. 

Fyra  hästar, 500.00. 

Majs i 1,936.00. 

358  ton  "broom  corn," 44,750.00. 

Viskor  och  qvastar, 1,067.00. 

Summa,  $52,762.00. 

1861  inträffade  vidare  delning  af  de  båda  partierna,  och  medlem- 
marne individualiserades;  d.  v.  s.  gemenskapet  upphörde,  i  det  hvar  och 
en  fick  sin  andel  af  det  hela  sig  tillerkänd  med  rättighet  att  förfara  der- 
med  efter  behag.  Denna  åtgärd  hade  tillföljd  att  platsen  började  blom- 
stra på  många  hittills  obevittnade  sätt.  Vackra  boningshus  och  goda 
lador  sprungo  upp  öfverallt,  och  alla  hvilade  i  den  sköna  tron  att  fram- 
tiden ägde  endast  frid  och  fröjd  i  sitt  sköte.  Grunden  för  denna  tro  var 
tanken  att  koloniskulden,  för  hvars  betalande  så  stora  uppoffringar  hade 
gjorts,  verkligen  var  gäldad  eller  åtminstone  att  den  med  säkerhet  skulle 
blifva  det  innan  de  fem  åren  voro  tilländalupna.     Men  när  tiden  var  ute 


50 

väcktes  kolonisterna  ur  sin  ljufva  villa  genom  en  af  förvaltarne  (trustee- 
erna)  dem  pålagd  skatt  af  $100,000,  den  de  behöfde  för  tillfredsställandet 
af  koloniens  kreditorer.  Detta  förvånade  naturligtvis  folket.  Som  emel- 
lertid alla  befunno  sig  i  goda  omständigheter  och  hyste  än  bättre  för- 
hoppningar om  framtida  lycka,  ingingo  de  fleste  på  att  betala  sin  del  af 
den  äskade  summan,  anseende  att  denna  uppoffring  vore  mindre  än  den 
uppoffring  af  frid  och  lugn,  som  laga  protester  o.  d.  skulle  förorsaka. 
Förvaltarne  uppburo  nu  kontant  $56,163.71.  Räkningen  emot  dem  kom 
dermed  att  se  ut  så  här: 

Åsidosatta  tillgångar  1860, $248,861.00. 

Penningar  och  egendom  erhållna  senare, 52,762.00. 

1865  års  tillskott, 56,163.00. 

Summa,  $357,786.00. 

Värdelösa  ibland  dessa  tillgångar  visade  sig  med  tiden  följande  po- 
ster hafva  varit : 

Jernvägsaktier  i  A.  C.  R.  R., $60,000.00, 

Aktier  i  Nebraska-banken, 9,500.00 

Reverser, 25,000.00 

Personliga  konton, 4,000.00 


Summa,  $98,000.00, 

Sålunda  hade  förvaltarne  att  redogöra  för  $259,786.00. 

Åreivrullade  sin  jemna  gång,  kolonisterna  arbetade  träget  som  van- 
ligt, och  Gud  välsignade  deras  verk.  Men  någon  berättelse  öfver  de  ge- 
mensamma affärerna,  skuldernas  af  betalande,  ingick  icke  från  förval- 
tarne, som  lemnade  folket  i  djup  okunnighet  om  huru  de  hade  användt 
de  erhållna  medlen.  I  stället  kom  en  vacker  dag  helt  oförmodadt  ett 
nytt  augustusbud  att  hela  kolonien  skulle  beskattas:  inbetala  en  ännu 
större  summa  för  skuldens  afplanande. 

Detta  var  det  strå,  som  bröt  kamelens  rygg.  I  en  sammankomst 
hållen  den  11  Maj  1868  tillsattes  en  komit</,  bestående  af  E.  U.  Norberg 
och  fem  andra,  med  uppdrag  att  af  förvaltarne  utkräfva  redogörelse  för 
sättet,  hvarpå  de  handhaft  och  användt  de  medel  de  mottagit,  och  ålades 
samma  komite  att,  derest  en  sådan  begäran  ej  villfores,  å  kolonisternas 
vägnar  genast  stämma  dem  för  att  med  tillhjelp  af  lagens  arm  få  sin 
rättmätiga  och  billiga  begäran  uppfyld. 

RäTTEGåNGEN. 

Men  "trasteerna"  vägrade  envist  att  lemna  någon  redogörelse,  hvar- 
för  rättegång  inleddes  den  27  Juli  1868.  Sakförare  för  folket  vardt  C. 
C.  Boney  från  Chicago,   och  firman   Bennett  &  Veeder  för  förvaltarne. 


51 

Den  1  Sept.  1869  blef  W.  H.  Gest  från  Rock  Island  af  domstolen  ut- 
nämnd till  "Special  Master  in  Chancery"  med  uppdrag  att  undersöka 
''trasteernas"  åt  kolonisterna  afgifna  berättelse.  Hans  rapport  lydde 
som  följer: 

Penningar  och  egendom  mottagna  af  "trasteerna"  för  kolo- 
niens räkning  sedan  1860, 1249,763.00. 

Utbetaldt  för  koloniens  räkning, 140,144.00. 

Redogjorda  belopp,  $109,619.00. 

Med  afseende  å  ett  af  O.  Johnson  gjordt  anspråk  som  advokatslön, 
såväl  som  ett  annat  kraf,  belöpande  sig  till  $23,873,  så  gillades  de  ej  af 
mr.  Gest  i  hans  rapport. 

Efter  5  års  lång,  tråkig,  kostsam  och  i  många  afseenden  förarglig 
process  blef  målet  öfverlemnadt  åt  domaren  för  hans  afgörande.  Denne 
gjorde  sig  icke  brådtom  med  saken.  Den  fick  —  skam  åt  sådana  domare! 
—  ligga  lika  länge  oafgjord  hos  honom  som  den  hade  legat  i  advokater- 
nas händer.  Slutligen  kom,  för  ett  år  sedan,  något  som  kallades  för  ut- 
slag, men  som  i  verkligheten  icke  var  något  annat  än  en  ynklig  kom- 
promiss emellan  advokaterna  å  båda  sidor.  I  detsamma  ignoreras  helt 
och  hållat  den  af  "Chancery-masterns"  inberättade  bristen  å  8109,619  å 
"trasteernas"  sida.  Olof  Johnsons  anspråk  å  $23,873  godkännes  ej;  men 
alla  andra  anspråk  emot  kolonien  gillas,  jemte  följande  nya: 

Gamla  räkningar $  9,254.17. 

Åt  personer  som  gjort  förluster  under  processen 2,239.30. 

Åt  kärandens  advokater 16.838,43. 

Åt  svarandens  dito    8.000.00. 

Rättegångskostnader 5,451.00. 

Reserv-fond  (Contingent) 16.000.00. 

Summa  $57,782.90. 

Alltså  uppgå  rättegångskostnaderna  som  saken  nu  står  till  en 
summa  af  $46,290.18,  som  inbegriper  den  åsidosatta  "Contingent"-fön- 
den,  af  hvilken  kolonisterna  helt  säkert  icke  återfå  en  cent.  Härifrån 
afgår  Olof  Johnsons  förkastade  anspråk  å  $23,873,  då  förlusten  å  rätte- 
gången blir  $22,417.18. 

Under  processens  gång  åtogo  sig  kolonimedlemmarne  att  betala  den 
gamla  koloniskulden  uppgående  till  $158,000  sedan  det  emellan  1860 
och  1868  afbetalta  beloppet  afdragits;  så  att,  när  folket  af  betalt  den  se- 
naste räkningen,  har  det  i  allt  såsom  böter  för  förseelsen  att  släppa  ko- 
lonies  affärer  i  ude  sju  vise  männens1'  händer  erlagt  $413,124.61. 
Med  andra  ord:  för  att  betala  1860  års  skuld,  som  var  $118,403.33,  har 
det  åtgått  kontant  $413,124.61  och  i  egendom  $259,786,  tillsammans 
$672,910.61,  som  är  betydligt  mer. 


52 

För  att  indrifva  de  $57,782.90  som  domstolen  dömt  kolonimedlem- 
marne  att  betala  (se  föregående  sida)  har  uthe  Special  Master  i  Chan- 
cery"  redan  börjat  afsälja  de  medlemmars  egendom,  som  ej  villigt  erlagt 
sin  andel  af  beloppet,  och  äro  nu  desse  hårdt  pröfvade  menniskor  an- 
tingen tvungne  att  inom  den  af  lagen  föreskrifna  tiden  återinlösa  sina 
hemman  eller  annars  inlåta  sig  uti  en  ny  lång  och  tråkig  lagprocess. 

Emellertid  är  det  icke  mer  än  billigt  att  vi  här  nämna  hvad  "tru- 
stees"  anföra  till  sitt  försvar.  De  förneka  att  hafva  förslösat  eller  miss- 
användt  några  af  koloniens  medel.  De  påstå,  att  mycket  litet  kunde 
realiseras  af  den  egendom  och  aktier  m.  m.,  uppgående  till  $248,861, 
som  1860  åsidosattes  för  koloniskuldens  betalande.  Vidare  betona  de 
det  förhållandet  att  af  den  till  $100,000  uppgående  beskattning,  som 
gjordes  1865,  inbetaltes  icke  mer  än  $56,163.  Till  följd  häraf  fortfor 
de  utestående  skulderna  att  växa  år  efter  år  genom  de  höga  räntor,  som 
måste  erläggas  till  fordringsegarne,  samt  de  kostnader,  som  uppstodo 
vid  återbördningen  af  land,  försåldt  på  exekutiv  auktion,  hvilka  utgif- 
ter högeligen  stegrats,  dels  genom  folkets  vägran  att  betala  en  enda 
cent  1867,  dels  genom  de  kostnader  den  stora  rättegången  medfört. 

Hade  vederbörande,  såsom  de  bordt,  år  1860  då  folket  begärde 
redogörelse,  villfarit  denna  begäran  och,  om  de  då  kommit  till  korta  i 
affärerna,  gjort  öppet  bröst  af  sina  fel,  samt  kastat  sig  på  sina  brö- 
ders nåd,  så  hade,  derom  äro  vi  fullt  öfvertygade,  de  senare  låtit  den 
kristna  kärlekens  vida  mantel  skyla  hela  bristen.  Men  det  var  en  ond 
ande  som  ledde  dem  till  moraliskt  förderf.  Må  de  resa  sig  derur,  nog 
reser  sig  folket  ur  sin  finansiella  olycka. 

Bishop  Hills  NäRVARANDE  Andliga  TiLLSTåND. 

Vi  ha  redan  sett  att  det  Eric  Jansonska  templet  tidigt  nog  började 
af  "skakarne"  skakas  på  sin  grundval  och  att  remnor  i  dess  murar  här- 
igenom uppstodo.  Ytterligare  lossadt  i  sina  fogningar  blef  detta  tempel 
1867,  hvilket  år  i  September  de  sällsamma  menniskor  som  kalla  sig 
"second  adventists",  hvarmed  menas  dem,  som  förespå  och  dagligen  bida 
på  Kristi  andra  tillkommelse  (hvilken  händelse,  enligt  deras  bokstafliga 
skrifttydning,  skall  ske  på  så  sätt,  att  vår  Herre  kommer  i  skyn  med  en 
för  lekamliga  ögon  synlig  kropp  för  att  i  ett  ögonblick  förvandla  jorden 
till  sitt  ursprungliga  paradisiska  tillstånd,  de  goda  menniskorna  till  den 
nya  skapelsens  invånare  och  de  onda  till  —  gräs,  till  intet)  gjorde  ett 
anfall  på  det  då  något  förfallna  och  illa  försvarade  verket.  Och  för- 
söket lyckades.  Koloniens  befolkning  var  vid  detta  tillfälle  delad  i  en 
hel  mängd  olika  meningsflockar,  och  kifvets  ande  herskade  enväldigt. 
Ingenting  var  derför  lättare  än  att  göra  proselyter,  förutsatt  att  den 
nya  lära  man  försökte  införa  egde  något   egendomligt,   något   besyn- 


53 

nerligt  som  kunde  vädja  till  att  skänka  stöd  åt  de  mystiska  och  mytiska 
kraf,  de  der  alltid  kännetecknade  flertalet  af  koloniens  invånare.  Meto- 
disterna och  lutheranerna  försökte  äfven  de  att  ur  koloniens  befolkning 
rekrytera  sina  leder,  men  med  föga  framgång.  Emot  de  förra  hade 
Jonas  Hedström  genom  sitt  uppförande  åstadkommit  starka  fördomar, 
och  beträffande  de  senare,  så  var  det  ju  emot  dem  som  kampen  öpp- 
nades redan  på  fosterjordens  mark.  Annorlunda  var  förhållandet  med 
adventisterne.  De  kommo  med  en  splitter  ny  lära  och  utan  någon 
skuld  å  sina  samveten  hvad  kolonien  angick.  De  utsände  apostlarne 
vore  dessutom  ganska  "smärte"  d.  v.  s.  med  en  viss  talang  och  öfvertal- 
ningsförmåga  utrustade  personer,  —  amerikanare,  förstås.  Och  resul- 
tat af  deras  ansträngningar  uteblef  icke.  Ej  mindre  än  150  f.  d  jan- 
sonister  läto  1870  döpa  sig  till  medlemmar  af  den  adventistiska  kyrkan 
och  bildade  genast  en  församling.  Det  dröjde  likväl  icke  länge  innan 
denna  nya  hjord  brast  itu,  då  den  ena  delen  förblef  trogen  tron  såsom  den 
af  de  utsända  missionärerne  hade  förkunnats,  medan  den  andra  ansåg 
sig  böra  antaga  vissa  förändringar  i  fråga  om  några  doktrinära  punkter. 
Det  förra  partiet  leddes  och  ledes  än  af  J.  E.  Helsen,  Peter  Wexell  m.  fl., 
det  andra  af  Jonas  Olson,  en  man  med  mer  än  vanlig  förmåga  och  af 
naturen  danad  till  ledare,  såsom  hvilken  han  kan  göra  ofantligt  mycket, 
antingen  godt  eller  ondt.  Han  hade  innan  han  kom  till  Amerika  i  20 
år  varit  ledare  för  Helsinglands  "läsare,"  och  huru  han  med  sin  stora 
äregirighet  och  ansenliga  förmåga  så  länge  kunde  åtnöja  sig  med  en 
underordnad  ställning  under  Eric  Janson  är  en  sak,  öfver  hvilken  många 
förundrat  sig.  * 

Efter  Eric  Jansons  död  blef  han  koloniens  både  andlige  och  verlds- 
lige  herskare  samt  tillvällade  sig  ibland  verklig  diktatorisk  makt. 
Denna  makt  brukade  han  emellertid  icke  på  något  till  financiela  olyckor 
ledande  sätt,  ty  han  är  såsom  affärsmenniska  både  skicklig  och  försigtig. 
Men  hvad  folket  har  emot  honom  är  att  han,  hvars  ord  hade  varit  nog 
att  hämma  kamraternas  vilda  framfart,  hvarigenom  största  delen  af  de 
uppståndna  obehagen  och  förlusterna  kunnat  förekommas,  underlät 
detta.  Han  är  född  i  byn  Ina,  Söderals  socken,  Helsingland,  den  19 
Feb.  1802  och  är  ännu  vid  78  års  ålder  vid  goda  både  andliga  och  le- 
kamliga krafter. 

Utom  adventisterne  är  det  blott  metodisterne  som  har  vunnit  någon 
mark.  Den  församling  de  ega  bildades  hösten  1864  med  omkrigg  15 
medlemmar,  hvilket  antal  småningom  förökats  till  183.  Det  lilla  tempel 
hvari  denna  församling  håller  sina  gudstjenster,  bygdes  1868  och 
kostade  $3,500.  Vid  samma  tillfälle  uppfördes  ett  pastorsboställe  för 
$600.  Församlingens  närvarande  pastor  är  A.  T.  Westergren.  De 
hvilka  sedan  församlingens  organisering  här  verkat  äro  pastorerna  N. 


54 

O.  Westergren,  Peter  Challman,  A.  J.  Anderson,  E.  Shögren,  H.  W. 
Eklund,  J.  E.  Berggren  och  James  Iverson. 

Anmärkas  Lör  till  sist  att  flertalet  af  dem,  som  nu  bygga  och  bo  i 
denna  under  början  så  ultra-religiösa  koloni,  stå  utom  alla  församlingar. 
Men  häraf  får  ej  slutas  till  att  den  moraliska  tonen  är  låg.  Tvertom 
kan  det  i  sanning  sägas  att  de  allmänna  sederna  ingenstädes  äro  bättre 
än  å  och  omkring  Bishop  Hill,  hvars  befolkning  isynnerhet  utmärker 
sig  för  sträng  nykterhet,  fridsamhet  och  idoghet.  Att  de  äro  högt 
indifferenta  med  afseende  på  teologiska  dogmer  kan  ej  väcka  förundran, 
när  man  vet  hvilket  kaos  härutinnan  rådt  och  huru  många  olika  skolor 
de  genomgått  utan  att  finna  något  för  dem  hållbart.  Hvar  och  en  är 
här  benägen  att  tänka  för  sig  sjelf  i  dessa  saker,  och  att  denna  benä- 
genhet äfven  sträcker  sig  in  på  det  politiska  gebitet  bevisas  af  förhål- 
landet att  de  tillhöra  flera  olika  partier. 

En  af  Bishop  Hills  mera  häfdade  institutioner  är  Svea  Loge,  som 
bildas  den  3  Juni  1866.  Den  står  under  Good  Templars-ordens  auspi- 
cier  och  verkar  följaktligen  för  nykterhet.  Ifrån  1866  till  1874  höllos 
reguliera  möten,  men  sistnämda  år  egde  ett  afbrott  rum  för  ett  år. 
Den  24  Juli  1875  återupplifvades  intresset  och  logen  omorganiserades. 
Såsom  mera  framstående  och  för  saken  nitiske  medlemmar  märkas  isyn- 
nerhet John  P.  Chaiser,  John  Söderberg  och  Gust.  Willson.  Logen  har 
egen  sal  i  tredje  våningen  af  den  stora  tornbyggnaden. 

Bland  affärsmän  å  platsen  märkas : 

Den  gamla  kolonihandeln,  som  öppnades  1855  och  öfvergick  i 
Svanson  &  Jacobsons  händer  1860  för  att  1873  öfvergå  till  Lindbeck  & 
Jacobson.  Den  22  Mars  1876  utgick  den  senare  och  sedan  dess  har 
Lindbeck  varit  ensam  om  affären.  L.  har  ständigt  å  hand  ett  5,000 
dollars  lager  och  intager  omkring  $20,000  årligen. 

Barlow  &  Christopher,  förr  Björklund  &  Barlow,  drifver,  liksom 
nyssnämda  firma,  affärer  med  allmänna  kolonialvaror  och  omsätta  omkr. 
$30,000  årligen. 

A.  Arnqvist  började  en  likadan  affär  den  25  Okt.  1878  och  har  ett 
till  $1,500  uppskattadt  lager.     Han  intog  första  året  omkr,  $4,000. 

Joh  P.  Chaiser  har  en  i  tillväxt  stadd  bräd-  och  spanmålsaffär;  P. 
O.  Norling  sköter  ett  apothek;  S.  Hodin  har  skomakarerörelse,  och 
Eric  An  och  Jonas  Malmgren  äro  platsens  smeder. 


i  as  ■  ■ 


~£>éi'/nané  &.     t^S^ia/ama. 


WEST    POINT. 


Se  sid.  301. 


55 


Kompaniet  D  af  Illinois  57  :de  Voluntär -regemente. 

Till  hvad  som  ofvan  blifvit  sagdt  om  Bishop  Hill-koloniens  religiösa 
och  allmänna  historia  ega  vi  nu  att  foga  en  kort  skildring  af  dess  mili- 
tära sida,  som  ingalunda  saknar  intresse  såsom  motsats  till  det  fredliga 
lif  för  hvilket  folket  annars  var  så  strängt  utmärkt. 

Sommaren  1860  började  en  besynnerlig  militär-anda  göra  sig  märk- 
bar å  och  omkring  Bishop  Hill.  Frukten  häraf  vardt  omsider  ett  or- 
dentligt bildadt  kompani  med  Eric  Forsse  såsom  kapten.  Denne  hade 
nämligen  i  svenska  armen  vunnit  all  nödig  erfarenhet  för  denna  posi- 
tion och  besatt  dessutom  stor  naturlig  talang  för  öfning  och  ledning  af 
den  lilla  styrkan,  hvilken  liksom  anade  att  af  leken  snart  skulle  varda 
allvar.  Kompaniets  skicklighet  i  vapnens  handtering  blef  tillochmed 
under  kapten  Forsses  kommando  så  stor,  att  man  samma  år  for  till 
"countyfairen"  för  att  visa  sin  färdighet.    . 

Men  det  dröjde  icke  länge  innan  "vårt  tappra  kompani"  fick  till- 
fälle att  på  andra  fält  ådagalägga  prof  på  hvad  det  dugde  till.  Kriget 
utbröt  året  derpå  och  kräfde  hvarje  man,  som  förstod  att  sköta  ett  gevär 
och  hade  mod  att  använda  det  der  motstånd  möttes.  Bland  de  förste, 
hvilka  då  erbjödo  regeringen  sin  tjenst,  voro  detta  kompaniets  nästan 
alla  medlemmar.  Den  16  Sept.  1861  var  den  dag,  å  hvilken  de  inskrefvo 
sig  i  unions-armeens  rullor,  och  den  30  samma  månad  togo  de  afsked 
af  sina  gråtande  vänner  och  slägtingar  vid  Galva  station,  för  att  begifva 
sig  till  ett  vid  Princeton  i  Bureau  county  bildadt  militärläger,  kalladt 
"Camp  Bureau,"  öfver  hvilket  öfverste  Winslow  egde  hufvudbefäl. 

Vi  samma  tid  bildades  i  staden  St.  Louis,  Mo.,  ett  antal  skarpskyt- 
teregementen, och  för  att  värfva  rekryter  för  dessa,  utskickades  emis- 
sarier  till  lägren  här  och  der  i  landet.  De  uteblefvo  icke  heller  här. 
De  kommo  och  lyckades  genom  fagra  föreställningar  om  de  fördelar, 
som  voro  förenade  med  medlemskap  i  dessa  regementen  att  hemligen 
öfvertala  det  nybildade  regementet  att  följa  sig  till  St.  Louis  och  sälla 
sig  till  skarpskyttekåren  derstädes.  Alla  nödiga  förberedelser  blefvo  i 
tysthet  gjorda.  En  ångbåt,  som  hette  "Museiman",  anskaffades  och  för- 
ankrades vid  närmaste  lilla  hamn  längs  Illinois-floden;  och  innan  dagen 
inbröt  den  23  Okt.  1861,  hade  regementet  smugit  sig  ur  lägret,  mar- 
cherat  ner  till  ångaren,  gå,tt  ombord  och  satt  maskinen  i  gång. 

När  öfverste  Winslow  infann  sig  i  Camp  Bureau  på  morgonen,  öfver- 
raskades  han  följaktligen  af  ett  utrymdtfält.  Men  han  kom  snart  under 
fund  med  förhållandet.  Dock  var  icke  så  lätt  att  hejda  de  rymmande, 
ty  de  hade  varit  försigtige  nog  att  "kapa"  telegraftrådarne,  dermed 
omöjliggörande  omedelbar  förbindelse  med  andra  ställen  utmed  floden. 
Kurirer  blefvo  istället  sända  till  närmaste  telegraf  kontor,  hvarest  kom- 


56 

munikation  inleddes  emellan  öfversten  och  statsembetsmännen  i  Spring- 
field,  de  der  genast  skickade  ett  batteri  till  Alton,  för  att  vid  Museimans 
ankomst  dit  hejda  den  och  tillfångataga  skarpskytte-rekryterna.  När 
ångaren  var  midt  för  nämda  stad  (således  endast  25  mil  från  målet) 
aflyrades  öfver  densamma  ett  blindskott  såsom  varning  och  tillsägelse 
att  stanna.  Men  kaptenen  fäste  icke  något  afseende  dervid,  utan  ångade 
undan.  Då  kom  ett  nytt  skott,  som  träffade  fören,  hvarur  det  bort- 
ryckte ett  stycke  och  kom  båten  att  stoppa  maskin.  Den  vardt  straxt 
derpå  angjord,  och  passagerarne  tillfångatagna  samt  inlogerade  inom 
det  gamla  statsfångelsets  mörka  murar.  Derifrån  fördes  de  till  Camp 
Buttler  för  att  ställas  till  ansvar,  men  blefvo  der,  genom  inflytelserika 
vänners  mellanträdande,  benådade,  hvarpå  de  tillätos  att  fortsätta  till 
Camp  Douglas  vid  Chicago,  hvarest  regementet  fylde  upp  sina  luckor 
och  blef  fulltaligt.  Det  hade  hittills  bestått  af  sex  kompanier  och  hetat 
det  56:te.  Att  få  rekryter  för  det  samma  gick  nu  icke  så  länge  det  bar 
detta  namn,  vid  h vilket  den .  lilla  affären  vid  Camp  Bureau  hade  fäst 
en  oangenäm  föreställning.  Det  blef  derför,  sedan  ett  kompani  (Knox 
county  Tigers)  gått  ut  ur  detsamma,  sammanslaget  med  det  57: de,  som 
bestod  af  endast  5  kompanier.  Detta  skedde  den  26  Dec.  1861,  då  det 
nya  regementet  ingick  i  unionens  tjenst  med  Silas  D.  Baldwin  såsom 
öfverste. 

Klockan  5  e.  m.  den  8  Feb.  1862  afgick  regementet  från  Chicago 
och  anlände  efter  en  lycklig  färd  till  Cairo  kl.  5  f.  m.  den  9.  Påföl- 
jande afton  gick  det  ombord  å  en  ångare  derstädes  och  var  utanför  be- 
fästningarne vid  Fort  Donelson  den  14.  Det  började  genast  biträda  i 
den  pågående  belägringen,  hvilken  slöts  dermed  att  fästningen  kapitu- 
lerade den  16  samma  månad. 

Den  nästa  affär,  hvari  femtiosjuan  deltog,  var  den  minnesvärda  ba- 
taljen vid  Shiloh  den  6  och  7  April  1862,  då  hela  regementet,  men  isyn- 
nerhet "vårt  kompani"  visade  prof  på  beundransvärd  tapperhet.  Det 
senare  förlorade  här  två  af  sina  bästa  och  mest  omtyckta  medlemmar, 
nämligen  Charles  M.  Green  och  Adolf  Johnson,  hvilka  båda  stupade  på 
slagfältet.  Sårade  blefvo  kapten  A.  GL  Werner,  L.  F.  Peterson,  Jonas 
M.  Johnson,  Lars  W.  Anderson,,  Andrew  Lock,  Andrew  Coon,  S.  P. 
Wigren,  Lars  Anderson,  Frank  Young,  Wm.  Anderson,  John  Johnson 
(från  Moline,  Ills.,)  Lars  Lundberg,  Olof  Mathews  och  John  P.  Beck. 

Från  Shiloh  framskred  regementet  till  Qorinth  och  deltog  i  beläg- 
ringen af  denna  fästning  till  den  30  Maj  1862,  då  den  utrymdes  af  fienden 
och  intogs  af  de  våra,  af  hvilka,  bland  andra,  57  regementet  fick  tjenst- 
göra  som  garnison  till  den  3  Oktober,  då  en  het  batalj  öppnades  och 
fortsattes  dagen  derpå.  Kompaniet  fick  härvid  tillfälle  att  på  nytt  ut- 
märka sig  för  mod  och  kallblodighet,  men  fick  också  vidkännas  för- 
lusten af  3  medlemmar.      Otto  W.  Peel  föll  första  dagen  och  Olof  An- 


57 

derson  den  andra,  medan  Olof  Wickström  blef  så  illa  sårad  att  han 
afled  den  T. 

Vid  Corinth  qvarblef  regementet  såsom  besättning  till  den  3  Okt. 
1863,  och  komp.  D.  fick  från  den  31  Jan.  till  den  13  Sept.  samma  år 
tjena  i  en  artilleri-kår,  förlagd  vid  Fort  Robinett.  Ur  kompaniets  an- 
teckningar från  den  3  Okt.  till  tjenstetidens  slut  göra  vi  nu  följande 
utdrag. 

Den  3  Okt.  foro  vi  ut  på  en  rekognoseringstur  och  återsände  till 
Corinth  den  24. 

Den  2  Nov.  företogo  vi  ett  annat  ströftåg  inåt  Tennessee.  Den  24 
fick  komp.  D  i  uppdrag  att  taga  i  besittning  Mitchells  Mill  i  närheten 
af  Lynnville,  der  det  qvarblef  till  18  Jan.  året  derpå  (1864)  sysselsatt 
med  timmerhuggning  och  brädsågning. 

Den  31  Dec  1863  var  den  tid,  för  hvilken  kompaniet  hade  i  tjensten 
ingått,  tilländalupen.  De  aldra  flesta  ingingo  då  på  nytt  för  ytterli- 
gare 3  år. 

Den  18  Jan.  1864  fick  kompaniet  permission  för  att  fara  hem  och 
helsa  på  sina  anhöriga.  Ankomsten  till  Gralva  ägde  rum  den  29  samma 
månad,  då  de  af  stadens  borgare  mottogos  vid  stationen  och  ledsagades 
i  marsch  till  Nortons  Hall,  der  damerna  hade  för  oss  beredt  en  fest- 
måltid, som,  hvad  beskaffenheten  i  hvarje  afseende  beträffade,  betydligt 
öfverträffade  de  måltider,  vid  hvilka  fältlifvet  hade  vant  oss. 

Den  3  Mars  1864  anträdde  vi  återresan  till  pligternas  fält.  Den  9 
afgingo  vi  från  Chicago  med  krigsskådeplatsens  förgrund  till  mål,  och 
den  13  voro  vi  framme  vid  Athens  i  Alabama.  Från  den  dage;a  var  vårt 
regemente  stadt  i  ständig  rörelse.  I  Rome,  Georgia,  inträffade  det  den 
22  Maj.  Den  4  Okt.  bar  det  af  till  Altoona,  dit  vi  ankommo  vid  mid- 
nattstiden, för  att  dagen  derpå  taga  del  i  en  sammandrabbning  med 
Hoods  här,  som  tillbakaslogs. 

Den  13  Okt.  skulle  vi  göra  en  liten  trip  från  Rome  till  Cave 
Spring,  men  mötte  fienden  6  mil  från  lägret.  Denne  hade  två  artilleri- 
stycken. Det  oaktadt  inläto  vi  oss  i  kamp  med  honom  och  drefvo 
honom  4  mil  tillbaka,  hvarpå  vi  återvände. 

Den  12  JSTov.  föllo  vi  in  uti  general  Shermans  leder  på  dennes 
historiska  marsch  till  Atlanten.     Vi  kommo  till  Savannah  den  21  Dec. 

Den  24  Jan.  1865  gingo  vi  uppför  Savannah-floden  och  hade  vårt 
sista  möte  med  fienden  i  träffningen  vid  Bentonville  den  20  och  21 
Mars.  Den  10  April  voro  vi  i  Raleigh.  'Den  14  samma  månad  pas- 
serade vi  revy  inför  general  Sherman  vid  hans  tåg  genom  sistnämda 
plats.  Den  29  tågade  vi  norr  ut  genom  Petersburg,  Manchester  och 
Richmond,  för  att  slå  läger  vid  Alexandria  den  20  Maj,  och  den  24  voro 
vi  med  i  den  stora  revyn  i  Washington.  Den  3  Juni  gingo  vi  via  Par- 
kersburg   i  Virginia  till   Lousville  i  Kentucky,  der  vi  afmönstrades 


58 

den  7  och  inträffade  i  Chicago  den  9  Juli  1865. 
och  formligen  ur  tjensten  befriade. 


Vi  blefvo  der   betalte 


KOMPANIETS  BULLE. 


Kaptener : 

Eric  Forsse,  Malung,  Dalarne. 

Eric  Johnson,  Ostrunda,  WestmanPd. 

Peter  M.  Wickstrom,   Mo,  Gefleborgs  län, 


Befordrad  t.  major  d.  15  April  1862. 
Tog  afsked  den  3  September  1862. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


1:STA  LÖJTNANTER: 


Eric  Johnson. 
Eric  Bergland, 


Eric  Bergland. 
Peter  M.  "Wickstrom. 
George  E.  Rodeen, 
Andrew  G.  Warner, 
Olof  Anderson, 


Alfta,  Gefleborgs  län. 


Befordrad  t.  kapten  d.  15  Apr.  1862. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


2  :DRA  LÖJTNANTER : 


Nora,  Westmanland. 
Norrbo,  Gefleborgs  län. 
Nora,  Westmanland. 


Befordrad  t.  la  löjtn.  d.  15  April  '62. 

"         t.  kapt.  d.  3  Sept.  1862. 
Dog  vid  Corinth  d.  7  Aug.  1863. 
Bef.  t.  kapt.  i  ett  neger-regemente. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


1:sta  Sergeanter: 


Peter  M.  Wickstrom. 
Andrew  G.  Warner. 
Olof  Anderson. 


Olof  Krans, 
Peter  Nelson, 
Olof  Olson. 
George  E.  Rodeen. 


Andrew  G.  Warner. 
Peter  Johnson, 
Olof  Wickstrom, 
Jonas  M.  Johnson, 
Jonas  Allstrom, 


Eric  Lindgren. 


Olof  Anderson. 
Swan  J.  Norden, 


Befordrad  till  2a  löjtnant  den  15  April  1862. 
"         "    2a        "  "    7  Aug.  1863. 

"    2a        "  "  29  April  1864. 


Sergeanter: 


Nora,  Westmanland. 
Bollnäs,  Gefleborgs  län. 


Befriad  d.  3  Juni  1862;  sjuklig. 
Terminen  utlupen  1864. 

U  M  U 

Befordrad  t.  2a  löjtn.  d.3  Sept.  1862. 


.  KORPORALER : 

Malung,  Dalarna. 
Alfta,  Gefleborgs  län. 
Ingetorp,  Jönköpings  1. 


Befordrad  t.  la  serg.  d.  25  April  '62. 
Utmönstrad  som  serg.  d.  7  Juli  1865. 
Föll  vid  Corinth  den  7  Okt.  1862. 
Utmönst.  som  la  serg.  d.  7  Juli  '65. 


Alfta,  Gefleborgs  län.        Termin  tilländalupen  1864. 

Trosskusk  : 

Befriad  den  1  Juli  1862;  sjuklig. 


Musikanter  i 


Mo,  Gefleborgs  län. 


Befordrad  t.  la  serg.  d.  7  Aug.  1863. 
Dog  vid  Mound  City  d.  15  Jan.  '64. 


59 


Anderson,  Andrew. 
Anderson,  Andrew, 
Anderson,  Peter  E., 
Anderson,  Charles  P., 
Anderson,  Peter, 
Anderson,  Wm, 
Anderson,  Lars, 
Andershn,  Lars  W., 
Anderson,  August. 
Broberg,  August, 
Beck,  John, 
Bloom,  Gustaf, 
Crow,  Andrew, 
Caline,  Eric, 
Danielson,  Dan, 
Erickson,  Lars, 
Erickson,  Eric, 
Erickson,  Charles  J., 
Forsell,  Jonas, 
Fredrickson,  Claus, 
Granat,  John, 
Green,  Charles  M., 
Hanson,  Jonas, 
Harts,  Andrew, 
Hillström,  John  E., 
Johnson,  Adolph,  , 
Johnson,  John, 
Johnson,  Nels, 
Johnson,  John  O., 
Johnson,  Hans, 
Johnson,  Andrew, 
Johnson,  John. 
Johnson,  N.  J., 
Johnson,  John, 
Lind,  John, 
Lindgren,  Jonas, 
Lock,  Andrew, 
Larson,  Lars, 
Larson,  Andrew, 
Mathews,  Olof, 
Moberg,  Jonas, 
Norsted,  Olof, 
Nesten,  Charles, 
Norlin,  Olof, 
Norlund,  Lars, 
Nyberg,  Thomas, 
Olson,  Wm.  O., 
Olson,  Peter, 
Olson,  Eric, 


Privata  : 

Nora,  Westmanland. 

Ofvansjö,  Gefleb.  län. 

Husna,  Westergötland. 

Nora,  Westmanland. 

Norsk. 

Bollnäs,  Gefleborgs  län. 

Torstuna,  Westmanland. 

Hvetlanda,  Jönk.  län,    ■ 


Uglebo,  Gefleborgs  län. 

I  u  14  a 

Ore,  Dalarna, 
Malung,  Dalarna, 


Ofvanåker,  Gefleb.  län, 


Upsala, 

Stockholm, 

Gefle, 

Ingetorp,  Jönk.  län, 

Kristianstad, 
Bollnäs,  Gefleborgs  län, 
Alfta,  "  " 

Afle,  Hallands  län, 

Kristianstad, 
Karlskoga,  Wermland, 
Närmlose,  Linköp.  län, 
Bollnäs,  Gefleb.  län, 
Alfta 


Longfloden,  Wermland, 
Alfta,  Gefleb.  län, 
Nora,  Westmanland, 
Nyehed,  Linköpings  län, 
Nora,  Westmanland, 


Ocklebo,  Gefleb.  län, 
Nora,  Westmanland, 


Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Föll  vid  Corinth  den  4  Okt.  1862. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Befriad  den  8  Juli  1862;  sjuklig. 


Termin  tilländalupen  1864. 
Befriad  den  1  Juli  1862 ;  sårad. 
Transp.  till  Co.  F.  den  2  Okt.  1864. 
Termin  tilländalupen  1864. 

Il  (t  u 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 

11  11  II  (( 

Utm.  som  korporal  d.  7  Juli  1865. 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
ii  u        it        .i 

Begick  sjelfmord  den  27  Juni  1865. 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 

ti  ii        ii        u 

Föll  vid  Shiloh  den  6  April  1862. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Föll  vid  Shiloh  den  6  April  1862. 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 

ii  ti        .i        ti 

Utm.  som  korporal  d.  7  Juli  1865. 
Termin  tilländalupen  1864. 


Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Dog  v.  Hamburg,Tenn.,  d.  13  Maj  '62 
Termin  tilländalupen  1864. 
Utmönstrad  den  13  Feb.  1865. 
Befriad  den  5  Juli  1862;  sjuklig. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Utm.  som.  sergeant  den  7  Juli  1865. 
Föll  vid  Corinth  den  24  Aug.  1862. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Utm.  som  korporal  den  7  Juli  1865. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Befriad  den  5  Juli  1862;  sjuklig. 

"        "   16  Juni    "  " 

Utm.  som  sergeant  den  7  Juli  1865. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Befriad  den  8  Feb.  1862 ;  underårig. 


60 

Peterson,  John  P., 
Peterson,  Lars  F., 
Peterson,  Peter, 
Peterson,  Nels. 
Peterson,  Andrew, 
Peterson,  Magnus, 
Peterson,  P.  L., 
Peterson,  John, 
Peel,  Otto  W., 
Rudeman,  Olof, 
Swanson,  Nels, 
Swanson,  Peter, 
Trolin,  Eric  J., 
Tilman,  Nels, 
Toline,  Chas., 
Valentine,  Chas.  J. 
Westlund,  Jonas, 
Wickstrom,  Hans, 
Young,  Frank, 


Alfta,  Gefleborgs  län, 
Alseda,  Jönköp.  län. 

Järde,  Kalmar  län, 
Jerna,  Dalarna, 


Y, 


Alfta,  Gefleborgs  län, 
Högby,  Linköp.  län, 


Alfta,  Gefleborgs  län, 


Befriad  den  9  Sept.  1862;  sjuklig. 
"  "    3  Juli      "      sårad. 

"         "  10  Juli     "      sjuklig. 


"  "  12  Juli      "      sjuklig. 

"         "  29  Maj      "  " 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Föll  vid  Corinth  den  3  Okt.  1862. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Dog  vid  Newark,  N. J.,  d.  16  Maj  '65 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Död. 

Dog  vid  Rome,  Ga.,  d.  15  Juni  1865 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Rymd. 

Dog  vid  Corinth  den  9  Juli  1862. 
Utm.  som  korporal  d.  7  Juli  1865. 


Anderson,  N.  P., 
Anderson,  John  G., 
Anderson,  Peter, 
Anglund,  Eric, 
Almqvist,  Eric, 
Berrnison,  Charles  G., 
Beck,  John  P., 
Bloom,  John, 
Eriekson,  Jonas, 
Erickson,  Swan, 
Eriekson,  Andrew, 
Eastlund,  Charles  E., 
Forsse,  Olof, 
Hanson,  Eric, 
Haslet  Peter, 
Hartsell,  John  E., 
Hedberg,  Eric, 
Imberg,  Peter, 
Johnson,  Charles  J., 
Johnson,  Olof, 
Johnson,  Andrew  P., 
Johnson,  Swan  P., 
Johnson,  Gustaf, 
Jones,  Andrew, 
Lagerlöf,  Frans  O., 
Lundgren,  Adolph, 
Mortin,  Swan  II., 
Nord,  Andrew. 
Nord,  John  M., 


Rekryter : 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


Befriad  den  19  Oktober  1862 ;  sårad. 

"    23        "  "     sjuklig. 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


Befriad  den  28  Januari  1865;  sjuklig. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865; 


Befriad  den  23  Augusti  1862;  sjuklig. 
Dog  vid  Corinth  den  10  Juli  1862. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


Befriad  den  18  Juni  1865;  sjuklig. 
Befriad  den  23  Augusti  1862 ;  sårad. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Dog  vid  Rome,  Ga.,  den  30  Juni  1864. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


Norsted,  Fred, 
Norqvist,  Louis, 
Olson  Eric, 
Peterson,  Jacob  G., 
Peterson,  John, 
Peterson,  Wm., 
Swanson,  August, 


Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 
Termin  tilländalupen  1864. 
Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 


u  u 


u  u 


61 


o 
o 
< 

o 
§ 


NEKOMA. 

Denna  lilla  town,  som  är  belägen  5£  mil  sydvest  om  Bishop  Hill 
och  8  mil  vester  om  Galva,  är,  i  likhet  med  denna  plats,  ett  barn  af 
Bishop  Hill,  ehuru  såsom  sådant  på  långt  när  icke  så  försigkommen 
som  Galva.  Orsaken  härtill  är  läget.  Galva  vardt  förlagdt  vid  en  stor 
stambana  (den  vigtigase  i  vestern)  medan  Nekoma  ligger  vid  endast  en 
obetydlig  arm  af  denna  bana,  nämligen  Galva  Keihtsburg-banan. 

Men  annars  har  Nekoma  ingenting  att  klaga  öfver  i  fråga  om  läge. 
Det  hvilar  på  den  höga  vackra  ås,  som  utgör  gränsen  emellan  de  flod- 
systemer,  som  underhålla  vattendragen  Mississippi  och  Illinois.  Häri- 
från eger  det  en  vidsträckt  vy  öfver  en  ängd,  som  inom  sina  ramar 
omfattar  det  bördigaste  farmland  staten  eger.  Från  en  upphöjning  kan 
man  i  Nekoma  med  det  nakna  ögat  å  en  klar  dag  se  Galva,  Bishop  Hill, 
Oneida  och  Woodhull. 

Platsen  daterar  sin  uppkomst  från  den  21  Juli  1867,  då  en  mr.  J.  V. 
Woodhull  från  staden  Washington,  samt  Olof  Johnson,  Jacob  Jacob- 
son, Svan  Svanson  och  Jonas  Olson  från  Bishop  Hill  grundlade  den.  Det 
land,  som  utgör  läget,  hade  nämligen  tillhört  kolonien,  hvars  förestån- 
dare hade  sålt  det  till  sig  sjelfve  för  ett  mycket  lågt  pris,  för  att  ej 
säga  mera. 

Så  tidigt  som  1854,  då  det  var  starkt  på  tal  om  att  lägga  "The 
American  Central  Rail  Road,"  i  hvilket  företag  Olof  Johnson,  såsom  i 
beskrifningen  öfver  Galva  redan  omnämnts,  var  mycket  intresserad, 
hade  kolonistyrelsen  af  detta  banbolag  utverkat  sig  rätt  att  vid  Nekoma 
erhålla  depot.  Denna  lilla  omständighet  jemte  den  raska  fart,  hvarmed 
Galva  hade  börjat  gå  framåt,  föranledde  åtskilliga  personer  att  slå  sig 
ner  vid  Nekoma,  som  derigenom  fick  ett  postkontor,  en  handelsbutik, 
en  doktors^ffice"  och  en  smedja  att  börja  med. 

Men  mycket  längre  kom  ej  platsen,  ty  den  i  tankarne  stoartadt 
anlagda  banan,  som  skulle  löpa  genom  Nekoma  och  ditföra  kapital  och 
företagsamhet,  vardt  dödfödd.  Detta  hade  till  följd  att  de  flesta  bo- 
ningshus, som  i  Nekoma  uppförts,  bortflyttades  1861,  samtidigt  hvar- 
med Nekoma  ramlade  utför  glömskans  brådjup,  för  att  tala  med 
Vadman. 

Ur  detta  djup  började  det  krypa  upp  1868,  då  Chicago— Burlington 
— Quincy-banbolaget  inköpte  den  del  af  A.  C.  R.  R.,  som  var  fulländad 
och  fullbordade  resten.  Ett  vackert  stadshus  blef  då  här  anlagdt,  och  i 
62 


63 

och  dermed  föll  det  herrar  koloniföreståndare  in  att,  efter  några  års 
hvila,  ännu  en  gång  fresta  lyckan  på  spekulationernas  slippriga  gebit. 
Invånarnes  antal  är  nu  100.  Mycket  högre  torde  befolkningen  på  länge 
icke  komma.  Den  olycksdigra  kolonirättegången  har  nemligen  hämmat 
all  utveckling  och  försatt  landinnehafvarne  i  tvifvelsmål  med  afseende 
på  åtkomsthanlingarnes  godhet,  hvilket  håller  allt  kapital  på  vederbör- 
ligt afstånd. 

Åtskilliga  svenskar  äro  här  bosatta.  Den  förste  svensk  som  nedslog 
sig  på  platsen  var  George  Erickson,  hvilken  nu  bor  i  Clay  co.,  Kansas, 
och  Hans  Norström,  som  ännu  uppehåller  sig  på  stället.  I  affärer  äro : 
H.  Norström,  jern-  och  brädhandlare ;  Peter  Engström,  smed  ;  Erick 
Erickson,  sadelmakare  och  John  Larson,  målare. 


STADEN  GALVA. 

Ordet  är  en  rådbråkning  af  Gefle,  hvarfcill  platsen  först  doptes  af 
Bishop  Hill-kolonisten  Olof  Johnson,  som,  sjelf  norrländning,  ville 
uppkalla  den  nya  byn  efter  Norrlands  största  stad.  Tanken  att  här 
anlägga  en  by,  stad  eller  koloni  utgick  dock  icke  från  honom  eller  andra 
svenskar,  utan  från  ett  par  amerikanare,  och  tanken  blef  handling  på 
följande  sätt: 

År  1853  företogo  tvänne  personer,  J.  M.  och  Wm.  L.  Wibey,  en 
resa  från  Peoria  till  Rock  Island,  hvilken  färd  förde  dem  igenom  den 
ängd,  i  hvilken  Gal  va  nu  står.  Intagna  af  ortens  naturliga  skönhet, 
beslöto  de  att  rasta  här.  De  valde  då  till  hviloställe  den  intagande  lilla 
lund,  som  nu  kallas  College  Park.  Förtjust  af  den  verkligt  pittoreska 
scen,  som  mötte  hans  blick,  när  han,  stående  i  vagnen,  spejade  omkring 
sig,  utropade  då  den  ene:  "hvilket  herrligt  land.  Låt  oss  köpa  det  och 
här  anlägga  en  stad!"  Sagdt  och  gjordt.  Underhandlingar  om  köp  af 
den  präktiga  präri-marken  inleddes  genast  med  egarne  deraf. .  Men 
dermed  var  icke  den  påtänkta  staden  framkallad.  Endast  3  anspråkslösa 
menniskoboningar  spanades  och  de  lågo  åtskilliga  mil  från  h varandra. 
För  att  bilda  anknytningspunkt  för  ett  samhälle,  dertill  fordrades,  här 
såsom  i  nästan  alla  andra  fall  i  vestern,  en  jernvägsstation  i  första  rum- 
met. Att  förskaffa  sig  en  sådan  talisman  vardt  nu  också  herrarne  Wileys 
första  bemödande,  det  de  efter  ett  helt  års  förlopp  sågo  krönt  med  fram- 
gång, när  Chicago — Burlington — Quincy-banbolaget  samtyckte  till  att, 
sedan  det  för  intet  fått  ett  stort  stycke  land  i  platsens  centrum,  uppiätta 
en  depot.  Detta  var  1853.  Hösten  året  derpå  började  man  bygga,  och 
i  December  hördes  ånghästen  frustande  ila  förbi  uden  nya  staden,'' 
stundom  stannande,  förstås,  för  att  aflemna  och  emottaga  frakt  och 
passagerare. 

Just  vid  detta  lag  var  den  några  år  förut,  5  mil  derifrån,  anlagda 
Bishop  Hill-kolonien  i  sitt  bästa  flor.  Åt  densamma  försålde  nu  mr. 
Wiley,  som  hade  inköpt  50  acres  söder  om  stadsplanen,  en  del  deraf  och 
en  annan  del  åt  Jacob  Emery.  Härigenom  fick  Gralva,  som  ännu  var 
blott  en  tanke,  en  mera  påtaglig  form.  Ty  de  företagsamme  koloni- 
sterne  ville,  som  det  synes,  ha  en  syster  åt  sitt  första  barn,  som  väl  fro- 
dades ensam,  men  icke  desto  mindre  fann  ensamheten  lång.  På  grund 
af  denna  omständighet  tillätos  de  att  bestämma  platsens  namn,  och  hr 
64 


65 

Olof  Johnson   frambar  då  fostret  och   nämde  det  Gefle,  som  i  amerika- 
narn es  mun  vardt  Galva. 

Tre  år  derefter  hade  platsen  1,500  invånare,  af  hvilka  ett  stort  antal 
voro  svenskar,  genom  hvilkas  företagsamhet  Galva  snart  utvecklade  sig 
till  en  betydande  köping.  Bishop  Hill-kolonien  var  det  som  lät  uppföra 
det  första  boningshuset  som  kunde  kallas  välbygdt.  (Det  bebos  nu  af 
hr  E.  A.  Lynd).  Ett  annat  bygnadsfö  retag  under  koloniens  auspicer 
var  den  rymliga  tegel bygnad,  hvari  för  en  tid  man  bedref  fläskpackning 
för  kloniens  räkning.  Högeligen  spekulativ  som  hr  Olof  Johnson, 
koloniens  affärsföreståndare,  var  dröjde  det  ej  länge,  innan  han  upp- 
tänkt och  igångsatt  en  mängd  andra  industriella  företag,  som  ansenligt 
bidrogo  till  Galvas  uppkomst,  ehuru  de  inte  alltid  lände  Bishop  Hill- 
kolonien, som  betalte  fiolerna,  till  någon  fromma. 

År  1854  påbörjades  af  firman  Johnson  &  Farr  en  större  rörelse' i 
det  hus,  som  nu  innehafves  af  J.  A.  Regnell.  Johnson  representerade 
här  kolonien,  som  hade  intresse  äfven  i  detta  företag.  Hr  E.  U.  Nor- 
berg tjenstgjorde  som  bokförare.  Sådan  samt  tillika  affärsföreståndare 
var  hr  Peter  Peterson  i  det  stora  magasinshuset,  i  hvilket  förrättades  en 
i  sanning  aktningsvärd  spanmålsaffär,  i  det  ofantliga  sädesförråder  här 
uppköptes  och  afsändes,  hvarigenom  Galva  blef  en  af  statens  mera  bety- 
dande spanmålsorter.  Kolonien  lät  vidare  uppfora  den  bygnad,  hvari 
hr  N.  Ronnqvist  nu  drifver  sin  grocery-affär,  samt  det  hus,  som  nu 
förvandlats  till  hotell,  men  som  i  förstone  utgjorde  en  bankinrättning,  i 
hvilken  Bishop  Hill-folket  egde  ett  ej  ringa  intresse.  Förmodligen  var 
det  den  smak  för  penningetransaktioner,  kolonien  härigenom  fick,  som 
kort  derpå  ledde  den  in  uti  "The  Western  Exchange"-experimentet, 
hvarpå  tusentals  med  möda  förvärfvade  dollars  "ströko  i  skrinet."  Af- 
fären var  en  af  den  tidens  s.  k.  uwild  cat  ventures." 

Omkring  1855  föll  det  kolonien  in  att  försöka  sin  lycka  på  tidnings- 
området. Ett  tryckeri  anskaffades  och  veckotidningen  "Svenska  Re- 
publikanaren" uppsattes,  med  hr  S.  Cronsioe  såsom  redaktör.  Såsom 
"konstförvandtelever"  inträdde  på  det  nya  tryckeriet  tvänne  af  kolo- 
niens yngre  medlemmar,  nämligen  Eric  Berglund,  nu  löjtnant  i  Förenta 
Staternas  arme,  och  Andrew  Chaiser,  medlem  af  det  bolag,  som  utgifver 
Svenska  Tribunen.  "Republikanaren,"  som  var  "Hemlandets"  förste 
medtiiflare,  leddes,  såsom  namnet  antydde,  i  republikansk  riktning  och 
var  i  religiöst  hänseende  okyrklig  och  osekterisk,  d.  v.  s.,  stod  ej  på  något 
visst  samfunds  sida.  Väl  redigerad  som  tidningen  var  och  egande  i  ko- 
lonien ett  kraftigt  stöd,  gick  den  ganska  bra  för  sin  tid.  Omsider  ön- 
skade hr  Cronsioe  att  blifva  ensam  egare  af  den,  och  deremot  hade  ko- 
lonien intet  att  säga,  utan  öfverlät  villigt  den  journalistiske  pionieren  åt 
dess  redaktör.     Men   dermed  blef  också  dess  existens  genast  osäker,  och 

x 


66 

efter  en  kort  men  modig  strid  strök  Republikanaren  flagg  och  gick  under 
i  brist  på  understöd. 

På  tal  om  ofvannämda  Olof  Johnson  måste  man  medgifva,  att  han 
var  i  rätt  många  afseenden  en  sällsynt  karaktär.  Han  var  en  sorts  Jay 
Gould  till  skaplynnet.  Han  ansåg  ingenting  omöjligt,  och  med  ville 
han  vara  hvarhelst  det  gälde  att  företaga  något  nytt,  som  lofvade  fram- 
gång. Men  han  nöjde  sig  icke  gerna  att  endast  vara  med:  han  vill  leda. 
Dertill  berättigades  han  också  på  grund  af  inånga  egenskaper,  såsom 
en  kraftfull  vilja,  klar  affärsblick,  djerfhet  (ej  utan  försigtighet)  och 
drift.  Han  var  en  af  de  förnämsta  befordrarne  af  förslaget  att  bygga 
"The  American  Central  R.  R.,"  som  skulle  löpa  från  Fort  Wayne  i  In- 
diana genom  Illinois  till  Iowa.  Flera  framstående  personer,  bland  andra 
Robert  C.  Schenk,  f.  d.  amerikansk  minister  i  England,  stälde  sig  i 
spetsen  och  ingåfvo  på  så  sätt  förtroende  för  företaget.  Bishop  Hill- 
kolonien åtog  sig  då  att  lägga  banbanken  från  Indianas  gränslinie  till 
Mississippi-floden  och  tecknade  sig  på  samma  gång  för  aktier  till  ett 
belopp  af  $1,000,000.  Men  sedan  den  utfört  en  ganska  dryg  del  af  ar- 
betet, blefvo  aktierna  värdelösa  och  hela  företaget  afstannade,  med  på- 
följd att  kolonien  led  en  kännbar  förlust.  Om  emellertid  1857  års  kris 
icke  kommit  emellan  och  omöjliggjort  arbetets  fortsättande,  så  hade  — 
det  medgifves  af  sakkännare  —  kolonien  här  riktat  sig  med  en  ofantlig 
summa  såsom  vinst  på  affären. 

Under  Gal  vas  tidigaste  skede  vistades  der  en  svensk  familj,  som 
hette  Youngberg  (Ljungberg?)  och  dref  en  liten  handelsrörelse  i  den  af 
A.  R.  Soper  nu  använda  lokalen,  och  en  dörr  venster  om  honom  hade 
en  eccentrisk  svensk  vid  namn  Eric  Quick  slagit  sig  ner  såsom  urrepa- 
rerare,  vid  sidan  om  hvilket  yrke  han  egde  åtskilliga  andra  sysselsätt- 
ningar, emedan  han  gick  och  gälde  som  en  slags  tusenkonstnär.  Båda 
dessa  personer  bo  nu  i  Kalifornien,  såvida  de  ej  nyligen  tagit  afsked  af 
tiden  och  följt  med  den  stora  skara,  som  utvandrar  till  det  okända 
landet. 

Vi  ha  nu  sett,  att  vårt  folk  utgjort  en  aktningsvärd  faktor  vid  fram- 
kallandet af  Galva-sambället.  Det  oaktadt  hafva  svenskarne  här  icke 
hunnit  någon  numerisk  styrka.  En  af  orsakerna  härtill  är  den  om- 
ständigheten att  de  i  början  gingo  miste  om  det  fotfäste,  som  fordrades 
för  ditlockning  af  landsmän.  De,  hvilka  deltogo  i  "köpingens1'  danande, 
tillhörde  nemligen  Bishop  Hill,  der  de  ägde  sina  såväl  timliga  som 
andliga  hem  och  dit  de  hvarje  lördagsqväll  begåfvo  sig,  för  att  åter- 
vända på  måndags  morgonen,  styrkta  till  tron  af  den  själaföda,  de  under 
söndagen  hade  åtnjutit.  En  liten  förändring  i  detta  förhållande  inträf- 
fade 1861,  då  kolonien  defacto  upplöstes  och  då  Galva  på  grund  häraf 
erhöll  en  liten  tillöknine  i  ill  sin  svenska  befolkning. 


Jf-cmaj 


GALVA. 

Se  aid.  299. 


^ 


67 

Men  om  Galvas  svenska  element  icke  är  så  starkt  i  numeriskt  hän- 
seende, så  är  det  ändå  märkligt  i  fråga  om  de  egenskaper  som  betinga 
en  orts  eller  stads  andliga  tillväxt.  Den  id  och  flit,  som  utmärkte  våra 
landsmän  härstädes  under  koloniens  stormaktstid,  utmärka  dem  än. 
Hela  apotekarerörelsen  ligger  t.  ex.  i  deras  händer.  Tre  väletablerade 
apotek  finnas  å  platsen,  förestådde  af  Peter  Larson,  L.  P.  Ek  och  John 
W.  Ekstrand.  De  stå  äfven  främst  i  speceri-  och  mjölhandel,  hväri 
firmorna  Nelson  Ronnqvist  och  John  A.  Regnell  göra  stora  affärer. 
Med  möbler  drifver  Peterson  &  Herdien  en  betydlig  handel.  Hr  S.  P. 
Johnson  har  i  många  år  varit  den  ledande  skräddaren  och  klädeshandla- 
ren, och  är  det  än,  ehuru  han  i  hr  A.  Peterson  fått  en  medtäflare.  I  sko- 
handel träffas  inga  andra  än  svenskar.  Firman  Anderson  &  Engstrand 
är  i  detta  fack  den  förnämste,  hvarefter  kommer  A.  B.  Peterson  och  O. 
C.  Berg.  För  öfrigt  tilltror  sig  ingen  köpman  i  Galva  att  lyckas  i  sin 
affär,  om  han  ej  eger  en  eller  flera  svenska  biträden. 

Hr  Jonas  W.  Olson,  hvilken  länge  fungerat  såsom  polisdomare  och 
town-uppbördsman,  är  en  af  ortens  mera  begåfvade  politici  och  advo- 
kater. Herrar  J.  A.  Regnell  och  Lewis  F.  Mattson  tjenstgöra  som  "town 
trustees." 

Af  mera  arbetsgifvande  företag  må  nämnas  kolgrufveindustrien, 
den  der  dock  på  senare  tiden  lidit  af  det  allmänna  affärstrycket.  Fler- 
talet af  dem,  som  gjort  sitt  uppehälle  i  denna  gren,  äro  svenskar. 
Några  af  dem  koramo  1876  på  tanken  att  bilda  ett  aktiebolag  i  ändamål 
att  med  så  mycken  större  framgång  kunna  bedrifva  kolbrytningen. 
Grundmedlemmar  i  detta  under  statslagen  inkorporerade  bolag  voro 
And.  Sundqvist,  Eric  Sundqvist,'  Peterson  &  Herdien,  Eric  Lundin, 
Louis  Nöjd,  Peter  Lund  och  And.  Larson.  President,  And.  Sundqvist; 
sekreterare  och  kåsör,  Peter  Herdien.  Man  började  med  $3,000  och 
har  producerat  i  medeltal  25,000  bush.  kol  om  året  med  8  a  10  arbetare 
sommartiden  och  20  a  30  under  vintern.  Bolaget,  som  inköpt  rätt  att  ? 
15  år  bearbeta  en  yta  å  15  acres,  har  hittills  upphissat  all  kol  med  hästs 
kraft,  men  har  nu  börjat  att  använda  ångkraft  för  ändamålet. 

En  återblick  på  Galva  visar  äfven,  att  det  var  här  tidningen  Svenska 
Tribunens  vagga  stod.  1869  den  4  Jan.  började  Kapten  Eric  Johnson 
härstädes  utgifva  en  å  både  svenska  och  engelska  tryckt  tidning,  kallad 
"The  Illinois  Swede."  Bladet  utkom  då  i  sexspaltigt  format,  men  öf- 
vergick  till  niospaltigt  i  Juli  samma  år,  då  hr  A.  Chaiser  ingick  som 
delegare.  1870  den  1  Jan.  förändrades  tidningen  ivknfolio  till  quarto  i 
form,  bibehållande  ännu  de  båda  språken  i  texten,  hvaraf  6  sidor  voro 
svenska  och  2  engelska.  Den  utgick  då  i  en  upplaga  af  1,000.  Sam- 
tidigt utgafs  af  samma  firma  ett  uteslutande  engelskt  blad,  "The  Galva 
Republican."  Att  nu  trycka  båda  dessa  med  en  handpress,  var  ej  längre 
möjligt,  och  inköptes  derför  en  ångpress,   mäktig  att  göra  1,476  aftryck 


68 

i  timmen.  I  Aug.  1870  blef  hr  C.  F.  Peterson  medlem  i  firman  och  öf- 
verhandtog  redigeringen  af  "The  Illinois  Swede,"  som  nu  vardt  uteslu- 
tande svensk  och  antog  namnet  "Nya  Verlden1'  något  senare.  Året 
derpå  flyttades  den  till  Chicago,  der  den  1877  sammanslogs  med  "Svenska 
Amerikanaren1"  och  omdöptes  till  Svenska  Tribunen. 

Någon  uteslutande  svensk  hemlig  förening  finnes  här  icke.  För 
några  år  sedan  fans  en  blomstrande  Good  Templars  Lodge,  men  den  har 
dött  sotdöden  för  länge  sedan;  den  har  således  icke  gått  under  i  striden 
med  Kung  Alkohol.  Landsmännen  i  Galva  äro  allt  för  nyktre  och 
måttlige  att  för  någon  längre  tid  vidmakthålla  en  nykterhetsförening.  ! 

I  kyrkligt  hänseende  står  Gralva  icke  efter  något  annat  svenskt 
"nybygge,"  detta  ehuru  Robert  Ingersolls  åsigter  ha  vunnit  fäste  i 
många  sinnen,  af  hvilka  ej  så  få  äro  svenska.  Kristendomens  vänner 
hafva  här  verkat  med  både  nit  och  framgång  ibland  vårt  folk,  och  sär- 
deles lyckosam  har  den  metodistiska  missionen  varit.  1867  den  3  Maj 
bildades  här  en  svensk  metodistförsamling,  hvars  föreståndare  blefvo 
Lars  Hanson,  Olof  Peterson,  John  Lind,  John  Axling,  Lars  Boström, 
Nils  Blomberg  och  Olof  Johnson.  Någon  stadigt  anstäld  predikans 
ägde  församlingen  i  början  icke,  men  besöktes  tidt  och  ofta  af  pastor  A. 
J.  Anderson,  som  vårdade  Bishop  Hill-församlingen  och  som,  med  sin 
karakteristiska  energi,  genast  gick  till  verket  att  anskaffa  en  kyrka  för 
den  unga  hjorden.  Detta  försök,  hvari  pastor  A.  naturligtvis  biträddes 
af  andra,  kröntes  på  kort  tid  med  vacker  framgång.  Ett  litet  tempel,  32 
fot  bredt  och  42  långt,  uppfördes  till  en  kostnad  af  $3,000,  som  betaltes 
kontant.  1872  bygdes  straxt  bredvid  detta  gudstjentshus  ett  litet  pa 
storsboställe,  hvilket  med  tiden  vardt  alltför  anspråkslöst  och  efterträddes 
1878  af  ett  större  vackrare,  hvilket  kostade  $1,300  i  uppföring.  Vid 
församlingen  ha  i  tur  och  ordning  verkat:  B.  Simpson,  Aug.  Wigren, 
H.  W.  Eklund,  C.  A.  Verene,  A.  T.  Westergren,  C.  A.  Stenholm,  J.  O. 
Nilson  och  Fred.  Ogren. 

Den  lutherska  församlingen  på  platsen  daterar  sig  ifrån  1867 
hvilket  år  40  personer  förenade  sig  och  böljade  systematisk  gudstjenst- 
öfning,  ställande  sig  under  Augustana-synodens  kontroll.  Pastor  P.  M. 
Sannqvist  hade  genom  en  serie  predikningar  beredt  fältet  emellan  sagde 
år  och  1866,  då  han,  bosatt  i  Alton  a,  började  göra  reguliera  besök  i 
Gal  va  för  att  väcka  den  hos  befolkningen  slumrande  fädrens  tro.  1873 
bygde  församlingen,  som  nu  eger  100  kommunikanter,  en  kyrka  för 
$3,000,  hvarå  finnes  blott  $300  skuld.  Prest  aflönas  här  icke,  utar, 
åtnöjer  man  sig  ännu  med  besök  af  studenter  från  läroverket  i  Rock 
Island.  Föreståndare  {Board  of  Trustees)  äro:  Sven  Anderson,  And. 
Sundpvist  och  Frank  Linde. 


ANDOVER  TOWN  OCH  TOWNSHIP. 

Utom  Bishop  Hill,  hvilken  plats,  som  vi  visat,  grundlagts  och  ut- 
vecklats af  svenskar,  finnes  inom  Henry  county  intet  nybygge*)  som  är 
så  uteslutande  svenskt  som  det  gamla  stadiga  Andover.  Men  innan  vi 
ingå  en  beskrifhing  af  detsamma,  skola  vi  egna  några  minuters  upp- 
märksamhet åt  townshipet  med  samma  namn,  enär  dess  historia  eger 
mycken  gemensamt  med  nybyggets,  liksom  den  i  sin  ordning  är  i 
många  hänseenden  förknippad  med  andra  mindre,  inom  detta  township 
belägna,  nybyggens  häfder. 

Andover  townships  norra  del  har  en  jordmån  så  bördig  som  man 
kan  träffa  någonstädes  under  solen,  hvaremot  den  södra  halfvan  är  dels 
mera  stenbunden  och  backig,  dels,  å  sina  ställen,  bestående  af  s.  k. 
"bottomland."  Den  förr  omtalade  Edwards-ån  kommer  med  sin  norra 
arm  in  uti  detta  towship  å  sektion  24,  medan  dess  södra  gren  bryter  in 
å  sektion  35,  hvarpå  de  båda  sammanflyta  i  det  sydvestra  hörnet  af  sek. 
22,  hvarifrån  floden  fortsätter  i  vestlig  riktning  genom  distriktet.  Å 
sektion  13  börjar  ett  skogsbälte  som  sedan  sträcker  sig  vesterut  genom 
hela  townshipet,  varierande  i  vidd  från  \  till  f  mil. 

Den  förste  hvite  man,  som  här  nedslog  sina  bopålar,  var  den  i  Henry 
countys  historia  omtalade  dr.  Baker,  hvilken  anlände  den  6  :te  Maj  1835, 
dock  för  att  stanna  här  endast  en  kortare  tid.  I  Juni  samma  år  var  det 
som  det  första  steget  togs  att  bilda  någonting  som  kunde  kallas  ny- 
bygge. Det  var  nemligen  då  som  en  reverend  Pillsbury,  en  mr  Slaug- 
ther  och  en  mr  Pike  kommo  såsom  en  komité  för  att  utse  läge  för  en  i 
New  York  bildad  koloni.  De  utvalde  ett  större  stycke  land,  h  varafen 
del  utlades  till  stad.  Gator,  gränder,  torg  och  tomter  m.  m.  uppmättes 
och  kartlades,  och  för  att  antyda  det  någonting  stort  skulle  varda  utaf 
denna  obety dliga  begynnelse  kristnades  den  blifvande  staden  (kristen- 
domens prospektiva  lärdomshögsäte)  till  Andover,  hvilket  namn,  som 
bekant,  bäres  af  ett  universitet  i  Ny  England. 

Det  sätt,  hvarpå  de  sedan  började  verkliggöra  sitt  ideal,  var  att 
bygga  en  mjölqvarn,  hvilken,  sedan  den  några  år  troget  tjenstgjort, 
gjorde  som  mängden  af  menniskor  gör:  den  följde  med  strömmen. 


*)  Vi  begagna  ordet  nybygge  i  stället  för  settlement,  emedan  det  är  rent  svenskt 
och  låter  bättre,  ehuru  —  vi  medgifva  det  —  många  s.  k.  nybyggen  äro  ganska 
gamla. 

69 


70 

Vid  denna  tid  var,  som  lätt  förstås,  befolkningen  i  antal  ringa  och 
underkastad  många  svårigheter.  Till  en  af  dem  hörde  att  de  fingo  gå 
till  Knoxville  för  att  hemta  och  aflemna  sin  post.  Denna  olägenhet  af- 
skaffades  sedermera,  då  Andover  fick  ett  eget  postkontor  i  det  hus,  som 
beboddes  af  den  i  trakten  allmänt  bekanta  och  lika  allmänt  vördade 
"Aunty1'  Miller  de  sista  åren  hon  lefde.  De,  som  minnas  den  tiden,  om- 
tala att  bref-postportot  då  var  25  cents,  enkel  vigt. 

Den  första  som  föddes  i  Andover  township  och  fann  sig  ega  hvitt 
skinn  var  Mary  E.  Woolsey,  dotter  af  Jessey  Woolsey  och  nu  Edmund 
Bucks  äkta  hälft. 

Den  Föeste  Svensken 

som  satte  sig  ner  i  Henry  county  var  en  sjöman  vid  namn  Sven  Nel- 
son,  h vilken  ankom  1840  och  valde  till  hemort  Andover,  der  han 
också  lefde  i  ro,  glömsk  af  hafvets  vind  och  våg,  tills  för  några  år 
sedan,  då  han  i  Charons  färja  for  öfver  tidens  elf  för  att  kasta  ankar  i 
någon  hamn  på  den  andra  sidan.  Men  denne  Nelson  hade  ingen  familj 
och  utgjorde  derför,  rätt  betraktadt,  icke  det  svenska  nybyggets  egent- 
liga början.     Det  var  ej  förr  än  sju  år  senare  som 

De  Svenska  Banbrytarne 

ankommo.  Före  dem  hade  endast  några  få  andra  anländt  och  slagit 
sig  ner  vid  randen  af  ofvannämda  skog.  När  svenskarne  omsider  an- 
kommo blef  dem  stugan  för  trång.  De  flesta  afsålde  hvad  de  ägde  och 
begåfvo  sig  till  mindre  "utländska  trakter,"  medan  de,  hvilka  kommo 
med  afsigt  att  här  göra  sig  bofasta,  ansågo  bäst  vara  att  följa  de  förras 
föredöme  —  begifva  sig  längre  bort  för  att  icke  blifva  försvenskade. 
På  det  sättet  vardt  Andover  ett  så  godt  som  uteslutande  svenskt  sam- 
hälle. 

Till  bröderne  Hedström  —  den  då  i  Victoria  boende  och  den  i  New 
York  verkande  —  tillhör  förtjensten  att  hafva  vändt  en  del  af  den  sven- 
ska invandringen  åt  staten  Illinois.  Som  under  rubriken  Bishop  Hill 
blifvidt  nämdt,  var  det  rev.  Hedström  som  i  New  York  rådde  B.  H.- 
koloniens  föregångare,  mr  Olof  Olson,  att  styra  kosan  till  denna  stat,  i 
det  han  rekomenderade  honom  till  sin  broder  i  Victoria;  och  på  samma 
sätt  vägledde  han  Andovers  första  svenska  nybyggare.  Omständighe- 
terna vid  deras  hitresa  och  ankomst  voro  i  korthet  följande : 

Ar  1845  anlände  till  New  York  i  sällskap  med  några  andra  en  per- 
son vid  namn  Peter  Kassel  från  Kisa  i  Sverge.  Från  New  York  begåfvo 
han  och  hans  följe  sig  till  Filadelfia,  vidare  till  Cincinnati  och  der- 
ifrån  längs  Ohio-floden  till  Mississippi-floden,  den  de  följde  upp  till  i 
närheten   af  Burlington  i  Iowa  och   slogo  sig  slutligen  ner  ett  stycke 


71 

vester  om   denna  stad  uti  ett  nybygge  som  efteråt  fick  namnet  New 
Sweden. 

Desse  personer,  som  voro  från  Sverges  södra  del,  hade  aldrig  sett 
eller  hört  talas  om  Illinois'  bördiga  slätter,  bvadan  de  voro  fullkomligt 
tillfredstälde  med  den  af  skogsnår  och  backar  utmärkta  trakten  i  och 
omkring  New  Sweden.  1847  kom  ett  annat  utvandrare-sällskap  ifrån 
samma  del  af  Sverge.  Hafvande  brefvexlat  med  Kassel  och  af  honom 
rådts  att  ansluta  sig  till  hans  nybygge  i  Iowa,  var  det  vid  ankomsten 
till  New  York  desse  personers  afsigt  ätt  fortsätta  resan  till  New  Swe- 
den. Det  var  då  som  "fader"  Hedström  lyckades  att  med  föreställnin- 
gar om  denna  stats  fördelar  i  fråga  om  jordbrukskallet  beveka  dem  att 
taga  vägen  genom  Illinois  och  Victoria,  der  hans  broder  bodde,  på  det 
de  måtte  sättas  i  tillfälle  att  se  huru  saker  och  ting  tedde  sig  deroni- 
kring.  När  denna  skara,  i  hvilken  funnos  N.  J.  Johnson  med  hustru 
och  adoptiv-dotter,  från  Jerda  i  Kalmar  län,  samt  Anders  Johanson 
med  hustru  och  tre  barn,  från  Lönneberga  i  samma  län,  anlände  till 
Victoria,  blef  den  af  mr.  Hedström  derstädes  visad  till  Andover,  hvarest 
100  emigranter  skulle,  enligt  ett  af  ett  landbolag  åt  Hedström  gifvet 
löfte,  blifva  väl  mottagna  och  i  början  försörjda.  N.J.Johnson  och 
hans  familj  blefvo  då  i  Andover  inbjudna  att  stanna  en  tid  i  rev.  Pills- 
bury's  hus,  som  stod  å  den  tomt,  hvarå  hr  John  A.  Larsons  hem  nu 
står.  Detta  var,  som  sagdt,  1847.  Någon  tid  derefter  flyttade  den 
Johansonska  familjen  in  uti  en  stockhydda,  hvilken  sednare  gifvit 
vika  för  Andovers  "Barnhem."  Året  derpå  flyttade  samma  familj  in  uti 
en  annan  stockhydda,  som  ännu  qvarstår  å  den  nordöstra  fjerdedelen  af 
sek.  24,  Lynn  township.  Under  samma  hyddas  tak  fingo  Anders  Johan- 
son och  hans  familj  samt  familjen  Freeberg  äfven  rum.  Plats  fans  till 
och  med  för  en  ung  man  såsom  "boardare."  Denne  unge  man  var  John  A. 
Larson,  som  blifvit  förunnad  att  spela  en  rätt  framstående  rol  i  Andovers 
historia.  Ej  långt  derifrån  bodde  samtidigt  en  viss  Nils  Nilson  i  ett 
slags  torfhus,  samt  en  annan,  som  hette  Hurtig  och  hans  familj  i  en 
liten  koja.  Alla  desse  ofvan  nämde  utgjorde,  jemte  kapten  Wiström, 
hvilken  hade  utgått  ur  Bishop  Hill-kolonien,  Andovers  svenska  pionierer 
eller  vägbrytare. 

De  kommo,  såsom  nästan  alla  emigranter  komma,  fattiga  och  obe- 
kanta med  landets  förhållanden.  Men  de  voro,  som  mängden  af  svenska 
utvandrare  är,  flitige,  sparsamme  och  försakande.  Hos  dem  brann 
en  varm  önskan  att  få  en  egen  täppa  och  ett  eget  hem,  om  än  aldrig  så 
ringa,  vore  det  blott  mäktigt  att  befria  dem  från  den  oro,  hemlösheten  i 
ett  främmande  land  förorsakar.  De  två  Johansönerne,  Nelson  och  Free- 
berg gingo  redan  1848  i  författning  om  inköp  af  hvar  sina  10  acres  land 
för  $1.25  pr  acre,  men  endast  N.  J.  Johnson  och  N.  Nelson  voro  i  stånd 
att  erhålla  åtkomsthandlingar,  hvadan  deT  utan  tvifvel,  kunna  anses  så- 


72 

som  deförsta  svenska  landegarne  i  Henry  county,  när  ej  den  något  äldre 
B.  H.-kolonien  tages  i  betraktande. 

Sedan  N.  J.  Johanson  fått  sitt  lilla  landstycke  var  hans  första  om- 
tanka  att  bygga  sig  en  egen  stuga.  I  detta  lofvärda  värf  blef  honom 
John  A.  Larson,  som  då  var  ung  och  som  alltid  färdig  att  gå  sina  lands- 
män till  mötes,  behjelplig,  men  det  må  med  rätta  sägas,  att  han  vid 
byggandet  af  Johnsons  residens  icke  så  noga  följde  den  moderna  arki- 
tekturens lagar.  Och  derför  klandrar  honom  ingen.  Nödvändigheten 
känner  ingen  lag,  och  ehuru  Larson  hade  goda  mekaniska  anlag,  sak- 
nade han  likväl  motsvarande  goda  materialier.  En  ståtlig  ek  utsågs  till 
det  blifvande  husets  nordöstra  hörnpost  och  afhöggs  så  högt  upp  att 
stubben  blef,  der  den  stod,  lika  hög  som  det  påtänkta  huset,  hvarefter 
hela  verket  fullbordadess  efter  någorlunda  samma  plan.  Man  finner 
ännu  denna  för  Andover  primitiva  boning  qvar  der  den  af  Larson  bygdes, 
stående  såsom  ett  stumt  men  ändå  vältaligt  vitnesbörd  om  den  sinn- 
rikhet, välviljan  och  nödvändigheten  tillsammans  kunna  framkalla. 
Stugan  står  visserligen  inom  Lynns  township,  men  den  anses  ändå  till- 
höra Andover,  och  vallfärdaren  till  densamma  får  alltid  veta  att  den  är 
den  första  svenska  boning  der  på  platsen  samt  ett  värderikt  historiskt 
minne. 

Familjen  Johnson  lefver  ännu  å  sin  1848  köpta  egendom.  Hufvudet 
för  familjen,  mr  Johnson,  är  nu  gammal  och  hans  hustru  ännu  äldre; 
han  är  nämligen  född  1810  och  hon  1805.  Men  de  äro  i  ganska  goda  om- 
ständigheter; deras  10-acres-farm  har  vuxit  till  43  acres  och  de  hafva  ej 
så  litet  reda  penningar  utlånta.  Det  oaktadt  fortsätta  de  med  samma 
måttliga  vanor  och  samma  sparsamhet,  som  utmärkte  deras  tidigaste 
pionier-lif.  De  äro  för  öfrigt  mycket  fromma  och  nitiska  medlemmar  i 
den  svenska  metodistförsamlingen  på  platsen. 

Anders  Johnson  eller  Johanson  dog  1849,  men  hans  hustru  lefver 
ännu  och  är  omgift  med  Samuel  Johnson  från  Orion.  Ehuru  ålderstigen 
eger  hon  än  i  friskt  minne  många  händelser  från  den  tid  då  hon  som 
emigrant  anlände.  En  liten  episod  som  tilldrog  sig  under  resan  från 
La  Salle  till  Andover  gör  här  anspråk  på  rum.  Hennes  sällskap  hade 
träffat  öfverenskommelse  med  en  forman  om  barnens  och  qvinnornas 
transport  från  den  ena  till  den  andra  platsen.  Som  vanligt  är  när  det 
är  fråga  om  emigrant-befordring,  var  formannen  mer  än  lofligt  vårdslös 
om  sina  passagerare,  dem  han  placerade  uppe  på  några  höga  lårar,  hva- 
dan  de,  passagerarne  nemligen,  kommo  nära  att  ramla  ner  och  ut  ur 
åkdonet,  när  detta  sattes  i  gång.  Mrs  Johnsons  på  svenska  framförda 
protester  förmådde  ej  kusken  att  vidtaga  någon  förändring  med  hänsyn 
till  sittplatserna.  Detta  föranledde  den  uppbragta  qvinnan  att  förändra 
taktik.  Hon  fattade  karlen  i  kragen  och  skakade  honom  så  efter- 
tryckligt att  han  slutligen  förstod   och  efterkom   hennes  önskan.     För 


73 

öfrigt  kommo  de  nära  att  svälta  ihjel  på  resan,  som  varade  i  flera  dagar, 
ty  de  voro  alldeles  utan  både  matsäck  och  penningar.  Genom  att,  när 
hungren  började  blifva  alltför  pinande,  afsälja  några  klädesplagg,  lyc- 
kades de  få  nog  till  inköp  af  något  fläsk  och  bröd,  hvarmed  lifvet  uppe- 
hölls tills  de  huuno  resans  mål.  Af  detta  sällskap  lefver  ännu  Nils 
Nilson  i  Andover,  och  mr  Freeberg  i  Colfax,  Iowa;  Hurtig,  som  bodde 
söder  om  "deacon  Bucks  place,"  dog  1849,  men  hustrun  lefver  nu  i  Polk 
co.,  Nebraska,  dit  hon  flyttade  för  fem  år  sedan,  och  kapten  Wiström 
for  till  Kalifornien  1850,  men  återvände  kort  derpå  och  dog  å  Bishop 
Hill. 

Ofvannämde  John  A.  Larson,  som  är  från  Oppeby  i  Östergötland, 
utvandrade  1848  och  tillbragte  sin  första  natt  i  Andover  under  Hurtigs 
tak.  Han  var  den  förste  i  sin  socken  som  utvandrade  till  Amerika. 
Tanken  på  detta  steg  väcktes  hos  honom  vid  läsningen  af  en  gammal 
geografisk  skolbok.  Han  kom  nämligen  derigenom  att  inse  det  Sverge 
icke  utgjorde  hela  verlden,  utan  att  det  funnes  andra  lika  stora  och 
mycket  större  samt  i  många  afseenden  bättre  länder.  Emellertid  stan- 
nade han  ej  länge  i  Andover,  utan  begaf  sig  till  Galesburg,  der  han  lärde 
vagnsmakareyrket.  Men  Kalifornia-febern  kom  straxt  derpå,  och 
1850  var  han  en  af  dem  som  föll  in  uti  den  stora  karavanen  af  lyck- 
sökare, hvilken  trotsade  farorna  i  den  amerikanska  öknen  för  att  uppnå 
Stillahafskustens  Eldorado.  Lyckligtvis  var  han  utrustad  med  en 
ovanligt  stark  krops-konstitution  och  blef  derför  en  af  de  få,  hvilka  icke 
gingo  under  på  resan.  Han  berättar  att  han  vid  framkomsten  till 
öknens  vestra  rand  såg  en  af  törst  och  sjukdom  lidande  person  bjuda  en 
handfull  af  guldmynt  för  en  munfull  af  vatten  utan  att  erhålla  den, 
emedan  den,  som  hade  vattnet,  hemtat  det  14  mil  derifrån  för  en  sjuk  vän. 

Larson  återvände  1851  och  arbetade  i  sitt  yrke  i  Galesburg  till  1853 
då  han  flyttade  till  Andover  och  der  upprättade  -egen  verkstad  och  dref 
rörelse  i  15  år,  under  hvilken  tid  han  inköpte  rev.  Pillsburgs  "homestead,1' 
å  hvilket  han  bott  allt  sedan  dess.  Förtrogen  som  han  tidigt  blef  med 
engelska  språket,  har  han  i  allmänna  saker  alltid  varit  sina  landsmäns 
hjelpreda,  och  ehura  han  ej  kan  sägas  hafva  i  hufvudsak  delat  deras  po- 
litiska och  religiösa  åsigter,  har  han  dock  alltid  haft  deras  förtroende, 
såsom  bevis  hvarpå  må  nämnas  att  han  innehaft  town-supervisor-embetet 
4  år,  assessors-embetet  12  år  och  fredsdomare-embetet  15  år.  Honom  är 
Andover  township  för  öfrigt  skyldig  sin  tacksamhet  för  sina  goda  all- 
männa vägar  och  bryggor.  Hans  händelserika  lif  har  äfven  i  ekonomisk 
bemärkelse  krönts  med  framgång.  Han  eger,  utom  sitt  "homestead," 
587  acres  godt  f armland.  Åtta  barn  samla  sig  omkring  honom,  men 
hans  hustru,  som  hade  följt  honom  i  26  års  strider,  dog  1879. 


74 

Tillökning  i  Antalet 

erhöllo  Andovers  första  svenskar  1848,  då  Gabriel  Johnson  och  Gustaf 
Johnson  ankommo,  hvilka  båda  nu  bo  å  sek.  31.  Men  ett  större  antal 
svenska  emigranter  hade  ankommit  redan  1846,  hvilket  år  skeppet 
Virginia,  fördt  af  kapten  Johnson,  öfverförde  75  personer  från  Göteborg 
till  New  York,  hvarifrån  de,  efter  mångahanda  svårigheter  och  ett 
längre  uppehåll  på  vägen,  anlände  till  Andover.  I  detta  sällskap  voro 
bland  andra  följande :  Samuel  Johnson,  från  Södra  Wi,  med  hustru  och 
tre  söner;  Holland  Elm  från  Gammalskil  i  Östergötland  med  hustru,  en 
son  och  två  döttrar;  Eric  Peter  Anderson,  från  Kisa,  med  hustru, 
två  söner  och  tre  döttrar;  Sam.  Samuelson,  också  från  Kisa,  med 
hustru  och  fyra  barn,  af  hvilka  tre  lemnades  i  Buffalo  vid  afresan 
drifrån,  och  Måns  Johnson,  (han  dog  i  Buffalo)  från  Kisa,  med  hustru 
och  en  son  (Jonas  Peter  Johnson  som  jemte  sin  mor  nu  bor  i  Western 
township.) 

Desse  och  hela  deras  sällskap  blefvo  vid  framkomsten  till  Albany, 
New  York,  på  bedrägligt  sätt  beröfvade  de  små  penningebelopp  de  egde, 
så  att  de  icke  hade  en  cent  qvar  för  sina  mest  trängande  fysiska  behof.  På 
vägen  emellan  sistnämnda  stad  och  Buffalo  lifnärde  de  sig  med  vilda  plom- 
mon, dem  de  funno  längs  kanalbanken,  samt  med  livad  de  dessutom  lycka- 
des komma  öfver.  Väl  i  Buffalo  kunde  de  ej  fortsätta  längre,  utan  måste 
stanna  der  två  år  för  att  skaffa  sig  medel  nog  att  kunna  fullborda  resan, 
hvars  mål  var  Kassels  nybygge  i  Iowa,  men  sedermera  blef,  genom  mr 
Hurtigs  råd,  Andover,  dit  de  anlände  1848.  Af  desse  bor  nu  Samuel 
Johnson,  född  1805,  i  Orion,  Henry  co.,  och  har  sedan  sin  första  hustrus 
död,  som  inträffade  1849,  gift  sig  med  enkan  efter  Anders  Johnson. 
Eric  Peter  Anderson  dog  1854,  och  hans  hustru  har  nyligen  afsomnat. 
En  af  döttrarne  är  gift  med  Axel  Burgeson,  den  andra  är  enka  och  bor 
i  Rockford,  Ills.,  och  den  tredje  bor  ogift  i  Lynn  township.  En  af  sö- 
nerna är  i  Kansas,  och  den  andre  hemma.  Samuel  Samuelson  och  hans 
hustru  ha  flyttat  till  Galesburg,  och  en  af  deras  döttrar  är  gift  med 
Edgar  Nicholls  som  bor  i  närheten  af  Cambridge. 

Bland  dem,  som  kommo  1849,  voro  Nils  P.  Peterson,  från  Lönne- 
berga,  Kalmar  län,  och  hustru,  hvilka  nu  återfinnas  i  goda  omstän- 
digheter å  sek.  33  af  Western  townsip.  Anders  Peter  Larson  är  för 
längesedan  död,  men  döttrarna  lefva,  Anna  Larson  bor  å  sek.  8,  An- 
dover townsip,  och  är  gift  med  A.  P.  Peterson,  som  också  anlände  till 
Andover  1848  och  derför  bör  räknas  till  de  första  nybyggarne;  —  den 
andra  dottern  är  gift  med  Hans  Möllerhof  från  Bergsjö  i  Helsingland. 

Med  den  lilla  år  1849  anlända  skaran  kom  Pehr  Svenson  från  Djurs- 
dala, Kalmar  län,  och  hans  familj,  bestående  af  hustru,  son  och  dotter. 
Den  senare  dog  i  Priceton,  llls.,   vid  genomresan,  af  koleran,  som  kort 


75 

derpå  äfven  bortryckte  modren.  Svenson  sjelf  lefde  till  han  blef  81  år. 
På  sina  sista  år  sysselsatte  han  sig  med  att  koka  tjära  ur  tallqvistar, 
upplockade  längs  en  jernbana,  der  de  fallit  såsom  skräde  vid  arbetet. 
Af  från  3  till  4  lass  af  dessa  knubbar  frambragte  han  7  a  8  gallon  ren 
Kära  och  förtjenade  derpå  ej  så  litet.  Sonen  S.  P.  Peterson  bor  nu  å 
sektion  31  i  Osco  township,  der  han  eger  400  acres  det  aldra  vackraste 
land,  hvarjemte  han  besitter  160  acres  i  lowa.  Vid  framkomsten  till 
Andover  hade  han  och  hans  fader  mottagits  af  Gust.  Johnson  å  sek.  31. 
Men  de  beredde  sig  snart  ett  eget  hem,  i  det  de  togo  40  acres  regerings- 
land något  vester  om  Johnsons  farm,  och  uppförde  dera  1850  en  stock- 
hydda, unders  hvars  tak  de  bodde  9  år.  De,  liksom  alla  andrå,  egde  i 
början  att  söka  sin  utkomst  genom  arbete  för  andra,  och  den  gamle  fick 
då  för  ett  dagsverke  50  cents,  medan  den  yngre  icke  tillerkändes  mer  än 
25  cents.  Denne  Svenson  (den  äldre)  tillverkade  det  första  svenska 
åkdonet  i  Henry  co.  Det  var  gjordt  på  det  aldra  enklaste  sätt,  och  i 
detsamma  sågos  fader  och  son  om  söndagarne  färdas  till  den  anspråks- 
lösa kyrkan,  dragne  af  ett  oxpar.  Vår  tids  Andover-svenskar  åka  med 
granna  ekipagen  till  en  kyrka,  som  är  en  af  de  största  och  vackraste 
landskyrkor  i  hela  vestra  Amerika. 

Andovers  Förste  Svenske  Prest 

var  pastor  L.  P.  Esbjörn,  som  ankom  i  spetsen  för  ett  emigrantsällskap 
1849. 

Rörande  anledningen  till  hans  utvandring  och  resan  hit  yttrar  pa- 
stor-Erland Carlson  bland  annat  följande  i  en  artikelserie,  införd  i 
"Missionsvännen :" 

"Uppfordrad  af  många  kristliga  vänner  och  understödd  af  Svenska 
Missionssällskapet  i  Stockholm,  företog  pastor  Esbjörn  vid  midsommar- 
tiden 1849  resan  till  Amerika.  I  sitt  sällskap  hade  pastor  E.  ett  ej  ringa 
antal  emigranter  från  norra  Sverge.  Resan  anträddes  från  Gefie  med 
svenska  briggen  "Cobden."  I  Helsingborg,  der  skeppet  lade  till  för 
natten,  fick  pastor  E.  följa  ett  af  sina  barn  till  dess  sista  hvilorum  och 
lemna  det  såsom  en  dyrbar  pant  åt  fosterjorden.  Begrafningen  förät- 
tades  af  dr  P.  Wieselgren,  som  då  var  kyrkoherde  i  Helsingborg,  och 
processionen  utgjordes,  utom  af  nästan  hela  postors  E  :s  sällskap,  af 
mamsell  Cecilia  Fryxells  skolbarn.  (Hon  hade  vid  denna  tid  flickpen- 
sion i  Helsingborg).  Framkomna  till  New  York  möttes  pastor  Esbjörn 
och  hans  sällskap  af  en  kapten  Widerström,  hvilken  skulle  tjen a  dem 
såsom  ledsagare  inåt  landet.  Han  hade  tillhört  Bishop  Hill-kolonien, 
hvilken  anländt  till  landet  tre  år  tidigare,  men  hade  lemnat  densamma 
och  var  nu  bosatt  i  Andover.  I  New  York  fans  ett  kompani,  "Land- 
association,"  som  uppköpt   mycket  land  i  Henry   county   och   utlagt 


7<* 
staden  Andover.  Pastor  E.  med  sällskap  hade  ämnat  sig  åt  Knox  co. ; 
men  sedan  nämda  kompani  lofvat  gifva  10  acres  land  till  en  svensk 
luthersk  kyrka,  beslutade  man  sig  for  att  ställa  kosan  åt  Andover.  Re- 
san gjordes  med  kanalbåt  till  Buffalo  och  derifrån  med  ångbåt  till  Chi- 
cago. Sedan  Detroit  passerats,  dog  ännu  ett  af  pastor  Esbjörns  barn, 
och  blef  i  en  mycket  skröplig  kista  begrafvet  i  en  sandbank  på  stranden 
af  Lake  St.  Clair.  Pastor  Esbjörn  insjuknade  äfven  och  måste  med  sin 
familj  stanna  i  Chicago;  men  sällskapet,  ledsagadt  af  kapten  Widerström, 
begaf  sig  till  Andover.  Då  pastor  E.  tre  veckor  sednare  äfven  anlände, 
fann  han  till  sin  stora  sorg,  att  de  flesta  af  hans  sällskap  hade  utaf 
methodistpresten  Jonas  Hedström  blifvit  öfvertalade  att  lemna  Andover 
och  begifva  sig  till  Victoria. 

Man  möttes  i  Andover  af  nybyggare-lifvets  vanliga  svårigheter, 
sjukdom,  brist  på  rum  m.  m.  Pastor  Esbjörn  lyckades  dock  for  sig  och 
sin  familj  hyra  ett  par  små  och  låga  rum  i  andra  våningen  af  ett,  en  och 
en  half  våning  högt,  hus,  vanligen  kändt  under  namn  af  "mr  Mix' 
place." 

Af  dem,  som  kommo  i  pastor  Esbjörns  sällskap,  funnos,  bland  andra, 
Jonas  Anderson  från  Hille  i  Helsingland,  hans  hustru  och  tre  minder- 
åriga barn,  Eric,  Kristina  och  Jonas.  Sjelf  reste  han  med  sönerna  1859 
till  Colorado,  men  hustrun  är  ännu  qvar  i  Andover,  och  dottren  är  gift 
med  Eric  Westerlund,  som  har  en  större  farm  och  drifver  kreatursafvel 
å  sek.  28,  Osco  township.  Vidare  fans  i  Esbjörns  skara  Olof  Nordin 
med  tre  barn,  men  de  hafva  afflyttat  från  orten,  och  ingen  vet  hvarthän. 
Ofvannänmda  Jonas  Anderson  och  Matts  Erson,  nu  tillfinnandes  å  sek. 
16,  Andover  township,  hvilka  båda  äro  från  Hille,  Helsingland,  hvarifrån 
de  samtidigt  (1849)  utv.  till  Amerika,  företogo  1850  en  resa  till  Kalifor- 
nien, men  återvände  1851.  S.  P.  Streed  (Strid)  från  Nora  i  Östergöt- 
land kom,  äfven  han,  1849.  Han  hade  tjehat  10  år  i  det  kungliga  lif- 
grenadier-rege mentet,  hade  varit  gift  tre  gånger  och  var  fader  för  15 
barn,  af  hvilka  8  f.  n.  lefva.  Hans  bostad  var  å  sek.  36,  Andover  town- 
ship. Oke  Olson  från  Ofvansjö  i  Gestrikland,  fader  för  postmästaren 
i  Andover,  O.  Olson,  ankom  till  New  York  1846  i  sällskap  med  en  skara 
Bishop  Hill-kolonister,  men  skilde  sig  vid  dem  och  stannade  först  ett  år 
i  Brooklyn  och  sedan  2  år  i  vestra  New  York,  hvarifrån  han  1849  vände 
sina  steg  till  Andover,  der  han  ännu  träffas  märkligen  kry  vid  80  års 
ålder. 

Vi  hafva  nu  i  korthet  redogjort  förde  omständigheter,  under  hvilka 
Andovers  aldra  första  svenska  pionierer  ankommo,  några  af  de  öden  de 
först  måste  upplefva  och  de  vexlingar  tiden  åvägabragt  i  hvars  och  ens 
enskilda  lif.  Nu  något  om  deras  allmänna  historia  och  frukterna  af 
deras  samfälda  sträfvanden. 


77 

Vi  sade  i  början  af  denna  lilla  teckning  att  det  var  mr  Hedström  i 
Victoria  som  först  ledde  emigrationen  dit.  Men  —  så  hafva  vi  förnum- 
mit bland  våra  vandringar  i  Andover  och  dess  omnejd  —  när  det  vardt 
bekant  att  Andover  skulle  erhålla  en  luthersk  prest  och  antagligen  en 
svensk-luthersk  församling,  förändrade  han  sin  taktik  och  afrådde  nu 
istället  för  att  tillstyrka  landsmännen  att  bosätta  sig  här,  hvilket  fram- 
går af  pastor  Esbjörns,  å  annat  ställe  i  denna  bok  meddelade,  berättel- 
ser om  den  lutherska  kyrkans  tillväxt  i  Amerika. 

Att  de  sträfsamma  svenska  män  och  qvimior  som  lade  grunden  till 
det  nu  rika  och  blomstrande  Andover,  genomgingo  den  hårda  skola, 
nästan  alla  andra  nybyggare  genomgått  och  genomgå,  det  hafva  vi 
redan  matt  antydt,  men  låtom  oss  ändå  närmare  vidröra  ett  och  annat 
dermed  förbundet. 

Brist  på  husrum  är  alltid  en  af  de  svåra  olägenheter,  som  möta  den 
nykomne,  när  han  skrider  utom  civilisationens  gränser  för  att  grunda 
nya  samhällen,  och  af  denna  olägenhet  fingo  Andoversvenskarne  lida. 
Sjuklighet  såsom  följd  af  ovana  vid  klimat  och  föda  är  en  annan  ännu 
värre  olägenhet,  för  hvilken  man  som  nykommen  utsattes,  och  utsatta 
härför  voro  i  sanning  desse  personer.  Sjukdomar  af  mångahanda  slag 
hemsökte  dem  och  förtunnade  deras  leder  år  efter  år  till  dess  att  de  kom- 
mo  sig  för.  Koleran  t.  ex.  var  en  årlig  gäst  i  nybygget  från  1849  till  1854 
och  anstälde  ofta  allvarsamma  härjningar  ibland  dem.  John  Elm  för- 
täljer oss,  att  han  1849  arbetade  med  två  olika  slåtterlag  om  16  personer 
hvardera  och  att  de  alla,  utom  han  sjelf  och  två  andra,  anföllos  och  bort- 
rycktes af  sistnämnda  farsot. 

Att  erhålla  betalande  sysselsättning  vrår  ej  heller  alltid  möjligt. 
Aflöningarne  voro  alltid  låga.  Från  35  till  50  cents  om  dagen  var  det 
gällande  arbetspriset,  som  dessutom  måste  uttagas  in  natura,  såsom  i 
fläsk,  kreatur  och  annat  dylikt.  Men  billiga  voro  dock  också  de  varor 
man  behöfde.  En  god  ko  erhölls  för  $8.  Hästar  som  nu  betalas  med 
$100,  fingos  då  der  för  $40.  Fläsk  fick  man  för  Ii  cents  pr  pund,  hvete 
för  35  cents  pr  bushel,  majs  för  12£  dito,  och  potatis  för  besväret  att  upp- 
gräfva  den.  En  gyllene  tid  var  det  för  bränvinsvännen,  ithy  att  whisky 
kunde  fås  för  12£  a  15  cents  pr  gallon.  Detta  sakernas  tillstånd  rådde 
upp  till  1853,  då  jernvägsbyggandet  började.  Mera  penningar  kommo 
dermed  i  omlopp,  arbete  vardt  mera  efterfrågadt  och  jordbruksalstren 
stego  i  pris.  Så  fortgingo  förhållandena  till  1857,  i  och  med  hvilket 
år  den  historiska  krisen  kom  och  vände  upp  och  ner  på  dem,  precist 
ehuru  ej  så  illa  som  1873  års  panik.  Men  den  medförde  äfven  sitt  goda, 
ty  den  omstörtade  och  förstörde  det  onaturliga  och  förderfliga  bank- 
system, som  då  var  en  vogue  och  hvarigenom  landet  öfverhöljdes  med  ett 
fullkomligt  värdelöst  pappersmynt. 


78 

Under  tiden  förökades  stadigt  svenskarnes  antal.  Att  försörja  sig, 
att  uppehålla  sin  existens  var  i  början  allt  de  af  lifvet  fordrade,  och  häri 
lyckades  de,  men  med  mycken  möda  och  den  strängaste  sparsamhet  i 
förvaltningen  af  sina  små  tillgångar.  Framsteg  i  riktning  af  välstånd 
och  oberoende  voro  tröga  och  svåra  att  taga.  Men  dagen  kom  om  sidor. 
1862  började  det  gry.  Landets  penningestock  hade  genom  det  då  i  full 
gång  varande  kriget  kommit  i  liflig  rörelse,  nya  sedelmassor  hade  af  re 
geringen  utsläppts  och  satts  i  omlopp,  och  farmprodukterna  stego 
enormt  i  värde;  så  att  de4  hvilka  hade  mod  och  omtanka  nog  att  köpa 
jord  på  kredit,  kommo  istånd  att  betala  egendomen  med  hvad  de  er- 
höllo  för  det  första  årets  skörd.  Emellan  åren  1862  och  1868  var  det 
som  svenskarne  härstädes,  såväl  som  på  många  andra  ställen,  vunno 
fotfäste  såsom  landegare  och  jordbrukare,  och,  som  af  lefnadstecknin- 
garne  ses,  finnas  nu  en  stor  mängd  landsmän  med  bördiga,  välodlade 
farmar  om  från   80  till  640  acres. 

Man  har  beräknat  att  Andover  township,  inbegripande  "town"  med 
samma  namn,  har  en  svensk  befolkning  om  1,500  själar.  Detta  kan  låta 
otroligt,  men  är  förklarligt  på  den  grund  att  townshipets  skogbevuxna 
del  omfattar  ett  stort  antal  af  svenskar  odlade,  smärre  farmar,  hvilkas 
egare  heldre  stanna  dera  och  åtnöja  sig  med  hvad  5  eller  20  eller  40 
acres  afkasta  sig,  än  att  skilja  sig  från  slägt,  vänner  och  kyrkliga  för- 
delar för  att  följa  strömmen  vesterut  och  underlägga  sig  större  delar  af 
de  yngre  staternas  ändlösa  slätter.  Annorlunda  skulle  förhållandet  vara 
om  här  funnes  tillgång  på  ledig  jord,  hvilket  ej  är  fallet. 

Desse  små  svenska  jordbrukare  sitta  de  fleste  i  betalda  hem  och 
med  skuldfria  egor.  De  bo  i  anspråkslösa,  men  nätta  och  ganska  kom- 
fortabla  hus  (cottages)  omgifna  af  små  trädgårdar  och  trädgårdstäppor. 
Kan  ej  egaren  alltid  finna  lönande  sysselsättning  i  hemmet,  så  begifver 
han  sig  ut  och  söker  arbete  hos  sina  mera  välmående  prairie-grannar. 
Nöd  lider  han  dock  aldrig,  ty  huru  än  sakerna  gestalta  sig,  lemnas  han 
icke  utan  uppehälle.  Han  är  derföre  icke  att  på  något  sätt  jemföra  med 
sin  broder  i  staden  som  icke  eger  en  tum  jord,  utan  måste  med  kontant 
betala  h varje  mjöldoft  eller  brödsmula  han  förtär,  på  samma  gång  som 
han  riskerar  att  blifva  vräkt  på  bar  backe,  om  han  ej  punktligt  kan 
erlägga  sin  hushyra. 

Nybygget  Andover 

utlades  å  den  8:de  sektionens  södra  hälft  och  norra  hälften  af  sek.  17;  det 
är  skönt  beläget  å  norra  sidan  af  Oak  Grove  samt  regelmässigt  indeladt  i 
qvarter  om  10  acres  och  tomter  om  2£  acres  hvardera.  Befolkningen 
uppgår  till  omkring  300  själar,  af  hvilka  alla  utom  sex  familjer  äro 
svenskar  och  svenska  af  komlingar. 


79 

Den  första  svensk  som  fick  åtkomsthandling  å  tomt  härstädes  vai 
C.  Larson,  som  uppgjorde  affären  den  15  Dec.  1849,  och  det  nästa  köpet 
gjordes  af  den  svensk-lutherska  församlingen,  hvilken  tillhandlade  sig  4 
tomter  den  15  Juli  1851. 

Den  första  svenska  rörelsen  i  Andover  börjades  af  John  A.  Larson 
1853,  då  han  påbörjade  smeds-  och  vagnmakareyrket.  Året  derpå  gingo 
Jonas  Anderson  och  George  E.  Peterson  i  kompani  och  köpte  Johnson 
&  Farrs  i  Galva  handelslager,  det  de  flyttade  till  A.  och  upplade  i  en 
butik  belägen  midtemot  John  A.  Larsons  bostad.  Denna  butik  blef 
sednare  flyttad  till  sitt  närvarande  läge,  d.  v.  s.  dit,  der  Rehnström  nu 
har  sadelmakareverkstad.  Jonas  Anderson  bygde  sig  senare  en  ny  butik, 
hvilken  senast  begagnades  af  mr  Keagy.  Firman  Anderson  &  Peterson 
dref  rörelsen  3  år  och  fallerade  i  1857  års  kris. 

1855  inkom  J.  W.  Florine  i  nybygget,  hvars  första  apotekare  han 
blef,  och  alden stund  Tian  var  kunnig  i  läkarekonsten,  vardt  han  äfven 
dess  förste  doktor.  Ej  nog  dermed:  han,  som  förstod  fotografien,  gjorde 
deraf  en  binäring  och  blef  sålunda  Andovers  förste  banbrytare  på  det 
området.  Florine  var  från  Linköping,  och  tjenstgjorde  som  andra  löjt- 
nant i  komp.  H.  af  Illinois  43  frivilliga  regemente  under  inbördeskriget. 
Han  dog  år  1862. 

Platsens  apotekarerörelse  skötes  nu  af  J.  M.  Anderson,  hvilken 
också  är  läkare,  hvartill  han  utbildats  vid  RushMedical  College  i  Chicago, 
hvaremot  han  i  Sverige  inhemtat  sin  konst  att  bereda  goda  läkemedel. 

O.  Olson  har  varit  Andovers  postmästare  ända  sedan  1870,  och  det 
må  sägas  att  han  fylt  sitt  kall  till  allas  fullkomliga  tillfredställelse.  Vid 
sidan  om  sitt  federala  embete  sköter  han  en  af  Hultgren  &  Chinberg  öf- 
vertagen  handel. 

August  Rehnström  är  platsens  sadelmakare  —  ett  yrke  h.vari  han 
eger  en  38-årig  erfarenhet.  Alfred  A.  Anderson  är  smed;  det  är  också 
Adolph  Danielsen;  Charles  Bjorth  drifver  skräddaryrket,  och  A.  P. 
Wagnström  gör  affärer  i  skodon. 

En  förening  eger  nybygget,  men  den  lefver  ett  tynande  lif  och  be- 
står f.  n.  af  blott  15  medlemmar.  Den  tillhör  såsom  loge  orden  A.  O. 
IL  W.,  stiftades  den  15  Juni  1877,  då  G.  Bengtson  blef  dess  M.  W.,' 
hvilket  embete  sedermera  fylts  af  C.  J.  Lindström  och  J.  M.  Anderson. 
Orsaken  till  det  fåtaliga  medlemskapet  får  här,  såsom  i  de  flesta  andra 
fall  bland  svensk-amerikanarne,  sökas  i  kyrkligt  motstånd. 

Kyrkoe. 

Sådana  har  Andover  två  svenska:  en  luthersk  och  en  metodistisk. 
Den  senare  bildades  1850  eller  deromkring.  Men  om  dess  tidigaste  hi- 
storia måste  man  för  alltid  sväfva  i  ovisshet,  enär  inga  skrifna  handlingar 


80 
blifvit  lemnade  efter  hvilka  man  kan  meddela  något  säkert.  Emellertid 
vet  man  att  ofvannämde,  i  Victoria  bosatte,  Jonas  Hedström  gjorde 
månadtliga  besök  i  Andover  vid  nyssnämnda  tid  och  att  han  då  predi- 
kade för  de  förste  nybyggarne.  Men  en  längre  tid  åtgick  innan  för- 
samlingen, som  naturligtvis  var  en  frukt  af  hans  nit  och  verksamhet, 
fick  en  "stadigt  anstäld"  pastor.  Länge  torde  det  också  dröja  innan 
församlingen  blir  istånd  att  utöfva  något  omvändande  inflytande  i 
nejden.  Andover  har  dertill  allt  för  många  lutheraner,  och  desse  hafva 
en  allt  för  stark  lutheranism.  Församlingen,  som  nu  räknar  147  med- 
lemmar, har  icke  destomindre  en  liten  nättbygd  kyrka,  som  kostat  $2,500, 
en  orgel,  för  hvilken  betalats  $450  och  ett  pastorsboställe  värderadt  till 
$1,200.  Sin  pastor  aflönar  den  med  $600.  Söndägskolan,  hvars  super- 
intendent är  Eddy  Anderson,  bevistas  af  75  medlemmar  och  har  ett  bi- 
bliotek om  200  volymer.  Den  närvarade  pastorn  är  A.  J.  Anderson, 
född  den  9  Juni  1833  i  Qvinneberga  socken  i  Småland,  der  han  uppfost- 
rades och  åtnjöt  undervisning  i  folkskolan.  Något  högre  läroverk  har 
han  icke  bevistat,  vare  sig  derhemma  eller  här,  hvadan  han  är  i  ordets 
sanna  mening  en  hvad  man  på  engelska  kallar  "self  made1'  eller  på 
svenska  sjelfbildad  man.  Till  Amerika  kom  han  1854  och  uppehöll  sig 
första  tiden  i  Chicago,  der  han  fann  sysselsättning  först  uti  ett  apotek 
och  sedan  uti  en  snickareverkstad.  Någon  tid  derefter  blef  hans  sinne 
och  hjerta  med  djupt  allvar  riktade  åt  det  religiösa  hållet,  och  som  han 
ägde  dertill  passande  gåfvor,  beslöt  han  att  göra  predikantkallet  till  sitt. 
Han  tog  1857  hand  om  metodistförsamlingen  i  Galesburg  och  verkade 
der  2  år,  blef  derefter  förflyttad  till  Chicago,  hvarest  han  tjenstgjorde  3 
år,  sedan  åter  i  Galesburg  för  2  år,  så  å  Bishop  Hill  för  4  år,  i  Chicago 
igen  för  3  år,  derpå  tjenstgörande  såsom  presiderande  äldste  4  år,  vidare 
2  år  som  pastor  i  Chicago  och  drifrån  till  Andover.  Pastor  A.  besökte 
Sverge  sommaren  1879,  är  gift  med  Mary  Nilson  från  Galesburg  och  har 
med  henne  6  barn. 

Den  Lutherska  Församlingen" 

i  Andover  stiftades  den  18  Mars  1850.  Det  första  mötet  hölls  i  pastoi 
Esbjörns  bostad  i  "Mix'  Place,"  hvilket  historiska  ställe  nu  eges  af 
svensken  Hans  Alfred  Clementson  från  Horn.  Afven  stiftandet  af  denna 
församlingen  var  blott  ett  senapskorn.  Enligt  pastor  Esbjörns  uppgift 
i  kyrkohandboken  bestod  den  endast  af  10  komunikanter. 

Pastor  Lars  Paul  Esbjörn  var  född  den  16  Okt.  1808  i  Delsbo,  Hel- 
singland,  prest vigdes  den  11  Juni  1832  i  Upsala.  Efter  att  några  år 
hafva  varit  adjunkt  i  Östra  Wåhla  hos  dr.  Forsell,  blef  han  brukspredi- 
kant vid  Oslättfors  bruk  och  tillika  skollärare  i  Hille  nära  Gefle,  hvilka 
befattningar  han   innehade  tills  han  reste  till  Amerika.     Hans  hustru 


81 

var  Amalia  Maria  Lovisa  Gyllenboga.  Denna  utmärkta  qvinna,  den 
första  hvars  namn  inskrefs  i  Andovers  församling,  underkastade  sig  vil- 
ligt och  utan  knöt  många  försakelser  och  lidanden,  men  fick  redan  den 
11  Juli  1852  sluta  vedermödan  och  i  tron  på  sin  Frälsare  gå  hem  till  ett 
bättre  land. 

Af  dem,  som  kommit  i  Pastor  Esbjörns  sällskap,  voro  endast  två 
närvarande  vid  församlingens  stiftelse  och  förenade  sig  med  församlin- 
gen, nämligen  Jonas  Anderson  och  Olof  Nordin,  båda  från  Hille,  Sa- 
muel Johnson  från  Södra  Wi  och  hans  hustru  Anna  Lisa  Samuelsdotter 
från  Lönneberga,  enkan  Anna  Greta  Mattsdotter  samt  Nils  P.  Peterson 
och  hans  hustru  Katrina  från  Lönneberga,  Kalmar  län. 

I  sammanhang  härmed  må  omnämnas  tvenne  svenskar,  hvilka  en- 
dast några  dagar  efter  församlingens  stiftelse  intogos  i  densamma,  näm- 
ligen bröderna  Johannes  och  Carl  Johan  Samuelson  med  deras  familjer. 
De  komrao  sommaren  1819  från  Tjäderstad.  De  skaffade  sig  på  hösten 
samma  år  ett  hem  i  Hickory  Grove  såsom  det  då  kallades,  nu  mera 
Opheim,  togo  verksam  del  i  församlingens  i  Andover  angelägenheter, 
tills  den  nya  kyrkan  der  1868  blef  färdig,  hvarefter  de  förenade  sig  med 
församlingen  i  Swedona,  som  de  ännu  tillhöra. 

Andover  församlingens  första  kyrka  fulländades  år  1852  och  kostade 
då  som  hon  stod  $2,000.  Men  detta  lilla  tempel  motsvarade  icke  länge  de 
växande  behofven.  Församlingen  blef  nämligen  större  och  större  med 
hvarje  år,  och  för  att  bereda  tillräckligt  rum  för  de  tillbedjande,  gick 
man  omsider  i  författning  om  uppbyggande  af  en  ny,  större  och  i  alla 
afseenden  mera  ändamålsenlig  kyrka,  hvilken  fullbordades  år  1869  och 
står  nu  samt  skall  länge  stå  såsom  ett  vackert  vitne  om  svenskarnes 
religiösa  nit.  Denna  kyrkobygnad,  hvars  höga  spira  synes  på  flera  mils 
afstånd  i  hvarje  riktning,  är,  om  vi  ej  misstaga  oss,  den  största  landt- 
kyrka  vester  om  Chicago.  Hon  är  uppförd  i  enkel,  men  kysk  och 
smakfull  stil  och  kostade  ej  mindre  än  $30,000.  In  uti  densamma 
fins  en  präktig  orgel,  värd  $3,500,  och  straxt  i  kyrkans  närhet  står  det 
vackra,  komfortabla  pastorsbostället,  som  uppförts  till  en  kostnad 
af  $3,000. 

Det  gamla  gudstjensthuset  qvarstår  ännu  och  är  inredt  samt  be- 
gagnadt  för  skoländamål. 

Församlingen  räknar  nu  1,000  medlemmar,  de  der  representera 
omkring  1,600  personer.  Söndagsskolan  besökes  af  150  lärjungar  och 
bibelklassen  af  60. 

De  pastorer,  som  lefvat  och  verkat  vid  denna  församling,  hafva 
varit:  först  den  ofvannämnde  L.  P.  Esbjörn,  hvilken  tillträdde  embetet 
1849  och  fortfor  deri  till  1856.  Efter  honom  kom  —  dock  icke  förrän 
1858  —  pastor  Jonas  Svenson,  och  han  arbetade  med  sällspordt  nit  och 
allvar  till  1873,  då  döden  kallade  honom  ifrån  hjorden  till  den  eviga 
vi 


82 

hvilan.  Hans  efterträdare  vardt  den  allmänt  bekante,  dittills  i  Chicago 
verkande  pastor  Erland  Carlson.  Han  begynte  sitt  arbete  här  den  1 
Maj  1875  och  innehar  ännu  vården  af  församlingen. 

Pastor  Carlson  är  född  i  Elghult,  Småland,  den  21  Augusti  1822, 
prest vigdes  i  Wexiö  den  10  Juaii  1819  och  kom  till  Amerika  1853.  Om 
hans  första  verksamhet  här  inhemtar  läsaren  fullständigare  upplysnin- 
gar i  beskrifuingen  öfver  Chicagos  svenska  kyrkor. 

Under  den  lutherska  Illinois-konferensens  skydd  fins  här  ett 
svenskt  barnhem;  denna  inrättning  står  å  den  18 :de  sek.  sydvestra  i 
och  uppehälles  med  hvad  som  denna,  församlingen  tillhörande,  egen- 
dom af  kastar  sig.  I  detta  barnhem  mottagas  och  uppfostras  försam- 
lingens små  föräldralösa,  för  hvilkas  räkning  finnes  straxt  bredvid  ett 
litet  skolhus,  hvarest  de  undervisas  i  såväl  engelska  som  svenska. 


4lM*r* 


CLOVER  TOWNSHIP 

ligger  rakt  söder  om  Andover  och  vester  om  Weller.  Utom  det  nord- 
östra hörnet,  som  är  ojemnt  och  oländigt,  består  äfven  detta  township 
af  förträffligt  jordbruksland.  Inom  sina  gränser  hyser  det  cirka  400 
svenskar,  köpingen  Woodhulls  svenska  befolkning  deri  inberäknad. 
Dessa  svenskar  hafva  till  aldra  största  delen  hitkommit  sedan  1865  och 
anträffas  talrikast  å  den  sida,  som  stöter  till  Andover,  af  hvars  svenska 
"settlement"  Clovers  i  verkligheten  utgör  en  fortsättning;  Clovers  sven- 
ska lutheraner  tillhörde  t.  ex.  Andovers  kyrka  innan  de  sjelfve  fingo 
egen  sådan  och  församling  i  Woodhull. 

Denna  plats  anlades  1857  å  den  30  sektionens  norra  och  den  17  sek- 
tionens södra  halfva  i  detta  township.  Grundläggaren  var  M.  V.  Z. 
Woodhull,  som  hyste  lysande  förhoppningar  om  sin  lilla  skapelses  framtid. 
Grunden  för  dessa  förhoppningar  bestod  i  tron  att  en  då  påtänkt  jern- 
bana  skulle  stryka  genom  orten  och  förbi  platsen.  Men  när  detta  före- 
tag slog  fel,  felslog  också  Woodhull ;  det  blef  åtminstone  ej  hvad  dess 
herre  hade  önskat  det  skulle  blifva,  nämligen  en  blomstrande  stad.  Det 
blef  emellertid  med  tiden  och  sedan  Chicago — Burlington — Quincy — 
banans  bolag  tagit  hand  om  och  fullbordat  det  förstnämnda  jernvägs- 
företaget  en  vacker  liten  town  samt  eger  nu  1,200  invånare,  af  hvilka 
125  äro  svenskar.  Ingen  annan  town  af  Woodhulls  storlek  torde  drifva 
en  så  ansenlig  spanmålshandel  som  här  drifves,  och  med  säkerhet  veta 
vi  att  härifrån  fraktades  åren  1871 — 72  och  73  mer  "broomcorn"  än 
från  någon  annan  vester  om  Chicago  belägen  towu. 

År  1869  bygdes,  af  J.  D.  Bells  och  Andrew  Eason  —  en  svensk 
kapitalist  —  Woodhulls  första  tegelhus,  i  hvilket  Matts  Olson  i  många 
år  dref  en  större  handelsrörelse,  tills  han  slutligen  afflyttade  från  orten. 
För  närvarande  finnas  i  W.  följande  svenska  affärsmän. 

S.  C.  Runströra,  som  säljer  möbler  och  ombesörjer  begrafningar. 
Som  han  är  ensam  i  denna  rörelse  i  townshipet  samt  dertill  mycket 
driftig,  förökas  hans  rörelse  år  från  år.  Vidare  träffas  här  Aug.  Lager- 
gren, som  är  yngste  medlemmen  i  firman  Bell,  Derby  &  Lagergren,  hvil- 
ken  handlar  med  allehanda  slags  varor.  John  B.  Svanson  är  "merchant 
tailor."  John  Johnson  bar  skohandel,  och  så  har  A.  Linderlöf.  A.  G. 
Andrén   har    vagnmakareverkstad  och  smedja. 

Woodhulls  svensk-lutherska  församling  bildades  den  15  Oktober 
1868  af  13  medlemmar,  hvilka   voro   G.   Lagergren,   J.    E.    Carlson,  E. 

83 


84 
Hawkinson,  S.  Hawkinson,  T.  M.  Lindquist,  C.  Luidqtfist,  S.  T.  Peterson, 
Y.  Grenberg,  Y.  Clas,  N.  T.  Hellström,  M.  Olson,  T.  Olson  och  O.  Trued- 
son.  Organiseringen  egde  rum  i  den  gamla  presbyterianska  kyrkan,  der 
också  de  första  gudstjensterna  höllos.  1869  bygde  församlingen  en  egen 
kyrka,  hvars  måttförhållanden  äro  18  fot  hög,  34  bred  och  46  lång. 
Kostnaden  var  $3,000.  Men  som  detta  tempel  snart  vardt  allt  för  litet 
för  den  snabbt  tillväxande  församlingen,  såldes  det  1876,  då  en  ny  kyrka 
uppfördes  till  en  kostnad  af  $4,700.  Denna  kyrka,  hvars  dimensioner 
är  40x60,  är  nu  den  största  och  vackraste  å  platsen,  med  ett  inre,  som 
hvad  den  af  L.  A.  Blombergson  i  Moline  utförda  freskomålningen  be- 
träffar, icke  gifver  efter  för  många  kyrkor  i  staten.  Församlingen  räk- 
nar nu  281  medlemmar,  som  representera  en  befolkning  om  418  personer, 
de  der  tillhöra  både  Clover  och  Oxfords  toionships,  å  gränsen  emellan 
hvilka  Woodhull  är  beläget.  Under  församlingens  auspicier  stå  tvenne 
söndagsskolor,  en  i  Woodhull  och  en  annan  ut  i  landet,  bådas  medlem- 
skap tillsammans  uppgående  till  60  lärjungar. 

Församlingens  pastor  är  N.  Nordgren  från  Nyed  i  Vermland,  der 
han  föddes  den  29  Dec.  1839.  Till  Amerika  kom  han  1868  och  prestvig- 
des  i  Galesburg  den  29  Sept.  1872.  Före  honom  hade  den  nu  i  Gales- 
burg  tjenstgörande  pastor  S.  P.  A.  Lindahl  vårdat  Woodhulls  hjord. 


OXFORD  TOWNSHIP 

ligger  straxt  vester  om  Clover  och  omfattar  en  del  utmärkt  land,  som 
endast  å  det  sydvestra  hörnet  lider  någon  af  bräck  af  den  der  framflytande 
Pope  Creek,  en  liten  å,  som  sönderskär  marken. 

Oxfords  första  nybygge  uppsprang  1858,  då  byn  med  samma  namn 
utlades,  hvilken  by  eller  "viilage"  vunnit  ett  föga  afundsvärdt  rykte  i 
statens  annaler  på  grund  af  en  viss  bankinrättning,  som  der  var  tillfin- 
nandes 1860.  Denna  ''anstalt,1'  som  tillhörde  den  tidens  s.  k.  "Wild 
Cat  Banks,1'  bar  det  prunkande  och  anspråksfulla  namnet  "The  Bank 
of  the  Mississippi  Valley,"  under  hvilket  den  utgaf  en  väldig  sedelmassa, 
hvilken,  då  inrättningen  gick  under,  icke  gälde  för  mer  än  just  så  mycket 
skräp-papper.  "Bankens"  tillgångar  bestodo  nämligen  uti  ett  litet  och 
gammalt  kassaskåp  af  jern,  en  cent  kontant  i  koppar  (den  metalliska 
valutan)  en  rostig  stålpenna  och  ett  hälft  ark  skrifpapper,  fullklåttradt 
med  mycket  höga  siffertal,  de  der  förmodligen  angåfvo  storleken  af  ban- 
kens oinlösta  sedelstock.  Nu  fins  ej  Oxford  till  annorstädes  än  i  minnet. 
Det  har  gifvit  vika  för  Alpha  och  New  Windsor,  till  hvilka  platser  Ox- 
ford-boarne  utvandrade  för  många  år  sedan,  lemnande  platsen  att  lefva 
blott  i  countiets  häfder. 


85 

Till  detta  township  inkommo  svenskar  något  tidigare  än  till  Clover 
och  deras  antal  är  nu  omk.  350,  bland  hvilka  man  träffar  några  Henry 
county'8  förmögnaste  män,  som  t.  ex.  A.  P.  Falk,  hvilken  ankom  till 
detta  county  1854,  då  lian  började  sin  bana  som  dagsverkare,  men  är  nu 
cgare  af  865  acres  af  Oxfords  bästa  och  bäst  odlade  land,  i  värde  uppgå- 
ende till  minst  $65,000.  Nybygget  utgör,  liksom  Clovers,  för  öfrigt  blott 
ett  tillägg  till  Andover,  hvarifrån  de  tidigaste  Oxford-svenskarne  ut- 
gingo. 

Alpha  heter  townshipets  ena  town,  beläget  i  dess  medelpunkt,  der 
tvänne  jernbanor  korsa  hvarandra.  Platsen  utlades  af  Anson  Calkins 
1872.  Den  räknar  nu  1  a  5  handelsbutiker,  lika  många  verkstäder,  två 
hoteller  och  en  jernbanstation.  Befolkningen  är  i  antal  200,  hvaraf  25 
äro  svenskar.  Utaf  dessa  förestår  Chas.  Norgren  ett  apotek  och  "gro- 
cery"  tillsammans  och  gör  goda  affärer.  Olof  Fränell  från  Delsbo  i 
Sverige,  en  af  de  första  Bishop-Hill-kolonisterna,  eger  en  stor  ånghyf- 
lingsverkstad,  som  dock  stått  stilla  flera  år.  Han  sysselsätter  sig  annars 
med  att  bygga  hus  och  lador. 


LYNN  TOWNSHIP 

ligger  norr  om  Oxford  och  vester  om  Andover  township  och  företer  i 
fråga  om  jordmån  åtskilliga  arter,  eger  i  likhet  med  Oxford  och  Clover 
blott  ringa  skogsförråd,  genomflytes  från  öster  till  vester  af  Edvards-ån 
och  är  i  sin  nordvestra  del,  der  Camp  Creek  stryker  fram,  mycket  olän- 
digt. 

De  första  "settlarne"  slogo  sig  här  ner  —  såsom  de  allestädes  göra 
—  längs  vattendragen  och  i  närheten  af  skogsdungarne.  Landsmännens 
antal  i  detta  township  torde  uppgå  till  950,  och  livad  deras  allmänna  hi- 
storia vidkommer,  så  är  den  så  intimt  förbunden  med  A ndover-ny byg- 
gets, att  foga  särskildt  kan  sägas  derom.  Af  intresse  kan  det  vara  att 
veta,  det  Bishop-Hill-folket  inbergade  åren  1847  och  1848  skördar  som 
växte  å  en  rev.  Pillsbury  tillhörig  farm. 

Lynn  är  här  den  egentliga  centralplatsen  för  townshipets  handels- 
lif.  Denna  blomstrande  lilla  village  ligger  utmed  Rock  Island — St. 
Louisbanan  och  daterar  sin  tillvaro  från  den  25  Nov.  1870,  då  den  utla- 
des af  M.  McKillop.  Befolkningen  utgöres  af  100  själar,  alla  svenskar 
med  undantag  af  blott  3  familjer.     Affärsmän  äro: 

John  Johnson,  apothekare;  Peter  Lindahl,  jernkramhandlare;  Mar- 
tin Williams,  spanmålshandlare;  And.  Brodin,  sadelmakare;  John  Sa- 
muelsson, smed  och  vagnmakare;  V.  Newinan,  speceri-  och  torrvaru- 
handlare;  Bengtson  &  Lindström,  agenter  för  Kansas-land. 


86 

Opheim  heter  en  annan  village,  som  ligger  3  mil  söder  om  Lynn, 
längs  samma  jernväg,  der  den  anlades  1870  å  vår  landsman  Peter  John- 
sons land.  Dess  läge  är  riktigt  pittoreskt,  omgifven  som  platsen  ar  af 
ett  antal  romantiska  kullar  och  dessutom  egande  åtskilliga  andra  af  na- 
turen skänkta  behag.  Invånarne,  af  hvilka  alla  utom  den  unge  man, 
som  är  stationsagent,  äro  svenskar,  uppgå  i  antal  till  50.  Namnet  har 
platsen  fått  efter  bröderna  Samuelsons  svenska  hem,  som  är  Opphem, 
men  som  af  en  vid  banbolaget  anstäld  teuton  förtyskades  till  Oppheim. 
Den  svensk  som  här  först  sökte  och  fann  stadigt  hem  var  N.  N.  Lincoln, 
som  hitkom  1871.  Bröderna  Samuelson,  nu  de  ledande  själarne  i  byn, 
bygde  året  derpå  den  första  butik-bygnaden  och  öppnade  deri  handel 
med  alla  slags  vanligare  varor.  Lincoln  blef  då  deras  affärsförrättare, 
men  vardt  1874,  då  Samuelsönerna  sålde  ut,  jemte  en  annan  landsman 
vid  namn  Svedelund,  egare  af  affären.  Lincoln  &  Svedelund  fortsatte 
tills  1877,  då  John  Samuelson  öfvertog  rörelsen,  den  han  drifvit  sedan 
dess,  egande  å  hand  ett  lager  värdt  88,000.  S.  J.  Ichenbom  håller  hotell 
och  hyrkuskstall,  S.  J.  Lundquist  förestår  skohandel,  Peter  Svedelund 
sköter  spanmålsaffärer.  N.  N.  Lincoln  spekulerar  i  "broomcorn"  och 
boskap,  C.  J.  Runquist  gör  sin  lycka  som  smed,  och  det  gör  äfven  O.  A. 
Ekdahl,  Eric  Nilson  är  platsens  sadelmakare  o.  s.  v. 

De  nämnda  Samuelsönerna  ankommo  fattige  till  Amerika  år  1849. 
Tilltagsne  och  oförtrutne  som  de  voro,  tvekade  de  icke  att  till  en  början 
göra  hvad  som  erbjöd  sig,  tagande  i  betalning  hvad  som  helst,  ty,  som 
redan  berättats,  penningar  voro  sällsynta  ute  i  vestern  den  tiden.  En 
af  dem  blef  en  gång  ombedd  att  för  några  dagars  arbete  taga  betalning 
i  en  hög  "pumpkins" 

Sin  bana  som  egna  jordbrukare  började  de  med  40  acres  å  sektion 
33,  men  förökade  år  för  år  sin  egendom,  så  att  de  nu  ega  hvar  sina  760 
acres,  värda  $65,000,  bådas  farmar  tillsammans  representerande  ett  ka- 
pital af  $130,000.  När  den  lutherska  kyrkan  i  Andover  bygdes,  bidrogo 
de  med  $500  hvardera  till  bygnadsfonden,  och  båda  hafva  de  gifvit  hvar 
sina  $1,000  till  Augustana  College  i  Rock  Island.  För  18  år  sedan 
skänkte  John  Samuelson  20  acres  för  20  år  såsom  hjelp  åt  obemedlade 
studenter  vid  detta  läroverk. 

Den  svensk  lutherska  församlingen  härstädes  har  ett  vackert  litet 
kapell  jemte  ett  skolhus,  båda  uppförda  till  en  kostnad  af  $2,000.  I 
detta  kapell  finnes  en  orgel,  som  kostat  $400,  och  en  ringklocka,  — 
skänkt  af  Carl  John  Samuelson  —  vägande  800  pounds  och  värderad 
till  $200. 

I  den  f  mil  härifrån  belägna  Hickory  Grove  hålla  de  svenska  meto- 
disterna årliga  lägermöten. 


87 

WESTERN   TOWNSHIP 

är  beläget  norr  om  Lynn  och  består  till  aldra  största  delen  af  godt  jord- 
bruksland, hvaraf  den  östra,  till  Osco  gränsande  delen  är  särdeles  frukt- 
bar. Den,  som  här  vände  den  första  torfvan,  var  en  person  vid  namn 
M.  B.  Lloyd,  hvilken  hitkom  1837.  Hans  son  Charles  var  den  förste  här 
födde  kaukas  af  det  maskulina,  samt  mrs  Mary  Ann  Jordan  den  första 
af  det  feminina  könet.  1840  började  dr  Alfred  Trego  att  uppträda  som 
läkare  inom  Westerns  gränser,  och  året  derpå  anlände  familjerna 
Blackfarr. 

Westerns  förste  svensk  var,  vill  man  veta,  en  som  hette  John  John- 
son och  som  flyttade  till  Iowa  för  ett  par  år  sedan.  Hvad  vi  med  visshet 
kunna  uppgifva,  är,  att  Eric  Janson,  Bishop  Hills  grundläggare,  var  här 
1849,  då  han,  med  anledning  af  den  bördiga  jordmånen,  beslöt  att  inom 
townshipet  anlägga  en  hjelpkoloni  åt  B.  H.  Dessutom  ansågs  orten 
särdeles  passande  härför  af  det  skäl,  att  den  ligger  just  halfvägs  emellan 
B.  H.  och  Rock  Island,  hvarest  kolonien  då  ägde  ett  större  fiskläge,  som, 
under  N.  J.  Hollanders  tillsyn,  försåg  kolonifolket  med  färsk  fisk. 
Rock  Island  var  också  på  den  tiden  Bishop  Hills  närmaste  handels- 
plats. 

Någon  tid  derefter  träffades  en  öfverenskommelse  emellan  R.  D. 
Foster  och  Eric  Johnson  såsom  koloniens  ombud  om  försäljning  åt  den 
senare  af  följande  landstycken:  Nordöstra  i  af  sek.  14,  sydöstra  £  af  sek. 
24  samt  södra  •§•  och  sydvestra  £  af  sek.  25,  å  hvilka  egendomar  köpebref 
utfärdades  den  9  Okt.  1849.  Jemte  detta  land,  som  ligger  i  Western, 
köptes  af  Janson  vestra  \  af  sek.  20  och  sydvestra  \  af  sek.  30  i  Osco 
township,  allt  tillsammans  utgörande  1,116  acres,  för  hvilket  betaltes 
efter  $2.69  pr  acre,  eller  för  det  hela  $3,000. 

Bishop  Hill-kolonien  hade  vid  denna  tid  ondt  om  reda  penningar 
och  nödgades  på  grund  häraf  att  med  produkter  af  allahanda  slag  betala 
denna  summa.  Nästan  all  dess  boskap  och  alla  dragare  medtogos  vid  li- 
qviden,  så  att  häst-  och  ox-hjelp  måste  legas  vid  det  derpå  stundande  vår- 
arbetet. Det  är  derför  lätt  att  förstå,  det  folket  var  mycket  missnöjdt 
med  affären,  den  de  betraktade  som  en  dålig  spekulation;  och  att  samma 
tänkesätt  gjorde  sig  gällande  hos  dem,  som  efterträdde  Janson  i  styrelsen 
framgår  deraf,  att  de  läto  de  inköpta  landområdena  gå  sig  ur  händerna. 
Den  10  April  1850  —  jemfc  en  månad  före  Jansons  död  —  intecknades 
landet  i  fråga  till  Hall  &  McNeely  från  St.  Louis  för  $2,000  hvilken 
summa  kolonien  använde  för  fullbordandet  af  sin  nya  ångqvarn.  Året 
derpå  gick  landet  under  klubban  och  ur  koloniens  våld.  Några  bo- 
ningar hade  dessförinnan  uppslagits  här  och  der  samt  något  land 
uppbrutits.  . 


Hade  kolonien  behållit  och  uppodlat  detta  utmärkta  jordbruksland 
och  vidare  tillegnat  sig  den  deremellan  och  koloniens  dåvarande  gränser 
liggande  marken,  så  skulle  folket  i  dag  haf va  befunnit  sig  uti  ett  be- 
tydligt bättre  finansielt  läge.  De  svenskar,  som  finnas  å  landet,  hafva 
der,  sedan  1862,  gjort  sig  förmögne. 

När  koleran  utbröt  å  B.  H.  1849,  togo  många  kolonister  sin  tillflykt 
till  denna  trakt.  Men  pesten  följde  dem  och  utbröt  med  en  sådan  våld- 
samhet, att  Eric  Linden,  som  var  der  och  begrof  de  döda,  säger  sig 
hafva  jordat  16  lik  på  en  enda  dag.  Grafvarna  gräfdes  af  Nils  Hell- 
blom,  som  ännu  lef ver  och  kan  berätta  förloppet.  Med  full  säkerhet 
kan  sägas  att  50  kolonister  hvila  i  jorden  i  det  sydöstra  hörnet  af  den 
25  sektionens  sydöstra  i,  som  nu  är  J.  Samuelsons  egendom.  Att  de 
lefvande  kolonisterne  icke  förvissat  sig  om  det  exakta  läget  af  denna 
lilla  begrafningsplats  och  der  upprest  passande  vårdar,  tecknade  med  de 
afsomnades  namn,  talar  om  en  till  brottslighet  gränsande  likgiltighet. 
Det  enda  minne  man  nu  har  af  dessa  menniskor  är  en  gammal  af  dem 
begagnad  bygnad,  som  nu  utgör  en  del  af  nyssnämde  Samuelsons  stall. 

Albert  A.  Hammar,  boende  å  sek.  22  och  född  i  Western  township 
den  14  Aug.  1856,  påstår  att  hans  fader,  Wm.  A.  Anderson,  var  en  af 
townshipets  förste  "settlare,"  enär  han  ditkom  1851.  Denne  A.  dog 
1858  och  lär  medan  han  lefde  hafva  gjort  sig  mycket  aktad  och  omtyckt 
för  sin  redebogenhet  att  hjelpa  sina  nyanlända  landsmän  till  arbete  o.  s.  v. 

Andrew  M.  Peterson,  farmer  å  sek.  23  och  född  i  Södra  Wi,  Kalmar 
län,  bosatte  sig  här  1852  och  har  bott  här  sedan  dess.  En  hel  liten 
skara  andra  svenskar  hitkom  samtidigt,  ehuru  då  ej  funnos  fler  än  5 
små  boningshus  i  hela  trakten.  Bland  desse  var  N.  P.  Peterson,  nu  å 
sek.  33.  Andrew  M.  Peterson  är  för  längesedan  förmögen  man,  egande 
520  acres  land,  värdt  minst  $35,000  —  ett  vackert  exempel  på  hvad 
Amerika  kan  vara  för  en  flitig  och  sparsam  man. 

De  fleste  af  nu  i  Western  boende  svenskar  hafva  hitkommit  sedan 
1861.  Bland  dem,  som  senare  anländt,  är  John  Samuelson,  som  bor  å 
den  del  af  sek.  25,  som  ägdes  af  B.  H.  1849.  Han  är  från  Vestra  Eneby 
i  Östergötland  och  kom  till  Andover  såsom  emigrant  1852.  Under 
kriget  tjenade  han  troget  3  år  såsom  medlem  i  Illinois'  43  infanteri-rege- 
mente. Han  deltog  i  åtta  särskilda  bataljer,  deribland  slaget  vid  Shiloh 
och  belägringen  af  Vicksburg.  Hans  små  besparingar  under  tjenste- 
tiden  utgjorde  första  af  betalningen  å  den  farm  han  nu  eger;  för  resten 
fick  krediten  stå.  Nu  är  han  oinskränkt  herskare  ,öfver  400  bördiga 
acres,  å  hvilka  han  har  ett  hus  som  en  svensk  grefve  icke  skulle  hålla 
sig  för  god  att  bo  uti,  —  allt  frukten  af  hans  eget  arbete,  hans  egen 
omtanka. 

Peter  Westerlund  heter  en  annan  välmående  landsman  i  detta 
township.      Han   eger  320   acres,  ett  ståtligt  hem  och  stora  välbygda 


89 

uthus.  Hans  födelseort  är  Hassel  a  i  Helsingland,  hvarifrån  han  utv. 
1850.  Han  var  en  af  de  12,  som  explorerade  Rio  Grand-floden  1860. 
Sällskapet  utgick  från  Pikes  Peak  i  Colorado  med  oxar,  men  ingen  väg- 
visare och  inga  —  vägar.  De  hunno  omsider  nämda  flod,  hvars  kurs  de 
sedan  följde  ner  till  Albuquerque  i  Nya  Mexico.  Der  sålde  de  sina  dra- 
gare,  bygde  3  båtar  och  begåfvo  sig,  tvärtemot  alla  råd,  utför  det  okända 
vattendraget  med  dess  8  långa  fall,  dem  ingen  före  dem  passerat,  samt 
landade  omsider  i  Elpaso,  der  de  afyttrade  båtarna  för  $50.  Före  denna 
märkvärdiga  och  djerfva  båtfärd  hade  man  hållit  strängt  före  att  Rio 
Grand  var  ofarbar  bland  annat  derför,  att  den  vid  ett  visst  ställe  skulle 
gå  under  ett  högt  berg.  Detta  vederlade  desse  svenskar.  Orsaken  till 
antagandet  i  fråga  funno  de  vara  det  förhållandet  att  floden  beskrifver 
en  vinkel  och  stryker  sedan  under  ett  bergpass,  der  klipporna  resa  sig 
1,000  fot  på  bägge  sidor. 

Orion  är  Westerns  "hufvudstad"  och  Ijgger  å  den  nordöstra  i  af 
sek.  28  och  den  sydyestra  i  af  sek.  27,  just  der  Rock  Island  &  St.  Louis- 
banan  och  Rock  Island  &  Peoriabanan  korsa  hvarandra.  Platsen  utlades 
den  26  Dec.  1853  af  Charles  W.  Dean,  hvadan  den  i  början  kallades 
Deanington,  hvilket  namn  gaf  vika  för  det  närvarande  1867. 

Samme  Dean  bygde  Orions  första  hus  och  öppnade  der  dess  första 
handel.  1856  företog  sig  Stephen  McCarthy  att  inleda  en  liten  affär 
med  rusgifvande  drycker.  Men  honom  gick  det  illa,  ty  ej  långt  efter 
inrättningens  öppnande  infunno  sig  der  fem  af  platsens  mera  beslut- 
samma fruntimmer  och  tömde  hans  lager,  icke  såsom  män  i  allmänhet 
tömma  varor  af  detta  slag,  d.  v.  s.  genom  strupen,  utan  i  rännstenen. 
Härför  blefvo  de  åtalade,  men  en  för  nykterhessaken  mer  än  för  den 
republikanska  frihetens  sak  ifrande  domare  friade  de  modiga  ama- 
zonerna. 

Innan  jernvägen  inkom  till  Orion  var  här  knappast  någon  rörelse. 
Men  sedan  Oktober  månad  1870,  då  ånghästen  började  trafva  genom 
platsen,  har  den  fått  en  lifaktighet,  som  lofvar  att  med  tiden  framkalla 
en  liten  stad  af  ingen  ringa  ordning.  Orion  har  nu  1,000  invånare,  och 
utaf  dessa  äro  200  af  svensk  börd.  Desse  hafva  här  en  luthersk  försam- 
ling, bildad  den  26  Maj  1870  af  30  personer,  bland  hvilka  voro 
Jonas  P.  Peterson,  A.  P.  Larson,  And.  Peterson,  C.  Erickson,  C.  M. 
Lindvall,  J.  P.  Carlson,  J.  A.  Peterson  och  andra.  Nu  är  kommuni- 
kanternas  antal  276,  som  representera  en  befolkning  om  440  själar, 
många  af  hvilka  naturligtvis  bo  i  Orions  omnejd.  Den  kyrka,  hvari 
denna-  församling  håller  sina  gudstjenster,  bygdes  1871  till  en  kostnad 
af  $4,500.  Samtidigt  anskaffades  ett  pastorsboställe  för  $2,000  och 
en  begrafningsplats  för  hvilken  betalts  §500.  Församlingens  pastor, 
hvilken  äfven  cjenstgör  såsom  superintendent  för  den  af  75  lärjungar  be- 
stående söndagsskolan,  är  Viktor  Setterdahl,  född  i  Oppeby,  Östergöt- 


90 

land,  den  20  Jan.  1844,  anländ  till  Amerika  1864  och  prestvigd  i 
Paxton  den  29  Juni  1873. 

I  egna  affärer  äro  följande  svenskar  inbegripne :  Henry  Johnson, 
som  eger  £  i  Orions  Mills,  vid  hvilket  verk  han  är  föreståndare.  Han 
är  född  i  Södra  Wi,  Kalmar  län,  den  22  Jan.  1832,  kom  med  sin  fader, 
Samuel  Jolmson,  till  Amerika  1848,  då  han  jemte  andra  underkastades 
de  mödor  med  hvilka  den  i  Andover-historien  beskrifna  färden  från 
Albany  till  Buffalo  var  förenad.  Sin  praktiska  bana  började  Johnson 
som  klerk  vid  ett  tegelbruk  i  närheten  af  Rock  Island.  Sedan  tillver- 
kade han  sjelf  tegel  ett  par  år  vid  Andover,  der  han  ännu  senare  blef 
handelsbiträde  hos  Jonas  Anderson  &  Geo.  E.  Peterson.  Efter  denna 
firmas  upplösning  försökte  han  sin  lycka  som  kringfarande  köpman, 
försökte  derpå  jordbruksyrket  i  Andover,  men  tröttnade  snart  på  grund 
af  missväxt  och  blef  åter  handelsexpedit  för  att  kort  derpå  återgå  till 
jordbruket,  som  han  efte>  ett  par  år  öfvergaf  och  tog  anställning  i  An- 
dovers qvarnverk,  der  han  förblef  7  år,  under  hvilken  tid  han  köpte  och 
förbättrade  en  farm  å  sek.  31,  Osco  township,  dit  han  drog  sig  tillbaka 
1870.  1872  sålde  han  egendomen  och  flyttade  till  Orion,  der  han  bygt 
ett  vackert  hem,  trifves  och  mår  väl.  Han  är  som  synes,  en  driftig  karl. 
Uppriktig  och  omtyckt  är  han  också,  men  derjemte  mycket  sjelfttändig 
i  religiöst  och  politiskt  tänkande,  och  på  grund  deraf  led  han  nederlag 
såsom  sheriffskandidat  å  greenbacks-partiets  valsedel  1878. 

Eric  Gabrielson  anlände  till  Amerika  1854  och  eger  nu  i  Orion  en 
stor  och  präktig  handelsbutik,  deri  han  bedrifver  affärer  med  specerier 
och  torra  varor,  hvarjemte  han,  i  sällskap  med  M.  B.  Lloyd,  nyligen  in- 
låtit sig  uti  bankaffärer. 

D.  A.  Danielson  är  juvelerare  och  urmakare;  Jahn  Nelson  gör  af- 
färer i  skodon;  Frank  Peterson  har  skräddarerörelse;  Grandien  &  Bu- 
deman förestå  smed-  och  vagnmakarerörelse;  Charles  Hultmark  är  bar- 
berare;  Frank  Dahlstedt  uppträder  som  målare  och  Chas.  P.  Larson 
spekulerar  i  spanmål. 


OSCO  TOWNSHIP 

ligger  öster  om  Western  och  norr  om  Andover  townships  och  är  utan 
tvifvel  i  agrikulturiskt  hänseende  Henry  countys  bästa  bit,  och  visst  är 
att  hvarje  fot  af  detta  township  framalstrar  så  präktig  och  så  ymnig 
säd  som  någon  annan  fläck  i  hela  staten.  Inga  större  strömmar  eller 
skogspartier  upptaga  marken,  som  är  något  vågformig  och  sluttande 
nog  att  hålla  sig  från  allt  för  mycken  väta  i  regntiden.  Matjorden  är 
öfverallt  från  18  till  32  tum  djup. 


91 

Till  följd  af  den  hos  de  tidigaste  nybyggarne  rådande  tron  att  slät- 
terna voro,  dels  på  grund  af  det  fria  spelrum  vinden  der  eger,  och  dels  på 
»rund  af  afståndet  från  skogen,  som  då  lemnade  det  enda  bränsle  man 
åtkom,  brydde  man  sig  icke  om  den  del  af  landet,  som  nu  utgör  Osco 
township.  1838  gjorde  någon  å  sektion  13  ett  försök  att  bosätta  sig, 
men  misslyckades.  Tretton  år  senare  eller  1853  flyttade  Albert  Melton 
ut  på  Crocker  Grove-farmen,  och  derifrån  daterar  sig  townshipets  hi- 
storia. I  den  lilla  historiken  öfver  Western  township  ses  att  det  första 
landköp  hvari  svenskar  voro  intresserade  var  det,  som  gjordes  af  Eric 
Janson  för  B.  H.-koloniens  räkning. 

De  svenskar,  hvilka  nu  lefva  och  verka  i  detta  township,  hafva  nä- 
stan alla  hitkommit  sedan  1862,  då  de  fleste  utgingo  från  den  öfverfulla 
Andover-kupan.  De  utgöra  tillsammans  omkring  300,  och  göra  raska 
framsteg  i  riktning  af  ekonomiskt  välstånd. 

En  af  Oscos  störste  jordbrukare  är  Samuel  Peterson  å  sek.  16,  som 
är  från  Tjärstad  i  Sverge,  hvarifrån  han  kom  till  Amerika  1859  och  till 
Henry  co.  1860.  Började  sin  bana  på  en  hyrd  farm  i  Colana  township, 
hvarifrån  han  flyttade  till  Western  1863,  köpte  han  1873  den  egendom  i 
Osco,  å  hvilken  han  nu  bor.  Denna  farm  består  af  520  acres  och  dera 
finnas  hästar  kor  och  svin  i  hundradetal,  vitnande  om  egarens  välmåga 
och  den  energi,  som  frambragt  den.  Samuel  Peterson  är  dock  blott 
ännu  i  sin  mannaålders  fulla  kraft,  hafvande  icke  uppnått  mer  än  43 
års  ålder.  Lefver  han  20  år  till,  så  blir  han  väl  en  af  vesterns  små 
penningefurstar. 

Svan  P.  Peterson  å  sek.  31  ha  vi  redan  omnämnt  i  skildringen  öf- 
ver Andover. 

Eric  A.  Peterson  å  sek.  31  är  äfven  en  af  Oscos  väl  försigkomne 
svenskar;  han  eger  en  247-acres-farm,  och  ett  stort  antal  andra  har  egen- 
domar i  omfång  vexlande  emellan  80  och  160  acres  hvardera,  som  i  lef- 
nadsteckningarne  skönjes. 

Osco  village  eller  by  börjar  sin  historia  med  den  30  Nov.  1870,  då 
marken  för  densamma  uppmättes.  Något  hus  blef  ej  bygdt  förrän  året 
derpå,  och  nu  fins  der  ett  par  dussin  jemte  60  personer,  af  hvilka  vår 
landsman  John  Johnson,  som  handlar  med  tyger,  skodon  och  kläder, 
och  modevaror  m.  ;n.  är  en.  Hans  lager  representerar  för  det  mesta  ett 
kapital  på  $10,000. 

Denne  Johnson  kom  till  Amerika  1857  och  slog  sig  då  ner  på  en 
50-acres-farm  i  Lynn  township,  hvarifrån  han,  efter  att  hafva  mött 
bara  motgångar,  flyttade  till  Andover  township  1862.  Der  blef  lyckan 
honom  blid.  Han  köpte  farm  på  kredit  och  sattes  genom  de  höga 
priser  å  jordbruksalstren,  som  kriget  förorsakade,  istånd  att  med  lätthet 
betala  den  på  tre  år.  Han  rår  nu  om  647  acres  utom  sin  egendom  i  Osco. 


92 
Han  är,  påstås  det,  Henry  countys  rikaste  svensk  och  torde  "vara  värd'' 
minst  880,000. 

John   Malcolm   Anderson   är  spanmålshandlare  och  har  i  Osco  en 
egen  "elevator." 


MUNSON  TOWNSHIPS 

läge  ar  österom  Osco,  men  har  icke  så  godt  jordbruksland  som  detta 
township.  En  i  sitt  slag  vigtig  county-inrättning,  nämligen  "The 
County  Infirmary,"  eller  fattighuset,  är  här  beläget,  omgifvet  af  fattigfar- 
men som  består  af  160  acres.  Bygnaden,  hvilken  fulländades  1871,  är  '.. 
uppförd  i  fransk  stil  och  eger  tvänne  flyglar,  förenade  genom  en  1 
mellanbygnad,  som  är  60  fot  lång  och  40  fot  vid;  när  de  framskjutande 
fiyglarne  räknas  blir  hela  längden  126  fot.  Den  är  två  våningars  höjd, 
är  bygd  af  Joliet-sten,  värmes  med  ånga  och  kostar  som  den  står  $50,000. 
De  arme,  som  här  åtnjuta  allmän  hjelp,  uppgå  vanligtvis  till  omkring 
70  i  antal. 

Våra  landsmän  ha  äfven  letat  sig  väg  till  detta  township.  Deras 
närvarande  antal  torde  vara  100,  af  hvilka  ett  dussin  äro  egna  jordbru- 
kare. Den  förste  svensk,  som  kastade  röst  vid  politiskt  val  i  Munson, 
var  A.  L.  Anderson,  hvilken  har  80  acres  å  sektion  35  —  och  det 
var  1864. 

Nämnde  A.  är  från  Skölfvened  i  Westergötland  och  kom  till  Ame- 
rika 1860.  När  kriget  utbröt  ingick  han  i  komp.  H  af  statens  första  ar- 
tilleriregemente och  tjenstgjorde  18  månader.  Efter  krigets  slut  ka- 
stades han  af  ödets  vågor  hit  och  dit  för  några  år,  men  hamnade  å 
sin  närvarande  farm  1872,  der  han  samma  år  valdes  till  town-assessor, 
hvarigenom  han  också  vardt  den  förste  embetsinnehafvaren  af  svensk 
börd  i  Munson.  I  townshipet  finnas  åtskilliga  kolgrufvor,  vid  hvilka 
många  svenskar  arbeta. 


GENESEO    TOWNSHIP 

ligger  norr  om  Munson,  består  af  en  del  utmärkt  farmland  och  är  en  af 
statens  äldst  bebygda  delar.  Dess  historia  går  40  år  tillhakas  i  tiden. 
Henry  co.  blef  i  början  intaget  och  bebygdt  af  kolonier:  Andover  af  en 
New  York-koloni,  Weathersfield  af  en  nyengländsk  koloni,  Bishop  Hill 
af  en  svensk  koloni  o.  s.  v.,  och  Geneseo  befolkades  af  ett  i  Genesee  i 
staten  New  York  bildadt  sällskap,  som  1836  utsände  en  af  3  bestående 
komité  att  undersöka  trakten  och  utse  läge,  i  hvilket  värf  James  M.  Al- 


os 

lan,  som  nade  bott  i  Branden burg-ny bygget,  var  dem  behjelplig.  Denna 
kommité  köpte  det  land,  hvarå  staden  Geneseo  nu  ligger,  för  $1.25  pr. 
acre,  hvarpå  den  for  hem  och  lemnade  sin  berättelse,  hvarpå  en  del  af 
kolonien  genast  begaf  sig  af  och  till  det  nya  hemmet  i  vestern,  dit  man 
efter  många  mödor  ankom  midt  i  vintern.  Två  tusen  acres  land  blef 
nu  taget  för  koloniens  räkning,  och  C.  K.  Bartlett  bygde  den  första 
kojan  vid  den  lilla  strömmen,  straxt  söder  om  stadens  läge.  En  annan 
Bartlett  bygde  sitt  bo  straxt  bredvid.  R.  S.  Stewart,  som  var  rädd  för  det 
sänka  läget  vid  bäcken,  bygde  litet  högre  upp,  hvilket  exempel  följdes  af 
många  andra.  Tillsammans  voro  desse  nyodlare  50,  och  sin  första  skörd 
inbergade  de  1837.  Sin  post  hemtade  de  i  3  år  vid  Andover,  men  erhöll 
eget  postkontor  1839,  då  of vannämnde  Allan  blef  Geneseos  förste  post- 
mästare. 

Staden  Geneseo  utlades  sommaren  1837.  Dess  första  arkitekto- 
niska verk  bestod  af  en  liten  hydda,  bygd  af  Elisha  Cane,  och  näst  i  ord- 
ningen kom  J.  C.  Woodfords  brädbygnad,  hvari  den  första  handelsbu- 
tiken öppnades.  Långsam  var  emellertid  stadens  tillväxt;  allting  stod 
så  godt  som  stilla  till  dess  att  Chicago — Rock  Island — Pacific-banan, 
1853  nådde  platsen,  då  staden  fick  nytt  lif .  Den  del  af  marken,  som  nu 
utgör  den  förnämsta  handelsdelen,  tillhörde  då  M.  Munson.  Dera 
bygdes  sommaren  1854  af  bröderna  Perry  Geneseos  första  tegelhus,  som 
nu  användes  af  bröderna  Green  för  möbelverkstad.  Fåfängt  försökte 
de  äldre  "settlarne"  att  hålla  handelslifvet  inom  sin  lilla  krets, — jernvä- 
gen  drog  nämligen  all  rörelse  till  i  närheten  af  stationen.  Huru  sam- 
hället utvecklats  kan  för  öfrigt  ses  af  dessa  uppgifter: 

1853  utgjordes  befolkningen  af  200  själar,  1860  af  1792,  1870  af 
3,042  och  nu  af  5,000.  Inkorporerad  blef  staden  den  16  Feb.  1865. 
Mycket  mer  af  intresse  kunde  sägas  om  denna  lilla  stads  allmänna  växt 
if  ån  en  koja  till  sin  närvarande  betydelse,  men  läsaren  vet  att  vi  hit- 
kommit  för  att  taga  reda  på  våra  landsmän  och  deras  förhållanden,  icke 
på  andras. 

Spår  af  svenskar  finnas  här  sedan  1852.  Här  voro  då  redan  John 
Gustus,  Lewis  Johnson  och  Carl  Johnson.  Den  förstnämnde  var  från 
Opphem  i  Ostergöthland  och  bodde  här  ända  till  för  3  år  sedan,  då  han 
for  vesterut,  till  Iowa,  efterlemnande  ett  serderles  godt  rykte  om  sig  så- 
som en  redlig  och  emot  alla  nykomne  landsmän  mycket  hjelpsam  man, 
och  är  det  derför  ledsamt  att  förnimma,  det  han  på  sin  ålderdom 
icke  befinner  sig  i  goda  omständigheter.  Så  tidigt  som  1854  var  han 
här  sin  egen  skomakare,  blef  sedan  handlande,  men  sålde  1862  sin  affär 
åt  N.  P.  Rosenstone.  Lewis  Johnson,  som  ännu  bor  här,  i  skäligen 
goda  omständigheter,  är  från  Småland,  och  Carl  Johnson  tillbringar 
sitt  lif  på  en  farm  utom  staden;  han  är  född  i  Wermland. 


94 

Året  1853  hitkom  Lars  Jonson  från  Skärstad  i  Småland  och  bor  nu 
å  eli  farm  om  80  acres  å  sek.  12,  norr  om  Green  River.  Carl  Tolin, 
hvilken  tjenade  såsom  frivillig  i  komp.  D.  Illinois  57  voluntärrege- 
mente,  var  också  en  af  de  tidigare  svenska  nybyggarne  och  bor  nu  i 
staden,  och  det  var  äfven  Adolf  Säfström  från  Ostergöthland,  som  är 
tillfinnandes  å  en  farm  ett  stycke  utom  Geneseo. 

De  flesta  svenskar,  som  anländt  till  trakten,  hafva  varit  mycket 
fattiga  och  på  grund  deraf  nödsakade  att  hålla  till  godo  med  det  s.  k. 
"svamp-landet,"  som  tid  efter  annan  blifvit  till  salu  utbjudet.  Och  de 
ha  ej  ens  kunnat  eller  vågat  taga  någon  större  del  deraf,  utan  istället 
slagit  sig  4  a  5  tillsammans  om  en  80-ac  res  -farm.  Detta  kan  synas 
som  ett  oblidt  öde,  men  märkas  bör  likväl  att  de  om  en  liten  tid  bli 
egare  af  högeligen  värderika,  om  än  små,  jordegendomar,  enär  detta 
sankland,  en  gång  dräneradt  och  uppodladt,  blir  outtömligt  i  frukt- 
barhet. 

Den  svensk-lutherska  församlingen  härstädes  bildades  i  John 
Gustus'  hem  den  27  Juni  1856  af  12  personer,  och  gudstjensten  hölls  i 
enskilda  hus  till  dess  att  kyrkobygnaden  vardt  fullbordad,  hvilket  hände 
1857.  1874  blef  detta  lilla  tempel  ombygdt  och  förstoradt,  och  mot- 
svarar nu  i  alla  afseenden  församlingens  behof.  Dess  förste  pastor  var 
Nils  Anderson,  som  ditkom  1865  och  qvarblef  till  1869.  Bland  andra 
förtjenster  denne  andans  man  ägde  var  den,  att  han  gerna  gjorde  allt 
han  kunde  för  att  biträda  nyanlände  landsmän  i  sökandet  efter  anställ- 
ning. Slutligen  öfvergaf  han  prestkallet  och  antog  en  landagentur  i 
Memphis,  Tennesee,  der  han  kort  derpå  afled.  C.  J.  Malmberg  vardt 
kallad  att  efterträda  honom  i  pastorsembetet  vid  Geneseo  församling, 
det  han  bestred  6  år.  Efter  hans  afgång  stod  embetet  ledigt  en  liten 
tid,  men  blef  snart  fyldt  af  P.  J.  Brodine,  som  nu  tjenstgör,  och  på  ett 
sätt,  som  gifver  allmän  belåtenhet. 

Pastor  B.  är  född  i  Hjelmaryd,  Småland,  den  12  Okt.  1846,  kom  till 
Andover  1853  och  prestvigdes  der  den  4  Juli  1875.  Hans  församling 
består  honom  med  ett  vackert  och  beqvämt  boställe.  Utom  församlin- 
gen, som  räknar  232  kommunikanter,  de  der  representera  en  befolkning 
om  395  personer,  står  under  hans  vård  en  söndagsskola,  som  har  50  lär- 
jungar och  John  Engdahl  till  superintendent. 

Den  svenska  metodistkyrkan  i  Geneseo  organiserades  af  Victor  Wit- 
ting  1864.  Till  en  början  höll  den  lilla  församlingen  sina  möten  i  den 
tyska  kyrkan  och  senare  i  Moderwells  Hall  med  pastor  A.  L.  Erickson 
som  tjenstgörande  predikant.  1866  inköptes  för  $600  en  tomt,  hvarå 
ett  för  behof  ven  afsedt  tempel  uppfördes.  Sedan  dess  hafva  såsom  pre- 
dikanter vid  församlingen  följande  personer  verkat:  O.  Gunderson  2  år, 
A.  L.  Erickson  1  år,  John  Lind  3  år,   John  Wigren  2  år  och  H.  W.  Ek- 


95 

lund  var  den  senaste.  F.  n.  finnes  ingen  och  församlingen  tycks  vara 
stadd  i  aftagande. 

I  Geneseo  bo  omkring  400  svenskar  och  i  den  kringliggande  nejden 
mom  townshipet  250,  alla  hållna  i  högaktning  för  sin  flit,  intelligens 
och  nykterhet. 

Äldst  ibland  de  svenska  affärsmännen  härstädes  är  N.  P.  Rosen- 
stone,  hvilken  nu  emellertid  drabbats  af  så  svåra  motgångar,  att  han 
måst  draga  sig  tillbaka.  John  Dedrick  från  Hycklinge  i  Linköpings 
Jän  har  drif  vit  rörelse  sedan  1865  såsom  medlem  af  firman  Dedrick  & 
Lawrence,  hvilken  handlar  med  specerier.  D.  tjenstgjorde  3  år  i  kriget, 
tillhörande  statens  19de  volontär  regemente.  John  Engdahl,  som  är 
"merchant  tailor11,  har  också  varit  sin  egen  sedan  sistnämnda  år  och  har 
nu  en  rar  Aldine  till  kompanjon.  Firman  gör  goda  affärer  i  sin  i  "Ge- 
neseo House"  belägna  lokal.  E.  är  från  Floby  i  Westergöthland  och 
kom  till  Amerika  1864. 

Peter  Johnson  från  Brearyd  i  Halland  har  varit  25  år  i  Amerika, 
5  i|Moline  och  20  i  Geneseo,  der  han  nu  drifver  målareyrket.  John  Ol- 
son är  skomakare  och  skohandlare  i  en  person,  samma  yrke  ega  Ander- 
son &  Aldine.  Jonas  Peterson  är  smed  och  vagnmakare;  John  Linn, 
skräddare  och  köpman;  Lindström,  vagnmakare  och  G.  Olson  byggmä- 
stare.    Se  vidare  lefnadsteckningarne. 


CAMBRIDGE    TOWNSHIP 

ligger  norr  om  Weller  och  öster  om  Andover  samt  består  af  flera  olika 
sorters  jordmån.  Genom  dess  midt  flyter  från  öster  till  vester  Edwards- 
ån,  och  å  sektionerna  8, 9, 10  och  11  fins  en  liten  skog,  Sugar  Tree  Grove 
kallad. 

Inom  detta  township  bo  omkr.  500  svenskar,  hälften  å  landet  och 
hälften  i  "köpingen"  Cambridge,  som  är  belägen  i  townshipets  nordöstra 
del  å  sek.  T  och  å  en  i  sanning  vacker  höjd.  Platsen  är  äfven  countiets 
"huf vudstad",  så  att  säga,  emedan  man  här  förlagt  county-sätet,  en  för- 
del som  Cambridge  har  én  strid  emellan  Andover  och  Geneseo  att  tacka 
för,  enär  båda  dessa  platser  ville  blifva  county-säte,  hvilket  hade  till 
följd  att  Cambridge  blef  det,  hvarom  vidare  kan  ses  i  Henry  countys 
historia. 

Upp  till  för  några  få  år  sedan  var  Cambridge  märkvärdigt  blott  för 
sin  tröghet  i  tillväxt.  Emellan  den  9  Juni  1843,  då  platsen  utlades,  och 
den  28  Juli  1845  bestod  befolkningens  enda  nämnvärda  bedrift  uti  flyt- 
tandet af  det  i  Morristown  stående  court-huset  på  rullar  till  Cambridge, 
hvilket  försiggick   på  två  dagar.     Detta  blef  senare  såldt  till  en  mr 


96 

Gaines,  som  förvandlade  det  till  salubod.  I  dess  ställe  Uppfördes  ett  an- 
nat något  bättre,  hvilket  nu  i  sin  ordning  gif vit  vika  för  ett  som  kostat 
875.000. 

Det  första  privata  huset  bygdes  af  John  Russel  och  bestod  uti  en 
enkel  stockhydda  samt  begagnades  för  smedja.  Samma  år  eller  1843 
uppförde  domaren  Tillson  en  lika  anspråkslös  hydda  för  sin  egen  räk- 
ning. 1848  vardt  ett  litet  hotell  byggt,  och  sålunda  kröp  samhället 
framåt  tills  1871,  då  det  underbara  förvandlingsmedel,  som  kallas  jern- 
vägen,  kom  och  med  sin  makt  skjöt  Cambridge  framåt;  så  att  det  nu  haf 
ett  par  tidningar,  flera  kyrkor,  en  mängd  ganska  stora  butiker,  många 
andra  inrättningar  och  2,000  invånare.  Utaf  dessa  äro,  som  ofvan 
nämnts,  omk.  250  svenskar,  de  der  nästan  alla  ditkommit  sedan  1870. 
Att  desse  landsmän  äro  af  en  driftig,  företagsam  klass,  derom  vitnar 
det  förhållandet  att  de  snart  nog  finnas  i  hvaije  yrkesgren  såsom  sina 
egna.  Och  belägen  som  platsen  är  endast  5  mil  från  det  genomsvenska 
Andover  och  för  öf rigt  egande  svenskar  rundt  omkring  sig,  måste  den 
vara  särdeles  gynsam  för  svenske  affärsmän. 

Här  träffas  på  affärsområdet  redan  följande  landsmän: 

A.  Wickström,  skodon  och  specerier;  A.  G.  Wolyn,  apotekare;  J.  C. 
Runström,  möbler;  A.  Olson,  dito;  mrs  Paulina  Nelson,  fotografisk 
atelier;  Frank  Lagerlöf,  sadelmakare;  Chas.  Cedergren,  skodon;  C.  Burr- 
man,  dito;  O.  Blomberg,  dito;  Dahlberg  &  Hanson,  jernkram;  J.  B.  Hu- 
lin,  vagnmakare;  Sam.  Anderson,. målare ;  P.  Berglund,  dito;  Otto  Ha- 
milton,  restaurant;  A.  Nord*,  dito;  och  Svan  E.  Svanson,  advokat. 

En  svensk-luthersk  församling  bildades  den  30  Maj  1875,  då  52  per- 
soner ingingo  som  grundmedlemmar.  Organisatören  var  pastor  Erland 
Carlson  från  Andover,  som  ännu  tjenstgör  såsom  hjordens  själasörjare. 
Församlingen,  som  nu  räknar  85  kommunikanter,  har  egen  kyrka,  köpt 
för  $2,700.  I  förening  med  densamma  står  en  söndagsskola,  som  har 
40  lärjungar. 


KEWANEE 


i  townshipet  med  samma  namn  är  en  af  Henry  countys1  förnämsta  stä- 
der och  uppsprang  för  omkring  25  år  sedan.  1853  var  platsen  ingen- 
ting annat  än  en  farm,  å  hvilken  de  vägfarande  emellan  Dixon  och 
Weathersfield  funno  passande  hviloställe.  Den  bygnad,  som  då  under- 
stundom tjenade  för  detta  ändamål,  tillhörde  bröderna  Potter  och  qvar- 
står  ännu,  något  norr  om  Phillips  Block,  såsom  ett  gammalt  land- 
märke. 

Townshipets  första  bebyggare  voro  en  John  Kilvington,  en  Robert 
Coultis-och  en  Cornelius  Bryant,  hvilka  anlände   hösten  1836.     Genom 


97 

deras  och  andras  bemödanden  lyckades  det  Kewanee,  som  blef  utlagdt 
den  1  Maj  1854  att  få  C.  B.  &  Q.-banan  lagd  genom  platsen.  Detta  hade 
till  följd  att  Weathersfield,  som  hade  gjort  förtviflade  ansträngningar 
att  vinna  denna  förmån,  gick  ner,  medan  Kewanee  gick  upp.  Det  ena 
Faftärshuset"  efter  det  andra  flyttades  på  rullar  från  W.  till  K.  och  un- 
der tiden  bygdes  i  den  senare  af  alla  krafter,  så  att  stället  hade  1,500  in- 
vånare efter  endast  18  månaders  tillvaro.  Det  fick  redan  sistnämnda  år 
eget  postkontor,  och  öfverste  Blish  blef  den  förste  postmästaren.  Han- 
del och  näringar  uppsprungo  och  utvecklade  sig  år  efter  år,  och  staden 
räknar  nu,  utom  ett  ansenligt  antal  vanliga  affärer  af  ej  ringa  betydelse, 
äf ven  några  fabriker  af  större  omfång,  hvarjemte  ett  större  kapital  här 
användes  för  kolbrytning,  som  skänker  sysselsättning  åt  en  skara  arbe- 
tare.   Befolkningen  uppgår  nu  till  4,000. 

Till  Kewanee  funno  svenskarne  väg  ganska  tidigt.  Eric  Erickson 
från  Nora,  nu  boende  i  Nekoma,  blef  såsom  medlem  af  Bishop  Hill- 
kolonien  trött  af  lifvet  der  och  flyttade  till  K.  1855,  då  han  genast  upp- 
satte en  liten  sadelmakareverkstad  och  rönte  vacker  framgång.  (Efter 
10  år  for  han  derifrån  och  satte  sig  ner  i  Altona)  1856  blef  ett  antal 
andra  kolonister  missnöjdt  med  förhållandet  på  "hillen""  och  följde 
Ericksons  exempel  i  att  utvandra  till  andra  orter,  och  vände  då  några 
sina  steg  till  Kewaiiee,  bland  andra  en  äldre  person  hvars  namn  också 
var  Eric  Erickson  och  hemort  också  Nora,  hans  tvänne  söner  Eric 
och  Peter,  Eric  Bengtson,  And.  Barlow  och  Hans  Lindgren.  Från  andra 
håll  kommo  samtidigt  Peter  Berglund,  John  Hedberg  och  Peter  West- 
lund, alla  från  Gestrikland,  John  Carlson  från  Småland  och  John  Peter- 
son från  samma  provins.  185T  blef  det  svenska  samhället  förökadt 
med  A.  Johnson  från  Gestrikland  och  1862  A.  Shoström  från  sam- 
ma ort. 

Af  desse  tidiga  Kewanee-svenskar  återfinnes  nu,  som  sagdt,  den  ene 
Eric  Erickson  i  Nekoma,  den  andre  återvände  till  Sverge  1867  och  dog 
ett  år  efter  återkomsten,  och  hans  tvänne  söner  foro  1857  till  Kalifor- 
nien, der  de  i  guldgrufvorna  förgäfves  sökte  sin  lycka  några  år.  Trötta 
derpå  begåfvo  de  sig  slutligen  upp  till  brittiska  Amerika,  der  lyckan 
var  dem  så  bevågen,  att  de  efter  blott  1£  års  förlopp  kunde  återvända 
till  fäderneslandet  med  100,000  kronor.  Der  gifte  de  sig  med  hvar  sin 
dotter  af  Eric  Erickson  i  Nekoma  otm  bosatte  sig,  den  ene  i  Upsala  och 
den  andre  i  Nora.  Barlow  är  nu  köpman  å  B.  H.  Qvar  i  Kewanee  bo 
endast  A.  Johnson,  P.  Berglund,  Peter  Westlund  och  John  Peterson. 
Utom  desse  torde  några  andra  finnas,  dem  läsaren  i  så  fall  träffar  i  lef- 
nadsteckningarna. 

Talrikast  voro  landsmännen  här  1870,  då  arbetet  i  kolgrufvorna  på- 
gick som  bäst;  af  desse  kolgrufvearbetare  ha  de  fleste  flyttat  till  Bloom- 
ington-trakten.       I   Kewanee,   town  och   township,   uppgår    nu    den 

VII 


98 

svenska  befolkningen  till  200  själar.  Ibland  dem  finnas  icke  många 
affärsmän,  men  svenska  handelsbiträden  äro  anstälda  litet  hvarstädes  i 
bodarne.  A.  Johnson  har  fotografi-atelir  och  H.  Nelson  gör  i  skodon. 
Flere  svenska  affärsmän  träffas  här  icke. 

En  svensk  luthersk  församling  kom  här  till  stånd  i  Sept.  1869,  räk- 
nade då  16  medlemmar.  Året  derpå  bygde  den  en  kyrka  för  $3,000. 
Den  räknar  nu  54  kommunikanter,  men  har  ingen  egen  pastor,  utan 
beror  på  pastorer  från  närbelägna  församlingar.  En  metodistförsam- 
ling  har  äfven  funnits,  men  har  genom  afflyttningar  från  orten  små- 
ningom sammansmältit  derhän,  att  några  regelmessisga  gudstjenster  ej 
längre  hållas. 


ÅTERBLICK  PÅ  HENRY  COTJNTY. 

Vi  hafva  härofvan  i  korta  (kanske  alltför  ofullständiga)  men  dock 
i  trogna  drag  skildrat  de  förnämsta  händelser  och  omständigheter,  som 
äro  förknippade  med  svenskarnes  uppträdande  såsom  nybyggare  i  Henry 
county.  Hvad  vi  hittills,  dock  icke  afsigtligt,  förgätit,  är  deras  rol 
såsom  medborgare.  Vi  ha,  det  är  sant,  i  hvarje  settlemen^s  historia  om- 
nämnt dem,  som  på  ett  eller  annan  fc  sätt  gjort  sig  bemärkte  i  politiskt 
hänseende,  men  vi  ha  icke  vidrört  dem  såsom  ett  manstarkt  och  vigtigt 
politiskt  element  inom  countiet  såsom  ett  helt.  Det  är  denna  skyldig- 
het vi  nu  gå  att  fullgöra. 

Till  att  börja  med  må  nämnas  att  svenskarne  å  få  orter  —  om  ens 
någonstädes  —  i  Amerika  varit  af  så  stor  politisk  vigt  som  här.  Detta 
naturligtvis  i  fråga  om  de  senaste  15  eller  20  åren,  ty  före  den  tiden 
voro  de  på  grund  af  sin  fåtalighet  mindre  bemärkta.  Dock,  gå  vi  till- 
baka till  Bishop  Hill-koloniens  första  år,  så  fiuna  vi  att  de  äfven  då  icke 
voro  maktlösa  och  följaktligen  icke  heller  förbisedde. 

Den  svenska  invandringen  till  Henry  co.  började,  måste  läsaren 
förstå,  långt  innan  det  republikanska  partiet  hade  sett  dagen.  Det  po- 
puläraste partiet  var  då  —  åtminstone  i  Henry  co.  —  det  demokratiska 
som  vid  den  tiden  ännu  icke  hade  gjort  sin  historia  mörk  genom  sym- 
pati med  slafaristokratien.  Vi  finna  derför  att  Henry  countys  första 
svenskar  med  få  undantag  alltid  voterade  den  demokratiska  valsedeln,  till 
dess  att  slaffrågan  trängde  sig  fram  i  förgrunden  och  vardt  dagens 
brännande,  då  de  blefvo  lika  starka  republikaner,  som  de  förut  hade  varit 
demokrater.  Såsom  ett  intressant  politiskt  minne  från  Bishop  Hill- 
koloniens tidigaste  dagar  ligger  framför  oss  ett  politiskt  bref,  skrifvet  af 
en  i  Chicago  då  bosatt  men  långt  för  detta  afliden  landsman,  P.  von 
Schneidan,  till  koloniens   föreståndare,   Eric  Janson,  som  ombedes  att  i 


J&aAt    M 


ainei. 


DÖD. 


Se  sid.  303. 


99 

den  då  pågende  presidentvalstriden  kasta  sitt  inflytande  på  kandidaten 
Tavlors  sida. 

Af  samma  skrif velse  framgår  att  alla  utländningar  voro  vid  valet  i 
fråga  röstberättigade  efter  blott  6  månaders  vistelse  i  staten,  hvilken  för- 
ordning emellertid  förändrades  i  den  år  1848  antagna  nya  statsgrund- 
lagen, som  föreskref  5  års  uppehåll  i  staten  innan  rösträttighet 
erhölls. 

På  grund  af  anförda  omständigheter  hade  kolonien  nyssnämnda  år 
ända  upp  till  100  röster,  hvilka,  kastade  för  ett  och  samma  parti,  vägde 
betydligt  i  den  allmänna  vågskålen  under  en  tid  då  countiets  röstberät- 
tigade ännu  räknades  endast  i  hundratal. 

Från  den  demokratiska  stråten  af  veko  kolonisterna  första  gången 
1854,  då  de  röstade  för  "anti-Nebraska-valsedeln,"  d.  v.  s.  för  dem,  som 
voro  emot  slafveriets  införande  på  Nebraskas  mark.  De  hade  voterat  för 
presidentkandidaten  Cass  1848  och  för  Pierce  1852.  1856  voterade 
Henry  countys  svenskar  mangrant  för  Fremont  och  den  rep.  valsedeln. 
Och  huru  skulle  de  kunnu  ha  gjort  annorlunda  med  sina  starkt  utpräg- 
lade antipatier  emot  all  slags  träldom !  —  Utan  att  begära  det  minsta 
favör  i  gengäld  fortforo  de  derefter  att  strida  under  det  republikanska 
baneret  tills  1868,  då  de  i  county-konventionen  anhöllo  att  en  svensk 
måtte  uppsättas  till  kandidat  för  något  embete.  Men  denna  billiga  be- 
gäran villforo  icke  de  personer,  som  höllo  de  politiska  trådarna  i  sina 
händer.  Svenskarne  togo  då  sjelfva  sin  sak  om  hand,  höllo  i  Andover 
en  svensk  konvention  och  utnämnde  der  kapten  A.  G.  Warner  till 
sheriffskandidat.  För  att  då  hjelpa  svenskarne  och  sålunda  vinna 
deras  goda  vilja,  underläto  demokraterna  att  uppsätta  någon  kandidat 
för  samma  embete,  utan  beslöto  istället  att  rösta  för  Warner,  som  också 
vardt  vald  med  135  rösters  majoritet. 

Emellertid  återvände  landsmännen  till  det  republikanska  partiet  och 
voterade,  med  några  i  Andover  såsom  undantag,  för  dess  valsedel  1869. 
Men  1870  funno  de  för  godt  att,  jemte  andra  svenskar  inom  det  då  5  :te 
kongressdistriktet,  till  kongressmedlem  inrösta  demokraten  Stevens 
istället  för  republikanaren  E.  C.  Ingersoll,  för  hvilken  de  hade  förlorat 
förtroendet.  Denna  handling  väckte  mycket  uppseende  och  ådrogo  sven- 
skarne ett  nästan  oblidkeligt  hat,  för  hvilket  kapten  Eric  Johnson  och 
Hon.  J.  W.  Olson  blefvo  isynnerhet  utsatta.  Man  tog  nämligen  för 
gifvet  att  dessa  ledare  hade  väckt,  närt  och  anfört  oppositionen  emot 
Ingersoll.  Vi  kunna  dock  intyga  att  de  hade  ytterst  litet  att  göra  med 
den  kraftiga  protest  Henry  countys  svenskar  denna  gång  inlade  emot 
hvad  de  ansågo  för  korruption.  Hvad  Johnson  serskildt  beträffar,  så 
följde  han  blott  med  den  oemotståndliga  strömmen. 

Annorlunda  var  det  1872.  Såväl  Johnsom  som  Olson  jemte  andra 
framstående  svenskar  inom  countiet  öfvergingo  då  till  det  liberal -republi- 


100 

kanska  partiet,  i  hvars  spets  Horaee  Greeley  stod  såsom  presidentkandi- 
dat; och  med  dem  följde  ett  ganska  aktningsvärdt  antal  landsmän,  ser- 
skildt  hvad  Weller  township  (B.  H.  och  trakten  deromkring)  vidkom- 
mer. Detta  s.  k.  "affall"  halp  visst  icke  hvarken  Greeley  eller  någon 
annan  högre  kandidat,  men  hade  likväl  till  verkan,  att  en  svensk,  herr 
Peter  Johnson  från  B.  EL,  uppsattes  och  invaldes  till  sheriff.  Det 
liberal-republikanska  och  demokratiska  partiet  utnämnde  till  kandi- 
dat för  samma  embete  kapt.  P.  M.  Wickström,  som  följaktligen  vardt 
slagen. 

Sedan  dess  hafva  republikanarne  under  inflytandet  af  en  viss  trygg 
känsla  förbisedt  alla  svenska  anspråk.  Greenbackspartiet,  till  hvilket 
många  svenskar  i  countyet,  isynnerhet  i  Weller  township,  anslutit  sig, 
hedrade  1878  hr  Henry  Johnson  från  Orion  med  kandidaturen  för 
sheriffsembetet,  men  var  för  svagt  att  invälja  honom.  Förtigas  bör  ej  att 
man  nu  börjar  finna  en  och  annan  svensk  demokrat  inom  countiet.  Hvad 
den  stora  mängden  vidkommer,  så  är  dock  den  ännu  republikanismen 
trogen  och  håller  nu,  som  fordom,  den  politiska  maktjemvigten  i  sina 
händer. 


SVEA  BRANDSTODSBOLAG 

är  en  af  Henry  countys  rent  svenska  institutioner.  Vi  säga  Henry 
countys,  derför  att  bolaget  blef  här  först  påtänkt  och  igångsatt,  men 
annars  omfattar  dess  verkningsfält  äfven  Knox  och  Mercer  counties. 

Inrättningen  stiftades  i  Altona  1868  och  började  sin  bana  med  57 
medlemmar  och  egendom  försäkrad  till  $41,000,  samt  med  Eric  Johnson 
för  president  och  Charles  Sanden  för  sekreterare. 

Den  första  årssammankomsten  hölls  i  Altona  den  23  Jan.  1869. 
Den  först  valde  pres.  och  sek.  blefvo  då  återvalde,  hvarjemte  J.  W. 
Williams  från  Wataga  valdes  till  vice  president  och  Gustaf  Johnson  till 
kassör.  Af  den  samtidigt  afgifna  berättelsen  framgick  att  medlemska- 
pet hade  stiget  till  100  och  försäkringarnes  totalsumma  till  $110,263. 
Under  samma  års  legislatur-session  vardt  bolaget  genom  dess  presidents, 
Eric  Johnsons,  bemödanden  (hr  Johnson  tjenstgjorde  som  klerk  i 
representanthuset)  inkorporerade  under  statens  lagar  och  beviljadt 
"charter." 

Det  andra  årsmötet  hölls  den  22  Jan.  1870  i  Wataga,  och  återval- 
des då  alla  de  gamle  embetsmännen  med  undantag  af  Sanden,  som  hade 
amyttat  till  Kansas,  h vadan  hans  plats  fyldes  af  Chas.  Johnson  från 
Altona.  Medlemskapet  var  nu  155  och  värdet  af  det  försäkrade  $243,- 
431.85.     Vid  den  tredje  sammankomsten,  som  ägde  rum  i  Altona  den 


101 

28  Jan.  1871,  valdes  J.  W.  Williams  till  pres.,  A.  Nordberg  från  B.  H. 
till  vice  pres.,  N.  Chester  från  Wataga  till  sek.  och  Svan  Anderson  från 
Weller  township  till  kassör.  Detta  år  fick  bolaget  vidkännas  sin  första 
förlust,  i  det  P.  Lewis1  hus.,  beläget  emellan  Galva  och  Kewanee,  och 
försäkradt  till  $770,  afbrann.  Snart  derefter  lades  en  butik  i  Altona  i 
aska  och  förorsakade  en  mera  kännbar  förlust,  dock  mest  på  grund  af 
sättet,  hvarpå  assuransbeloppet  indrefs.  Den  8  April  tog  Svan  Ander- 
son afsked  och  efterträddes  af  S.  M.  Johnson.  Den  2  Sept.  1871  afgingo 
äfven  presidenten  och  vice  presidenten,  då  Gust.  Johnson  från  Weller 
fick  den  enes  och  A.  P.  Cassell  från  Wataga  den  andres  rum. 

Det  fjerde  årsmötet  hölls  också  i  Altona,  vid  hvilket  tillfälle  ett  för- 
slag gjordes  att  förena  Svea  med  ett  i  Andover  existerande  dylikt  bolag, 
som  vid  sammankomsten  representerades  af  Gust.  Bengtson  och  Peter 
Westlund.  Till  följd  häraf  tillsattes  en  komité,  bestående  af  Gust. 
Johnson  och  A.  P.  Cassell,  med  uppdrag  att  underhandla  med  Andover- 
bolaget  vid  dess  derpå  följande,  sammankomst,  hvarpå  detta  möte 
ajournerade  för  att  sammanträda  i  Andover  den  12  Mars. 

Med  hänsyn  till  detta  Andover-bolog  må  nämnas,  att  det  hade 
uppkommit  något  tidigare  än  det  i  Altona  bildade,  och  på  följande 
sätt. 

Henry  countys  svenskar  hade  gång  efter  annan  illa  bedragits  af 
''The  Winneshiek"  och  andra  skojande  assuransbolag.  Detta  föranled- 
de tvänne  i  Berlin  bosatte  äldre  landsmän  att,  efter  mogen  öfverlägg- 
ning,  vidtaga  åtgärder  för  bildandet  af  ett  bolag  efter  de  svenska  läns- 
bolagens plan.  De  anmodade  en  yngre  person  att  i  skrift  uppställa 
denna  plan,  och  derpå  begåfvo  de  sig  sjelfve  från  hus  till  hus,  anhållan- 
de om  namn-underskrifter  af  sådana  som  önskade  blif  va  medlemmar  af 
det  föreslagna  bolaget.  Några  skrattade  åt  den  nya  idén,  men  flertalet 
af  de  omkring  Berlin  och  Andover  boende  svenska  nybyggarne  omfat- 
tade saken  och  gjorde  verklighet  deraf.  Någon  legaliserad  tillvaro 
fick  dock  icke  bolaget  förrän  det  senare  sammanslogs  med  Svea,  hvilket 
skedde  den  12  Mars  1872,  då  följande  personer  valdes  till  styresmän  för 
det  konsoliderade  bolaget,  nemligen  till  president,  John  A.  Larsson  från 
Andover;  vice  dito,  L.  Headstrom  från  Galva;  sek.,  Gust.  Bengston  från 
Lynn,  och  kassör,  A.  P.  Falk  från  New  Windsor. 

Det  första  årsmötet  hölls  sedan  i  Galva  den  28  Jan.  1873,  då  nyss- 
nämda  embetsmän,  med  undantag  af  Headstrom,  som  hade  flyttat  till 
Nebraska  och  i  livars  ställe  G.  Fair  vardt  vice  pres.,  till  styrelsen  åter- 
valdes. Vid  det  sjette  årsmötet,  som  egde  rum  i  Alpha,  blefvo  samma 
styrelsemän  igen  återvalde,  men  vid  det  sjunde,  hvilket  hölls  å  samma 
plats,  vardt  N.  Gustus  från  Lynn  vice  president,  och  John  Samuelson 
kassör.  Af  skattmästarens  berättelse  framgick  då,  att  bolaget  hade 
under  året  intagit   $803,53  och  utgif  vit  $615.81,  egande  således  å  hand 


102 

$187.72.  Vid  det  åttonde  mötet  i  Orion  1876  återvaldes  den  gamla  sty- 
relsen. Vid  det  nionde  å  B.  H.  1877  valdes  N.  Grustus  till  president  och 
John  A.  Larson  till  vice  pres.;  ingen  annan  förändring.  Vid  Alpha- 
mötet  påföljande  år  valdes  S.  P.  Peterson  till  vice  pres.,  och  C.  J.  Mag- 
nuson från  Lynn  till  sek.,  och  den  ll:te  årsstämman  blef  sammankallad 
till  Orion  den  28  Jan.  1879,  då  A.  P.  Falk  valdes  till  vice  president. 
Bolaget  har  nu  562  medlemmar;  den  hos  detsamma  brandförsäkrade 
egendomen  uppgår  i  värde  till  $534,084.  Vid  dess  nästa  sammankomst 
kommer  åtskilliga  af  erfarenheten  rekomenderade  förändringar  i  stad- 
garna att  vidtagas,  i  och  för  hvilket  en  komité  med  uppgift  att  under- 
söka och  öfverväga  det  härför  gjorda  förslaget  redan  tillsatts.  För  öf- 
rigt  går  bolaget  sin  bana  jemnt  framåt  utan  svårigheter.  Dess  plan  är 
den  ömsesidiga  eller  "Mutual,"  och  under  densamma  hafva  medlemmar- 
ne  ännu  icke  behöft  att  i  brandskada  utbetala  mer  än  10  cents  å  hvarje 
$100  af  assurerad  egendom,  d.  v.  s.  en  tiondels  procent.  Utgifter  för 
höga  löner  åt  sina  embetsmän  förekomma  icke  och  bedrägerier  äro 
okända;  eleganta  och  rikt  utstyrda  kontorsrum  behöfver  man  ej,  och 
derför  slipper  man  också  att  skattas  för  höga  hyror  och  andra  dermed 
förknippade  utgifter. 


ROCK  ISLAND  COUNTT 

tgöres  af  en  landremsa  längs  Mississippiflodens  östra  strand,  36  mil  i 
längd  och,  på  grund  af  flodens  krokiga  lopp,  hvad  bredd  och  form 
beträffar  högst  irregulär  och  "konstig."  Landstycket  bildar  i  det  hela 
en  triangel,  vid  hvars  nedre  (södra)  hörn  staden  Rock  Island  eger 
sitt  läge. 

Countiets  fysiska  drag  äro  många  och  omvexlande.  An  möter 
ögat  en  bred,  sandig  slätt,  än  en  brant,  skogbevuxen  höjd,  än  åter  ett 
stycke  s.  k.  bottoniland  eller  lågländt  farmland.  Vid  Cordova  t.  ex,  reser 
sig  plötsligt  den  ena  s.  k.  "bluffen"  efter  den  andra  från  den  låga  sand- 
slätten, följande  flodernas  fader  i  dess  slingrande  lopp  liksom  för  att 
bilda  en  vaktkedja  åt  densamma.  Vid  Rock  Island  och  Moline  draga 
sig  dessa  kullar  en  mil  eller  så  tillbaka  ifrån  stranden,  sträcka  sig  se- 
dermera till  Rockfloden  och  följa  dess  strand  såsom  de  följa  Mississppi- 
floden. 

Den  största  delen  af  countiets  högland  ligger  omk.  75  fot  öfver  sist- 
nämnda flod  och  är  mycket  kuperadt,  understundom  riktigt  vildt,  ej 
sällan  romantiskt. 

För  jordbrukaren  erbjuder  countiet  ej  många  fördelar.  Landet  ar 
på  många  ställen  ofruktbart,  liggande  för  lågt  eller  för  högt  för  odling. 
De  delar,  som  odlas,  äro  deremot  högeligen  bördiga.  Utom  Mississippi, 
som  följer  Rock  Islands  hela  längd  från  norr  till  söder,  löper  midt  ige- 
nom countiet  den  i  Wisconsin  upprinnande  Rockfloden,  som  lemnar  åt- 
skilliga förträffliga,  af  folket  använda  vattenfall  under  sitt  lopp. 

Är  Rock  Island  county  jemförelsevis  armt  å  jordbrukets  vägnar,  så 
tager  det  igen  skadan  med  sina  kolgrufvor.  Ej  mindre  än  26  sådana 
bearbetas  ordentligt  8  månader  hvarje  år,  hvarjemte  20  andra  finnas, 
hvari  arbetet  drifves  mera  oregelmässigt.  I  alla  dessa  minor,  som  de 
här  kallas,  sysselsättas  närmare  1,000  män,  de  der  bryta  300,000  ton  kol 
om  året,  i  värde  uppgående  till  §6.00,000  efter  $2.00  per  ton  vid  minan. 
Utom  denna  rika  hjelpkälla  eger  folket  många  goda  kalkstensbrott  och 
brott  för  bygnadssten. 

Hvad  naturskönhet  angår,  så  fins  längs  hela  Mississippis  3,000  mils 
långa  lopp  knappast  ett  enda  ställe  som  öfverträffar  staden  Rock  Islands 
läge.  Det  ser  ut  som  naturen  der  hade  gjort  en  serskild  ansträngning 
att  frambringa  något  på  en  gång  stort  och  skönt.    Rock  Island  betyder 

103 


104 

klippön.  En  sådan  ö  reser  sig  här  midt  i  floden.  Den  är  flera  mil  lång 
och  nära  en  mil  bred  samt  betäckt  af  ett  rikt  och  frodigt  jordlager  och 
beväxt  af  en  ståtlig  skog  som  bildar  tjusande  små  lundar,  dem  konsten, 
hvars  hand  man  spårar  litet  hvarstädes,  mycket  förskönat. 

Å  den  nedre  delen  af  denna  ö  bygdes  1816  Fort  Armstrong.  Den 
10  Aug.  samma  år  ankomnio  till  platsen  en  fru  Davenport  och  en  fru 
Lewis,  nu  fru  Goldsmith,  hvilka  damer  voro  de  första  amerikanskorna, 
som  hade  seglat  så  långt  uppför  Mississippi.  Den  första  ångare  som 
lade  till  vid  ön  var  "Virginia,"  hvilken  ankom  1823  från  Prairie  du 
Chien  med  proviant  för  besättningen  å  Fort  Armstrong.  Det  första 
landet  togs  i  Rock  Island  co.  i  anspråk  af  öfverste  George  Davenport 
och  Russel  Farnham  den  19  Okt.  1829.  Denne  öfverste  Davenport, 
som  tillhörde  fästningens  garnison,  och  hans  hustru  voro,  utom  solda- 
terna, för  13  år  de  enda  hvita  personer  å  denna  ort.  1825  vardt  han 
utnämnd  till  postmästare  på  ön  och  tio  år  senare  köpte  han  i  förening 
med  några  andra  det  land,  å  hvilket  staden  Davenport  senare  bygdes. 

Ett  tiotal  af  år  före  denna  händelse  hade  nämnda  Farnham  anländt 
till  orten  och  ingått  kompaniskap  med  D.  om  pelsvaruhandel  i  trakten  och 
ett  par  år  senare  bygde  de  det  hus,  som  blef  Rock  felands  första  "court- 
house."  1828  ankommo  hit  några  hvita  personer  och  slogo  sig  ner  såsom 
nybyggare.  Bland  dem  var  John  W.  Spencer.  1831  hade  af  denna  lilla 
början  blifvit  ett  settlement  som  var  manstarkt  nog  att  utrusta  58  män 
for  det  i  Bureau  countys  historia  nämnda  indiankriget.  1833  organi- 
serades countiet  och  den  5  :te  Juli  samma  år  valdes  de  förste  embetsmän- 
nen.  1835  förlades  countysätet  i  Stephenson,  hvilket  namn  sedermera 
förändrades  till  Rock  Island,  den  nuvarande  staden.  1836  bygdes  det 
första  fångelset,  bestående  af  ett  tvåningar  högt  blockhus.  Det  stod  å 
tomten  No.  5  i  qvarteret  No.  15,  gamla  staden.  Första  steget  till  upp- 
byggandet af  det  nuvarande  domstolshuset  (courthouse)  togs  1836  och 
1837  fulländades.  Arbetet  å  den  nya  fängelsebygnaden,  som  fullända- 
des 1857,  kostade  $60,000. 

Som  allmänt  bekant  är  eger  nationalregerigen  å  ofvannämnda  ö  en 
af  sina  arsenaler.  Tanken  att  hit  förlägga  denna  väldiga  inrättning 
uppstod  1839,  men  något  verksamt  steg  togs  ej  förrän  1861  och  ej  förr- 
än 1865  blef  något  anslag  gjordt  för  ändamålet.  Den  första  planen 
var  att  upprätta  fem  större  bygnader  för  vapenkus  och  lika  många 
vapensmedjor,  alla  lika  i  storlek  samt  hvart  och  ett  försedt  med  en  till- 
by  gnad  för  vapnens  mottagande  efter  tillverkningen;  derjemte  krutma- 
gasiner,  kul- och  bombgjuterier,  barracker,  hus  f ör  officerare,  sjukhus 
och  andra  nödvändiga  bygnader.  Meningen  är  äfven  att  verkstäderna 
skola  drifvas  med  vattenkraft,  dock  äro  maskinerna  så  inrättade  att 
ångkraft  kan  vid  dem  användas,  om  så  behöfves.  Hvarje  verkstads 
f acad,  utom  gjuterierna,  blir  två  våningar  hög,  försedd  en  hög  undervå- 


105 

ning  och  110  fot  lång. ,  Af  dessa  10  hufvudbygnader  äro  nu  6  färdiga, 
alla  bygda  som  om  de  voro  ämnade  att  stå  ett  tusen  år.  På  det  läsaren 
må  fatta  vidden  af  det  sålunda  begynta  arbetet  vilja  vi  vidare  upplysa, 
att  verkstäderna  komma  tillsammans  att  upptaga  en  grundyta  af  36 
acres,  att  det  skall  fordras  2,000  hästars  kraft  för  maskinernas  drifvande, 
att  det  skall  behöfvas  från  sju  till  tio  tusen  män,  när  allt  är  i  full  gång, 
att  de  o  vapensmedjorna  skola  förfärdiga  3,000  bakladdnings  gevär  omda- 
gen  och  ammunitionsverkstäderna  ett  motsvarande  förråd  ammunition, 
samt  rustningsartiklar  för  kavalleri  och  infanteri. 

För  arbetet  hittilldags  har  utgifvits  penningar  som  följer:  A  arse- 
nalen $1,286,500;  för  landet,  $293,600;  för  erhållande  af  vattenkraft, 
#695,400;  för  magasin  och  barracker,  $222,500;  för  bron,  som  förenar  ön 
med  landet,  $1,136,400;  för  reparationer,  $353,000;  för  verkstäder 
$1,885,350;  för  gator  och  vägar,  038,000;  för  maskiner  och  verktyg, 
$192,500,  samt  för  åtskilligt  annat  nära  8150,000. 

Innan  vi  lemna  Rock  Island  är  det  så  godt  att  göra  ett  besök  i  den 
lilla  närbelägna  platsen  Goal  Valley,  der  äfven  ett  litet  antal  landsmän 
finnes.  Den  förste  som  letade  sig  väg  hit  var  Fred.  Freeberg,  från 
Rock  socken  i  Östergötland,  hvilken  hitkom  for  17  år  sedan  i  sällskap 
med  J.  F.  Austrin,  som  sedan  dess  afflyttat  till  Red  Oak  i  lowa. 
Denne  Freeberg  drifver  här  sadelmakarerörelse.  A.  M.  Blomqvist  sys- 
selsätter sig  med  specerihandel,  J.  P.  Bratt  &  Söner  ega  jernkram-  och 
tenvaruhandel,  och  P.  Ekholm  har  skomakarerörelse.  Dessutom  uppe- 
hålla sig  här  12  andra  svenska  familjer,  hvilka  taga  sig  tämligen  bra 
fram. 

Ej  långt  från  Rock  Island  countys  gräns  bor  å  sektion  36  i  Port- 
land township,  Whiteside  county  en  gammal  man  vid  namn  Christian 
Benson,  hvilken  sannolikt  är  staten  Illinois'  äldste  svenske  nybyggare. 
Född  i  Göteborg  1805  gick  han  till  sjös  vid  sju  års  ålder  och  fortsatte 
sjölifvet  till  sitt  30  :de  år.  I  Amerika  landsteg  han  för  första  gången 
1819.  År  1827  gifte  han  sig  i  Providence,  staten  Rhode  Island,  med 
Maria  Bautherson.  Derpå  for  han  åter  till  sjös  och  landade  för  tredje 
gången  i  Amerika  1835,  sedan  hilket  år  han  varit  bosatt  i  Portland 
township,  der  han  mår  väl  och  hjelpes  af  tvenne  uppvuxna  barn.  Han 
tillhör  intet  kyrkosamfund,  men  är  varm  anhängare  af  det  republkanska 
partiet. 


STADEN  ROCK  ISLAND 

är  väl  utlagd  och  välbygd,  med  en  befolkning  af  12,000  själar.  Läget  är 
högländt  och  naturskönt  samt  stort  nog  för  en  stad  med  100,000  invå- 
nare. Förenad  med  staden  Moline  å  ena  sidan  medelst  en  spårväg  (blott 
ett  par  mil  skilja  de  båda  städerna)  är  den  å  den  andra  sidan  genom  en 
öfver  Mississippi-floden  spänd  bro  sammanlänkad  med  Davenport.  Från 
någon  hög  punkt  i  staden  eger  man  å  en  vacker  sommardag  en  härlig 
syn.  Man  ser  de  tre  syskonstädernas  mot  himlen  pekande  kyrkspiror» 
de  höga  fabriksskorsten arne  med  sin  bolmande  rök,  den  ståtliga  ön  i  den 
öppna  klarblåa  floden,  hvars  bägge  armar  liksom  omsluta  den  i  en 
moderlig  famn,  den  jättelika  bron  med  sina  ofantliga  spann  och  pelare* 
de  intagande  villorna  och  mycket  mer,  allt  sammanfattadt  inom  ramar, 
som  bildas  af  skogar  och  berg. 

Inom  staden  Rock  Island  hafva  fyra  särskilda  jernbanbolag,  hvars 
banor  här  sammanstöta,  anlagt  verkstäder.  Dessa  bolag  äro :  Chicago- 
Rock  Island— Pacific,  Rock  Island-Peoria,  Rockfor  d-Rock  Island-St. 
Louis  och  Western  Union.  I  fabriksväg  finnas  här  en  ylletygsfabrik, 
två  fabriker  för  tillverkning  af  jordbruksverktyger,  fyra  ånghyflingsverk, 
två  maskinverkstäder,  två  ångqvarnar,  två  ångsågar,  fyra  kaminfabri- 
ker, fyra  vagnsfabriker,  två  jernverk,  ett  glasbruk  och  en  limfabrik. 
Staden  gläder  sig  åt  9  kyrkor  och  ett  operahus,  som  lär  vara  ett  af  de 
bästa  i  hela  vestern. 

Svenskast  å  Platsen. 

Den  svenska  befolkningen  i  Rock  Island  anslås  i  antal  till  1,200, 
de  flesta  af  hvilka  uppehålla  sig  med  arbete  i  fabrikerna  och  vid 
regeringens  verk. 

Med  säkerhet  kan  antagas  att  denna  svenska  koloni  aflades,  så  att 
säga,  1848,  då  Bishop  Hill-kolonien  å  ön  anlade  sitt  fiskläge.  Ett  hälft 
dussin  af  jansonister  med  N.  J.  Hollander  som  ledare  utgjorde  förposten, 
och  när  kolonien  året  derpå  hemsöktes  af  koleran,  flydde  många  andra 
derifrån  till  denna  ö,  men  medförde  olyckligtvis  smittan,  som  snart  nog 
började  härja  här  lika  omildt  som  å  Bishop  Hill.  Bland  dem,  som  då 
föllo  för  den  förskräckliga  farsoten,  voro  Eric  Janssons  hustru  och 
tvänne  barn,  hvilka  jemte  de  andra  offren  blefvo  å  ön  jordade, 
106 


107 
Af  de  landsmän,  som  nu  finnas  i  Kock  Island,  är  utan  tvifvel  A.  J. 
Swanson,  hvilken  hitkom  1850,  den  äldste.  Han  slog  sig  mycket  tidigt 
på  handel  härstädes,  var  "mån  om  sig",  tog  väl  vara  på  sina  förtjenster, 
utvidgade  sin  affär  år  efter  år,  och  har  nu  en  stor  rörelse  med  skodon, 
läder  och  allt  livad  en  skomakare  behöfver.  Utom  sitt  i  denna  handel 
insatta  kapital  eger  han  mycket  i  bankaktier,  hela  hans  förmögenhet 
uppgående  till  omkring  $50,000  —  vackert  nog,  när  man  är  endast  50 
år  och  ogift. 

En  annan  framstående  Rock  Island-svensk  är  John  Bengtson, 
hvilken  varit  här  sedan  1862.  B.  var  då  endast  19  år  och  ingick  som 
klerk  i  ett  apotek,  men  var  redan  1868  i  stånd  att  börja  samma  slags 
rörelse  å  egen  hand  och  har  sedan  dess  genom  klokhet  och  affärsför- 
måga uppnått  den  ståndpunkt,  att  han  är  nu  en  af  stadens  främste  män. 
Hans  "business  block"  är  ojemförligt  den  bästa  bygnaden  i  staden. 
Det  är  fyra  våningar  högt  med  ,tbasement"  dessutom,  100  fot  långt  och 
40  fot  bredt.  Bygnaden,  som  är  uppförd  i  vacker  modern  stil  och  på 
det  solidaste  sätt,  har  kostat  $50,000,  hvilket  ändå  icke  är  mycket  mer 
än  hälften  af  B  :s  förmögenhet.  Sjelf  använder  han  en  af  de  eleganta 
hörnbutikerna  för  sin  egen  apotekarerörelse  och  hyr  ut  de  öfriga  jemte 
de  öfra  våningarna,  hvilka  äro  inredda  för  kontor  och  mötesrum. 

Följande  svenska  affärsmän  märkas  dessutom:  L.  Shiller,  affärsför- 
rättare  för  firman  Weyerhauser  &  Denkman ;  Oliver  Olson,  advokat; 
Magnus  Peterson,  Chas.  Roberg,  Svan  Kling  och  John  A.  Johnson,  alla 
skomakare;  Carl  Blomberg,  specerihandlare  ;  And.  Palmq vist,  målare; 
K,  A.  Norling,  fresko-  och  skyltmålare ;  Fred.  Appelqvist,  M.  Nelson 
och  Carl  Youngberg,  värdshusvärdar. 

Kykkob. 

I  Rock  Island  bildades  den  13  Aug.  1852  Illinois'  första  svenska 
baptistförsamling  af  tre  personer:  A.  T.  Manfcie,  P.  Söderström  och 
Fredrika  Boberg.  Sina  gudstjenster  höllo  dessa  i  början  uti  ett  litet 
skolhus  vid  det  stora  torget  (public  square),  men  1855  bygdes  en  kyrka, 
som  kostade  $1,500.  Denna  fick  sitt  läge  å  Fifth  avenue  emellan  20de 
och  21sta  gatorna.  Den  på  sin  tid  mycket  bekante  Gustaf  Palmqvist, 
som  sedan  aflidit  i  Sverige,  vardt  församlingens  förste  predikant.  Efter 
honom  kom  A.  G.  Svedberg,  derpå  A.  Norelius,  så  N.  G.  Rundqvist, 
sedan  O.  Lindh  och  slutligen  L.  L.  Frisk.  Ur  församlingen  har  såsom 
missionärer  utsändts  4  personer,  genom  hvilkas  verksamhet  flera  nu 
blomstrande  samfund  uppstått.  Denna  församling  eger  den  historiska 
märkvärdigheten  att  vara  den  första  svenska  baptistförsamlingen  i 
verlden,  och  från  densamma  såsom  ett  frö  har  sprungit  den  stora  och 
växande  baptistkyrka  Sverige  nu  eger.     A.  Viberg,  nu  pastor  vid  Stock" 


108 

holms  andra  baptistförsamling,  verkade  en  tid  i  Rock  Island.  A.  T. 
Mankie  begaf  sig  äfven  på  väg  hem  till  fäderneslandet,  men  omkom  vid 
ångaren  "  Austrias"  brand  på  hafvet  1858.  Ofvannämnde  P.  Söderström 
bor  i  Iowa,  och  der  träffas  äfven  mrs  Boberg. 

Den  svensk-lutherska  församlingen  har  existerat  sedan  1870,  då 
Rock  Islands  svenska  lutheraner  blefvo  trötta  af  att  färdas  till  Molines 
kyrka,  hvadan  de,  28  till  antalet,  (alla  utom  John  Peterson,  Gustaf 
Peterson  och  Magnus  Peterson  ogifte  män  och  qvinnor)  beslöto  att 
upprätta  en  menighet  och  bygga  en  kyrka.  Men  hvar  skulle  medlen 
tagas  ?  Det  var  den  svåra  frågan.  Ty  de  flesta  voro  fattige  arbetare. 
Emellertid  var  en  amerikanare  vid  namn  William  Davenport  frikostig 
nog  att  skänka  dem  den  för  ändamålet  nödvändiga  tomten,  och  det 
nödvändiga  kapitalet  lånade  de  af  John  Peterson,  som  nu  lär  bo  någon- 
städes  i  Missouri.  När  omsider  det  lilla  templet  var  färdigt  hade  det, 
utom  mycket  skänkt  arbete,  kostat  8720.  Sedan  dess  har  det  ombygts 
tvänne  gånger  och  värderas  som  det  nu  står  till  $ 2,000.  Under  tiden 
har  medlemskapet  förökats  till  158 ;  dess  pastor  är  professor  Hasselqvist, 
och  öfver  söndagsskolans  40  lärjungar  presiderar  Nils  Johnson. 

Augustana  College. 

Till  staden  Rock  Islands  ledande  institutioner  hör  detta  svensk- 
lutherska läroverk.  Det  är  beläget  i  stadens  östra  del,  å  hörnet  af 
Seventh  och  Robbins-avenyerna.  I  verkligheten  tycks  det  dock  ha 
intet  med  staden  att  göra.  Det  ligger  visserligen  inom  dess  råmärken, 
men  ändå  så  fritt  och  upphöjdt,  att  den  med  de  geografiska  lokalförhål- 
landena obekanta  tycker  att  det  tillhör  landet.  Dess  läge  är  en  natur- 
skön höjd  omkring  midt  emellan  Rock  Islands  hufvuddel  och  Moline. 
Från  denna  höjd  öfverskådar  Augustana  dessa  båda  städer,  Davenport, 
Arsenalsön  och  hela  den  kringliggande  härligheten  —  en  den  mest 
storartade  vy,  som  någonstädes  erbjuder  sig.  Bygnaden,  rymlio-  och 
ståtlig,  omgifves  å  den  vackra  marken  af  sköna  träd  och  andra  växter, 
lugn  råder  deromkring  och  frid  andas  inom  inrättningen,  —  allt  full- 
komligt öfverensstämmande  med  de  studerandes  behof  och  önskningar. 

Som  allmänt  bekant  är,  upprättades  detta  läroverk  i  Paxton,  Ford 
co.  111.,  hvarifrån  det  hitflytttades  1874,  då  och  påföljande  år  bygna- 
den uppfördes  till  en  kostnad  af  $50,000,  hvilken  summa  till  en  stor  del 
donerades  af  i  Moline  och  Rock  Island  bosatte  amerikanare.  Dess 
historia  är  för  öfrigt  i  korthet  följande: 

Redan  vid  bildandet  af  Augustana-synoden  eller,  rättare,  vid 
synodens  första  sammankomst,  som  hölls  i  Clinton,  Wisconsin,  Juni 
1860,  bragtes  å  bane  förslaget  att  upprätta  en  skola  för  utbildandet  af 
predikanter  och  lärare.     Detta  förslag  antogs  och  verket  sattes  kort 


é0f.    <sf.      t/    yföa*t<&&a&f/. 


ROCK  ISLAND. 


Se  eid.  304. 


109 

derpå  i  gång.  En  skola  anlades,  som  då  fick  namnet  Augustana 
Seminarium  och  förlades  i  Chicago.  Dess  första  professor  vardt  pastor 
L.  P.  Esbjörn,  som  då  hade  tjenstgjort  två  år  som  professor  i  Illinois 
/State  University  i  Springfield.  Sin  nya  plats  bibehöll  han  tills  sommaren 
1863,  då  han  återvände  till  Sverige.  Vid  denna  tid  bestod  lärjunge- 
antalet af  från  15  till  20.  Inkorporerad  under  statens  lagar  blef 
inrättningen  vid  det  synodal-möte,  som  hölls  23 — 29  Juni  1863.  Samti- 
digt beslöts  att  förflytta  den  till  staden  Paxton,  och  prof.  Hasselqvist, 
då  pastor  vid  församlingen  i  Galesburg,  valdes  att  intaga  det  genom 
Esbjörns  hemresa  ledigvordna  professoratet.  Skolans  direktion  köpte 
för  ändamålet  i  Paxton  en  äldre  skolbygnad,  jemte  hvilken  bygdes 
samma  sommar  ett  nytt  hus  å  en  af  prof.  Hasselqvist  skänkt  tomt. 
Under  första  året  af  läroverkets  tillvaro  här  besöktes  det  ej  af  mer  än 
sju  svenska  och  tre  norska  lärjungar,  och  prof.  H.  var  den  ende  läraren; 
men  vid  synodens  möte  i  Rockford  1864  utsågs  fill  engelsk  lärare  pastor 
William  Kopp.  Skolåret  1864 — 65  ökades  de  studerandes  antal  till  15, 
och  året  1865 — 66  uppgick  det  till  40.  År  1868  stärktes  lärarekrafterna 
genom  prof.  A.  Weenas  och  dr.  A.  R.  Cervin,  den  ene  norrman,  den 
andre  svensk.  Kort  derpå  nödgades  prof.  Kopp,  på  grund  af  bruten 
hälsa,  resignera,  då  i  stället  prof.  L.  L.  Harkey  valdes  och  tjenstgjorde 
ett  år,  för  att  efterträdas  af  prof.  H.  Reck,  som  ännu  innehar  sysslan. 

År  1870  egde  en  vigtig  förändring  rum,  i  det  synoden,  som  dittills 
•hade  varit  svensk-norsk,  blef,  derigenom  att  de  norske  pastorerna 
utgingo  för  att  bilda  en  ren  norsk  synod,  uteslutande  svensk,  då,  som 
följd,  alla  norrmän  lemnade  skolan.  Det  oaktadt  besöktes  skolan 
samma  år  af  50  studerande,  hvilket  antal  hade  ökats  till  80  året 
1874 — 75.  Lärareantalet  var  samma  år  6:  fyra  professorer  och  två 
biträdande.  Dessa  voro  prof.  T.  N.  Hasselqvist,  dr.  A.  R.  Cervin,  prof 
H.  Reck,  prof.  C.  O.  Granere,  pastor  F.  Lagerman,  och  hr  Albert  Wihl- 
borg. 

Den  hysta  förväntan  att  en  större  svensk  befolkning  skulle  nedsätta 
sig  i  Förenta  Staternas  sydvest  gick  icke  i  fullbordan,  hvadan  uppstod 
en  önskan  att  förlägga  skolan  till  en  för  svenskarne  mera  central  plats. 
Denna  önskan  tog  omsider  form  af  beslut  vid  synodal-mötena  i  Moline 
1869,  i  Andover  1870  och  i  Chisago  Lake  1871 ;  men  ej  förr  än  vid  syno- 
dens konvent  i  Galesburg  1872  blefvo  direktörerna  bemyndigade  att 
flytta  inrättningen  till  Moline  eller  Rock  Island.  I  Mars  påföljande  år 
köptes  för  skolans  räkning  af  hr  W.  P.  Hull  närmare  19  aeres  land  i 
östra  Rock  Island  för  en  summa,  af  $10,000.  Vid  synodalmötet  i 
Paxton  1873  fick  sig  direktionen  ålagdt  att  å  detta  land  låta  uppföra 
passande  skolbygnader.  Utan  "  bygnadsfond"  och  med  en  betydlig  skuld 
å  marken  började  man  likväl  företaget,  som,  med  Guds  hjelp,  gick  så 
väl,   att  skolans  bibliotek  och  andra  effekter  kunde  till  Rock  Island 


110 

förflyttas  hösten  1875,  och  den  22  September  samma  år  öppnades  den 
första  terminen  i  den  nya  bygnaden,  som  formligen  och  högtidligen 
invigdes  åt  Gud  och  den  lutherska  kyrkan  den  14  Oktober  1875. 

Augustana  College  hade  härmed  inträdt  uti  ett  nytt  utvecklings- 
skede, under  hvilket  det,  trots  många  stora  hinder,  gått  stadigt  framåt. 
Antalet  lärjungar  under  skolåret  1875—76  var  112,  och  lärarekåren 


AUGUSTANA   COLLEGE. 


stärktes  af  prof.  P,  E.  Mellin,  som  hade  kallats  från  Sverige,  samt  prof. 
W.  F.  Eyster  från  Nebraska. 

Augustana-skolans  bibliotek  vardt  rätt  tidigt  grundlagdt  med  en  af 
Carl  xY  förärad  samling  böcker  på  svenska,  tyska,  franska,  engelska 
och  latinska  språken,  jemte  andra  tungomål.  Sedermera  erhölls  af  en 
fruntimmersf örening  i  Upsala  och  andra  gynnare  ett  betydligt  bokförråd, 


111 

hvartill  kommit,  tid  efter  annan,  bidrag  från  andra  håll,  i  synnerhet 
uthe  Bureau  of  Education"  i  Washington;  så  att  samlingen  nu  består 
af  mer  än  6,000  band,  hvaribland  finnas  många  högst  värderika  natur- 
historiska och  andra  vetenskapliga  verk. 

Undervisningen  förestås  af  följande  personer: 

T.  N.  Hasselqvist,  president  och  professor  i  systematisk  teologi 
m.  m. 

Olof  Olson,  professor  i  kyrkohistoria,  etik  m.  m. 

H,  Reck,  vice  president  och  professor  i  filosofi  och  engelska. 

A.  R.  Cervin,  professor  i  matematik  och  tyska. 

C.  O.  Grranere,  professor  i  latin  och  svenska. 

Filosofie  doktor  Josuah  Lindahl,  professor  i  naturalhistoria,  natur- 
vetenskap och  matematik. 

C.  P.  Rydholm,  lärare  i  svenska,  tyska  och  kristendom. 

Konstantin  M.  Esbjörn,  lärare  i  latin  och  svenska. 

M.  Wahlström  och  A.  Gr.  Klingström,  biträdande  lärare  i  svenska 
och  engelska. 


»~*^*^-&<>Sä&  OB^Cäg&ÖljE?  jfaSga^^Z/iv^".' 


STADEN  MOLINE. 

Denna  stad  var  ännu  knappast  påtänkt  1843,  ehuru  man  visserligen 
d1  började  uppgöra  planen  för  densamma,  dock  utan  att  ana  att  den 
skulle  blifva  hvad  den  nu  är  —  en  af  statens  största  fabriksstäder.  Mo- 
•line  eger  till  och  med  åtskilliga  verkstäder  som  äro  de  största  i  sitt  slag 
i  hela  verlden  och  hvarifrån  alster  utgå  till  jordens  alla  delar. 

Moline  är  beläget  på  Mississippiflodens  östra  strand  ungefär  half- 
vägs  emellan  städerna  St.  Louis  och  St.  Paul  och  midt  för  ön  Rock  Is- 
lands vapensmedjor,  hvaremellan  och  stadens  fabriker  pågår  en  ständig 
ljudvexling,  när  arbetet  är  i  gång.  Från  år  1843  till  1850  egde  ett  nä- 
stan fullkomligt  stillestånd  rum  med  hänsyn  till  Molines  utveckling. 
Men  sistnämnda  år  fick  all  rörelse  härstädes  en  lifligare  fart,  och  sedan 
1870  har  Moline  rönt  en  förundransvärd  framgång.  Enligt  Förenta  Sta- 
ternas census  hade  staden  detta  år  endast  4,166  invånare,  men  räknar  i 
dag  närmare  8,000.  Orsaken  till  denna  raska  gång  från  en  obetydlig 
början  till  en  af  statens  vigtigaste  städer  är  att  söka  uti  det  för  fabriks- 
rörelser så  förträflliga  läget,  som  gjort  att  ansenliga  kapitaler  dragits  hit 
och  blifvit  nedlagda  i  stora  vinstgifvande  företag,  de  der  hitlockat  arbe- 
tare och  handtverkare  af  alla  möjliga  slag,  hvadan  man  också  kan  med 
rätta  kalla  Moline  en  arbetarestad.  Ty  —  vi  böra  tillägga  det  —  utom 
den  gryning  till  en  liten  penningearistokrati,  som  här  må  finnas  hqs  en 
i  numeriskt  hänseende  likväl  svag  klass,  genomgås  hela  samhället  af  en 
fri  och  stark  folkanda.  Och  att  denna  anda  här  är  af  det  upplysta,  häl- 
sosamma slaget,  derför  borga  stadens  förträflliga  skolor,  för  hvilkas  upp- 
rätthållande man  årligen  utgifver  $65,000. 

Moline  har  äfven  ett  offentligt  bibliotek,  som  innehåller  4,000  band, 
och  i  förening  dermed  ett  läsrum,  der  i  medeltal  69  personer  infinna  sig 
dagligen  för  att  uttaga  eller  på  stället  använda  bibliotekets  böcker. 

Fabriker. 

Att  lemna  en  full  beskrifning  af  Molines  många  och  stora  fabriker, 
det  kunna  vi  ej  här,  och  icke  heller  ligger  det  i  vår  uppgift  att  så  göra; 
men  att  egna  ämnet  en  förbigående  uppmärksamhet  faller  fullkomligt 
inom  vår  utlagda  plan,  hvadan  vi  skrida  till  verket  dermed. 

"The  Moline  Plow  Company"  och  dess  fabrik  kräfver  först  vår  upp- 
märksamhet, emedan  vi  deri  ega  ett  vackert  bevis  på,  att  Moline  är  skyl- 
digt en  ej  ringa  del  till  svensk  talang  för  sin  blomstring.   En  af  de  första 
medlemmarne  i  detta  bolag  är  nämligen  hr  A.  Friberg.    Denne   lands- 
112 


113 

man,  som  eger  utmärkta  mekaniska  anlag,  föddes  i  Skåne  och  uppfostra- 
des i  Göteborg,  der  lian  lärde  smedsyrket.  År  1850,  då  han  uppnådde 
sitt  22  år,  föll  det  honom  in  att  utvandra  till  Amerika.  Hans  första  hem 
i  N3ra  verlden  blef  Chicago,  der  han  använde  9  månader  i  sitt  i  Sverige 
utlärda  handtverk.  Han  gjorde  derefter  en  resa  till  Minnesota  och  ännu 
senare  till  Rock  Island  i  Illinois,  dit  han  anlände  1851,  och  arbetade  han 
der  tre  månader  uti  en  vagnsfabrik.  Vid  slutet  af  denna  tid  begaf  han 
sig  till  Moline  och  fick  anställning  i  Deere,  Titt  &  Goulds  plogverkstad, 
der  han  efter  sex  månaders  arbete  befordrades  till  förman,  i  egenskap 
hvaraf  han  fortsatte  till  1864.  När  han  först  inträdde  i  denna  fabrik, 
användes  endast  14  a  15  arbetare,  och  när  han  slöt,  bestod  arbetareper- 
sonalen af  blott  mellan  40  a  50  —  en  obetydlighet  emot  den  lilla  arme, 
som  nu  är  derstädes  anstäld. 

Emellan  April  och  November  1864  gjorde  Friberg,  för  stärkandet 
af  sin  hälsa,  en  resa  till  Idaho,  för  att  straxt  efter  hemkomsten  ingå  som 
medlem  i  ett  nybildadt  bolag,  hvars  namn  blef  Candee,  Swan  &  Co.  I 
detta  bolag  blef  F.  den  "mekaniske  anden."  Under  de  första  åren  af 
bolagets  tillvaro  var  det  han  som  med  sin  kunskap,  erfarenhet  och  talang 
ledde  inrättningens  alla  rörelser.  Rörelsekapitalet  var  endast  $20,000  — 
en  stor  summa  den  tiden.  Arbetsst3rrkan  bestod  af  25  man,  och  tillverk- 
ningens vidd  var  1.000  plogar  om  året.  Men  detta  utgjorde  endast  en 
vacker  början.  Rörelsen  tillväxte  år  för  år,  ty  det  må  ihågkommas  att 
det  fins  fält  för  plogtillverkningsaffärer  i  Förenta  Staterna.  År  1870 
inkorporerades  bolaget  med  ett  inbetaldt  kapital  af  1400,000,  hvaraf 
Friberg  höll  en  sjettedel.  Sedan  dess  har  ett  s.  k.  surplus  eller  öfver- 
loppskapital  om  $400,000  uppstått;  så  att  affären  i  verkligheten  f.  n. 
representerar  $800,000.  Under  tiden  har  arbetsstyrkan  växt  till  400 
personer,  af  hvilka  250  äro  svenskar,  och  fabrikationen  till  så  högt  som 
50,000  plogar  och  20,000  "cultivators"  årligen,  allt  i  värde  uppgående 
till  en  rund  million.  Uppfinnaren  af  dessa  "Celebrated  Western  Culti- 
vators"  är  hr  Friberg. 

Om  storleken  af  de  här  belägna  fabrikerna  kan  läsaren  bilda  sig  ett 
ungefärligt  begrepp  då  vi  nämna,  att  Deere  &  Co.'s  plogverkstäder  utan 
tvifvel  äro  de  största  i  verlden.  Der  anställas  600  arbetare,  af  hvilka 
250  äro  svenskar.  Af  desse  äro  följande  förmän :  Charles  Strömberg  för 
plog-hopsättningen,  Viktor  Strömberg  för  slipningen  och  Louis  Ljung- 
gren samt  Peter  Lidelm  för  målningen.  Härifrån  kunna,  om  hela  kapa- 
citeten tages  i  anspråk,  dagligen  utgå  500  färdiga  plogar  och  andra  åker- 
bruksmaskiner. På  den  skala  arbetet  öfver  hufvud  taget  drifves,  förbru- 
kas 3,500  ton  stål  om  året.     450  hästars  ång-  och  vattenkraft  användes. 

Molines  vagnsfabrik  drifves  med  250  man  och  kan  tillverka  150 
farm  vagnar  samt  50  fjedervagnar  i  veckan  eller  omkring  10,400  fordon 
om  året.  värda  $500,000. 

VIII 


114 

Fyra  gjuterier  och  maskinverkstäder  finnas  med  140  arbetare,  till- 
verkande för  $215,000  om  året.  En  annan  fabrik  drifves  med  105  perso- 
ner. Dimock,  Gould  &  Co.  tillverka  årligen  9  millioner  fot  bräder,  och 
göra  300,000  upails"  eller  byttor,  77,000  baljor,  13,000  tjärnor,  o.  s.  v. 
J.  S.  Keator  &  Son  tillverka  i  sitt  sågverk  22  millioner  fot  bräder  om 
året  och  ger  125  personer  arbete. 

Bernard  &  Leas  Manufacturing  Co.  tillverkar  alla  slags  qvarn-  och 
magasinsmaskinerier  och  använda  60  arbetare,  de  der  årligen  producera 
varor  till  ett  belopp  af  $100,000. 

Union  Malleable  Works  gifva  arbete  åt  30  a  35  personer.  Tillverk- 
ningen uppgår  till  $60,000  årligen. 

Utom  dessa  fabriker  finnas  här  pappersbruk,  pumpverkstad,  fabrik 
för  tillverkning  af  vågar,  orgel-fabrik  cch  andra  verkstäder,  och  öfverallt 
i  dessa  stå  svenskarne  så  hvad  antal  som  ställning  och  inflytande  vid- 
kommer främst  i  ledet. 

Nu  en  blick  på  denna  märkvärdiga  manufakturstads 

SVENSKA  KOLONI. 

När  A.  Friberg  kom  till  Deere,  Titt  &  Gould,  hvilket  var  1851,  fun- 
nos  före  honom  i  verkstaden  två  andra  svenskar,  nämligen  John  Söder- 
ström och  Eric  Svenson,  de  der  senare  begåfvo  sig  till  Bishop  Hill  och 
blefvo  medlemmar  af  kolonien.  Ifrån  nämnda  år  till  1854  ökades  sven- 
skarnes antal  sakta  men  stadigt.  Likväl  hade  Moline  då  ingenting  som 
kunde  ditdraga  invandraren  eller  andra  arbetare,  men  det  blef  då  hvad 
andra  platser  sedan  dess  —  såsom  t.  ex.  Chicago  —  varit:  samlingsplats 
för  de  från  Europa  ankommande— en  plats,  hvarifrån  de  sedan  fördelade 
sig  i  åtskilliga  riktningar.  Vid  sistnämnda  tidpunkt  hade  en  här  ännu 
boende  landsman,  Charles  Johnson,  blifvit  så  förtrogen  med  språk  och 
förhållanden,  att  han  kunde  uppträda  såsom  tolk  för  de  nyanlände  ar- 
betssökarne,  hvilkamerändelshärlemnade  sina  familjer,  medan  de  sjelfve 
foro  ut  än  hit,  än  dit  för  att  undersöka  nejden  och  se  hvad  den  i  arbets- 
väg  hade  att  bjuda  på.  Hårda  voro  de  öden,  som  då  ofta  mötte  såväl  de 
här  efterlemnade  som  de  på  forskningsfärder  utgångne,  öden  emot  hvilka 
de  nu  ankommandes  äro  ett  intet.  Ej  minst  var  den  olägenhet  man  er- 
for med  hänsyn  till  husrum,  ty  sådana  hade  man  ännu  icke  bygt  till  mer 
än  "husbehof,"  som  icke  ville  säga  mycket  på  en  tid  som  icke  visste  hu- 
ruvida det  för  platsen  gafs  någon  framtid  eller  ej.  Följden  var,  att  flera, 
ofta  ganska  talrika  familjer  fingo  packa  sig  tillsammans  i  ett  enda  litet 
kyffe,  hvilket  derigenom  kom  att  likna  rummen  i  underdäcken  på  en  del 
transatlantiska  ångbåtar,  som  sysselsätta  sig  med  emigrantsutförsel. 
Och  följden  af  denna  sammanpackning  blef  sjukdom.  Frossor  och  febrar 
hörde  till   ordningen   för  dagen  öfverallt,  och  när  omsider  koleran  kom 


"T 

MOLINE. 


115 

1854,  bortförde  hon  på  några  dagar  40  svenska  lif,  ehuru  högst  få  ame- 
rikaner molesterades. 

Att  erhålla  arbete  var  emellertid  icke  förenadt  med  några  stora  svå- 
righeter. Men  att  erhålla  hygglig  betalning  för  sitt  arbete  den  tiden, 
var  en  värre  sak.  För  ett  dagsverke  fick  man  då  hålla  till  godo  med  75 
cents  och  sjelf  bestå  sig  kosten.  Och  denna  lilla  summa  kom  ej  alltid  i 
form  af  reda  penningar:  oftast  måste  den  tagas  i  varor.  Den  ljusa  sidan 
af  saken  var  prisbilligheten  å  alla  lifsförnödenheter.  Fläsk  fick  man  för 
2  a  3  cents  skålpundet;  socker,  18  a  19  skålpund  för  dollarn;  kaffe,  9  skål- 
pund för  samma  belopp,  och  bomullsvaror  för  nu  gällande  låga  priser. 

En  blick  på  svenskarne  härstädes  nu  och  en  jemförelse"  emellan  de- 
ras förhållanden  och  deras  tidigaste  föregångares  måste  framkalla  för- 
våning. De  senare  —  af  hvilka  några  ännu  lefva  för  att  njuta  lönen  af 
sina  mödor  —  kommo,  som  vi  nyss  antydt,  i  armod,  ovisse  om  hvar  och 
huru  de  skulle  finna  medel  för  tillfredsställandet  af  kroppens  oafvisliga- 
ste  anspråk,  samt  dertill  okunnige  om  språk  och  allt  annat,  som  fordra- 
des för  att  komma  sig  för.     Men  hur  har  ödet nej,  icke  ödet,   utan 

den  af  en  hög  försyn  ledda  utvecklingen gestaltat  det  för  det  sven- 
ska slägte,  som  nu  lefver  och  rör  sig  i  Moline  ?  Ah,  det  fins  inga  jem- 
förelsepunkter  mellan  nu  och  då,  mellan  1879  och  1854.  Välstånd,  tref- 
nad,  glädje,  framtidshopp  tillhöra  vår  tids  Moline-svenskar,  och  i  ganska 
många  fall  träffar  man  äfven  förmögenhet  ibland  dem,  ja  till  och  med 
rikedopi  förekommer.  Det  enda  beklagliga  är,  att  ej  alla,  som  kunnat, 
begagnat  sig  af  de  gyllene  tillfällena  då  arbetslönerna  voro  höga  och 
arbetskrafterna  i  större  efterfrågan.  De,  hvilka  voro  omtänksamme 
nog  att  under  denna  tid  tillgodogöra  sig  alla  fördelar  och  rätt  använda 
hvad  de  vunno,  sitta  nu  i  goda  hem,  hvarifrån  de  kunna  kasta  lugna  blic- 
kar ut  öfver  verlden.  De  andra,  hvilkas  valspråk'  varit :  "tag  dagen  som 
han  kommer,"  ega  ej  denna  lifvets  ouppskattliga  lycka,  denna  fridens 
hamn:  ett  hem.  De  må  reda  sig,  de  må  vara  i  stånd  att,  så  länge  som 
krafterna  stå  dem  bi,  respektabelt  underhålla  sig  och  de  sina;  men  det  är 
icke  svårt  att  tänka  sig  den  förlägenhet,  den  oro  många  af  de  senare 
måste  iråka,  när  stödet  en  gång  ger  vika  och  mottages  af  grafven.  Se 
här  ett  exempel :  En  skicklig  svensk  handtverkare  hade  under  den  goda 
tiden  förtjent  upp  till  6  a  7  dollars  om  dagen  för  flera  år,  under  hvilka 
hans  totalförtjenster  uppgingo  till  $7,000.  Han  dog.  För  jordandet  af 
hans  kropp  sörjdes  genom  en  subskription;  för  den  utfattiga  familjen 
får  samhället  sörja.  Hans  lefnadsregel  var:  "tag  dagen  som  han  kom- 
mer." 

Talrikast  voro  svenskarne  i  Moline  omkring  1875,  sedan  hvilken  tid 
de  knappast  mer  än  upprätthållit  sin  numerär. 


116 


Stadens  Första  Svenskar. 


Platsens  första  svenska  nybyggare  voro  Olaus  Bengtson  och  Charles 
Johnson.  Den  senare  anlände  1848,  föregången  af  den  förre,  som  kom 
ett  år  eller  så  tidigare.  Denne  Bengtson  hade  med  hustru  och  barn 
hamnat  i  Chicago.  Oförmögne  att  der  finna  någon  sysselsättning,  lem- 
nade  de  der  den  äldste  sonen  och  begåfvo  sig  sjelfve  med  3  barn  till  fots  på 
väg  till  Moline,  turande  om  att  bära  de  små,  när  de  blefvo  trötta.  Herr 
Bengtson  var  derför  tvifvelsutan  Illinois1  förste  "tramp,"  då  med  detta 
ord  icke  förstås  annat  än  en  hederlig  arbetssökare.  Det  är  visserligen 
sant,  att  de  fleste  Bishop  Hill-kolonisterne  1846  till  fots  gjorde  resan 
emellan  Chicago  och  deras  slutliga  mål;  men  desse  hade  ändå  dragare 
och  vagnar  i  tåget,  som  förde  effekterna  samt  de  äldre  orkeslösa  jemte 
småbarnen.  Det  Bengtsonska  paret  hade  deremot  att  bära  allt  —  sig 
sjelfve,  huru  trötta  de  än  voro,  barnen  och  hela  egendomsförrådet,  som 
lyckligt-  eller  olyckligtvis  icke  var  serdeles  tyngande.  Denna  familj,, 
med  undantag  af  fadren,  som  dött,  bor  nu  å  en  i  Moline  township,  nära 
Rockfloden,  belägen  farm  och  är  i  goda  omständigheter.  Den  i  Chicago 
lemnade  sonen  sällade  sig  till  de  öfrige  3  år  efter  skilsmessan  och  ägde 
då,  innan  han  kunde  samtala  med  de  äldre,  att  på  nytt  lära  sig  moders- 
målet, det  han  hade  låtit  falla  i  glömska,  medan  de  andre  icke  hade  gjort 
några  framsteg  i  engelskan.  Detta  kan  låta  litet  otroligt,  men  erfaren- 
heten besannar  att  en  del  utvandrare  verkligen  glömma  nästan  helt  och 
lika  mycket  af  modersmålet,  som  de  inlära  af  det  nya  språket. 

Johnson  lefver  ännu  och  bor  i  Moline.  Han  är  från  Kämpéstad  i 
Ostergöthland.  Han  utvandrade  1847  och  satte  sig  jemte  en  Johannes 
Samuelson  ner  i  Andover.  Om  denne  Samuelson  berättar  Johnson,  att 
han  begaf  sig  från  Sverge  med  hustru  och  sju  barn.  Af  denna  barnskara 
dogo  sex  på  en  kanalbåt  under  färden  från  Albany  till  Buffalo  i  staten 
New  York,  och  det  sjunde  öfverlefvande  dog  straxt  efter  ankomsten  till 
Andover.  Anderson  sjelf  återfinnes  ännu  vid  lif  och  hälsa  såsom  farmer 
nära  Hickory  Grove,  något  vester  om  Andover  och  är  en  af  Henry  Coun- 
tys  förmögnaste  jordbrukare.  Denne  Anderson  och  ofvanberörde  John- 
son voro  de  första  svenskar  som  slogo  sig  ner  i  Andover  township,  hvar- 
ifrån,  som  sagdt,  den  senare  kom  till  Moline  1848,  der  han  ännu  vistas. 

Moline  var  då  en  liten  by  eller,  rättare,  "hamlet,"  med  ett  grocery 
och  några  andra  smärre  bodar,  i  hvilka  den  kringliggande  traktens  jord- 
bruksalster utbyttes  emot  andra  handelsvaror;  penningar  voro  kända  blott 
till  namnet.  En  såg  och  en  mjölqvarn  funnos  förenade,  och  från  Illi- 
nois-stranden  sträckte  sig  till  ön  en  gammal  trädamm,  som  qvarstod  till 
1858.  En  stor  del  af  den  yta,  hvarå  staden  nu  står,  låg  då  under  plogen, 
och  vid  foten  af  de  "bluffar,"  å  hvilka  nu   Molines   vackraste  residens- 


•        117 

bygnader  ligga,  stod  samtidigt  en  tjock  skog,  hvarifrån  man  hemtade 
sitt  vinterbränsle. 

Emellan  åren  1818  och  1850  kommo  och  nedsatte  sig  följande  sven- 
ska familjer : 

Sven  Jacobson,  snickare;.  Carl  Peter  Anderson,  som  tog  en  farm  å 
bluffen,  der  han  ännu  böjt;  samt  Gustaf  Johnson  med  familj,  hvilken, 
liksom  den  förstnämnda,  samlats  till  sina  fäder.  1850  anlände  Eric 
Forsse  med  familj,  hvilka  sedan  blefvo  medlemmar  af  Bishop  Hill  kolo- 
nien. Forsse  var  under  kriget  major  i  Illinois  57de  reg.  och  bor  nu  i 
Falun,  Salina  Co.,  Kansas.  Vidare  Jonas  Westberg,  som  dött  och  hvars 
enka  finnes  i  Andover,  Henry  Co.  Sedan  namnes  M.  P.  Peterson,  som 
började  med  att  odla  en  farm  å  "bluffen,'1  fortsatte  med  en  liten  handel, 
slutade  med  att  flytta  till  Altona,  der  han  spekulerade  i  åtskilligt  tills 
han  flyttade  till  Iowa,  der  han  nu  lefver.  Peter  Söderström,  John  P. 
Söderströms  fader,  hvilken  flyttade  till  Minnesota  och  derifrån  till  Swede 
Bend  i  Iowa,  samt  Svan  J.  Johnson,  som  i  13  år  förde  Rock  Island — 
Davenport-färjan  öfver  Mississippi. 

Offentliga  Embeten. 

Här  som  annorstädes  hafva  landsmännen  hållit  sig  mycket  tillbaka 
på  det  politiska  gebitet.  Det  oaktadt  ha  de  icke  blifvit  utan  allt  politiskt 
erkännande.  Följande  offentliga  befattningar  hafva  under  stadens  tid 
kommit,  oftast  osökt,  på  deras  del : 

Före  Molines  inkorporering  såsom  stad  (hvilket  skedde  1872)  hade 
hrr  Eric  Okerberg,  A.  Friberg  och  Svan  Hanson  varit  "town  trustees." 
Aren  1872 — 74  var  Svan  Hanson  medlem  af  åldermannarådet.  1875 — 76 
hade  E.  Okerberg  samma  befattning,  1877 — 78  var  det  John  Shallene 
som  var  ålderman  för  svenskarne.  1878 — 79  voro  Peter  H.  Peterson  och 
Svan  Hanson  medlemmar  i  samma  råd.  1875  valdes  E.  A.  Peterson  till 
uppbördsman,  1877  fick  A.  L.  Wickstrom  samma  syssla,  1879  tog  H. 
Köhler  den  som  pris,  och  1878  valdes  John  P.  Söderström  till  utown 
clerk.'1  1874 — 75  föll  det  på  A.Källborgs  lott  att  vara  gatu-kommissarie, 
hvartill  han  återutkorades  1877  och  innehar  ännu  embetet.  Gustaf 
Svenson  blef  "notarius  publicus"  1876,  fredsdomare  1877  och  har  varit 
deputerad  uppbördsman  två  terminer.  Vid  polisstyrkan  ha  Henry  An- 
derson, Nels  Svanson  och  Olof  Olson  tjenat. 

Någon  uteslutande  svensk  afdelning  i  brandkåren  fins  ej  här  såsom 
i  Galesburg,  men  manskapet  för  denna  kår  värfvas  till  en  stor  del  inom 
svenskarnes  leder,  hvarur  äfven  en  "engeneer,"  F.  Alsterlund,  sprungit. 

Kyrkor. 

Ett  fruktbarare  och,  som  vi  förmoda,  tacksammare  fält  för  sven- 
skarnes verksamhet  i  Moline  har  kyrkan  varit.     En  luthersk  församling 


118 

bildades  först  1850.  Pastor  L.  P.  Esbjörn  hade  då  vården  af  den  luther- 
ska församlingen  i  Andover,  hvarifrån  han  utsträckte  sin  nitiska  hand 
till  Moline,  och  under  hans  tillsyn  bygdes  här  den  första  kyrkan.  Hon 
bygdes  1851  på  samma  ställe  der  nu  den  för  några  år  sedan  storartadt 
uppförda  står.  Församlingen  består  i  dag  af  1,000  medlemmar  och  sön- 
dagsskolan besökes  af  300  barn.  Den  nya  kyrkan  grundlades  1876.  Hon 
är  bygd  af  tegel  i  götisk  stil,  till  en  kostnad  af  $30,000. 

Efter  Esbjörn,  som  afsade  sig  vården  1856,  kom  pastor  O.  C.  T.  An- 
dreen,  som  qvarblef  till  1860,  då  pastor  G.  Peters  kom  och  stannade  till 
1863,  sedan  hvilken  tid  pastor  J.  S.  Benson  och  pastor  A.  Gr.  Setterdahl 
(som  flyttade  till  Sverge  1879)  innehaft  sysslan. 

Den  svenska  methodist-episkopalkyrkans  första  gryning  inträdde 
nästan  samtidigt  med  den  lutherska  församlingens  uppkomst,  åtminstone 
samma  år,  nemligen  1850,  då  Jonas  Hedström  från  Victoria  i  Illinois 
bildade  en  församling,  som  10  år  senare  bygde  ett  tempel  å  hörnet  .af 
Park  St.  och  Boardman  Ave.  Tilloppet  af  medlemmar  hade  gjort  detta 
anspråkslösa  gudstjensthus  för  trångt  1871,  hvadan  det  såldes.  Sam- 
fundet inköpte  nu  istället  en  amerikansk  kyrka  och  flyttade  henne  till 
Henry-  och  Lynde-gatorna.  Emellan  åren  1850  och  1866  hade  försam- 
lingen ingen  stadigt  anstäld  pastor,  —  hviket  methodisterna  fördenskuld 
aldrig  ha  — ;  men  den  besöktes  under  tiden  af  många,  deribland  Jonas 
Hedström,  Viktor  Witting,  Peter  Källman,  A.  J.  Anderson,  Pehr  New- 
berg och  N.  O.  Westergren.  Sedan  1866  hade  följande  predikanter  varit 
"stationerade"  vid  församlingen :  O.  Gunderson,  John  Linn,  John  Wi- 
gren,  O.  C.  Simpson,  H.  W.  Eklund  och  N.  O.  Westergren.  Den  1878 
utnämnde  predikantens  namn  är  H.  Olson.     Medlemmar  182. 

Gustaf  Adolfs  församlingen  organiserades  1875,  då  50  personer  ge- 
nast ingingo  som  medlemmar.  Nu  uppgår  medlemskapet  till  180,  och  i 
söndagsskolan  gå  130  barn.  En  vacker  och  rymlig  kyrka  med  grundvå- 
ning, inredd  till  bostad  för  pastorn,  har  uppförts  till  en  kostnad  af 
$4,500.  Vid  församlingen  ha  tjenstgjort  pastorerna  P.  J.  Källström, 
J.  G.  Sjöqvist  och  A.  Larson,  nu  anstäld.  Församlingen  är,  som 
namnet  antyder,  luthersk. 

Baptist-församlingen,  som  nu  räknar  80  medlemmar  och  en  kyrka, 
som,  i  förening  med  pastorsbostället,  är  värd  $3,500,  bildades  1876  och 
förestås  f.  n.  af  pastor  O.  Lindh,  hvilken  nyligen  återvändt  från  Sverige, 
der  han  en  tid  förestått  Sundsvalls  baptist-församling.  Han  är  född  i 
Hudiksvall  den  24  September  1835,  kom  till  Amerika  1866  och  började 
sin  presterliga  bana  1867  vid  Altonas  svenska  baptist-församling. 


119 

FÖRENINGAR  OCH  LoGEE. 
» 

I  September  1869  bildades  sällskapet  Freja,  som  blomstrade  en  följd 
af  år,  egande  ända  upp  till  100  goda  medlemmar.  Dess  uppgift  var  att 
bereda  medlemmarne  nöjen  och  på  samma  gång  att  göra  godt.  Troli- 
gen skulle  sällskapet  ännu  hafva  lefvat  och  verkat  i  denna  lofvärda  rikt- 
ning, om  det  icke  hade  inlåtit  sig  på  affärsgebitet.  Det  hade  nämligen 
den  vackra  lilla  summan  $2,000  i  sin  kassa  år  1874.  Det  föll  då  med- 
lemskapet in  att  bygga  sig  en  egen  "  hall"  för  sina  möten.  Men  f Ör  detta 
ändamål  behöfdes  mer  än  $2,000;  man  bygde  ett  hus,  som  kostade  $8,000, 
hvadan  man  ägde  att  låna  en  betydlig  summa.  Detta  bragte  Freja  på 
fall;  den  ene  medlemmen  efter  den  andre  utgick,  utan  att  nya  inkommo, 
och  slutligen  brast  föreningsbandet  1877,  då  bygnaden  såldes.  Under 
dess  existens  tjenstgjorde  hrr  John  A.  Samuels,  Gustaf  Svenson,  C.  A. 
Westerdahl,  And.  Svanson,  F.  O.  Eklund  och  Eric  Asp  i  tur  såsom  pre- 
sident. 

Freja  är  nu  död,  men  dess  minne  lefver  och  skall  länge  framgent 
lefva  i  de  toner,  som  vid  högtidliga  tillfällen  frammanas  af  Molines 
Svenska  Musikband,  hvilket  bildades  under  Frejas  skygd  och  af  perso- 
ner som  tillhörde  detta  sällskap.  Desse  musikanter,  de  der  ega  både  rika 
musikaliska  anlag  och  god  öfning,  ha  vunnit  rykte  om  sig  vida  omkring 
i  dessa  trakter  och  äro  ofta  anlitade,  när  det  gäller  att  med  tonkonstnär- 
lig  förmåga  gifva  ökadt  värde  åt  en  fest  eller  lyftning  åt  någon  annars 
vanlig  affär. 

The  Swedish  Lodge  No.  583  of  I.  O.  O.  F.  (independent  order  of 
odd-fellows)  bildades  den  9  Augusti  1875  och  håller  sina  möten  h varje 
måndagsafton;  har  50  medlemmar,  af  hvilka  följande  i  tur  fungerat 
såsom  "Noble  Grand":  And.  Anderson,  B.  P.  Oakley,  Aug.  Almgren, 
Peter  Nelson,  O.  F.  Eklund,  J.  P.  Söderström,  L.  N.  Eklund  och  Aug. 
Lindgren. 

The  North  Står  Lodge  No.  48  of  A.  O.  U.  W.  ( Ancient  order  of 
united  workmen)  bildades  den  16  Mars  1877  och  sammanträder  hvarje 
fredagsafton;  har  46  betalande  medlemmar,  af  hvilka  följande  varit  M. 
W.  (Master  Workman) :  John  P.  Söderström,  Ed.  Kittelson,  Henry 
Sandström,  Peter  Nelson,  O.  F.  Eklund  och  Gust.  M.  Ford. 

Den  skandinaviska  välgörenhetsföreningen  bildades  1866  med  25 
medlemmar,  hvilket  antal  vuxit  till  70.  Den  har  sedan  början  i  sjukhjelp 
utbetalt  $2,000  och  har  nu  å  hand  ett  reserv-kapital  å  $650.  Dess  ordf. 
är  P.  W.  Nelson,  vice  ordf.  A.  J.  Berggren,  sek.  C.  J.  Hamilton  och  vice 
sek.  A.  Granquist. 

Svenskarne  i  Moline  bestå  sig  jemte  alla  dessa  föreningar  äfven  med 
ett  brandstodsbolag,  som  existerat  sedan  den  20  Maj  1867.  Dess  assu- 
ranser  belöpa  sig  nu  till  $55,000  och  dess  kapital  å  hand  uppgår  till  om.  • 


120 

kring  $3,500.  Dess  förste  medlemmar  voro  J.  S.  Benson,  J.  N.  Elm- 
stedt,  A.  L.  Wickström,  A.  L.  Sjölin,  P.  W.  Nelson,  N.  J.  Rundquist, 
Eric  Okerberg,  John  Lind,  Louis  Westberg,  E.  A.  Peterson  &  Co.  och  C. 
E.  Piper.  .  Dess  nuvarande  embetsmän  äro  N.  J.  Rundquist,  pres.,  John 
Lind,  sek.,  och  E.  Okerberg,  kassör. 

LiTEEäRA  Företag. 

I  literär  riktning  gjordes  en  gång  ett  ingalunda  fruktlöst  försök. 
Wi  åsyfta  härmed  upprättandet  af  tidningen  Skandia,  hvars  första 
nummer  utkom  den  1  Jan.  1877.  Utgifvarne  voro  professor  P,  E.  Melin 
och  herr  C.  A.  De  Remé,  af  hvilka  den  förre  "förde  runorna  med  den 
äran."  Tidningen,  som  var  väl  redigerad,  uppnådde  en  ganska  aktnings- 
värd spridning,  men  gjorde  en  något  för  hastig  frontförändring  från  det 
moderata  till  det  ultraradikala,  hvilket,  jemte  åtskilliga  andra  uppkom- 
na olägenheter,  hade  till  följd  att  den  omsider  (våren  1878)  afläts  åt 
Svenska  Tribunen  i  Chicago,  som  införlifvade  den  med  sig.  Utom 
prof.  Melin,  som  skildes  vid  Skandia  hösten  1877,  arbetade  i  dess  redak- 
tionsaf delning  hrr  M.  Elmblad  och  Leonard  Stockenström,  och  ensam 
egare  af  densamma  var  på  sistone  hr  Gustaf  Svenson. 

Vidare  Wistrand  &  Thulin,  som  hitkommo  kort  efter  Augustana 
College;  för  hvilken  inrättning  Wistrand  är  kassör.  Han  hade  fordom 
drifvit  affärer  i  Paxton.  Thulin  åter  hade  i  Chicago  sysselsatt  sig  med 
bokhandel. 

Denna  firma  har  nu  en  större  rörelse,  som  omfattar  åtskilliga  gre- 
nar, såsom  specerihandel,  skohandel,  o.  s.  v.,  samt  handel  med  från 
Sverige  inporterade  böcker,  hvilken  afdelning  är  af  serdeles  högt  värde 
för  Augustana-studenterna.  Utom  dessa  affärer  sysselsätta  sig  Vid 
stånd  och  Thulin  med  tryckeriaffärer.  De  hafva  inlagt  ej  mindre  än 
$3,000  i  boktryckarem aterialier,  och  från  deras  officin  utgå,  utom  andra 
tillfälliga  saker,  följande  periodiska  skrifter: 

"Augustana  och  Missionären"  (fordom  "Rätta  Hemlandet")  som 
igångsattes  i  Galesburg  1855,  af  prof.  Hasselquist,  som  varit  dess  redak- 
tör alltsedan.  Skriften  som  utkommer  hvarje  vecka  i  en  upplaga  om 
4,300  exemplar,  utgör  Augustana-synodens  organ.  Härifrån  utkommer 
äfven  månadsskriften  iSchibboleth,  som  redigeras  af  pastor  S.  P.  A.  Lin- 
dahl i  Galesburg  och  har  för  uppgift  att  motverka  alla  hemliga  förenin- 
gar och  på  samma  gång  verka/öV  nykterhetssaken.  Vidare  utgår  från 
samma  tryckeri  en  liten  af  ovannämnda  läroverk  igångsatt  skrift  som 
fått  namnet  Skolvännen  och  uppgiften  att  framhålla  läroverkets  pe- 
kuniära  behof,  för  hvilka  den  ödmjukt  anhåller  om  bidrag.  I  fjol  (1878) 
trycktes  af  densamma  11  upplagor,  om  16,000  exemplar  hvardera;  och 
icke  förgäf ves,  ithy  att  de  inbragte  $18,000.     Den  utdelas  gratis. 


121 

Svenska  AFFäRSMäN. 

Eric  Okerberg,  en  man,  som  genom  usheer  grit,"  för  att  begagna  ett 
uttrycksfullt  engelskt  ord,  bragt  sig  upp  från  intet  till  välstånd,  från  en 
obemärkt  ung  man  till  en  vida  bekant  och  högt  aktad  medborgare.  O. 
började  sin  bana  i  Victoria,  Henry  co.  1850.  Våren  derpå  for  han  till 
Minnesota  och  bygde  sig  der  en  stockhydda  å  ett  litet  stycke  land  i  när- 
heten af  Stillwater.  Påföljande  höst  blef  den  stugan  honom  för  trång 
och  landet  för  sandigt.  Han  for  då  till  Moline  och  tog  anställning  hos 
en  urmakare,  som  betalte  honom  $15  i  månaden.  Vid  månadens  slut 
var  äfven  arbetet  slut,  och  nu  hade  O.  $4,  med  hvilket  kapital  han  begaf 
sig  till  Rock  Island  för  att  börja  en  liten  urmakarerörelse  på  egen  hand. 
Detta  gick  så  väl  att  han  nästa  vår  kunde  flytta  sin  verkstad  från  det 
hörn  i  hvilket  han  först  hade  inhyrt  sig  hos  en  annan  liten  yrkesidkare, 
till  en  beqvämare  lägenhet,  der  han  qvarblef  3£  år.  1855  flyttade  han 
till  Moline,  der  han  köpte  en  tomt  och  uppförde  ett  tvåvåningshus,  hvari 
han  lefde,  verkade  och  frodades  15  år.  Han  bygde  nu  ett  större  tegel- 
hus som  inbragte  honom  $500  årlig  hyra.  År  1877  bygde  han  och  två 
andra  vackra  tre  vånings  tegelhus,  å  Main  &  Lynn  Strs.  och  i  ett  af  dessa 
har  han  nu  sin  butik,  hvari  finnes  Molines  största  juvelerarelager,  kloc- 
kor, ur  och  silfverpjeser  m.  m.  —  Derjemte  rår  han  om  ett  elegant  hem 
å  den  romantiska  höjd,  som  öfverskådar  staden  och  floden,  en  90-acres 
farm  samt  annan  egendom;  så  att  hans  egodelar  i  värde  upp  gå  till  minst 
$30,000 

En  annan  större  firma  är  Nelson  Chester  &  Co.  (den  andra  per- 
sonen varande  mr.  Williamson  från  Wataga)  Chester  kom  till  Moline 
från  sistnämnda  plats  och  är  väl  känd  bland  landsmännen  hela  staten 
öfver.  1  Moline  har  han  uppdrifvit  en  sanning  storartad  affär  med 
"groceries,  drygoods  &  Crockery." 

Sedan  märkas: 

J.  A.  Johnson,  klädeshandlare;  P.  O.  Olson,  A.  Fyelinder  och  A. 
Anderson,  skräddare  och  klädeshandlare;  John  Lindevall  och  L.  P. 
Bergström,  urmakare  och  juvelerare;  C.  E.  Piper  (norsk  men  talar 
svenska  och  går  för  svensk)  och  C.  P.  Peterson,  apotekare;  H.  P.  Oakley, 
P.  H.  Peterson,  C.  J.  Colson,  And.  Anderson,  L.  N.  Hedin  (affärsförrät- 
tare  för  Svenska  Handelsbolaget)  samt  O.  Nyqvist  af  firman  McKeever 
&  Nyqvist,  alla  i  specerirörelsen;  N.  P.  Bergström,  likbesörjare;  J.  N. 
Elmstedt,  mjölhandlare;  John  Palmquist,  Magnus  Malmberg  och  John 
Fredrikson,  skomakare  och  skohandlare;  Gustaf  Svenson,  landagent;  S. 
P.  Nelson,  värd  i  "Reese  House";  H.  Köhler,  modehandlare;  Mattson 
Bros.,  maskinfabrikanter;  N.  Cederborg,  snickare;  Johnson  &  Anderson» 
och  vagnmakare;  Chas  Wickström,  barberare;  Joseph  Carlstedt,  möbel- 
handlare;  And.  Lundquist  och  John  Linn,  bygnadskontraktörer,  A.  P. 


122 

Berg,  murare  och  bygnadsförman,  och  Oscar  Peal,  Chas.  Peal,  Robert 
Rosenquist,  Alf.  Celene,  Henry  Anderson  och  Wm.  Johnson,  värds- 
husvärdar. 

En  svensk  affär  af  ej  ringa  betydelse  är  slutligen  Peter  Colseths  & 
Cos.  orgelfabrik  i  stadens  vestra  del,  der  firman  eger  en  större  tvånin- 
garsbygnad.  C.  är  vidt  bekant  och  berömd  såsom  en  skicklig  orgelbyg- 
gare och  hans  tillverkningar  lära  ha  en  strykande  afsättning. 

Till  slut  må  om  Moline  sägas  att  det  näppeligen  i  Illinois  finnes  nå- 
gon annan  stad  som  eger  ett  så  i  förhållande  till  den  öfriga  befolkningen 
manstarkt  och  inflytelserikt  svenskt  element.  Vid  den  senaste  skol- 
censuren,  som  ändå  icke  upptager  de  å  "bluffarna"  boende,  de  der  hafva 
ett  eget  skoldistrikt,  inom  hvilket  de  svenska  skolbarnen  äro  i  antal 
mycket  öfvervägande,  visade  sig  följande  resultat: 

Familjer.  Personer. 

Färgade 28  122 

Irländare..... 38  171 

Tyska 203  1,040 

Infödda 554  2,543 

Svenska 559  2,589 


Summa  personer  6,465. 

Hela  Molines  befolkning  antages,  som  i  början  sades,  till  8,000,  och 
med  säkerhet  kan  sägas,  att  3,750  äro  svenskar,  hvarjemte  landet  rundt 
omkring  bebos  af  många  svenska  familjer. 


1-*-*Vtf- 


KNOX  COUNTY. 

Hvad  som  å  föregående  blad  sagts  om  och  Henry  countys1 
listoriska  barndom  kan  -äfVen  sägas  om  Knox,  nämligen  att  det  för  ett 
talft  sekel  sedan  var  ett  för  civilisationen  så  godt  som  alldeles  okändt 
mråde.  Det  enda  ljud  som  bröt  den  naturliga  tystnaden  var,  utom 
yrsans,  fogelns  och  djurets,  jägarens,  när  han  ensam  ströfvade  öfver  den 
å  på  nyodlarens  plog  väntande  prärien,  och  —  det  var  sant  —  india- 
Lens,  när  denne,  stadd  på  jagt  efter  skalper  eller  djur,  då  och  då  uppgaf 
itt  hemska  rop.  Det  villebråd,  hvarpå  trakten  var  särdeles  rik,  bestod 
f  hjort;  buffeln  hade  redan  då  "gått  längre  vesterut,"  såsom  förbud  för 
en  röde  mannen,  hvars  sällskap  af  det  riktigt  vilda  slaget  hade  in- 
kränkt sig  till  ett  temligen  glupskt  vargslägte. 

I  spetsen  för  den  hvita  armé,  som  sednare  intagit  marken  och  lagt 
en  under  vårt  slägtes  spira,  gick  en  person  vid  namn  Daniel  Robertson. 
)enne  djerfve  banbrytare  ankom  hit  redan  1828  och  byggde  sig  ett  till- 
älligt  hem  å  den  nordöstra  delen  af  hvad  som  nu  är  sektion  15  i  Hen- 
erson  township,  hvarifrån  han  sedan  flyttat  och  bor  nu  å  den  sydvestra 
jerdedelen  af  section  11,  samma  township.  Han  var  det  som  först  satte 
»logen  i  den  jungfruliga  marken,  och  denna  plog  kan  ännu  ses  i  välbe- 
lållet  skick  hos  den  lika  välbehållne  mannen.  Detta  verktyg  ansågs 
)å  den  tid  som  ett  mönster  i  sitt  slag.  Stocken  är  8£  fot  lång,  och  16 
um  i  omkrets;  ''mold  board'0  mäter  3  fot  och  4  tum  i  längd,  10  tum  i 
ddd  och  4  i  genomskärning  samt  är  af  ek;  billen,  som  är  af  gjutjern,  är 
;  fot  och  4  tum,  men  skär  ej  fåror  bredare  än  16  tum;  dess  höjd  är 
.4  tum, 

1830  hade,  trodde  man,  invånareantalet  ökats  så,  att  man  kunde 
>rganisera  orten  till  county,  hvilket  skedde,  Lagen  fordrade  derför  att 
550  röstegare  skulle  finnas  inom  dess  gränser.  Dock  f  unnos  knappast 
lå  många  själar,  när  omsider  organiseringen  var  fulländad. 

"The  Military  Tract"  kallas  ännu  det  land,  som,  liggande  emellan 
[llinoisfloden  och  Mississippifloden,  söder  om  Bureau  och  Henry  counties 
lorra  gränser,  reserverades  af  regeringen  omkring  1812  till  förmån  för 
le  soldater,  som  deltogo  i  detta  års  krig.  När  detta  land  uppmättes  och 
fördelades  emellan  desse  soldater,  hvilka,  inom  parentes  sagdt,  icke  an- 
äågo  det  af  något  egentligt  värde,  blefvo  de  Counties,  som  organiserades 

133 


124 

å  detsamma,  nämnda  efter  vissa  hjeltar.     Coimtiet  i  fråga  fick  då  sit 
namn  efter  Henry   Knox,   Greorge  Washingtons  krigsminister,  hvilken 
deltog  med  utmärkelse  i  revolutionskriget. 

Marken  i  Knox  är  väl  kuperad,  rikligen  vattnad  af  smärre  ström- 
mar och  fruktbar  i  högsta  grad.  Genom  countiets  midt  löper  den  41 
breddgraden.  Klimatet,  naturligen  godt  på  grund  af  markens  hög- 
ländta  läge,  har  betydligen  förbättrats  af  konsten,  hvilken  upphjelpt 
det  annars  njugga  skogförrådet  med  planteringar  här  och  der  öfverallt. 
bildande  verkligt  sköna  lunder  och  dungar,  mellan  hvilka  fliten  och  om- 
tankan  uppfört  trefliga  hem,  lador  och  bygnader  af  andra  slag,  de  der 
omgif  vas  af  vackra  gräsplaner  och  trädgårdar.  . 

Ortens  egentliga  naturliga  resurs  är,  som  lätt  inses,  jordbruket. 
För  att  gifva  läsaren  ett  begrepp  om  den  skala,  h varpå  denna  närings- 
gren här  bedrifves  och  på  samma  gång  antyda  jordens  fruktbarhet,  må 
nu  nämnas  att  inom  countiet,  som  innehåller  720  qvadratmil  eller 
460,800  acres,  till  största  delen  uppmätta  i  farmar  om  från  80  till  320 
acres,  odlades  1879  69,000  bush.  hvete,  som  efter  75  cents  pr  bush.  gaf 
$51.750,  6,856,720  bush.  majs,  som  efter  25  cents  pr.  bush.  gaf  $1,714,180, 
1,212,975  bush.  hafre,  som  inbringade  242,595,  "b.roomcorn"  för  $10,000, 
hvarjemte  18,408  acres  buro  rika  råg-  korn-  och  andra  skördar,  värda 
flera  hundra  tusen  dollars.  Å  44,000  acres  ängsmark  skördades  hö  för 
$323,000,  och  hvad  skogsprodukter  beträffar,  så  äro  de  i  jemförelse  med 
jordens  visserligen  obetydliga,  men  utgöra  ändå  en  värderik  binäring. 
Skogsmarken  omfattar  34,000  acres,  hvarå  förnämligast  växa  hvit,  röd 
och  svart  ek,  alm,  lönn,  svart  valnöt,  björk  och  hickory,  Det  ringa  för- 
rådet härpå  brydde  i  början  de  tidigaste  nybyggarne,  de  der  icke  kunde 
inse  huru  det  med  tiden  skulle  gå  för  dem  och  deras  efterkommande  i 
fråga  om  bränsle  och  bygnadsämnen.  Detta  bryderi  har  dock  för  län- 
gesedan försvunnit.  Upptäckten  af  rika  kollager  har  afhjelpt  det  ena 
och  jernvägarne  hafva  tillfört  folket  det  andra. 

Hästarnes  antal  i  Knox  county  var  i  fjol.  16,409  och  deras  värde  an- 
slogs till  $635,450.  Boskapen  bestod  af  34,060  hufvuden,  uppskattade 
till  $471,870.  Dessutom  funnos  8,127  får,  värda  dubbelt  så  många 
dollars,  och  svin  en  skara  den  ingen  räkna  kunde.  Åt  trädgårdsodlin 
gen  äro  egnade  omkring  5,600  acres,  hvarå  torde  finnas  80  träd  pr  acre 
eller  å  hela  arealen  446,800  träd,  hvilka  äro  af  alla  vanliga  slag. 

Knox  county^  egendom  —  s.  k.  personlig  egendom,  fastigheter  i 
städerna  och  farmarne  —  är  uppskattad  till  $16,340,742.  Här  måste 
dock  tagas  i  betraktande  att  detta  är  taxeringsvärdet,  som  understiger 
det  verkliga  med  åtminstone  40  procent,  hvadan  med  trygghet  kan  sägas 
att  Knox  county  är  värdt  $27,234,570,  som  blir  den  lilla  nätta  summan 
af  $544  pr  capita, 


125 

Inom  countiets  gränser  funnos  i  fjol  79  mil  jernväg,  hvaraf  7l§ 
tillhöra  C. — B. — Q. — stambanan  och  5£  samma  bolags  St.  Louis — 
bibana. 

Under  countiets  första  historiska  tid  voro  folkets  rådande  politiska 
åsigter  de,  som  förfäktades  af  det  demokratiska  partiet.  Whig-partiet 
hade  dock  äfven  det  sina  anhängare,  men  de  voro  jemförelsevis  få.  Nya 
tankar -fingo  emellertid  litet  efter  hand  makt  med  invånarne,  och  det 
var  redan  1838  som  man  bildade  en  ganska  manstark  anti-slafveriföre- 
ning.  Galesburg  t.  ex.  blef  snart  känd  som  en  oeftergiflig  "abolition 
town."  1840  hade  countiet  13  medborgare,  som  kastade  sina  röster  för 
"free  soii"-partiets  presidentkandidat  James  Gr.  Birney,  1854  hade  "abo- 
litionsidén"  (tanken  på  att  afskaffa  slafveriet)  fått  så  starkt  fäste,  att  det 
årets  anti-Nebraska  valsedel  (frågan  gälde  då  huruvida  slafveriet  skulle 
insläppas  i  Nebraska  eller  ej)  besegrade  den  demokratiska,  och  sedan  den 
tiden  har  Knox  county  varit  stadigt  och  öfverväldigande  republikanskt, 
med  undantag  af  vissa  små  lokalval,  då  striden  hvälft  sig  om  något  lo- 
kalt intresse,  eller  såsom  då  county-sätet  utgjort  dagens  varma  fråga. 
Till  detta  resultat  har  den  stora  och  alltjemt  tilltagande  svenska  delen 
af  befolkningen  kraftigt  bidragit.  Det  oaktadt  var  det  icke  förrän  1869 
som  någon  svensk  försökte  att  blifva  vald  till  ett  county  embete.  Men 
då  uppträdde  hr  Dan.  J.  Ockerson  såsom  kandidat  för  skattmästaresyss- 
lan, den  han  emellertid  ändå  gick  miste  om  på  grund  af  tvisten  rörande 
county-sätet,  det  en  del  ville  förflytta  från  Galesburg  till  Knoxville, 
emedan  andra  ville  framgent  ega  det  i  Galesburg.  Countiets  aldra  första 
politiska  val  egde  rum  1830  den  3  Juli,  då  det  gälde  att  utköra  3  county- 
kommissarier.  De  dertill  utsedde  höllo  sedermera  sin  första  samman- 
komst i  John  B.  Gurns1  hus,  beläget  å  32  sektionen  i  Henderson  town- 
ship,  4  mil  nordvest  från  Galesburg.  Detta  "residens"  var  af  det  an- 
språkslösaste slag.  Det  bestod  af  en  enkel  —  nej,  den  var  dubbel  — 
stockhydda,  afdelad  i  två  rum.  Den  var  emellertid  god  nog  den  tiden 
för  countiets  fäder  att  sammanträda  uti  för  rådslagning  om  allmänhe- 
tens bästa.  1831  bygdes  ett  bättre  "rättvisans  tempel"  i  Knoxville,  som 
då  hette  Henderson.  Kostnaden  för  detta  stockhus  —  ty  sådant  var  det 
uppgick  till  $395,  en  stor  summa  på  den  tiden,  då  man,  som  de  öfverlef- 
vande  pioniererna  försäkra  oss,  "sällan  såg  pengar"  inom  Knox'  countys 
gränser.  1840  var  man  ändå  rik  nog  att  bygga  ett  större  "court"-hus 
af  sten. 

I  de  första  nybyggarnes  minne  lefver  ännu  året  1830,  som  för  dem 
var  rikt  på  lidanden.  Detta  års  vinter  var  nämligen  den  snödigraste 
staten  Illinois  vet  af.  Snön  började  falla  den  29  Dec.  1829  och  fortfor 
att  falla  oafbrutet  i  3  hela  dygn.  antagande  ett  djup  af  4  fot,  utom  på  de 
ställen,  der  drifvor  samlat  sig,  hvarest  den  var  från  18  till  25  fot.  — 
Chicago  var  den  tidens  förnämsta  marknadsplats,   och  dit  samt    till 


126 

Peoria,  förde  man  med  dragafe  sin  spanmål,  en  färd  h vartill  åtgingo] 
flera  dagar,  under  hvilka  forkarlarne  egde  att  bo  i  små  vagnar.  Och] 
likväl  var  Chicago  då  endast  en  oansenlig  liten  "punkt,"  som  det  heter* 
i  Amerika.  Dess  spanmålsmagasin,  nu  verldberömda,  voro  då  knappast] 
så  goda  som  dem  man  i  dag  ser  i  den  obetydligaste  landtplats.  Hvete- 
priserna  varierade  emellan  40  cents  och  en  dollar  pr  bushel.  —  Godt  oml 
svin  fans  det  i  Knox  countj  då  som  nu.  Domaren  R.  L.  Hannaman  lat.j 
en  gång  drifva  en  hjord  om  1,300  grymtare  hela  vägen  till  Chicago,  derj 
han  slagtade  och  packade  dem,  hvarpå  de  skickades  till  New  York.  Påli 
denna  affär  gjorde  han  fem  tusen  dollars  —  förlust.  I  samma  gamla. 
goda  tid  sålde  andra  Knox-män  sitt  fläsk  i  Peoria  för  1£  cents  skålpun-ä 
det,  hvilket  var  ett  högt  pris,  tyckte  man. 


INDIANER  ANFALLANDE  ETT  NYBYGGE.  / 


KNOXVILLE 

är  beläget  i  södra  delen  af  "townshipet"  Knox  mellan  tvänne  små  vackra 
skogsdungar,  5  mil  sydvest  om  Galesburg.  Knoxville  är  countiets  äldsta 
toicn  (köping).  Platsen  utlades  1831  och  vardt,  såsom  i  beskrifningen 
öfver  Knox  county  nämndt  är,  först  kalladt  Henderson,  som  tvänne  år 
senare  förändrades  till  det  närvarande  namnet.  Knoxville  hade  i  början 
äran  att  vara  County-sätet.  Detta  kunde  dock  det  mera  försigkomna 
Galesburg  med  tiden  icke  tåla,  hvadan  enjiflig  fejd  uppstod  derom  emel- 
lan de  både  platserna.  Knoxville  stred  tappert  för  sin  häfd vunna  rätt 
att  vara  samlingsplatsen  for  countymyndigheterna.  Galesburg  åter 
grundade  sina  anspråk  på  sin  öfverlägsna  egenskap  såsom  en  framgångs- 
full  stad  —  och  Galesburg  segrade.  En  vacker  dag  kom  man  derifrån 
till  Knoxville  och  packade  upp  samt  bortförde  de  der  förvarade  doku- 
meiiter,  annaler  och  allt,  som  angick  och  tillhörde  countiet.  Detta  för 
Knoxville  minnesvärda  nederlag  inträffade  1873.  Lden  bittra  strid,  som 
föregick,  tog  ingen  en  mera  liflig  del  än  en  der  bosatt  svensk,  hr  Svan 
Peterson,  hvilken  offrade  mycket  både  "arbete  och  kapital"  på  sin  hem- 
orts altare,  i  hopp  om  att  der  få  behålla  den  omtvistade  äran. 

Knoxville  hade  dessförinnan  —  redan  1853  —  blifvit  adlad  och  upp- 
höjd till  stad,  och  såsom  sådan  bestå  dess  största  märkvärdigheter  uti 
några  förträffliga  skolor  och  ett  par  s.  k.  "colleges." 

Före  1849  funnos  här  inga  svenskar,  men  detta  år  hitkommo  åt- 
skilliga och  och  bland  dem  Adolph  Anderson,  nu  bosatt  i  nybygget 
Centre  Prairie.  A.,  som  var  skomakare  till  yrket,  öfvergaf  platsen  1853. 
En  annan  svensk  skomakare  vid  namn  Broström  hade  3  år  tidigare 
afflyttat.  Samtidigt  med  desse  bodde  här  en  svensk  familj  med  namnet 
TinglÖf,  en  annan,  som  hette  Kristian  Johnson,  farmaren  A.  Bergquist, 
samt  Fred.  P.  Granville,  hvilken  senare  begaf  sig  till  Minnesota,  der  han 
omsider  lär  hafva  valts  till  medlem  af  legislaturen.  Daniel  J.  Ockerson 
ankom  1851,  for  1859  till  Kalifornien  och  bor  nu  i  Red  Oak,  staten  Iowa. 
1851  hitkom  äfven  John  Gottrich,  hvilken  är  den  ende  ursprunglige 
nybyggare  af  svensk  börd,  som  är  qvar.  Året  derpå  anlände  Svan  Pe- 
terson och  nästan  samtidigt  med  honom  en  hel  skara  andra  svenskar, 
de  der  utgjorde  avantgardet  för  andra  små  skaror,  som  kommo  mellan 
sagda  år  och  1854,  vid  hvilken  tid  orten  var  väl  riktad  på  svenska  invå- 
nare. Men  deras  leder  blefvo  sistnämnda  år  betydligt  decimerade* af  en 
alldeles  oväntad  gäst,  nemligen  koleran,  som  kom  och  borttog  40  af  dem, 

127 


128 
ehuru,  besynnerligt  nog,  amerikanarne  fingo  gå  nästan  helt  och  hållet  ! 
oantastade  af  sjukdomen.  Förklaringsgrunden  härtill  har  man  sökt 
finna  uti  den  omständigheten  att  de  senare  hade,  såsom  i  ekonomiskt 
hänseende  bättre  lottade,  sundare  boningsplatser,  under  det  våra  nykom- 
ne fattigare  landsmän  ägde  att  dväljas  i  små,  qvafva,  osunda  kojor, 
hvartill  kom  deras  ovana  vid  klimatet  och  okunnighet  om  sättet  att 
passa  dieten  efter  de  andra  fysiska  omständigheterna.  Dessutom  var 
det  för  desse  tidiga  nybyggare  platt  omöjligt  att  på  länge  erhålla  några 
andra  än  provisoriska  husrum,  emedan  hus  ej  funnos,  liksom  de  ej  hel- 
ler lätt  kunde  åstadkommas  på  grund  af  penningebristen.  Sysselsättning 
fans  väl  och  betalning  för  arbetet  uteblef  ej  heller,  men  den  måste  i  de 
flesta  fall  tags  in  natura.  Den  tidens  "laga  mynt"  i  Knoxville  bestod  ej 
uti  vara  dagars  så  illa  förkättrade  greenbacks  eller  silfverdollars,  de  be- 
stodo  i  små  runda  pigga  grisar,  skinande  kalfvar,  gödda  eller  ogödda  kor, 
ulliga  eller  klippta  får  o.  s.  v.  Hr  Gottrick  anför  som  exempel  att  han 
en  gång  tvangs  att  uttaga  sin  månadslön  af  vagnsfabrikanten  Bassett  i 
en  gammal  sele. 

Från  1852  upp  till  den  tid,  då  emigratströmmen  började  aftaga, 
tillväxte  Knoxvilles  svenska  befolkning  ganska  snabbt,  men  har  i  detta 
afseende  varit  stillastående  de  senaste  åren.  Rätt  många  af  de  äldre  be- 
finna sig  i  verkligt  goda  ekonomiska  omständigheter,  lefva  väl  och  äro 
mycket  förnöjde  med  sin  ställning.  En  af  desse,  till  yrket  arbetare, 
som  hitkom  utblottad,  har  genom  flit  och  sparsamhet  samlat  en  förmö- 
genhet på  $15,000.  För  att  få  denna  aktningsvärda  summa  har  han. 
det  är  sant,  utlånat  penningar  och  dragit  ränta,  men  han  har  ej  ockrat, 
utan  tvertom  varit  i  högsta  grad  mensklig  emot  dem,  som  behöft  hans 
hjelp.  Ett  annat  drag  hos  desse  svenske  Knoxville-bor,  som  är  värdt 
att  i  förening  härmed  omnämnas,  är  deras  prisvärda  patriotism  under 
inbördeskriget,  då  de  försågo  unionshären  med  40  utmärkta  soldater. 

De  ha  heller  icke  varit  glömske  om  upplysning  och  sinnesodling, 
som  bevisas  deraf,  att  de  den  21  April  1858  danade  ett  "literärt  säll- 
skap1' med  namnet  Knotfs  Svea  Bildningsförening,  hvars  ordf.  var 
Sven  Peterson  och  sek.  Dan.  J.  Ockerson.  Bland  de  36  grundmedlem- 
marne  finna  vi  i  anteckningarne  följande:  J.  Ekdahl,  C.  E.  Lanström 
E.  A.  Lindberg,  Anton  Brolin,  Jonas  Peterson  och  A.  Fogelmark.  Men 
lofvande  som  föreningens  början  var.  slocknade  ändå  dess  lifflsamma 
påföljande  år.  Något  nytt  dylikt  experiment  företogs  sedan  icke  förrän 
i  Dec.  1865,  då  några  kunskapstörstige  själar  sällade  sig  samman  och 
stiftade  Svea  Bildnings-  och  Läseförening,  hvars  ändamål  var  att  med- 
dela #och  befordra  kunskaper  i  allmänhet,  men  isynnerhet  i  de  veten- 
skapliga grenarne.  Pehr  Mattson  var  ordf.  cch  Torkel  Nilson  sek. 
Denna  förening,  som,  trots  kyrkans  motstånd,   uppehöll  lifvet  till  1872, 


129 

höll  bland  annan  lektyr  älven  tidningen  New  York  Tribuneoch  —  uThe 
Congressional  Globe." 

De  på  det  svenska  kyrkoområdet  här  i  landet  såsom  missionsvän- 
nerna kända  hafva  i  Knox ville  ett  stort  och  prydligt  läroverk  med  en 
bygnad  som  kostat  $22,000.  Inrättningen  är  bekant  under  namnet 
'•'•The  JEvangelical  Swedish  Lutheran  Ansgari  College.''''  Som  af  när- 
stående bild  kan  ses,  är  bygnaden  4  våningar  hög  och  eger  ett  s.  k. 
franskt  tak,  (mansard  roof ).  Dess  längd  är  74  fot  och  vidd  44.  Rum- 
mens antal  är  39.      Den  första  eller  grundvåningen  består  af  en  rym- 


AKSGAET  COLLEGE. 

lig  matsal,  kök,  skafferier,  källare,  tvättrum  m.  m.  Den  andera  vånin- 
gen är  inredd  till  lärosalar,  och  i  den  tredje  ega  studenterna  sina 
sofrum. 

Denna  anstalt  är  det  naturliga  fostret,  så  till  sägandes,  af  en  annan, 
summa  kyrkafdelning  tillhörande,  skola,  nemligen  den  i  Keokok,  Iowa, 
befintliga  uMission  Institute,"  som  öppnades  1873.  Dess  föreståndare 
var  professor  C.  Andersson.  Denne  företog  straxt  derefter  en  liten 
rundresa  för  att  utspana  något  passande  läge  för  ett  större  läroverk, 
som  skulle  kunna  motsvara  kyrkans  växande  behof,  och  han  fann  i 
Knoxville  en  i  hans  tycke  serdeles  lämplig  plats,  hvars  mera   bemedlade 

IX 


130 

invånare  erbjödo  sig  att  göra  allt  för  företagets  igångsättande,  derest 
skolan  blefve  der  förlagd.  Den  gamle  hedersmannen  James  Knox  de- 
ponerade för  ändamålet  $12,950,  och  genom  hrr  Sven  Petersons,  prof. 
Andersons  och  åtskilliga  andras  försorg  och  frisinthet  anskaffades  §10,00() 
till,  så  att  man  genast  hade  nog  att  betäcka  kostnaden,  hvaraf  dock  en- 
dast $250  utgingo  ur  svenska  fickor  —  så  sant  frikostige  voro  ameri- 
kanarne. Huru  raskt  man  gick  tillväga  i  framkallandet  af  denna  in- 
rättning inses  bäst  då  man  upplyses,  att  prof.  Anderson  och  mr.  Knox 
ägde  sitt  första  sammanträffande  i  Juli  1873,  att  arbetet  påbörjades  2 
månader  senare  och  att  verket  var  fullbordadt  den  1  Aug.  1876. 

Professor  Anderson  blef  läro  verkets  förste  ledare  och  föreståndare, 
stannade  i  denna  egenskap  tills  i  November  1878,  då  den  nyligen  från 
Sverige  ankomne  professor  R.  Erixon  efterträdde  honom.  Under  den 
senaste  terminen  var  studenternas  antal  20,  de  der,  enligt  förutfattad 
regel,  erhöllo  fri  undervisning  och  kost  för  blott  $2  per  vecka.  För  in- 
rättningens underhåll  beror  man  helt  och  hållet  på  frivilliga  bidrag  af 
de  för  företagets  framgång  intresserade. 

Vid  Ansgarii  College  och  så  gödt  som  under  dess  auspicier  utgifves 
tidningen  Zions  Baner,  hvars  historia  är  följande:  Den  igångsattes  i 
Juli  1873  af  prof.  C.  Anderson,  som  då  var  pastor  vid  andra  lutherska 
församlingen  i  Galesburg.  I  början  blott  en  månadskrift  af  anspråklös 
storlek,  blef  den  efter  hand  utvidgad  och  omsider  flyttad  till  Keokuk. 
Derifrån  flyttades  den  1875  till  Knoxville,  hvarest  den  ett  par  år  senare 
utkom  i  förstoradt  format  två  gånger  i  månaden.  Ett  år  senare  (1878) 
anlände  prof.  Erixon  till  läroverket  och  öfverhandtog,  jemte  ledningen 
afundervisnigen,  äf ven  tidningen,  som  nu  förvandlades  till  en  sexspaltig 
folio  och  blef  vecklig.  Den  har  sedan  dess  sammanslagits  med  det  i  Chi- 
cago utkommande  Chicago  Bladet. 

Ett  religiöst  svenskt  samfund,  kallande  sig  "The  Second  Lutheran 
Society,"  bildades  här  1875  och  ägde  sina  sammankomster  —  vid  hvilka 
prof.  Anderson  officierade — i  en  Amerikansk  kyrka;  men  sedan  nämnde 
person  flyttade  Knoxville,  har  denna  församling,  som  väl  aldrig  ägde 
någon  fast  organisation,  råkat  i  oordning.  Från  densamma  har  dock 
sprungit  ett  nytt  sällskap  af  ''Kristligt  sinnade  svenskar."  Medlem- 
marne  deri  äro  f.  n.  25,  med  Fr.  Johnson  såsom  sek.  och  A.  M.  Johnson 
"äldste."  I  College-bygnades  kapellmm  hålla  de  sina  gudstjenster,  vid 
hvilka  prof.  Erixon  tjenstgör,  när  han  är  hemma;  annars  predikar  någon 
af  studenterna.     • 

Den  Luthekska  Församlingen 

bildades  af  prof.  T.  N.  Hasselquist  1853  och  är  i  kronologisk  ordning 
den  4  af  Amerikas  lutherska  församlingar.  Kyrkan,  hvilken  bygdes  1854. 
—  sedan  hvilken  tid  hon   betydligt   förändrats  och  förstorats,  —  upp- 


131 

skattas  i  värde  till  $1,200.   pastorsbostället  till  $1,000  ocli  skolhuset  till 


I  sabbathskolan  finnas  100  lärjungar,  hvilkas  superintendent  är 
Håkan  Bauer.  Utom  Hasselquist,  som  var  församlinges  pastor  från  1853 
till  1863,  liafva  följande  personer  betjenat  densamma,  nämligen  S.  G. 
Larson  från  1863  till  1869,  A.  G.  Setterdahl  från  1869  till  1874,  C.  Wal- 
lin  från  1874  till  1877,  och  sedan  detta  år  har  J.  F.  Borg,  prestvigd  1878, 
varit  dess  pastor.  Borg  är  född  den  13  Dec.  1849  i  Bjellbo,  Östergöht- 
land,  kom  till  Amerika  1869,  har  fått  sin  skoluppfostran  i  Augustana- 
läroverket  och  gifte  sig  med  Klara  Anderson  från  Weller  i  Henry  co. 
den  28  Juni  1878,  tre  dagar  efter  prestvigningen  i  Princeton. 

Aldenstund  Knoxville  icke  förunnats  att  blifva  någon  ledande  stad 
inom  staten,  ha  ej  de  här  boende  landsmännen  haft  tillfälle  att,  å  in- 
dustriens vägnar,  visa  prof  på  någon  större  företagsamhet.  Men  de  ha 
emellertid  följt  med  strömmen,  så  långt  den  gått.  John  Gottrick  & 
Söner  t.  ex.  drifva  en  liten  vagnsfabrik,  der  de  tillverka  från  75  till 
100  goda  vagnar  årligen,  dermed  skänkande  sysselsättning  åt  10  arbe- 
tare. Firman  har  nedlagt  omkring  $4,000  i  verkstäder  och  verktyg. 
De  drifva  rörelsen  med  tillhjelp  af  en  ångmaskin,  och  för  beskaffenhe- 
ten af  deras  arbete  talar  den  omständigheten  bäst,  att  de  aldrig  ega  nå- 
got lager  å  hand,  emedan  försäljningen  går  så  fort  som  tillverkningen. 
Gottrick  den  äldre  arbetade  för  25  år  sedan  i  Bassetts  vagnsfabrik.  Der 
lärde  sedermera  hans  tre  söner  samma  yrke.  1874  började  de  på  egen 
hand,  och  när  Bassett  1877  gick  under  i  den  finansiella  stormen,  var 
den  Gottrickska  familjen  istånd  att  öfvertaga  hans  affär. 

John  O.  Länder,  en  annan  af  platsens  äldre  svenskar,  har  lyckats 
uppdrifva  en  större  groceryhandel,  och  i  samma  slags  rörelse  befinner 
sig  ofvannämde  Svan  Peterson.  Denne  är,  innom  parenthes  sagdt,  i 
många  afseende  en  exemplarisk  man.  När  han  först  beträdde  Knox- 
villes  mark  ägde  han  endast  $30  i  fickan,  hvilken  summa  en  af  hans 
"tillmötesgående1'  landsmän  narrade  af  honom  genom  att  purra  på  ho- 
nom en  värdelös  gammal  krake  till  häst.  Så  arm  att  börja  med,  dertill 
i  fysiskt  afseende  krympling  och  egande  som  råga  på  allt  en  af  sjukdom 
hjelplös  hustru,  som  varit  invalid  i  18  år,  har  dock  denne  ovanligt  ener- 
giske och  intelligente  man  med  egna  krafter  banat  sig  väg  till  ekono- 
miskt välstånd  och  kan  med  lugn  gå  sin  ålderdom  tillmötes.  Han  eger 
sin  handelsrörelse  i  ett  af  honom  för  sig  sjelf  bygdt  tvåvånings  stenhus. 
Han  har  äfven,  och  med  framgång,  försökt  sig  på  uppfinningarnas  ge- 
bit, i  det  han  inrättat  en  s.  k.  "double  action  pump,"  afsedd  för  djupare 
brunnar  och  lika  god  i  en  50  fot  djup  sådan  som  vanliga  pumpar  äro  pä 
20  fots  djup.  Han  har  nyligen  fått  patent  på  densamma  och  kommer 
snart  att  rikta  Knoxville  med  en  ny  industri,  näml.  pumptillverkningens. 
Firman  P.  Palmquist  &  Co.  har  sedan  1860  drifvit  en  större  handel 
med  möbler.  Firmans  äldste  medlem  dog  den  25  Juni  1876,  sedan  hvil- 
ken tid  affären  ledts  af  L.  Palmquist,  som  håller  ständigt  å  hand  ett 
lager  värdt  från  fem  till  sex  tusen  dollars.  Sedan  ha  vi  här  S.  B.  John- 
sons sko-  och  läderhandel  samt  E.  A.  Lindborg  skrädderirörelse. 


STADEN  GALESBURG. 

Denna  lilla  vackra,  pigga,  raska,  vakna  stad  är,  i  likhet  med  de  flesta 
andra  amerikanska  städer,  "internationel"  i  den  mening  att  dess  befolk- 
ning dragits  från  en  mängd  olika  nationer.  Det  amerikanska  och  det 
svenska  folkelementet  äro  dock  mycket  Öfvervägande  såväl  med  hänsyn 
till  antal  som  bildning  och  materiel  ståndpunkt.  Hvad  serskildt  vårt 
folk  härstädes  beträffar,  så  är  det  i  nästan  allt  identiskt  med  infödingar- 
ne. Svenskarne  i  Galesburg  äro,  med  andra  ord,  grundligt  amerikanise- 
rade i  seder  och  tänkesätt,  oaktadt  hvilket  de,  som  framdeles  kommer  att 
visas,  ingalunda  förgäta  att  bilda  och  vidmakthålla  svenska  inrättningar, 
de  der  emellertid  ännu  icke  förmått  undanskymma  de  amerikanska,  till 
hvilka  de  endast  äro  allierade,  så  till  sågandes. 

Galesburg  är  bygd  å  en  vågformig  slätt  å  4  sektioner  i  townthip'et 
med  samma  namn  och  ligger  bredvid  C.  B.  &  Q.-banan  164  mil  från  Chi- 
cago, 100  mil  från  Quincy,  53  mil  från  Peoriaoch  43  mil t  från  Burling- 
ton i  Iowa.     Dess  historia  är  i  korthet  följande: 

År  1836  ankom  till  orten  en  mr.  Geo.  W.  Gale,  jemte  andra,  från 
New  York  och  tillhandlade  sig  11.000  acres  i  Knox  county.  Å  detta 
land  utlade  han  en  stadsplan,  densamma  å  hvilken  Galesburg  —  som  fått 
namnet  efter  honom  —  nu  står  med  15.000  invånare.  Med  folkföröknin- 
gen och  husbyggandet  gick  det  i  början  temligen  raskt  undan.  G.  räk- 
nade redan  1837  omkring  232  själar.  Mellan  detta  år  och  1850  framskred 
staden  med  långsammare  steg.  Orsaken  härtill  var  brist  på  jernbankom- 
munikationer.  Man  hade  lofvats  sådana  med  det  första,  h vadan  man  ned- 
satte sig  med  förvissning  att  de  skulle  komma,  men  då  de  uteblefvo,  in- 
träffade ett  jemförligt  stillestånd  i  verksamheten  med  stadens  uppbyg- 
gande. Ändtligen  började  utsigterna  för  en  jernbana  att  ljusna  1850,  och 
ifrån  det  året  räknar  G.  en  ny  lifsperiod.  I  Henderson,  en  s.  k.  "town" 
eller  liten  köping,  belägen  nära  Galesburg,  hade  den  sistnämnda  under 
det  första  årtiondet  af  sin  tillvaro  haft  en  elak  raedtäflare.  Icke  derför 
att  H.  tilldrog  sig  mera  folk,  företagsamhet  och  kapital,  utan  derför  att 
det  utsände  mera  whisky,  hvilken  vara  var  förbjuden  i  Galesburg.  Dess 
myndigheter  höllo  till  och  med  så  strängt  på  den  absoluta  nykterheten, 
att  de,  å  de  köpebref,  som  lemnades  vid  försäljning  af  stadstomter,  ut- 
tryckligen såsom  vilkor  i  affären  bestämde,  att  ingen  spirituösa  finge  för- 
säljas å  fläcken.  Möjligtvis  har  Galesburg  deraf  skördat  åtskilliga  mo- 
raliska fördelar;  men  de  omedelbara  finansiella  fö  rdelarnetillkommo  dock 
Henderson,  som  fick  tillfälle  att  rikta  sig  på  en  ej  ringa  bränvinsutförsel 
132 


■&V4       sl-&'&f-&.w/13) 

GALESBURG. 


Se  sid.  300. 


133 

till  sin  grannstad,  hvars  invånare,  huru  strängt  de  än  höllo  sig  vid  för- 
budslagen, ändå  gåfvo  vika  för  den  moraliska  öfvertygelsen,  när  de  ön- 
skade halva  en  tår  på  tand.  Under  sitt  glädjerus  med  anledning  af  det 
öfvertag  det  hade,  vardt  Henderson  mycket  förhoppningsfullt  om  sin 
framtid.  En  stor  väldig  stad  tedde  sig  i  framtidens  horoskop,  medan 
Galesburg  alldeles  försvann.  En  svensk  var  särdeles  sangvinisk  och  bör- 
jade spekulera  i  fastigheter.  Han  köpte  två  "stadstomter"  och  betalte 
derför  $200,  ehuru  han  kunnat  erhålla  dem  i  Galesburg  för  mycket  min- 
dre. Några  år  derefter  var  han  glad  att  få  sälja  dem  för  $20.  Orsaken 
var  att  Henderson  hade  gått  ner  och  Galesburg  upp.  Och  orsaken  till 
detta  förhållande  var  att  ånghästen*  nu  börjat  göra  sina  reguliera  be- 
sök i  den  senare  platsen. 

Vår  tids  Galesburg  är  en  af  statens  bästa  städer  af  den  tredje  ran- 
gen, till  hvilken  det  väl  skall  hänföras.  Från  detsamma  utgå  bantåg  i 
fyra  olika  riktningar.  Här  finnas  utmärkta  publika  skolor,  en  förträfflig 
högskola,  hvars  bygnad  är  i  sitt  slag  den  förnämsta  i  staten,  tvenne  "col- 
leges" vid  hvilka  så  grundliga  kunskaper  som  i  någon  annan  inrättning 
af  samma  slag  meddelas,  ett  seminarium  för  flickor,  ett  handelsinstitut 
som  har  ett  vidsträckt  godt  rykte  om  sig,  många  stora  vackra  kyrkor, 
präktiga  parker,  eleganta  privathus,  gasverk,  ångfabriker  och,  kort  sagdt, 
allt  som  tillhör  en  välordnad  stad.  De  i  Chicago-Burlington-Quincy- 
jernbanbolagets  tjenst  här  anstälde  —  å  banorna  och  i  de  här  förlagda 
verkstäderna  —  uppgå  till  800  i  antal,  och  till  dem  utbetalas  månadtli- 
gen  $75.000  i  aflöningar.  Se  der  några  allmänna  drag  af  ett  samhälle,  i 
hvilket  tusentals  af  våra  till  Amerika  utvandrade  landsmän  sökt  och  fun- 
nit hem,  bergning  och  anseende  såsom  skicklige,  pålitlige  och  i  allt  akt- 
ningsvärde arbetare.     Nu  något  om  dem  och  deras  andel  i  staden. 

År  1847  funnos  i  Galesburg  endast  följande  svenskar :  John  Young- 
berg  med  familj,  en  af  de  förste  Bishop  Hill-kolonisterne,  som  sednare 
flyttade  till  Galva,  hvarifrån  han  efter  en  tids  förlopp  återvände  till  Ga- 
lesburg, hvarifrån  han  utflyttade  till  Kalifornien  1860;  Nels  Hedström, 
till  yrket  skräddare,  nu  boende  i  närheten  af  Victoria,  denna  stat;  An- 
ders Thorsell  från  Djurby  i  Westmanland,  som  anlände  till  landet  1848  i 
sällskap  med  det  följe,  som  grundlade  Bishop  Hill-kolonien;  en  familj 
med  namnet  Modin,  hvars  son,  Peter  Modene,  f.n.  bor  i  Chicago,  samt  en 
enka,  som  hette  Kristina  Muhr  och  en  person  vid  namn  Olof  Nelson,*) 
till  yrket  skomakare. 

Ofvannämnde  Thorsell  var  också  skomakare   och   dref  detta   yrke, 

.  hvari  han  lärer  varit  ovanligt  skicklig,  med  serdeles  framgång  för  en  tid, 

så  att  han  samlade  en  ej  oansenlig  egendom.     Han   ägde,   bland   annat, 

de  tomter,  hvarå  firmorna  Stewart  &  Co.     G.  R.  Gordon  och  Hyde  &  Co. 

*)  Denne  Nelson  är  niåg  till  hr  Anders  Larsson  i  Chicago  och  bor  f.  n.  i  Kali- 
fornien. 


134 

nu  drifva  sina  respektive  rörelser,  och  dera  uppförde  han  sjelf  ett  fcråvä- 
ningshus,  hvari  han  bodde  och  egde  sin  aftär.  Hade  han  bara  fortsatt 
som  han  började,  så  hade  han  kommit  att  dö  såsom  Galesburgs  rikaste 
svensk.  Men  det  gjorde  han  icke.  Han  föll  för  dryckenskapen;  hans 
egendom  flöt  bort  med  den  whisky  han  förtärde,  och  han  dog  1870,  efter- 
lemnande  enka  och  ett  barn ;  den  förra  qvarbor  i  Galesburg  i  ett  henne 
tillhörande  komfortabelt  hus,  och  dottern  är  gift  med  hr.  O.  T.  Duvan. 

Ej  förrän  omkring  1854,  upp  till  hvilken  tid  blott  en  och  annan  af 
Bishop  Hills  folk  förirrade  sig  hit,  fick  G.  någon  nämnvärd  tillök- 
ning till  sin  svenska  befolkning.  Men  detta  års  emigrantström  hitförde 
många  landsmän.  Sedan  dess  har  antalet  ständigt  ökats  och  utgör  nu 
3.500  personer. 

Stadens  adresskalender  uppgifver  namnen  på  703  svenskar  af  man- 
könet och  klassificerar  dem  som  följer : 

Köpmän  14,  utan  sysselsättning  (hoppas  de  nu  fått  något  att  göra) 
114,  grofarbetare  183,  målare  29,  slagtare  12,  förmän  6,  mekanici  89,  el- 
dare  10,  sadelmakare  1,  uppassare  8,  bagare  1,  skräddare  26,  körare  14, 
tegelslagare  5,  urmakare  3,  konduktörer  9,  bromsare  11,  inginiörer  6,  ma- 
skinister 35,  qvastmakare  9,  murare  7,  bagage  förare  1,  formän  2,  smeder 
35,  tenn-  och  kopparslagare  3,  handelsbiträden  31,  skomakare  17,  tele- 
grafist  1,  bokförare  3,  slipare  6.  kock  1,  jordbrukare  9,  kreaturshandlare 
2,  boktryckare  2,  fotograf  1,  bantågsvexlare  1  och  lokomotiv-skurare  32. 

I  ofvanberörde  verkstäder  (C.  B.  &  Q.-banbolagets)  hafva  svenskarne 
haft  tillfälle  att  finna  ej  endast  lönande  platser,  utan  äfven  skola  för  er- 
hållandet af  nödig  kännedom  och  skicklighet  i  mekaniska  värf.  Från 
desamma  hafva  utgått  många  som  nu  innehafva  goda  befattningar  såsom 
konduktörer,  maskinister  o.  s.  v. 

Hela  antalet  derstädes  anstälde  landsmän  uppgår  till  270,  utaf  hvilka 
John  C.  Oberg  är  konduktör  och  förman  å  det  s.  k.  "konstruktionstå- 
get," hvars  ändamål  är  att  hålla  en  viss  längd  af  banan  i  vederbörligt 
skick.  Gustave  A.  Rose  är  förman  för  en  arbetsstyrka.  Charles  Erick- 
son  är  förman  i  Galesburgs  lokomotivstall.  Wm.  Erickson  innehar  ett 
förmansskap  i  maskin  verkstaden.  Vidare  är  P.  N.  Gran  ville  klerk  i  väg- 
byggmästarens kontor,  Alfred  Lindgren  dito  i  superintendentens  kontor, 
J.  C.  Cederholm  i  kontoret  för  lokomotivstallet,  C.  L.  Ruden  och  John 
och  John  Person  i  magasinet,  och  C.  L.  Hjelm  i  oljehuset. 

"Browns  Corn  Planter  Works"  är  en  annan  af  stadens  arbetsgif- 
vande  inrättningar  som  alltid  med  ett  visst  företräde  anlitat  svenska 
krafter,  och  detta  till  en  utsträckning,  som  gör  att  man  kan  betrakta 
fabriken  nästan  såsom  svensk.  Mr.  George  W.  Brown,  egaren,  är  emel- 
lertid amerikanare.  Ingen  svensk  skulle  dock  kunna  vara  större  vän  till 
svenskarne  än  han  är,  hvilket  han  bevisar  genom  det  intresse  hvarmed 
han  städse  följer  och  den  redebogenhet  hvarmed  han  uppmuntrar  och 


135 

befordrar  dem,  som  lägga  serskilda  anlag,  duglighet  eller  pålitlighet  i 
dagen.  Derför  kan  det  ju  häraf  icke  anses  ur  vägen  att  här  meddela 
något  litet  ur  hans  verksamma  och  framgångskrönta  lif. 

Det  var  1851  på  våren  som  Mr  B.  lyckades  att  tillverka  sin  första 
fullständiga  majsplanteringsmaskin  efter  det  mönster,  som  nu  begagnas. 
1852  besådde  han  dermed  16  acres  för  sig  sjelf  och  8  för  Alf.  Brown. 
Samma  år  började  han  att  tillverka  10  maskiner,  men  på  grund  af  fattig- 
dom och  dödsfall  i  familjen  kunde  han  ej  fullborda  mer  än  en.  För  att 
kunna  åtkomma  patent  på  uppfinningen,  hade  han  då  måst  afyttra  nä- 
stan allt  han  hade,  tillika  med  en  gammal  häst,  hans  enda  dragare.  Se- 
nare nödgades  han  t.  o.  m.  sälja  sin  lilla  jordegendom  för  att  iståndsätta 
sig  att  börja  maskintillverkningen.  Straxt  derefter  var  han  ändå  så 
finansielt  brydd  och  skuldsatt  att,  om  man  fodrat  uppgörelse,  han  ej 
kunnat  betala  en  dollar.  1853  lyckades  han,  trots  sin  förlägenhet,  att 
fullborda  12  maskiner,  dem  han  naturligtvis  genast  afyttrade;  året  derpå 
steg  tillverkningen  till  100,  och  1855  utgingo  300  "planters"  från  hans 
verkstad;  1856  hade  detta  antal  fördubblats;  1857  gjorde  han  1,000,  och 
nu  förser  han  landet  med  8,000  maskiner  årligen.  Han  har  under  de 
senaste  12  åren  gifvit  stadig  sysselsättning  åt  från  130  till  250  personer, 
åt  hvilka  han  betalat  arbetslöner  tillsammans  uppgående  till  $50,000  pr 
år.  I  hans  verkstäder  åtgå  hvarje  år  2,000  ton  kol,,  500  ton  gjutjern,  250 
ton  stångjern  och  stål,  15  ton  målarfärg  och  oljor  samt  500,000  fot  trä- 
virke, mest  bräder.  Hans  verkstäder  upptaga  en  areal  af  100,000  qva- 
dratfot.  Bygnaderna  kosta  $150,000,  och  de  använda  verktygen  och 
maskinerna  $50,000.  Det  i  rörelsen  använda  kapitalet  bestiger  sig  till 
$200,000.  Ett  sådant  omfång  har  den  affär  antagit,  som  för  25  år  sedan 
börjades  med  knappast  mer  än  två  tomma  händer. 

Af  den  här  anstälda  arbetspersonalen  äro  två  tredjedelar  svenskar. 
Förman  i  den  vigtiga  maskinafdelningen  är  Augustus  O.  Peterson,  som 
varit  hos  mr  Brown  i  14  år.  Samma  befattning  i  smidjeafdelningen  in- 
nehafves  af  Frank  A.  Olson,  och  i  målareafdelningen  Augustus  Abra- 
hamson. 

"T/ie  Frost  Manufacturing  Company"  är  namnet  på  ett  annat  fa- 
briksbolag, det  en  stor  del  af  våra  landsmän  eger  att  tacka  för  stadig 
och  lönande  sysselsättning.  Fabriksbygnaderna  upptaga  ett  helt  qvar- 
ter,  och  här  tillverkas  modeller  af  alla  möjliga  slag.  Vår  landsman  hr 
Abraham  Anderson,  hvilken  åtnjuter  rykte  såsom  statens  bäste  modell' 
snickare  eger  härstädes  anställning. 

Svenska  Företag. 

"7%e  Jndustrial  Machine  Works"  å  Prairie  St.  existerar  för  tillverk- 
ning af  ångmaskiner  och  eges  af  en  svensk,  hr  Thomas  W.  Peterson. 
Den  Petersonska  familjen  i  Galesburg  tyckes  bestå  af  idel  mekanici. 


136 

Denne  Peterson  är  född  i  Sverige  den  19  Juni  1847  och  kom  med  sina 
föräldrar  till  Amerika  1852,  då  han  genast  inträdde  på  jernvägsbolagets 
verkstäder  härstädes.  Tolf  år  senare,  nämligen  1874,  beslöt  han  att  för- 
söka huru  det  skulle  gå  på  egen  hand.  Och  det  har  gått  väl.  Börjande 
varsamt  på  en  liten  skala,  har  han  genom  arbete  och  omtanka  småning- 
om utvecklat  sitt  företag,  så  att  han  nu  rår  om  de  tvänne  stora  tomter, 
hvarå  fabriken  står,  jemte  denna  och  dertill  materialier,  allt  i  värde 
uppgående  till  $8,000.  De  maskiner,  han  tillverkar,  äro  af  hans  egen 
uppfinning.  Han  fullbordade  och  utskickade  den  första  1876,  och  när 
skrifvaren  häraf  var  inne  för  att  hemta  dessa  underrättelser,  höll  han  på 
att  packa  upp  den  24,  som  skulle  expedieras  till  Topeka  i  Kansas.  Of- 
verlägsenheten  i  hans  maskiner  öfver  andra  består  deri,  att  de,  på  sam- 
ma gång  som  de  äro  ytterst  enkla,  ovanligt  starka  och  ovanligt  lätt- 
handterliga,  äro  de  äf  ven  mycket  kolbesparande  och  utveckla  en  oerhörd 
kraft.  När  Petersons  fabrikationer  varda  tillräckligt  vidt  kända,  kom- 
mer troligen  hans  verkstad  att  blifva  en  af  de  största  i  staten. 

Ett  annat  svenskt  företag  härstädes  är  Charles  Johnsons  tegelbruk. 
Hr  Johnson  är  ett  godt  bevis  på,  hvad  man  kan  åstadkomma  genom 
beslutsamhet  och  ihärdighet.  Han  valde  sitt  yrke,  och  har  följt  det 
med  stadig  arm  och  blick  öppen  för  allt  praktiskt  i  facket,  utan  att,  som 
så  många  andra  göra,  låta  leda  sig  in  uti  ruinerande  experinienter.  Han 
kom  till  Amerika  1852  och  började  för  sig  sjelf  1864,  tillverkade  då  och 
de  straxt  derpå  följande  åren  omk.  500,000  tegel  pr  år;  1872  hade  till- 
verkningen stiget  till  1,500,000  tegel,  sedan  hvilket  år  den,  på  grund  af 
aftagen  bygnadsverksamhet,  nedgått  till  1,000,000  om  året.  Teglet 
brännes  medelst  livad  som  bäst  är  kändt  under  namnet  "The  Wingards 
Patent  Hot  Draft  and  Calorific  Process,"  som  åstadkommer  en  jemn,  la- 
gom bränning,  inbesparar  betydligt  bränsle  och  medför  mindre  af- 
fall  i  ugnarne.  Å  hans  bruk,  som  ligger  en  mil  från  staden,  der  han 
eger  11  acres  lerland,  har  han  stundom  användt  30  arbetare,  men  har  nu 
blott  20. 

I  handeln  med  specerier  hafva  svenskarne  tagit  en  ledande  ställning. 
Här  finnes:  Nelson  &  Svenson  i  den  nya  eleganta  tegel  by  gnaden  å 
hörnet  af  Main-  och  Kellogg-gatorna;  Clarkson  &  Johnson  42  Main  St.; 
C.  E.  Lanström  å  Main,  emellan  Prairie  och  Kellogg,  har  alltid  ett  stort 
lager  af  frukter  och  porslins  varor  jemte  specerier;  Peter  Nelson  några 
öster  om  den  sistnämnda;  S.  H.  Olson  å  n.  v.  hörnet  af  Chambers  och 
Berrien,  och  slutligen  A.  Hoff lund,  nordöstra  hörnet  af  Chambers  och 
Berrien  strs. 

A  kortvaruhandelns  (drygoods)  område  finnes  ännu  endast  en  svensk 
firma,  nämligen  Nelson  &  Williamson,  hvars  plats  träffas  straxt  öster 
om  O.  T.  Johnsons  butik.  Desse  landsmän  började  sin  affär  den  1  April 
1878  och  åtnjuta  mycket  förtroende  och  understöd  hos  svenskarne. 


137 

Ett  svenskt  apotek  finnes,  förestådt  af  hr  C.  W.  Lavene.  Hans  lager 
är  uppskattadt  till  $2,500. 

De  svenska  skomakarnes  antal  i  Galesburg  är,  som  ofvan  uppgifvits, 
17;  ntaf  dessa  finnes  5  som  göra  afiärer  på  egen  hand:  Wenquist  &  John- 
son, Tulin  &  Drevelin  samt  John  Granville,  hvilka  alla  ega  skohandel 
vid  sidan  om  skotillverkningen. 

Skräddarnes  antal  är  26.  Af  desse  drifva  hr  Sven  Anderson  en 
större  rörelse  i  huset  44  Main  St.,  der  han  ger  anställning  åt  ett  antal 
personer,  och  N.  G.  Engstrand,  hvilkens   etablissement  är  i  70  Main  St. 

En  svensk  fotografi-atelier  eges  och  skötes  med  stor  framgång  af  hr 
Carl  Forell,  59  Östra  Main  St. 

Ett  svenskt  konditori  med  restauration  som  ej  öfverträflas  någon- 
städes  emellan  Chicago  och  San  Fransisco  eges  och  skötes  af  hr  Jonas 
F.  Anderson. 

F.  Linquist  &  Brothers  drifva  en  stor  och  lönande  målarerörelse. 
Abraham  Nelson  har  det  största  möbeletablisementet  i  staden. 
Peter  Hawkinson  sysselsätter  sig  med  mjöl-  och  foderhandel  i  huset 

No.  1  West  Main  St. 

John  Granat  har  sadelmakareverkstad  vid  14  Cherry  St. 

Olof  Hawkinson  har  ett  stort  intresse  i  stadens  största  hyrkusk- 
stall. 

En  vagnmakareverkstad  eges  af  John  F.  Johnson  i  huset  No.  17 
West  Main  St. 

G.  Hawkinson  har  bageri  och  konditori. 

Af  stadens  35  svenska  smeder  ega  tvänne  egna  verkstäder,  nämli- 
gen: Peter  Gabrielson,  32  N.  Seminary  St.,  och  Eskel  Johnson,  å 
West  Main  St. 

Slagtarörelser  drifvas  sf  A.  O.  Ahlenius,  J.  W.  Anderson,  Berglund 
&  Johnson,  N.  Löfquist  och  Olof  Spitsen. 

År  1856  bildades  Galesburgs  brandkår.  Nio  år  senare  (1865)  föll 
det  några  svenskar  in  att  bilda  ett  uteslutande  svenskt  "brandkompani," 
hvilket  fick  namn  efter  vår  frejdade  landsman  kapten  John  Ericsson. 
Man  kallade  det  "The  Ericsson  Engine  Company  No.  2."  I  detsamma 
ingingo  unga,  raska,  modiga  och  starka  karlar,  och  det  dröjde  ej  länge, 
innan  de  för  sitt  kompani  vunno  ryktet  såsom  den  bästa  brandkårsaf- 
delning  j  hela  staten  Illinois.  Medlemantalet  har  varit  från  40  till  60, 
och  anförare  för  detsamma  de  första  10  åren  var  O.  P.  Pearson.  Jemte 
detta  "Engine  Company1'  bildade  svenskarne  nästan  samtidigt  ett  slang- 
kompani med  D.  L.  Peterson  i  spetsen.  Emellan  denna  svenska  brand- 
kår och  Galesburgs  trenne  andra:  Peoria,  Quincy  och  Tornado,  hafva 
tvänne  täflingar  eller  s.  k.  "torneringar"  ägt  rum,  med  det  resultat  i  det 
första  fallet  att  "Ericson"  tog  första  priset,  $250,  och  i  det  andra  lika- 
ledes,  ehuru  priset  då  var  blott  $50.      Som  ett  ytterligare  bevis  på  det 


138 
förtroende  och  den  skicklighet  svenskarne  vunnit  i  denna  af  delning' må 
näranas,  att  en  svensk,  hr  August  0.  Peterson,  som  tjenstjort  deri  sedan 
han  var  bara  en  yngling,  blifvit  utnämd  till  stadens  brand  marskalk,  en 
en  utmärkelse,  hvarom  han  såsom  svensk  står  ensam  i  hela  staten,  kan- 
ske i  hela  landet. 

Af  hvad  här  sagts  om  svenskarne  i  egenskap  af  arbetare,  yrkesid- 
kare  och  köpmän  kan  läsaren  lätt  hemta  det  begreppet,  att  de  i  detta 
afseende  icke  ligga  efter  sin  tid  på  platsen,  utan  att  de  hålla  jemna  steg 
med  de  öfriga  klasserna.  Läsaren  må  ej  heller  tro,  att  de  äro  eller  varit 
likgiltige  om  rent  moraliska  och  intelektuella  saker,  ty  de  hafva  varit 
lika  vak-  och  verksamme  derutinnan,  hvilket  en  återblick  i  detta  hän- 
seende skall  öf  vertyga  oss  om. 

FÖRENTKTGAB. 

År  1866  uppstod  härstades  en  manstark  (den  räknade  100  medlem- 
mar) svensk  förening  med  namnet  Skandia,  hvars  uppgift  var  allmän 
literär  underhållning  och  ömsesidigt  bistånd  medlemmarne  emellan  i 
nöd  och  sjukdom.  Louis  Peterson,  nu  död,  var  dess  förste  president,  och 
efter  honom  förde  hr  A.  W.  Berggren,  den  närvarande  sheriffen,  ordet. 
Den  vardt  emellertid  icke  långlifvad;  den  råkade  ut  för  samma  missöde 
som  andra  svensk-amerikanska  föreningar  af  samma  slag:  den  föll  i 
kyrkans  onåd  —  och  gick  under. 

Ett  långvarigare,  om  ock  ej  lyckligare,  lif  hade  de  sällskaper  som 
litet  senare  bildades  och  ståldes  till  nykterhetssakens  tjenst.  En  allmän 
och  vidtspridd  "väckelse  till  nykterhet"  ägde  rum  1867  och  1868  och 
sträckte  sig  äf ven  till  Gralesburg,  hvilket  samhälle,  som  vi  sett,  redan  i 
början  af  sin  tillvaro  lade  mycket  nyktert  nit  i  dagen.  Af  denna  rörelse 
grepos  också  svenskarne,  bland  hvilka  —  det  må  ej  förtigas  —  många 
funnos  med  ett  afgjordt  tycke  för  gubben  Bachus,  den  de  gerna  egnade 
en  mer  än  vederbörlig  dyrkan.  En  "Good  Templars"-loge  uppstod  till 
följd  häraf  ibland  dem  och  började  verka  med  kraft  och  framgång.  Till 
denna  loge  hörde  flere  af  de  framstående  landsmännen,  såsom  A.  O. 
Peterson,  Nils  Nilson,  L.  L.  Gibson,  O.  P.  Pearson  och  P.  B.  Ander- 
son,, jemte  ett  antal  i  denna  sak  lika  goda  och  inflytelserika  svenska 
fruntimmer.  Verksammast  ibland  alla  dessa  var  en  hr  A.  Y.  Grreen,  som 
länge  tjenstgjorde  såsom  allmän  organisatör,  i  hvilken  egenskap  han 
reste  omkring  i  hela  staten  och  höll  nykterhetstal,  bildade  loger  o.  s.  v. 
Hvad  som  nu  blifvit  af  denne  en  gång  för  allt  ädelt  och  godt  vakne  och 
värme  svensk,  vet  man  ej;  han  har  alldeles  försvunnit  ur  sigte. 

Många  andra  svenska  loger  af  samma  orden  funnos  vid  denna  tid, 
och  för  att  så  mycket  bättre  kunna  befordra  den  stora  ref  ormen,  beslöto 
de  att  afhålla  en  konvention  i  Altona,  Uls.  den  11  Sept.  1867.    Vid  den- 


139 

samma  voro  följande  loger  representerade:  4*Svea"  i  Galesburg  med 
140  medlemmar  af  O.  P.  Pearson  och  P.  B.  Anderson ;  "Svea"  å  Bishop 
Hill  med  38  medl.  af  P.  Johnson,  John  C.  Johnson,  Mathilda  Netsell, 
Kristina  Norstedt,  Julia  M.  Peterson  och  Kristina  Johnson;  ''Skandia" 
i  Knoxville  med  37  medlemmar  af  N.  E.  Johnson;  "Svea  Union"  i  Gal  va 
med  37  medl.  af  J.  W.  Olson  och  Lizzie  Wilson;  "Göta"  i  Altona  med 
54  medl.  af  kapt.  Eric  Johnson,  Peter  S.  Nilson,  N.  J.  Anderson,  Peter 
Wicklund,  Lizzie  Hedburg  och  Kristina  Anderson. 

Vintern  derpå  begåfvo  sig  Nils  Nilson,  John  Fredricks,  Eric  John- 
son, Estella  Berg  och  Kristina  Anderson  till  Andover  för  att  organisera 
en  Good  Templars-loge  derstädes,  och  i  Rockford  samt  Chicago  sattes 
ett  par  loger  i  gång  af  nyssnämnda  Green.  Nu  äro  de  emellertid  alla 
saligen  af  somnade,  undantagandes  dem  i  Galesburg  och  Bishop  Hill. 
Bristande  intresse  å  medlemmarnes  sida  och  ett  aldrig  upphörande  mot- 
stånd å  kyrkornas  hafva  förorsakat  deras  död. 

Galesburgs  "Svea"  ombildades  den  17  Jan.  1878  med  D.  L.  Peterson 
såsom  W.  C.  T.;  Chas.  Peterson,  sek.,  Emily  E.  Peterson,  W.  V.  T., 
Minnie  A.  Peterson,  W.  T.;  och  Louis  L.  Gilson,  L.  D.  Logen  räknar 
68  goda  medlemmar  och  håller  sina  sammankomster  i  Hamlins  Hall 
hvarje  fredagsafton. 

Oddfellow-orden  är  äfven  representerad  ibland  landsmännen  i  Gales- 
burg. "The  First  Scandinavian  Lodge  No.  446  of  I.  O.  O.  F,"  organi- 
serades den  26  Jan  1871,  då  följande  personer  blefvo  embetsmän:  A. 
W.  Berggren,  N.  G.;  A.  Klingberg,  V,  G.;  P.  B.  Anderson,  R.  S.;  och 
J.  Clarkson,  T.  Medlemantalet  är  f.  n.  46,  de  der  glädja  sig  åt  en  väl- 
fyld  kassa  för  den  hjelp  de  behöfva  i  sjukdomens  och  motgångens  stund. 

Politiska  Embeten. 

Här  som  annorstädes  hafva  svenskarne  aldrig  framhållit  några 
dryga  politiska  anspråk,  utan  åtnöjt  sig  med  att  vara  nyttiga,  fridsamma, 
rättänkande  och  förståndige  medborgare.  Icke  destomindre  hafva  de 
tillerkänts  en  och  annan  befattning.  Det  var  ej  förrän  1860  som  de 
höjde  sin  röst  och  begärde  en  bit  ur  den  politiska  kakan,  och  de  fingo 
uti  hr  P.  L.  Hawkinson,  nu  i  Chicago,  en  representant.  Hr  H.  vardt  då 
vald  till  gatu-kommissarie,  till  hvilken  befattning  han  återvaldes  1861 
och  1862.  År  1873  valdes  hr  P.  Shöberg  till  ålderman.  Åren  1865  blef 
Louis  Berglund  gatu-kommissarie,  1867  banade  sig  John  Peterson  väg 
till  stadsrådet,  der  han  blef  medlem,  hvartill  han  återvaldes  1868.  Året 
derpå  tog  hr  A.  W.  Berggren  ett  fredsdomareembete  såsom  pris.  Åren 
1871,  72,  73,  74  och  75  valdes  och  återvaldes  hr  Nels  Nelson  till  stads- 
kassör, i  egenskap  hvaraf  han  årligen  handterade  $120.000  och  ägde  att 
ställa  $240,000  i  borgen.   År  1872  valdes  hr  A.  W.  Berggren  till  Sheriff, 


140 

hvartill  han  återvalts  tre  gånger,  åren  1874,  76  och  78.  Nels  Nelson 
innehar  nu  befattning  som  County  Supervisor  och  är  medlem  af  stadens 
"BoardofEducation." 

Kyrkor. 

Vi  komma  nu  till  ett  fält,  hvarpå  svenskarne  i  denna  stad  visat  ett 
lifiigt,  aldrig  aftagande,  men  ständigt  tilltagande  intresse,  vi  mena  det 
religiösa.  Det  är  ett  märkvärdt  förhållande  att  vårt  folk  i  Amerika,  der 
det  tinnes  till  något  större  antal,  aldrig  förgäter  att  samlas  omkring  ett 
altare,  som  det  kan  kalla  sitt  eget,  så  hvad  beträffar  den  plats,  vid 
hvilken  det  knäböjer  som  den  form,  hvarefter  det  tillbedjer  och  den  tro  det 
hyser.  Om  vår  iakttagelse  är  riktig,  så  är  ej  detta  så  allmänt  händelsen 
hos  de  andra  invandrarne.  Tag  till  exempel  tyskarne.  Äfven  de  bygga 
kyrkor,  äfven  de  äro  måne  om  att  på  den  amerikanska  jorden  fortplanta 
de  religiösa  idéer,  deras  sinnen  insupit  på  den  tyska.  Men  deras  första 
och  förnämsta  ansträngning  utgår  på,  att  erhålla  ett  eget  litet  hem  och 
en  täppa.  Vi  säga  nu  ej,  att  icke  svenskarne  äro  ett  hemälskande  och 
uhembyggan de"  folk;  dock  våga  vi  påstå,  att  de  icke  trifvas  i  sitt  nya 
hem,  innan  de  i  närheten  ega  ett  Herrans  tempel  gjordt  af  händer,  der 
de  kunna  lyssna  till  tolkningen  af  det  glada  budskapet  på  fädrens  vackra 
språk. 

Den  första  svensk-lutherka  församlingen,  som  nu  är  i  mer  än  ett 
afseende  verkligt  försigkommen  och  än  mer  lofvande,  bildades  redan  år 
1850  af  pastor  L.  P.  Esbjörn,  en  man,  som  intar  en  rätt  framstående 
ställning  i  den  svensk-  amerikanska  lutherska  kyrkans  historia.  E. 
hvilken  bodde  i  Andover,  hade  under  de  år,  hvilka  närmast  föregingo 
nyssnämnda  årtal,  som  oftast  besökt  Galesburg  för  att  predika  för  de 
få  dervarande  landsmännen.  Dessa  besök,  de  der  buro  frukt  i  folkets 
sinnen,  åstadkomnio  en  allmän  önskan  ibland  dem  att  ega  en  församling, 
hvilken  önskan  fullbordades,  när  E.  vardt  deras  organisatör.  Den  så- 
lunda nybildade  församlingen  bestod  nu  blott  af  13  kommunikanter, 
hvilkas  själavård  E.  fortfor  att  förestå  tills  1852,  då  pastor  T.  N.  Has- 
selquist  ditkom  och  ombildade  församlingen,  som  hade  växt  till  20  ko- 
munikanter,  af  hvilka  följande  ännu  lefva  och  äro  medlemmar  i  samfun. 
det:  John  Åkeson,  John  Angerson,  Möns  Charleson,  John  W.  Wilson 
Sven  W.  Svenson,  och  Karna  Truedson.  Församlingen  har  sedaa  dess, 
med  blott  ett  skede  såsom  afbrott,  stadigt  tillväxt,  hvarom  följande  siff- 
ror vitna: 

Komunikanter  år  1861 272 

"  1862 312 

"  1863 316 

"  "  1864 414 

"  "  1865 520 


141 

Komunikanter  år  1S6? 670 

"  "  1868 734 

*•  1669 813 

w  "  1870 643 

M  1871 675 

"  "  1872 680 

"1874 776 

"  "  1875 817 

"  1876 825 

"  "  1877 818 

"  "  1878 820 

"      .         "1879 820 

Hela  medlemskapet  —  män,  qvinnor  och  barn  —  uppgår  till  1497. 
Församlingens  första  sammankomster  höllos  uti  en  anspråkslös  liten 
träbygnad,  belägen  å  hörnet  af  Ferris  och  Broadgatorna  och  då  allmänt 
känd  såsom  "svenska  huset."  1853  inköpte  församlingen  af  ett  annat 
samfund  en  liten  kyrka,  som  först  hade  varit  "en  gammal  lada"  och 
derefter  en  smedja,  h varifrån  omsider  uppstod  ett  Herrans  hus.  Det 
stora,  ståtliga  tempel,  hvari  gudstjensterna  nu  hållas,  uppfördes  1869. 
Dess  längd  är  110  fot  och  bredd  55;  stapeln  mäter'135  fot  i  höjd;  kloe- 
kan väger  2,500  pund  samt  kostar  $1,200,  och  hela  bygnaden  har  kostat 
$15,000.  För  den  präktiga  orgeln  har  betalats  $2,300.  Dertill  kommer 
pastorsbostället,  hvars  värde  är  $2,000,  och  vidare  skolhuset,  uppskat- 
tadt  till  §300;  hvadan  kyrkegendomens  totalvärde  bestiger  sig  till 
$20,800. 

Pastor  Hasselquist  qvarblef  som  församlingens  föreståndare  tills 
1863.  Från  detta  år  till  1869  förestods  den  af  pastor  A.  W.  Dahlsten, 
från  1869  till  1873  af  pastor  N.  T.  Vinquist  och  sedan  sistnämnda  år 
har  pastor  S.  P.  A.  Lindahl  vårdat  hjorden.  Församlingens  närvarande 
tjenstemän  äro :  Diakoner:  Nils  Håkanson,  John  Holm,  Andrew  A,  Hiller, 
"A.  (j.  Lingroth  och  M.  N.  Stark.  Trustees:  Charles  Johnson,  S.  W. 
Svanson,  Peter  Svanson,  C.  O.  Westerberg,  Nils  Nelson  och  A.  W. 
Erickson.     Kassör:  Nels  Nelson. 

Andra  svensk-lutherska  församlingen  räknar  sin  tillvaro  ifrån  den 
1  Aug.  1868.  Den  bildades  då  dels  af  sådana,  som  hade  utgått  ur  den 
första  församlingen  och  dels  andra,  alla  tillsammans  utgörande  40,  hvil- 
ka  valde  till  styrelse  följande  personer: 

Andrew  Nelson,  Wm.  O.  Nelson  och  A.  W.  Wallström,  äldre 
(Elders)  samt  Olof  Johnson,  A.  N.  Anderson  och  J.  P.  Johnson,  diako- 
ner. De  första  mötena  höllos  i  unga  mäns  kristna  föreningens  sal,  be- 
lägen öfver  andra  nationalbanken.  Men  medlemskapet  tillväxte  så  ha- 
stigt, att  rummet  vardt  otillräckligt,  destomer  som  många  utom  försam- 


142 

lingen  stående  besökte  sammankomsterna,  hvadan  man  beslöt  bygga  en 
kyrka,  och  en  sådan  fullbordades  på  hösten  1869.  Dess  dimensioner  äro  j 
längd  75  och  bredd  45  fot.  Kostnaden:  $10,000.  Hr  Bergensköld  som 
i  Sverige  hade  predikat  vid  grefve  Stackelbergs  gods,  Öfverrum  i  Öster- 
göhtland,  blef  församlingens  förste  pastor.  Efter  honom  tjenstgjorde 
pastor  Charles  Anderson,  som  stannade  i  fem  år,  för  att  sedan  lemna 
rum  för  professor  C.  Erixon,  hvilken  också  förestår  Ansgari  College  i 
Knoxville.     Församlingen  består  f.  n.  af  100  medlemmar. 

Den  svenska  metodistförsamlingen,  som  nu  är  en  af  Galesburgs 
mera  blomstrande,  hade  ovanliga  svårigheter  att  öfverstiga  vid  försöket 
att  erhålla  ett  eget  tempel.  På  ett  annat  ställe  meddelas  under  rubrik 
"allmän  öfversigt"  en  af  pastor  Esbjörn  före  hans  död  lemnad  uppgift 
om  förhållandet  vid  denna  kyrkbygnad.  Men  metodisterna  sjelfva  påstå 
att  hans  framställning  af  saken  icke  är  med  sanningen  öfverenstämman- 
de.  De  säga,  att  lutheranerna  satte  sig,  genom  ej  så  alldeles  rättrådiga 
medel,  i  besittning  af  en  kyrka,  de  redan  börjat  bygga.  Deras  utsago 
är,  att  Esbjörn  stälde  sig  in  med  en  kongregationalförsamling  och  för- 
mådde densamma  att  utöfva  sitt  inflytande  emot  metodisterna,  dem  han 
f ramstälde  i  en  mycken  ful  och  falsk  dager.  Till  följd  häraf  skulle  de 
utlof vade  subskriptionerna  åt  metodisternas  företag  hafva  instälts,  me- 
dan kyrkan  istället  donerades  åt  lutheranerna.  Men  de  förra  nedslogos 
icke  af  denna  motgång,  utan  började  bygga  ett  annat  tempel  der  nu  den 
af  tegel  bygda  amerikanska  metodistkyrkan  står.  Peter  Chalman,  en 
f .  d.  metodistpredikant,  berättar  att  han  sjelf  hjelpte  till  med  att  forsla 
virke  från  Moline  för  ändamålet.  Penningar  voro,  som  förr  nämnts, 
sällsynta  på  den  tiden,  och  betalte  derf ör  många  sina  för  bygnaden 
tecknade  bidrag  med  dagsverken.  När  verket  omsider  vardt  färdigt  och 
sedan  några  sammankomster  hållits  råkade  församlingen  på  nytt  i  be- 
kymmer —  de  miste  äfven  denna  kyrka.  Och  denna  gång  var  det  icke 
någon  täflande  församling  som  kom  i  deras  väg,  utan  det  var  deras  egna 
trogna  trosbröder  som  begingo  helgerånet  —  stulo  kyrkan.  Så  lyder 
åtminstone  berättelsen,  som  utgår  på  att  den  amerikanska  metodisför- 
samlingen  tillegnade  sig  huset  genom  svek  och  finter.  Den  svenska 
församlingen  var  vid  tillfället  så  liten  att  den  icke  på  egen  hand  kunde 
bilda  "a  board  of  trustees"  eller  direktion,  utan  nödgades  invälja  deri  3 
amerikanare  och  2  af  sina  egna.  När  sedan  tvist  om  eganderätten  till 
kyrkan  uppkom  begagnade  sig  de  affärsmässige  "infödingarne"  af  ett 
juridiskt  formfel  i  köpehandlingarne  och  togo  på  grund  häraf  besittning 
af  templet. 

Den  stora  vackra  tegelkyrkan,  hvari  församlingen  nu  håller  sina 
gudstjenster,  uppfördes  1872  till  en  kostnad  af  $18,700.  Församlingen 
har  nu  närmare  300  medlemmar  i  full  förening,  har  pastorsboställe,  vär- 
deradt  till  $1,200,  och  vid  densamma  tjenstgörf.  n.  pastor  Gunderson. 


143 

Afven  de  svenska  baptisterne  i  Gr.  hafva,  ehuru  de  alltid  varit  få,  för- 
sökt att  genom  organisering  utbreda  sin  tro.  Det  första  försöket  gjordes 
1857,  då  13  (besynnerligt  att  så  många  af  de  svenska  kyrkförsamlingar- 
ne  börjat  med  detta  olyckliga  nummer)  personer  förenade  sig  och  bildade 
ett  samfund,  till  hvilket  andra  i  trakten  boende  trosbröder  genast  an- 
slöto  sig,  så  att  antalet  blef  25.  Deras  första  pastor  blef  L.  L.  Frisk, 
diakon  L.  Ahnberg  och  sek.  L.  G.  Berggren.  Af  desse  13  är  nu  denne 
Ahnberg  den  ende  i  Galesburg  qvarboende;  alla  de  andra  äro,  somliga 
döda  och  några  afflyttade.  Pastor  Frisk  stannade  hos  den  lilla  hjorden 
ett  år  och  hade  väl  stannat  längre,  om  församlingen  hade  haft  råd  att 
underhålla  honom.  Han  fann  i  Altona  tillfälle  att,  vid  sidan  af  jord- 
bruket, hvaråt  han  nu  egnade  sig,  verka  som  själasörjare  för  några 
trosbröder.  Församlingen  i  G.  fortfor  emellertid  att  existera,  men 
utan  pastor. 

1859  trodde  sig  de  svenska  baptisterna  istånd  att  bättre  befordra  sin 
sak  genom  en  tidning.  De  voro  nämligen  utsatta  för  ständiga  anfall  i 
Hemlandet,  som  den  tiden  var  det  enda  svenka  tidningsorganet  i  Ame- 
rika. Man  bildade  ett  aktie-bolag,  hvari  L.  Ahnberg,  Jonas  Peterson 
och  Louis  Peterson  blefvo  ledande  medlemmar.  Ahnberg  insatte  ej 
mindre  än  $500  och  Louis  Peterson  $300.  Materialier  inköptes  af 
Bishop  Hill-kolonien,  som  ägde  sådana  sedan  "Svenska  Repulikanarens" 
dagar.  Den  nya  tidningen  kom  mycket  riktigt  i  gång,  blef  döpt  till 
"Frihets vännen1'  och  fick  Carl  Arosenius,  en  med  ansenlig  förmåga  ut- 
rustad person,  till  redaktör.  Företaget  gick  ett  år  och  gick  derpå  under 
af  samma  skäl  som  bragt  så  många  andra  svensk  amerikanska  tidnings- 
företag på  fall,  nämligen  brist  på  betalande  prenumeranter. 

År  1869  gjordes  ett  nytt  försök  att  ställa  den  svenska  baptistför- 
samlingen på  bättre  fötter,  men  misslyckades  på  grund  af  oförmåga  att, 
med  blott  14  medlemmar,  skänka  en  predikant  nödvändigt  understöd. 
Tredje  försöket  företogs  med  16  medlemmar  1876.  C.  Selin  åtog  sig  nu 
att  predika  ett  år  och  som  diakoner  ingingo  S.  Liden,  Eric  E.  Hamilton 
och  L.  Ahnberg,  medan  A.  O.  Ahlenius  skötte  kyrkkassan.  Samman- 
komsterna höllos  nu  i  Hamlins  hall.  Sedan  dess  har  dock  medlemska- 
pet genom  dödsfall  och  afflyttningar  sjunkit  ihop  till  blott  7  personer, 
de  der  ej  längre  hålla  svenska  möten,   utan  bevista  amerikanska  kyrkor. 

Det  Svenska  Kompaniet  i  Illinois'  43:dje  Regemente. 

Ett  historiskt  utkast  öfver  Galesburgs  svenska  koloni  skulle  utan 
tvifvel  vara  ofullständigt,  om  derifrån  uteslöts  kompaniet  C.  i  Illinois 
43  regemente.  Och  hvarför?  Emedan  detta  kompani  var  svenskt,  bil- 
dadt  af  landsmän,  som  frivilligt  erbjödo  sig  att  i  den  stora  farans  stund 
tjena  adoptivlandets  och  mensklighetens  sak.  Af  medlemmarne  deri 
voro  endast  två  icke  svenska. 


144 

Kompaniet  organiserades  vid  Camp  Butler  i  September  månad  1861 
och  utrustades  vid  Benton  Barrack  (nära  S.  Louis)  påföljande  månad. 
Den  6:te  Feb.  1862  beordrades  det  till  Fort  Henry,  dit  det  anlände  den 
10:de,  men  endast  för  att  den  18:de  vidare  komenderas  till  Fort  Donel- 
son  hvarest  det  anslöts  till  general  Ross'  brigad  af  general  McCler- 
land  division.  Den  22  Mars  samma  år  marscherade  komp.  C.  med  sitt 
regemente  till  Pittsburg  Landing;  vid  Shiloh  undergick  det  blodsdopet  i 
en  två  dagars  hetsig  batalj,  under  hvilken  dess  kapten  Edvall  dödligt 
sårades;  han  afled  nämligen  af  sin  blessyr  den  7:de  maj  samma  år.  I 
samma  strid  föllo  två  andra  medlemmar  i  kompaniet:  Lars  O.  Berglöf 
och  Carl  Samuelson.  Senare  återfinnes  denna  svenska  lilla  krigareskara 
vid  belägringen  af  Corinth,  och  ännu  senare,  eller  den  19:  de  Dec.  1862 
deltog  den  i  en  hårdnackad  kamp  med  en  rebellstyrka,  anförd  af  gen. 
Forest.  På  våren  1863  erhöll  43:dje  regementet  orders  att  utrusta  200 
ryttare,  af  hvilket  antal  vårt  komp.  tillsköt  en  betydlig  andel,  som  ut- 
märkte sig  på  ett  serskildt  sätt  vid  tillfångatagande  af  "gueriilas"  (ty- 
gellösa och  blodtörstiga  ströftrupper  i  rebellhären)  hästar  etc.  I  Sept. 
sistnämnda  år  ses  kompaniet  i  avantgardet  för  den  afdelning,  som  mar- 
schrade  på  Little  Rock  i  Arkansas,  och  dess  regemente  var  det  första  som 
intågade  i  denna  rebellstad.  Efter  uppbrottet  derifrån,  som  skedde  den 
22  Mars  1864,  råkade  det  i  en  häftig  skärmytsling  med  Shelbys  brigad, 
men  gick  med  heder  ur  fejden,  för  att  den  10:de  April  angripa  Prairie 
d'Anne  med  påföljd  att  de  der  posterade  rebellerna,  efter  ett  modigt  mot- 
stånd, slutligen  måste  fly  från  höjden  för  det  43  regementets  anfallande 
bajonetter.  Fienden  drog  sig  då  en  half  mil  tillbaka,  der  hufvudstyrkan 
var  posterad  och  h varifrån  en  stark  artillerield  öppnades  emot  de  våra. 
Ordres  gafs  då  för  ett  allmänt  anfall :  fienden  vek  igen,  och  bland  de 
förste,  som  intogo  hans  ställning,  var  det  43  :dje.  Den  12  :te  anryckte 
unionisterne  på  nytt  emot  fienden,  på  nytt  gaf  denne  vika  och  på  nytt 
var  det  43  :dje  det  första  vid  intagandet  af  hans  verk.  Den  14  April  upp- 
hans  efter  många  smärre  fäktningar  Camden,  beläget  å  stranden  af 
Ouachita-floden. 

Vid  Jenkins  /Ferry  anfölls  unionstyrkan  på  det  aldra  häftigaste  af 
Kirby  Smiths  armé-afdelning.  Regementet  43  och  en  del  af  Vaughns 
batteri,  som  båda  tillhörde  arier-gardet,  vardt  först  angripne.  Vår  förlust 
i  denna  onekligen  eldiga  strid,  hvari  4,000  unionister  tlllbakaslogo 
20,000  rebeller,  var  700  och  fiendens  2,000.   ' 

Den  3:je  Maj  1865  återkom  regementet  till  Little  Rock,  hvarest  det 
afmönstrades  den  30:de  No  v.  då  det  genast  anträdde  hemresan  och  an- 
kom till  Camp  Butler  den  14:de  Dec.  samma  år  för  att  erhålla  afbetal- 
ning  och  friheten  att  återgå  till  de  fredliga  värfven.  Vi  medela  här  en 
förteckning  öfver  kompaniet  Cs  officerare  och  män. 


145 


Hugo  A.  Starkhoff, 
Olof  S.  Edvall, 
Carl  Arosenius, 


Olof  S.  Edvall, 
John  P.  Arndberg, 


Nels  C.  McCool, 
Nels  Knutson, 


Magnus  M.  Holt, 


Nels  Peterson, 
Nels  Knutson, 
Nels  Nelson, 
Nels  Anderson, 


Gustaf  A.  Anderson, 
Charles  Cling, 
John  W.  Erickson, 
Olof  A.  Hollfast, 
Peter  Bergström, 
Adolph  Larson, 
Magnus  M.  Nelson, 
John  Paulson, 


Andrew  Engström, 


Almstedt,  John  N. 
Anderson,  Andrew  J. 
Anderson,  Louis  J. 
Anderson,  William 
Anderson,  Peter 
Anderson,  Alexander 
Axelson,  Nels  F. 
Bergström,  Olof 

X. 


KOMPANIETS    RULLA. 


Kaptener : 


Galesburg  Befordrad. 

"  Död  den  7  Maj  1862. 

44  Terminen  utlupen  den  26  Sept.  1864. 

1:ste  Löjtnanter: 


Galesburg, 


Befordrad. 
Öfverflyttad  till  Co.  A. 


2:DRE    LÖJTNANTER; 


Galesburg, 


Död. 

öfverflyttad  till  Co.  A. 


1  :ste  Sergeanter  :         • 
Galesburg,  Befriad  den  14  Juni  1862 ;  sårad. 


Sergeants: 


Young  America, 
Galesburg, 


Återinmönstrad  såsom  Veteran 

Befordrad. 

Återinmönstrad  såsom  Veteran. 

Befriad  den  22  Maj  1862;  sjuklig. 


Korporaler: 
Galesburg,  •  Återinmönstrad  såsom  Veteran. 


Andover, 
Bishop  Hill, 
Galesburg, 

Andover, 
Galesburg, 


Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Återinmönstrad  såsom  Veteran. 

11  II  K 

Befriad  den  4  Sept.  1862;  sjuklig. 

Rymd. 

Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 


Musikant  : 
Wataga,  Återmönstrad  såsom  Veteran. 

Gemenskapen  : 

Moline,  Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 

Wataga,  Återinmönstrad  såsom  Veteran. 

Galesburg,  Död  i  St.  Louis  den  14  Juni  1862. 

Wataga,  Död  i  Hebron,  Miss.,  d.  15  Aug.  1863. 

Andover,  öfverfi.  t.  Invalid-kåren  d.  15  Nov.  1863. 

"  Befriad  den  30  Juni  1862;  sjuklig. 
Berlin,  "        "       9  Apr.  1863;  sjuklig. 

Bishop  Hill,  Återinmönstrad  som  Veteran 


146 


Berglöf,  Lars  0. 

Andover, 

Björk,  Gustaf 

New  Sweden,  la 

Botelson,  Nels 

Galesburg, 

Chillberg,  Jacob 

Berlin, 

Daniel,  Claes 

Andover, 

Denning,  Henry 

Galesburg, 

Erickson  John  A. 

a 

Erickson  Gustaf  W. 

Andover 

Engnell  Peter  J. 

u 

Fjellstedt  Swan  J. 

Moline, 

Hallgren  Nils  W. 

Andover. 

Harpman  William. 

Victoria. 

Hull  Gustaf. 

Andover. 

Johnson  Andrew. 

New  Buston. 

Johnson  Francis. 

Berlin. 

Johnson  Charles. 

Galesburg. 

Johnson  Wm. 

Berlin. 

Johnson  Charles  N. 

•     « 

Johnson  Olof. 

H 

Johnson  John. 

Watoga. 

Johnson  Charles  P. 

Ontario. 

Johnson  Charles  W. 

Audover. 

Larson  John. 

Berlin. 

Larson  Charles  J. 

Andover. 

Larson  Charles  E. 

Andover. 

Larson  Nils. 

Berwick. 

Lindell  Nils. 

Andover. 

Lindell  John. 

Berlin. 

Lilyengran  John  P. 

Andover. 

Lundqvist  John. 

Victoria. 

Malmberg  Sven  P. 

Galesburg. 

Nilson  Sven  A. 

Galesburg. 

Nilson  Victor. 

Andover. 

Nelson  Weste. 

Galesburg. 

Nelson  Louis. 

Galesburg. 

Nelson  Andrew  J. 

Andover. 

Nelson  Gustaf  W. 

U 

Nelson  Charles  M. 

il 

Norlinder  Nels. 

Moline. 

Nyberg  Erick. 

Kewanee. 

Olson  Sven. 

Knoxville. 

Olson  Peter. 

Galesburg. 

Olson  Nils. 

ti 

Olson  Wm. 

Watoga. 

Olson  Sven  J. 

Galesburg. 

Peterson  Nels  C. 

Knoxville. 

Peterson  John. 

Galesburg. 
Bishop  Hill. 

Peterson  John  2. 

Peterson  John  3. 

Galesburg. 

Peterson  Olof. 

u 

Föll  vid  Shiloh. 

Död  i  St.  Louis  den  13  Nov.  1861. 
Befriad  den  11  Okt.  1862;  sårad. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 
Saknad  efter  slaget  vid  Shiloh 
Befriad  den  8  Juli  1862;  sjuklig. 

"         "29Apr.  1862;      " 

"        "  Juli  26  1862 :  särad. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 
Befriad  den  28  Nov.  1863;  sjuklig. 

"      den  6  Feb.  1862;  sjuklig. 

"      den  14  Aug.  1862;  sjuklig. 

"      den  15  Maj  1863;  sjuklig. 

"     den  17  Juni  1862;  sårad. 
Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Befriad  den  9  Sept.  1862;  sjuklig. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 


Föll  vid  Helena,  Ark.  d.  24  Aug.  1863. 
Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Befriad  den  4  Juli  1862;  sjuklig. 
Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Död  d.  2  April  1862  i  Bolivar,  Tenn. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 
Befriad  den  18  Juni  1862;  sjuklig. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 

Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Död  i  St.  Louis  den  4  Febr.  1862. 
Aterinmönstrad  sårom  Veteran. 
Död  i  Jackson,  Iowa,  d.  30  Sept.  1862. 
Utmönstrad  d.  26  Sept.  1864. 
Död  i  Little  Rock,  Ark.  d.  16  Sept.  1863. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 

M  II  u 

Död  i  Quincy,  111.  d.  30  Juni  1862. 
Befriad  d.  8  Mars  1863;  sjuklig. 
Död  i  Boliver,  Ten.  d.  5  Nov.  1862. 
Död  i  St.  Louis  d.  24  Jan.  1862. 
Befriad  d.  21  Juni  1862;  sårad. 
Utmönstrad  d.  26  Sept.  1864. 
Död  i  Savanna  Tenn.  d.  10  April  1892. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 


Befriad  d.  8  Nov.  1862;  sjuklig. 


Peterson  Nils  N. 
Peterson  Swan  M. 
Peterson  Sven. 
Rosburg  Nils  P. 
Sandberg  Andrew. 
Samuelson  Charles. 
Samuelson  Alexander 
Samuelson  Andrew  M. 
Samuelson  John. 
Strid  Walter. 
Sundberg  Peter  J. 
Sundberg  Gustaf. 
Svenson  Sven  G. 
Svenson  Sven  E. 
Svenson  Erick. 
Svenson  Sven. 
Svenson  Bengt. 
Isberg  Peter  J. 
Wendstrand  Nils  P. 
Westerblad  John  A, 
Westerlund  Andrew. 
Westerlund  Hans. 
Wilberg  Daniel. 


Anderson  James. 
Anderson  John  A. 
Anderson  Peter  D. 
Brown  Thomas  M. 
Bergqvist  Sam.  A. 
Esping  Elel. 
Esping  Carl. 
Esping  Julius. 
Frithjoff  Peter. 
Hammer  Herry. 
Hjortberg  Fred.  A. 
Holt  Magnus  L. 
Hanson  Andrew  M. 
Hullberg  Samuel  P, 
Hockomb  Magnus. 
Johnson  Wm. 
Jacobson  John. 
Johnson  Charles. 
John  John. 
Johnson  Charles  A. 
Johnson  John  A. 
Larson  John  2. 
Mengerson  Sam.  A. 
Nelson  John  A. 
Norton  Charles  O. 


Galesburg, 


Andover. 

Galesburg. 

Andover. 
ti 

Berlin. 


Andover. 

Galesburg. 

Bishop  Hill. 

Galesburg. 

Galesburg. 

Andover. 

Andover. 

New  Boston. 

Andower. 


Chicago. 


147 

Öfverf.  t.  invalidkoren  d.  15  Nov.  1863. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 


Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 

Föll  vid  Shiloh. 

Befriad  den  30  Juni  1862 ;  sjuklig. 

Död  i  Otterville,  Mo.,  d.  18  Jan.  1862 

Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 

Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 

Befriad  den  9  Juli  1862;  sjuklig. 
Död  i  St.  Louis  d.  22  Jan.  1862. 
Befriad  den  28  Aug.  1862;  sårad. 
Befriad  den  28  Aug.  1862;  sårad. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 

«  (i  ti 

Befriad  den  6  Sept  1862;  sjuklig. 

Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 
«  u  ii 

Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Utmönstrad  den  26  Sept.  1864. 
Aterinmönstrad  såsom  Veteran. 
Befriad  den  1  Januari  1863;  sjuklig, 


Rekryter. 


Galesburg. 

Andover. 
ti 

Chicago. 
Andover. 

Galesburg. 
ti 

Chicago. 


Andover. 
Galesburg. 
Andover. 
Galesburg. 


Andover. 
Chicago. 
Linn. 
Galesburg. 

Chicago. 

Andover. 


Inmönstrings-dato. 
Den  11  Februari  1864. 
Den  29  Mars 

Den  29  Februari  " 

Den  19  Februari  " 

Den  29  Februari  " 

Den  29  Februari  " 

Den  29  Februari  " 

Den  16  Mars  " 

Den  16  Mars  " 

Den  16  Mars  " 

Den  17  Mars  " 

Den  29  Februari  " 

Den  17  Mars  " 

Den  29  Februari  " 

Den  11  Mars  " 

Den  15  Juni  " 

Den  11  Mars  ** 

Den    1  Mars  " 

Den  21  Mars  " 

Den  16  Mars  «* 

Den  16  Mars  " 

Den  25  Mars  " 

Den  27  Mars  " 

Den  16  Mars  " 

Den  29  Februari  u 


148 

Nelson  Benj, 
Peterson  Sven. 
Rosengren  Charles  J. 
Samuelson  Charles  A. 
Willman  Gustaf. 
Wayer  Henry  R. 


Paxton. 
Galesburg. 
Pulaski  co.  Ark 

Galesburg. 

(t 

Chicago. 


Den  24  Mars  1864. 
Den  25  Nov,  1863. 
Den   3  Februari  1864. 
Den  11  Mars  " 

Den  24  Februari     " 
Den   1  Nov.         1863. 


När  tjenstetiden  utlöpte  den  17  Jan.  1865  ombildades  regementet 
som  då  kom  att  bestå  af  sju  kompanier.  De  medlemmar  af  komp.  C, 
som  togo  ny  värfning  jemte  rekryterna,  öfverflyttades  till  komp.  A., ; 
det  nya  regementet.     Officerare  i  detta  kompani  blefvo: 

Kapten  :    Carl  Arosenius. 


John  P.  Arndberg. 
Nils  Nilson. 


Föbsta  Löjtnanter: 

Tid  utlupen  den  13  Februari  1865. 
Från  den  3  Mars  1865. 


2:dra  Löjtnanter: 

Nils  Knutson.  Tid  utlupen  den  13  Februari  1865. 

Nils  Peterson.  Från  d.  3  Mars  1865  t.  d.  30  Sept.  1865.    Tog  afsked. 

Hans  Westerlnnd.        Från  den  9  November  1865. 


Nils  Peterson. 


1:sta  Sergeant: 
Befordrad. 


Nils  Nilson. 
Hans  Westerlund. 
Gustaf  A.  Anderson. 


Jacob  Chilberg. 
Chas  Cl  ing. 
Peter  Bengtson. 
Jonas  Peterson. 
Andrew  J.  Anderson. 
Wm.  Johnson. 


2:dra  Sergeanter: 

Befordrad. 
Befordrad. 
Utmönstrad  den  30  November  1865. 

CORPORALER : 

Utmönstrad  den  30  November  1865. 


Alla  de  privata  blefvo  utmönstrade  den  30  November  1865,  utom 
följande: 

Befriad  den  6  April  1865;  sjuklig, 

Utmönstrad  den  7  Juli  1865. 

Befriad  d.  10  Juli  1865,  för  beford.  i  113  :de  U.  S.  C.  S. 

Utmönstrad  den  27  Maj  1865. 

Död  i  Mound  City,  den  25  Oktober  1864, 


Esping  Julius  L. 
FrithiofF  Peter  J. 
Holt  Magnus  M. 
Hockoinb  Magnus. 
Johnson  Wm. 
Lindell  Nils. 


Död  i  Liltle  Rock,  Ark.,  den  21  Februari  1865. 


149 


Malmberg  Sven  P.  Befriad  den  9  Sept.  1865;  sjuklig. 

Peterson  Nils  O.  Död  i  Knoxville,  Ills.,  den  24  Juli  1865. 

Peterson  Sven  M.  Utmönstrad  den  31  Juli  1865. 

Wayer  Henry  B.  Död  i  Little  Rock,  Ark.,  den  11  Dec.  1864. 

Willman  Gustaf.  Död  i  Little  Rock,  Ark.,  den  16  Okt.  1864. 


WALNUT  GROVE  TOWNSHIP 

gger  norr  om  Copley,  vester  om  Lynn  och  söder  om  Weller  townships 
Henry  co.  Det  har  godt  jordbruksland,  något  skog  och  en  å,  som  vatt- 
ar  dess  hjordar. 

År  1863  sökte  John  Thompson  har  sin  lycka  och  slog  sig  ner  å  sek. 
6  eller  just  den  fläck,  å  hvilken  Altona  nu  står.  Hans  närmaste  granne 
ödde  då  11  mil  derifrån  i  Frankers  Grove, 

Under  åren  1836 — T  besöktes  Thompsons  ort  af  ett  band  indianer, 
e  der  slogo  läger  emellan  hans  bostad  och  den  punkt  hvarå  Altona 
kolbygnad  är  belägen. 

John  Thompson  jr.  var  townshipets  förstfödde  hvite,  och  Helen 
1.  Ward,  nu  mrs  A.  P.  Stephens,  i  Creston,  Iowa,  den  andra  i  ord- 
ingen,    . 

I  detta  township  lefde  en  tid  ett  större  antal  mormoner,  de  der  hade 
itkommit  på  Joseph  Smiths  tillrådan  och  sedan  han  i  en  "uppenba. 
else"  fått  befallning  att  här  upprätta  en  filialaf delning  af  "de  heliges 
amfund  på  jorden.1'  En  församling  om  100  medlemmar  blef  uppenba- 
elsens  resultat,  men  dess  verksamhet  vardt  icke  lång,  ty  efter  det  trak- 
ens  antimormoner  uppenbarat  att  mormonerna  icke  hade  att  räkna 
iå  något  skydd  för  vare  sig  lif  eller  egendom,  fick  Smith  en  ny  uppen- 
iarelse,  utgående  på  att  samfundet  skulle  bryta  upp  och  begifva  sig  till 
lancock  co.,  hvilket  också  skedde. 

Townshipets  förste  postmästare  var  Amos  Ward;  det  första  skolhu- 
et  bygdes  1841  och  var  i  storlek  16x16,  hopsatt  af  stockar;  den  första 
ättegåengen"  rörde  sig  om  ett  träd;  rättegångssalen  var  en  liten  stock- 
lydda, och  i  en  liten  inhägnad  öfverlade  juryn  om  sakens  sidor. 

Altona. 

När  The  Central  Military  Tract  R.  R.,  nu  Chicago — Burlington — 
Juincy,  byggdes  försåg  en  person  vid  namn  J.  B.  Chambers  jernvägsar- 
»etarne  med  proviant.  »Han  öppnade  då  en  butik  härstädes  och  var  alltså 
[en  förste  Altona-bon.  Till  town  vardt  platsen  utlagd  1854  af  Jolm 
Dhompsons  arfvingar,  hvilka  benämnde  den  La  Pier,  hvilket  namn  för- 
undrades till  Altona  1863.    Den  har  nu  1,000  invånare. 


150 

Familjen  Snygg  var  den  förtsa  svenska  som  sökte  hem  i  Alton  a. 
Den  anlände  från  Bergsjö  i  Helsingland  1849,  då  den  först  hamnade  i 
Victoria  och  bosatte  sig  året  derpå  å  40  acres  f  mil  norr  om  Altona. 
Medlemmar  i  denna  familj  voro  mannen  And.  Snygg,  hustrun  och  fyra 
barn.  Snygg  sjelf  blef  kort  efter  a  ikomsten  sjuk  och  dog  5  år  senare 
utan  att  hafva  tillfrisknat  från  sitt  första  anfall.  Enkan  lefver  ännu  i 
Altona  och  mår  bra,  ehuru  hon  uppnått  70  års  ålder.  Sonen  Anders 
Petter  bor  i  Dayton,  Iowa,  en  dotter  är  gift  och  bor  i  Des  Moines,  sam- 
ma stat,  och  en  annan  dotter  är  gift  med  en  i  Oneida  bosatt  amerikanare 
vid  namn  Shade. 

Efter  Snygg  kom  1854  Nils  Lindbeck  till  Altona,  der  han  stannade 
några  få  år  och  bor  nu  å  en  farm  öster  om  Victoria.  Påföljande  år  var 
det  som  Bishop  Hill-koloniens  ledare  utgåfvo  sitt  kontra-bud  emot  det 
af  Gud  gifna  som  lyder  att  menniskan  skall  föröka  sig  och  uppfylla  jor- 
den. Och  denna  åtgärd  hade  till  följd  att  en  riktig  utvandring  af,  så 
förmoda  vi,  giftaslystna  unga  menniskor  ägde  rum  från  kolonien  till 
andra  friare  platser,  och  af  desse  valde  många  Altona  till  sitt  nya  hem. 
Bland  den  dit  utvandrande  skaran  voro  Eric  Lindvall,  Helen  Lindvall, 
John  Söderström,  Louisa  Söderström,  Eric  Hast,  Hans  Lindgren,  John 
Granat  och  G.  E.  Rodin.  Detta  sällskap  slog  sig  till  att  börja  med  på 
tegelslageri  i  platsens  närhet.  Bofaste  der  blefvo  mr  och  mrs.  Lindvall 
samt  mr  och  mrs  Söderström.  Lindvall  fick  sysselsättning  i  en  ång- 
qvarn  1858  och  igångsatte  senare  en  vagnmakareverkstad,  en  rörelse 
hvari  han  haft  så  god  tur,  att  han  för  längesedan  uppnått  ekonomisk 
sjelfständighet.  Söderström  dref  några  år  ett  litet  tegelbruk  för  egen 
räkning  vester  utom  platsen,  byggde  sig  sedan  ett  vackert  hem  inom  den- 
samma, flyttade  sedan  ut  på  en  arrenderad  farm  i  Galva-trakten  och  for 
derifrån  till  Osage  co.  i  Kansas,  och  är  nu  en  af  denna  stats  mest  försig- 
komna farmare.  Eric  Hast  reste  till  Kalifornien  och  uppehåller  sig  nu 
i  något  af  de  vestra  territorierna.  Hans  Lindgren  återfinnes  å  en  farm 
i  närheten  af  Ulah,  Henry  co.  John  Granat  träffas  i  Galesburg,  och  G, 
E.  Rodin  dog  i  krigstjenst  under  inbördeskriget  såsom  medlem  af  kom. 
D  af  Illinois'  57  Infanteri-regemente. 

År  1850  kom  till  Altona  en  svensk,  som  der  gjort  sig  mycket  be- 
märkt, nämligen  den  i  beskrifningen  öfver  Moline  som  M.  P.  Peterson 
omnämde,  men  hvars  rätta  namn  är  N.  P.  Peterson,  och  med  honom 
kom  hans  broder  G.  A.  Erickson,  båda  från  Djursdala  i  Småland.  Desse 
ovanligt  företagsamma  män  gingo  genast  till  verket  och  byggde  en  ång- 
qvarn  och  en  ångsåg  i  förening  och  derjemte  ett  ånghyflingsverk.  Kort 
derpå  upprättade  de  äfven  en  smedja,  en  vagnsfabrik  och  en  tunnbinda- 
reverkstad. Ej  nöjde  med  allt  detta,  öppnade  de  tillika  en  större  han- 
delsrörelse hvari  fans  allt  möjligt  som  landtmannen  behöfde,  från  span- 
målen  i  dess  naturliga  tillstånd  till  densamma  i  dess  onaturliga,  flytande 


151 

form,  vi  mena  whiskyn.  Efter  nära  9  års  verksamhet  på  platsen  for 
Erickson  till  Iowa  1859,  och  Peterson  fortsatte  å  ensam  hand  till  1862, 
då  qvarnegendomen  öfvergick  i  Olof  Andersons  hand,  och  vid  ungefär 
samma  lag  följde  P.  sin  broder  till  Iowa,  lemnande  Altona  och  den  der 
grundlagda  störtade  rörelsen  åt  sitt  öde.  En  And.  Johnson  skötte  en 
tid  vagnsfabriken,  som  omsider  förflyttades  till  Andover. 

Ar  1858  ökades  Alton  a-svenskarnes  antal  med  makarne  Young- 
ström,  hvilka  korarao  från  Pleasant  Hill  i  Kentucky,  der  de  hade  varit 
medlemmar  i  shaker-samfundet  några  år,  hafvande  dit  utflyttat  ifrån 
Bishop  Hill-kolonien  1854.  Y.  lef  ver  ännu  i  A.,  men  hans  hustru  afled 
sistlidne  sommar.  En  annan  landsman  från  Altonas  tidigaste  dagar  är 
A.  M.  Lönner,  (nu  boende  i  Andover)  hvilken  var  Petersons  och  hans 
broders  bokförare  från  1853  till  1859.  A.  J.  Anderson,  då  endast  en 
gosse,  hitkom  under  Petersons  affärstid,  fick  anställning  i  dennes  butik, 
var  senare  hos  åtskilliga  andra  köpmän  och  öppnade  slutligen  egen  han- 
del i  kompani  med  John  Fredriks  den  1  April  1875,  men  har  sedan  Jan. 
1878  drifvit  rörelsen  ensam. 

Kybkoe. 

1858  fick  Altona  sin  första  svenska  kyrkförsamling,  som  var  bap- 
tistisk  och  bestod  af  följande  familjer:  J.  Headblom,  And.  Backlund, 
John  Backlund,  Hans  Mattson  (Nöjd)  och  A.  Lundin,  alla  från  Ugglebo 
i  Gestrikland.  Den,  som  tog  initiativet  (första  steget)  härtill  var  rev. 
N.  Gr.  Rundquist,  och  "församlingens  föreståndare"  blef  nämnde  Matt- 
son, hvilken  dog  1866  i  Gralva,  der  ännu  hans  enka  och  fem  barn  lefva. 
Dessa  äro  Louis  och  Peter  Mattson  samt  Carrie,  gift  med  "Hon."  J.  W. 
Olson,  Anna,  Isak  Booströms  hustru,  och  Lizzie,  Olof  E.  Ericksons  äkta 
hälft.  De  öfrige  af  församlingens  grundmedlemmar  hafva  följt  med 
folkströmmen  vesterut  och  bo  nu  i  Polk  co.  Nebraska.  Någon  å  platsen 
bosatt  pastor  ägde  den  lilla  hjorden  i  början  icke,  utan  hjelpte  sig  fram 
med  resande  predikanter  tills  1869,  då  rev.  O.  Lindh  kom  och  stannade  en 
tid  för  att  efterträdas  af  rev.  Rundquist,  efter  hvars  treåriga  verksamhet 
församlingen  var  pastorslös  till  1879,  hvilket  år  rev.  John  Johnson  hit- 
anlände  från  Chicago  och  tog  vård  om  hjorden. 

Församlingens  lilla  kyrka  byggdes  1868  till  en  kostnad  af  $2.000. 
Medlemskapet,  som  var  störst  detta  år,  har  sedan  dess  genom  utflyti. 
ningar  sjunkit  ned  till  blott  20. 

Platsens  lutherska  församling  bildades  vid  ungefär  samma  tid  som 
den  baptistiska  och  hade  till  grundmedlemmar  Johan  Marsche  från  Ugg- 
lebo, som  dog  1865,  Mathias  Hedlund  från  Bollnäs,  som  nu  bebor  en 
farm  i  Weller  township,  Henry  co.,  N.  P.  Peterson  (den  store  affärsman- 
nen) och  hans  hustru,   Katrina  Lindberg  från  Skede  i  Småland,  (hon  är 


152 
ännu  här)  John  Frid,  hvilken   dödades  vid  ett  jordras   1866,  och  hans 
hustru,   ännu   lefvande  hos  sin  dotter  i  Galesburg,  samt  Erick  Mattson 
från  Åmot,  Gestrikland,  nu  boende  hos  sin  måg  0.  Headström,  emellan 
Victoria  och  Altona. 

Församlingen,  som  bildades  af  prof.  Hasselquist,  var  talrikast  emel- 
lan 1865 — 70,  då  ej  utflyttningarne  åt  vester  hade  börjat,  byggde  1864  en 
kyrka  för  $4.000,  ett  pastorsboställe  för  $1,600  och  skolhus  för  $450,  samt 
räknar  nu  270  medlemmar,  de  der  representera  472  personer.  Vid  den- 
samma ha  verkat  rev.  Larson,  rev.  P.  M.  Sandquist  &  rev.  A.  Lindholm, 
som  är  den  närvarande  pastorn.  Han  föddes  i  Eristdala,  Småland,  1837, 
kom  till  Amerika  1862  och  prestvigdes  i  Rockford  1864. 

Missionsföreningen  kom  till  stånd  1872  derigenom  att  8  familjer 
sammanträdde  och  stiftade  ett  förbund.  Fem  år  senare  vardt  det  '  'en 
större  väckelse"  genom  "evangelisten"  Skogsberghs  och  andras  predi- 
kande, hvilket  hade  till  följd  att  en  församling  bildades  med  F.  J.  Ko- 
din  till  församlingens  äldste,  C.  F.  Vennström,  P.  Engström  och  A.  J. 
Svenson  till  diakoner,  A.  J.  Anderson,  A.  J.  Svenson  och  John  Carlson 
till  "trustees,"  J.  O.  Risbeg  till  sek.,  och  A.  J.  Anderson  till  kassör. 
Medlemskapet  är  nu  50  och  församlingen  håller  sina  gudstjenster  i  en 
amerikansk  kyrka. 

Svenska  ApFäRSMäu 

äro  A.  J.  Anderson,  hökarehandel;  John  Fredriks,  dito;  H.  L.  Lind- 
holm, möbler;  J.  O.  Risberg,  fotograf;  Rodin  &  Eklund,  skodon;  C.  A. 
Carlson,  dito,  och  C.  F.  Vennström,  skräddare.  Dessutom  finnes  här 
många  svenska  handelsbiträden.  Frank  Johnson  har  varit  tio  år 
hos  A.  P.  Johnson  och  förskaffar  honom  en  stor  del  af  de  svenska 
kunderna. 

I  Altona,  town  och  township,  finnas  omkring  400  svenskar.  De  i 
byn  boende  besitta  små  nätta  och  beqväma  hem  och  reda  sig  öfverhuf- 
vud  taget  ganska  väl,  medan  landtboarna  alla  kunna  sägas  Vara  i  goda 
omständigheter,  företeende  en  skarp  kontrast  till  tillståndet  för  blott 
20  år  sedan. 

Den  förste  svensk  som  slog  sig  ner  i  townshipet  var  George  Chalman, 
hvilken  gjorde  sig  bofast  härstädes  1851  eller  1852  i  det  sydöstra  hörnet 
af  distriktet.  Han  bor  nu  å  den  vestra  £  af  den  36  sektionens  nord- 
vestra  i,  der  han  eger  en  stor  farm,  ett  ypperligt  hem  och  allt  som  för- 
skönar och  förljufvar  lifvet.  Till  de  tidigaste  nybyggarne  höra  också 
pioniererne  Peter  Newberg  samt  Nils  Hedström,  hvilka  ägde  att  genomgå 
en  svår  skola  i  början,  men  befinna  sig  nu  uti  förträffliga  omständig- 
heter. I  samma  del  af  townshipet  återfinnas  de  gamla  "settlarne"  L. 
Carlson,  E.  Krans,  P.  Olson  och  George  Erickson,  alla  i  ekonomiskt  af- 


153 

seende  oberoende.  I  townshipets  norra  och  nbrdvestra  del  bo  flere 
landsmän,  hvilka  kommit  sedan  1860.  Afven  de  äro  välmående,  egande 
goda  farmar  af  från  80  till  160  acres  hvardera. 


COPLEY  OCH  VICTORIA  TOWNSHIPS. 

De  händelser  och  förhållanden  i  dessa  båda  townships,  som  förtjena 
historiografens  uppmärksamhet,  äro  så  sammanväfda  med  hvarandra 
att  vi  icke  kunna  behandla  hvarje  township  särskildt,  utan  skildra  vi 
dem  båda  uti  en  och  samma  teckning. 

Hvad  de  ega  oberoende  af  hvarandra  är  naturligtvis  läge  oeh  topo- 
grafi. Copley  ligger  vester  om  Victoria  och  består  hufvudsakligen  af 
präri;  i  den  södra  delen  finnes  likväl  god  skog;  annars  eger  distriktet 
rykte  om  sig  att  vara,  jemte  Ontario  ocli  Sparta,  countiets  bästa  åker- 
bruksland. Dess  förste  nybyggare  antages  hafva  varit  Larkin  Robin- 
son,  hvilken  bosatte  sig  å  sek.  18  år  1837.  Påföljande  år  hitkom  Mc- 
Dowal,  som  dog  härstädes  1867. 

Victoria  är  beläget  i  Knox  countys  nordöstra  del  och  aren  af  statens 
mera  kuperade  trakter,  ty  här  träffas  än  skog,  än  slätter  och  än  kullar, 
hvilka  senare  gifva  goda  bygnadsmaterialier.  Hela  townshipet  påstås 
hvila  på  ett  djupt  kol-lager.  Victorias  förste  hvite  nybyggare  voro 
Edvard  Brown,  John  Essex  och  mr.  Frazier,  hvilka  alla  kommo  1835. 
Moody  Robinsons  dotter  Sarah,  nu  mrs  Moshier,  var  den  första  hvita 
person  som  föddes  innom  distriktet,  och  den  första  som  dog  var  mr 
Fraziers  hustru.  Det  första  äktenskapet  ingicks  emellan  Peter  Son- 
berger  och  Phebe  Wilbur  år  1838.  G.  F.  Reynolds  byggde  det  första 
huset  1837  å  en  slätt,  nära  Victoria  town.  Han  och  hans  hustru  lefva  ännu. 
Charles  Bostie,  en  metodistpredikant,  predikade  den  första  predikan  i 
mrs  Robinsons  hus  1836,  en  omständighet  som  torde  hafva  någon- 
ting att  göra  med  det  förhållandet  att  Victoria  allt  sedan  dess  varit 
mycket  methodistiskt  af  sig. 

Victoria  town  organiserades  den  11  Maj  1849  af  John  Becker,  John 
W.  Spalding,  G.  F.  Reynolds,  A.  Arnold,  Jonas  Hedström,  W.  L.  Shurt- 
lieff,  Jonas  Hellström,  Joseph  Freed  och  J.  J.  Knopp.  Den  då  valda 
platsen  är  ej  densamma  der  Victoria  nu  finnes,  utan  1A-  mil  sydost  derom 
och  der  var  det  som  Jonas  Hedström  hade  sin  smedja,  John  Becker  sin 
handelsbutik  och  G.  F.  Reynolds  sitt  värdshus.  Det  var  ock  desse  före- 
tagsamme andar  som,  jemte  andra,  beslöto  att  anlägga  "en  riktig  by," 
hvilket  skedde,  med  påföljd  att  det  nuvarande  Victoria  så  småningom 
uppstod  å  den  grönskande  prärien.  Det  ligger  nu  till  en  del  i  Copley 
men  till  största  delen  i  Victoria  township.    Vi  skola  nu  se 


154 

Den  Rol  LANDSMäNNEN  Spelat 

i  dessa  båda  townships.  Såsom  förut  nämnts,  var  Jonas  Hedström  en  af 
de  första,  som  här  bröto  väg  för  den  kaukasiska  folkrasen.  Han  delade 
sin  tid  emellan  smedjan  och  predikstolen,  slående  lika  hårda  andliga  slag 
på  de  oomvändes  hjertan,  som  hammarslag  på  sitt  goda  städ.  Näst 
honom  kom  1845  Olof  Olson  med  hustru  och  två  barn  från  Kingsta  i 
Söderala  socken.  Denna  familj  "tog  in"  uti  en  liten  stockhydda,  belä- 
gen å  sek.  22,  Copley  township.  Till  dem  sällade  sig  året  derpå  Eric 
Janson  (Bishop  Hill-grundläggaren)  och  hans  hustru  samt  två  barn. 
Med  dem  följde  en  syster  till  Sven  och  Louis  Larson  från  Söderala,  en 
gammal  fru  från  Falun  samt  makarna  Pollock  från  staden  New  York* 
Den  jansonska  familjen  fick  då  tak  öfver  hufvudet  hos  Olsons,  medan  de 
andra  inlogerade  sig  i  en  närbelägen  boning  af  samma  rudimentära  be- 
skaffenhet. Att  dessa  härbergen  icke  voro  de  bästa  af  sitt  slag  kan  in- 
tygas af  den  nu  lef  vande  Eric  Johnson,  för  hvars  minne  ännu  hägrar 
den  scen  i  kojan,  då  han  och  hela  familjen  under  en  regnig  natt  måste 
resa  sig  från  lägret  och  söka  skydd  under  ett  gammalt  paraply.  Ormar 
funnos  på  den  tiden  i  riklig  mängd  och  af  ett  näsvist  slag,  ithy  att  de  ej 
sällan  kröpo  in  genom  kojans  väggspringor  och  delade  de  sofvandes 
sängar. 

Ej  långt  derefter  stärktes  de  anländes  antal  af  Sven  Larson,  Olof 
Norlund,  Jonas  Hedin  och  Jonas  Jonson,  alla  från  Söderala,  med  undan- 
tag af  Hedin,  som  var  från  Hede,  nära  norska  gränsen.  Af  detta  säll- 
skap dogo  snart  nog  Norlund  och  Jonson  i  koleran,  och  de  fleste  af  de 
andra  stannade  endast  några  veckor  på  platsen  för  att  sedan  begifva  sig 
till  Red  Oak,  som  nämndt  är  å  sidan  29. 

Vidare  märkes  Olof  Olson  från  Ofvanåker  i  Helsingland,  hvilken  an- 
lände till  Bishop  Hill  1846,  hvarifrån  han  efter  3  månaders  tid  begaf  sig 
till  Victoria,  hvarest  han  i  början  bodde  i  en  koja  nära  Robinsons,  ett  stycke 
väg  sydost  om  byn.  Han  köpte  senare  en  liten  farm  å  sek.  22,  hvari- 
från han  flyttade  till  andarnes  rike.  Jonas  Hellström  utgick  äfven  ifrån 
Bishop  Hill  1847.  Skräddare  till  yrket  öppnade  han  här  en  liten  skräd. 
darrörelse  och  tog  sig  väl  fram  dermed  till  dess  att  kalifornia-febern 
angrep  honom,  hvilket  hände  1850.  Men  han  återkom  till  Victoria 
året  derpå  och  egnade  nu  några  år  åt  sin  profession.  När  kriget  utbröt 
ingick  han  som  sergeant  i  komp,  C.  af  Illinois'  83  voluntär-regemente 
och  befordrades  1864  till  första  löjtnant  i  Förenta  Staternas  8  artilleri, 
regemente  och  dog  kort  derpå,  efterlemnande  hustru  och  en  son,  hvilka 
nu  bo  i  Galesburg. 

Gubben  Bäck  från  Bollnäs,  en  inom  parentes  sagdt  högst  excentrisk- 
individ,  var  äfven  en  af  Bishop  Hills  tidigaste  kolonister  som  "utvan- 
drade" till  Victoria.    Han  köpte  1847  en  liten  farm   om  30  acres  å  sek. 


15.5 

16  i  Copley  township,  der  han  måste  hafva  trifvits  öfver  måttan  väl, 
enär  han  betraktade  sig  såsom  ortens  vigtigaste  man  och  uppgaf  i  ett 
till  Sverige  skrifvet,  mycket  bombastiskt  bref,  att  han  ägde  det  största 
huset  emellan  Chicago  och  Galesburg. 

Olof  Olson  från  Alf  ta,  en  annan  Bishop  Hill-man,  flyttade  ungefår 
samtidigt  med  Bäck  till  Copley  och  vardt  en  af  detta  townships  första 
landegare.  En  hans  dotter  är  nu  gift  med  Sven  Larson.  I  ordning 
kommo  Hillberg,  Hans  Hanson,  Carl  Magnus  Peterson,  Sven  och  Louis 
Larson  samt  Peter  Källman,  hvilken  senare  byggde  det  första  goda  bo- 
ningshuset i  Victoria,  der  det  ännu  qvarstår  och  hör  till  de  bästa. 

John  E.  Seline  utgick  från  B.  H.  1849  och  for  till  Galesburg,  hvar- 
ifrån  han  1851  begaf  sig  till  Victoria,  der  han  sysselsatte  sig  med  hus- 
byggnad till  1856,  då  han  köpte  den  farm,  han  ännu  odlar  och  hebor. 
Denne  Seline  var  en  af  de  tolf  begåfvade  teologie-kandidaterna  som  om- 
nämnas å  sidan  32.  Men  här  må  tilläggas  att  han  fallit  betydligt  ifrån 
sin  forna  teologiska  oskuld,  emedan  han  nu  är  en  af  Robert  Ingersolls 
varma  beundrare. 

Till  Victorias  svenske  banbrytare  kan  sedan  räknas  Charles  Peter- 
son från  Ostrunda  i  Westmanland,  hvilken  anlände  med  de  första 
Bishop  Hill-kolonisterna  till  New  York,  der  han  emellertid  stannade  2 
år,  hvarefter  han  1848  utsträckte  resan  till  Victoria,  och  derifrån  1850 
till  Kalifornien,  dit  han,  efter  att  hafva  varit  tillbaka  till  Victoria,  för 
några  år  sedan  åter  begaf  sig. 

Peter  Skoglund  anlände  med  pastor  Esbjörn,  bosatte  sig  här,  dref 
en  tid  skräddarrörelse,  slog  sig  sedan  på  jordbruk,  lyckades  väl  och  är 
nu  vid  80  års  ålder  i  goda  omständigheter. 

John  P.  Källman  åtföljde  det  första  Eric  Jansonska  sällskapet  så 
långt  vesterut  som  till  Chicago,  der  han  uppehöll  sig  några  år,  vistades 
sedan  3  år  i  Galesburg  och  anlände  slutligen  till  Victoria  1853.  Han  dog 
1877  och  efterlemnade  en  familj,  som  reder  sig  väl. 

Peter  Dahlgren  från  Ostrunda  i  Westmanland  skilde  sig  från  B.  H.- 
kolonien  efter  ett  och  ett  hälft  års  vistelse  der  och  bosatte  sig  i  Victoria 
township  1853,  dref  jordbruk,  och  dödades  den  26  No  v.  1856  genom  ett 
jordras  under  det  han  var  sysselsatt  med  att  köra  sand  till  det  hus,  hvari 
Jonas  Olson  i  Galva  nu  residerar.  Han  var  gift  med  Petronella  Wilhel. 
mina  Skoglund  från  Kingstad  i  Söderala,  hvilken  sedan  vardt  John  E- 
Selines  hustru,  men  är  nu  afliden.  Denne  D.  har  två  söner,  den  ene 
boende  i  Missouri  och  den  andre  i  Nebraska,  samt  två  döttrar,  som  båda 
äro  i  Nebraska,  den  ena  gift  med  C.  F.  Bodinson  i  Kearney 

Alla  dessa  nybyggares  erfarenhet  var  enahanda  med  den  som  andra 
orters  nybyggare  vid  samma  tid  egde  att  genomgå.  Dåliga  husrum, 
sjukdomar,  grof  och  tarflig  föda,  hårdt  arbete,  låga  arbetslöner  och  för- 
sakelser af  många  andra  slag,  se  der  deras  lott.     Mer  härom  behöfver  ju 


156 

intet  sägas  här,  då  vi  omständligt  nog  på  andra  ställen  redogjort  för  ny- 
byggarelif  vets  vedermödor.  Nämnas  bör  dock  att  de  nykomne  rådlöse 
och  förlägne  svenska  emigranterna  alltid  i  Jonas  Hedström  egde  en  syn- 
nerligen omhuldande  och  hjelpsam  vän,  och  mången  är  den,  som  ännu 
med  tacksamhet  minnes  honom. 

Det  stora  svenska  nybygge,  af  hvilket  Victoria  utgör  centralpunk- 
ten, befinner  sig  nu  i  det  mest  blomstrande  tillstånd.  Välmåga  finnes  i 
nästan  .hvartenda  hus,  fattigdom  ingenstädes.  Bröderna  Sven  och  Louis 
Larson,  Peter  Englund,  John  E.  Seline  och  tjogtals  andra  utgöra  slående 
exempel  på  hvad  flit  och  drift  kan  göra  i  detta  land.  De  besitta  farmar 
i  storlek  vexlande  emellan  160  och  400  acres,  å  hvilka  de  uppfört  i 
många  fall  ståtliga  och  i  alla  fall  vackra,  goda  och  komfortabla  bonings- 
hus, samt  präktiga,  rymliga  lador  och  andra  uthus,  så  att  hvarje  gård 
på  afstånd  liknar  en  liten  by.  Och  en  sådan  egendom  är,  skall  läsaren 
tro,  af  betydligt  värde  å  denna  ort.  Hvarje  160-acres-farm  representerar 
minst  810,000,  och  hvarje  egare  af  en  sådan  farm  har  s.  k.  "personal 
property,"  bestående  af  åkerbruksredskap,  dragare,  nötkreatur  m.  m., 
till  ett  värde  af  från  $2,000  till  $5,000,  hvarjemte  många  ega  ansenliga 
utlånta  kontanta  summor.  Och  hvad  som  gäller  om  detta  nybygge  i 
detta  afseende  gäller  om  de  aldra  flesta  andra  nybyggen  vi  redan  be- 
handlat och  komma  att  behandla,  ett  förhållande  som  utgör  ett  tillfyl- 
lestgörande bevis  derpå,  att  de  landsmän,  som  varit  visa  nog  att  söka  sin 
lycka  såsom  jordbrukare,  "valt  den  bättre  delen,"  ty  emellan  dem  såsom 
en  klass  och  mängden  af  dem,  som  försökt  att  slå  sig  fram  i  städerna, 
finnes,  i  ekonomisk  bemärkelse,  ett  mycket  vidt  och  djupt  svalg. 

I  kyrkligt  hänseende  är,  såsom  redan  antydts,  Victoria  och  hela 
dess  omnejd  genoin-metodistiskt.  Den  svenska  metodistförsamlingen 
på  platsen  bildades  så  tidigt  som  1846,  och  dess  kyrka  byggdes  1852. 
Samma  församling  har  ett  annat  litet  tempel  5  mil  sydost  om  byn. 
Den  har  äfven  ett  pastorsboställe.  Hela  denna  egendom  uppskattas  i 
värde  till  omkring  $5,000.  Medlemskapet  uppgår  till  160,  och  flockens 
herde  är  f.  n.  pastor  C  Levin.  Den  i  förening  med  församlingen  stående 
söndagsskolan  har  70  medlemmar.  Lutheranerna  hafva  aldrig  lyckats 
att  få  något  fotfäste  i  Victoria. 

Besynnerligt  nog  finnes  i  denna  så  godt  som  uteslutande  svenska 
koloni  ingen  svensk  affärsman.  Dock  äro  vi  underrättade  att  E.  N. 
Severine,  som  varit  anstäld  som  expedit  i  en  handel  härstädes  sedan 
1867,  snart  ämnar  uppsätta  egen  rörelse. 

I  politiskt  hänseende  hafva  landsmännen  å  denna  trakt  icke  haft 
någon  nämnvärd  tur.  Måhända  hafva  de  icke  ansett  värdt  vara  att  fika 
efter  några  offentliga  sysslor.  I  Copley  township  var  And.  Harpman 
uppbördsman  åren  1877 — 8,  och  John  Harpman  tjenstgjorde  som  as- 
sessor 1878—9.     Detta  är  svenskarnes  hela  politiska  lycka  i  detta  town- 


157 

ship  och  i  Victoria  har  And.  Englund  innehaft  uppbördsmannasysslan 
ett  år.  Minst  £•  af  Victorias  svenskar  äro  ännu  s.  k.  "green  backsmän." 
Som  slutord  må  om  detta  gamla  svenska  "settlement"  sägas 
att  det  är  ett  af  de  mera  amerikaniserade  af  alla  svenska  illinois- 
ny  byggen.  En  viss  sjelfständig  både  religiös  och  politisk  anda  genom- 
går samhället;  det  uppväxande  slägtet  genomtränges  af  starka  ameri- 
kanska känslor,  utan  att  derför  på  något  sätt  förakta  det  folk  och  land, 
från  hvilka  det  sprungit.  Alla  utmärka  sig  för  goda  seder,  och  endräg- 
ten  är  ovanligt  stark  och  allmän. 


SPARTA  TOWNSHIP 

ligger  vester  om  Copley  och  söder  om  Ontario;  det  är  ett  förträffliga 
åkerbruksdistrikt  och  eger  ett  outtömligt  kol-förråd. 

Hezekiah  Buford,  som  bosatte  sig  å  den  23  sek.  1834,  var  town- 
shipets  förste  bebyggare,  och  efter  honom  kommo  1836  bröderna  Cyrus, 
Levy  och  Reuben  Robbins,  hvilka  alla  slogo  sig  ner  å  sek.  5.  Desse 
Robbins  planterade  en  större  trädgård  samt  en  skuggträdslund,  som  nu 
är  bekant  under  namnet  Robbins  Grove.  Såsom  bevis  på  omfånget  af 
den  kolgrufveindustri  som  här  en  gång  bedrifvits,  må  nämnas  att  ej 
mindre  än  250  personer  voro  sysselsatta  dermed  år  1856.  För  öfrigt 
finnes  ingenting  i  detta  township  som  berättigar  det  till  sitt  namn,  ty, 
som  bekant,  existerade  det  forna  Sparta  omk.  800  år  före  Kristus  och 
eger  verldshistoriskt  rykte,  medan  detta  nutida  Sparta  nu  för  första 
gången  blir  i  tryck  bekant  utom  sina  egna  kol-brott.  Dess  förnämsta 
town  är  det  temligen  försvenskade 

Wataga,  som  grundlades  1855,  då  J.  M.  Holyoke  här  började  bryta 
sin  bana,  i  det  han  jemte  den  något  senare  anlände  svensken  A.  P.  Cas- 
sell  uppförde  en  butikbyggnad.  Detta  utgjorde  början  till  byn.  1856 
anlades  en  jernvägsstation  och  ett  hotell.  Derefter  skred  platsen  så 
småningom  framåt  några  år,  men  med  1868  kan  dess  tillväxt  anses 
hafva  af  brutits.  Tvifvelaktigt  är  tillochmed  om  Watagas  befolkning 
nu  är  så  stor  som  den  var  då.  Dess  närvarande  invånare,  antal  är  1,000 
af  hvilka  omk.  150  äro  svenskar. 

Grunden  till  denna  lilla  svenska  koloni  lades  1849  af  följande  per- 
soner : 

Lars  Olson  med  familj  från  Bollnäs,  Peter  Erickson  med  hustru  och 
två  svägerskor,  alla  från  Alfta,  Olof  Pålson  från  Ugglebo  och  And. 
Danielson  från  samma  by  i  Gestrikland. 

Af  desse  lefde  den  förstnämnde  länge  nog  att  just  börja  njuta  fruk- 
ten af  ett  långt  pionierlifs  arbete,  mödor  och  försakelser.  Han  dog  1864. 
En  af  hans  söner,  nämligen  Wm.  H.  Olson  ingick  som  frivillig  i  komp. 


158 

I.  af  Illinois'  102  infanteri-regemente  den  9  Aug.  1862.  Till  korporal 
befordrades  han  straxt  derefter  och  dog  den  26  Mars  1865  af  sår  erhållet 
i  en  batalj.  Brödren  L.  W.  Olson  lef  ver  ännu  och  är  medlem  af  firman 
Olson  &  Bergman,  och  tvenne  systrar  återfinnas  äfven  såsom  invånare 
af  Sparta  township.  Peter  Erickson,  hans  hustru  och  en  syster  flyttade 
för  många  år  sedan  till  Bishop  Hill  och  äro  nu  alla  döda.  En  dotter 
blef  gift  med  L.  U.  Appelgren,  men  äfven  hon  har  aflidit.  Den  ende 
qvarlefvande  af  denna  Ericksonska  familj  är  en  dotter  af  den  senare,  och 
hon  är  gift  med  P.  Lindbeck.  Ericksons  andra  svägerska  dog  nämligen, 
äfven  hon,  kort  efter  ankomsten  till  Sparta.  Olof  Olson,  hennes  man, 
gifte  sig  då  med  en  mrs  Nyström,  som  nu  bor  i  Polk  co.,  Nebraska. 
Olof  Pålson  flyttade  till  Minnesota  och  derifrån  till  Kansas,  och  And. 
Danielson  hedrar  ännu  Sparta  township  med  sin  närvaro. 

År  1850  fick  Watagas  svenska  befolkning  en  liten  förstärkning  uti 
'N.  J.  Lindbeck  fr.  Ugglebo,  som  bosatte  sig  2  mil  öster  om  byn,  Jonas 
Peterson  fr.  Alfta  och  hans  hustru,  familjen  Williamson  från  Jerfsjö 
och  Lars  Williams  från  Ljusdahl. 

N.  J.  Lindbeck  stannade  på  platsen  9  månader  och  flyttade  sedan 
hit  och  dit,  till  dess  att  han  slutligen  på  allvar  slog  sig  ner  i  Victoria, 
der  han  ännu  lefver  och  frodas.  Jonas  Peterson  är  för  längesedan  död, 
men  hans  enka  lefver  än  i  Wataga  och  ser  här  2  söner  och  3  döttrar 
omkring  sig,  alla  födda  på  platsen. 

Den  Williamsonska  familjens  hufvud  afled  1855;  den  lefvande  Wm. 
Williamson  bor  nu  å  sek.  21  och  är  en  af  traktens  störste  jordbrukare 
och  countyets  svenske  penningeman.  Han  besitter  öfver  400  acres 
bördig,  välodlad  jord,  en  kortvaruhandelsafiär  i  Gralesburg  och  en  betyd- 
lig andel  i  Nelson,  Chesters  &  Cos.  grocery-aftär  i  Moline.  Jonas  Willi- 
amson eger  också  en  ansenlig  farm  å  sek.  28.  Peter  Williamson  drifver 
samma  yrke  i  Lucas  co.,  Iowa.  John  Williamson  ingick  såsom  medlem 
i  komp.  K.  af  Illinois  83  infanteriregemente  1862,  fick  afsked  på  grund 
af  erhållna  blessyrer  1863  och  dog  straxt  efter  hemkomsten,  och  M.  O. 
Williamson  lärde  sadelmakareyrket,  det  han  idkat  såsom  sin  egen  de 
senaste  12  åren.  Dessa  Williamsöners  syster  är  gift  med  W.  C.  Olson, 
som  var  mycket  framstående  å  denna  ort,  och  flyttade  för  en  tid  tillbaka 
till  Wakeney  i  Kansas. 

Desse  äro  långt  ifrån  Watagas  alla  svenska  banbrytare,  men  vi  ha 
nämnt  dem  och  deras  öden  för  att  antyda  huru  det  i  allmänhet  gått  med 
de  öfriga,  af  hvilka  många  lockats  längre  vesterut,  medan  en  del  sking- 
rats åt  andra  håll,  nödsakade  dertill  af  olika  omständigheter,  brist  på 
lönande  sysselsättning  här  på  orten  sedan  kolgrufvorna  började  tryta  va- 
rande en  af  orsakerna.  I  Sparta  township  och  Wataga  torde,  fast  ut- 
flyttningen åt  vester  varit  stor  de  senare  åren,  ännu  finnas  400  svenskar, 
alla  redande  sig  Väl,  dels  såsom  jordbrukare  och  dels  såsom  affärsmän. 


159 

Af  de  politiska  fördelarne  hafva  landsmännen  i  Sparta  förstått  att 
tillgodose  sig  med  en  del,  som  ej  är  att  klaga  öfver.  J.  W.  Williams 
har  t.  ex.  varit  uppbördsman  ett  år  och  town  clerk  flera  år.  W.  C. 
Olson  har  likaledes  varit  uppbördsman  ett  år  och  "constable11  8  år.  L. 
W.  Olson  och  W.  Williamson  äro  nu  båda  för  andra  gången  "school 
trustees"  och  väg-kommissarier.  M.  O.  Williamson  har  innehaft  town- 
skrifvaresysslan  flera  terminer  o.  s.  v. 

Watagas  svensk-lutherska  församling  bildades  1856,  och  1860  byggde 
den  en  liten  kyrka,  som  träifades  af  åskslag  den  17  Juli  1875  med  påföljd 
att  hon  antändes  och  förstördes.  Församlingen  uppförde  samma  höst 
ett  nytt  tempel  till  en  kostnad  af  $2,500.  Antalet  medlemmar  är  nu 
130,  hvilka  representera  dubbelt  så  många  personer;  ingen  prest  är  här 
anstäld,  utan  tjenstgöra  i  närheten  bosatte  svenska  pastorer. 

Den  svenska  metodistförsamlingen  på  platsen  räknar  sina  anor  från 
1857,  då  den  i  December  organiserades  af  Victor  Vitting.  Som  grund- 
medlemmar ingingo  då  bland  andra  Geo.  Ekstrand  och  hustru,  Chas. 
Norquist  och  hans  äkta  hälft  och  Nils  Hanson  med  sin  maka.  Kyrkan 
byggdes  1858  och  uppskattas  i  värde  till  $1.500.  Medlemskapet  består 
af  50  personer. 

Med  affärer  sysselsätta  sig  följande  landsmän: 

Olson  &  Bergman,  köpmän;  J.  O.  Altin,  Peter  Kling  och  L.  Sved- 
berg, skomakare;  Matts  Hedberg  och  Nils  Olson,  skräddare;  J.  Heg- 
ström  &  Co.,  vagnmakare  och  smed;  A.  P.  Cassell  och  F.  O.  Venner- 
strand,  timmermän,  och  C.  P.  Ekman,  möbelhandlare.  A.  F.  Brulin, 
bördig  från  Venersborg,  anlände  till  Knox  co.,  1853  och  är  nu  egare  af  en 
större  ångqvarn  i  Wataga,  der  han  drifter  en  omfattande  rörelse.  Of- 
vannämnda  A.  P.  Cassell  är  från  Kisa  i  Östergöthland  och  kom  till 
Amerika  1849.  År  1855  var  han  med  om  att  uppföra  Watagas  första 
hus  och  inledde  året  derpå  möbelhandel,  den  han  anat  efter  ett  par  års 
förlopp  för  att  egna  sig  uteslutande  åt  husbyggnad,  och  om  hans  skick- 
lighet i  detta  yrke  vitna  många  af  Knox  countys  bästa  residenser. 


ONTARIO  TOWNSHIP 

är  beläget  vester  om  Walnut  Grove  township  och  är  för  Knox  county 
hvad  Osco  är  för  Henry,  nämligen  den  bördigaste  delen.  Dess  lundar, 
trädgårdar,  farmar,  hus  och  lador  —  allt  som  ögat  möter  är  af  bästa 
slag,  och  såsom  ytterligare  bevis  på  jordens  fruktbarhet  i  Ontario  ser 
man  här  små  vackra  stenbryggor  öfver  åarne. 

Alexander  Williams  hette  den,  som  first  började  bana  väg  för  den 
civilisation  denna  ort  eger.     Han  hitkom  1833  och  bosatte  sig  å  sek.  30, 


160 
der  han  uppodlade  20  acres.  Denna  egendom  såldes  3  år  senare  till  Taac 
Whetmore.  Samma  år  slog  sig  G.  W.  Melton  ner  å  sek.  31,  å  hvilken 
townshipets  första  byggnad,  en  stoekhydda,  uppfördes.  Det  första  skol- 
huset byggdes  1839  å  sek.  32  och  den  första  kyrkan  (en  presbyteriansk) 
1840.  Mrs  Ralph  Voris  i  Oneida  var  townshipets  förstfödda;  det  första 
allmänna  mötet  hölls  i  skolhuset  den  5  April  1853.  Namnet  har  di- 
striktet fått  efter  den  i  staten  New  Yorks  norra  del  belägna  romantiska 
sjön  Ontario,  från  hvars  stränder  townshipets  förste  nybyggare  hade 
emigrerat. 

Oneida,  Ontarios  enda  town,  blef  först  utlagdt  1854  af  C.  F.  Camp 
och  B.  S.  West,  hvilka  gjorde  en  anspråkslös  början  till  köpingens  upp- 
byggande med  att  uppsätta  ett  litet  brädskjul,  h vilket  arkitektoniska 
verk  snart  efterföljdes  af  ett  s.  k.  "hotell."  Vid  julen  invigdes  denna 
bygnad  och  några  dagar  derefter  hördes  för  första  gången  lokomotivets 
ånghvissla  såsom  ett  förebud  till  bättre  lycka  för  platsen.  Den  räknar 
nu  1,000  invånare,  har  åtskilliga  vackra  kyrkor  och  andra  offentliga 
byggnader,  en  stor  högskola,  många  handelshus  och  ett  antal  präktiga 
privata  boningar  o.  s.  v. 

Ontarios  förste  svenske  nyodlare  var  tvifvelsutan  George  Boström, 
hvilken  hade  anländt  till  Amerika  i  gossåren  och  blifvit  uppfostrad  i  en 
amerikansk  familj.  Han  bodde  här  tills  för  några  år  sedan,  men  har  nu 
satt  sig  ner  i  Sparta  townshlp.  Dernäst  finna  vi  i  Oneida  makarna  D. 
Danielson  från  Ugglebo.  De  hade  ursprungligen  tillhört  Bishop  Hill- 
kolonien, men  funno  det  så  varmt  att  vara  der,  att  de  1855  sökte  svalka 
i  denna  ort,  De  voro  nämligen  i  kolonien  offer  för  en  bitter  förföljelse, 
inledd  och  vidmakthållen  af  de  andlige  ledarne,  derför  att  de,  tvärtemot 
desse  ledares  påbud  emot  giftermål,  sysselsatte  sig  med  att  skrirya  kär- 
leksbref  till  hvarandra.  (De  voro  nämligen  då  ogifta).  En  af  dessa 
kärleksepistlar  hade  de  haft  olyckan  att  tappa,  och  en  af  de  andliga  fä- 
derna hade  haft  lyckan  att  hitta  den.  Följden  var  att  de  stäldes  inför 
rätta  hos  presterna,  som,  sedan  de  gif  vit  de  giftaslystna  en  skarp  skrapa, 
upptog  saken  i  kyrkan,  der  en  straffpredikan  ytterligare  hölls  öfver  dem. 
Detta  par,  som  bodde  några  år  i  Onida,  lefver  nu  i  Clay  co.,  Kansas,  der 
det  mår  väl  och  ser  sig  omgifvet  af  barn  och  barnbarn. 

E.  J.  Peterson  från  Fjärstad  i  Ostergöthland  kom  till  Oneida  samma 
år,  efter  att,  sedan  ankomsten  till  landet  1850,  hafva  sett  sig  om 
litet  hvarstädes  i  republikens  alla  delar.  Han  bor  ännu  på  platsen  och 
har  här  lyckats  uppdrifva  en  lönande  liten  rörelse  med  ur  och  juvelerier, 
m.  m.  Från  Galesburg  kom  1866  J.  P.  Larson,  som  varit  mycket  verk- 
sam i  qvarnaffärer  och  eger  nu  ett  större  verk  af  detta  slag  med  3  par 
stenar  och  värdt  $9,000.  Larson  är  från  Bjurkärna  i  Vermland.  En 
annan  svensk  affärsman  i  Oneida  är  George  Nelson,  hvilken  drifver 
vagnmakarerörelse. 


w  ym 


wn. 


HENDERSON  GltOVE. 
Se  sid.  301. 


161 

Platsens  enda  svenska  kyrka  är  "independent"  lutheran,  åtminstone 
till  namnet.  Den  organiserades  1877  af  pastor  Charles  Anderson,  och 
pastor  J.  W.  Strömberg  blef  dess  förste  vårdhafvande  predikant.  Den 
hade  först  tillhört  universalisterna,  af  hvilka  den  köpts  för  $5,000.  Mer 
af  allmänt  intresse  är  ej  att  säga  om  Oneida  och  Ontario. 


LYNN  TOWNSHIP 

finnes  i  countiets  yttersta  nordöstra  hörn,  straxt  söder  om  Galva  town- 
ship  i  Henry  co.  Detta  town  har  åtskilliga  för  sig  sjelf  utmärkande 
drag.  Det  har  t.  ex,  ingen  kyrka,  ingen  town,  intet  postkontor  inom 
egna  gränsor,  hvilket  icke  kan  sägas  om  något  annat  township  inom 
detta  county.  Annars  eger  det  präktig  jordmån,  är  väl  vattnadt  och 
har  en  vacker  liten  skog.  Vid  den  södra  randen  af  denna  skog  bosatte 
sig  1830  Michael  Fraker,  hvilken  samma  år  upprättade  en  koja,  den  der 
ännu  qvarstår  såsom  en  historisk  märkvärdighet.  Den  bebos  af  R. 
Harrison,  och  finnes  å  sek.  16,  nordöstra  hörnet,  dit  den  flyttats  från 
sek.  23. 

De  första  svenskar  som  hitkommo  voro  en  viss  Hjelm,  hans  hustru 
och  4  barn  från  Alf  ta  i  Helsingland,  samt  Jonas  Tureson  från  Ljus- 
dahl, samma  provins.  De  voro  åtminstone  der  1852,  då  Charles  Peter- 
son ankom,  hvilken  obestridligen  nu  är  distriktets  äldste  svenske  ny- 
byggare, enär  de  andre  flyttat  derifrån,  Hjelm-familjen  till  Peoria  co. 
och  Tureson  till  Iowa. 

Peterson,  som  är  från  Ugglebo,  Q-estrikland,  är  nu  egare  af  160 
acres  godt  land  med  boningshus  och  lador  här,  samt  en  lika  stor  välod- 
lad  egendom  i  Polk  co.,  Neb.,  och  penningar  dessutom.  Åtskilliga 
andra  landsmän  äro  här  tillfinnandes  och  bland  dem  C.  Appell,  som  har 
400  acres  land,  Peter  Chalman,  också  en  ansenlig  farmersamt  And. 
Imberg,  m.  fl.  försigkomna  jordbrukare. 


HENDERSON  TOWNSHIP 

är  beläget  straxt  vester  om  Sparta  och  norr  om  Gralesburg.  Det  är  i 
historiskt  hänseende  intressant  derför,  att  det  var  här  som  Knox  countys 
förste  hvite  man  slog  sig  ner  och  byggde  bo,  hvilket  var  i  Feb.  1828. 
Det  var  bröderna  Daniel  och  Alexander  Robertson  hvilka  då  togo  ett 
stycke  land  ej  långt  från  sek.  23  och  26,  der  indianerna  bodde  och  od- 
lade siu  majs.     Townshipets  jordmån   är   förträfflig,   tillgång  på  skog 

XI 


162 

finnes  i  den  vackra  Henderson  Grove  och  genom  denna  skogsmark  flyter 
en  intagande  liten  &• 

Henderson  town,  omtalad  redan  i  historiken  öfver  Knox  county 
och  Galesburg,  utlades  den  11  Juni  1835  af  Calvin  Glass  och  inkorpo- 
rerades den  7  Mars  1838. 

Den  förste  svensk  som  besökte  detta  township  är  tvifVelsutan  Jonas 
Hanson,  som  hitkom  1849.  Året  derpå  anlände  en  annan  landsman 
vid  namn  Hans  Williamson.  Denne  flyttade  till  Wataga  i  samma 
county  1856  och  är  nu  bosatt  i  Vasa,  Minnesota.  1851  kom  Jonas  Pe  . 
terson  hit,  men  afflyttade  till  Webster  co.,  Iowa,  1856.  Alla  dessa  per- 
soner äro  från  Ofvanåker  i  Helsingland.  Inom  Henderson  townships 
gränser  bo  nu  omk.  70  svenska  f  arrtiljer,  utgörande  tillsammans  350  per- 
soner. Hvarje  familj  besitter  en  liten  farm  om  från  10  till  240  acres. 
En  10-acres-farm  kan  synas  oansenlig,  ja  allt  för  liten  för  en  familjs  un- 
derhåll; dock  taga  sig  de  af  våra  landsmän,  som  måst  åtnöja  sig  dermed, 
ganska  bra  fram.  Hvar  och  en  har  ett  eget  litet  hem  å  sin  egendom, 
och  familjens  manlige,  arbetsföre  medlemmar  söka  och  erhålla  biförtjen- 
ster  genom  arbete  hvar  som  helst  i  trakten.  I  den  mon  de  sålunda 
sättas  istånd  dertill  föröka  de  sitt  hemman  och  sin  ladugård.  Nöd  lida 
de  icke,  och  förnöjde  samt  idoge  äro  de  alltid. 

Alla  desse  svenske  Henderson-bor,  med  blott  3  blekingska  undantag, 
äro  från  Småland  och  Östergötland.  Midt  i  byn  (eller  townshipet)  står 
en  liten  1871  bygd  svensk-luthersk  kyrka,  der  96  medlemmar  tillbedja, 
och  den  dermed  förenade  söndagsskolan,  hvari  Johannes  Fast  är  super- 
intendent, räknar  40  lärjungar. 


#v»J 


NÅGOT    OM    MERCER    COTJNTY    OCH    DESS 

SVENSKAR. 

Efter  general  Mercer,  som  stred  vid  Georg»  Washingtons  sida  i  re- 
volutionskriget och  föll  i  slaget  vid  Princeton  (New  Jersey)  ett  af  detta 
krigs  blodigaste  bataljer,  har  detta  county  erhållit  sitt  namn.  Det  be- 
gränsas i  norr  af  Rock  Island  co.,  i  öster  af  Henry  och  Knox  och  i  söder 
af  Warren  samt  Henderson.  .  Det  omfattar  548  qvadratmils  yta  och 
innehåller  294,030  acres  odlad  jord,  som  är  af  aldra  bästa  slag  inom 
staten,  isynnerhet  för  majs,  hvaraf  countyet  frambringar  rika  skördar. 

Mercers  vestra  gränslinie  utgöres  af  Mississippi-floden,  som  skänker 
orten  många  goda  komersiella  fördelar.  Dessutom  genomflytes  hela 
countyet  af  Edvards-floden,  som  utfaller  i  "flodernas  fader"  straxt  ne- 
danom New  Boston.  Från  öster  till  vester  drager  sig  en  annan  större 
ström,  nämligen  Pope  Creek,  och  genom  landets  sydöstra  del  banar  sig 
North  Henderson  Creek.  Alla  dessa  vattendrag  med  sina  smärre  till- 
flöden förse  countyet .  med  en  riklig  vattentillgång  året  om,  och  skog 
till  husbehof  finnes  längs  dessa  åars  stränder.  I  Mercers  norra  del 
hemtas  kol  i  stora  förråder  och  af  bästa  beskaffenhet. 

En  blick  på  countyets  urkunder  förråder  att  familjen  Dennison  var, 
om  ej  den  aldra  första,  så  dock  en  ibland  de  första  som  började  bebygga 
Mercers  mark.  Denna  familjs  hufvud  var  en  pensylvanier  till  börden 
och  hade  först  slagit  sig  ner  i  New  Boston  året  1828,  då  det  kringlig- 
gande landet  ännu  var  en  obruten  och  obanad  vildmark,  befolkad  endast 
af  indianerna,  hvilka  i  sistnämnda  plats  ägde  ett  slags  högqvarter  eller 
rendez-vous.  Här  samlades  de  för  att  lägga  sina  råd  och  röka  sin  freds- 
pipa  eller,  i  motsatt  fall,  tråda  den  vilda  krigsdansen,  då  det  gälde  att 
bekämpa  hvarandras  rätt  till  ortens  jagtmarker.  De  bestodo  af  Sacs, 
Foxes  Musquakas  och  Menominees,  och  med  alla  dessa  stammar  ägde 
den  Dennisonska  familjen  att  umgås,  hvari  den  lyckades  så  väl,  att  aldrig 
någon  tvist  eller  obehaglighet  uppkom  dem  emellan.  De  röde  fingo 
tvertom  genom  denna  familj  mycket  goda  tankar  om  de  hvite,  på  grund 
hvaraf  senare  anlände  nyodlare  bemöttes  högst  vänskapligt  af  desse 
landets  urinvånare.'  När  omsider  det  i  Bureaus  coun tys  historia  omtalta 
"Black  Hawk"-kriget  utbröt  gåfvo  desse  indianer  Dennison  en  vink 
om  att  han  för  säkerhets-skull  borde  begifva  sig  från  orten,  hvilket  han 
gjorde,  i  det  han  med  familjen  tog  sin  tillflykt  till  Fort  Edward,  nu 
Warsaw:     Derefter   samlade   sig   ett   antal   indianer  i  hans  öfvergifna 

163 


164 

hydda,  packade  upp  de  i  brådskan  efterlemnade  sakerna,  lade  dem  och 
allt  annat  af  varde  på  vinden,  stängde  så  alla  ingångar  och  satte  på 
dörren  ett  af  alla  röde  väl  förstådt  märke,  som  betydde  att  stugan  var 
fridlyst.  När  stridigheterna  voro  öfver,  återvände  den  Dennisonska 
familjen  och  fann  allt  i  godt  behåll  och  då  höfdingen  Black  Hawk  1840 
eller  deromkring  för  tredje  gången  förnyade  striden,  stälde  han  sig  sjelf 
på  vakt  vid  Dennisons  koja,  till  dess  att  hvarenda  fiendtlig  kanot  hade 
förbiseglat  stället.  Många  andra  handlingar  af  samma  slag  bevisades 
desse  hvite,  och  när  kriget  var  öfver  och  de  återkommo  till  sin  "kläm" 
för  att  fortsätta  sitt  arbete,  möttes  mrs  Dennison  af  två  indianqvinnor, 
som  bådo  henne  mottaga  en  af  vildgåsfjäder  gjord  stor  kudde  för  sitt 
hufvud,  det  de  visste  ofta  vara  utsatt  för  häftig  verk. 

Dessa  händelser,  liksom  många  andra  dylika,  visa,  att  indianen  icke 
är  så  rå,  omensklig  och  blodtörstig,  som  han  ofta  utmålas,  utan  att  han 
är  mäktig  att  hysa  de  ädlaste  -känslor.  Hade  han  i  hvarje  fall  blifvit 
så  väl  och  rättvist  bemött  som  han  blef  af  desse  New  Bostons  förste 
hvite,  skulle  helt  säkert  på  långt  när  ej  så  många  olycksdigra  strider 
egt  rum  emellan  honom  och  hans  hvite  broder.  Men  det  är  ett  för  oss 
hvite  nedsättande  förhållande  att  vi  varit,  genom  vår  trolöshet  i  fråga 
om  hållandet  af  med  indianen  ingångna  fördrag  och  anfallsif  ver  när 
det  gällt  att  utvidga  våra  egodelar,  de,  som  gifvit  upphof  till  den  bittra 
rasfejd  vi  nu  bevitna  och  som  troligen  icke  kommer  att  upphöra,  innan 
indianens  slägte  hör  till  de  förgångna. 

Mercer  county  började  först  bebyggas  längs  Mississippi-floden, 
hvartill  orsaken  var  den,  att  man  vid  denna  tid  icke  hade  några  andra 
kommunikationsleder  än  dem  de  segelbara  vattendragen  förlänade- 
Som  jorden  der  är  af  utmärkt  beskaffenhet  kommo  ej  allenast  ett  för  den 
tiden  talrikt  antal  verkliga  nyodlare,  utan  också  en  skara  landspekulan- 
ter, och  emellan  dessa  båda  klasser  uppstod  en  fejd,  som  kom  hardt  när 
att  blifva  blodig.  För  att  så  mycket  bättre  kunna  försvara  sina  intres- 
sen bildade  då  nybyggarne  ett  slags  skyddsförbund.  De  sällade  sig 
samman  i  ringar  (liksom  politikussarne  nu  göra)  omkring  landkontoret, 
der  de,  hvar  och  en  med  en  duktig  knölpåk  i  handen,  höllo  på  veder- 
börligt afstånd  ulandhajarne,,,  hvilka  naturligtvis  icke  brydde  sig  om 
att  med  våld  försöka  genombryta  "försvarslinien."  Likväl  skulle  må- 
hända denna  taktik  icke  hafva  lyckats  så  väl,  om  ej  landagenterna  hade 
stått  på  nybyggarnes  sida  och  tillmötesgått  dem  så  långt  de  kunde. 
När  t.  ex.  landet  utbjöds,  skedde  detta  i  så  låg  ton,  att  de  till  bakgrun- 
den trängde  spekulanterna  icke  hörde  hvad  som  försiggick,  och  när  nå- 
gon nybyggare  hade  gjort  ett  lågt  anbud,  säg  $1.25  pr  acre,  slogs  det  för 
honom  innan  spekulanten  fick  tid  att  bjuda  öfver. 

Den  mark,  som  nu  utgär  Mercer  co..  bildade  fordom  en  del  af  Pike 
co.,  hvarifrån  det  senare  öfvergick  till  Warren  co.     Ett  county  för  sig 


165 

sjelf  blef  det  1835.  Året  derpå  hade  det  sitt  första  politiska  val,  vid 
hvilket  50  personer  uppträdde  såsom  röstare.  New  Boston  var  då 
eounty-sätet.  "Sedan  dess  hafva  åtskilliga  andra  platser  "haft  den  äran," 
och  Aledo,  som  nu  är  distriktets  "hufvudstad"  fick  denna  utmärkelse 
genom  en  1857  skedd  folkomröstning. 

Township  organiserades  icke  förrän  1853,  då  folket  med  523  röster 
emot  436  beslöt  att  sådana  distrikter  skulle  bildas.  Sina  åkerbrukspro- 
dukter afför  Mercer  å  tvenne  genom  countyet  löpande  jernbanor  —  den 
ena  Galva-bibanan  till  Chicago — Burlington — Quincy  och  den  andra 
samma  stambanas  Rock  Island — St.  Louis-gren. 

Under  sin  45-åriga  tillvaro  har  detta  county  förvandlats  från  en 
obefolkad  vildmark  som  det  var  till  en  af  statens  bäst  uppodlade  och 
rikast  befolkade  trakter.  Små  städer,  byar  och  villor  ligga  strödda 
öfver  dess  karta;  kyrkor,  skolor  och  andra  bildande  inrättningar  finnas 
öfverallt;  rikedom  och  förfining  utmärka  många  af  dessa  samhällen,  och 
välstånd  är  regeln.  Hemligheten  till  denna  snabba  öfvergång  från  ur- 
tillståndet till  civilisation  ligger  uti  en  bördig  jord  och  ett  företag- 
samt folk. 

New  Windsors  förste  svensk  var  Olof  Fränell,  en  af  Bishop  Hill 
koloniens  missnöjde,  hvilken  jemte  familjen  hitflyttade  år  1859,  då  plat- 
sen ägde  ganska  ljusa  framtidsutsigter.  Husbyggandet  gick  derför  friskt 
undan,  och  F.,  som  var  husbyggare  till  yrket,  hade  alls  ingen  svårighet 
att  finna  lönande  sysselsättning.  Emellertid  höllo  icke  utsigterna  hvad 
de  lofvade.  En  påtänkt  jernväg,  som  förväntades  att  stryka  förbi  plat- 
sen, kom  icke  den  vägen  och  New  Windsor  gick  på  grund  deraf  tillbaka 
tills  1869,  då  en  jernbana  kom  och  ingjöt  friskt  blod  i  den  lilla  samhälls- 
kroppen, som  nu  började  växa. 

Året  förut  hade  A.  P.  Stephens  och  S.  T.  Gibson  öppnat  en  han- 
delsrörelse, som  fortsattes  till  1873,  hvilket  år  Stephens  sålde  sin  del 
deri  till  C.  Shaw.  Tre  år  senare  fick  firman  en  svensk  medlem  till, 
näml.  Alfred  Hallberg.  Denne,  som  är  från  Adelslöf,  Jönköpings  län, 
ankom  till  landet  1869.  Gibson  är  äfven  svensk,  och  såsom  ett  bevis 
på  omfånget  den  rörelse  denna  firma  drif  ver,  må  nämnas,  att  den  om- 
satt så  hög  summa  som  $71,000  på  ett  år. 

På  våren  1869  började  ofvannämnde  Fränell  en  jernkram-  och  ten- 
varuhandel,  den  han  förestod  till  1872,  då  den  öfvertogs  af  bröderna 
Lindorff.  Desse,  som  äro  från  Karlskrona-trakten,  ankommo  till  landet 
1868  och  bosatte  sig  först  i  Alpha,  som  då  antydde  mycken  lifskraft. 
Fränell  hyste  tillochmed  så  goda  förhoppningar  om  den  lilla  platsens 
framtid,  att  han  dit  förflyttade  sitt  i  New  Windsor  befintliga  ånghyf- 
lingsverk,  och  gjorde  der  sitt  hem. 

En  annan  svensk .  affärsman  eger  New  Windsor  f  John  Carlson, 
hvilken  härstammar  från  Frodinge  i  Kalmar  län,  hvarifrån  han  utvan- 


166 

drade  1867.  Han  sysselsätter  sig  nu  med  sko-  och  läderhandel.  Vidare 
märkes  C.  F.  Peterson,  en  östgöte,  som  varit  i  landet  ända  sedan  1852. 
I  kompani  med  S.  P.  Samuelson,  hvilken  kom  från  Kristdala  i  Småland 
1859,  öppnade  han  för  många  år  sedan  en  liten  affär  med  specerier, 
hvilken  utvecklats  till  ett  rätt  aktningsvärdt  omfång.  Firman 
handlar  nu  med  nästan  alla  slags  varor  och  har  nyligen  fulländat  en 
•större  bygnad  för  sin  rörelses  behof. 

G.  M.  Anderson  från  Hycklinge  i  Östergöthland  gör  storartade 
skrädderiaffärer;  J.  A.  Lundquist  hälleren  restauration;  John  Rosen- 
berg och  J.  F.  Tornquist  ha  hvar  sin  smedja  och  vagnmakare  verkstad; 
J.  P.  Wallin  är  sin  egen  i  målareyrket  och  A.  P.  Svanson,  John  Olson 
samt  A.  Lindahl  äro  alla  husbyggare.  En  landsman  som  heter  Nygren 
har  nyligen  öppnat  skräddareverkstad,  och  John  Berg  vill  försöka  sin 
lycka  som  hyrkusk, 

Häraf  ses,  att  landsmännen  i  New  Windsor  veta  att  följa  med  sin 
tid  på  industriens  fält.  För  en  plats  med  endast  500  invånare  är  ju  detta 
bra  gjort  af  svenskarne.  Desse  hafva  i  ordets  bokstafliga  mening  ut- 
trängt en  stor  del  af  de  infödde  ur  New  Windsors  handelsverld.  När 
Gibson  inlät  sig  uti  sin  rörelse  1868,  hade  han  ett  mycket  litet  kapital 
att  förfoga  öfver;  men  han  eger  i  dag  £  i  den  stora  affären,  ett  vackert 
hem  värdt  $6,000  och  en  präktig  160-acres  farm  straxt  utanför  platsen. 

Den  Gibsonska  familjen  har  haft  en  sällspord  tur.  Dess  historia  på 
amerikansk  botten  är  helt  kort  denna.  År  1853  anlände  från  Sölves- 
borg Thomas  Gibson  med  sönerna  Louis  och  Sven  T.  till  Chicago, 
hvarest  den  senare  fann  anställning  i  McCormicks  verkstad  och  erhöll 
50  cents  om  dagen,  för  hvilket  han  egde  att  sjelf  försörja  sig.  Hade  han 
stannat  der,  kunde  han  nu  hafva  .varit  en  framstående  mekanikus,  ty 
han  egde  anlag  i  den  riktningen;  men  familjen  var  fattig  och  önskade 
att  så  fort  som  möjligt  förtjena  penningar  för  att  kunna  efterskicka  de 
öfriga  i  Sverige  efterlemnade  medlemmarne.  När  de  erhöllo  tillfälle 
att  förtjena  $1.25  om  dagen  å  den  då  under  byggnad  varande  Chicago- 
Rock  Island-Pacific-banan,  omfattade  de  detsamma  och  gingo  alle  man 
gladt  till  verket  i  närheten  af  Shabbona  Grove  i  Henry  co.  Efter  några 
månader,  så  tillbringade,  foro  de  till  Galesburg,  der  Sven  fick  syssel- 
sättning hos  handlanden  Colton.  En  dag  skickades  han  i  något  ärende 
ut  på  landet.  Han  vardt  då  öfverrumplad  af  en  häftig  regnskur,  som 
genomblötte  honom.  Deraf  följde  en  svår  förkylning  och  af  förkylnin- 
gen en  svårare  gikt,  som  för  alltid  satte  honom  ur  stånd  att  förrätta 
något  hårdare  arbete.  Hans  lif  fick  härigenom  en  ny  riktning.  Han 
inkom  på  det  då  i  Galesburg  börjande  '"Hemlandets"  tryckeri,  hvarifrån 
han  efter  en  tid  öfvergick  till  den  i  Galva  uppträdande  "Svenska  Repub- 
likanaren". Senare  följde  han  Hemlandet  till  Chicago,  der  han  arbe- 
tade som  sättare   till  år  1863,  för  att  då  fara  till   Goodhue  Centre  i 


167 

Minnesota  och  blifva  jordbrukare.  Sin  farm  der  sålde  han  för  500 
svenska  specier.  Belastad  med  dem  kom  han  tillbaka  till  Chicago,  for 
derifrån  till  Altona,  Knox  co.,  och  ingick  der  som  kompanjon  i  en  han- 
delsrörelse, hvilken  afiär  hade  på  13  månader  sammansmält  hans  svenska 
silfver  till  —  intet.  Han  förlorade  det,  och  måste  nu  börja  sin  bana  på 
nytt  såsom  handelsbiträde,  i  hvilken  egenskap  han  fortfor  till  dess  att 
han  sökte  och  fann  sin  lycka  i  New  Windsor,  der  han  också  varit  post- 
mästare 8  år. 

Den  i  Sverige  efterlemnade  delen  af  familjen  fick  omsider  medel  för 
öfverresan,  och  alla  förenades  i  Galesburg.  De  senast  ankomna  voro 
modren,  3  söner  och  4  döttrar.  De  båda  gamle  lefva  ännu  i  (New 
Windsor),  och  åtnjuta  god  helsa.  Gubben,  nu  71  år,  var  den  förste 
svensk  som  arbetade  i  Browns  verkstäder  i  Shanghie.  Sonen  Louis 
finnes  i  Gralesburg,  för  Sven  hafva  vi  redogjort,  två  döttrar  äro 
döda,  en  är  gift  med  Peter  S.  Nelson  i  Henderson  Grove,  och  en  annan 
med  Tufve  Johnson  från  Paxton,  sonen  Nils,  som  nu  kallar  sig  James  E. 
Förrest,  är  jordbrukare  i  Kane  co.,  John  innehar  den  ansvarsfulla  förmans- 
platsen  i  tidningen  Chicago  Times  sätteri,  och  Mathews  drifver  jordbruk 
i  Henderson  township,  Mercer  co.  Den  Gibsonska  familjen  bestod  ur- 
sprungligen i  Amerika  af  11  personer,  men  räknar  nu  36  medlemmar, 
hvilket  antal  nog  snart  fördubblas,  om  hälsa  och  konjunkturer  varda 
goda. 

Med  New  Windsors  öden  har  familjen  Falk  så  mycket  gemensamt, 
att  vi  ej  få  förbigå  den.  Den  bor  visserligen  i  Oxford  township,  Henry 
co.,  men  endast  ett  kort  afstånd  från  gränsen  och  eger  dessutom  en  an- 
senlig egendom  i  närheten  af  denna  plats. 

Det  gamla  paret  är  från  Kristdala  i  Småland  och  utvandrade  1854 
samt  slog  sig  ner  i  Oxford  året  derpå.  Af  de  sju  barnen  är  sonen  A.  P. 
Falk,  som  också  lefver  och  verkar  i  Oxford,  1  i  mil  från  New  Windsor, 
den  äldste.  Han  började  lifvet  med  att  göra  hvad  helst  som  erbjöd  sig. 
Ett  mycket  anlitadt  sätt  för  honom  att  göra  sin  utkomst  var  att  bryta 
mark  för  andra.  Han  har  såsom  nyodlare  brutit  öfver  ett  tusen  acres 
fpräri-mark.  Slutligen  kom  han  sig  så  före,  att  han  kunde  arrendera  ett 
stycke  jord,  och  1863  köpte  han  en  liten  farm.  Sedan  dess  har  han,  som 
i  Oxfords  historik  namnes,  förvärfvat  sig  865  acres,  hvaraf  han  dock  ny- 
ligen afsålt  en  del,  men  eger  dessutom  320  acres  i  Rivola  township, 
Mercer  co. ;  så  att  han  kan  sägas  vara  egare  af  minst  1,000  acres.  De 
gamle,  af  hvilka  mannen  är  född  1811  och  hustrun  1817,  bo  å  sektion 
17,  Oxford  township,  der  också  sonen  John  Fredrik  bor.  En  dotter  är  gift 
med  A.  Hallberg,  köpmannen  i  New  Windsor,  en  annan  är  gift  med  A. 
Källberg  i  staden  Moline,  sonen  Magnus  har  en  stor  farm  i  Page  co. 
Iowa,  en  dotter  är  död  och  sonen  Nels  afled  i  militärtjenst  under  inbör- 
deskriget. 


168 

Platsens  svensk-lutherska  församling  bildades  1869  och  byggde  en 
kyrka  för  $7,000  1870;  har  sedan  dess  äfven  byggt  ett  pastorsboställe, 
räknar  nu  221  medlemmar  och  förestås  af  pastor  N.  Th.  Vinquist,  som 
är  född  i  Stockholm  1840,  kom  till  Amerika  1867  och  prestvigdes  i 
Carver,  Minnesota,  den  18  Juni  1868. 


ALEDO 


räknar  omkring  30  svenska  familjer,  hvilka  alla  taga  sig  väl  fram,  be- 
roende dels  på  jordbruk  och  dels  på  handels-  och  handtverksrörelser. 
Utom  desse  finnes  ett  antal  svenskar  boende  å  landet  häromkring,  men 
som  de  alla  varit  här  endast  en  kort  tid,  hafva  de  ännu  icke  blifvit  egna 
jordbrukare,  utan  hyra  små  farmar. 

Aledos  förste  svensk  var  John  Johnson,  som  hitkom  straxt  efter 
inbördeskriget,  i  hvilket  han  med  heder  deltog.  Sedan  dess  hafva  de 
öfriga  kommit  några  om  sender.  P.  Ringdahl  från  Rinkarby  i  Skåne, 
anlände  till  Amerika  1865  och  till  Aledo  1869.  Sina  första  år  härstädes 
tillbragte  han  såsom  arbetare  för  P.  M.  Duncan,  med  hvilken  han  senare 
ingick  i  kompaniskap  om  en  skräddareafiär.  En  sådan  drifver  han  nu 
ensam  och  lyckas  väl.  En  annan  landsman,  J.  O.  Luhdblad,  har  sedan 
1870  haft  egen  skomakarerörelse.  En  likadan  rörelse  drifver  firman 
Johnson  &  Wallin  och  O.  Nyline.    Eric  Anderson  är  platsens  målare. 

Utom  detta  finsej  mycket  värdt  att  anteckna  om  Aledos  svenska  sam- 
hälle. Tilläggas  bör  blott  att  landsmännen  här  som  annorstädes  icke  för- 
gätit sina  religiösa  intressen,  hvarom  en  vacker  liten  luthersk  kyrka  bär 
tillräckligt  vitnesbörd.  Denna  kyrka  hafva  de  ickesjelfve  byggt,  utan  de 
köpte  den  "f ärdiggjord"  för  3  år  sedan  af  en  presbyteriansk  församling. 
De  hafva  likväl  betydligt  förbättrat  den.  Församlingen,  som  bildades 
1873,  förestås  af  pastor  Vinquist  i  New  Windsor. 


NEW  BOSTON. 


Denna  lilla,  vid  Mississippi-floden  belägna  town  har  sedan  några 
år  haft  en  liten  svensk  befolkning.  A.  P.  Anderson,  And.  Westblad  och 
John  Seastone  (Sjösten)  voro  de  tre  första  som  hitkommo  för  att  här 
pröfVa  lyckan.  Af  desse  var  den  senare  den  aldra  förste.  Han  kom 
1859,  hafvande  året  förut  emigrerat  från  Hoffmanstorp  i  Kronobergs 
län.  Året  derpå  (1860)  började  han  egen  vagnmakarerörelse,  den  han 
dref  ensam  till   1868,  då  han  som  kompanjon  intog  A.   P.  Anderson, 


169 

hvilken  utgick  1877  för  att  ingå  i  brädhandel.  Seastone  sysselsätter 
stadigt  fem  arbetare  och  tillverkar  åkdon  samt  åkerbruksredskap  för 
$10,000  årligen.  Westblad  har  för  längesedan  flyttat  härifrån  och 
vistas  nu  i  närheten  af  staden  Geneseo. 

En  annan  svensk  affärsman  har  New  Boston  i  John  Rolländer,  som 
varit  här  sedan  1866,  då  han  efter  ett  kringirrande  lif  ändtligen  beslöt 
att  göra  sig  bofast.  Han  upprättade  en  liten  sadelmakareverkstad,  och 
i  sitt  företag  har  han  haft  så  god  framgång,  att  han  nu  är  en  af  ställets 
"solida  karlar."  Förhållandet  att  desse  tre  svenskar  lyckats  så  väl  på 
affärsgebitet  å  en  plats,  som  räknar  endast  6  svenska  familjer,  bevisar 
att  det  icke  är  nödvändigt  att  trängas  i  de  öfverbefolkade  svenska  ny- 
byggena, utan  att  det  är  mera  förmånligt  att  söka  nya  fält  för  sin  verk- 
samhet. 

New  Boston,  som  är  Mercer  countys  äldsta  town,  eger  den  äran  att 
hafva  blifvit  "utlagd1'  af  ingen  mindre  personlighet  än  Abraham  Lin- 
coln, den  store  presidenten.  Han  var  det  som  uppmätte  trakten  och 
utlade  gatorna;  detta  skedde  den  30:de  Sept.  1834,  således  26  år  innan 
han  kallades  att  presidera  öfver  nationen.  Platsen  har  sedan  dess  krupit 
småningom  framåt,  så  att  den  nu  räknar  600  invånare.  Vi  ha  i  Förenta 
Staterna  dussintals  ställen  med  namnet  Lincoln,  men  om  någon  plats 
förtjenar  detta  vackra  namn,  så  är  det  väl  denna,  hvilken  ändå  gått 
miste  derom.  Men  man  visste  naturligtvis  icke  1834  huru  stor  den  man 
var  som  i  landtmätarens  egenskap  besökte  det  lilla  nybygget. 

Någon  svensk  kyrkförsamling  eller  annan  organisation  finnes  här 
icke.  Befolkningen  är  dertill  för  liten,  ehuru  några  svenska  familjer 
bo  i  närheten  å  hyrda  farmar.  Ej  långt  från  New  Windsor  ligger 
Keithsburg,  der  några  få  svenskar  finnas.  Af  desse  är  And.  Johnson, 
skräddare,  John  Mattson,  fiskare,  och  Charl.  Nelson,  anstäld  vid  jern- 
banan.  I  Viola  träffas  likaledes  några  med  ett  och  annat  sysselsatta 
landsmän,  af  hvilka  John  Gustafson  har  skomakarverkstad. 

Rörande  Keithsburgs  upprinnelse  nämna  county-annalerna  att  dess 
förste  hvite  "settlare"  var  John  Vannetta,  hvilken  dock  snart  sålde  ett 
"homestead"  till  Robert  Keith,  en  skotte,  som  ankom  till  platsen  1835. 
Två  år  senare  vardt  stället  "utlagdt"  eller  surveyed  samt  fiek  då  sitt 
närvarande  namn  efter  nyssnämde  skotte.     Dess  befolkning  är  nu  800. 

I  Keitsburg  är  äfven  bosatt  John  Mattson,  en  dotterdotters  son  af 
den  på  sin  tid  beryktade  Knut  Pehrson  fr.  Knutstorp,  också  Bankegubben 
kallad,  hvilken  var  riksdagsman  f  Ör  Lesters  härad.  John  Mattson  kom 
till  Amerika  1853  och  började  året  derpå  sysselsätta  sig  med  fiske  på 
Mississippifloden  vid  Memphis,  St.  Louis,  Burlington  och  andra  ställen. 
Han  är  ännu  i  samma  yrke;  år  1860  gifte  han  sig  med  en  amerikanska, 
som,  sedan  hon  gifvit  honom  6  barn,  dog  1878. 


170 

Swedona. 

Denna  town  hette  i  början.  Berlin  eller,  som  svenskarne  plägade 
kalla  den,  ktBullen."  Den  har  ett  skönt  läge  å  en  upphöjd  platå,  hvari- 
från  en  vacker  utsigt  gifves  öf  ver  den  söder  derom  sig  utbredande  slät- 
ten, genom  hvilken  Edvardsån  framflyter,  Å  den  norra  och  vestra  sidan 
omgifves  Swedona  af  en  härlig  skog,  som  kallas  Richland  Grove.  Ett 
hvad  naturliga  behag  beträffar  bättre  läge  än  detta  finnes  ej  vida  om- 
kring, och  hade  Rock  Island — St.  Louis-banan  kommit  att  stryka  några 
mil  närmare  vesterut,  så  att  denna  plats  kommit  i  dess  linie,  skulle 
Swedona  hafva  vunnit  fördelar  hvilka  gjort  det  till  en  town  af  ansenlig 
vigt.  Istället  har  det  genom  den  i  närheten  framgående  banan,  som 
leder  trafiken  till  andra  to wns,  förlorat  mycket  af  hvad  det  förr  ägde; 
många  af  dess  bygnader  hafva  blifvit  flyttade  till  New  Windsor  och 
Lynn,  medan  många  andra  stå  tomma.  Platsen  räknar  dock  ännu  nå- 
gra hundra  invånare  och  är  väl  törsedd  med  kyrkor  samt  skolhus. 

I  Swedona  och  dess  omedelbara  omnejd  bo  f.  n.  omkring  60  svenska 
familjer.  Utaf  desse  är  tvif  velsutan  Nils  Magnus  Chilbergs  den  äldste  i 
orten.  C.  ankom  1849  och  har  varit  här  oafbrutet  hela  tiden.  Hans 
svenska  hemort  är  Kisa  i  Ostergöthland.  Familjen  bestod  vid  ankomsten 
af  honom  sjelf ,  hustru  och  tre  söner,  hvilka  alla  ännu  lefva  och  befinna 
sig  i  sorgfria  omständigheter.  Den  äldste  sonen  är  handelsexpedit  i  Cam- 
bridge, den  andra  i  ordningen,  Leander,  är  en  välmående  farmer  ej  långt 
från  fadershemmet  å  sek.  19  i  Lynn  township,  och  Nils  är  köpman  i  Kear- 
ney,  staten  Nebraska.  Gubben  sjelf,  hvilken  tillbragte  de  första  16  åren 
härstädes  såsom  skomakare,  sitter  med  sin  gumma  under  eget  tak  och 
blickar  med  gladt  mod  emot  det  kommande. 

Året  efter  denna  familjs  ankomst  anlände  från  Sund  socken  i  Lin- 
köpings län  Gustaf  Larson  och  And.  Samuelson.  Larsons  familj  bestod 
utom  honom  sjelf  af  hustrun  och  tre  döttrar.  L.,  som  sysselsatte  sig 
med  jordbruk  den  största  delen  af  tiden,  dog  för  några  år  sedan.  Hu- 
strun lefver  och  döttrarna  äro  bortgifta  samt  spridda.  Samuelson  bor 
nu  en  mil  öster  om  staden  Cambridge  i  Henry  co.  1857  stärktes  de 
redan  nämndas  antal  af  en  annan  familj.  Peter  Magnusson  med  hustru 
och  fem  barn  ankom  nu  från  Idre  i  Östergöhtland  och  slog  sig  ner  å 
sek.  30,  Lynn  township,  straxt  bredvid  Swedona.  Gubben  Magnusson 
afled  för  ett  par  år  sedan,  men  hans  son  C.  J.  Magnusson,  som  är  brand- 
stodsbolagets "Sveas"  skicklige  sekreterare,  är  en  af  townshipets  störste 
och  framgångsfullaste  jordbrukare.  Tvänne  af  döttrarna  voro  gifta 
med  framlidne  pastor  Esbjörn  och  enkan  bor  nu  tillsammans  med  den 
lefvande  mrs  Esbjörn  i  Swedona. 

Efter  sistnämnda  år  började  svenskarne  komma  i  större  skaror  och 
till  största  delen  från  Småland.      Sin  största  svenska  invandring  erhöll 


171 

Swedona  1855,  då  ett  antal  mera  bemedlade  familjer  anlände  och  gjorde 
betydliga  landuppköp  i  trakten.  De  uppgå  nu,  som  sagdt,  till  inemot 
60  familjer,  af  hvilka  hälften  bo  i  Swedona  och  hälften  å  landet,  der  de 
äga  små  farmar  och  taga  sig  fram  rätt  bra,  ökande  sina  egodelar  år  ef- 
<  ter  år.  Platsens  svensk-lutherska  församling  bildades  1859,  men  kyr- 
kan, som  tillhörde  Andoverförsamlingen,  hade  uppförts  året  förut. 
Swedona-församlingen  började  sin  bana  med  50  komunikanter,  men  har 
nu  572;  en  stor  del  af  desse  tillhöra  dock  Lynn  township;  äfven  Opp- 
heims  svenska  lutheraner  höra  hit,  ehuru  desse  ega  ett  kapell  i  sin  egen 
plats.  Kyrkegendomens  värde  är  $6,000.  A.  Andren,  som  varit  försam- 
lingens pastor  de  13  senaste  åren,  är  född  i  Grenna  den  10  Sept.  1827, 
utvandrade  1853  och  prestvigdes  i  Dixon  Ills.  den  12  Sept.  1856. 

Swedonas  svenska  metodistförsamling  kom  till  stånd  1855,  och  kyr- 
kans byggdes  1859.  Dess  medlemskap  består  af  110  personer;  dess  kyrka 
är  värderad  till  $1,000  och  pastorsbostället  till  $600.  Till  grundmed. 
lemmarne  hörde  de  ännu  i  trakten  qvarboende  C.  Lundquist,  S.  Jader- 
berg,  John  Hoogner,  Samuel  Wallin,  C.  M.  Larson,  C.  F.  Peterson, 
Pehr  Anderson,  Gust.  Johnson  och  P.  Peterson. 

Platsens  svenske  affärsmän  äro  få.  Sven  Jaderberg,  som  är  från 
Ofvansjö,  Gestrikland  och  varit  här  sedan  1855,  håller  en  specerihandel : 
han  är  äfven  postmästare.  C.  F.  Rodin  är  skräddare;  And.  Ferong, 
skomakare,  och  John  Erickson,  smed. 

Ej  långt  från  Swedona  ligger  i  samma  township,  nämligen  Rich- 
land  Grove,  den  lilla  nyligen  grundlagda  byn  Cable,  som  utgör  änd- 
punkt för  Rock  Island — Mercer  county-jernbanan.  Den  enda  svensk 
här  i  trakten  är  Charles  Peterson  från  Tjärstad  i  Sverge.  P.  är  egare 
af  en  stor  farm,  en  kolgrufva  och  en  speceri-handel.  Han  saknar  derför 
ingenting  som  kan  bidraga  till  hans  ekonomiska  trefnad  och  välbefin- 
nande.   Hans  son  sysselsätter  sig  med  kötthandel. 


^Z/Vu-r-» 


STARK  COUNTY  OCH  SVENSKARNE  DER- 

STÅDES. 

Stark  begränsas  i  norr  af  Bureau  och  Henry  counties,  i  öster  af 
Bureau  och  Marshall,  i  söder  af  Peoria  och  i  vester  af  Knox  och  Henry. 
Dess  ytinnehåll  är  288  qvadratmil,  uppdelade  i  8  townships.  Vid 
organiseringen  1839  erhöll  det  sitt  namn  efter  en  liten  by  i  staten 
Tennesee. 

Tio  år  dessförinnan  hade  Isaac  B.  Essex,  hvilken  anses  som  områdets 
förste  hvite  man,  nedsatt  sig  å  den  ort,  som  sedan  blifvit  township  och  nu 
bär  hans  namn.  Efter  honom  kom  John  B.  Dodge,  hvilken  byggde  sitt 
hem  å  sek.  14;  och  ej  långt  efter  denne  anlände  Ben.  Smith.  Desse  tre 
fortf  oro  att  vara  ensamme  herrar  öfver  trakten  till  året  1831,  då  ett  annat 
litet  sällskap  fann  sin  väg  hit.  Tre  år  senare  hade  Stark  kommit  så 
långt  på  utvecklingens  väg,  att  det  kunde  hålla  ett  politiskt  val,  vid 
hvilket  33  röster  afgåfvos,  och  detta  antal  hade  vuxit  till  54  år  1836, 
hvaraf  framgår  att  folktillökningen  och  nyodlingen  icke  gingo  så  raskt 
undan  i  dessa  tider,  som  de  nu  göra. 

Med  hänsyn  till  naturliga  fördelar  är  Stark  lika  väl  lottad  som  sina 
grannar.  Genom  detsamma  flyta  Spoon-river  samt  Walnut-  och 
Indian  Creeks,  hvilka  åar  förse  invånarne  med  vatten  för  boskapen. 
Skog  finnes  äfven,  och  hvad  marken  vidkommer,  så  är  den  så  bördig  och 
lättskött  som  Knox'  och  Henrys. 

Den  erfarenhet,  som  varit  och  är  andra  nybyggares,  var  äfven  deras, 
som  först  bröto  väg  för  civilisationen  i  detta  county.  I  sitt  arbete 
"Stark  county  and  its  pioneers"  nämner  mrs  E.  H.  Shallenberger  åtskil- 
ligt om  dessa  "early  settlers.1'  Hvad  som  besvärade  dem  mest  var,  enligt 
hennes  uppgifter,  svårigheten  att  utbyta  sina  jordbruksalster  för 
specerier  och  tyger  jemte  annat  som  de  behöfde,  men  ej  sjelfva  kunde 
frambringa.  Peoria  var  länge  dess  närmaste  marknadsplats,  men  1838 
kunde  de  på  grund  af  det  låga  vattenståndet  i  Illinois-floden  icke  begif- 
va  sig  dit,  utan  nödgades  istället  fara  till  St.  Louis,  hvilket  föranledde 
dryga  omkostnader  och  stor  tidsförlust.  Icke  ens  mjöl  fans  att  tillgå 
på  närmare  håll.  Hvetet  maldes  derför  i  kafleqvarnar,  och  ett  majsrif- 
jern  eller  "corn  gråter,"  den  ende  i  countiet,  fick  gå  från  hus  till  hus  för 
en  lång  tid,  tilldess  att  det  allmänna  välståndet  möjliggjorde  inköpet  af 
bättre  redskap  för  sädesmalningen. 
172 


173 

Om  någon  blef  sjuk  då  for  tiden  —  och  menniskorna  voro  då 
lika  mycket  som  nu  underkastade  fysiska  krämpor  —  så  fick  han  taga 
sig  fram  utan  läkare,  ty  någon  sådan  fans  ej  på  närmare  håll  än  i  Peo- 
ria.  Der  var  också  den  närmaste  presten.  Det  oaktadt  voro  invånarne 
icke  nedslagne.  Den  ungdom,  som  nu  växer  upp,  kan  ej,  säger  mrs  S., 
föreställa  sig  att  deras  fäder  kunde  lefva  lyckligt  under  sådana  ogynsam- 
ma  forhållanden.  Och  dock  —  tillägger  hon  —  var  det  lika  mycken 
glädje  uti  dessa  anspråkslösa  och  i  många  hänseenden  bristfälliga  hem 
som  uti  våra  dagars  förfinade  hus.  Att  det  på  samma  gång  då,  som  nu, 
fans  olika  slags  menniskor,  råa  och  bildade,  lata  och  idoge,  snygge  och 
osnygge  o.  s.  v.,  faller  af  sig  sjelft,  hvadan  det  också  förstås  att  lyckan 
och  glädjen  icke  voro  allena  herskande.  De  stockhyddor,  som  utgjorde 
folkets  första  arbete  i  byggnadsväg,  voro  nästan  alla  efter  ett  och  sam- 
ma mönster.  De  voro  försedda  meden  af  grofva  bräder  tillverkad  dörr. 
Genom  den  kom  man  in  uti  ett  rum,  hvars  golf  var  lika  enkelt  och  sim- 
pelt. En  stor  eldstad  fans  murad  af  gråsten  och  lera.  Dera  kokades 
maten  i  pannor  och  grytor,  hvilka  öfverensstämde  med  det  öfriga.  Midte- 
mot  härden  stod  sängen,  gjord  af  uti  väggen  instuckna  störar,  öfver 
hvilka  voro  lagda  andra  spjelor  och  dera  halmbolster  samt  ett  täcke  eller 
i  den  kalla  årstiden  en  skinnfåll.  Med  glasfönster  bestodo  sig  endast 
de  mera  försigkomna  få;  den  stora  mängden  åtnöjde  sig  med  ett  i  väg- 
gen sågadt  hål,  som  fick  vara  öppet  under  dagen,  men  tilltäpptes  om 
qvällen.  Spik  hörde  till  lyxartiklarna;  man  begagnade  istället  träpin- 
nar, och  tunga  träklumpar,  fastade  vid  tåg,  utgjorde  de  ankaren,  som 
höllo  taken  på  behörigt  ställe.  När  omsider  invandringen  började  till- 
taga infördes  åtskilligt  med  hvars  tillhjelp  ett  bättre  utseende  gafs  åt 
såväl  hyddor  som  möbler.  För  det  inres  förfining  blef  isynnehet  kalikå- 
tygerna  af  ett  ofantligt  värde.  "Gif,"  sade  en  gammal  nybyggare, 
"qvinnan  nål  och  tråd  samt  så  mycket  kalikå  hon  vill  ha,  och  hon  för- 
vandlar sig  sjelf  till  en  drottning  och  den  enklaste  boning  till  ett  palats." 
— Så  gjorde  qvinnorna  i  Stark  county.  Med  kalikåns  ankomst  fick  all- 
ting ett  nytt  och  trefligt  utseende,  och  nu  ser  Stark  lika  inbjudande  ut 
som  statens  andra  counties. 

Stenskarne  i  Stark  Cottnty, 

äro  på  långt  när  icke  så  många  som  i  Knox  och  Henry.  De,  hvilka  här 
återfinnas,  äro  sådana  som  inflyttat  från  närgränsande  counties,  och  är 
det  i  blott  tvenne  townships  som  de  nedsatt  sig,  nämligen  Gosher  och 
Toulon.  I  Goshen  ligger  byn  Lafaytte,  som  jemte  Victoria  i  Knox  co. 
blef  målet  för  de  missnöjde  Bishop  Hill-kolonister,  hvilka  tidigt  skilde 
sig  från  den  Eric  Jansonska  skaran  för  att  söka  sin  utkomst  annor- 
städes. 


m 

En  af  desse  var  Sven  Larson  från  Soderala.  Han  flög,  så  att  säga,  ur 
koloni-boet  hösten  1846  och  tog  anställning  hos  Jonathan  Hodgeson. 
Året  derpå  följde  hans  broder  Louis  exemplet,  och  ej  långt  deref ter  be- 
gåfvo  sig  de  båda  till  Galesburg,  hvarifrån  Louis  for  till  Kalifornien 
1851,  men  återvände  påföljande  år,  då  han  i  förening  med  brödren  satte 
sig  ner  i  Copley  township  af  Knox  co.,  der  de  ännu  lefva. 

I  metodistpredikanten  Peter  Nyberg  finna  vi  en  annan  af  Starks 
förste  svenske  bebyggare.  Denne,  nu  en  gammal  vorden  man,  h  vilkens 
svenska  hemort  är  Luleå,  var  timmerman  å  ett  af  de  fartyg,  som  1846 
öfverförde  Eric  Jansons  sällskap.  Under  hafsfården  blef  han  så  förtro- 
gen med  utvandrarne,  att  han,  vid  ankomsten  till  New  York,  tog  afsked 
af  sjön  och  följde  dem  till  Bishop  Hill.  Der  stannade  han  likväl  icke 
mer  än  6  veckor.  Han  hade  efter  denna  tids  förlopp  blif vit  en  af  de 
missnöjde  med  förhållandena.  Han  flyttade  derför  till  Lafayette,  for 
derif rån  till  Victoria,  der  han  tillbringade  vintern,  begaf  sig  på  våren 
till  Peoria  och  sysselsatte  sig  der  en  tid  med  byggnadsarbete,  för  att  på 
hösten  1847  åter  begifva  sig  till  Lafaytte,  der  han  i  December  samma  år 
ingick  äktenskap  med  Lovisa  Anderson  från  Westmanland,  som  också 
tillhörde  de  från  jansonismen  aöalnes  antal.  På  våren  1848  flyttade 
paret  till  Victoria,  hvarest  det  vistats  alltsedan  dess. 

Bröderna  Peter  och  George  Challman  (Källman)  öfvergåfvo  kolo- 
nien 1847  och  gjorde  då  Lafayette  till  sin  vistelseort.  De  f örtjenade  till  att 
börja  med  sitt  bröd  genom  arbete  för  en  öfverste  vid  namn  Hayes,  som 
betalade  dem  25  cents  om  dagen,  hvilken  lilla  aflöning  de  ändå  nödga- 
des uttaga  i  handelsvaror.  Victoria  blef  deras  nästa  verksamhetsfält 
och  derefter  Galesburg,  hvarest  Peter  arbetade  såsom  timmerman  för 
$6  i  månaden.  Här  angrepos  de  både  af  den  då  häftigt  rasande  guld- 
febern, under  hvars  inflytande  de  reste  öfver  till  Kalifornien.  I 
likhet  med  många  andra  Kaliforniafarare  återkommo  de  efter  ett  års 
bortovaro,  nöjde  med  den  erfarenhet,  de  under  denna  tid  hade  vunnit. 

1847  bosatte  sig  i  Lafayette  Eric  Anderson  med  hustru  och  fem 
barn.  A.,  som  var  från  Alfta,  hade  utgått  äfven  han  från  Bishop  Hill- 
kolonien, med  hvilken  han  icke  kom  fullkomligt  öfverens.  I  Lafayette 
tog  han  sig  fram  väl.  Han  och  tre  af  barnen  äro  nu  döda,  men  hustrun 
bor  ännu  qvar  i  lugn  och  ro  en  mil  norr  om  platsen,  omgifven  af  flera 
uppväxta  barn. 

Ungefär  samtidigt  med  denna  familj  kom  från  Bishop  Hill  Jonas 
Peterson,  också  en  Alfta-bo.  Han  lefver  ännu  och  är  välmående  några 
mil  nordost  härifrån.  Samma  år  hitkommo  bröderna  John  och  Peter 
Erickson.  De  hade  äfven  tillhört  kolonien.  Båda  lefva  ännu  i  trakten 
och  haf  va  genom  flit  och  sparsamhet  upphunnit  en  sorgfri  ekonomisk 
ställning.  Till  de  få  svenskar,  som  senare  anländt,  hör  Olof  Glad  från 
Alfta,  hvilken  f.  n.  bor  i  Frankers  Grove,  två  mil  härifrån. 


175 

I  trots  af  denna  goda  början  har  dock  Lafayette  icke  blifvit  någon 
"Swedish  town."  Den  ende  svensk  som  här  drifver  affär,  är  Peter  Wexel, 
hvilken  är  på  en  gång  smed  och  hotellföreståndare. 

I  detta  township  å  sek.  13  har  sedan  1863  bott  en  gammal  svensk- 
amerikanare  vid  namn  Eric  Norberg  men  sin  familj.  N.  var  medlem  af 
kolonien  till  dess  att  den  delades,  sedan  hvilken  tid  han  blifvit  ryktbar 
såsom  en  af  kärandena  i  det  ryktbara  koloni-målet. 

Toulon,  som  har  1,200  invånare,  är  detta  countys  "hufvudstad."  Här 
bosatte  sig  omk.  1855  Olaus  Forss  och  hans  hustru  båda  från  Stockholm. 
Denne  F.,  hvilken  lär  hafva  varit  född  i  Nov.  1821,  var  bemedlad  och 
lefde  många  år  i  goda  omständigheter  å  platsen.  Men  1863  dog  hans 
hustru,  och  från  den  tiden  tycktes  han  förlora  all  lust  att  lef va.  Dock 
ville  han  dö  eif  ärbar  död.  Men  denna  önskan  i  sitt  hjerta  och  fast  be- 
sluten att  icke  sky  någon  fara  ingick  han  som  frivillig  i  Illinos'  112  :te 
regemente.  Innan  han  tog  af  sked  af  ortens  bekanta,  sade  han  sina  när- 
maste vänner  att  han  icke  komme  att  återvända  med  lifvet.  Han 
bad  dem  derföre  att  hemföra  kroppen  och  begrafva  den  vid  sidan  af 
hustruns  i  Toulons  kyrkogård,  sälja  hans  egendom,  med  pennin- 
garne anskaffa  en  enkel  grafvård  och  hemsända  resten  till  de  när- 
maste slägtingarne  i  Sverige.  Hans  aning  slog  in.  Han  föll  i  bataljen  vid 
Knoxville  i  Tennesee  den  18:de  Nov  1863,  och  å  Toulcns  begrafnings- 
plats  ser  man  nu  grafvården  öfver  den  torfva,  som  höljer  hans  och  ma- 
kans stoft. 

Sedan  sistnämnda  år  har  en  svenska,  mrs.'  Katrina  Geer,  dotter  af 
Peter  Peterson  sr.  å  Bishop  Hill,  bott  här.  Anton  Sundquist  från  Luleå 
hitkom  1868  och  har  hela  tiden  sysselsatt  sig  med  möbelhandel.  Der- 
jemte  träffas  här  C.  Holm  och  Nels  Olson,  båda  från  Mönsterås,  samt 
Alfred  P.  Anderson,  som  eger  och  sköter  platsens  betydligaste  lärfts- 
kram.handel.  Innalles  finnes  i  Toulon  sju  svenska  familjer,  alla  temli- 
gen  grundligt  amerikaniserade  och  uppblandade  med  stadens  amerikan- 
ska befolkning. 


•-^^■»^i^^s^^g^^,^ 


WARREN  COUNTY. 

Detta  county  består  af  15  townsliip  eller  540  qvadratmil,  utgörande 
335,945  acres,  värderade  till  $8,095,104;  af  denna  landyta  äro  endast 
omk.  20,000  acres  oodlade.  I  norr  gränsar  Warren  till  Mercer,  i  öster 
till  Knox,  i  söder  till  McDonough  och  i  vester  till  Henderson  county.  I 
sin  norra  del  genomskäres  landet  af  Henderson  och  Cedar  Creeks,  och 
söder  derom  af  South  Henderson  Creek  jemte  andra  smärre  åar.  Stör- 
sta delen  af  Warrens  land  är  slätt,  men  ej  sammanhängande  i  några 
vidsträckta  prärier,  emedan  de  små  vattendragen  dela  ytan  Öfverallt. 
Jordmånen  är  mycket  olika  de  närgränsande  distriktens;  den  är  mörk 
och  består  af  hvad  man  kallar  "vegetable  loam."  Skog  fans  vid  början 
af  countiets  bebyggande,  men  har  sedan  dess  nedhuggits.  Under  War- 
rens nästan  hela  mark  sträcker  sig  ett  rikt  kollager;  30  kol-brott  bearbe- 
tas.   Tillgång  på  god  bygnadssten  finnes  äfven. 

Countyet  som  bildades  1824  och  i  början  omfattade  det  område, 
hvaraf  Henderson  co.  senare  organiserats,  fick  sitt  namn  efter  general 
Joseph  Warren,  hvilken  gjort  sig  ryktbar  i  historien  för  det  tappra  sätt, 
hvarpå  han  försvarade  sitt  fädernesland  i  Revolutionskriget  och  dog 
en  ärofull  död  i  slaget  vid  Bunker  Hill. 

Familjen  Talbot  anses  som  den  första  hvita  nybyggarefamiljen. 
Men  fru  T.  lär  vid  ankomsten  hafva  varit  80  år  och  dog  en  liten  tid 
deref  ter,  då  sonen  och  de  öfrige  fortsatte  färden  längre  vesterut  till 
Oregon.  En  liten  episod  från  den  tiden  kan  tjena  att  belysa  Warrens 
dåvarande  inre  ställningar  och  förhållanden.  Man  må  först  erinra  sig 
att  slaf veri-inrättningen  icke  var  främmande  för  Illinois  vid  denna  tid- 
punkt. I  Warren  countys  urkunder  läses  om  en  slafemancipation  1834. 
Den  2  oktober  detta  år  infann  sig  vid  domstolen  en  viss  Joseph  Murphy 
och  tillkännagaf  att  han  önskade  frigöra  en  honom  tillhörig  slaf,  som 
ville  begifva  sig  till  republiken  Liberia  på  Afrikas  vestkust.  I  och  här- 
för  ägde  han  (Murphy)  att  såsom  säkerhet  derför  att  slafven  verkligen 
skulle  begifva  sig  af  och  ej  stanna  för  att  falla  allmänheten  till  last,  de- 
ponera $1,000.  Men  med  den  svarte  männens  afrika-resa  vardt  intet  af. 
Han  stannade  i  Warren,  ej  för  att  blifva  ett  fattighushjon,  utan  "en 
mäkta  rik  man,11  om  sägnen  är  sann. 

Warrens  förnämsta  "point"  är  staden  Monmouth.  Dit  vardt  coun- 
ty-sätet  förlagdt  i  april  1831.  Men  dermed  erhöll  icke  platsen  den  lyft- 
ning den  behöfde  för  att  varda  stad.  Ej  förr  än  jernbanorna  kommo 
strykande  genom  orten  fick  M.  någon  växtkraft.  Namn  af  stad  hade 
176 


177 

samhället  fått  1852  men  utseende  af  stad  började  det  icke  få  förrän  1855, 
då  ånghästen  kom,  medförande  ny  energi  och  nytt  mod.  Redan  året 
derpå  byggdes  här  "Monmouth  College"  af  presbyterianerne,  hvilken 
inrättning  nu  meddelar  undervisning  åt  500  studenter  årligen  och  är  en 
af  vesterns  bästa.  Tre  banker,  11  kyrkor,  många  skolor,  offentliga  sa- 
lar och  stora  handelshus  pryda  nu  Monmouth.  I  "Warren  county 
Public  Library1'  ha  stadens  7,000  invånare  en  af  sina  bildningsanstalter. 
W.  P.  Pressly  är  staden  skyldig  sin  everdliga  tacksamhet  för  denna 
ouppskattliga  fördel.  Han  var  det,  som  1870  lät  uppföra  och  såsom 
gåfva  åt  allmänheten  öf verlemna  det  vackra  tegelhus,  hvari  boksamlin- 
gen finnes.  I  sitt  förordnande  uttrycker  han  sin  vilja  derom  att  hyran 
för  de  två  butiker,  som  finnas  i  bygnadens  nedre  våning,  skall  användas 
till  inköp  af  böcker  och  att  den  öfre  våningen  alltid  skall  vara  åsidosatt 
för  läsrum  och  bilioteksrum,  samt  vidare  att  ej  blott  stadens,  utan  äfven 
"landets  befokning,  som  stadens  i  främsta  rummet  har  att  tacka  för  sin 
tillvaro,"  skall  ega  rätt  att  begagna  sig  af  böckerna.  Sådana  till  ett 
antal  af  7,000  finnas  redan,  och  800  nya  läggas  årligen  till  samlingen. 
Dessutom  mottagas  här  120  periodiska  skrifter  (magazines)  och  tidnin- 
gar. De  årliga  boklånen  äro  omk.  17,000  och  de  dagliga  besöken  120. 
Den  minnestod  denne  man  rest  åt  sig  skall  vara,  när  andras  granitmonu- 
menter  förvandlats  till  stoft. 

Monmouths  största  industriella  företag  är  W.  S.  Wiers  plogfabrik, 
År  1859  tillverkade  W.  blott  en  plog ;  1863  var  han  istånd  att  förse  lan- 
det med  400,  och  i  hans  verkstäder,  som  upptaga  3  acres,  fabricerar  man 
nu  åkerbruksredskap  till  ett  värde  af  $5,000  dagligen.  Här  finna  omk. 
50  svenskar  stadig  sysselsättning. 

SVENSKAEKB    I    WäEEEN". 

Till  Monmouth  begaf  sig  1853,  då  staden  ännu  låg  i  sin  linda, 
Johan  Lund  från  Helsingland;  han  kan  alltså  med  skäl  betraktas  som 
platsens  förste  svensk.  Här  stannade  han  blott  en  kort  tid  och  dog  nå- 
gonstädes  i  staten  Missouri  1859,  då  han  var  på  väg  till  Pikes  Peak  i 
Colorado.  1854  hitkom  J.  O.  Lundblad,  en  östgöthe,  nu  boende  i  Aledo, 
Mercer  co.  Från  M.,  der  han  sysselsatte  sig-  med  skomakeri,  flyttade 
han  1860  till  Missouri,  hvarifrån  han  vid  rebellionens  utbrott  återvände 
till  Illinois.  Eric  Engwall  kom  till  M.  samma  år  och  var  en  tid  i  bolag 
med  Lundblad,  men  dref  de  sista  åren  af  sin  lefnad  rörelse  på  egen  hand; 
han  dog  1876,  och  med  en  samlad  betydlig  förmögenhet,  som  tillföll  i 
Sverige  varande  slägtingar. 

Bröderne,  Håkan  och  Lewis  Nelson  från  Skåne  hitanlände  1854  och 
äro  ännu  här,  den  ene  sysselsättande  sig  med  mureri,  den  andre  med 
allmänt  grof arbete;   båda   äro   gifta  och  taga  sig  bra  fram.     En   annan 

2.11 


178 

skåning  finna  vi  i  Måns  Cassel,  som  uppträdde  i  M.  1855;  hvilket  år 
John  Johnson  från  Helsingland  också  hitkom.  Den  förre  lefver  här 
ännu  med  sin  familj,  och  den  senare  har  efter  24  års  vistelse  på  platsen 
flyttat  till  Iowa.  Carl  Lundgren  från  Nyköping  har  med  undantag  af  6 
år,  hvilken  tid  han  delvis  tillbragte  som  medlem  af  ett  Minnesota-rege- 
mente under  inbördeskriget,  bott  här  sedan  1856.  John  Beck,  ehuru 
född  i  Danmark,  får  gå  som  svensk  bland  svenskarne;  han  slog  upp  sitt 
tält  i  Monmuuth  1857.  Försvenskad  blef  han  å  Bishop  Hill,  der  han 
uppehöll  sig  åren  1857 — 8,  fast  han,  som  han  sjelf  försäkrar,  fann  det 
omöjligt  att  "svälja  kolonisternas  religiösa  idéer."  Sina  första  år  på 
denna  ort  fördref  han  med  att  slå  tegel,  men  slog  sig  senare  på  skohan- 
del, i  hvilken  affär  han  nu  slår  sig  bra  fram. 

Vidare  må  såsom  pionierer  här  på  orten  nämnas  Jonas  Larson  från 
Skåne,  som  hitkom  1857  och  for  härifrån  till  Iowa  1871 ;  Jakob  Söder- 
ström från  Visby  hitkom  1855,  är  ännu  här  och  drifver  skohandel; 
major  Holmberg,  en  man  med  militärbildning,  bosatte  sig  här  1859  och 
blef  mycket  framstående,  men  ingick  i  Unionens  tjenst  vid  rebellionens 
utbrott  och  återkom  aldrig,  samt  åtskilliga  andra.  En  stor  del  af  lands- 
männen härstädes,  som  torde  uppgå  till  omkring  trehundra  själar,  äro 
skräddare,  och  åtnjuta  såsom  sådana  anseende  för  skicklighet.  Ingen 
af  desse  är  dock  sin  egen. 

En  liten  svensk  kyrka  finnes.  Den  är  luthersk.  Församlingen 
bildades  1859  af  9  familjer,  för  hvilka  prof.  Hasselquist,  då  bosatt  i  Grales- 
burg,  i  början  predikade.  1870  uppfördes  kyrkby gnaden  och  ett  pa- 
storsboställe, båda  kostade  $2,500.  Församlingen,  som  nu  räknar  75 
medlemmar,  har  f .  n.  ingen  anstäld  pastor. 

Några  mil  vester  om  Monmouth  ligger  Roseville,  som  har  800  in- 
vånare, af  hvilka  30  eller  deromkring  äro  svenskar,  hvarjemte  det  när- 
gränsande landet  bebos  och  bebygges  af  ett  mycket  större  antal  lands- 
män. De  äro  emellertid  endast  arrendatorer  af  de  små  farmar  de  bruka, 
emedan  landet  vid  deras  ankomst  stod  för  högt  i  pris  för  dem  att  köpa 
egna  hemm  an.  Men  de,  som  bo  i  Roseville,  besitta  alla  utom  en  egna 
hem.  Af  dessa  finna  vi  M.  N.  Anderson,  L.  G.  Johnson  och  F.  R.  Nor- 
gren  sysselsatta  med  vagnmakeri  samt  Peter  Anderson  och  Magnus 
Henderson  med  skohandel. 

Den  aldra  första  svenska  nybyggaren  i  Roseville  var  John  Ander- 
son från  Westergöthland,  som  hitkom  1867  och  flyttade  1878  till  Kan- 
sas,  der  han  nu  återfinnes  i  McPehrson  co.  Bröderna  M.  N.  och  P. 
Anderson,  från  Jemshög  i  Blekinge,  kommo  näst,  den  ene  1870  och  den 
andre  1871. 

Traktens  svenskar  hade  omkring  1874  haft  missionsbesök  af  från  3 
olika  samfund  utsände,  som  föreställt  dem  nödvändigheten  af  en  orga- 
niserad kyrkförsamling,  och  en  sådan  kom  till  stånd  1875;  den  är  af  det 


179 

Ansgari-lutherska  slaget  och.  räknar  nu  25  medlemmar.  En  liten  kyrka 
byggdes  samma  år  för  $1,000,  men  ingen  prest  tjenar  för  närvarande 
vid  hjorden. 

Något  söder  om  Roseville  ligger  jernbanstationen  Swan  Creek,  och 
här  bo  några  svenska  familjer.  Olof  Anderson  har  drifvit  smedsyrket 
fem  år  på  platsen.  Sydvest  härifrån  träffas  nybygget  Rariton,  hvarorn- 
kring  bo  många  svenska  farma"re.  John  Johnson  är  platsens  smed  och 
en  mr  Lejon  dess  skomakare.  Ett  par  små  lutherska  församlingar  hafva 
här  funnits,  men  kunna  nu  anses  såsom  upplösta.  Nära  härintill  är 
Youngstown,  hvarest  några  landsmän  träffas  strödda,  och  i  countyets 
östra  del  bo  omkring  Berwick  ett  fåtal  svenska  jordbrukare,  liksom  också 
vid  Alexis  och  North  Henderson  i  den  nordöstra  delen,  som  stöter 
intill  Knox  och  Henry  co's,  från  hvars  svenska  nybyggen  de  här  bosatte 
landsmännen  i  förstone  kommit. 


BUREAU  COTJNTY. 

För  50  år  sedan  låg  detta  område  inom  gränsen  af  den  obebodda 
och  i  sitt  dåvarande  skick  obeboeliga  vestern.  Knappast  en  enda  hvit 
man,  om  man  gör  undantag  af  jägare  och  gillrare,  hade  dåbeträdt  denna 
mark,  som  hölls  i  obestridd  besittning  af  den  röde  mannen.  Buffeloxen 
var  redan  då  försvunnen,  men  vargar,  hjortar  och  andra  djur  funnos  i 
mängd.  Annorlunda  ser  det  nu  ut.  De  vidsträckta  slätterna,  hvilka 
då  voro  betäckta  med  gräs  och  vilda  blommor,  bland  hvilka  präri-eldarne 
foro  härjande  fram  h varje  höst,  hafva  längesedan  förvandlats  till  herr- 
liga sädeslält,  mellan  hvilka  vackra  boningar,  villor  och  trädgårdar  aflösa 
enformigheten  och  vitna  om  odling  och  välstånd  hos  befolkningen,  som 
i  dag  i  antal  uppgår  till  öfver  40.000. 

Den  första  tillstymmelse  till  en  menniskoboning  i  Bureau  county 
bygdes  af  Henry  Thomas  i  Maj  1828.  Han  ankom  då  med  en  vagn  dra- 
gen af  tre  par  oxar  till  den  ort,  som  nu  är  "town  of  Bureau.  Landet 
fortfor  att  vinna  "settlare"  år  efter  år,  ehuru  det  var  lika  riskabelt  att 
bygga  och  bo  i  Bureau  co.  då,  som  det  nu  är  i  Montana  och  andra  af 
indianer  hemsökta  territorier.  Så  sent  som  1830  uppskattades  "rödskin- 
nens" antal  i  detta  co.  till  minst  2,000;  och  desse  vildmarkens  söner  voro 
icke  mildare,  utan  tvertom  nästan  oförsonligare  emot  sina  bleka  bröder 
än  de  äro  nu.  Mången  var  också  den  nybyggare,  som  föll  för  deras 
pilar  och  tomahawker.  År  1831  funnos  i  Bureau  ej  fler  än  15  hvita 
familjer  emot  sagde  antal  röda  individer.  Icke  underligt  derför,  att  de 
förre  kände  håret  resa  sig,  när  de  tänkte  på  de  senare,  och  icke  underligt 
heller,  att  de  senare  fattade  kärlek  för  de  förras  skalper.  De  rödes  höf- 
ding  var  Black  Hawk  (Svarta  Höken).  Denne  hade  sistnämnda  år  gjort 
åtskilliga  fiendtliga  demonstrationer,  och  när  omsider  det  började  giun- 
kas  om  att  han  jemte  500  af  sina  krigare  oinbjuden  ämnade  besöka 
Bureau,  samlade  sig  dess  hvita  invånare  i  ett  möte  och  beslöto,  att  ome- 
delbar flykt  stode  i  den  innerligaste  förening  med  deras  välfärd.  Beslut 
och  handling  var  ett  i  detta  fall,  och  de  stannade  icke  förrän  de  hade 
upphunnit  och  öfvergått  Illinoisfloden.  Svart-höken  uteblef  emellertid, 
men  året  derpå  utbröt  det  s.  k.  Black  Hawk-kriget,  som  på  nytt  dref 
alla  hvita  på  flykten.  När  de,  efter  krigets  slut,  på  hösten  återvände, 
funno  de  sina  hvete-  och  majsfält  nedtrampade,  kreaturen  försvunna  och 
allt  ödelagdt.  Älven  året  1833  åtföljdes  af  samma  öde.  Slutligen  upp- 
hörde stridigheterna,  och  då  bygde  de  hvite,  till  yttermera  visso,  en  liten 
180 


181 

befästning  å  Princeton  präri.  Detta  kallas  i  Bureau's  häfder  countieta 
första  indiankrig. 

Det  andra  indiankriget,  eller  "second  Black  Hawk  war,"  utbröt 
året  derpå.  Nybyggarne,  nu  räknande  omk.  30  familjer,  fingo  tidigt  på 
våren  1832  underrättelse  derom,  att  höfdingen  Black  Hawk  med  sitt 
band  var  på  väg  utför  Rock-floden  för  att  med  eld  och  svärd  hemsöka 
de  hvite,  hvadan  guvernören  hade  utsändt  upprop  om  hjelp  för  dem, 
ehuru — som  det  hette  —  man  "hoppas  attaftären  skall  aflöpa  som  i  fjol." 
Men  i  medlet  af  Maj  månad,  när  folket  var  som  brådast  sysselsatt  med 
vårarbetet  på  jorden,  infann  sig  hos  dem  en  gammal  god,  på  vänskaplig 
fot  med  de  hvite  stående  indian,  som  hette  Shaubena  och  berättade  att 
Black  Hawks  män  hade  anländt,  inledt  stridigheter  och  kunde  förvän- 
tas med  hvarje  minut.  Denna  nyhet  spred  sig  som  en  löpeld  från  koja 
till  koja,  och  några  timmar  senare  hade  hvarje  nybyggare  försvunnit 
från  orten  tagande  sin  kosa,  en  del  till  Peoria,  en  del  till  Springfield  och 
några  till  flennepin.  Och  lyckligt  var  det  för  dem,  ty  samma  natt  an- 
kom en  indianskara,  ledd  af  en  half  blodsindian  vid  namn  Girty,  och 
gästade  hvarenda  hydda  i  akt  och  mening  att  mörda  och  plundra.  De 
drogo  sig  då  för  tillfället  tillbaka,  men  återkommo  tidtals  för  att  stjäla 
svin  och  höns  samt  lura  på  nybyggarne,  när  de  återkommo.  På  så  sätt 
mördade  de  farmern  Elias  Phillips,  pastor  James  Sample  och  hans 
hustru,  hvilka  två  senare  de  lefvande  brände  en  half  eng.  mil  vester  om 
Princeton. 

Den  1  Sept.  hade  Black  hawk  blifvit  fånge  och  kriget  dermed  slu- 
tadt.  Folket  återvände  då  till  sina  hem  och  härdar,  dem  de  funno  sköf- 
lade,  kreaturen  bortdrifna  och  täpporna  förstörda.  Mörk  var  då  utsig- 
ten  för  vintern.  Men  lyckligtvis  voro  grannarne  i  Putnam  county  både 
villige  och  i  stånd  att  bibringa  dem  den  hjelp  de  behöfde.  De  bodde  nu 
i  lugn  och  ro  öfver  vintern,  och  med  hopp  om  att  taga  igen  den  lidna  skadan 
nästa  år.  Men  med  vårens  ankomst  kom  också  Bureau  countys  tredje 
indiankrig,  i  det  Potowatomies  och  Winnebagos  ingingo  förbund  och 
iuföllo  ännu  en  gång  på  de  få  och  fredlige  nybyggarnes  område.  En 
ung  höfding,  som  bodde  nära  den  plats,  der  staden  Rockford  nu  står, 
hade  i  det  föregående  årets  strid  mistat  sin  hustru  och  ett  barn,  dem  han 
nu  återkom  att  hämnas.  Så  troddes  det  åtminstone,  och  när  man  märkte 
att  de  röde  voro  mera  frånstötande  än  vanligt  i  umgänget  med  de  hvite, 
att  de  utbytte  sina  djurskinn  för  ammunition,  försummade  att  utså 
sin  majs  o.  s.  v.,  och  när  de  slutligen  samlade  sig  till  en  rådplägning  i 
Devils  Grove  —  när  nybyggarhe  iakttogo  alla  dessa  tidens  tecken,  an- 
sågo  de  krig  stå  för  dörren  och  bäst  vara  att  fly,  hvilket  de  gjorde,  der- 
med förekom iiiande  all  blodsutgjutelse  den  gången.  Många  af  dem 
blefvo  nu  så  trötte  af  dessa  årligen  återkommande  oroligheter,  att  de 
en  gång  för  alla  öfvergåfvo  sina  kläm  för  att  söka  sin  lycka  i  fredligare 


182 

nejder.  De,  hvilka  återvände,  omgåfvo  sina  hem  med  pallisader,  och  å 
Princeton  präri  bygdes  en  liten  fästning,  hvaraf  lemningarne  ännu  lära 
vara  synliga  der  I  ve  Doolittles  hus  står  i  Princeton.  Ifrån  den  tiden 
har  likväl  intet  indiankrig  ägt  rum  i  Bureau,  som  nu  ligger  helt  och 
hållet  under  civilisationens  välde,  endast  drömmande  om  de  händelser^ 
som  tilldrogo  sig  på  dess  mark  för  blott  40  år  sedan.  Der.  den  första 
stockhyddan  stod,  står  nu  en  blomstrande  by,  och  indianernes  wigwams 
ha  lemnat  rum  för  eleganta  hus,  kyrkor,  undervisningsverk  och  andra 
inrättningar,  som  tillsammans  bilda  vackra  och  framåtskridande  städer. 

Till  county  organiserades  Bureau  i  Febr.  1837,  i  Juni  samma  år 
hölls  val  för  embetsmän  och  i  Aug.  hölls  domstol  i  Princeton 

Countiet  är  indeladt  i  23  hela  och  2  delar  af  "towns,"  tillsammans 
utgörande  868  qv.  mil  eller  sektioner,  —  således  555,520  acres. 

Den  första  predikan  i  Burea  hölls,  tror  man  af  en  baptist  vid  namn 
Wigley,  som  besökte  orten  så  tidigt  som  1814  i  egenskap  af  missionär 
ibland  indianerna,  dem  han  döpte  i  Bureau  Creek.  1834  hölls  det  första 
stora  lägermötet.     Platsen  var  en  stor  lund  litet  vester  om  Princeton. 

Före  1851  fans  ingen  jernbana  i  countiet,  men  då  bygdes  en  sådan 
från  Chicago  till  Rock  Island,  tagande  sin  väg  igenom  en  del  af  Bureau. 
1854  kom  Chicago — Burlington — Quincy-banan  till  stånd,  hvilken  löper 
42  mil  på  Bureaus  mark.  Rushville — Buda-banan  hedrar  Bureau  med 
7  mil.  Tre  andra  banor  stryka  igenom  detta  county.  I  politiskt  hän- 
seende är  B.  republikanskt  och  lemnar  mer  än  dels  från  1,500  till  2,000 
rep.  rösters  öfvervigt  vid  valen. 


STADEN  PRINCETON. 

När  man  färdas  vester  på  Chicago — Burlington — Quincy-banan, 
träffar  man  ingen  större  svensk  koloni,  innan  man  framkommer  till 
Princeton,  då  man  är  105  mil  från  den  stora  Illinois-staden.  Staden  är 
en  af  de  vackrast  belägna  i  staten.  Den  ligger  på  en  högländt  trakt 
och  är  omkransad  af  en  vacker  skog,  som  bildar  en  half cirkel  kring  dess 
södra  och  östra  sida.  Princetons  historia  börjar  med  året  1832,  då 
stadsplanen  utlades  och  de  första  husen  bygdes.  Man  hade  väl  då  ingen 
aning  om  den  framtid,  som  väntade  platsen,  ty  annars  hade  man  nog 
icke  sålt  hustomter  för  det,  äfven  på  den  tiden,  låga  priset  af  $2.50  per 
acre,  med  6  månaders  anstånd  för  betalningen,  hvilka  vilkor  ändå  icke 
lockade  några  svärmar  af  köpare,  eftersom  det  åtgick  flera  år  innan  den 
för  tomter  åsidosatta  marken  hade  afyttrats. 

En  stockhydda  (log  cabin)  var  det  första  bygnadsföretaget.  Det 
bygdes  af  en  som  hette  S.  D.  Cartwright  å  en  nu  ledig  tomt  straxt  norr 
om  den  plats,  hvarå  Congregational-kyrkan  f.  n.  står.  Att  här  lemna 
detaljskildringar  öfver  stadens  utveckling  ifrån  denna  ringa  och  visst 
icke  lofvande  början  till  hvad  den  nu  är,  dertill  kunna  vi  icke  lemna 
rum  i  denna  bok.  Vare  det  nog  att  nämna  det  Princeton  har  ett  1845 
bygdt  och  1860  ombygdt  ganska  ståtligt  uCourt-house"  eller  rådhus, 
fängelse  med  sheriffsresidens  och  en  högskolebygnad,  som  kostat  omkr. 
$65.000. 

I  handelsväg  är  den  väl  lottad  med  7  lärftskramhandelshus,  13  "gro 
ceries1'  eller  hökarbodar,  4  jernkramvaruaffärer,  3  skobutiker,  4  juvele- 
rare, 3  tryckerier  och  2  veckotidningar,  2  mjölqvarnar,  2  plogfabriker, 
13  kyrkor  och  emellan  4  och  5  tusen  invånare.  Dessutom  finnas  här  3 
goda  bankinrättningar,  många  eleganta  residenser  och  åtskilliga  bil- 
dande föreningar. 

SVENSKAKSTE 

i  och  omkring  Princeton  äro  i  antal  omkring  2,000.  Den  äldste  af  desse 
är  A.  P.  Anderson  från  Horn  socken  i  Ostergöthland.  Han  anlände  till 
landet  1849.  Med  familjen  for  han  då  direkte  till  Peru  och  begaf  sig 
derifrån  ensam  till  Andover  med  hopp  och  förväntan  att  der  träffa  nå- 
gra slugtingar  men  väl  der,  fann  han  att  de  alla  hade  afgått  med  döden. 
Han  begaf  sig  nu  genast  tillbaka  till  Peru  och  reste  derifrån  med  de 
sina  till  Princeton,  dit  han  anlände  sommaren   1850   och   hvarest  hnv 

183 


184 

ännu  lefver,  71  år  gammal,  frisk  och  kry,  hvilket  också  kan  sägas  om 
hustrun.  Hans  äldsta,  barn,  en  son,  har  sedan  många  år  varit  bosatt  i 
Kalifornien. 

Före  A.  funnos  på  platsen  5  svenskar.  Utaf  dem  var  en  mr  Bur- 
geson,  nu  hemma  i  Andover,  den  först  ankomne,  emedan  han  hade  kom- 
mit med  rev.  Pillsbury,  i  hvars  tjenst  han  i  början  stod.  Samtidigt  ar- 
betade en  svensk  yngling  för  den  senare  ryktbare  abolitionisten  Owen 
Lovejoy.  I  stadens  hotell  tjenade  då  äfven  en  svensk  flicka,  som  måste 
hafva  varit  Sigrid  Norell  från  Bergsjö  i  Helsingland,  som  blef  gift  med 
A.  J.  Field  från  Linköpings  län  1859. 

Den  femte  var  Eric  Wester,  som  inträffade  i  P.  1850.  Som  denne 
W.  var  en  ovanlig  karaktär,  få  vi  här  lof  att  egna  honom  något  mer  än 
en  flyktig  notis.  Hans  rätta  namn  var  Westergren.  När  han  öfvergaf 
Sverge,  är  höljdt  i  mörker,  men  man  vet,  att  staden  New  Orleans  var 
hans  första  uppehållsort  i  detta  land.  Hans  första  uppträdande  ibland 
landsmännen  i  vestern  var  1848,  då  han,  i  sällskap  med  två  andra  äf  ven- 
tyrare  (den  i  Bishop — Hill-skissen  omberättade  Root  eller  Ruth  och  en 
vid  namn  Zimmerman,  som  lik  R.  påstod  sig  hafva  i  Sverge  erhållit  mi- 
litärisk  bildning  samt  tjenat  i  franska  armén  under  fälttåget  i  Algiers) 
anlände  till  Bishop  Hill.  Men  här  stannade  W.  icke  länge;  han  spordes 
kort  derefter  i  Wisconsin,  hvaremot  Z.  begaf  sig  till  Kalifornien.  I 
Wisconsin  lär  W.  hafva  umgåtts  mycket  med  norrmännen,  dem  han, 
hvilken  emellanåt  gjorde  sitt  uppehälle  såsom  barberare,  lär  hafva  "ra- 
kat" på  många  sätt,  ett  påstående,  som  ej  kan  betviflas,  när  man  blir 
bekant  med  hans  senare  bedrifter  och  den  händelse,  som  kom  honom 
att  tänka  på  utvandring.  Rörande  den  senare  delen  må  genast  nämnas, 
att  —  vi  gå  nu  efter  berättelserna  —  han  i  egenskap  af  vaktmästare  vid 
Svenska  Riksbanken  en  gång  afskickades  från  Stockholm  till  Helsingör 
för  att  uppköpa  ett  större  lumpförråd  för  Tumba  pappersbruk,  der 
papperet  för  bankens  sedlar  tillverkades.  I  stället  tog  han  då  pennin- 
garne och  for  till  Amerika.  Från  Wisconsin  graviterade  han  till  Peru 
i  Illinois,  hvarifrån  han  kom  till  Princeton  på  våren  1850,  så  fattig,  att 
han  icke  kunde  betala  frakten  för  sin  medhafda  barberarestol.  Men 
han  var  rik  på  företagsamhet  och  knep,  och  han  fann  snart  att  Prince- 
ton var  ett  lika  godt  fält  som  någon  annan  ort  för  dessa  egenskaper- 
En  rik  köpman  förhjelpte  honom  till  ett  litet  cigarrlager,  hvarmed  han 
öppnade  afiär  i  ett  "shanty,"  hvilken  afiär,  vattnad  af  whisky,  slog  rot, 
blomstrade  och  bar  frukt.  Handeln  antog  allt  större  dimensioner  och 
kräfde  snart  en  större  lokal,  som  den  också  fick;  den  omfattade  nu  nä- 
stan allt:  kläder,  matvaror,  skodon,  jernkrara,  tobak  och  whisky.  Slut- 
ligen vardt  Princeton  för  trångt  för  hans  affärstalanger,  och  han  etable- 
rade då  i  Gralesburg  en  "branch-butik.'1  Så  gick  allt  till  1856.  Året 
derpå  inlät   han   sig   på  bankaflTårsgebitet,  i  det  han  gick  i  bolag  med 


185 

Bishop  Hill-kolonien  om  "The  Western  Exchange"-f öretaget,  som  var 
ett  af  den  tidens  "wild  cat  enterprises."  Men  han  kullbyterade  samma 
år.  1858  tog  han  nytt  tag,  men  fallerade  igen;  började  åter  1859,  men 
endast  för  att  ännu  en  gång  "uppgifva  staten,"  hvilket  han  i  verklighe- 
ten dock  icke  gjorde,  emedan  han  efter  cessionen  hade  egendom  nog  att 
kunna  hafva  betalt  sina  skulder.  Med  $1,700  och  en  koffert  full  af  re- 
volvrar begaf  han  sig,  som  han  uppgaf,  till  Chicago,  men  for  emellertid 
till  Dallas  i  Texas,  hvarest  eller  deromkring  han  nu  lär  finnas  i  dåliga 
omständigheter.  Hade  han  varit  ärlig,  skulle  det  hafva  gått  väl  för  ho- 
nom, ty  med  sin  ovanliga  energi  och  ej  oansenliga  förmåga  vände  han 
allt  som  han  tog  hand  om  till  lycka  och  framgång,  hjelpt  dervid  af  en 
påtagen  gudsfruktan ;  men  han,  liksom  alla  andra  skälmar,  saknade  för- 
mågan eller  viljan  att  nöja  sig  med  någonting,  hvadan  han  "skjöt  öfver 
märket1'  och  gick  under. 

Ett  hälft  år  senare  än  Wester  ankommo  till  Princeton  Hans  Kamel, 
en  vid  namn  Simeon,  Olof  Johnson,  en  viss  Söderström  o.  And.  Larson, 
alla  från  Bergsjö  i  Helsingland  och  alla  med  familjer,  utom  Simeon. 
Hela  Kamel-familjen  är  nu  död.  Hvar  Simeon  tog  vägen,  vet  ingen. 
Söderström  for  efter  några  år  till  Iowa  eller  Minnesota.  Olof  Johnson 
vardt  den  förste  landegaren  härstädes  samt  lefde  och  frodades  såsom 
farmer  25  i  trakten,  men  är  nu  bosatt  i  närheten  af  Humboldt,  Kansas, 
der  han  nu  lär  ega  stora  jordegendomar,  och  vesterut  härifrån  begaf  sig 
And.  Larson  för  många  år  sedan. 

Näst  i  ordningen  kommo,  1851,  Lars  Magnus  Spake  från  Djusdala 
i  Småland,  jemte  hustru,  2  söner  och  en  dotter,  Jakob  Nyman  med  fa- 
milj från  Tjärstad  i  Linköpings  län,  och  Nels  Johan  Nelson  från  Djurs- 
dala. Familjen  Spake  hade  kommit  till  Amerika  1849  och  uppehållit 
sig  en  tid  i  Chicago,  der  den  var  med  att  bilda  stadens  första  svenska 
kyrkförsamling,  nämligen  den  af  Unionius  till  stånd  bragta  Ansgarii- 
församlingen.  Fadren  är  för  länge  sedan  död,  men  enkan  bor  här  ännu; 
äldste  sonen  drifver  rörelse  härstädes,  den  andre  är  i  Galesburg  och  der 
är  också  dottern,  gift  med  J.  F.  Anderson.  Jacob  Nyman  är  död,  äf- 
ven  han;  men  enkan  och  sonen  Johan  finnas  ännu  vid  lif  i  P.  Nels  J. 
Nelson  är  också  i  lifvet  samt  sysselsatt  med  affärer  på  platsen. 

Året  1852  medförde  till  Princeton  följande  svenskar:  C.  M.  Sköld, 
en  ogift  man  från  Vestra  Ryd,  Anders  P.  Damm  med  6  barn  från  Åsby 
i  Östergöthland,  Åke  Nelson  med  hustru  och  2  barn  från  Skåne,  S.  Frid 
och  hustru  från  Wå  i  Skåne,  Pehr  Christian  Anderson  från  Elfsborgs 
*län,  Johan  Anderson  från  Stockholm,  Nils  Lindeblad  från  Skåne  (jemte 
hustru  och  son),  Henry  Norman  från  Stockholm,  Johan  A.  Westman 
från  Börstig  i  Skaraborgs  län,  Johan  Gabriel  Ståhl  med  hustru,  son 
och  dotter,  från  Jönköpings  län,   Pehr  Fagercrantz  från  Brösarp  i  Kri- 


186 

stianstads  län,  And.  Petter  Larson  från  Vadstena,  J.  O.  Lundblad  från 
Linköpings  län  och  Lars  Anderson  från  Gingrid  i  Elfsborgs  län. 

Af  desse  är  Sköld  ännu  i  lif  vet,  och  svänger  han,  som  är  skräddare, 
sin  nål  och  tråd  så  outtröttligt  som  någonsin.  Damm,  som  ombytte 
sitt  namn  till  Stem,  dog  1878,  efterlemnande  enka  och  flera  barn.  Nel- 
son  bor  på  en  egen  farm  i  närheten  af  Wyanette,  P.  C.  Anderson  har 
arbetat  för  ett  jernbanbolag  de  senaste  25  åren,  Johan  Anderson,  som 
var  en  bildad  man  (han  hade  varit  faktor  på  Stockholms  Dagblads  tryc- 
keri) dog  af  kolera  1853  och  året  derpå  återvände  hustrun  till  Stockholm. 
Liudeblad  är  död,  men  enkan  och  en  son  lefva  i  P.  Norman  flyttade  till 
Monmouth  1856.  Westman  samt  Ståhl  och  hans  hustru  höra  ännu 
till  Princetons  lefvande  invånare,  de  två  senare  hafvande  uppnått,  han 
77  och  hon  75  års  ålder.  Fagercräntz,  A.  P.  Larson,  J.  O.  Lundblad 
(nu  i  Aledo,  Mercer  co.)  och  Lars  Anderson  lefva  alla,  men  Frid  har 
samlats  till  sina  föder.  Att  desse  äro  alla,  som  ankommo  nämnda  år, 
vilja  vi  ej  med  säkerhet  påstå,  enär  någon  eller  några  torde  hafva  und- 
gått vår  uppmärksamhet. 

Till  de  redan  anförde  sällade  sig  1853  Jonas  Anderson  från  Färla  i 
Helsingland.  Hans  första  vistelseort  var  Chicago,  dit  han  anlände  1849. 
Der  ville  han  likväl  icke  länge  uppehålla  sig.  Jemte  några  emigranter 
styrde  han  till  fots  färden  vesterut,  icke  vetande  h varthän  det  bar  eller 
hvar  han  skulle  hamna.  Det  första  målet  blef  St.  Charles  i  Illinois,  der 
A.  öfvervintrade,  för  att  vid  vårens  ankomst  på  nytt  följa  solens  lopp* 
Wisconsins  skogar  utgjorde  nu  det  bestämda  målet,  det  han  efter  många 
strapatser  upphann.  Efter  några  månaders  arbete  der  återvände  han 
till  St.  Charles,  der  han  qvarblef  till  1853,  då  han  uppsökte  Princeton, 
gjorde  den  platsen  till  sin  hemort  och  har  bott  här  alltsedan  dess.  A. 
har  en  stor  familj,  är  en  mycket  verksam  man  och  har  såsom  byggmä- 
stare i  P.  uppfört  många  om  skicklighet  och  insigt  vittnande  bygnader, 
hvaribland  må  nämnas  de  båda  lutherska  kyrkorna  och  åtskilliga  pri- 
vata hus. 

Nästan  samtidigt  med  denne  Anderson  ökades  stadens  svenska  in- 
vånareantal med  A.  A.  Shenlund,  som,  lik  mängden,  kom  med  skral 
kassa  men  en  stark  viljekraft.  Han  var  då  endast  21  år  gammal,  frisk, 
glad  och  hoppfull.  Ehuru  uppfostrad  till  köpman,  låg  han  icke  overk- 
sam till  dess  att  "någonting  förmånligt  erbjöd  sig"  i  den  vägen,  utan 
han  grep  sig  genast  an  och  tog  anställning  på  en  farm,  ägd  af  rev.  Pills- 
bury,  hos  hvilken  hans  unga  hustru  på  samma  gång  fick  plats  såsom 
hushållerska.  Dernäst  tog  han  vedsågaregraden  (en  som  det  tycks  nä- 
stan oumbärlig  grad  för  alla  invandrare;  vi  sjelfve  och  alla  vi  känna 
hafva  med  yxan  och  sågen  röjdt  vägen  till  en  ej  fullt  så  ryggkrökande 
ställning).  Senare  blef  han  klerk  och  bokförare  för  ofvannämnda  We- 
ster,  med  hvars  lösa  sätt  att  sköta  affärer  han  ej  länge  kunde  förlika  sig, 


J^f    J2£    tynm/ana. 


PRINCETON. 


Se  sid.  301. 


1S7 

hvarför  han  sjelf  öppnade  en  liten  groceryrörelse  straxt  invid  jernban- 
stationen  två  dagar  före  det  första  bantågets  ankomst  till  staden.  Nå- 
gra månader  senare  förlade  han  sin  rörelse  till  Bureau  Junction,  hvar- 
ifrån  han  efter  ett  5  månaders  försök  återflyttade  till  P.  Rum  för  en 
någorlunda  utförlig  skildring  af  hans  vexelrika  bana  sedan  dess  sakna 
vi  här;  men  säga  måste  vi,  att  han  haft  en  ganska  törnbeströdd  bana 
att  färdas,  hemsökt  som  hans  familj  varit  af  svåra  sjukdomar  och  mot- 
gångar i  företagen.  När  Wester  kullbytterade  förmådde  utredaren  ho- 
nom, Shenlund,  att  öfvertaga  handeln,  hvarmed  han  forfor  till  1865. 
Han  afsålde  sitt  lager  och  anfölls  vid  samma  tid  af  en  häftig  sjukdom, 
som  höll  honom  bunden  vid  sängen  många  månader.  1868  började  han 
på  nytt  i  bolag  med  en  mr.  Clark,  men  har  sedan  1876  varit  ensam  om 
aftären,  som  för  honom  inbringat  en  vacker  liten  förmögenhet  för  hans 
gamla  dar,  dem  han  således  går  till  möte  utan  bekymmer  och  med  det 
lugn,  tanken  på  en  lång  och  i  alla  afseenden  strängt  hederlig  vandel 
skänker. 

S.  Frid  började  skomakarerörelse  för  sig  sjelf  1854  och  fortsatte 
flera  år,  för  att  derefter  försöka  jordbruksyrket,  men  fick  snart  besanna 
riktigheten  af  det  gamla  ordspråket,  som  säger:  "skomakare  blif  vid  din 
läst."  Han  återvände  derför  till  P.  och  till  lästen  och  dref  yrket  med 
framgång  tills  för  4  år  sedan,  då  han  dog. 

J.  O.  Lundblad  kom  vid  krigets  början  tillbaka  till  P.  från  Missouri, 
dit  han  hade  begifvit  sig.  Här  etablerade  han  sig  såsom  skomakare, 
men  utbytte  snart  nog  denna  plats  för  Rock  Island,  är  nu  i  Aledo 
Han  har  öfverallt  stått  högt  i  anseende  för  sin  fasta,  pålitliga,  redliga 
karaktär. 

Med  Fagercrantz  har  det  icke  gått  fullt  så  väl.  Han  begynte  sin 
verksamhet  som  urmakare  och  juvelerare  1853  och  allt  tycktes  gå  bra. 
Han  utvecklade  sin  rörelse,  vann  förtroende;  ingenting  hände,  som  an- 
tydde någon  sorts  tillbakaskridande,  utan  allt  förrådde  lycka  och  fram- 
gång. Så  höll  det  i  25  år,  till  dess  att  han  1878  öfverraskade  litet  hvar 
med  —  bankrutt.  Ej  längre  istånd  att  betala  sina  skulder,  ägde  han 
ingen  annan  utväg,  hvilken  utväg  likväl  rubbade  det  förtroende,  han 
hittills  hade  åtnjutit  —  en  olycka  som  vardt  kännbar  för  Princetons 
alla  svenskar.  Hos  alla,  som  känna  honom,  återvinner  han  nog  hvad 
han  på  detta  sätt  förlorat.  Minnet  af  hans  långa  vandel  ibland  dem, 
hvarunder  han  alltid  stått  redo  att  med  råd  och  dåd  hjelpa  sina  lands- 
män, kommer  att  uppkallas  vid  tanken  på  hans  tillkortakommande  i  detta 
fall,  som  är  mera  tillskrifligt  hufvudet  än  hjertat.  F.,  ehuru  till  åren 
kommen,  har  börjat  på  nytt,  der  han  började  för  25  år  sedan  och  torde 
med  tidens  tillhjelp  bli  istånd  att  resa  sig. 

Till  hvad  vi  nu  anfört  om  Princetons  förste  svenskar  skulle  kunna 
fogas  rätt  mycket  af  intresse  rörande  deras  lif  och  seder  under  de  tidiga- 


188 

ste  åren  på  platsen.  Dock  ar  deras  erfarenhet  i  detta  fall  så  lika  med 
den,  andra  nybyggens  grundläggare  genomgått,  att  vi  endast  behöfva 
hänvisa  till  hvad  vi  härom  redan  skrifvit  såväl  som  livad  som  härefter 
kommer  af  samma  slag.  Hvarhelst  våra  landsmän  slagit  sig  ner  i  detta 
land  hafva  de  tillvunnit  sig  andra  folkklassers  högaktning,  detta  hvad  de 
infödde  amerikanarne  serskildt  beträffar.  Ett  större  ..intal  svenskar, 
som  slår  sig  ner  någonstädes  för  att  idka  ordentlig  verksamhet  och  blifva 
en  del  af  samhället,  betraktas  allestädes  såsom  en  värderik  acqvisition. 
Och  i  detta  afseende  är  det  svenska  elementet  i  Princeton  intet  undan- 
tag, utan  utgör  snarare  ett  exempel  af  mer  än  vanligt  intresse.  I  eko- 
nomiskt hänseende  stå  de  icke  heller  efter  andra  svenska  nybyggen. 
De  flesta  hafva  egna  hus  och  hem,  omgifna  af  lifvets  alla  vanliga  be- 
qvämligheter.  Far  man  ut  i  den  kringliggande  landsbygden,  i  Arispie 
township,  möter  man  verkligt  välstånd  hos  de  svenska  farmrarne,  af 
hvilka  många  ega  ända  upp  till  400  acres  land. 

Kyrkor  och  Andra  Företag. 

De  få  landsmän,  som  funnos  i  P.  1852,  sammanträdde  här  och  der 
för  att  hålla  gudstjenst,  ty  någon  kyrkbygnad  kunde  ej  komma  i  fråga. 
Vid  dessa  enskilda  sammankomster  plägade  då  ofvannämnde  Johan  An- 
derson leda  förhandlingarne,  och  till  mycken  tillfredsställelse,  emedan 
han  var  en  man  både  med  bildning  och  god  moral.  År  1853  infann  sig 
i  "settlementet"  en  svensk  med  namnet  C.  J.  Wallentin,  som  föregaf 
sig  vara  "licentiate,"  och  uppehöll  sig  här  en  tid  såsom  andlig  rådgif- 
vare.  Samme  W.  ingick  senare  såsom  frivillig  i  kompaniet  D  af  Illi- 
nois1 57de  Infanteri-regemente.  Men  han  bevisade  sig  en  lika  dålig 
kämpe  för  Unionens  som  för  Kristi  sak,  ty  liksom  han  öfverg af  sin 
späda  hjord  i  Princeton,  så  öfvergaf  han  sitt  regemente.  Han  deserte- 
rade och  flydde  hem  till  Sverge,  h varifrån  han  skriftligen  sände  förkla- 
ring att  han  ej  med  godt  samvete  kunde  tjena  i  unionsarmén,  enär  hans 
sympati  låge  på  sydstaternas  sida.  1852  besöktes  Princetons  svenskar 
af  pastor  Unionius  från  Chicago,  pastor  Gustaf  Palmquist  (baptist)  och 
predikanten  Jonas  Hedström  samt  Peter  Challman,  båda  metodister. 
Ingen  af  desse  försökte  eller  lyckades  att  bilda  någon  församling.  Det 
var  pastor  L.  P.  Esbjörn  förbehållet  att  göra  detta.  Grundmedlemmar 
i  denna  Princetons  första  Evangelisk — Lutherska  församling  blefvo: 
P.  Fagercrantz,  N.  P.  Lindquist,  Eric  Wester,  Jakob  Nyman,  N.  Linde- 
blad, S.  Frid  och  Lars  Anderson.  Två  år  senare  var  församlingen  man- 
stark nog  att  bygga  en  kyrka  och  samtidigt  kallades  Esbjörn  till  den 
nya  predikstolen.  Å  en  vid  samma  tillfälle  inköpt  tomt  uppfördes 
ett  nytt  tempel  till  en  kostnad  af  $5,000.  Afven  har  man  bygt  ett  präk- 
tigt pastorsboställe,   som  kostat  $3,5000,  samt  ett  skolhus  uppskattadt 


189 

till  $900.  Esbjörn  flyttade  till  Springfield  1858,  och  1860  fick  pastor 
John  Johnson  kallelsen,  den  han  mottog  och  innehade  embetet  till 
1865,  då  past.  Linderholm  efterträdde  honom.  Den  nu  tjenstgörande 
pastorns  namn  är  J.  Wikstrand,  som  kom  till  Amerika  1871,  ordinera- 
des i  Gralesburg  1872  och  installerades  i  embetet  samma  år. 

Svenska  Lutherska  Missionsföreningen  uppstod  1868  genom  E.  M. 
Sandgrens  ansträngningar,  ehuru  någon  formlig  organisation  ej  kom 
till  stånd  förrän  1870,  då  30  personer  förenade  sig  och  bygde  en  liten 
kyrka,  som  senare  gifvit  rum  för  en  större,  värderad  till  $8,000,  tomten 
deri  inberäknad.  Medlemskapet  uppgår  nu  till  250  och  i  söndagsskolan 
undervisas  75  barn,  öfver  hvilka  Edvard  Johnson  presiderar.  Såsom 
pastorer  hafva  i  ordning  verkat  C.  P.  Melgren,  P.  Wedin  och  A.  A.  Ec- 
kerberg. 

Baptistförsamlingen  bildades  1877  med  11  medlemmar,  från  hvilken 
lilla  början  sprungit  en  hjord,  som  nu  består  af  öfver  50.  Lika  många 
barn  gå  i  söndagsskolan.  Församlingen  består  sig  med  en  egen  kyrka, 
bygd  för  $1,800,  och  pastor  C.  Seline  från  Hassela  i  Helsingland  har  fö- 
restått församlingen  sedan  1877. 

Någon  social  förening  fins  ej  bland  svenskarne  i  Princeton.  Den 
enda  de  haft  gick  under  för  3  år  sedan  efter  2  års  betänklig  tillvaro. 
Den  kallade  sig  Skandia  och  hade  för  uppgift  nytta  och  nöje,  men  lade 
mest,  och  på  sistone  uteslutande,  an  på  den  senare  delen,  hvilket  på- 
skyndade upplösningen. 

Följande  äro  Princetons  svenske  affärsmän:  A.  A.  Shenlund,  vik- 
tualiehandlande;  J.  L.  Spake,  apotekare;  A.  P.  Larson,  möbelhandlare; 
John  Nelson,  viktualiehandl.;  Svan  Lind,  dito;  P.  J.  Amel,  Ed.  John- 
son, N.  Peterson  och  N.  J.  Nelson,  skomakare;  C.  J.  Hagg,  skräddare; 
P.  Peterson,  värdshusvärd;  Svan  Pierson,  sadelmakare;  And.  Johnson, 
viktualier  och  torra  varor;  Jonas  Anderson,  konditor  och  "tobakonist", 
och    Claus    Anderson,  hyrkusk. 

Med  politiska  sysslor  hafva  desse  ihågkommits:  L.  P.  Esbjörn, råd- 
man; P.  Fagercrantz  har  haft  samma  embete  och  dessutom  varit  skol- 
direktör och  town  clerk;  A.  A.  Shenlund,  rådman  två  terminer;  Svan 
Ståhl,  Aug.  Engström,  Frank  Johnson  och  N.  A.  Dyk,  gatukommis- 
sarier. 


<4*#v*-» 


WYANET. 

År  1855  fick  denna  plats  sin  första  svenska  invånare,  som  var  mrs 
Wedin.  Näst  efter  henne  kom  N.  J.  Nelson,  hvilken  flyttade  från 
Princeton  till  Wyanett  1860,  ehuru  han  sedan  dess  (1868)  återvände  till 
P.,  der  han  nu  sysselsätter  sig  med  en  skoaffär.  1866  fick  W.  i  Jonas  Pe- 
terson fr.  Carlshamn  sin  tredje  svensk.  Denne  öppnade  genast  vid  an- 
komsten (han  hade  bott  flera  år  i  Princeton)  snickareverkstad,  den  han 
ännu  drifver  med  stor  framgång.  Utom  honom  finnas  följande  lands- 
män i  affärer  härstädes: 

Bernard  Nilson,  lärftskram-  och  speceri-handel;  Nels  Anderson, 
skohandel;  S.  M.  Bergh,  dito,  och  H.  Hanson,  dito.  Wyanetts  hela 
svenska  befolkning  består  för  öfrigt  af  12  familjer. 

Desse  bildade  1875  en  luthersk  församling,  hvarvid  de  i  närheten 
å  landet  boende  landsmännen  voro  dem  behjelplige,  så  att  40  medlem- 
mar genast  vunnos,  hvilket  antal  sedan  dess  mer  än  fördubblats.  Det 
vardt  derf ör  en  jemfÖrelsevis  lätt  sak  att  redan  påföljande  år  bygga  en 
kyrka,  hvilket  man  också  gjorde  till  en  kostnad  af  $2,500.  Dess  förste 
pastor  blef  en  hr  Malmberg,  som  tjenstgjorde  två  år.  På  senare  tiden 
har  kif  och  split  inom  församlingen  hindrat  dess  utvecklig ;  många  ha 
dragit  sig  ur  densamma,  och  prestembetet  är  f.  n.  vakant. 

Landet  omkring  Wyanett  är  odladt  och  bebygdt  af  många  svenska 
jordbrukare.  Två  mil  sydost  från  W.  bor  G.  Josephson,  hvilken  odlar 
100  honom  tillhöriga  acres,  de  der  äro  väl  skötta  och  gifva  honom  riklig 
bergning.  Lika  långt  norr  om  platsen  börjar  ett  svenskt  settlement,  som 
sträcker  sig  18  mil  nordvest,  omfattande  New  Bedford.  Minst  100  sv. 
jordbrukare  träffas  å  detta  område.  Många  af  dessa  tillhöra  en  i  Bed- 
ford befintlig  luthersk  församling  och  andra  ett  der  bildadt  baptistiskt 
samfund.  Största  delen  af  denna  farmkedja  har  dock  i  Waynett  sin 
centralpunkt  och  en  af  de  ledande  f  armrarne  i  detta  distrikt  är  And.  Pol. 
son,  hvilken  eger  en  stor  präktig  farm  om  240  acres  å  sek.  5  i  Wyanett 
township.  Denne  P.  är  bror  till  Fagercrantz  i  Princeton  och  kom  med 
honom  till  Amerika  1852.  Men  den  första  svenska  nybyggaren  på 
denna  bördiga  präri  var  John  Ek,  som  slog  sig  ner  härstädes  1859.  Han 
for  till  Kalifornien  1863,  men  hustrun  bor  i  Princeton.  Näst  efter  ho- 
nom sökte  And.  B.  F.  Olson  fr.  Sunnalöf  i  Skåne  här  sin  lycka,  den  han 
också  funnit  uti  en  vacker  160-acres-farm  och  goda  hus,  allt  skuldfritt, 
ehuru  han  började  sin  bana  med  två  tomma  händer  1861. 
190 


191 

And.  M.  Olson  från  Tjörnarp  i  Skåne,  som  nu  bor  å  sek.  5  i  Wya- 
nett  township,  der  han  är  herre  öfver  80  präktiga  acres,  har  varit  der 
sedan  1871,  då  han  kom  från  bergen  i  Montana,  med  ej  så  ringa  skatter 
dem  han  samlat  såsom  guldgräfvare.  Alla  de  andra  svenska  settlarne  i 
denna  trakt  hafva  hitkommit  emellan  åren  1865 — 72,  sedan  hvilket  år 
landet  stått  så  högt  i  pris  och  tiderna  varit  så  dåliga,  att  ingen  vågat 
köpa  egendom  i  trakten.  De  flesta  af  dessa  Wyanett-svenskar  äro 
landegare  och  besitta  från  80  till  240  acres  hvar.  De  få,  som  hyra  land, 
taga  sig  icke  rätt  väl  fram,  utan  bryta  upp  och  begifva  sig  till  de  vest- 
ligare  staterna. 

Af  de  i  Bedford-nejden  boende  kunna  bröderna  Anders  och  Henrik 
Anderson  anses  som  de  tidigaste.  De  hitkommo  båda  från  Princeton 
för  23  år  sedan.  Anders  dog  för  några  år  sedan,  efterlemnande  en  fa- 
milj, som  nu  är  bosatt  i  Princeton,  och  Henrik  har  afflyttat  från  orten 
för  några  år  sedan.  Det  var  1868  det  största  antalet  svenskar  nedsatte 
sig  häromkring,  emedan  det  land  de  nu  bebo  då  genom  urtappning  blef 
odlingsbart  och  utbjudet  till  salu.  Febrar  och  frossor  plåga  ännu  trak- 
tens invånare;  det  oaktadt  och  ehuru  landet  icke  är  det  bästa,  taga  sig 
landsmännen  genom  flit  och  sparsamhet  väl  fram  och  f  örkofra  sig  märk- 
bart år  efter  år. 


KANE  COUNTY. 

Detta  county  omfattar  540  qvadratrail  och  sträcker  sig  från  Mc. 
Henry  i  norr  till  Kendallon  i  söder  samt  begränsas  i  öster  af  Cook  och 
Du  Page  counties  och  i  vester  af  De  Kalb. 

År  1833  nedsatte  sig  här  en  i  staten  Indiana  bildad  koloni,  året 
derpå  hitkom  ett  annat  sällskap  från  New  York,  och  1836  organiserades 
landet  till  county,  antagande  namnet  efter  Elias  K.  Kane,  som  var  en 
af  Illinois'  förste  senatorer  i  kongressen. 

I  Kane  co.,  finnes  nu  19  småstäder,  byar  och  "hamlets,"  105  mil 
jerriväg  och  en  mångfald  af  naturliga  hjelpkällor  vid  sidan  om  sin  för- 
träffliga jordmån,  som  icke  öfverträffas  i  någon  annan  del  af  staten. 
Genom  countyet  flyter  den  vackra  Fox-floden  från  norr  till  söder,  medan 
åtskilliga  smärre  vattendrag  korsa  området  från  öster  till  vester  omkring 
i  af  landet  utgöres  af  skog;  dess  förnämsta  mineralskatt  består  af  kalk- 
sten, som  lemna  ett  utmärkt  bygnadsmateriel. 

Den  första  skattutskrif ningen  försiggick  1836  och  countyets  törsta 
"laginstrument"  var  en  köpehandling  mellan  James  Crow  och  Wallace 
Hotchkiss  den  23  Juni  1837.  Den  första  inteckningen  togs  den  5  Juli 
samma  år.  Den  första  predikan  hölls  af  rev.  N.  C.  Clark  1840  och  den 
första  kyrkan  bygdes  i  Batavia  fem  år  tidigare.  Den  första  metodist- 
församlingen stiftades  i  Aurora  1837.  KaUes  befolkning  var  6,500  år 
1840,  16,700  år  1850,  30,062  år  1860  och  är  nu  emellan  40  och  50  tusen. 

St.  Charles  township  ligger  straxt  söder  om  Elgin  och  norr  om 
Geneva  township.  Det  är  mycket  bemärkt  för  sin  spanmålsproduce- 
rande  förmåga  samt  för  mängden  och  den  utmärkta  beskaffenheten  af 
sitt  smör  och  sin  ost.     Främst  af  dess  samhällen  står 


STADEN  St.  CHARLES 

som  1834  icke  bestod  af  mer  än  6  boningar,  men  räknar  nu 
flera  hundra,  hvari  bo  2,500  menniskor.  Platsen  kallades  i  början 
Charleston,  men  när  man  erfor  att  staten  redan  hade  en  stad 
med  detta  namn,  omdöptes  den  till  St.  Charles.  Fru  David  Howard 
var  den  första,  som  blef  moder  i  St.  C,  hvilket  hände  juldagen  1837, 
hvarför  barnet  fick  heta  Francis  Christmas.  Man  hade  1835  bygt  stäl- 
lets första  skolhus,  1837  dess  första  hotell,  samma  år  dess  första  bro 
192 


193 

öfver  Fox-floden  o.  s.  v.  Denna  bro  följde  emellertid  en  vacker  dag  med 
strömmen  och  blef  ersatt  af  en  större  och  starkare,  hvilken  i  sinom  tid 
fick  gifva  vika  för  den  närvarande  vackra  jernbron,  som  kostat  $8,500. 
Åtskilliga  fabriksföretag  skänka  arbete  åt  en  del  af  invånarne. 

i 

Den  Svenska  Invandringen. 

År  1849  ankom  den  i  Princeton-uppsatsen  omberättade  och  nu  i 
Princeton  boende  Jonas  Anderson  och  hans  sällskap,  på  sin  vandring 
vesterut  från  Chicago  till  St.  Charles.  De  hade  då  varit  två  dagar  på 
den  ovissa  färden,  och  enär  stället  såg  trefligt  och  lifligt  ut,  beslöto  de 
att  stanna  för  att  se  hvad  som  var  att  göra.  De  funno  då  snart  att  de 
icke  voro  de  första  svenskarne  på  platsen.  Före  dem  hade  kommit  Nils 
Johnson,  som  hade  en  svarfvareverkstad,  (denne  J.  blef  ej  långt  derefter 
dödad  af  åskan  ute  på  landet),  en  annan,  som  hette  Björkman,  hand- 
lande till  yrket  och  en  tredje,  som  d$,  hette  Baker,  hvilket  namn  han 
förändrade  till  Clark,  också  köpman,  fast  han  f allerade  vid  samma  tid 
och  begaf  sig  in  till  Chicago. 

Detta  var  blott  en  början  till  den  lilla  svenska  koloni  staden 
nu  eger.  1852  mottog  St.  Charles  flera  hundra  direkt  från  fädernes- 
landet anländande  landsmän.  Desse  voro  alla  godt  ehuru  fattigt  folk 
och  skulle  utan  tvifvel  hafva  varit  en  värderik  tillökning  för  det  unga 
uppåtsträfvande  samhället,  om  ej  en  oinbjuden  elak  gäst  hade  smugit 
sig  med  i  deras  sällskap.  Denne  gäst  var  den  hemska  sjukdomen  koleran, 
som  hade  utbrutit  å  fartyget  och  följt  emigranterna  hela  vägen  från 
New  York.  Hade  de  vid  ankomsten  till  St.  C.  haft  tillfälle  att  iakttaga 
alla  nödiga  försigtighetsmått,  såsom  att  bo  rent  och  rymligt  m.  m.,  så 
hade  måhända  icke  fara  förestått.  Men  olyckligtvis  hade  platsen  icke 
många  hus  att  bjuda  på,  och  till  följd  häraf  ägde  de  nyanlände  att  packa 
sig  tillsammans  i  små  osunda  kyffen,  de  der  tjenade  som  förträffliga 
drifhus  åt  det  medförda  kolera-fröet.  Sjukdomen  utbröt  strax  efter 
folkets  ankomst.  Det  första  fallet  förmärktes  den  3  Juli  1852  öster  om 
floden.  Den  anfallne  var  en  mansperson,  och  en  irländsk  doktor  vid 
namn  Crawford  anlitades.  Denne  insåg  genast  att  smittan  hade  införts 
med  desse  emigranter,  hvarför  han  visligt  nog  rådde  dem  till  att  så  fort 
som  möjligt  skingra  sig,  på  det  farsoten  ej  skulle  få  tillfälle  att  anställa 
några  större  härjningar.  Men  rådet  iakttogs  icke.  Istället  togo  ett 
dussin  af  svenskarne  sin  tillflykt  i  en  öfvergifven  tunnbindareverkstad, 
hvilken  i  och  med  detsamma  förvandlades  till  ett  kolerasjukhus,  enär  de 
alla  insjuknade.  De  andra  husen  hvari  de  nykomne  bodde  drabbades  af 
samma  öde,  och  de  ende  som  för  en  hel  veckas  tid  stodo  natt  och  dag 
vid  de  sjukes  läger  voro  doktor  Crawford  och  en  frivillig  sjuksköterska. 
Under  tiden  hade  smittan  spridt  sig  och  angripit  fem  gamle  St.  Charles- 

XIII 


194 

borgare,  hvilka  alla  dogo,  medan  dubbelt  så  många  svenskar  hade  afli- 
dit.  Detta  manade  platsens  invånare  att  vidtaga  systematiska  åtgärder 
för  sjukdomens  hämmande.  Flera  fruntimmer  erbjödo  sig  frivilligt  att 
taga  vård  om  de  sjuka  och  förse  dem  med  allt  nödigt,  på  samma  gång 
som  myndigheterna  gingo  i  författning  om  inrättandet  af  ett  lämpligt 
lazarett.  Ett  sådant  bygdes  i  hast  af  bräder  å  en  vacker  och  frisk  plats 
i  skogen,  norr  utom  staden  vid  Aldrich  Place.  Här  gjordes  allt  som 
kunde  göras  att  lindra  de  lidande  och  hämma  pestens  framfart.  Emel- 
lertid upphörde  den  icke  innan  75  personer —  deribland  den  uppoffrande 
sjuksköterskan  —  hade  bortryckts;  helt  visst  skulle  dubbelt  så  många 
hafva  dött,  om  ej  St.  Charles-bornas  omtanka  och  hjelpsamhet  trädt  så 
vackert  emellan.  I  Kane  countys  historia  läses  om  en  stor,  kraftfullt 
bygd  svensk  emigrant  af  omk.  50  års  ålder,  som,  ehuru  angripen  af 
koleran,  icke  ville  mottaga  någon  mensklig  hjelp  vare  sig  i  form  af  me- 
dicin eller  vård,  utan  förlitade  han  sig  helt  och  hållet  på  försynens  och 
vattnets  makt.  Sträckande  händerna  bedjande  emot  himlen  nedsteg 
han  i  floden,  men  bortrycktes  af  strömmen,  ur  hvars  hvirfvel  han  räd- 
dades med  lifvet,  men  endast  för  att  några  ögonblick  senare  dö  af 
koleran. 

Anderson  omtalar  att  äfven  i  så  pröfvande  tider  som  dessa  voro, 
kunde  svenskens  nationallyte  icke  förneka  sig.  En  af  sällskapet  kunde 
nämligen  icke  med  godt  hjerta  åse  huru  amerikanarne  drogo  försorg  om 
de  nykomne;  han  omtalade  derför  att  hans  landsmän  icke  voro  på  långt 
när  medelliösa;de  hade  penningar,  mente  han,  och  borde  betala  den  und- 
fådda  hjelpen.  Men  St.  Charles  amerikanare  brydde  sig  icke  om  vinkeri. 
De  svarade  att  svenskarne  voro  hjertligen  välkomna  till  hvad  de  erhållit 
och  att,  om  de  ägde  några  penningar,  dessa  nog  kommo  dem  väl  till 
pass  vid  det  stundande  försöket  att  grundlägga  ett  hem  i  den  nya  verl- 
den.  Hvilken  kontrast  i  tänkesätt !  Och  hvilken  kontrast  emellan 
dessa  menniskors  uppförande  och  det,  hvarmed  Milwaukees  myndig- 
heter mötte  Bishop-Hill-kolonister,  som  hamnade  der  1850 ! 

Bland  St.  Charles  tidigaste  svenska  nybyggare  var  en  skomakare 
som  hette  Bowman.  Han  tjenstgjorde  i  unionsarmén  under  kriget,  men 
har  sedan  dess  aflidit.  Enkan  bor  ännu  qvar  på  platsen  och  hans  styf- 
son,  P.  G-.  Bowman,  drifver  viktualieh andel  i  Chicago.  Utom  denne,  B, 
och  J.  Sannquist,  hvilken  återfinnes  i  St.  C,  vet  man  icke  mycket  om  de 
första  pioniererne;  många  af  dem  hafva  dött  och  andra  flyttat  undan. 
Ett  mindre  sällskap  anlände  1853.  Deribland  var  Peter  Lundgren  från 
Bottnaryd  i  Jönköpings  län.  Han  bor  ännu  qvar  här  och  har  en  son, 
som  varit  expedit  hos  handlanden  L.  C.  Ward  de  sista  15  åren.  John 
Carlson  från  Askeryd  i  samma  län  kom  samma  år  i  sällskap  med  Peter 
Lundquist,  nu  bosatt  i  Rockford;  Carlson  eger  anställning  hos  nyss- 
nämnde Ward.     Fredrik   Peterson   och   August   Nord  tillhörde    äfven 


195 

detta  års  svenska  insatts  i  St.  Charles,  och  af  dem  fins  N.  qvar  på  plat- 
sen, men  P.  har  farit  vesterut  och  är  nu  i  Nebraska.  Stadens  hela 
svenska  befolkning  består  af  omk.25  familjer,  hvailks  manliga  medlem- 
mar finna  sysselsättning  i  fabrikerna.  Alla  ega  små  nätta  hem.  Peter 
Carlson  som  varit'  här  sedan  1871,  är  den  ende  svenske  affärsmannen; 
han  eger  skohandel. 

Utom  staden  träffar  man  å  alla  håll  svenska  jordbrukare,  de  der  be- 
sitta små  hemman,  bestående  af  från  20  till  100  acres. 


STADEN  GENEVA 

ligger  i  townshipet  med  samma  namn,  endast  två  mil  från  Batavia  och 
lika  långt  från  St.  Charles.  Dess  gator  äro  bättre  utlagda  än  andra 
småstäders  i  Kane  county  och  dess  hus,  af  hvilka  många  utgöra  hem 
för  i  Chicago  sysselsatte  affärsmän,  äro  väl  bygda,  ej  så  få  riktigt  ele- 
ganta. Några  smärre  fabriker  drifvas  här  af  det  vattenfall  den  förbi- 
flytande Foxfloden  förlänar. 

Geneva  uppkom  ungefär  samtidigt  med  sina  närmaste  grannar, 
Batavia  och  St.  Charles.  Ett  antal  från  de  östligare  staterna  ankomna 
emigranter  hade  slagit  sig  ner  å  platsen  1836  och  året  derpå  den  8  Maj 
gingo  de  i  författning  om  anläggning  af  en  stad,  om  man  nu  så  skall 
kalla  det  lilla  samhället.  Genevas  första  och  derför  nu  äldsta  "infödin- 
gar" äro  James  Akin,  som  såg  dagen  för  första  gången  1836,  och  Mar- 
garetha Herrington,  hvilken  föddes  något  senare  samma  år.  Det  första 
"court1'-  eller  rådhuset  fulländades  1837.  Det  bestod  af  en  enkel  trä- 
bygnad,  hvilken  fick  tjenstgöra  till  1844,  då  ett  vackrare  rättvisans  tem- 
pel uppfördes  till  en  kostnad  af  $800;  men  detta  har  senare  gifvit  vika 
för  ett  verk,  som  kostat  $125,000.  Öfver  Foxfloden  bygdes  1836  en  bro, 
som  ej  långt  derefter  följde  andra  bryggors  exempel:  den  försvann  en 
vacker  natt,  och  så  hafva  många  andra  sedan  dess  gjort;  men  1869  full- 
ändades en,  som  man  antager  vara  stark  nog  att  emotstå  strömmen. 
Den  kostade  $16,000.      Genevas  befolkning  är  2,000,  af  hvilka  omkring 

300  äro 

Svenskar. 

År  1854  funnos  följande  landsmän  härstädes :  G.  Lindgren  och  Sa- 
muel Peterson,  hvilka  nu  bo  i  Aurora;  John  Ry ström,  nu  i  Oregon, 
Winnebago  co.;  Göran  Svenson,  nu  i  staden  De  Kalb;  Gustaf  Peterson, 
nu  i  Chicago:  B.  Kindblad  och  A.  P.  Anderson,  båda  nu  i  Batavia;  Ju- 
lius Esping,  nu  i  Kansas;  John  Lindström,  nu  i  Paxton;  Carl  Samuel- 
son och  Sven  Anderson,  båda  f.  n.  i  Elgin;  Erickson,  nu  i  Watertown, 
Wis.;  C.  P.  Grönberg,  som  sedan  dött  i  sistnämnda  plats;  Jonas  M.  Pe- 


196 

terson,  h vilken  flyttat  till  Galesburg,  der  han  aflidit,  och  Olof  Svenson, 
hvilken  hänsofvit  på  platsen. 

John  Peterson  från  Gällaryd  i  Småland  är  nu  den  äldste  svensken 
i  Geneva,  Hans  amerikanska  historia  är  i  korthet  denna:  Han  an- 
kom som  emigrant  till  Chicago  1854  och  stannade  en  tid  i  staden,  uppe- 
hållande sig  med  arbete  i  skomakareyrket.  Han  bodde  då  tillsammans 
med  Jan  Jonson  å  Wellsgatan.  1856  begaf  han  sig  till  Geneva,  der  han 
genast  började  skomakarerörelse  för  egen  räkning,  fortsättande  dermed 
sju  år,  hvarunder  han  delade  tiden  emellan  Geneva  och  St.  Charles,  der 
han  hade  upprättat  branchrörelse.  Slutligen  föll  det  honom  in  att  öt- 
vergifva  detta  yrke  och  välja  ett  annat.  Han  vardt  då  ur-  och  klock- 
reparerare  samt  juvelerare  och  har  tagit  sig  väl  fram  dermed  de  senaste 
12  åren.  Hans  broder,  Chas.  J.  Peterson,  är  nu  en  af  platsens  förnäm- 
sta skohandlare;  S.  J.  Peterson  handlar  med  färdiggjorda  kläder;  Gust. 
Landborg  har  varit  Genevas  bästa  smed  de  senaste  15  åren;  i  målare- 
yrket träffas  den  gamle  pionieren  And.  Ry ström;  som  vagnmakare  mär- 
kas N.  O.  Löfbom  och  Jan  Rydsjö.  De  flesta  af  de  öfrige  arbeta  i  fa- 
brikerna, och  med  undantag  af  blott  ett  hälft  dussin  familjer  hafva  de 
alla  egna  goda  hem.  Men  alla  åtnjuta  allmänt  rykte  och  förtroende 
såsom  förträffliga  medborgare. 

Kyrkor. 

Genevas  svenska  lutherska  kyrka  var  bygd  i  St.  Charles  1852  och 
var  den  6te  i  ordningen  inom  Illinois,  men  enär  svenskarne  derstädes 
snart  nog  skingrade  sig  åt  olika  håll  och  emedan  Geneva  ägde  ett  mera 
centralt  läge  för  ortens  svenskar,  blef  kyrkan  flyttad  dit  år  1855.  Er- 
land Carlson,  som  var  församlingens  förste  pastor,  efterträddes  1862  af 
pastor  Cederstam,  som  nu  förestår  forsamlingen  i  Cokato,  Minn.,  och 
hvilken  i  sin  ordning  efterträddes  af  C.  O.  Lindell,  som  1874  lemnade 
rum  för  C.  H.  Södergren,  församlingens  närvarande  herde.  S.  är  född 
i  Näs  å  Gottland  den  15  Nov.  1840;  utv.  1868  och  prestvigdes  i  Chisago 
Lake  den  11  Juni  1871.  Den  nu  begagnade  kyrkan  var  i  förstone  ett 
ucourt"-hus,  men  har  undergått  åtskilliga  förändringar  hvilka  gjort  den 
till  ett  rätt  vackert  och  ändamålsenligt  tempel,  värderadt  till  $3,000. 
Kommunikanternas  antal  är  300,  de  der  representera  452  personer. 

Den  svenska  metodistförsamlingen  bildades  1866  med  16  medlem- 
mar, men  nedgick  till  blott  3.  Men  1872  ombildades  densamma  och 
intog  då  40  nya  medlemmar.  Den  har  en  egen  kyrka,  värd  $2,500,  och 
James  Wigren  är  den  närvarande  pastorn.  Före  honom  hafva  Albert 
Erickson,  Aug.  Wigren  och  S.  B.  Newman  tjenstgjort  vid  densamma. 


197 
STADEN  BATAVIA 

i  townshipet  med  samma  namn  och  två  mil  från  Geneva  samt  sju  mil 
från  Aurora  eger  ett  vackert  läge  och  genomfiytes  af  Foxfloden.  Den 
anlades  å  den  ena  sidan  om  floden  1837  och  å  den  andra  1844,  sedan  en 
subskriberad  bro  först  hade  förenat  de  båda  stränderna.  Denna  bro 
varade  dock  icke  längre  än  till  dess  att  en  stark  vårflod  kom  och  tog 
den  med  på  sin  brusande  färd.  Den  bro,  som  nu  finnes  bygdes  för 
$9,000  1857  och  är  beräknad  att  motstå  Foxflodens  starkaste  påtryck- 
ning. 

Batavias  aldra  första  nybyggare  var  Christopher  Payne,  som  an- 
lände sommaren  1833,  Efter  honom  kommo  genast  ett  antal  andra. 
En  skola  blef  följaktligen  inrättad  redan  året  derpå  och  samtidigt  öpp- 
nades en  handelsbod.  Detta  utgjorde  den  goda  början  till  en  rätt  bety- 
dande fabriksstad  med  3,000  invånare,  ett  stort  antal  bildande  inrätt- 
ningar, kyrkor  och  andra  anstalter,  allt  hvilket  frammanats,  så  att  säga, 
utaf  de  ypperliga  vattenfallen,  hvaraf  folket  vetat  att  draga  all  möjlig 
nytta. 

Batavias  Svenskae 

äga  i  A.  P.  Anderson  från  Möne  socken  i  Elfsborgs  län  en  af  sina  tidi- 
gaste föregångare.  Denne  A.  var  en  af  Genevas  första  svenskar,  men 
flyttade  derifrån  till  B.  1854  och  har  de  senaste  16  åren  varit  sin  egen  i 
skräddareyrket,  genom  hvilket  han  lyckats  samla  en  liten  förmögenhet, 
egande  bland  annat  en  vacker  af  sten  uppförd  butiksbygnad.  Före  An- 
derson funnos  i  B.  ett  litet  antal  andra  svenskar,  hvilka  voro  sysselsatta 
med  att  afverka  skog  för  ett  jernbanbolag.  Straxt  efter  honom  kom  en 
halländning  vid  namn  Aug.  Anderson,  hvilken  f.  n.  uppehåller  sig  i  De 
Kalb.  Något  senare  sällade  sig  gjutaren  Gustaf  Svenson  till  de  redan 
nämnde.  Denne  är  ännu  qvar  och  har  utmärkt  sig  genom  inrättandet 
af  ett  slags  jernstaket  (iron  fence)  som  lär  röna  mycken  efterfrågan  i  de 
de  vestra  staterna. 

Mängden  af  de  svenskar,  som  i  dag  bygga  och  bo  i  Batavia,  ankom 
för  ungefär  12  år  sedan,  då  här  fans  lätt  tillgång  på  lönande  arbete  i 
de  straxt  utanför  staden  belägna  gråstensbrotten.  Sedan  dess  hafva  de 
kommit  så  småningom  utgöra  nu  minst  600  personer,  af  hvilka  dock 
några  äro  bosatta  å  landet  i  närheten,  der  de  ega  farmar  af  från  20  till 
80  acres  i  storlek.  Af  de  inom  staden  boende  hafva  många  genom 
skicklighet  i  sina  handtverk  och  redbarhet  vunnit  goda  anställningar  i 
fabrikerna.  A.  Redberg  t.  ex.  är  förman  i  Newtons  vagnsfabrik  och 
Gust.  Hultqvist  har  en  likadan  befattning  i  en  stor  maskinverkstad. 
Bröderna  John  och  Charles  Nordin  började  för  egen  räkning  1876  ett 
gjuteri,  hvilken  rörelse  gått  så  väl,  att  den  nu  skänker  stadig  sysselsätt- 


198 
ning  åt  åtta  arbetare  utom  egarne.  Tillverkningarne  bestå  till  största 
delen  af  värmeapparater,  som  afsättas  i  Chicago.  Dessa  bröder  äro  från 
Nottebäck  i  Kronobergs  län  och  ha  varit  i  Batavia,  den  ene  sedan  1871, 
den  andre  sedan  1874.  Charles  Grönlund  drifver  rörelse  med  viktualie- 
varor  och  lärftskram. 

Upp  till  1872  hade  Batavias  svenska  lutheraner  tillhört  församlin- 
gen i  Geneva,  men  nämnda  år  utgingo  52  medlemmar  derur  och  bil- 
dade en  egen  församling  i  B.  Stadens  gamla  skolhus,  som  var  af  sten, 
inköptes  och  adapterades  till  kyrka,  hvars  värde  nu  uppskattas  till  $,300. 
C.  O.  Lindell  predikade  der  i  början  hvarannan  söndag.  Sedan  vardt 
pastor  J.  Ternstedt  stadigt  anstäld,  men  sedan  hans  affly  ttning  till  Min- 
neapolis,  har  past.  G.  A.  Ekeberg  från  Auroras  församling  tjenstgjort 
hvarannan  söndag.    Medlemmarnes  antal  är  100. 

1870  började  pastor  Aug.  Wigren,  som  dog  i  Sverge  1873,  att  pre- 
dika metodismen  härstädes  och  lyckades  härigenom  att  bilda  en  liten 
församling,  bestående  af  John  Benson,  G.  Hultqvist,  John  Nordin,  An- 
ton Lindberg  och  John  Anderson,  samt  Aug.  Peterson,  hvilken  nu  bor 
i  Nebraska,  och'  C.  Anderson,  som  är  död.  En  liten  kyrka  bygdes  1872 
och  den  närvarande  pastorn  är  James  Wigren. 

Missionsvännerna  ha  äfven  fått  fotfäste  i  Batavia.  De  började  sin 
rörelse  1870  och  bygde  1876  ett  gudstjensthus,  hvari  pastor  J.  N.  Sann- 
gren i  början  predikade,  men  på  senare  tiden  har  ingen  varit  vid  den 
lilla  församlingen  anstäld. 


STADEN  AURORA. 

Trettio  åtta  mil  sydvest  från  Chicago  ligger  denna  stad,  som  är  en 
af  statens  både  vackraste  och  vigtigaste.  Genom  densamma  flyter  Fox- 
floden,  öfver  hvilken  en  väldig  bro  är  slagen  för  den  härstädes  fram- 
strykande  Chicago — Burlington — Quincy-jernbanan.  Denna  banas  bo- 
lag har  här  äfven  sina  förnämsta  verkstäder,  hvilka  upptaga  40  acres 
mark,  och  i  dessa  "shops"  finnas  stadigt  anstälda  1,200  arbetare,  ibland 
hvilka  månadtligen  utbetalas  $100,000  i  löner.  Auroras  ålder  är  46  år.  Den 
anlades  1834,  hvilket  år  Joseph  McCarty  bosatte  sig  å  ett  stycke  land 
öster  om  floden,  der  man  påföljande  år  började  uppmäta  och  indela  mar- 
ken i  stadstomter  samt  utlägga  gator.  Sedan  växte  samhället  i  likhet 
med  alla  andra  nya  samhällen  hufvudsakligen  genom  invandring  från 
andra  orter.  Den  blef  dock  icke  inkorporerad  stad  förrän  1837  ;  dess 
närvarande  invånareantal  är  13,000.  För  öfrigt  må  om  Aurora  sägas 
att  den  är  välbygd,  har  flera  stora  fabriker,  gasverk  och  vattenledning, 
ypperliga  skolor  samt  ett  seminarium  för  fruntimmer. 


199 

Des  Svenska  Befolkningen 

är  ej  stor;  man  kan  antaga  att  landsmännens  antal  ej  öfverstiger  250. 
De  äldste  utaf  dessa  äro:  W.  Walin  (skåning),  Emanuel  Lind  från  Jön- 
köpings län,  C.  F.  De  Bad  från  Kristala,  Småland  och  Sven  Felt  från 
Jönköpings  län.  Denna  lilla  skara  ankom  till  A.  före  1857,  oeh  med 
undantag  af  Lind,  som  afled  1860,  lefva  de  alla,  hafva  familjer  och  ega 
anställningar  i  jernväsbolagets  verkstäder.  Linds  enka  bor  ännu  qvar 
jemte  sina  tvänne  döttrar. 

Samuel  Rydström  från  Gäliaryd  i  Sverige  kom  till  Amerika  1854. 
uppehöll  sig  ett  år  i  Chicago,  två  i  Geneva,  och  bosatte  sig  i  Aurora 
1857.  De  seaste  17  åren  har  han  varit  oafbrutet  sysselsatt  såsom  fin- 
snickare i  jernvägsbolagets  kupé-verkstäder  och  der  förvårfvat  sig  namn 
såsom  en  af  ortens  skickligaste  handtverkare,  medan  hans  son,  Frank, 
som  är  målare  hos  Hoyt  &  Bros.,  vunnit  en  lika  stor  skicklighet  i  sitt 
yrke.  Jemte  Rydström  d.  ä.  finnas  i  samma  verkstad  30  andra  svenskar. 
Den  öfriga  delen  af  Auroras  svenskar  sysselsätta  sig  med  litet  afhvarje. 
Den  ende,  som  drifver  egna  affärer  är  John  Larson,  h vilken  har  en  större 
plåtslagareverkstad. 

En  svensk  församling  (luthersk)  bildades  1869  och  betjenades  först 
af  pastor  A.  Edgren,  nu  i  Paxton,  sedan  af  J.  Ternstedt,  dernäst  af  G. 
A.  Ekeberg,  som  nu  är  anstäld.  E.  är  från  Floby  i  Westergöthland, 
der  han  föddes  i  April  1850,  utvandrade  1868  och  prestvigdes  i  James- 
town  den  26  Juni  1876.  För  sju  år  sedan  inköpte  församlingen  en  pres- 
byteriansk kyrka,  som  reparerats,  så  att  den  nu  värderas  till  $2,500. 
Medlemskapet  är  60  och  lika  många  barn  bevista  söndagsskolan,  hvil- 
ken  förestås  af  O.  J.  Lindholm. 


STADEN  ELGIN. 

ligger  i  Kane  countys  nordöstra  hörn,  längs  Chicago — Northwestern- 
banans  s.  k.  "Galena-Branch".  Det  township,  hvari  staden  är  belägen, 
bär  samma  namn  och  har  vunnit  ett  visst  anseende  för  sina  storartade 
mejerier.  Inom  området  finnas  ej  mindre  än  12,000  kor,  hvilka  förse  Chi- 
cago med  ett  enormt  mjölkförråd  samt  den  allmänna  marknaden  med 
2  mil],  ost  och  550,000  skålpund  smör  om  året. 

Platsen  daterar  sin  uppkomst  från  samma  tid  som  de  öfriga  stä- 
derna i  Kane,  d.  v.  s.  1835.  Detta  år  var  det  som  James  T.  Gifford, 
skotte  till  börden,  gaf  stället  sitt  namn.  Nästa  år  i  ordningen  bygdes 
ett  skolhus,  hölls  ett  politiskt  val  och  firades  en  fjerde  Juli-fest.  Året 
derpå  (1837)  upprättades  ett  postkontor  och  vidtogos  andra  åtgärder  för 


200 

påskyndandet  af  samhällets  utveckling,  deribland  en  bro  öfver  Fox-flo- 
den,  hvilken,  i  likhet  med  Kane  countys  andra  broar,  ansåg  sig  böra 
taga  afsked  ur  tjensten  efter  några  år,  då  den  1847  i  vårglädjen  följde 
den  frigjorda  böljans  lopp  emot  hafvet.  En  annan  bygdes,  men  äfven 
denna  drogs  af  strömmen  till  andra  nejder.  1866  kom  den  tredje  till 
stånd,  men  ramlade  under  tyngden  af  en  oxdrift  kort  derpå.  Hon  efter- 
träddes 1869  af  en  jernbrygga,  ämnad  att  bestå  alla  möjliga  prof,  dock 
kunde  icke  heller  den  emotstå  begäret  att  likna  sina  föregångare,  hvar- 
för  den  brast  den  7  Juli  1869,  och  nu  bygdes  en  efter  ett  splitter  nytt 
mönster  och  tycks  vara  bastant  nog  för  alla  praktiska  ändamål.  Staden 
är  en  af  statens  lifligaste  i  kommersielt  hänseende,  har  åtskilliga  storar- 
tade inrättningar  och  cirka  13,000  invånare.  Det  är  här,  som  de  verlds- 
beryktade  Elgin-uren  tillverkas.  I  fabriken  sysselsättas  ständigt  600 
personer,  af  hvilka  halfva  antalet  är  fruntimmer,  och  ett  ungefärligt 
begrepp  om  den  skala,  hvarå  tillverkningen  ledes  får  man  genom  under- 
rättelsen, att  125,000  fulländade  ur  utgått  derifrån  på  de  senaste  5  åren. 

Mjölkkondenseringsinrättningen  är  också  ett  af  Elgins  märkvärda 
företag  ;  den  skötes  af  60  personer. 

En  mil  utom  staden  ligger  den  stora  asylen  för  vansinninga,  upp- 
tagande för  sin  räkning  510  acres,  hvilken  mark  användes  för  alstring 
af  de  produkter,  anstalten  för  sitt  bestånd  behöfver.  Bygnadens  höjd 
är,  med  flyglarne  inberäknade,  1,086  fot  och  höjd  fyra  våningar,  inde- 
lade i  24  "wards"  eller  serskildta  afdelningar,  alla  försedda  med  moderna 
inrättningar  för  patienternas  komfort.,  I  asylen  kunna  500  personer 
betjenas.  ) 

Om  Svenskämne  i  Elgin 

är  icke  mycket  mer  att  säga  än  hvad  som  sagts  om  de  öfriga  småstä- 
derna i  Kane  county.  De  äro  för  det  förstft  få  och  hafva  dessutom  täm- 
ligen väl  inf  örlifvats  med  de  andra  samhällselementerna,  hvadan  de  icke 
ega  någon  intressantare  historia.  I  C.  Gustafson  finner  man  en  af  sta- 
dens äldste  svenskar.  Denne,  som  är  från  Hult  socken  i  Jönköpings 
län,  utvandrade  1851.-  Chicago  var  hans  liksom  de  flestas  första  uppe- 
hållsort. Dock  icke  för  någon  längre  tid,  ty  han  begaf  sig  vesterut  på- 
följande år.  Han  valde  då  Elgin  till  fält  för  sin  verksamhet  och  har 
bott  här  alltsedan  dess,  sysselsatt  i  skräddareyrket.  Han  är  nu  72  år 
gammal.  Han  var  således  öfver  50  år,  då  inbördeskriget  bröt  ut.  Det 
oaktadt  ingick  han  i  Unionens  tjenst  och  vardt  sårad  i  slaget  vid  Pitts- 
burgh Landing,  men  icke  värre  än  att  han,  efter  entledigandet  ur  tjen- 
sten, kunde  återgå  till  sitt  fredliga  yrke,  det  han  ännu  följer.  ■ 

Före  G.  funnos  i  Elgin  ett  par  eller  tre  andaa  svenska  familjer,  men 
de  afflyttade  kort  efter  hans  ankomst ;  hvilka  de  voro  eller  hvarthän  de 
begåfvo  sig,  vet  han  icke.     1862  fick  G.  i  John  Anderson  från  Borås  en 


201 

landsman  att  umgås  med.  Denne  bor  här  ännu  och  har  törvärfvat  sin 
egendom  såväl  i  staden  som  på  landet.  Carl  Samuelson  från  Ulrice- 
hamn, hvilkens  första  uppehållsort  var  Geneva,  hvarest  han  bodde  från 
1852  till  1870,  flyttade  sistnämnda  år  till  Elgin,  der  han  nu  sköter  en 
skohandelsaflär.  Någon  större  svensk  invandring  till  Elgin  har  aldrig 
egt  rum.  En  och  annan  landsman  har  under  årens  lopp  letat  sin  väg 
hit  och  alltid  förmått  någon  annan  att  senare  följa  sig.  På  detta  sätt 
hafva  50  familjer  eller  deromkring  samlats.  Likväl  bo  nu  ej  alla  dessa 
i  städer,  utan  några  på  landet,  der  de  äga  och  sköta  smärre  jordegendo- 
mar, medan  de  i  staden  boende  uppehålla  sig  genom  arbete  i  fabrikerna. 
Ekonomiska  bekymmer  äfo  för  dem  okända.  De  sitta  i  sina  egna  nätta 
hem  och  förkofra  sig  ständigt.  Ett  par  af  dem  ha  upprättat  egna  affä- 
rer. Bröderne  Lethin  ega  en  större  skräddarerörelse,  och  And.  Magni 
från  Wing,  Kronobergs  län,  har  det  senaste  årtiondet  varit  husbyggare. 

År  1870  bildades  af  sju  familjer  en  luthersk  församling,  h  vilken  kort 
derpå  inköpte  en  förut  bygd  kyrka.  Den  har  sedan  dess  vuxit  till  68 
medlemmar,  men  har  f.  n.  ingen  pastor. 

Ur  Kane  countys  historia  återgifva  vi  till  slut  följande  rörande 
svenskarne  derstädes: 

Emellan  åren  1853 — 5  ankom  flertalet  af  de  svenskar,  som  nu  bo 
inom  countiets  gränser.  Eben  Danford  var  då  som  brådast  sysselsatt 
med  tillverkningen  af  sina  skörde-  och  slåttermaskiner  i  Geneva,  hvarest 
några  af  de  nyanlände  främlingarne  slogo  sig  ner.  Ej  så  få  valde  till 
sin  nya  hemvist  St.  Charles-trakten,  hvars  skogsland  de  inköpte  i  smärre 
partier,  dem  de  derpå  afrödjde  och  uppodlade  till  fruktbärande  farmar, 
hvarå  de  nu  sitta  i  små  lugna  hem.  De  hafva  hela  tiden  varit  utmärkta 
borgare  och  förträffliga  handtverkare,  hvilket  Elgins  urfabrik,  Auroras 
jernvägsverkstäder  och  andra  större  etablissement  inom  countiet  kunna 
bevisa.  Ibland  de  mera  bemärkta  är  C.  P.  Grönberg,  skördemaskin- 
uppfinnaren,  B.  Kindblad,  som  kan  göra  allt,  ifrån  en  fin  synål  till  en 
elektrisk  maskin  eller  ett  piano,  Peterson,  den  skicklige  urmakaren, 
Rydström,  den  lika  konstfärdige  vagnmakaren  och  en  annan  i  Geneva 
boende  Peterson,  känd  för  sin  skicklighet  i  skomakareyrket,  m.  fl.  Ett 
vackert  exempel  på,  h  var  till  flit  och  duglighet  leda,  har  man  i  A.  P.  An- 
derson i  Batavia,  som  för  några  få  år  sedan  var  en  fattig  skrädderiar- 
betare, men  i  dag  egare  af  ett  så  prydligt  och  dyrbart  stenhus,  som  fins 
i  hela  staden,  annan  egendom  att  förtiga.  Vidare  kan  nämnas  Andrew 
Nyström,  fordom  en  af  Genevas  styresmän,  samt  Landberg,  den  popu- 
läre smeden. 

Svenskarne  äro  allestädes  bemärkte  för  sin  flit  och  sparsamhet,  sin 
yrkesskicklighet  och  sin  pålitlighet.  Flickorna  göra  sig  omtyckta  för 
sin  nätthet  och  renlighet  i  husen,  och  många  af  dem  hafva  blifvit  så 
amerikaniserade,  att  de  gift  sig  med  yankees,  på  så  sätt  blandande  sitt 


202 

blod  med  den  äkta  Bunker  Hill-varan.  De  voro,  dessa  svenskar,  i  bör- 
jan starka  anhängare  af  lutheranisraen  och  försummade  aldrig  att  inbe- 
tala sina  kyrkskatter  med  en  punktlighet,  som  skulle  ha  kommit  en 
vanlig  skatteindrifvares  anlete  att  stråla  af  glädje. 

Svenskarnes  hela  antal  i  Kane  torde  vara  2,000.  Af  dem  äro  minst 
400  röstberättigade,  de  der  alla  ständigt  och  af  ärlig  öfvertygelse  vote- 
rat för  den  republikanska  sidan.  Likväl  har  ingen  innehaft  något  coun- 
ty-embete,  och  blott  ett  par  ha  beklädt  town-embeten. 


DE  KALB  COUNTY, 

som  ligger  straxt  vester  om  Kane,  har  fått  sitt  namn  efter  baron  John 
De  Kalb  från  Elsas,  som  vid  det  amerikanska  revolutionskrigets  utbrott 
tog  afsked  ur  den  franska  armén,  der  han  var  general,  för  att  biträda 
amerikanarne  i  deras  frihetskamp  mot  engelsmännen.  Han  föll  i  sla- 
get vid  Camden  i  spetsen  för  sina  trapper,  genomstungen  af  11  bajonet- 
ter och  med  följande  ord  på  läpparne:  "jag  dör  den  död  jag  alltid  ön- 
skat mig  —  soldatens  död  i  striden  för  menniskans  rätt,  och  ehuru  jag 
icke  strider  mera  i  denna  verld,  hoppas  jag  dock  att  jag  ännu  skall 
kunna  tjena  frihetens  sak."  Betydelsefulla  ord  för  den,  som  förstår  dem. 

Landet  i  De  Kalb  county  vardt  ej  ledigt  för  nybyggare  förr  än  1843 
på  grund  deraf,  att  det  utgjorde  en  s.  k.  "indian  reservation1'.  Men 
landsökare  hade  likväl  infunnit  sig  å  området  1835  och  redan  då  börjat 
taga  kläm.  Men  att  försvara  sin  rätt  till  dessa  egendomar  var  icke  så 
lätt  utan  någon  förordning,  som  kunde  förklara  den  för  laga  fång.  Ny- 
byggarne bildade  derför  ett  sorts  skyddsförbund  emot  de  "claim  jum- 
pers", som  uppehöllo  sig  i  trakten,  lurande  på  rof.  Gräl  och  slagsmål 
hörde  till  ordningen  för  dagen,  medan  detta  skede  varade,  och  när  la- 
gen omsider  trädde  emellan  för  att  återställa  fred,  uppstodo  ändlösa 
rättegångsmål. 

Under  countiets  tidigaste  dagar  fans  en  välorganiserad  och  vidt 
spridd  tjufliga,  hvilken  molesterade  invan arne  å  en  större  landsträcka. 
Att  freda  sig  för  densamma  var  ett  vanskligt  verk.  Nästanhardt  omöjligt 
var  det  att  få  behålla  en  häst,  ty  sådana  djur  jemte  sadlar  och  andra  lätt 
flyttbara  saker  voro  mycket  efterfrågade  varor.  Starka  stalldörrar  med 
bommar  och  dubbellås  voro  nödvändiga  försigtighetsmått  för  den,  som 
icke  ville  finna  spiltan  tom  någon  vacker  morgon.  Till  yttermera  visso 
lade  sig  farmaren  väl  beväpnad  i  stallet  och  posterade  ett  par  arga  hun- 
dar utanför.  Så  stor  var  den  allmänna  osäkerheten  under  detta  skräck- 
välde, att  hvarje  familj  nödgades  under  4  års  tid  hålla  en  till  tänderna  be- 
väpnad väktare  utanför  huset  om  nätterna.  Att  återtaga  det  stulna 
lyckades  mycket  sällan  och  att  ertappa  bofvarne  aldrig.  Brodies  Grove, 
belägen  nära  byn  Dement,  var  de  kringströfvande  tjufvarnes  stamhåll. 

När  omsider  detta  sakernas  tillstånd  blef  outhärdligt,  förenade  sig 
nybyggarne  till  en  "lynch-liga",  hvars  uppgift  var  att  utan  par. 
don  summariskt  bestraffa  hvarje  skurk  som  genom  vigilans  komme  att 
falla  i  dess  händer.      Men  ligans  kapten  hade  ej  förr  blifvit  dertill  ut- 

203 


204 

nämnd,  innan  hans  egendom  en  natt  lades  i  aska,  hvarefter  han  på  ano- 
nymt sätt  underrättades,  att  det  vore  med  hans  vältärd  förenligt,  att 
han  genast  afsade  sig  befälet.  Han  tog  vinken  ad  notam  och  efterträd- 
des af  en  annan,  hvilken  snart  efter  inträdet  i  tjensten  lönmördades. 
Men  dessa  händelser  tjenade  endast  till  att  gjuta  olja  på  hatets  brand; 
nybyggarne  blefvo  desperate  och  gingo  till  verket  med  en  kraft,  som  på 
mycket  kort  tid  gjorde  slut  på  nidingsdåden,  ehuru  det  dock  antages, 
att  oskyldigt  blod  äfven  fick  flyta,  innan  den  siste  banditen  låg  slagen 
eller  hade  flytt  undan  vreden. 

Genom  en  legislatur-akt  vardt  De  Kalb  county  1837.  Tre  år  innan 
hade  det  1,697  invånare,  1850  hade  antalet  stigit  till  7,540  och  så  årti- 
onde efter  sårtionde,  till  dess  att  folkmängden  nu  är  närmare  30,000. 
Inom  området  finnas  två  af  många  svenskar  bebodda  städer.  Den  ena  af 
dessa  är 


SYCAMORE. 


Hit  kom  1835  Lysander  Darling  såsom  sökande  efter  en  passande 
plats  för  hem  och  härd.  En  norsk  doktor  vid  namn  Norbo  hitanlände 
samma  år  och  valde  såsom  kläm  ett  stycke  skogbevuxen  mark,  som  än 
i  dag  kallas  "Norwegian  Grove".  En  fransman  infann  sig  samtidigt, 
och  efter  honom  har  en  annan  liten  landsträcka  fåtfnamnet  "Chartress 
Grove".  Ett  år  senare  tog  ett  i  New  York  bildadt  landbolag  ett  om- 
råde af  2  qvadratmils  yta  i  besittning,  hvilket  område  sträckte  sig  från 
M.  Stecks  farm  i  norr  till  den  södra  town-gränsen.  Samma  bolag  ut- 
lade byn,  bygde  en  fördämning  i  Kishwaukee-floden,  som  flyter  genom 
ängden,  och  uppförde  en  qvarn. 

Det  gamla  Sycamore,  beläget  norr  om  nyssnämnda  lilla  vattendrag, 
bestod  af  blott  tre  stockhyddor.  Längre  kom  man  ej  med  byggandet 
der,  emedan  läget  var  osundt.  Det  Sycamore,  som  nu  är  till,  blef  derför 
anlagdt  på  en  högländtare  trakt,  och  det  första  härstädes  bygda  huset 
var  kapten  Eli  Barneys  och  detsamma,  som  nu  är  Sycamores  hotel. 
"Courthuset  uppfördes  1839,  och  1840  bestod  den  ödsliga  lilla  byn  af  ett 
dussin  kulna  menniskoboningar,  strödda  öfver  en  betydlig  terräng,  alla 
egande  tillsammans  blott  en  brunn  för  sina  vattenbehof.  Med  dess  till- 
växt gick  det  många  år  både  illa  och  långsamt.  1848  bestod  hela  be- 
folkningen af  262  själar,  och  ej  förrän  10  år  senare  fick  platsen  ett  te- 
gelhus, hvilket  var  "Georges  Block".  Men  1859  hade  ortens  befolkning 
fulländat  Sycamore — Courtland-jernbanan,  bvilken  händelse  inledde  ett 
nytt,  lyckligare  skede  för  staden,  som  till  följd  häraf  sedan  dess  utveck- 
lats raskt,  så  att  den  nu  är  en  af  statens  bättre  småstäder  med  5,000 
invånare. 


205 

SVENSKARNB 

i  och  omkring  Sycamore  kunna  i  antal  icke  understiga  1,000.  Peter 
Johnson  från  Mjellby  i  Blekinge,  And.  Johnson  från  Skatelöf  i  Krono- 
bergs län  och  enkan  Anna  Carlson  från  samma  del  af  Sverge,  voro  de 
tre  första  som  här  sökte  sin  utkomst.  Detta  var  1854.  Endast  P.  John- 
son är  ännu  qvar;  han  eger  och  brukar  en  100-acres  farm  i  trakten- 
Ben  andre  Johnson  har  för  länge  sedan  begifvit  sig  till  Colorado,  och 
Anna  Carlson  har  rest  hem  till  Sverge.  Tre  andra  höra  till  de  svenska 
pionierernas  skara,  nämligen  Daniel  och  Sven  Gustafson,  båda  välmå- 
ende jordbrukare,  samt  enkan  Anna  Anderson,  hvilkens  man  dog  i  uni- 
onshärens tjenst  under  kriget. 

En  af  de  mera  framgångsfulle  svenska  jordbrukarne  i  trakten  är 
Carl  Carlson  från  Moheda  i  Kronobergs  län.  C,  som  med  många  an- 
lände till  Sycamore  för  11  år  sedan,  har  å  sektion  18  i  Sycamore  town- 
ship  förvärfvat  sig  en  fruktbar  farm  om  139  acres.  Medlemmarne  i  det 
ganska  vidsträckta  svenska  settlement,  som  omgif  ver  staden,  stå  sig  alla 
förträffligt  med  sina  små  hemman,  de  der  vexla  i  storlek  från  40  till  130 
acres.  Sycamore-borna  lida  heller  ingen  nöd.  De  hafva  hela  tiden  haft 
lönande  arbete  i  ett  antal  här  belägna  fabriker  och  derigenom  lyckats 
att  erhålla  egna  hem,  och  sedan  man  fått  ett  sådant  tager  man  sig  all- 
tid dubbelt  bättre  fram,  än  då  man  trälar  under  husvärdens  piska. 

Det  var  i  denna  icke  särdeles  framstående  del  af  staten  Illinois  som 
den  sedan  general  vordne  C.  J.  Stålbrand  vistades,  när  kriget  utbröt. 
Man  fann  honom  då  sysselsatt  med  kopiering  af  offentliga  dokumenter 
i  härvarande  courthics.  Militär  från  hjessan  till  fotabjellet  och  dertill 
modig  samt  längtande  efter  äf  ventyr  på  ärans  fält,  gick  han  genast  till 
verket  att  värf  va  ett  artillerikompani,  hvars  kapten  han  blef ;  för  att 
kort  deref  ter  befordras  till  artillerichef  i  Tennesee-armén.  Han  är  nu 
bosatt  i  Beauford,  staten  Syd  Karolina.  —  En  annan  Sycamore-svensk, 
som  likväl  tillhör  de  senare  förstärkning  ar  ne,  är  Benjamin  Nelson, 
hvilken  på  den  korta  tiden  af  9  år  som  han  tillbragt  i  staden,  upphunnit 
en  så  aktad  samhällsställning,  att  man  valt  honom  till  stadsskrifvare 
(City  Clerk),  hvilken  befattning  —  den  första  en  svensk  erhållit  i  De 
Kalb  connty  —  han  sköter  till  allmän  belåtenhet.  —  Fredrik  Sannberg 
är  Sycamores  ende  svenske  afiärsman ;  han  har  skohandel.  Magnus 
Stroberg  håller  en  restauration,  och  C.  M.  Peterson,  som  hitkom  1870, 
förestår  Black  &  Co:s  mjölqvarn. 

Salems  församling  (svensk-luthersk)  stiftades  1870  och  består  nu  af 
342  medlemmar.  Dess  kyrka,  bygd  1872,  är  32x50  i  storlek  och  har  ko- 
stat $3,000.  Församlingen  har  äfven,  liten  som  den  är,  låtit  till  en 
kostnad  af  $1,600  uppföra  ett  vackert  pastorsboställe  samt  ett  skolhus, 
som  är  värderadt  till  $300.      Pastor  A.  Hult,  som  bildade  församlingen, 


var  dess  förste  föreståndare  ;  efter  honom  kom  A.  Nordgren,  och  efter 
denne  S.  Gr.  Larson,  hvilken  tillträdde  kallet  den  1  Sept.  1878.  Han  är 
född  i  Ed,  Kalmar  län  den  21  Juli  1833  ;  utvandrade  1858  och  prestvig- 
des  i  Galesburg  1861.  Gift  med  Johanna  Lagerström,  med  hvilken  han 
har  8  barn. 


STADEN  DE  KALB 

ligger  midt  i  De  Kalb  county  i  townshipet  med  samma  namn.  För  ej 
längre  sedan  än  1850  utbjöds  det  land,  hvarå  staden  står,  för  $1.25  pr. 
acre.  1853  bestod  hela  byn  (den  var  ej  annat  då)  af  ett  par  skröpliga 
bodar,  ett  skröpligare  värdshus  och  en  liten  smedja.  Men  ånghästen 
kom  vid  detta  lag  och  införde  ett  nytt  ljusare  skede.  Hus,  och  ganska 
goda  sådana,  började  springa  upp  såsom  genom  trollslag;  landtbor,  som 
besökte  platsen  blott  en  gång  i  månaden,  kände  icke  igen  sig  vid  besö- 
ken —  så  stora  och  snabba  voro  förändringarne.  Följden  var  att  De 
Kalb  räknade  557  invånare  1855,  hvilket  antal  hade  ökats  till  2,500  år 
1879.  Bland  stadens  företag  märkes  en  fabrik  för  tillverkning  af  ett 
slag  i  vestern  mycket  vidsträckt  användt  jernstaket  eller  "barbed  wire 
fence". 

De»  förste  Svensken 

i  De  Kalb  var  Jonas  Olson.  Han,  som  förr  hade  egt  en  farm  8  mil  norr 
om  Dixon,  flyttade  hit  1850  och  efterföljdes  snart  af  en  broder  samt 
tvänne  unge  män,  söner  af  en  prestman  vid  namn  P.  Bark.  Af  desse 
Olsöner,  hvilka  äro  från  Slätthög  i  Kronobergs  län,  bor  den  först  an- 
komne qvar  i  De  Kalb,  men  den  senare  har  i  ofver  tjugo  år  idkat  jord- 
bruk i  närheten  af  Sterling,  Illinois.  1853  hitkommo  Nils  Magnus 
Johnson,  också  från  Slätthög  och  nu  rik  farmare  fem  mil  vester  utom 
staden  ;  Johan  Johanson,  från  samma  svenska  ort  och  nu  egare  af  tre 
vackra  hemman  om  220,  140  och  120  acres  ;  Jonas  Johnson,  äfven 
hau  Slätthögbo,  nu  boende  5  mil  sydvest  från  staden,  har  en  bördig 
farm,  samt  John  Olson  från  Hjortsberga  socken  i  Kronobergs  län,  hvil- 
ken nu  bor  hos  sin  son  i  Malta.  Alla  desse  kommo  fattiga  och  arbetade 
de  första  åren  hos  amerikanska  farmare. 

Till  de  senare  anlände  hör  Göran  Svenson  från  Ulricehamn.  Han 
hamnade  såsom  emigrant  i  Chicago  1852,  hvarifrån  han  efter  3  års  vi- 
stelse derstädes  for  till  Geneva,  hvarest  han  en  tid  dref  skomakarerörelse, 
och  flyttade  för  17  år  sedan  till  De  Kalb,  der  han  hela  tiden  hållit  sig 
vid  samma  yrke.  Peter  Monson  från  Wislanda  i  Småland  kom  1854 
med  hustru  och  4  barn.  M.  var  den  förste  svensk  som  bygde  hus  i  De 
Kalb  och  bebodde  detsamma  till  för  8  år  sedan.      Han  afilvttade  till  Sa- 


207 

lina  i  Kansas  1879.  Peter  Jonhson  (eller  Jönsson)  från  Wislanda  an- 
lände den  18  September  1854  och  bygde  året  derpå  det  hus,  hvari  han 
ännu  bor.  Med  honom  kommo  11  andra  personer,  af  hvilka  några  än- 
nu finnas  på  orten.  De  Kalbs  svenska  befolkning  i  dag  kan  anslås  till 
250  eller  möjligtvis  300,  när  de  å  landet  boende  inräknas.  Alla  befinna 
sig  i  sorgfria  ekonomiska  omständigheter,  hvilket  isynnerhet  kan  sägas 
om  landtborna,  de  der  äro  ovanligt  väl  försigkomne.  Ej  långt  från  De 
Kalb  ligga  i  skilda  håll  Malta  och  Roselie,  inom  hvilka  byar  eller  towns 
ett  fåtal  svenskar  uppehålla  sig.  I  Malta  har  A.  F.  Engström  bott  22 
år.     Han  är  skomakare.     Adolf  Peterson  är  husbyggare. 

De  Kalbs  enda  svenska  kyrkoförsamling  är  luthersk  och  stiftades 
af  pastor  Erland  Carlson  1859  ;  kyrkan  bygdes  1861.  Medlemskapet  är 
nu  420  och  kommunikanternas  antal  212.     Pastor:  C.  J.  Malmberg. 


WINNEBAGO   COTJNTY. 

År  1833  började  den  stora  Foxflod-dalen  eller,  rättare,  dalarne 
att  upptagas  och  bebyggas  af  från  de  östra  staterna  flyttande  personer, 
såsom  nämndt  blifvit  i  de  korta  historikerna  öfver  De  Kalb  och  Kane 
counties.  Ett  par  år  senare  framträngde  den  sålunda  igångsatta  ut- 
vandringen längre  vesterut  och  intog  snart  Rock-flodens  område,  d.  v.  s. 
Winnebago.  En  af  de  aldra  tidigaste  bland  desse  hvite  Winnebago- 
män  var  Stephen  Mack,  hvilken  bygde  sig  en  liten  koja  vid  Pecatonica- 
flodens  mynning  eller  Birds  Grove,  hvilket  namn  platsen  sedan  erhöll. 
Denne  Mack  var  uppfödd  i  Vermont  och  hade  der  erhållit  god  militä- 
risk  bildning;  men  historien  förtäljer  att  han  sedermera  försjönk  i 
dryckenskapslasten  och  att  hans  fader  skickade  honom  ut  i  den  "vilda 
vestern"  för  att  uppköpa  pelsverk  af  indianerne.  Afsigten  härmed 
skulle  hafva  varit  att  hålla  honom  ifrån  de  elaka  vanorna.  Huru  detta 
lyckades  får  man  icke  veta,  men  det  synes  att  Mack  blef  mycket 
förtrogen  med  det  nya  lifvet  härute,  ty  det  dröjde  icke  många  år  innan 
han  skänkte  sin  hand  och  sitt  hjerta  åt  Ho-no-ne-gah,  en  indiansk  flicka 
och  dotter  till  en  mäktig  höfding.  I  detta  äktenskap  erhöll  han  8 
barn :  4  af  hvardera  könet.  Annalerna  veta  äfven  att  berätta,  det  ingen 
af  dessa  half-indianer  stannade  ibland  den  hvita  rasen,  utan  följde 
Winnebago-stammen  till  dess  nya  uppehållsort  i  Minnesota,  när  de 
hvite  gjorde  dem  marken  i  Roekflod-d.alen  stridig.  Man  försökte  att 
vid  Rockfords  seminarium  uppfostra  tvänne  af  Macks  döttrar,  men 
lyckades  ej  deri,  emedan  deras  "sätt  att  vara"  var  för  indianskt  och 
deras  förakt  för  kaukasisk  bildning  så  djupt,  att  inga  lärdomar  förmådde 
omdana  dem.  Modren  dog  1827.  Mack  omgifte  sig  då  med  en  hvit 
qvinna,  hvilken  på  alla  sätt  förbittrade  hans  lif,  hvilket  ändades  1829. 
Han  begrofs  nära  sin  första  hustrus  graf  ej  långt  från  den  fläck,  å 
hvilken  han  hade  bygt  sin  pionierhydda. 

John  Phelps,  hvilken  för  några  år  sedan  afled  å  Stilla  hafskusten, 
omtalas  härnäst  såsom  en  af  Winnebagos  förste  hvite  män.  1834  kom 
Thatcher  Blake  den  långa  vägen  från  Maine  för  att  söka  sig  ett  hem 
härstädes.  Detta  var  på  den  tiden  en  vansklig  färd,  emedan  så  få  jern- 
vägar  funnos.  Blake  egde  att,  dels  till  fots  och  dels  kanaivis,  först 
begif va  sig  till  St.  Louis,  hvarifrån  han  med  båt  fullbordade  resan  uppåt 
Mississippi-floden  till  Gralena.  Sedermera  försökte  han  att  medelst  en 
kanot  paddla  sig  genom  de  små  strömmarne  fram  till  Winnebago.  På 
208 


209 


detta  sätt  ankom  från  tid  till  tid  en  och  annan  mera  djerf  person  och 
och  sedermera  mindre  sällskaper.  År  1838  reste  Wait  Talcott  med  sin 
familj  från  Connecticut  till  Rockford,  der  han  ännu  lefver  och  är  en  af 
countiets  högst  aktade  medborgare.  Hans  dotter  Adeline,  nu  fru 
Ralph  Emerson,  var  med  på  denna  färd,  hvilken  varade  flera  veckor  och 
skedde  med  en  vanlig  emigrantvagn . 

Området  var  då  och  förblef  länge  derefter  hemvist  för  indianerne, 
men  ännu  finner  man  å  Winnebagos  mark  många  ting,  som  påminna 
om  deras  tid.  Hit  höra  spjut,  flintpilar  och  stenyxor  m.  m.  Att  desse 
tillhörde  det  högbyggande  slägtet,  framgår  af  de  mounds  eller  kullar, 
som  qvarstå  såsom  vältaliga  vittnen  om  traktens  "indian period".  En 
hel  grupp  af  dessa  intressanta  lemningar  finnes  å  Rock-flodens  stränder 
6  a  7  mil  söder  om  staden  Rockford, 

Winnebago  (ordet  betyder  fiskätare)  begränsas  i  öster  af  Boone,  i 
vester  af  Stephenson  och  i  söder  af  Ogle  county  samt  i  norr  af  Wiscon- 
sin. Det  blef  genom  legislatur-akt  förklaradt  county  1836  och  fick  då  sitt 
namn  efter  de  indianer,  hvilka  voro  dess  urinnebyggare.  Dess  längd 
från  öster  till  vester  är  24  och  bredd  22  mil;  innehåller  550  sektioner 
eller  qvadratmil.  Skog  af  olika  slag  finnes  i  ymnighet,  jordmånen  är 
god  och  vattentillgången  temligen  riklig.  Den  förnämsta  af  floderna  är 
Rockfloden,  som  är  af  Dalelfvens  bredd  på  många  ställen  samt  lika  klar 
som  den.  Befolkningen  torde  uppgå  till  50,000  själar,  af  hvilka  16,000 
bo  i  countiets  förnämsta  stad,  som  är 


ROCKFORD. 


Här  finna  vi  en  af  Illinois'  äldsta,  största  och  mest  försigkomna  sven- 
ska samfund;  men  innan  vi  redogöra  för  dess  uppkomst,  anse  vi  oss  böra 
lemna  en  någorlunda  utförlig  teckning  af  staden  såsom  ett  helt. 

Rockford  ligger  92  mil  i  vester  från  Chicago.  Genom  staden  fram- 
flyter Rock-floden,  öfver  hvilken  är  slagen  tre  väldiga  bryggor,  en  för 
allmän  trafik  och  tvänne  för  de  båda  jernbanor,  hvilka  gå  förbi  platsen. 
Vid  stadens  södra  ändpunkt  bildar  floden  ett  mäktigt  vattenfall,  som 
lemnar  drifkraft  åt  ett  par  dussin  ansenliga  fabriker,  de  der  äro  af 
mångahanda  slag,  och  hvarom  vidare  förekommer  längre  fram.  Rock- 
fords centrum  eller  handelsdel  är  kompakt  bygd  och  företer  ett  större 
antal  eleganta  butiker  jemte  ett  "court"-hus  (på  svenska  rådhusbygnad) 
som  är  ett  litet  mästerstycke  i  arkitektonisk  konst.  Men  med  dess 
historia  är  också  förknippad  en  melankolisk  händelse.  Man  hade  den 
11  Maj  1877  hunnit  bygnadens  krön  och  var  som  bäst  sysselsatt  att 
fullända   verket,   då   den   på  ett  alltför  klent  underlag  hvilande  domen 

XIV 


210 

föll,  dragande  med  sig  till  marken  en  betydlig  del  af  de  tjocka  sten- 
murarne och,  hvad  som  var  det  bedröfliga  i  saken,  flere  arbetare,  af 
hvilka  4  a  5  krossades  till  döds,  medan  andra  illa  lemlästades.  I  sta- 
dens norra  och  södra  delar  hafva  de  välmående  borgarne  bygt  sig 
intagande  villor,  omgifna  af  små  lunder,  och  skåda  omkring  sig  hvart 
man  vill,  finner  man  tecken  af  välstånd  och  trefnad.  Öster  om  floden 
står  emellan  träden  en  ståtlig  bygnad  —  Rockfords  vidtberömda  semi- 
narium, och  norr  derom  reser  sig  en  stor  fabrik,  som  täflar  med 
den  i  Elgin  belägna  och  verldsberyktade  i  urtillverkningen.  Öfver 
hela  östsidan  utbreder  sig  sedan  en  stor  svensk  koloni  med  tvänne  så 
väl  hvad  storlek  som  arkitektur  beträffar  aktningsvärda  svenska  tempel, 
jemte  andra  större  och  ståtligare  med  amerikanska  egare.  Kyrkor  ser 
man  för  öfrigt  hvarthän  man  vänder  ögat,  hvarför  Rockford  icke  för- 
gäfves  kallas  kyrkornas  stad.  Den  sydvestsa  delen  är  deremot  skåde- 
platsen för  den  storartade  industriverksamheten.  Här  möter  ögat  en 
en  hel  liten  stad  af  fabriker,  af  hvilka  särskildt  må  nämnas  dem,  som 
förse  vestern  med  en  del  af  sina  skörde-  och  slåttermaskiner.  Tusentals 
af  dessa  utgå  årligen  härifrån.  Gasverk  och  vattenledning,  ett  stort 
offentligt  bibliotek,  ett  hälft  dussin  tidningar  och  många  bildande 
föreningar  utgöra  tillräckliga  bevis  för,  att  det  är  ett  om  upplysning 
och  framåtskridande  månt  folk,  som  ger  Rockford  sitt  lif  och  sin 
rörelse. 

Staden  anlades  1834  af  de  personer,  som  då  ankommo  såsom 
pionierer  till  orten.  Men  förr  än  1837  mäktade  man  icke  bestå  sig  med 
postkontor.  Dittills  hade  man  hemtat  sin  post  i  Galen  a  eller  Chicago. 
När  omsider  en  postbärare  anstäldes  emellan  sistnämde  stad  och  Rock- 
ford, hände  det  att  han  kom  utan  nyckel  till  postväskan,  hvarför  han 
hade  att  återvända  92  mil  efter  den.  Men  nu  har  R.  ett  postkontor,  som 
ger  anställning  åt  8  personer.  Intressantare  för  läsaren  än  allt  detta 
är  likväl  den  del  af  Rockfords  historia,  som  uteslutande  angår 

Svenskarne. 

Deras  antal  i  Rockford  anslå  de  derstädes  med  förhållandena 
bekante  till  3,500.  Man  har  i  medlemsantalet  i  den  lutherska  försam- 
lingen en  god  måttstock.  Till  kyrkan  höra  875  kommunikanter,  de  der 
representera  1,465  personer.  När  härtill  lägges  metodisternas  antal, 
som  ej  kan  understiga  500,  så  har  man  närmare  2,000  gifna.  De  öfriga 
1,500  går  det  lätt  att  finna  ibland  de  utom  kyrkorna  stående,  och  skulle 
så  hända,  att  talet  då  ej  blir  fullt,  har  man  en  liten  skara  separatister 
att  fylla  det  med. 

När  John  Nelson,  den  senare  uppfinnaren  af  en  sinnrik  strump- 
stickningsmaskin, först  uppträdde  i  Rockford,  som  var  1852,  fann  han 


211 

på  stället  några  få  svenska  familjer,  hvilka  hade  varit  der  blott  en  kort 
tid  före  honom.  N.,  som  då  var  en  mycket  ung  man,  tog  icke  så  noga 
reda  på,  hvilka  dessa  voro,  men  han  minnes,  att  bland  de  förutnämnde 
funnos  Abraham  Anderson  med  familj  samt  en  ung  man  vid  namn  Clark 
(förmodligen  densamme,  som  vi  tidigare  funnit  i  St.  Charles  och 
Chicago).  Denne  Anderson  stannade  icke  länge,  utan  begaf  sig  till 
Minnesota,  der  han  ännu  torde  finnas,  om  han  är  i  lifvet.  Nelson  sjelf, 
som  hade  kommit  från  St.  Charles,  for  efter  några  månaders  vistelse  i 
R.,  hvarest  han  icke  fann  lifvet  så  behagligt  som  han  önskade,  till  Elgin, 
hvarifrån  han  på  vårsidan  1853  reste  in  till  Chicago  och'  uppehöll  sig 
der  ett  år.  År  1854  återvände  han  till  Rockford,  då  i  sällskap  med 
Anders  Johnson.  Under  hans  bortovaro  hade  några  landsmän  ankom- 
mit, bland  andra  skräddaren  C.  J.  Carlson  med  familj,  nu  bosatt  några 
mil  vester  om  staden,  skräddaren  P.  Petterson  med  hustru  och  barn, 
Jonas  Larson  och  hans  hustru,  en  vid  namn  Lindgren  (förnamnet 
okändt)  och  en  person,  som  hette  Lundbeck.  Denne  L.  har  för  länge- 
sedan aflidit.  Hans  enka  lefver  emellertid  ännu  i  R.  och  är  den  af  alla 
välbekanta  mrs.  Jeffry,  hvilket  namn  hon  fick  i  sitt  nya  gifte  med  en 
engelsman.  Både  Lundbeck  och  Lindgren  dogo  i  Minnesota,  dit  de 
hade  begifvit  sig  för  att  blifva  ny  odlare.  Vidare  funnos  vid  samma  tid 
en  yngling  vid  namn  August  Johnson,  numeraen  af  stadens  meraframstå- 
ende  industriidkare  eller  densamma  som  utgör  hälften  af  firman  Erlander 
&  Johnson,  samt  familjen  John  Sparf  och  Isak  Peterson,  skräddare  till 
yrket  och  ännu  i  lifvet.     Anders  Johnson  bor  långt  ned  i  Nya  Mexiko. 

De  flesta  af  dem  voro  från  Vestergötland.  John  Nelson  är  från 
Kärråkra  i  denna  provins,  Carlson  och  Peterson  från  Ving  och  Jonas 
Larson  från  Olmstad  i  Småland,  Isak  Peterson  från  någon  trakt  i 
samma  landskap  och  Lundbeck  samt  Lindgren  från  Vestergötland. 
Desse  hade  varit  6  månader  på  vägen  från  Sverige  till  Rockford,  en 
färd,  som  nu  anses  öfver  höfvan  lång,  när  den  sker  på  sex  veckor. 

En  annan  större  skara  småländningar  hade  anländt  1852,  men  icke 
gjort  något  längre  uppehåll,  utan  spridt  sig  åt  olika  håll,  mest  dock 
norrut  till  Minnesota.  Många  lära  äfven  ha  aflidit  i  koleran,  den  de 
medförde.  De  voro  alla  mycket  fattiga  och  förlägna,  bodde  illa,  hade 
mycket  litet  att  äta  och  åtnjöto  föga  vård,  när  sjukdomen  drabbade 
dem.  Ofvannämnde  Clark,  som  är  göteborgare  och  på  något  aflägsnare 
sätt  beslägtad  med  författaren  Viktor  Rydberg,  sysselsatte  sig  i  stadens 
södra  del  med  en  liten  handel  af  något  slag.  Om  honom  berättas,  att 
han  gjorde  hvad  han  förmådde  att  lindra  de  nykomnes  lidanden.  Han 
sågs  om  dagarne  gå  fram  och  tillbaka  på  trottoaren  utanför  sin  butik, 
vädjande  till  vandrarne  att  lägga  en  skärf  åt  de  nödstälde  i  den  utsträckta 
handen,  den  han  också  ibland  fick  full  af  guld-  och  silfvermynt.  Ädla 
i  sin  hjelpsamhet  voro  äfven  John  Nelson  och  August   Johnson,  de  der 


212 

voro  de  mest  forsigkomne  i  språket  och  derföre  oumbärlige  såsom  med- 
lande länkar  emellan  de  behöfvande  svenskarne  och  de  gifvande 
amerikanarne.  Om  de  senare  fällas  många  enstämmiga  vitsord  för  den 
gifmildhet  och  omtanka  de  visade  i  detta  Rockfordsvenskarnes  mörka- 
ste ögonblick.  I  och  för  att  bereda  de  i  farsoten  insjuknade  bästa 
möjliga  vård,  åsidosattes  och  inreddes  till  lasarett  för  dem  ett  gammalt 
skolhus,  som  stod  der  "the  public  square"  nu  finnes.  Ehuru  de  blefvo 
noga  tillsedde  af  såväl  läkare  som  andra  ädelmodiga  menniskor,  dogo 
likväl  många  under  denna  sorgliga  tid.  Bland  de  amerikanare,  som 
lade  sig  särskildt  ut  för  dem,  namnes  öfverste  Marsch,  h vilken  inredde 
en  honom  tillhörig  lada  för  deras  beqvämlighet.  På  vintertiden  för- 
svann sjukdomen  och  dermed  började  lifvet  ljusna  för  litet  hvar,  ehuru  det 
visserligen  var  med  både  mycket  arbete  och  stor  möda,  som  de  förmådde 
att  taga  sig  fram  under  de  nya  omständigheterna;  men  de  stredo  med 
mod,  och  många  af  dessa  Rockfords  första  svenskar  hafva  for  längesedan 
höjt  sig  till  ekonomiskt  välstånd. 

Hvad  som  i  betydlig  mån  hjelpte  till  att  göra  kampen  för  tillvaron 
dräglig,  var  prisbilligheten  på  alla  nödvändighetsartiklar.  Dagspen- 
ningen var  ej  stor  —  75  cts.  i  genomsnitt  —  men  derf  ör  erhölls 
tillräckligt  för  en  anspråkslös  familjs  behof.  Kost  för  ungkarlar 
bestods  för  $1.50  i  veckan  och  allt  annat  rättade  sig  derefter,  bränvinet 
icke  undantaget,  ty  den  varan  såldes  för  25  cts.  pr  gallon.  Det  var 
således  en  riktigt  gyllene  tid  för  supare.  Sådana  funnos  äfven  bland 
de  nykomne  svenskarne.  Så  billigt  pris  på  en  så  omtyckt  vara 
kunde  följaktligen  icke  annat  än  medföra  små  bacchi-fester,  ehuru 
några  svårare  resultat  icke  omförmälas  såsom  en  direkt  följd  af  festan- 
det. Farligare  var  det  amerikanska  fläsket  för  de  ännu  icke  acklimati- 
serade svenska  matsmältningsorganen.  Ett  exempel  kan  förtjena  att 
anföras.  En  något  ålderstigen  emigrant  hade  en  dag  varit  ute  och 
provianterat.  Han  hemkom  med  ett  stort  stycke  fläsk,  en  stekpanna 
och  ett  godt  leende  på  läpparne,  från  hvilka  kommo  orden :  "'Nu  ä'  vi 
i  Amerika,  nu  ska'  vi  la  äta  fläsk."  Dessa  voro  de  sista  ord  vår  berät- 
tare hörde,  ty  morgonen  derpå  affördes  mannen  som  koleralik  till 
begrafninsplatsen. 

Åren  1854 — 5  gjorde  många  svenska  utvandrare  Rockford  till  sitt 
första  mål,  men  de  allra  flesta  begåfvo  sig  efter  längre  eller  kortare  up- 
pehåll till  andra  orter.  Rockford  har  sålunda  lik  Chicago  och  några 
andra  städer  utgjort  en  gemensam  samlingsplats  för  en  del  af  de  sven- 
ska emigranterna.  De  hafva  här  h vilat  upp  sig  efter  den  tröttande  re- 
san och  derpå,  när  de  varit  nog  bemedlade,  sett  sig  om  efter  förmånliga 
jordbruksdistrikter.  För  det  mesta  ha  de  likväl  af  en  nödvändighet 
tvungits  att  söka  arbete  på  platsen.  Derigenom  ha  de  kommit  i  till- 
fälle  att   göra  sig  bekanta  med  språk  och  seder  samt  att  samla  ett  litet 


213 
kapital,  h varmed  de  i  vestligare  trakter  sökt  och  —  så  hoppas  vi  — fun- 
nit en  större  lycka. 

1855  medförde  till  Rockford  målaren  O.  Bergqvist  och  färgaren  Gu- 
staf Berglund,  båda  vermländningar  och,  som  vi  förstå,  varma  vänner. 
Dessa  båda  ingingo  uti  ett  slags  bolag  för  bedrif  vandet  af  den  förres  yrke 
och  på  så  sätt,  att  O.  B.  skulle  föra  borsten  och  G.  B.  firmans  talan,  d. 
v.  s.  att  den  ene  arbetade  och  den  andre  spekulerade.  Detta  gick  icke  i 
längden.  Berglund  slet  sig  ifrån  Rockford  snart  nog  och  sökte  bättre 
lycka  i  Minnesota,  men  Bergqvist  stannade  qvar  och  lefver  ännu  i  goda 
omständigheter.  En  hattmakare  vid  namn  And.  Hedin  och  en  skräd- 
dare som  hette  Edvard  Wallborg,  också  vermländningar,  funnos  här 
samtidigt.  Båda  dessa  följde  Berglund  till  Minnesota  och  bosatte  sig 
med  honom  i  närheten  af  Norwegian  Lake.  Der  trifdes  de  likvälicke.  De- 
ras håg  låg  åt  sydligare  trakter,  och  för  att  komma  dit  utan  att  anlita 
kassan  eller  apostlahästarne  allt  för  mycket,  bygde  de  sig  en  liten  båt, 
intogo  ett  tämligen  duktigt  proviantförråd,  embarkerade  och  läto  se- 
dan Mississippis  vågor  föra  sig  till  staten  Mississippis  strand,  en  färd 
på  några  hundra  mil.  Der  har  Berglund  gjort  sin  lycka.  Han  är  bo- 
satt i  Water  Valley  och  drifver  en  större  fabriksrörelse.  Äfven 
Wallborg  försökte  att  göra  sin  lycka  derstädes,  men  blef,  när  kriget  ut- 
bröt, konskriberad  för  rebellhären.  Men  med  densamma  ville  han  ha 
ingenting  att  göra,  flydde  derföre  till  Chicago,  lät  der  tillfångataga  sig 
af  Carolina  Samuelson,  for  sedan  till  Beloit  i  Wisconsin,  dog  der  och 
fördes  som  lik  till  Rockford,  i  hvars  begrafningsplats  hans  stoft  nu  hvi- 
lar.     Hustrun  och  två  barn  lefva  ännu  i  R. 

Många  andra  landsmän,  ännu  vid  lif  och  i  staden  bosatta,  anlände 
vid  detta  lag,  såsom  Gustaf  Lundgren,  A.  P.  Peterson,  Peter  Lindahl  m. 
fl.,  samt  åtskilliga,  som  dels  afflyttat,  dels  dött.  Af  desse  må  nämnas 
Isak  Lindgren,  nu  i  Andover,  Gustaf  Scott,  afflyttad  till  okänd  ort, 
John  Abrahamson,  vistelseort  obekant,  Aug.  Johnson,  bosatt  i  Chicago, 
Adolf  Anderson,  som  föll  i  ett  af  slagen  under  inbördeskriget,  hvari 
många  andra  Rockford-svenskar  utgingo  och  tjenade  med  heder.  Vid 
samma  tid  eller  kanske  något  tidigare  kom  ett  sällskap  vestgötar,  bland 
hvilka  var  den  i  Feb.  1880  aflidne  skomakare  Peter  Håkanson.  Före 
honom  hade  likväl  "Anders  i  Korsgården"  från  Timmelhed  i  Wester- 
göthland  sällat  sig  till  den  lilla  kolonien.  Det  första  svenska  bröllopet 
i  Rockford  var  hans,  och  vår  sagesman  vill  veta,  att  pastor  Unionius 
for  den  92  mil  långa  vägen  från  Chicago  för  att  binda  den  äktenskap- 
liga knuten.  Antagligt  är  att  åtskilliga  andra  af  de  tidigast  hit  anlände 
svenskarne  skulle  vid  en  noggran  undersökning  återfinnas  i  staden;  det 
har,  som  lätt  inses,  varit  för  oss  omöjligt  att  uppspåra  alla,  så  mycket 
mindre  som  dem  vi  träffat  icke  fört  de  ringaste  anteckningar,  utan  för- 
lita sig  helt  och  hållet  på  hvad  de  bevarat  i  minnet  de  30  åren. 


214 

Af  de  senast  nämnde  är  A.  P.  Peterson  från  Vadstenatrakten;  han 
som  är  en  af  grundmedlemmarne  i  Metodistkyrkan,  har  arbetat  sig  upp 
tiil  en  ansvarsfull  ställning  i  en  af  maskinfabrikerna;  Lundgren,  hvilken 
är  från  Småland,  har  detsamma  och  äfven  han  är  en  af  de  äldste  meto- 
disterna; Lindahl  har  varit  spanmålsmäklare  de  senaste  20  åren  och  be- 
traktades som  Rockfords  svenske  kapitalist.  Han  är  Kronobergare. 
En  gammal  man,  Lars  Holm  från  Ek  i  Timmelhed  socken,  Westergöt- 
land,  bor  här  och  bör  i  förening  härmed  nämnas  såsom  hörande,  om  ej 
till  Rockfords,  så  dock  statens  äldste  svenskar.  Han  bosatte  sig  i  St. 
Charles  1852,  men  har  på  senaste  året  vistats  här,  hvarest  två  af  hans 
söner  uppehållit  sig  17  a  18  år.  Paret  Holm  (hustrun  lefver  än)  har  4 
barn  i  lifvet,  nämligen  Andrew  och  Gustaf  härstädes,  båda  familjefäder, 
John  i  New  York  och  Mary,  gift  med  Carl  Lindström  i  Sioux  Fall,  Da- 
kota. Den  yngste  sonen,  Jonas,  offrade  sig  på  adoptivlandets  altare 
under  kriget.  Han  föll  vid  21  års  ålder  i  striden  vid  Pea  Ridge.  Au- 
gust Lindblad,  smed  till  yrket,  har  varit  i  staten  sedan  1853,  då  han  bo- 
satte sig  i  Geneva  och  i  Rockford  sedan  1865,  vid  hvilken  tid  han  hem- 
kom trån  de  södra  slagfälten,  der  han  deltog  i  försvaret  af  unionen. 
Vid  närmare  granskning  finna  vi  att  John  Erlander,  nu  en  af  stadens 
främste  svenska  affärsmän,  har  äran  räknas  till  förposttruppen  för  den 
lilla  svenska  här,  som  nu  bivuakerar  å  Rockflodens  stränder  härstädes. 

Emellan  åren  1856  och  1866  kan  man  säga,  att  Rockfords  svenska 
invandring  var  störst,  ehuru  landsmän  fortforo  att  komma  då  och  då  i 
mindre  sällskaper  ända  till  1873,  sedan  hvilket  år  jemförelsevis  få 
ankommit.  Många  hafva  deremot,  som  ofvan  nämnts,  utflyttat.  Det 
oaktadt  har  den  svenska  kolonien  icke  blifvit  mindre,  enär  de  å  platsen 
födde,  de  der  alltid  bibehålla  det  svenska  namnet,  jemte  de  nyanlände 
hållit  antalet  vid  förr  uppgifna  siffra,  eller  3,500. 

De  svenska  hemmen  i  Rockford  äro  talrika.  Så  snart  man  hunnit 
samla  några  hundra  dollars  och  beslutat  att  qvarblifva  på  platsen,  går 
man  merendels  i  författning  om  inköp  af  en  hustomt,  hvarå  snarast 
möjligt  uppföres  ett  uframe"-hus  eller  af  bräder  och  annat  lätt  virke 
uppförd  bygnad,  oftast  två  våningar  högt.  Tegel  anlitas  äfven,  ehuru 
sällan.  Omkring  dessa  hus  finnas  i  ganska  många  fall  en  mängd 
vackra  skuggträd  och  alltid  en  täppa,  som  förser  familjen  med  många 
många  för  köket  nödvändiga  saker.  Rockfords  första  svenska  hus 
bygdes  af  John  Nelson  (strumpfabrikanten). 

Oaktadt  landsmännen  här  äro  så  många  och  nästan  alla  republika- 
ner, ha  de  myckett  sällan  höjt  några  politiska  anspråk,  men  alltid  när 
så  skett  rönt  starkt  motstånd  hos  amerikanarne,  hvilka,  hvad  denna  ort 
beträffar,  äro  af  den  mening,  att  de  offentliga  embetena  tillhöra  dem  och 
inga  andra.    Utom  G,  A,   Salström,  sojn  är  "supervisor"  och  Ryd- 


215 

berg,  som  varit  tillsatt   uppbördsman,  har  blott  en    annan,  hvilkens 
namn  vi  glömt,  innehaft  några  sysslor. 

FÖKENIK"GAR. 

Utom  kyrkorna  och  de  affärsföreningar  eller,  rättare,  arbetarebo- 
lag, hvarom  vi  senare  komma  att  tala,  har  Rockfords  svenskar  icke  lyc- 
kats vidmakthålla  något  gemensamt  företag,  som  blifvit  påbörjadt. 
1866  stiftades  af  åtskilliga  för  nykterhetssaken  nitiska  personer  en  Good 
Templars-loge,  som  gick  under  efter  ett  års  förlopp  till  följe  af  kyrkligt 
motstånd.  Ett  par  år  senare  bildades  en  öppen  förening,  med  uppgift 
att  främja  allmän  upplysning  m.  m.  Dess  namn  var  Norden  och  An- 
drew Hollem  dess  president ;  men  äfven  detta  företag  måste  efter  nå- 
gra år  stryka  flagg,  emeda»  kyrkorna  voro  manstarkare.  Nordstjernan 
hette  ett  annat  litet  sällskap,  som  egde  ett  industrielt  mål  i  sigte ;  af- 
sigten  var  nämligen  att  genom  månadtliga  insatser  samla  ett  litet  kapi- 
tal och  dermed  grundlägga  någon  fabriksrörelse,  Emellertid  gick  det 
ej  så  fort  eller  så  väl  som  man  ville,  hvarför  insatserna  återgingo  till 
sina  egare  och  sällskapet  upplöstes.  Idén  tycks  dock  hafva  stannat  i 
Rockford,  ty  staden  eger  nu  4  a  5  blomstrande  bolag  af  det  slag,  som 
hägrade  för  Nordstjernans  blickar. 

1878  grundades  logen  Skandia,  hvilken  står  under  *'The  Ancient 
Order  of  United  Workmen",  en  vidt  spridd  organisation,  hvars  egent- 
liga mål  är  att  sörja  för  aflidne  medlemmars  enkor,  ithy  att  hvarje  så- 
dan erhåller  två  tusen  dollars,  hvilken  summa  anskaffas  genom  utskrif- 
ning  af  en  dollar  af  hvarje  ordensmedlem  inom  staten.  Skandia  är  dock 
icke  uteslutande  svensk  ;  medlemmar  af  andra  nationaliteter  intagas 
der  äfven  och  förhandlingarne  föras  på  engelska.  Hr  C.  A.  Lundgren 
har  varit  dess  M.  W.  (master  workman). 

En  begrafningsförening  (The  Scandinavian  Cemetery  Association) 
har  nu  existerat  några  år.  Den  eger  straxt  utom  staden  en  af  11  aces 
bestående  vacker  begrafningsplats,  hvari  rum  beredes  för  hvarje  afsom- 
nad  skandinav.  Utom  svenskarne  fins  dock  på  sin  höjd  ett  dussin  an- 
dra nordbor  i  Rochford. 


STÖRRE    AFFÄRSFÖRETAG. 


Vattekkus-anstalten". 

Rockfords   första  svenska  aktiebolag  var  det,  som  såg  dagen  som- 
in;uvi:  I^H9,  då  en  doktor  Floren  (långt  för  detta  hemrest  till  Sverge) 


216 

trodde  sig  hafva  uti  skogen  ett  par  mil  uppför  floden  funnit  ett  riktigt 
undergörande  slags  mineralvatten.  På  hans  tillrådan  och  under  hans 
ledning  organiserade  sig  ett  antal  svenskar  till  ett  bolag  och  inköpte 
den  närmast  omkring  källan  belägna  marken,  hvarå  åtskilliga  dyra  s.  k. 
"improvemerts"  gjordes.  Ett  större  hus  bj^gdes,  en  badinrättning  an- 
lades och  marken  ansades  m.  m.,  allt  hvilket  medtog  ett  större  kapital, 
det  man  hoppades  återfå  med  hög  ränta  genom  den  tillämnade  rörelsen. 
Men  detta  hopp  hvilade  på  osäker  grund.  Väl  besatt  vattnet  vissa  ut- 
märkta egenskaper,  men  någon  tillflyktsort  för  de  kränka  vardt  det 
oaktadt  inrättningen  icke,  hvadan  den  förföll  sedan  bolaget  der  nedlagt 
10,000  dollars.  Medan  Rosendahl  —  så  heter  den  täcka  lilla  platsen  än 
i  dag  —  stod  i  flor  var  den  under  sommarmånaderna  ofta  målet  för  små 
från  Rockford  företagna  lustfärder.  En  svensk  ångare,  "City  of  Rock- 
ford", förde  då  sällskapen  upp  och  ner  på  Rockfloden,  tätt  vid  hvars 
strand  Rosendahl  ligger,  nu  "ett  bleknadt  minne  från  forna  dar". 

Brandstodsbolaget. 

Med  mera  framgång  har  "The  Rockford  Swedish  Mutual  Fire  In- 
surance Company"  krönts.  Det  började  sin  verksamhet  den  1  Augusti 
1873  med  100  medlemmar.  John  Erlander  bief  dess  president  och  G. 
A.  Salström  sekreterare.  Dess  fält  består  af  Rockford,  Barrett  och  Pe- 
catonica  townships,  hvarinom  det  har  tagit  försäkringar  till  ett  belopp 
$100,000.  Bästa  beviset  derpå,  huru  väl  allt  gått,  ligger  i  kassan,  der  en 
ren  behållning  af  $1,200  finnes. 

Tidningen  Nya  Sverige. 

Afven  på  tidningsliteraturens  område  hafva  Rockfords  svenskar 
försökt  sig.  1872  uppsattes  här  af  Aug.  Beckman  och  A.  W.  Schalin 
en  veckotidning  med  ofvannämnda  namn.  B.  betalte  fiolerna  och  S- 
spelade.  Vi  mena  att  den  förre  tillsläppte  kapitalet  och  den  senare  ta- 
langerna. Men  företaget  börjades  icke  i  en  lycklig  stund.  Det  varade 
endast  ett  hälft  år  eller  så,  hvarpå  det  dog.  Schalin  gjorde  detsamma 
hösten  1878,  då  han  i  Water  Valiey,  Miss.,  bortrycktes  af  koleran. 

John  Nelson  och  hans  Uppfinning. 

Bland  svenska  uppfinningar  i  Amerika  —  och  de  äro  hvarken  få  el- 
ler obetydliga  —  intager  John  Nelsons  strumpstickningsmaskin  ett  af 
de  främsta  rummen,  då  John  Ericsons  icke  tagas  med  i  räkningen.  Vi 
få  derför  lof  att  egna  den  och  uppfinnaren  en  särskild  uppmärksamhet 
medan  vi  äro  i  Rockford.  Först  några  biografiska  upplysningar  om 
mannen. 


tiji-K,   (Q/7&<u& 


-ai^s 


ROCKFORD. 


?=> 


Se  sid.  301. 


217 
Han  är  densamme  vi  nämnt  i  början  och  tillhör  alltså  Rockfords 
svenska  avantgarde.  Han  är  född  i  Kärråkra  af  Westergötland  den  5 
April  1830  ;  utvandrade  1852  och  hamnade  i  Chicago,  der  han  uppehöll 
sig  några  veckor,  begaf  sig  sedan  till  St.  Charles,  derifrån  samma  år  till 
Rockford,  derifrån  efter  en«kort  tid  till  Elgin,  hvarest  han  arbetade  på 
en  jernväg  några  månader  och  derifrån  tillbaka  till  Rockford.  Här  blef 
han  nu  sjuk,  men  tillfrisknade  omsider  och  återvände  till  Elgin  och  Chi- 
cago. Efter  att  hafva  tillbringat  någon  tid  i  en  svarfvare verkstad  der- 
städes.  blef  Rockford  åter  hans  mål  1854,  men  1856  reste  han  till  Syca- 
more  och  dref  der  en  liten  svarfvarerörelse  ett  års  tid  för  att  1857  ännu 
en  gång  pröfva  lyckan  i  R.,  och  der  stannade  han  nu  och  underhöll  sig 
och  de  sina  med  snickare-  och  svarfvarearbete,  först  för  andra,  men  se- 
nare för  egen  räkning.  Begåfvad  med  mekaniska  anlag,  började  han, 
då  han  nu  kom  i  mera  lugn,  att  fundera  på  ett  och  annat  i  uppfinnings- 
väg.  När  han  1867  besökte  en  utställning  i  Chicago  och  der  såg  en 
stickmaskin,  väcktes  hos  honom  tanken  på  möjligheten  att  förbättra 
denna  uppfinning.  Så  starkt  fick  denna  tanke  makt  med  honom,  att 
han  två  år  senare  sålde  sin  verkstad  för  att  uteslutande  egna  sig  åt  ar- 
betet på  den  blifvande  maskinen.  Hösten  1870  hade  han  frambragt  en 
ganska  vacker  sådan.  Den  förfärdigade  en  strumpa  på  några  minuter, 
men  den  gjorde  icke  helgjutna  strumpor  ;  handarbete  fordrades  för  deras 
fulländning.  Detta  tillf redsstälde  icke  Nelsons  åstundan  ;  han  ville  se 
en  fullkomlig  strumpstickningsmaskin,  och  en  sådan  hade  han  fram- 
bragt 1873,  ehuru  den  sedan  dess  undergått  åtskilliga  förändringar,  af- 
sedda  att  göra  uppfinningen  mera  praktisk.  Man  ser  nu  22  af  dessa 
mekaniska  under  i  ständig  verksamhet,  medan  6  andra  skötas  af  hans 
son  William  och  dennes  kompanjon.  I  Manchester,  staten  New  Hamp- 
shire, sysselsättas  21  och  i  Frankrike,  der  N.  uppehöll  sig  10  månader 
förlidet  år,  i  och  för  att  göra  sin  uppfinning  bekant,  är  redan  ett  större 
antal  i  gång  samt  patent  uttaget  för  hela  Europa.  Sedan  hemkomsten 
har  han  börjat  tillverka  dem  för  allmän  afyttring  i  Amerika. 

Vi  vilja  icke  försöka  beskrifva  den  besynnerliga  tingesten.  Det  kan 
vara  nog  att  nämna,  det  den  i  sitt  för  oss  och  hvarje  annan  oinvigd  å- 
skådare  outransakliga  inre  upptager  från  närstående  bobiner  åtskilliga 
trådar,  de  der  4  minuter  senare  framkomma  under  maskinen  i  form  af 
en  fullkomlig  strumpa,  med  häl,  tå  och  allt,  färdig  att  träda  på  foten. 
När  den  ena  strumpan  är  färdig  faller  hon  i  en  korg,  ännu  med  en  en- 
kel tråd  sammanhängande  vid  den  nästföljande,  och  så  undan  för  un- 
dan, allt  af  sig  sjelft.  En  gosse  sköter  15  maskiner,  och  dessa  sticka 
hvar  sina  6  dussin  på  11  timmar  till  en  arbetskostnad  af  —  en  cent  per 
dussin.  Dessa  strumpor  äro  i  alla  afseenden  bättre  än  de  handstickade, 
och  lefver  Nelson  några  år  till  —  och  ingen  orsak  fins,  hvarf ör  han  icke 


218 

skulle   det   —  får  hans  vänner  nöjet  se  honom  såsom  en  af  vesterns  ri- 
kaste män. 

Abbetabe-Bolagen. 

• 

I  tidningen  Svenska  Tribunen  förekom  i  ett  nummer  sommaren 
1879  en  längre  redogörelse  för  dessa  bolag.  Ett  utdrag  der  ur  kan  tjena 
vårt  ändamål.     Tidningen  yttrade: 

Den  långvariga  krisen  har,  •  om  ej  så  svårt  som  på  många  andra 
ställen,  dock  kännbart  nog  gjort  sig  gällande  äfven  i  Rockford.  På 
grund  häraf  hafva  kapitalisterna  icke  försummat  att  göra  indragningar 
på  arbetslönerna,  och  detta,  jemte  de  många  nya  tankar,  som  i  dag 
väcka  arbetaren  till  ett  lifligare  medvetande  om  sin  rätt  såsom  menniska 
och  medborgare,  har  kommit  honom  att  utfundera  något  sätt  hvarpå 
han  skall  kunna  tillgodogöra  sig  denna  rätt  utan  att  inkräkta  på  ka- 
pitalistens eller  genom  någon  våldsam  rörelse  öf  verändakasta  den  rå- 
dande samhällsordningen,  för  att  på  dess  ruiner  anställa  tvifvelaktiga 
experimenter  —  experimenter  som,  för  så  vidt  de  hittills  företagits,  va- 
rit till  föga  fromma  för  någon. 

Man  försökte  i  stället  hvad  den  fredliga,  på  samverkansprincipen 
grundade,  fliten  kunde  göra.  Några  svenska  arbetare  började  tänka  på 
att  ena  sina  pekuniära  och  fysiska  krafter  för  något  industrielt  ända- 
mål. Denna  tanke  mognade  omsider  och  bar  frukt  i  handling.  Ett  bo- 
lag för  möbeltillverkning  bildades,  en  fabrik  anlades  och  arbetet  inled- 
des, och  härmed  var  isen  bruten  tör  den  vackra  tanken. 

Namnet  på  detta  bolag  är :  "The  Forest  City  Furniture  Company". 
Det  erhöll  sin  oktroj  1875.  Grrundmedlemmarnes  antal  var  15,  alla 
svenskar.  Det  i  oktrojen  nämnda  kapitalet  var  50,000  dollars  och  ak- 
tiernas antal  50,  hvadan  hvarje  akties  värde  vardt  $1,000,  hvaraf  hälften 
genast  inbetaltes.  Bolaget  började  således  sin  verksamhet  med  $25,000. 
Men  detta  var  icke  allt.  Enigheten,  modet,  kraften  och  den  lugna  till- 
försigten  utgjorde  mer  än  denna  summa  för  företagets  framgång.  Och 
derför  har  det  också  gått  stadigt  framåt  år  för  år,  så  att  i  fabriken —  en 
af  bolaget  ägd  större  stenbygnad  —  sysselsättas  nu  100  arbetare,  de  der 
tillverka  för  $125,000  om  året.  Rörelsekapitalet  har  under  tiden  stigit 
till  $75,000,  och  för  att  så  mycket  bättre  kunna  utveckla  aflären,  har 
man  intagit  några  med  penningar  försedde  amerikanare.  En  af  dem, 
Mr.  Gilbert  Woodruff,  är  nu  bolagets  president  och  Mr.  L.  P.  Ross  se- 
kreterare samt  kassör,  medan  vår  landsman  hr.  A.  C.  Johnson  är  super- 
intendent öfver  arbetet.  Allt  går  väl.  Hvar  och  en  är  nöjd,  glad  och 
förhoppningsfull. 

När  "Forest  City1'  hade  kommit  väl  i  gång  utgingo  derur  några  af 
mecilemmarne  och  bildade,  tillsammans  med  andra  svenskar,  ett  nytt  bo» 


219 

lag,  som  heter  "The  Union  Furniture  Co."  Detta  började  sin  verksam- 
het 1876  med  $10,000  —  en  tredjedel  af  det  i  oktrojen  nämnda  maximi- 
beloppet —  fördelade  på  25  personer  och  300  aktier.  Under  de  första 
åtta  månaderna  af  sin  tillvaro  sålde  det  fabrikater  till  ett  värde  af 
$20,000;  andra  året  steg  det  till  $35,000,  det  tredje  till  $40,000  och  kom- 
mer detta  år  att  uppgå  till  minst  $60,000. 

Det  använder  f.  n.  50  arbetare,  hvar  och  en  af  hvilka  i  medeltal  för- 
tjenar  $12  i  veckan  på  sitt  arbete,  som  är  jemnt  och  ständigt,  hvarjemte 
påräknas  minst  20  procents  vinst  å  de  insatta  penningarne,  hvilken 
vinst  de  hittills  lagt  till  rörelsekapitalet,  som  nu  är  $25,000.  Bolaget 
har  i  dag  en  skuld  å  $3,000  samt  utestående  fordringar  till  ett  belopp  af 
$9,000.  Dess  president  är  A.  Kjellberg,  sekreterare,  P.  A.  Peterson, 
kassör,  Jonas  Peters.    Alla  medlemmar  och  arbetare  äro  svenskar. 

Ett  tredje  svenskt  bolag  af  samma  slag  eger  Rockford  i  "The  Cen- 
tral Furniture  Co",  bildadt  sistlidne^  vinter  af  46  landsmän,  de  der  ge- 
nast uppbetalte  sina  aktier  efter  $500  stycket,  som  gör  grundkapitalet 
till  $22,500.  Embetsmän  äro:  president  S.  A.  Johnson  (medlem  af 
Merchant  Taylor-firman  Erlander  &  Johnson),  vice  president  L.  M. 
Noling,  sekreterare  Aug.  Peterson,  kassör  A.  P.  Floberg  samt  förestån- 
dare för  arbetet  A.  Gr.  Johnson  och  And.  Noling.  Arbetspersonalen 
utgöres  af  50,  bland  hvilka  de  allra  flesta  medlemmarne  återfinnas.  Be- 
ställningar ingå  så  fort  fabriken  hinner  utföra  dem,  hvilket  har  ingett 
bolaget  hopp  om  en  snar  utdelning.  The  Central  är,  i  likhet  med  The 
Union,  uteslutande  svenskt. 

Här  se  vi  således,  att  tre  blomstrande  svenska  arbetare-bolag  upp- 
stått på  en  jemf  örelsevis  kort  tidrymd,  under  hvilken  de  dock  till  kom- 
plett evidens  bevisat  den  gamla  satsen  att  "enighet  ger  styrka". 

Och  de  hafva  bevisat  mer:  de  hafva  bevisat  att  den  väg,  de  följt,  är 
den  enda  möjliga,  hvarpå  det  stora  arbetsproblemet  kan  lösas.  I  stället 
för  att  gräla  med  kapitalisterna  och  utarma  sig  i  trotsiga  strejker,  hafva 
de  gått  lugnt  till  verket  och  etablerat  sig  såsom  sina  egna,  för  att  prof  va 
sina  samfälda  krafter  emot  den  på  den  enskilda  handen  samlade  pennin- 
gen. Det  är  en  strid  emellan  penningar  och  arbete,  det  är  sant,  men 
dock  ingen  bitter  eller  blodig  strid,  utan  en  ädel  täflan  emellan  de  båda 
krafterna,  och  en  täflan,  i  hvilken  arbetet  med  det  kapital,  som  står  till 
dess  förfogande  såsom  stöd,  ovilkorligen  skall  besegra  kapitalet,  der  det 
med  arbetet  såsom  slaf  vill  tyrannisera  och  förtrycka. 

Jemte  dessa  bolag  finnas  här  två  andra :  "The  Merchants  Tailors' 
Stock  Company"  och  "The  Rockford  Union  Grrocery  Company". 

Det  förstnämnda  består  af,  såsom  det  sjelft  annonserar  sig,  "nio 
konstnärlige  skräddare",  hvilka  äro:  Nils  Thompson,  A.  Holmquist,  A. 
Holmin,  Ad.  Peterson,  Aug.  Peterson,  Oscar  F.  Rundquist,  O.  E.  Rund- 
quist,  C,  J.  Hedman  och.  James  H.  Smith.     Detta  bolag,  hvars  president 


220 

är  Ad.  Peterson,  sekreterare  N.  Thompson  och  kassör  Aug.  Holmin, 
började  sin  existens  den  20  Aug.  1878  med  ett  grundkapital  af  $3,482, 
eller  något  mer  än  en  tredjedel  af  den  summa  oktrojen  tillåter,  som  Si 
$10.000,  fördelade  på  100  aktier.  Värdet  af  dess  lager  är  $6,500.  Dess 
skuld,  hvaraf  $500  äro  till  bolagsmännen  sjelfva  för  outtagna  arbetslö- 
ner, är  mer  än  betäckt  af  utestående  fordringar.  Bolagets  butik,  som 
finnes  vid  en  af  stadens  förnämsta  gator  (Main  street),  är  elegant,  rym- 
lig och  inbjudande,  utsigten  för  lycka  i  afiären  den  allra  ljusaste  och 
harmonien  emellan  de  nio  förträfflig.  De  ha,  som  af  sifieruppgif  terna 
synes,  redan  fördubblat  sitt  kapital,  som  vill  säga  mycket  på  så  kort  tid. 

Grocery-bolaget  öppnades  den  16  Maj  1879,  då  den  öfvertog  den 
Peterson — Sällströmska  affären.  Det  är  grundadt  på  200  aktier  a  $25 
stycket  och  eger,  utom  11  direktörer,  till  president  hr  Lewis  Norling 
och  till  sekreterare,  kassör  och  föreståndare  hr  John  Z.  Rydberg. 

Rockford  har  således  5  på  association  fotade  svenska  bolag,  alla  bör- 
jade under  de  gynsammaste  auspicier  och  lof vande  för  framtiden.  Det 
har  rum  för  minstJlO  till,  hvarmed  vi  mena,  att  det  finnes  svenskar  nog 
att  bilda  så  många  och  säkert  äfven  företagsamhet.  Den  dag  torde  icke 
vara  fjerran,  då  landsmännen  i  Rockford  komma  att  ega  en  egen  plog- 
fabrik, maskinverkstad,  qvarn  och,  kort  sagdt,  allt  annat  som  beta- 
lar sig. 

Mindre  Firmor. 

I  handelsskräddarerörelsen  (Merchant  Tailors)  finnas  Erlander  & 
Johnson,  Johnson  &  Wall,  samt  Blomqvist  &  Ward.  Skomakare:  Jo- 
hannes Anderson,  John  Peterson,  William  Johnson,  John  Landin  och 
Alexander  Engstrand.  Viktualiehandlande:  M.  Hilliard  och  "the  Swe- 
dish  Globe  Tea  Company1'.  Klädeshandlare:  Augustus  Nelson.  Må- 
lare: C.  A.  Lundgren,  A.  Bergqvist,  A.  W.  Linden,  Gr.  M.  Hellberg  och 
Chas.  Nelson.  Apotekare:  Eksten  &  Brown.  Nipperhandlande:  Gu- 
staf Nordström  och  miss  G.  Peterson.  Spanmålsmäklare:  P.  Lindahl. 
Husbyggare:  H.  Peterson  och  O.  Borg.  Handskm åkare :  yiunthe&Hägg 
och  C.  Erickson.     Slagtare :  Frank  Stibb  och  G.  Flodall. 

Metodistk  yrk  an. 

Rockfords  första  svenska  metodistförsamling  kom  till  stånd  1854 
aller  1855,  då  den  vid  denna  tid  nitiske  predikanten  Källman  infann 
sig  och  vidtog  de  förberedande  åtgärderna  för  ett  samfunds  bildande; 
men  den  Källmanska  skapelsen  bestod  icke  profvet  för  någon  längre 
tid:  den  återgick  till  kaos  —  församlingen  upplöstes.  1861  gjordes  af 
V.  Witting  ett  nytt  och  lyckligare  försök,  ithy  att  den  menighet,  som 
då  genom  hans  mått  och  steg  stiftades,  vardt  bestående  och  är  nu  en  af 


221 

de  starkaste  af  de  svensk-metodistiska  i  Amerika.  Grundmedlemmarne 
voro  till  antalet  12,  nämligen  desse :  John  Abrahamson,  Anna  C.  Carl- 
son, Charlotta  L.  Anderson,  Mary  C.  Johnson,  John  Thoreson,  Martha 
Thoreson  (hans  hustru),  Adolf  Carlson,  Katrina  Carlson,  P.  A.  Peter- 
son med  hustru,  A.  Holmquist  och  Gustaf  Lundgren.  Två  år  senare 
inköptes  en  liten  träkyrka,  hvilken  flyttades  och  förbättrades  1868. 
Men  den  förblef  ändå  otillräcklig  för  behofven  och  anspråken,  hvarf  ör 
man  efter  några  år  gick  i  författning  om  uppbyggandet  af  en  splitter  ny 
tegelkyrka  på  samma  plats.  Detta  verkligt  intagande  tempel  invigdes 
187T  och  står  nu  såsom  ett  varaktigt  vitnesbörd  om  den  sjelfuppoöring 
svensken  är  mäktig  när  det  gäller  att  genom  yttre  verk  gifva  eftertryck 
åt  sin  inre  öfvertygelse.  Kyrkan  kostade,  utom  tomt  och  en  del  af  ar- 
betet, $7,400.  Vid  sidan  om  densamma  står  ett  litet  af  församlingen 
uppf ördt  pastorsboställe,  och  å  hela  kyrkegendomen  hvilar  $500  skuld. 
Medlemskapet  består  nu  af  151  personer,  och  pastorn  är  Herman  Lind- 
skog, född  i  Stockholm  1853.  Han  har  genomgått  Katarina  elementar- 
läroverk och  tagit  lilla  studentexamen,  stiftat  flera  af  Sveriges  metodist- 
församlingar  och  som  pastor  förestått  åtskilliga-,  såsom  den  i  Upsala 
och  Jönköping.  I  sistnämnda  stad  gifte  han  sig  med  Adolfina  Sheldon, 
jemte  hvilken  och  tvänne  barn  han  öfverreste  till  Amerika  1879. 

Församlingens  förste  pastor  var  Witting,  hvilken  mer  än  en  gång 
utsattes  för  rätt  allvarsamma  förföljelser  af  å  platsen  boende  landsmän, 
hvilka,  ehuru  icke  precist  så  noga  om  hvad  de  i  religiöst  afseende  trod- 
de, likväl  icke  fördrogo  några  "nyhetsmakare",  som  metodisterna  kal- 
lades. En  mörk  qväll  blef  han  under  gåendet  från  kyrkan  till  hemmet 
af  en  person  med  metod  i  sin  anti-metodism  öfverfallen  och  ganska  illa 
slagen.  Af  Witting  vänner  åklagad  härför,  måste  han  erkänna  sin  för- 
seelse, men  mäktade  icke  att  betala  plikten,  som  derpå  af  käranden  er- 
lades,  hvarpå  parterna  med  ett  handslag  skildes  såsom  vänner.  Detta 
var  en  triumf  för  hela  metodistsamfundet.  Men  ej  långt  derefter  fann 
W.,  då  han  en  söndagsmorgon  kom  för  att  förrätta  gudstjensten,  å 
kyrkdörren  en  uppspikad  skrif velse,  deri  han  hotades  med  många  grym- 
ma saker,  om  han  ej  genast  packade  upp  och  begåfve  sig  af,  och  en  an- 
nan gång  hade  man,  medan  folket  åhörde  hans  aftonföredrag,  fyllt  för- 
stugan med  ved,  så  att  utgång  genom  dörren  var  omöjlig.  Denna  bit-r 
terhet  mot  metodisterna  och  andra  från  den  lutherska  bekännelsen  af- 
vikne,  hafva  sedan  dess  småningom  försvunnit  och  några  riktigt  elaka 
förföljare  finnas  nu  icke.  Efter  W.  hafva  följande  predikanter  i  här  fö- 
rekommande ordning  verkat:  Albert  Ericson,  P.  Newberg,  S.  A.  We- 
stergren,  Oscar  Sjögren,  O.  Gunderson,  John  Lind,  And.  Westergren, 
S.  B.  Newman,  John  Wigren  och  D.  S.  Sörlin.  Metodisternas  organ, 
veckotidningen  Sändebudet,  börjades  i  församlingens  första  dagar  i 
Rockford  af  V.  Witting. 


222 

LUTHEKSKA   RyRKAH. 

Rockfords  lutherska  församling  stiftades  af  pastor  Erland  Carlson 
den  15  Januari  1854.  Antalet  personer,  som  då  inskrefvos  som  med- 
lemmar, var  77,  hvaraf  32  voro  barn.  Församlingens  förste  "trustees" 
voro  John  Lundbeek  och  Josef  Lindgren,  och  de  förste  diakonerne 
Jonas  Larson  och  Johan  Peterson,  hvilka  tvenne  året  derpå  efterträd- 
des af  Isak  Peterson,  C.  J.  Carlson  och  John  Nelson,  alla  ännu  lefvande, 
ehuru  blott  den  förstnämnde  är  medlem  i  församlingen.  Utom  desse 
må  följande  grundmedlemmar  nämnas:  Anders  G.  Anderson  från  Torpa 
i  Östergötland  med  hustru  och  två  barn,  Gustaf  Anderson  från  Odh  i 
Westergötland,  enkan  Lisa  Karin  Petersdotter  från  Bellö  i  Småland, 
enkan  Anna  Lisa  Johansdotter  från  Näfvelsjö  i  Småland,  bröderna 
Johan  och  Carl  Johanson  Sparf  från  Olmstad  i  Småland  och  Lars 
Grönlund  från  Ringstad  i  Westergötland,  drunknad  i  Rockford  den  24 
Juli  1877.  .  Denne  G.  bygde  den  första  kyrkan  1855.  Vidare  Jakob 
Rasmusson  med  hustru  och  5  barn,  Anders  G.  Edberg  med  familj, 
Carl  M.  Petterson  med  familj,  Sven  A.  Johnson,  John  Larson  och 
Johannes  Anderson. 

Till  byggandet  af  den  första  kyrkan  samlades  medel  genom  sub- 
skriptioner hos  amerikanarne,  hvilka  här  som  öfverallt  annorstädes  äro 
mycket  gifmilda,  när  det  är  frågan  om  sådana  företag.  Den  komité, 
som  uppdrogs  att  framlägga  församlingens  sak  inför  samhället,  bestod 
af  John  Nelson  och  Jonas  Larson.  Resultatet  af  dessa  bemödanden 
var  $650,  hvaraf  den  ännu  lefvande  domaren  S.  M.  Church  gaf  $50, 
åtföljda  af  några  uppmuntrande  ord.  Denna  kyrkas  dimensioner  voro 
28x45;  den  var  af  trä  och  kostade  färdig  $1000.  Med  åren  vardt  dock 
den  mycket  för  liten  för  den  alltjemt  i  antal  tilltagande  församlingen, 
hvilken  derför  omsider  gick  i  författning  om  uppförandet  af  en  ny, 
större  och  prydligare  bygnad  af  tegel,  som  nu  kan  räknas  till  ett  af  de 
vackraste  af  de  kristna  templen  i  denna  kyrkornas  stad.  Det  kostar, 
som  det  står,  omkring  $30,000.  Kommunikanternas  antal  är  nu  875 
och  hela  medlemantalet  1,475.  G.  Peters  har  sedan  16  a  17  år  tillbaka 
varit  församlingens  pastor. 

Församlingen  antog  i  sina  aldra  tidigaste  dagar  en  temligen  full- 
ständig konstitution,  som  innehåller  grunddragen  till  den  försam- 
lingsordning, hvilken  sedermera  antagits  af  Augustana-Synodens  alla 
församlingar. 


223 
PECATONICA. 

Omkring  14  mil  vester  om  Rockford  ligger  byn  Pecatonica  med  en 
svensk  befolkning  af  några  få  hundra  själar,  de  fleste  bosatte  såsom 
jordbrukare  i  närheten.  I  C.  M.  Peterson  finna  vi  vägbrytaren  för 
detta  svenska  nybygge.  Han  ankom  som  emigrant  till  Amerika  1854 
och  begaf  sig  på  höstsidan  samma  år  till  P.,  der  han  tillsammans  med 
en  vid  namn  Jabobson  köpte  sig  en  farm,  den  han  nu  är  ensam  egare  af. 
Före  desse  båda  hade  många  andra  landsmän  varit  vid  stället,  men  en- 
dast i  egenskap  af  arbetare  å  dendå  under  bygnad  varande  North  we- 
stern-banan, vid  hvars  fullbordande  de  begåfvo  sig  till  andra  orter.  Ja- 
cobson flyttade  till  Paxton  i  111.,  der  han  för  längesedan  aflidit.  Han 
var  gift  med  enkan  efter  And.  Anderson,  en  annan  af  Pecatonicas  för- 
ste svenskar,  hvilken  dog  några  år  efter  ankomsten.  Skräddarmästare 
L.  Segerström,  afliden  1879,  anlände  till  platsen  1855  och  dref  under 
många  år  en  ansenlig  rörelse  i  sitt  yrke.  Han  jemte  C.  M.  Peterson 
(Vadstena-bo)  m.  fl.  voro  med  vid  bildandet  af  den  lutherska  församlin- 
lingen  1857,  då  den  i  Rockford  som  pastor  fungerande  A.  Andrén  bi- 
trädde vid  organiseringen.  Denna  församling  har  nu  131  kommuni- 
kanter.  Kyrkbygnaden  värderas  till  $1,000.  Pastorn  namn  är  J.  A. 
Aurelius. 

Här  som  öfverallt  annorstädes  ha  alla,  hvilka  sökt  sin  bergning  på 
landet,  hunnit  en  sorgfri  ställning.  Deras  hemman  äro  ej  stora,  men 
jorden  är  god  och  kommunikationerna  gynsamma.  De,  som  bo  i  byn, 
sitta  i  egna  hem  och  reda  sig  väl,  äfven  de.  G.  O.  H.  Peterson  &  Falk 
drifva  skräddarerörelse  och  Kolberg  har  vagnmakareverkstad. 


&Anrr~» 


McLEAN  COUNTY 

ligger  midt  i  staten  och  är  derför  fritt  från  den  starka  köld,  som  ej  sällan 
hemsöker  Illinois'  nordligare  delar.  Dess  höjd  öfVer  sjön  Michigan  är 
220  fot.  Området  började  bebyggas  1822,  blef  county  1830  och  återin- 
deladt  1841,  då  det  reducerades  från  56  till  29  townships,  oaktadt  hvil- 
ket  det  ännu  är  statens  största  county.  Såsom  jordbruksdistrikt  är 
McLean  bland  de  allra  bästa.  Större  vattendrag  finnas  här  inga.  Den 
enda  plats  i  detta  county,  som  blifvit  bebygd  af  svenskar  är 


STADEN  BLOOMINGTON. 

Den  anlades  i  Juli  1831,  då  den  bestod  af  12  familjer.  Men  sam- 
hället växte  med  amerikansk  fart.  1836  var  befolkningen  450  ;  fjorton 
år  senare  var  antalet  1,611  ;  fem  år  till,  och  folksiffran  var  5,000 ;  1875 
hade  staden  17,000  och  nu  20,000  invånare.  Bloomington  har  namnet 
för  att  vara  statens  bäst  bygda  stad,  hvilken  den  obestridligen  också  är, 
då  ej  Chicagos  handelsdel  tages  med  i  räkningen.  Chicago — Alton-ba- 
nans  bolag  har  här  stora  verkstäder,  inom  hvilka  700  arbetare  stadigt 
sysselsättas  och  till  hvilka  månadtligen  utbetalas  $30,000  i  löner.  Kol 
upptäcktes  här  1867  och  nu  eger  staden  i  denna  industri  en  af  sina  för- 
nämsta näringskällor.  Man  köper  här  kol  för  $2.00  pr  ton,  när  det  be- 
talas med  $7.00  i  Chicago.  Flera  ypperliga  skolor  finnas  här,  ett  Wes- 
leyanskt  universitet,  ett  normal-läroverk  och  ett  "College"  deribland. 
•'The  Soldiers  Orphan  Home1'  hör  också  till  Bloomington. 

Flertalet  af  de  svenskar,  som  finnas  i  B.  har  hitkommit  på  de  se- 
nare åren.  För  10  år  sedan  utgjorde  hela  deras  antal  på  sin  höjd  50, 
men  hafva  sedan  dess  tiodubblats.  En  stor  mängd  af  dessa  arbetar  i 
kolgrufvorn a,  och  i  jern vägsverkstaden  äro  25  handtverkare  anstälde; 
resten  är  sysselsatt  i  hvarjehanda  yrken. 

M.  A.  Elmquist  från  staden  Ronneby  i  Sverge  hör  till  de  först  an- 
lände. Han  kom  1870,  då  han  likväl  fann  före  sig  tre  bröder  Fagerberg 
från  Döderhult  i  Småland.  Tvenne  af  desse  hade  då  bott  här  många 
år.  Den  äldste  eller  Karl  August  Reinhold  hade  utvandrat  så  tidigt 
som  1853  och  före  sin  ankomst  hit  (1865)  uppehållit  sig  i  Geneva,  Au- 
rora. Chicago,  Rockford  och  Shelby ville  i  Illinois  samt  Moberly,  Mis- 
224 


225 

souri.  Pehr  Johan  Alfred,  h vilken  anlände  till  landet  ett  år  och  till 
Bioomin gton  tre  år  senare,  har  också  uppehållit  sig  å  samma  platser 
*amt  i  Galesburg.  Den  tredje,  Axel  Wilhelm,  kom  till  B.  samma  år 
som  den  förstnämnde  efter  att  först  hafva  försökt  sin  lycka  i  andra  II- 
inois-städer  samt  i  Iowa  och  Missouri.  Alla  tre  inneha  förmånliga 
platser  i  jernbanbolagets  verkstäder,  der  äfven  Elmquist  arbetar  såsom 
nålare. 

Före  Elmquist  fanns  här  A.  Peterson,  hvilken  i  många  år  dref  en 
sodavattenfabriksrörelse  Utom  honom  träffas  här  Nels  Anderson,  in- 
Degripen  i  rörelse.     Han  sysselsätter  sig  med  viktualiehandelsaftärer. 

En  svensk  luthersk  församling  stiftades  den  8  Dec.  1872,  då  38  per- 
soner ingingo  som  medlemmar,  och  fem  år  senare  bygde  denna  i  nume- 
riskt afseende  klena  hjord  en  kyrka,  hvilken,  med  den  mark  hon  står  på, 
värderas  till  $1,800.  Medlemsantalet  är  nu  70,  men  ingen  prest  tjenst- 
?ör  för  närvarande. 


XI 


FORD  COUNTY. 

Denna  del  af  Illinois  har  ett  lika  besynnerligt  geografiskt  ntseende 
som  Rock  Island  county.  Det  är  26  mil  långt  och  6  mil  bredt,  liggande 
inklämdt  mellan  Iroquois  och  Livingston  counties.  Å  ett  ställe  anta- 
ger det  15  och  å  ett  annat  18  mils  bredd,  men  endast  för  att  straxt  der- 
på  sammandraga  sig  till  sin  förra  smala  remsa.  Det  organiserades  1859 
och  räknade  1870  en  befolkning  om  närmare  10,000  själar.  Landet  är 
nästan  allestädes  jemnt  och  på  många  ställen  sä  jemnt,  att  man  måste 
genom  dräneringssystemer  afleda  det  öfverflödiga  vattnet  i  regntid. 

Paxton  är  distriktets  förnämsta  stad  och  "County  seat".  Dess  in- 
vånareantal är  2,500. 


SVENSKARNE  I  OCH  OMKRING  PAXTON. 

Svenskarne  i  Paxton  och  dess  omnejd  ega  otvifvelaktligen  i  Sven 
Hedenskog  sin  tidigaste  föregångare.  Han  hade  i  Sverge  varit  inspek- 
tor vid  en  större  halländsk  egendom  och  utvandrade  med  sin  familj 
1857,  h vilket  år  han  äfven  slog  sig  ner  9  mil  vester  om  Paxton.  Här 
måste  han,  fattig  som  han  var,  underkasta  sig  många  försakelser,  men 
han  gick  segrande  igenom  profvet,  så  att  han  befann  sig  i  ett  godt  eko- 
nomiskt läge,  när  han  för  några  år  sedan  amyttade  till  Nebraska, 
hvarest  han  sedan  dött. 

1859  bosatte  sig  sjömannen  Carl  Anderson  och  en  annan  vid  namn 
Anders  Olson  (båda  helsingar)  här  i  trakten.  A.  har  emellertid  nu  be- 
gifvit  sig  till  Colorado,  här  efterlemnande  en  dotter;  men  O.  bor  med  fa- 
miljen qvar  å  en  farm  3  mil  söder  om  staden,  väl  försigkommen  hvad 
"detta  jordiska"  beträffar. 

När  man  1863  beslöt  att  hit  förlägga  Augustana-läroverket,  blef 
den  svenska  invandringen  till  orten  för  en  tid  betydligt  lifligare.  En 
öfverenskommelse  ingicks  då  med  Illinois  Central-jernbanbolaget  att 
svenskarne  skulle  nedsätta  sig  å  dess  till  afsalu  varande  land  och  att  lä- 
roverket skulle  såsom  kommission  erhålla  en  dollar  för  hvarje  såld  acre. 
Konsul  L.  P.  Hawkinson  i  Chicago  åtog  sig  agenturen  derstädes. 

Bland  dem,  som  nu  anlände,  var  Erik  Rasmusson  från  Gammals- 
torp i  Blekinge.  Han  hade  dock  redan  då  varit  i  landet  10  år,  hafvande 
226 


utvandrat  1853  och  då  bosatt  sig  i  Galesburgtrakten.  Han  träffas  ännu 
här  å  en  välodlad  farm  om  129  acres.  Vidare  kommo  samma  år  (1863) 
till  Paxton-nybygget  Carl  Larson,  Erik  Carlson,  John  Anderson  och 
A.  M.  Hanson,  alla  ännu  vid  lif  och  hälsa  samt  egare  af  vackra  farmar, 
som  skänka  dem  i  rikligt  mått  allt  hvad  de  behöfva.  Året  derpå  med- 
förde till  Paxton  J.  H.  Wistrand,  hvilken  dref  framgångsfull  handels- 
rörelse till  1875,  då  han  medföljde  läroverket  till  Rock  Island  och  ge- 
nast etablerade  en  affär  i  Moline.  Peter  Hedberg  uppträdde  i  P.  samma 
år  och  skötte  i  början  en  brädaffär,  men  sysselsatte  sig  sedan  med  andra 
saker,  blef  omsider  fredsdomare  och  ännu  senare  uppbördsman.  Dålig 
hälsa  tvang  honom  emellertid  att  1873  begifva  sig  till  Colorado,  der  han 
nu  vistas  och  är  skandinavisk  konsul  i  Denver. 

Från  Attica  i  Indiana,  der  Hedberg  uppehöll  sig  före  ankomsten  till 
Paxton,  kom  1865  ett  större  antal  svenskar  till  detta  nybygge.  Bland 
dem  voro  Fredrik  Björklund,  Carl  Fager,  John  Svan,  John  Johnson, 
Carl  Peterson,  Peter  Larson,  Carl  Johnson,  Adolf  Johnson  och  John 
Nelson,  alla  jemte  familjer  ännu  i  lif  vet  och,  med  undantag  af  Larson 
och  Nelson,  hvilka  äro  köpmän,  sysselsatte  med  jordbruk. 

Invandringen  till  orten  fortfor  stadigt  ända  upp  till  1870.  Sedan 
dess  ha  lika  många  utflyttat  till  de  vestligare  staterna  som  andra  in- 
kommit från  Sverige  jemte  annorstädes  i  Amerika  belägna  svenska  ny- 
byggen. Om  landsmännen  bör  anmärkas  att  de  slagit  sig  fram  med 
beundransvärdt  mod  och  intagit  oberoende  ställningar,  när  deras  ame- 
rikanska grannar  ofta  nog  misslyckats.  Hemligheten  härtill  får  väl 
sökas  i  större  flit  och  strängare  sparsamhet.  Landet  i  trakten  är  och 
har  alltid  varit  billigare  än  i  statens  nordligare  delar,  Så  kallade  "im- 
proved  farms"  (odlade  och  bebygda)  kunna  köpas  efter  $25  a  $35  pracre. 
Hela  antalet  svenskar  i  omkring  Paxton  anslås  till  1,000. 

Ingenstädes  utom  i  New  Boston  finnas  i  förhållande  till  de  svenska 
befolkningen  så  många  svenska  aflärsmän  som  i  Paxton,  och  ingenstä- 
des göra  heller  svenskarne  bättre  affärer.  Men  det  är  naturligt  att  de 
ej  skulle  lyckas  hälften  så  väl,  om  de  ej,  som  dock  är  händelsen,  bero 
lika  mycket  på  amerikanska  som  på  svenska  kunder. 

Ett  af  de  mera  framgångsfulla  svenska  företagen  är  Nels  Dahl- 
grens plog-  och  maskinverkstad.  D.,  som  förut  hade  arbetat  hos  Deere 
&  Co.  i  Moline,  kom  till  Paxton  1865  och  började,  på  en  mycket  liten 
skala,  rörelsen  samma  år.  Hans  fabrikater,  isynnerhet  plogarne,  iingo 
snart  rykte  om  sig  såsom  förträffliga,  de  bästa  i  marknaden.  Härige- 
nom steg  efterfrågan  och  i  samma  mån  utvidgades  fabriken  ;  så  att  D. 
1871  var  i  stånd  att  tillverka  300  plogar  och  40  "cultivators".  Egde 
hans  verkstad  ett  för  den  allmänna  marknaden  bättre  läge  och  vore  D. 
mera  spekulativ  än  han  är,  skulle  han  lätt  kunna  fördubbla  rörelsens 
omfång  ;   men  han  är  en  af  de  få  män,  som  äro  visa  nog  att  gå  lång- 


228 

samt  och  säkert,  hvarfär  han  också  är  nöjd  med  den  framgång  han 
rönt.  Hans  förtjenst  är  emellertid  proportionsvis  större  än  de  större 
fabrikanternas,  emedan  han  säljer  sina  f  abrikater  direkt  till  kunderna, 
när  de  andras  gå  igenom  en  mängd  kommissionärers  händer.  Ehuru 
kapaciteten  af  hans  verkstäder  nu  är  tillräcklig  för  tillverkning  af  500 
plogar  om  året,  tillverkar  han  icke  mer  än  80,  som  är  nog  för  hem- 
marknaden. 

Sedan  märkas  här  först  Gustaf  Sandberg,  hvilken  har  en  större 
vagnmakare  verkstad;  Svenning  Anderson,  smed;  J.  P.  Lindström,  mö- 
belfabrikant; Källstrand  &  Mellby,  målare;  A.  J.  Laurence,  hår-, 
lärftskram-  och  nipperhandlande;  John  F.  G.  Helmer,  denf  örnämste 
apotekaren;  Peter  Larson,  stadens  störste  handelsskräddare;  John  Nel- 
son,  handlande  med  färdiggjorda  kläder;  Fred.  Telander,  jernkramhand- 
lande;  N.  G.  Egnell,  möbelhandlande;  Nels  Youngren,  John  Crantz, 
And.  Anderson,  P.  A  Berggren  och  L.  Rodin,  alla  viktualiehandlanden; 
Sheldon  &  Svanson,  skofabrikanter;  P.  A.  Berggren,  fotograf  och  Sven 
Lundberg,  tegelslagare  3  mil  utom  staden,  der  han  årligen  tillverkar  i 
million  tegel. 

I  kyrkligt  hänseende  hafva  landsmännen  varit  lika  omtänksamma 
här  å  orten  som  öfverallt  annorstädes.  Den  svensk  lutherska  försam- 
lingen bildades  af  prof.  Hasselqvist  1863.  De  första  gudstjensterna  höl- 
los  då  uti  ett  gammalt  skolhus,  som  tillhörde  läroverket  och  som  tje- 
nade  till  kyrka  till  1872,  då  ett  nytt  vackert  tempel  bygdes.  Dess  di- 
mensioner äro:  längd  80,  bredd  40  och  höjd  20  fot,  hvartill  kommer  den 
100  fot  höga  spiran.  Kostnaden,  inredningen  inberäknad,  uppgick  till 
$11,000.  Om  predikstolen  må  anmärkas  att  den  är  den  dyrbaraste  i 
hela  verket  och  den  vackraste  i  hela  staten,  för  så  vidt  granskningen 
icke  företages  utom  de  svenska  kyrkorna. 

Kommunikanternas  antal  är  365  och  medlemmarnes  600.  Sön- 
dagsskolan besökes  af  150  lärjungar.  Pastor  är  A.  Edgren,  född  i  Ne- 
dra  Ulleryd,  Vermland,  den  3  Jan.  1844,  anländ  till  Amerika  1870  och 
prestvigd  i  Paxton  den  29  Juni  1873. 

Den  svensk-lutherska  missionsförsamlingen  kom  till  stånd  i  Nov. 
1878  med  75  medlemmar  och  A.  P.  Palmquist  till  pastor.  Året  derpå 
bygdes  kyrkan  till  en  kostnad  af  $1,500.  Medlemskapet  har  smånin- 
gom ökats  till  135  personer. 

Sällskapet  Svea  har  existerat  sedan  1877  och  befinner  sig  nu  uti  ett 
rätt  blomstrande  tillstånd,  ehuru  medlemskapet  ännu  icke  nått  någon 
högre  siffra  än  25.  Dess  mål  är  att  bereda  medlemmarne  nöje  och  un- 
derstöd. Svea  har  redan  utbetalt  en  ganska  vacker  liten  summa  i  sjuk- 
hjelp  och  gjort  en  ansenlig  början  till  biblioteksfond.  De  närvarande 
embetsmännen  äro:  president,  Henry  Pierson;  vice  president,  John  A. 


229 

Nelson;  sekreterare,  John  F.  G.  Helmer;  kassör,  Gust.  Sandberg  och 
bibliotekarie,  Aug.  Smith. 

"The  Swedish  Cornet  Band"  bildades  af  några  musikaliska  sven- 
skar i  Oktober  1877  med  A.  Gr,  Palmblad  till  ledare.  Medlemmar  äro : 
John  A.  Nelson,  C.  A.  Larson,  G.  Hanson,  A.  E.  Sheldon,  Gr.  Svenson, 
G.  A.  Landberg,  A.  Hegström,  A.  G.  Anderson  och  G.  Sandberg. 

På  det  politiska  fältet  har  John  F.  G.  Helmer  intagit  plats  såsom 
likskådare  (Coroner),  hvilket  embete  han  innehaft  4  år.  Fredsdomare 
har  utom  ofvannämnde  P.  Hedberg  äfven  And.  Lindström,  nu  i.  Chi- 
cago, varit,  och  skattuppbördsmannasysslan,  som  förr  innehafts  af 
samme  Hedberg  och  Sven  Peterson,  innehaf ves  för  närvarande  af  A.  J. 
Anderson. 


FARMERSVILLE 

ligger  9  mil  vester  om  Paxton  och  utgör  midtelpunkten  för  ett  stort 
svenskt  nybygge,  som  daterar  sin  uppkomst  ifrån  1863 — i  eller  samma 
tid  som  såg  Augustanaläroverkets  ankomst  till  Paxton. 

Om  landsmännen  här  är  det  icke  mycket  af  allmänt  intresse  att 
säga,  emedan  de  alla  bo  så  skilda  från  hvarandra,  ett  förhållande,  som 
gjort  att  de  icke  någon  annan  gemensam  historia  än  kyrkohistorien. 

En  svensk-luthersk  församling  åvägabragtes  1863  och  1867  byg- 
des  en  kyrka  för  $4,000  samt  ett  pastorsboställe  för  $2,000.  Medlem- 
marnes  antal  225. 

Detta  nybygge  sträcker  sig  långt  norr  upp  och  vid  stationerna 
Elliot  och  Gibson  finnas  åtskilliga  svenskar.  Vid  den  förstnämnda  id- 
kar Frank  W.  Johnson  smedsrörelse. 

Vid  Gibson  bo  20  svenska  familjer,  de  der  1878  bildade  ett  samfund 
som  emellanåt  betjenas  af  pastor  J.  E.  Nyström  från  Farmersville. 
Denne  Nyström  är  född  den  24  Maj  1851  i  Motala,  utvandrade  1877  och 
prestvigdes  i  Chicago  1879.  Svenskarne  häromkring  äro  somliga  dags- 
verkare  och  några  arrendatorer  af  mindre  farmar.  N.  E.  Eklund  och 
John  F.  Johnson  idka  skomakarerörelse. 

Äfven   Paxton-nybygget  eger  förgreningar,  som  sträcka  sig  in  uti 
Champaign  county,  hvarest,  vid  Rnntoul,  firman  Svedberg,  Dahlgren  & 
Co.  eger  en  större  vagnmakare  verkstad  och  John  Lindelöf  skomakare- 
rörelse. 

Öster  om  Paxton  ligger  Rankin,  hvarest  en  liten  svensk-luthersk 
församling  funnits  sedan  1875. 

Ford  countys  hela  svenska  befolkning  torde  kunna  anslås  till  1500 
personer,  de  der  alla  stå  sig  väl. 


VERMILLION  COUNTY 

OCH  DESS  SVENSKÅK. 

Detta  county  började  intagas  af  hvitt  folk  omkring  1820  och 
blef  genom  statsakt  county  1826,  då  det  omfattade  äf  ven  Champaign, 
Ford,  Iroquois,  Livingston,  Gundy  och  Will  counties;  det  sträckte  sig 
till  och  med  ända  upp  till  och  inbegrep  Chicago,  som  vid  denna  tid  van- 
ligtvis kallades  Fort  Dearborn.  Sedan  countiet  reducerades  till  sitt 
närvarande  areal  har  det  gjort  stora  framsteg  och  anses  nu  såsom  ett 
af  de  rikaste  i  staten.  Det  var  för  ett  par  år  sedan  utan  skuld.  Det 
lät  då  uppföra  ett  uCourt  House",  som  kostade  $120,000  och  ett  county 
fängelse  till  en  kostnad  af  $60,000.  I  norra  delen  af  Vermillion  har 
Förenta  Staternas  regering  låtit  bygga  ett  observatorium  för  signal- 
kåren. 

Vermillions  enda  egentliga  stad  är  Danville,  som  företer  en  öfver- 
raskande  anblick  på  grund  af  dess  ovanligt  rena  skick.  Husen  äro  väl 
bygda  och  gatorna  torra  nästan  hela  året.  Vägarne  utåt  landet  äro 
stenlagda  och  grusade  flera  mil. 

Invånarnes  antal  var  1870  10,000  själar,  men  torde  nu  vara  18,000. 
Ifrån  staden  utgå  jernbanor  i  sju  olika  riktningar  och  flera  nya  förvän- 
tas. En  af  dess  förnämsta  näringskällor  är  kolbrytningen.  Här  fin- 
nas nämligen  ett  större  antal  "shafts"  eller  brott,  samt  dessutom  s.  k. 
"banks1',  i  dagen  lagda  och  utan  nedgång  tillgängliga  kolförråd.  Mil- 
lioner ton  utföras  årligen  och  på  platsen  säljes  kol  för  5  cents  busheln. 
Under  bygnad  är  tör  närvarande  en  stärkelse-  och  glukose-fabrik,  som, 
då  den  blir  färdig  och  i  gång,  kommer  att  förbruka  2  a  3,000  bushels 
majs  och  gifva  sysselsättning  åt  3  a  400  personer.  Sex  goda  hoteller, 
5  ångqvarnar,  2  theatrar,  2  banker,  5  apotek,  en  brandkår  med  ångspru- 

tor  och  ett  par  dussin  kyrkor  finnas  härstädes. 

t 

SVENSKABltfE. 

Danville  är  den  enda  plats  i  Vermillion  hvarest  något  ett  större 
antal  svenskar  nedsatt  sig.  Den  förste  hit  invandrade  svensken  är  Al- 
bert Freeman,  född  1831  i  Kalmar  län  och  anländ  till  Amerika  1869. 
Hans  första  uppehållsort  var  G  älva,  men  blott  för  en  kortare  tid.  Han  for 
nämligen  samma  år  jemte  sin  familj  och  ett  litet  annat  sällskap  sven- 
skar till  Danville  och  började  genast  i  kompaniskap  med  C.  Wahlgren, 
230 


231 

en  målarerörelse,  den  han  fortsatt  på  ensam  hand  sedan  W:s  hemresa 
till  Sverge  för  en  tid  sedan.  Näst  Freeman  och  sedan  Gustaf  Stjern- 
ström  från  Falun  samt  Bengt  Anderson  och  hans  hustru  från  Mörarp  i 
Skåne  aflidit,  må  nämnas  Carl  Johanson,  som  är  från  Malmö,  kom  till 
Danville  1869  och  idkar  nu  handelsrörelse  vid  Junction,  ej  långt  här- 
ifrån; Anders  Hall  jemte  familj,  född  å  Getterön  nära  Varberg  1838  ; 
Johan  Edvard  Anderson  Burns  från  Hjortq värns  bruk  i  Nerike;  Aug. 
Anderson  från  Brådlanda  i  Dalsland  jemte  4  söner,  alla  anstälde  i  jern- 
banbolagets  verkstad;  J.  O.  Lindström,  skomakare  till  yrket,  född  i 
Stockholm;  Johan  Aron  Carlson  från  Lönneberga  nära  Varberg;  Olof 
Bengtson  från  Malmö,  anstäld  vid  Danvilles  ena  ångqvarn;  Olof  An- 
derson från  Frändefors  i  Dalsland,  också  sysselsatt  vid  ångqvarnen,  samt 
Eric  Person  m.  fl. 

Flere  af  de  här  uppräknade  hafva  varit  bosatte  på  andra  orter  inom 
landet  innan  de  kommo  hit  och  äro  derför  temligen  väl  bekante  med 
lifvet  i  nya  verlden.  De  höra  alla  till  den  stadiga  arbetsamma  klassen 
och  hafva  vunnit  mycket  förtroende  ibland  amerikanarne.  De  sträfva 
alla  att  erhålla  egna  hem.  Ej  så  få  ha  redan  hunnit  detta  mål  och  An- 
derson, Person,  Lindström  och  Bengtson  ha  nedlagt  betydliga  summor 
på  förbättringar  och  försköningar  af  sina  tomter  och  boningar. 

När  man  lemnar  staden  och  begifver  sig  i  nordvestlig  riktning  stö- 
ter man  på  ett  litet  svenskt  nybygge,  hvars  äldste  invånare  är  Olof 
Hallberg  med  familj,  hvilken  ditkom  från  Indiana  1872.  Vidare  bo  här 
bröderna  Anders  och  Lars  Fredrikson,  Carl  Person,  Anders  Johnson  och 
Andrew  Covert,  alla  från  Frändefors  i  Dalsland,  samt  några  andra  se- 
nare anlände.  Alla  dessa  arbeta  vid  kolgrufvorna  och  reda  sig  mycket 
väl.  Såsom  jordbrukare  i  trakten  märkas:  Lars  Anderson  från  Frände- 
fors, som  varit  här  sedan  1876,  då  han  kom  från  Warren  i  Indiana, 
hvarest  han  idkade  garfvarerörelse.  Peter  Peterson  från  Löt  å  Öland 
har  varit  i  trakten  sedan  1874.  hvilket  år  äfven  Alf.  Strandberg  från 
Vermland  hitanlände  från  Indiana.  Gustaf  Johnson  (trädgårdsmästare 
hos  Mr.  John  Cannon)  är  från  Mark  i  Vestergötland  och  har  varit  här 
sedan  1870. 

I  politiskt  hänseende  äro  alla  dessa  svenskar  republikaner  och  i  re- 
ligion luteraner,  ehuru  de  ännu  icke  mäktat  åstadkomma  någon  för- 
samling. 


r**rt^*^^  c^^sefo  ^^^ö«^art*Tr-» 


SVENSKARNE  I  CHICAGO. 

När  en  gång  en  framstående  engelsman  stod  i  begrepp  att  afresa 
från  sitt  fädernesland  för  att  göra  ett  besök  i  Förenta  Staterna,  yttrade 
till  honom  den  store  statsekonomen  Richard  Cobden  dessa  ord:  "Glöm 
ej  att  se  två  ting  i  Amerika  —  Niagarafallet  och  Chicago." 

Den  besökande  britten,  hvilken  var  professor  Goldwin  Smith,  följ- 
de rådet  och  erkände  efteråt  att  de  två  nämnda  tingen  verkligen  voro 
sevärda^  ja,  att  de  hörde  till  Amerikas  främsta  märkvärdigheter.  Och 
detta  var  ändå  för  omkring  20  år  sedan,  då  Chicago  var  endast  en  by  i 
jemförelse  med  hvad  det  i  dag  är.  Hvad  som  emellertid  slog  Smith  med 
förvåning  var  att  en  sådan  "by"  hade  kunnat  uppstå  på  knappa  25  år- 
Men  läsaren  vet  att  vår  tids  Chicago  är  blott  ett  årtiondes  verk,  oaktadt 
hvilket  det  är  minst  tio  gånger  så  sevärdt  som  det  Chicago,  mr  Smith 
såg  och  förvånade  sig  öfver. 

År  1830  var  platsen  hvad  den  då  för  30  år  hade  varit,  nämligen  en 
s.  k.  "militärpost,"  vid  hvilken  fans  ett  dussin  bygnader,  hvilka  icke 
voro  af  det  aldra  bästa  slaget.  (Vidare  härom  finnes  i  den  historik  öf- 
ver staten,  hvarmed  detta  verk  börjar.)  1833  var  det  som  rörelsen  fick  lif 
och  byggandet  någon  nämnvärd  fart.  Dock  funnos  här  vid  den  tiden 
endast  omkring  50  familjer,  de  der  icke  hade  tid  att  göra  mycket  vid 
sidan  om  sitt  förnämsta  värf,  som  var  att  kämpa  en  strid  på  lif  och  död 
med  gyttjan  hvari  allt  lefvande  hotades  med  undergång. 

Påföljande  år  lär  hafva  hitbragt  2,000  menniskor.  Hvad  dessa  ny- 
byggare egentligen  gjorde  förtäljer  icke  historien,  men  den  nämner,  att 
de  samma  år  förströdde  sig  med  skallgång  efter  en  björn,  som  hade  an- 
träffats i  den  trakt,  som  nu  utgör  stadens  hjerta.  Sedan  de  hade  fått 
nallt  i  kragen  och  gifvit  honom  dödsknäppen,  anstälde  de  modige  män- 
nen en  allmän  varg-jagt,  hvilken  lyckades  så  väl,  att  40  odjur  lågo  vid 
aftonens  inbrott  dödade  här  och  der  öfver  den  mark,  som  nu  genomskä- 
res af  stadens  förnämsta  gator. 

Året  derpå  hade  invånareantalet  ökats  till  8,000;  ett  år  till,  och 
siffran  hade  stigit  till  4,000,  och  så  vidare  år  för  år,  till  dess  att  staden 
1860  beboddes  af  111,000  personer.  Nu  uppgår  befolkningens  antal  till 
500,000,  hvartill  kan  läggas  antalet  af  dem,  som  bygga  och  bo  å  de 
många,  med  Chicago  sammanhängande  förstäderna,  hvilka  snart  nog  tor- 
de blifva  i  "huf  vudstaden"  inkorporerade  delar  —  och  då  varder  siffran 
ökad  med  100,000.  Så  lågt  inledningsvis.  Att  fortsätta  och  skildra 
232 


<>\    m&.    tgjtoau&Méén. 


CHICAGO. 


Se  sid.  295. 


233 

Chicagos  tillväxt  och  utveckling  blefve  ett  verk,  som  skulle  upptaga  tio 
gånger  så  stort  rum  som  det,  vi  i  vår  plan  bestämt  för  denna  bok.  För 
öfrigt  är  det  ej  vår  uppgift  att  skrifva  Chicagos  historia,  utan  endast  att 
lemna  en  kort  teckning  af  den  del  vårt  folk  tagit  i  det  arbete,  som  på  en 
så  förundransvärd  kort  tid  frambragt  ett  så  förvånansvärdt  stort  och 
mäktigt  resultat.  Att  göra  detta  så  fullständigt  som  vi  gjort  i  fråga  om 
de  andra  svenska  Illinois-kolonierna  är  helt  enkelt  omöjligt.  Ty,  som  lä- 
saren väl  inser,  finnes  här  icke  den  tillgång  på  underrättelser,  som  man 
har  i  de  å  landet  eller  i  de  mindre  städerna  existerande  kolonierna.  Der 
träffar  man  merändels  flere  af  de  förste  nybyggarne,  hvilka  ega  i  friskt 
minne  alla  med  koloniens  uppkomst  förenade  personer  och  förhållanden. 
Men  så  ej  här.  Det  fins  f.  n.  i  Chicago  ej  mer  än  en  svensk  qvar  utaf 
de  landsmän,  som  kunna  sägas  hafva  utgjort  den  hit  stälda  svenska  ut- 
vandringens förpost.  Denne  är  And.  Larson,  nu  en  gammal  vorden 
man,  men  ändock  i  besittning  af  ett  minne,  hvarur  han  är  mäktig  att 
framkalla  nästan  allt,  som  kommit  under  hans  observation  sedan  hit- 
komsten  1846.  Till  hans  uppgifter,  som,  i  förbigående  sagdt,  fullkom- 
ligt sammanstämma  med  hvad  andra  på  platsen  äldre  landsmän  hört  af 
hädangångne  och  bortflyttade  pionierer,  måste  vi  derför  hvad  Chicago- 
koloniens tidigaste  dagar  beträffar  i  första  rummet  hålla  oss,  ochdernäst 
till  de  berättelser,  hvarmed  hrr  C.  Blanxius,  F.  E.  Jocknick,  Peter  J. 
Hussander,  O.  G.  Lange  m.  fl.  godhetsfullt  gått  oss  till  mötes. 

Hvem  den  svensk  var,  som  först  satte  sin  fot  på  Chicagos  mark  är 
omöjligt  att  med  säkerhet  bestämma,  men  vi  kunna  på  god  grund  an- 
taga att  ingen  hade  föregått  Gustaf  Flack,  som  var  här  1843,  sysselsatt 
med  en  liten  handel  i  närheten  af  Clark-gatubryggan,  då  den  enda  som 
förband  stadens  norra  och  södra  del.  Ungefär  samtidigt  eller  ett  år 
senare  hitkom  en  annan  svensk,  hvars  tillnamn  var  Åsström  eller 
Ostram,  hvilken  hade  en  juvelerareafiär  å  South  Water  st.,  emellan 
Clark-  och  Dearborngatorna.  I  en  viss  Svedberg,  som  kom  från  Buf- 
falo i  New  York,  fick  Ostrum  en  kompanjon.  Länge  måtte  de  ej  hafva 
drif  vit  sin  rörelse,  ty  1850  for  S.  till  Kalifornien,  och  O.  begaf  sig  hem 
till  Sverge,  hvarifrån  han  åter  for  till  Amerika  för  att  försvinna  ibland 
den  stora  mängden.  Till  fäderneslandet  begaf  sig  äfven  Flack  1846  och 
dog  der  på  vägen  emellan  Gefle  och  Alfta  i  Helsingland,  som  var  hans 
födelseort,  den  han  således  efter  sin  vistelse  i  nya  verlden  icke  återsåg. 
Det  var  annars  denne  Flack,  som  genom  fördelaktiga  Amerika-bref  till 
vännerna  i  Helsigland  hade  kommit  Eric  Jansson  och  hans  trosbröder 
att  här  söka  sin  religiösa  fristad. 

Vi  komma  nu  till  P.  von  Schneidau  (f.  d.  adjutant  hos  Carl  den 
XIV  Johan).  Han  hade  anländt  till  Amerika  med  sin  familj  1842,  styrt 
sin  kosa  till  Wisconsin,  stannat  der  3  år  och  sedan  flyttat  in  till  Chi- 
cago,  der   han   således   inträffade   1845,  och  just  i  tid  att  mottaga   och 


234 

hjelpa  till  rätta  de  första  egentliga  svenska  utvandrare,  som  uppsökte 
denna  plats.  Året  derpå  (1846)  hitkoramo  nämligen  direkt  från  Sverge 
15  familjer  i  afsigt  att  bosätta  sig  härstädes.  Som  ingen  af  detta  säll- 
skap förstod  ett  ord  engelska,  ingen  hade  en  enda  vän  eller  bekant  före 
sig,  och  alla  voro  fattiga,  fullkomligt  utarmade,  blef  det  nu  hr  Schnei- 
daus  lott  att  vara  på  en  gång  deras  tolk  och  tröstare,  ty  hans  goda 
hjerta  förnekade  sig  aldrig  vid  sådana  tillfällen.  Lyckligtvis  funnos 
likväl  redan  då  många  norrmän  (den  norska  invandringen  till  Chicago 
hade  börjat  1836)  och  ibland  dem  kunde  en  man  med  Schneidaus  infly- 
tande göra  mycket  till  fördel  för  sina  nyanlände  landsmän.  Dock  låg 
det  ett  hinder  i  vägen  äfven  i  denna  riktning.  Desse  norrmän  voro  näm- 
ligen alla  från  Voss  och  talade  ett  språk  som  var  för  vanliga  svenska 
öron  lika  obegripligt  som  engelskan.  Hos  dem  funnos  ändå  skandina- 
viska hjertan  som  slogo  varmt  för  andra  skandinaver.  Genom  S:s  om- 
tanka  fingo  männen  i  denna  lilla  svenska  skara  anställning  hos  herr 
B.  W.  Ogden  och  A.  Smith,  som  läto  dem  rödja  ett  stycke  land  beläget 
straxt  norr  om  Divisiongatan,  för  hvilket  arbete  de  betaltes  med  50 
cents  om  dagen,  som  ansågs  ganska  bra,  ehuru  de  ägde  att  föda  sig  sjelf- 
ve  derför.  Vintern  derpå  och  hela  året  1847  lära  dessa  svenskar  halva 
sysselsatt  sig  med  vedsågning  för  50  a  62^  cents  pr  dag.  Q  vinnorna  ar- 
betade såsom  tvätterskor  i  husen  och  förtjenade,  utom  kosten,  10  a  25 
,  cents  om  dagen. 

Den  3:dje  Oktober  1846  anlände,  under  Jonas  Olsons  ledning,  ett 
större  antal  svenska  emigranter;  desse,  som  alla  voro  vestmanländnin- 
gar,  hade  vid  afresan  från  Sverge  bestämt  sig  för  att  göra  Bishop  Hill 
till  mål  för  att  ingå  som  medlemmar  i  den  derstädes  vid  samma  lag 
uppspringande  kolonien.  Detta  beslut  förändrade  de  vid  ankomsten  till 
Chicago  och  stannade  istället  här.  Bland  dem  voro  Anders  Larson, 
Jan  Janson  (bror  till  Bishop  Hill-grundläggaren  Erick  Janson)  John 
P.  Källman  (Chalman),  Pehr  Erson,  Peter  Hessling,  A.  Thorsell  och  en 
vid  namn  Källström.  Alla  desse  bodde  straxt  efter  ankomsten  tillsam- 
mans uti  ett  hus  å  Illinoisgatan  emellan  Dearbon-  och  Stategatorna. 
Denne  Larson,  som  är  fader  till  sångerskan  Emma  Larson,  lefver  ännu 
jemte  makan  och  äro  bosatta  å  Ontariogatan  i  Chicago.  Hessling  är 
äfven  i  lifvet,  bosatt  härstädes.  Erson  eger  och  brukar  en  stor  farm  i 
närheten  af  Irvlng  Park.  Jan  Janson  är  också  nu  en  välmående  far- 
mare  Ii  mil  norr  om  Montrose  i  Cook  county.  Chalmans  namn  före- 
kommer på  sid.  155  i  denna  bok  i  förening  med  de  första  Bishop  Hill- 
kolonisterna och  Thorsell  omtalas  i  skisseen  öfver  Galesburg. 

År  1847  ökades  detta  antal  med  40  nya  från  Sverge  anländande 
familjer,  och  1848  kommo  ytterligare  100.  Tiderna  hade  nu  något  för- 
bättrats, så  att  dagslönen  för  en  god  arbetare  var  75  cents;  dock  aflöna- 
des  man  ej  med   mer  än    $15  pr   månad,  hvaraf  en  tredjedel  måste,  här 


235 

som  längre  vesterut,  tagas  in  natura,  hvilket  visst  ej  alltid  var  till  ar- 
betarens fördel.  Lefnadspriserna  voro  då  ej  särdeles  lägre  än  nu.  En 
tunna  mjöl  gälde  tex.  $6  a  $7  och  fläsket  6  a  8  cents  pr  skålpund.  Hus- 
hyrorna voro  deremot  mycket  högre,  ty  för  5  a  6  tarfliga  rum  nödgades 
man  betala  $20  i  månaden. 

1849  kommo  till  Chicago  400  svenskar  i  sällskap  med  —  koleran. 
Pastor  Gustaf  Unonius,  den  i  Sverge  för  längesedan  utgifvit  sitt  intres- 
santa verk  "Minnen  från  en  sjuttonårig  vistelse  i  nordvestra  Amerika," 
hitkom  samma  år  och  i  nämda  arbete  lemnar  han  en  omständlig  skild- 
ring af  svenskarnes  dåvarande  allmänna  förhållanden  härstädes.  Vi 
tillåta  oss  derur  göra  följande  utdrag: 

Någon  gång  inträffade,  att  farsoten  redan  utbröt  på  sjön,  och  mån- 
ga voro  de,  som  då  föllo  offer  för  densamma.  Jag  hörde  omtalas  ett 
emigrantskepp,  å  hvilket  innan  framkomsten  till  Bosten  ungefär  §  af 
passagerarne  aflidit.  Flere  blefvo  under  resan  till  Vestern  dödens  rof. 
De  ångbåtar  som  under  den  varmare  årstiden  landade  vid  Chicagos 
brygga,  hade  merändels  alltid  några  döende  emigranter  om  bord,  och 
andra,  hvilka  genast  måste  föras  till  hospitalerna.  Den  tiden  då  färden 
inåt  landet  skedde  kanalvägen  ifrån  Chicago,  stannades  kanalbåten 
esomoftast  i  sin  fart,  för  att  lemna  utvandrarne  tillfälle  att  gå  iland,  för 
att  på  stranden  gräfva  en  graf  för  någon  af  sina  reskamrater.  När  bå- 
ten sedermera  kom  tillbaka  till  staden,  blef  förarens  svar  på  min  fråga, 
huru  resan  gått,  vanligtvis  en  uppgift  på  huru  många  passagerare  han 
hade  qvar  vid  framkomsten,  då  det  befanns,  att  deras  antal  merändels 
blifvit  betydligt  reduceradt.  Sedan  jernvägarne  kommo  i  gång,  blef 
förhållandet  visserligen  något  bättre.  Utvandrarne  behöfde  då  icke 
qvarstanna  så  länge  i  staden,  der  de  voro  mera  blottstälde  för  sjukdomen; 
af  jernvägskompanierna  erhöllo  ofta  de  fattiga  och  medellösa  fri  resa 
till  deras  bestämmelseort.  Men  äfven  under  dessa  förhållanden  afledo 
många  snart  efter  ankomsten  till  hvad  de  trott  skulle  blefva  deras  blif- 
vande  hem.  På  jernvägarne  emellan  landningsplatsen  i  de  östra  stater- 
na och  Chicago  begagnas  för  det  mesta  fraktvaggonerna  till  emigrant- 
transporter; i  dessa  vagnar  instufvas  utvandrarne  icke  sällan  lik  boskap, 
och  till  undvikande  af  olyckor,  som  lätt  kunna  inträffa  i  följd  af  dessa 
passagerares  ovana  vid  att  färdas  på  jernvägar,  tillslutes  dörrarne  för  att 
kanske  icke  under  hela  dagens  lopp  åter  öppnas.  Då  en  sådan  lefvande 
fraktfora,  bestående  för  det  mesta  af  svenska  utvandrare,  en  gång  an- 
lände till  Chicago,  befanns  i  en  af  vaggonerna  icke  mindre  än  fyra  döda 
kroppar. 

Den  verksamhet  som  föll  på  min  lott  redan  första  året  i  Chicago, 
efter  att  koleran  der  brutit  ut,  satte  mig  snart  i  beröring  med  stadens 
auktoriteter  och  med  många  af  de  mest  ansedde  och  förmögne  familjer- 
na.    Utan  deras  godhet  och  välgörenhet,  hvad  hade  väl  blifvit  af  mån- 


236 

ga  ibland  våra  landsmän,  som  kommo  hit  nästan  utblottade  på  allt,  och 
huru  ringa  skulle  ej  den  hjelp  då  varit,  som  ännu  aldrig  nekades  mig, 
då  jag  derom  anhöll,  blef  det  mig  möjligt,  att  kläda  den  nakne,  mätta 
den  hungrige  och  herbergera  den  hus  ville.  "Ni  skall  icke  begära  eller 
tigga  om  vår  hjelp,"  sade  en  amerikanare  en  gång  till  mig,  "ni  skall  blott 
underrätta  oss  om,  när  ni  behöfver  den."  —  Jag  minnes,  huru  jag  t.  ex. 
en  gång,  följande  anvisningen,  vände  mig  till  en  handlande,  som  var 
allmänt  känd,  om  icke  just  för  snålhet,  dock  för  att  icke  gerna  öppna  på 
sin  börs,  och,  den  man  f  örberedt  mig  på,  svårligen  skulle  kunna  förmås, 
att  gifva  mig  något  till  det  välgörande  ändamål,  för  hvilket  jag  äm- 
nade anlita  honom.  "Sir,"  sade  jag,  "jag  vet,  ni  är  en  förmögen  man, 
och  jag  vill  sätta  er  i  tillfälle,  att  göra  en  god  gerning.  En  utvandrare- 
familj  befinner  sig  i  en  högst  olycklig  belägenhet;  mannen  ligger  sjuk: 
hustrun  och  barnen  lida  brist  på  det  nödvändigaste;  jag  behöfver  fem 
dollars,  för  att  kunna  gifva  dem  åtminstone  en  ögonblicklig  hjelp." 
Köpmannen  tog  upp  sin  börs  och  gaf  mig  tio,  men  bad  mig  hädanefter 
i  dylika  angelägenheter  vända  mig  till  sin  hustru,  emedan  hans  egen 
tid  var  så  mycket  upptagen  af  andra  affärer.  Utan  att  vidare  yttra  ett 
ord,  upptecknade  han  likväl  den  nödlidande  familjens  adress,  och  innan 

aftonen  hade  Mrs gjort  den  ett  besök,  tagit  ett  par  af  barnen  med 

sig  hem,  försett  dem  med  bättre  kläder,  och  skickat  tjenlig  föda  åt  den 
sjuke. 

Men  jag  måste  här  omtala  en  händelse,  som  på  samma  gång  den 
gifver  läsaren  ett  begrepp  om  hvad  som  åtminstone  var  förhållandet 
ibland  en  stor  del  af  våra  svenska  och  norska  utvandrare,  äfven  gäller 
såsom  ett  drag,  efter  hvilket  han  må  bedöma  amerikanarne,  detta,  efter 
hvad  många  påstå,  känslolösa  och  egoistiska  folk,  som  man  säger  icke 
intresserar  sig  för  någonting  annat  än  den  "allsmäktiga  dollarn." 

Som  nämndt  är,  rasade  koleran  under  de  följande  åren  h  varje  som- 
mar i  Chicago,  och  mortalitetet  fortfor  att  vara  ganska  stor  ibland  eme- 
granterna.  Bättre  anstalter  hade  visserligen  blifvit  vidtagna  både  för 
sjuk-  och  fattigvården,  men  äfven  de  bästa  sådana  hade  ej  kunnat  mot- 
svara behofvet,  då  ofta  på  en  enda  dag  anlände  flere  hundrade  utvan- 
drare, af  hvilka  en  stor  del  genast  vid  deras  ankomst  voro  kandidater 
antingen  för  fattighuset  eller  hospitalet.  Största  svårigheten  var  att 
taga  vård  om  de  barn,  som  förlorat  sina  föräldrar,  och  bland  hvilka  mån- 
ga äfven  voro  angripne  af  sjukdomen.  Här  var  visserligen  en  inrätt- 
ning för  fader-  och  moderlösa  barn,  men  då  de,  som  utvandrarne  lem- 
nade  efter  sig,  blefvo  der  intagne,  förde  de  med  sig  pestsmittan,  och 
direktionen  fann  derföre  nödvändigt,  att  icke  gifva  dem  plats  der,  förr 
än  de  varit  åtminstone  några  veckor  i  staden  och  kunde  antagas  vara 
fullkomligt  friska. 

Under  sistnämnda  förhållande  var  det  icke  heller  så  svårt  att  få  de 


337 

stackars  Öfverblifna  barnen  upptagne  i  amerikanska  familjer.  Många 
svenska  och  norska  barn  fingo  sig  på  detta  sätt  hem  och  blefvo  af  fo- 
sterf öräldrarne  vårdade  såsom  egne.  Andra  åter  upptogos  af  familjer, 
för  att  sedan  tjena  hos  dem  tills  de  uppnått  en  viss  ålder.  Der  tjenste- 
folks  aflöning  är  så  hög  som  i  Amerika,  och  det  dessutom  är  svårt  att 
kunna  erhålla  tjenare,  lönar  det  väl  mödan,  att  upptaga  och  uppfostra 
minderåriga  barn.  För  besväret  och  omkostnaden  i  början  har  man 
sedermera  tillräcklig  ersättning.  Vid  dessa  tillfällen  upprättas  ett 
ordentligt  kontrakt  emellan  den,  som  tager  till  sig  barnet,  och  barnets 
närmaste  målsman,  eller,  om  någon  sådan  icke  finnes,  Mayorn  i  staden 
eller  motsvarande  embetsmannen  på  landet.  Den  förre  förpligtar  sig, 
att  väl  vårda  och  underhålla  barnet,  besörja  dess  uppfostran,  låta  det 
gå  i  skolan  vissa  månader  af  året,  samt,  då  det  uppnår  myndiga  år,  gif- 
va  det  en  liten  utstyrsel  i  kläder  och  penningar,  någongång  äfven  ett 
mindre  jordstycke.  Vanligtvis  förekommer  alltid  en  bibel  ibland  de 
saker,  som  sålunda  uppräknas.  Å  andra  sidan  åter  f  örpligtas  barnet, 
att,  då  det  kan  vara  till  någon  nytta,  tjena  fosterföräldrarne.  Det  blef 
ofta  min  sorgliga  lott,  att  vara  behjelplig  vid  dylika  kontrakters  upp- 
görande, och  i  främmande  händer  öf verlemna  barn,  som  antingen  för 
lorat  sina  fåräldrar  eller  af  dessa  icke  kunde  vårdas  och  försörjas.  Hvarje 
år  erhöll  jag  dussintals  med  skrifvelser,  äfven  ifrån  aflägsna  orter  med 
anhållan  att  jag  skulle  sända  korrespondenten  en  5  a  6  års  gammal  flicka, 
en  8  års  gammal  gosse  o.  s.  v.  Tyvärr  saknade  jag  sällan  tillfälle,  att 
kunna  uppfylla  dylika  reqvisitioner  men  det  ansvar  jag  dervid  kände 
mig  stå  uti,  var  långt  ifrån  afundsvärdt.  Mig  förekom  det  ofta,  som 
var  jag  på  detta  sätt  af  omständigheterna  gjord  till  en  slags  slaf  handels- 
agent. Ofta  infunno  sig  i  mitt  hus  personer,  i  afsigt  att  upptaga  så- 
dana oförsörjda  barn,  och  huru  öfvertygad  jag  än  kunde  vara  om  att 
barnet  erhöll  en  god  behandling,  så  gick  det  mig  dock  alltid  djupt 
till  hjertat,  att  se  dessa  stackars  små  varelser,  blyga  och  försagda  vid 
den  mönstring  de  undergingo,  hänga  sig  fast  vid  mina  kläder,  ovilliga 
att  skiljas  ifrån  den,  hvars  språk  åtminstone  icke  var  dem  främmande, 
efter  att  eljest  allt  hvad  hemmet  haft  kärt  och  dyrbart  blifvit  dem  be- 
röfvadt.  Fanns  det  då  i  behåll  efter  föräldrarne  någon  liten  svensk 
silfverpenning,  ett  spänne  eller  något  annat  bland  allmogen  brukligt 
smycke,  en  svensk  psalmbok,  prestbeviset  eller  dopattesten;  så  lade  jag 
det  jemte  ett  skriftligt  intyg  på  engelska  om  barnets  härkomst,  slägt- 
förhållande  o.  s.  v.  i  deras  små  knyten,  då  de,  ledde  af  främmande  hän- 
der, gingo  ut  i  verlden,  att  efter  några  få  år  icke  ega  qvar  några  andra 
minnen  af  föräldrar  och  fädernesland.  —  Naturligtvis  sökte  jag,  innan 
ett  sådant  kontrakt  afslutades,  att  så  vidt  det  var  mig  möjligt  göra  mig 
underrättad  om  förhållandena  inom  den  familj,  i  hvilken  barnet  skulle 
upptagas,  förnämligast  hvad  dess  religionsbekännelse   angick;   men,  ty 


tCOO 

varr,  kunde  jag  icke  alltid  i  detta  af  seende  handla  så  samvetsgrannt  som 
jag  önskade. 

År  1855  kostade  svenska  och  norska  fattiga  staden  Chicago  och  det 
county,  hvari  den  är  belägen,  icke  mindre  än  6,000  dollars,  oberäknadt 
den  enskilda  hjelp,  som,  till  ett  vida  större  belopp,  skänktes  dem.  Under 
Oktober  månad  nj^ssnämnda  år,  ingalunda  den  sjukligaste  af  året,  be- 
grofs  på  allmän  bekostnad,  emedan  sterbhusen  dertill  saknade  tillgångar, 
53  svenskar,  som  dött  i  enskildta  hus.  Under  samma  tids  förlopp  begrofs 
ett  ungefär  dubbelt  så  stort  antal,  aflidne  på  de  allmänna  sjuk-  och  fat- 
tighusen. Mortaliteten  och  sjukligheten  i  Chicago  voro  dock  icke  större 
än  i  Milwaukie  och  andra  nästgränsande  större  städer.  Sådana  saker 
förtigas  merändels  i  bref  till  hemmavarande. 

I  sammanhang  med  hvad  jag  berättat  om  den  välgörenhet,  som 
bevisades  våra  fattiga  svenska  utvandrarne,  måste  jag  älven,  ehuru  med 
ledsnad,  omtala,  huru  många  på  ett  mindre  passande  sätt  drogo  fördel 
deraf  och  anlitade  den,  utan  att  dertill  tvingas  af  behofvet.  Deras  tig- 
geri gick  öfver  alla  gränsor.  Amerikanare,  vane  vid  att  äfven  i  den 
simpla  och  torftiga  arbetarens  bostad  alltid  finna  en  viss  snygghet  och 
ordentlighet,  togo  för  gifvet,  att  den  motsatts  som  i  detta  afseende  för 
det  mesta  rådde  i  svenskarnes  bostäder,  var  ett  tillräckligt  fattigdoms- 
bevis. När  de  inkommo  i  dessa  hus,  som  i  allmänhet  icke  voro  värre, 
utan  tvärtom  mången  gång  bättre  än  stugorna  i  Sverige,  och  sågo  de 
smutsiga  sängarna,  den  föga  aptitliga  maten,  framsatt  i  stenfat  och 
krukor  på  kistlocken  (isynnerhet  betraktades  de  grofva  brödkakorna, 
öf verlefvor  af  resprovianten,  som  en  verklig  kuriositet),  sågo  både  äldre 
och  barnen  i  grofva,  smutsiga  kläder,  hvilka  icke  en  gång  det  lägsta 
arbetsfolket  der  i  landet  skulle  vilja  begagna:  då  rördes  de  af  allt  detta 
till  medlidande  och  utdelade  både  penningar  och  andra  allmosor,  icke 
anande,  att  oaktadt  det  yttre,  för  dem  främmande  skenet,  mången  gång 
flere  hundrade  dollars  kunde  ligga  gömda  på  kistbotten,  och  att  det 
lefnadssätt,  de  här  bevittnade,  i  sjelfva  verket  i  några  fall  torde  varit 
bättre,  än  hvad  fordom  varit  utvandrarens  lott.  Många  drogo  fordel 
af  denna  missledda  välmening,  hvarigenom  andra,  verkligen  behöfvande, 
blefvo  lidande.  Hustrur  och  barn  gingo  omkring  i  husen,  tiggande 
ihop  stora  knyten  med  matvaror,  hvarmed  de  sedan  drefvo  en  ordentlig 
handel  ibland  dem,  som  antingen  blygdes,  eller  icke  så  väl  som  de  lärt 
sig  att  vädja  till  den  allmänna  välgörenheten.  Tiggeriet  fortgick  äfven 
efter  att  både  mannens  och  qvinnans  arbetsförtjenst  visade  sig  vara  till- 
räcklig, att  tidt  och  ofta  ifylla  så  väll  kaffekoppen  som  toddygiaset. 
Det  blef  naturligtvis  min  pligt,  att  upplysa  om  förhållande,  och  sedan 
äfven  stadens  familjer  sjelfva  i  många  fall  funno  sig  förda  bakom  ljuset, 
blefvo  de  mera  varsamma  i  sin  frikostighet,  och  lemnade  sedan  icke 
gerna  understöd  åt  andra,  än  dem,  som  voro  försedde  med  ett,  antingen 


239 

af  mig  eller  af  någon  annan  svensk  predikant  utgif ver  fattigdomsbevis. 
Dock  äfven  vi  kunde  låta  lura  oss,  och  många  af  våra  kära  landsmän 
ådagalade  i  detta  afseende  en  verkligen  beundransvärd  fyndighet. 

Så  långt  Unonius. 

År  1850  ökades  svenskarnes  antal  med  500  och  åren  1851  samt  1852 
med  1000  hvardera  året;  men  dessas  såväl  som  de  tidigare  anländes  leder 
förtunnades  mycket  af  den  ännu  rasande  koleran,  som  hvarje  år  bort- 
ryckte flera  hundrade  personer.  En  svår  tid  lär  denna  hafva  varit  för 
pastor  Unonius,  hvilken,  trogen  sitt  kall  och  manad  af  en  ädel  natur, 
ansträngde  alla  sina  krafter  i  försöket  att  lindra  nöden  och  trösta  de  be- 
dröfvade.  Honom  ålåg  det  att  sörja  för  nästan  allt  desse  i  så  många 
afseenden  hjelplöse  varelser  behöfde.  Han  skulle  vara  deras  läkare,  sjä- 
lasörjare, proviantör,  vårdare  och  allt.  Som  bättre  var  hade  han  tjenst- 
gjort  som  underläkare  vid  ett  kolera-lazarett  i  Stockholm,  så  att  han 
förstod  hvad  som  var  bäst  att  göra,  men  han  hade  ändå  icke  mer  än 
menskliga  krafter.  Sjelf  fattig,  ägde  han  städse  att  anlita  den  allmänna 
välgörenheten  för  sina  nödstälda  landsmän.  De  ende  som  härvid  voro 
honom  behjelplige,  voro  hans  egen  ädla  hustru  och  ofvannämnda 
Schneidan. 

Unonius,  hvilken  hade  utbildats  till  prest  vid  ett  läroverk  i  Wis- 
consin (han  var  annars  akademiskt  uppfostrad  i  Sverge)  hade  1849  i 
Chicago  bildat  stadens  första  svenska  kyrkförsamling,  hvarom  mera  un- 
der rubriken  kyrkor.  För  att  hemta  nödig  vederqvickelse  efter  sina 
många  och  långa  mödor  begaf  han  sig  1853  på  en  resa  till  Europa.  Un- 
der hans  bortovaro  ankom  från  Sverge  pastor  Erland  Carlson,  som  ge- 
nast vidtog  mått  och  steg  för  bildandet  af  en  svensk-luthersk  försam- 
ling, hvilket  också  lyckades.  Den  af  U.  bildade  hade  antagit  den  epi- 
skopala  kyrkans  ritual.  Med  C.  kom  ett  talrikt  sällskap  emigranter,  af 
hvilka  en  del  stannade  här,  medan  andra  spridde  sig  åt  olika  håll,  och 
året  derefter  (1854)  anlände  under  sommarens  lopp  närmare  4000  och 
med  dem  åter  koleran.  De  förutvarande  och  mera  försigkomne  lands- 
männen fingo  nu  händerna  fulla  med  att  hjelpa  desse  till  rätta.  Verk- 
sammast härutinnan  var  likväl  Unonius,  hvilkens  erfarenhet  var  störst 
och  kraft  starkast.  Af  denna  stora  skara  kommo  jemförelsevis  få  att 
stanna  här;  de  aldra  fleste  hade  andra  mål,  men  de  voro  lik  sina  före- 
gångare råd-  och  medellöse,  hvadan  de  togo  mycken  tid  och  andra  stora 
uppoffringar  i  anspråk  innan  de  blefvo  i  stånd  att  fortsätta  resan.  Det 
var,  må  man  minnas,  icke  så  lätt  att  utvandra  på  den  tiden  som  det  nu 
är.  De,  hvilka  då  utgingo  från  fäderneslandet,  gjorde  det,  om  några 
gjort  det,  "på  vinst  och  förlust."  Färden  med  segelfartyg  var  lång  och 
vansklig  och  målet  ofta  ovisst.  Man  for  som  flyttfoglar:  manad  af  en 
viss  instinkt,  förlitande  sig  uteslutande  på  försynen.  Huru  annorlunda 
är  det  icke  nu?     Nio   ibland  tio  af  våra  dagars  svenska  utvandrare  ha 


240 

före  sig  någon  vän  eller  slägting,  bosatt  i  något  försigkommet  nybygge, 
der  han  finner  ett  temporärt  eller  stadigt  hem  —  och  hur  ofta  har  ej 
den  korta  ångbåtsfärden  skett  med  en  från  vännen  eller  slägtingen  i 
Amerika  skickad  och  förutbetald  biljett. 

Kapten  Schneidau  hade  vid  denna  tid  nyss  blifvit  utnämnd  till 
skandinavisk  konsul  (den  förste  härstädes).  Till  honom  vände  man  sig 
derför  företrädesvis  om  hjelp,  som  de  också  fingo  så  långt  hans  förmåga 
sträckte  sig.  Bland  annat  utverkade  han  rättighet  för  de  sjuke  att  be- 
gagna marin-sjukhuset,  som  uppläts  helt  och  hållet  till  deras  disposition, 
och  100  sängplatser  voro  der  upptagna  3  hela  månader,  ty  när  5  a  6 
blefvo  utskrifne,  anmälde  sig  9  a  10  för  inträde.  Väl  ute  och  till  helsa 
återstälde,  gälde  det  för  dem  att  genom  arbete  söka  sin  utkomst,  hvilket 
bragte  dem  i  nya  sorger,  kraftlöse  och  förtagne  som  de  voro.  Schneidau 
och  Unonius  blefvo  åter  anlitade,  och  de  måste  i  sin  tur  anlita  den  väl- 
görande allmänheten.  Schneidaus  hus  inrättades  till  en  sorts  county- 
agentur,  der  hans  fru  tjenstgjorde  såsom  utdelare  af  de  influtna  gåfvor- 
na,  medan  Unonius'  öfra  våning  förvandlades  till  kolera-lazarett  och 
hans  maka  till  sjuksköterska. 

Sjelf  lidande  af  en  obotlig  sjukdom,  blef  S.  snart  oförmögen  att  be- 
strida konsulatets  skyldigheter.  Unonius  vardt  hans  efterträdare  och 
innehade  befattningen  till  1858,  då  han  hemreste  till  Sverge  för  att  der 
i  lugn  och  ro  tillbringa  återstoden  af  sin  lefnad.  Påföljande  år  afled 
Schneidau,  hvars  maka  bortgått  året  förut;  i  Chicago  finnas  ännu  mån- 
ga landsmän,  som  här  gjorde  bekantskap  med  dessa  båda  familjer,  och 
alla  tala  om  dem  med  den  största  aktning  för  deras  ädelmod  och  oegen- 
nytta  emot  lidande  likar,  isynnerhet  landsmän.  Unonius  lefver  än  och 
lär  vara  tullinspektor  i  Waxholm. 

Men  vi  måste  nu  återgå  några  år  i  tiden. 

År  1850  var  den  stora  del  af  staden,  som  kallas  nordsidan,  nästan 
Öfverallt  en  ödslig  rymd,  här  och  der  beväxt  med  träd  och  stubbar  som 
voro  4  a  6  fot  i  genomskärning.  Hela  trakten  var  dessutom  ett  sump- 
land;  vattenpölar  träffades  litet  hvarstädes;  ormar,  ödlor  och  andra  otäc- 
ka djur  funnos  der  i  ymnighet,  och  några  andra  gator  än  Kinzie,  Clark 
och  Chicago  Avenue  voro  ej  att  finna  i  verkligheten,  ehuru  kartan 
upptog  en  hel  mängd  andra.  En  norrman  vid  namn  Sheldon  hade  vid 
Ohiogatan,  straxt  vester  om  Marketgatan,  uppfört  en  smedja  och  ett 
tvåvåningshus,  och  när  man  stod  vid  Clarkgatubryggan  såg  man  tydligt 
detta  hus,  så  små  och  få  voro  de  mellanliggande  boningarne.  Från 
samma  ståndpunkt  kunde  man  äfvenledes  skönja  en  annan  norrmans, 
R.  B.  Johnsons,  hus  vid  Hubbardgatan.  Norr  om  Divisiongatan  sträckte 
sig  ett  otäckt  träsk,  fullt  af  småskog  och  slingerväxter.  Landet  köptes 
der  för  8100  per  acre,  som  ansågs  mycket  högt.  Vid  Chicago  Avenue 
fick   man  samtidigt   hustomter  för  intet  om  man  förband  sig   att  dera 


241 

uppbygga  tvåvåningshus,  meningen  varande  dermed  att  få  trakten 
befolkad  och  fastigheterna  säljbara. 

Konrad  Gröthe,  en  af  de  äldre. nu  lefvande  Chicago-svenskarne,  har 
varit  här  sedan  1854.  Han  kom  då  direkt  från  Sverge  öfver  Quebec  och 
Montreal.  Han'  hade  i  den  sistnämda  staden  träfiat  en  vid  samma  tid 
dit  anländ  svensk  emigrantskara,  som  han  åtog  sig  att  i  egenskap  af 
tolk  ledsaga  till  Chicago.  Men  han  och  hans  följe  hade  icke  varit  mer 
än  två  timmar  ombord  å  den  ångare,  med  hvilken  resan  skulle  företa- 
gas, innan  koleran  utbröt  ibland  dem,  och  före  solens  nedgång  andra 
dagen  hade  ett  hälft  dussin  personer  och  ibland  dem  både  styrmannen 
och  hans  hustru  dött  samt  tio  gånger  så  många  svårt  insjuknat  i  farso- 
ten. Efter  inånga  vedermödor  och  sedan  bortåt  en  fjerdedel  af  sällska- 
pet bortryckts,  hamnade  man  omsider  i  Chicago,  hvarest  en  norrman 
vid  namn  Halvar  Oisen  erbjöd  godt  logi. 

De  svenskar,  som  vid  denna  tid  hunnit  göra  sig  bofasta,  hade  slagit 
sig  ned  emellan  Indiana-  och  Eriegatorna  vester  om  floden,  eller,  rättare 
sagdt,  midt  emellan  den  norra  flodarmens  östra  och  vestra  del.  ''The 
Swedish  town",  såsom  detta  svenskarnes  stamhåll  kallades,  låg  derför  å 
en  liten  ö.  Fastland  blef  fläcken  sedan  man  några  år  derefter  hade  igen- 
fylt  det  östra  strömdraget,  dermed  förenande  holmen  med  hvad  som  nu 
utgör  nordsidan.  Tiden  har  för  längesedan  utplånat  denna  town,  men 
vill  man  se  läget,  så  finner  man  det  begränsadt  af  nyssnämda  gator  i 
söder  och  norr  och  af  flodens  norra  gren  i  vester,  samt  af  Marketgatan 
i  öster.  Här  lades  grunden  till  den  ansenliga  svenska  koloni,  som  nu 
finnes;  ty  ehuru  landsmännen  sedan  denna  tid  spridt  sig  öfver  hela 
stadens  yta  och  ehuru  deras  egentliga  "hemort"  nu  ligger  mycket 
längre  i  norr,  har  det  dock  varit  de  landsmän,  hvilka  här  bygde  och 
bodde,  som  gifvit  upphof  till  våra  dagars  svenska  Chicago-koloni. 

Många  af  desse  lefva  ännu  i  Chicago  och  hafva  arbetat  sig  upp  till 
välstånd  och  oberoende.  Bland  dem  må  nämnas  Carl  Blomgren,  Leo- 
nard Nelson,  C.  Brundberg  och  Olaus  Ek. 

När  egarne  till  den  mark,  hvarå  detta  svenska  nybygge  var  anlagdt, 
omkring  1853  eller  1854  gjorde  sin  rätt  gällande,  måste  folket  flytta  der- 
ifrån.  Man  började  då  köpa  tomter  här  och  der  å  nordsidan,  hvars 
nästan  hela  område  tillhörde  tvänne  män,  W.  B.  Ogden  och  mr  New- 
bury.  Om  denne,  som  var  en  svensk  af  komling,  skola  vi  nämna  några 
särskilda  ord. 

Newbury's  farfader,  som  hette  Nyberg  och  var  tjensteman  i  Sverge 
under  konung  Adolf  Fredriks  tid,  hade,  i  följd  af  den  politiska  striden 
emellan  hattpartiet  och  dess  motståndare  mössorna,  måst  begifva  sig  i 
frivillig  landsflykt.  Han  for  då  till  Amerika  och  bosatte  sig  i  Connec- 
ticut, hvarifrån  hans  sonson,  ofvannämnde  Newbury,  utvandrade  till 
Chicago  i  stadens  tidigaste  dagar  och  tog  här  såsom  "claim"  en  stor  del 

XVI 


242 

af  landet  norr  om  floden.  När  invandringen  med  åren  tilltog,  steg 
marken  proportionsvis  i  värde  och  härigenom  vardt  Newbury,  som  i 
början  var  fattig,  snart  millionär.  Före  sin  död,  som  inträffade  för 
några  år  sedan  å  en  ångare  emellan  Europa  och  Amerika,  hade  han  i 
sitt  testamente  förordnat,  att  hälften  af  hans  egendom  skulle  tillfalla 
hustrun  och  den  andra  hälften  hans  tvänne  döttrar,  men  att,  i  den  hän- 
delse dessa  doge  före  en  viss  nämnd  tidpunkt,  deras  andel  skulle  tillfalla 
staden  Chicago  och  användas  såsom  grundfond  för  ett  stort  allmänt 
fri-bibliotek.  Döttrarna  öfverlefde  icke  fadren  med  mer  än  några  få 
år  ;  Chicago  vardt  derf  Ör  lyckliggjort  med  närmare  en  million  dollars 
för  det  nämnda  ändamålet.  Men  till  följd  af  ett  domstolsbeslut  skall 
ej  biblioteket  anläggas  förrän  fru  Newbury  dör.  Under  tiden  förval- 
tas fonden  på  aldra  bästa  sätt  och  tros  komma  att  stiga  till  2  millioner 
dollars  innan  den  storartade  inrättningen  anlägges,  hvilket  dock  icke 
kan  dröja  länge,  alldenstund  fru  N.  lär  vara  sjuklig.  Hon  uppehåller 
sig  nu  för  hälsans  vårdande  i  Europa. 

Näst  Gustaf  Flack  och  mr  Ostrom,  hvilka  förr  omtalats,  torde 
gottiändningen  Lundblad  hafva  varit  den  svensk,  som  tidigast  syssel- 
satt sig  med  egen  rörelse.  L.  hitkom  1847  och  började  året  derpå  en 
sodavattensfabrik,  hvarmed  han  fortfor  några  månader.  Han  for  sedan 
till  staden  Quincy  i  Illinois,  hvarest  han  dog,  men  hustrun  återvände 
hit  och  afled  å  lazarettet  i  Jefferson.  Detta  par  hade  tvänne  söner, 
hvilka  lära  vara  anstälda  vid  northwestern-banbolaget  här  i  Chicago. 

Senare  kom  sodavattensfabriken  i  hr  Anders  Larsons  händer.  Hr 
C.  J.  Sundeli,  sedermera  konsul,  var  samtidigt  intresserad  deri.  Smärre 
företag  af  industriel  beskaffenhet  påbörjades  och  förestodos  till  en  tid 
af  andra  landsmän.  För  så  vidt  vi  kunnat  utröna  har  Chicago  f.  n. 
endast  två  svenska  affärsmän  qvar  från  den  tiden,  nämligen  handels- 
skräddaren P.  J.  Hussander  och  dekorationsmålaren  P.  M.  Almini, 
hvilka  båda  vunnit  allmänt  rykte  om  sig  såsom  i  sina  respektive  yrken 
särdeles  skickliga.     Nu  några  ord  om 

DEN  STORA  BRANDEN. 

Katastrofen  den  9  Oktober  1871  drabbade,  som  enhvar  vet,  hela 
samhället  och  var  i  viss  bemärkelse  en  nationalolycka,  ty  Chicagos 
utomordentliga  affärsförbindelser  sträckte  sig  då  som  nu  öfver  hela 
republiken;  men  vi  tvifla  ändå  på  att  hemsökelsen  föll  så  tungt  öfver 
någon  annan  klass  som  den  svenska.  De,  som  bodde  i  de  härjade 
stadsdelarne  och  der  hade  sina  jordiska  egodelar,  fingo  naturligtvis 
bära  förlusten  lika,  men  hvad  vi  ville  göra  förstådt  är,  att  ingen  natio- 
nalitet var  till  en  så  uteslutande  grad  som  vår  samlad  inom  detta 
område.     Likvisst  måste  medgifvas,  att  tyskarne,  då  som  alltid,  voro 


243 

talrikast  å  nordsidan,  men  de  finnas  på  samma  gång  i  tusental  hvar 
man  kommer  i  de  andra  från  branden  fritagna  stadsdelarne.  Irländare 
f  un  nos  äfven  i  stort  antal  der  elden  strök  fram,  men  de,  liksom 
tyskarne,  träffas  i  mängd  öfverallt,  och  hvad  amerikanarne  vidkommer, 
så  vidkändes  nog  de  den  största  skadan  å  sydsidan,  der  tusentals  han- 
delshus lades  i  aska,  dock  egde  hundatals  af  desse  affärsmän  sina  hem  i 
de  utkanter  af  staden,  dit  lågorna  icke  trängde.  Så  ej  svenskarne. 
Minst  f-  af  dem  utaf  desse,  som  hunnit  förskaffa  sig  familjer  och  egna 
hem,  voro  spridda  öfver  nordsidan  och  i  synnerhet  emellan  Chicago  Ave. 
och  Division  str.,  å  gatorna  Märket,  Sedgwick,  TWnsend,  Éremer, 
Wesson  och  Larrabee,  samt  tillika  i  stort  antal  emellan  Division  str. 
och  North  Avenue,  hvilken  hela  yta  rensopades  af  den  oemotståndliga 
eldorkanen.  De  svenska  hem,  hyilka  här  förstördes,  kunde  räknas  i 
hundratal.  Samma  öde  undergingo  fem  svenska  kyrkor.  Lika  många 
svenska  tidningstryckerier  försvunno  och  ganska  många  svenska 
handtverks-  och  handelsaffärer  medtogos  i  lågornas  framfart.  Af  de 
50,000  menniskor,  som  de  första  nätterna  efter  katastrofen  lågo  på  bar 
backe  med  endast  himlen  och  några  vid  flykten  från  de  förra  hemmen  i 
hast  medtagna  gångkläder  öfver  sig,  utan  hopp  och  tröst  när  de  med 
sorgsna  blickar  och  ännu  sorgsnare  hjertan  betraktade  de  rykande  rui- 
nerna af  hvad  årens  mödor  samlat  —  af  dessa  50,000  offer  för  ett  oblidt 
öde  torde  minst  10,000  hafva  varit  svenskar.  Men  en  mild  Försyn 
ingaf  alla  snart  nog  mod  och  kraft  att  återgå  till  verket  med  fördubb- 
lad ifver.  Såsom  ett  exempel  härpå  må  anföras,  att  lemningarne  af 
Immanuelskyrkan  ännu  icke  hade  svalnat,  innan  församlingens  med- 
lemmar sammanträdde  på  stället  och  beslöto  i  Guds  namn  att,  så  snart 
krafterna  det  medgåfve,  återuppbygga  templet,  men  genast  fortsätta 
missionen  —  ett  vackert  beslut,  när  medlemmarnes  egna  hem  och 
halfva  staden  låg  i  aska.  Samma  höga  moraliska  mod  ådagalade  vår 
nationalitet  i  allt,  och.  om  den  led  mest,  i  sin  helhet  taget,  så  var  den 
också  bland  de  förste,  som  togo  nya  tag  och  återvunno  det  förlorade. 

Rörande  den  historisk  vordna  branden  må  här  följande  uppgifter 
vara  på  sin  plats. 

Vid  olyckans  inträffande  funnos  i  Chicago  omkring  60,000  hus,  af 
hvilka  17,000  funnos  å  sydsidan  och  10,500  å  vestsidan  —  stadens  för- 
nämsta delar.  Det  af  elden  härjade  området  å  sydsidan  (stadens 
centrum  och  handelsdel)  var  450  acres,  hvarå  stodo  3,600  ypperliga 
tegel-  och  stenhus,  af  hvilka  få  voro  mindre  än  fyra  våningar,  men 
många  sex  våningar  och  några  sju.  1,600  handelsbutiker,  28  hotell, 
många  stora  kyrkor  och  60  fabriker  funnos  å  denna  yta. 

Å  nordsidan  gingo  lågorna  öfver  1,300  acres,  å  hvilken  mark  stodo 
10,000  hus  med  600  butiker  samt  100  fabriksbygnader.  Å  vestsidan, 
der  elden  utbröt,  omfattade  den  150  acres  och  gjorde  2,000  menniskor 
husvilla.  Hela  förlusten  var,  för  så  vidt  man  kunnat  beräkna  den, 
omkring  $200,000,000  säger  två  hundra  millioner  dollars.  Våra  lands- 
mäns del  häraf  kunde  ej  hafva  understigit  en  million. 

Men  vi  skola  nu  öfvergå  från  denna  allmänna  öfverblick  till  en 
redogörelse  för  de  inrättningar  af  olika  slag,  som  uppsprungit  under 
tiden.     Vi  börja  med: 


244 

TIDNINGSPRESSEN. 

I  Chicago  utgifvas  f.  n.  följande  svenska  tidningar  och  tidskrifter: 
Gamla  och  Nya  Hemlandet,  Svenska  Tribunen.  Svenska  Amerika- 
naren, Sändebudet,  Fäderneslandet  och  Chicago-Bladet,  alla  veckliga, 
samt  Nåd  och  Sanning,  Barnvännen,  Evangelisk  Tidskrift,  Missions- 
vännen, Frihet  och  Fångenskap,  Lexbladet  och  Stilla  Stunder,!alla  niå- 
nadtliga. 

Utaf  veckobladen  är  det  förstnämnda  äldst  *).  Som  nämndt  är  i 
vår  redogörelse  för  Galesburgs  svenska  koloni,  var  det  der  som  Hemlan- 
det först  såg  dagen  såsom  den  lutherska  kyrkans  organ  och  med  profes- 
sor Hasselqvist  till  redaktör.  Bladet  var  då  helt  litet,  "en  ringa  bro- 
der i  Kristo,"  som  det  kunde  kallas ;  men  det  hade  många  omständighe- 
ter för  sig,  omständigheter,  som  borgade  för,  att  det  skulle  upplefva 
ljusare  dagar  och  se  sig  stor  samt  segersäll.  En  sådan  framtid  kunde 
dock  icke  uppnås  i  en  landsortsstad;  till  Chicago  måste  tidningen  och 
hit  kom  hon  1858,  ännu  liten  och  med  bara  religiöst  och  dogmatiskt 
innehåll.  Här  tog  pastor  Eric  Norelius  hand  om  redaktionsbefattnin- 
gen, den  han  efter  ett  par  år  öfverlemnade  åt  Jonas  Engberg  (den  nu- 
varande bokhandlaren).  Efter  en  liten  tid  öfverlemnade  denne  den  visst 
icke  indrägtiga  sysslan  åt  dr.  Cervin,  och  1868  gaf  denne  vika  för  en 
yngre  och  kraftigare  band,  nämligen  P.  A.  Sundelius.  Hemlandet,  som 
under  hela  tiden  ägdes  af  Augustana-synoden,  i  hvars  och  den  lutherska 
kyrkans  tjenst  det  stod,  hade  derför  också  hittills  varit  att  betrakta  som 
en  kyrktidning,  intet  annat,  ehuru  det  visserligen  hade  meddelat  de 
aldra  vigtigaste  af  dagens  och  fäderneslandets  nyheter  i  en  mycket  sam- 
mandragen form.  Med  Sundelii  inträdande  skedde  en  betydlig  föränd- 
ring. Formatet  utvidgades  och  innehållet  fick  en  mer  politisk  än  reli- 
giös beskaffenhet,  hvartill  orsaken  antagligen  var  den,  att  ett  bolag 
hade  1866  uppsatt  en  ny  och  uteslutande  politisk  eller  sekulär  tidning  i 
Chicago.  Denne  Hemlandets  förste  egentlige  medtäflare  om  "publikens 
bevågenhet"  var  Svenska  Amerikanaren,  hvilken  —  såsom  det  hette  i 
anmälan  —  ville  blifva  uett  frisinnadt  organ  för  den  svensk-amerikanska 
befolkningen"  och  valde  till  motto:  "Frihet,  Rätt  och  Sanning."  Dess 
allmänna  ledning  anförtroddes  åt  en  direktion,  bestående  af  John  A. 
Nelson.  P.  M,  Almini,  P.  J.  Hussander,  Chas.  J.  Strömberg,  Fred.  T. 
Engström,  P.  L.  Eastman,  C.  F.  Billing,  samt  A.  A.  Shenlund  från  Prince- 
ton,  Ills.  och  Olof  Johnson  från  Galva,  samma  stat.  Den  förste  redak- 
tören vardt  öfverste  H.  Mattson,  som  till    biträde  antog  Herman  Roos. 

*)  I  berättelsen  om  Galva  namnes  den  derstädes  af  Cronsioe  utgifna  Svenska 
Republikanaren.  Denna  tidning  vardt  med  tiden  flyttad  till  Chicago,  der  den  föll  i 
striden  med  den  lutherska  kyrkan,  öv.  Rep.  var  alltså  Chicagos  första  svenska 
tidning. 


@/d 


Hemlandets  Redaktör. 

Se  sid.  295. 


t/-e4^^) 


245 
Den  förre,  som  hade  vigtigare  intressen  i  Minnesota  att  vårda,  drogs 
efter  ett  hälft  års  förlopp  dit,  hvarför  han  öfverlemnade  hela  redaktions- 
ansvaret åt  Roos,  hvilken  nu  inledde  en  liflig  strid  emot  det  lutherska 
presterskapet  och  dess  förmenta  talrör,  Hemlandet.  Dess  nye  redaktör, 
nyssnämnde  Sundelius,  var  ej  sen  att  upptaga  handsken,  och  sedan  såg 
man  de  båda  bladen,  burna  såsom  ett  par  fanor,  kring  sig  samla, 
Svenska  Amerikanaren  de  icke-kyrklige  och  de  från  den  lutherska  tron 
till  andra  kyrkor  öfvergångne,  Hemlandet  de  trognare  anhängarne 
af  Augustana-synoden  och  församlingarne.  Ifrån  den  tiden  är  det  som 
den  sig  alltjemt  utpreglande  striden  emellan  sagda  synod  och  det  un* 
der  inga  kyrklagar  stående  svenska  folkelementet  i  Amerika  rätteli- 
gen daterar  sig. 

Emellertid  föll  det  Roos  en  vacker  dag  på  hösten  1869  in  att  helt 
plötsligt  lemna  sin  befattning  för  att  begifva  sig  till  Sverge.  Att  i  hast 
få  en  passande  efterträdare  hade  sig  icke  så  lätt.  Men  slutligen  fans  en, 
som  var  villig  att  åtaga  sig  det  ansvarsfulla  värfvet,  och  denne  var  in- 
gen annan  än  Hemlandsredaktören,  P.  A.  Sundelius.  Detta  väckte  icke 
ringa  uppseende,  emedan  det  tolkades  såsom  en  sorts  öfverlöpning  å 
Sundelii  sida,  hvilket  det,  rätt  betraktadt,  icke  var.  Ty  märkas  bör, 
för  det  första,  att  Hemlandet  nu  var  mera  sekulärt  än  kyrkligt,  och  för 
det  andra  att  Sundelius  i  själ  och  hjerta  var  lika  liberal  som  den  tidning, 
han  nu  gick  att  sköta.  Ofvergången  var  således  i  verkligheten  från  en 
falsk,  af  omständigheterna  skapad,  ställning  till  en  mera  naturlig,  hvil- 
ket också  hela  hans  offentliga  uppträdande  alltsedan  dess  tillräckligt 
bevisat. 

J.  A.  Enander  var  den,  öfver  hvilken  Sundelii  mantel  föll,  när  den- 
ne utgick  ur  Hemlandet,  d.  v.  s.  i  slutet  af  December  1869.  I  Januari 
1871  inflyttades  den  i  Galva  utgifna  tidningen  Nya  Verlden  till  Chicago. 
Vid  densamma  blef  Sundelius,  som  ej  längre  kom  öfverens  med  Sven- 
ska Amerikanarens  direktion,  jemte  C.  F.  Peterson  för  en  kort  tid  re- 
daktör, men  återgick  snart  till  Svenska  Amerikanaren,  sedan  hans  ef- 
terträdare der,  A.  W.  Schalin,  funnit  det  rådligt  att  lemna  sin  ställ- 
ning. Peterson  förblef  vid  Nya  Verlden,  hvars  ensamme  egare  blef  A. 
Chaiser,  och  härmed  hade  Chicago  fått  tre  stora,  modigt  kämpande 
svenska  politiska  veckotidningar  utom  metodisternas  organ  Sändebudet, 
som  hade  utgifvits  här  sedan  1857.  Dess  redaktör  vid  detta  tillfälle  var 
pastor  Albert  Erickson  och  dess  utgifvare  den  amerikanska  konferens, 
till  hvilken  den  svenska  metodistkyrkan  i  vestern  hör.  Hemlandet,  än- 
nu att  betrakta  som  Augustana  synodens  organ,  emedan  det  var  dess 
egendom,  fortsatte  likväl  på  den  sekulära  väg,  det  under  Sundelius  hade 
beträdt  (det  hade  nu  vuxit  till  nio  spalter).  Svenska  Amerikanaren  ut- 
kom  i  tiospaltigt  format  såsom  "verldens  största  svenska  tidning",  och 


246    . 

Nya  Verlden  kämpade  för  sin  tillvaro  med  Hemlandets  storlek,  försö- 
kande att,  hvad  tendens  beträffade,  "gå  emellan"  sina  äldre  grannar. 

Sådan  var  tidningsställningen,  när  den  Ödesdigra  natten  till  den  9 
Oktober  1871  inträffade.  I  den  verldsberyktade  brand,  som  då  ödelade 
två  tredjedelar  af  staden,  gingo  alla  svenska  tidningar  upp  i  rök.  Den 
första  att  resa  sig  ur  askan  var  Nya  Verlden,  hvilken  redan  samma 
vecka  återuppträdde  i  Galesburg,  der  den  fortfor  att  utgif vas  till  i  Mars 
påföljande  år,  då  den,  ännu  i  Chaisers  och  Petersons  händer,  för- 
nyade bekantskapen  med  Chicago.  Näst  i  ordningen  återuppstod 
Hemlandet,  endast  ett  par  veckor  senare.  Men  Svenska  Amerikanaren 
hvars  egare  ej  så  lätt  kunde  fatta  och  utföra  beslutet  att  resa  företaget 
ur  askan,  fick  ej  sitt  nya  lif  förr  än  fram  på  vintern,  med  Sundelius  till 
ledare,  och  ännu  senare  återuppdök  Sändebudet,  hvars  nys  redaktör  var 
pastor  N.  O.  Westergren.  Samma  vår  blefvo  Enander  och  Gr.  A.  Boh- 
man, hvilken  i  flera  år  varit  dess  affärsförrättare,  egare  af  Hemlandet, 
i  det  de  köpte  tidningen  af  synoden.  Våren  1873  ingick  Frank  A.  An- 
derson, Chaisers  svåger,  som  delegare  och  Herman  Roos,  som  återkom- 
mit från  Sverige,  som  medredaktör  i  Nya  Verlden.  Ännu  något  senare 
samma  år  ombytte  Svenska  Amerikanaren  egare.  Bolaget  aflät  den  åt 
C.  J.  Stenquist,  som  utgaf  den  under  namn  af  Nya  Svenska  Amerika- 
naren tills  hösten  1877,  då  flere  personer,  men  förnämligast  Herman 
Roos,  som  slet  sitt  band  med  Nya  Verlden  1874,  samt  Magnus  Elru- 
blad  fungerat  som  dess  redaktörer. 

Tidigt  på  våren  1876  bildades  "The  Swedish  Publishing  Cornpany", 
ett  under  statens  lagar  formligen  inkorporeradt  bolag,  hvars  president 
ofvannämnde  Frank  A.  Anderson  hela  tiden  varit.  I  detsamma  blefvo 
A.  Chaiser  och  C.  F.  Peterson  bland  andra  medlemmar,  och  af  detta  bo- 
lag fortfor  Nya  Verlden  att  utgifvas.  Hösten  1877  ingick  såsom  med- 
lem deri  öfverste  H.  Mattson  (nu  bosatt  i  Minneapolis,  staten  Minne- 
sota, der  han  utger  Minnesota  Stats  Tidning)  och  samtidigt  köpte  bo- 
laget af  Stenquist  Svenska  Amerikanaren,  som  nu  sammanslogs  med 
Nya  Verlden,  hvarpå  Svenska  Tribunen  vardt  det  gemensamma  namn, 
hvarunder  de  allt  sedan  dess  utkommit  i  åttasidigt  format.  Dess  redak- 
tör har  hela  tiden  varit  C.  F.  Peterson,  manager  eller  föreståndare  var 
det  första  året  öfverste  Mattson  och  det  senaste  året  A.  Chaiser,  hvilka 
personer  jemte  bolagets  president  och  Charles  L.  Anderson  (sekreterare) 
bilda  direktionen. 

Året  1876  hade  Herman  Roos  i  förening  med  Nils  Anderson  börjat 
utgifva  en  tidning  kallad  Svenska  Posten,  hvilken  växte  snabbt  från 
sina  små  dimensioner  till  allt  större  och  större,  så  att  den  vid  början  af 
1878  hade  uppnått  sina  medtäflares  storlek;  namnet  hade  den  förändrat 
till  Svenska  Amerikanaren.  Vid  densamma  ingick  Magnus  Elmblad, 
som  förut  arbetat   i   åtskilliga  andra  svensk -amerikanska  blad,  såsom 


247 

inedredaktör  våren  1878,  och  ar  nu,  sedan  Roos  afgått  med  döden,  tid- 
lingens  ende  ansvarige  redaktör.  J.  A.  Enander  fortfar  som  Hemlan- 
dets hufvudredaktör,  biträdd  af  Leonard  Gyllenhaal,  som  arbetat  i  tid- 
ningen många  år.  Vid  Svenska  Tribunen  tjenstgör  i  samma  egenskap 
C.  G. Linderborg  med  M.  Lunnow  såsom  niedhjelpare,  och  Sändebudets 
runor  föras  af  dr.  Wm.  Henshen. 

Chicago  Bladet  grundlades  1877  af  John  Mårtensen,  hvilken  hela 
tiden  varit  dess  utgif  vare  och  redaktör.  Bladet,  som  varit  och  är  "Mis- 
sionsvännernas" organ,  är  religiöst;  det  utkom  de  tre  första  åren  blott 
två  gånger  i  månaden,  men  har,  sedan  det  i  sig  upptog  Zions  Baner, 
förr  utgifvet  i  Knoxville,  Ills.,  blifvit  veckligt. 

Fäderneslandet  är  den  minsta  och  yngsta  af  stadens  svenska  tidnin- 
gar. Det  kom  till  stånd  1878,  då  det  uppsattes  af  O.  L.  Olson,  som  än- 
nu eger  och  leder  det.  Vid  detsamma  har  A.  Melander  haft  redaktions- 
göromålen  om  hand  den  största  delen  af  tiden. 

Åtskilliga  mindre  månadsskrifter  af  religiös  art  utgif  v  as  här.  De 
äro:  Nåd  och  Sanning,  utgifven  af  pastorerna  Evald  och  Lindeli. 
Barnvännen  af  Lindeli,  Evangelisk  Tidskrift  af  J.  A.  Edgren,  Missions- 
vännen af  "missionsvännerna"  Björk  och  Hallner,  Lexbladet  af  A.  Hall- 
ner,  Stilla  Stunder  af  V.  Witting,  nykterhetstidskriften  Frihet  och 
Fångenskap  af  C.  M.  Albinson  och  Ungdomsvännen  af  Enander  & 
Bohman. 

Andra  periodiska  pressalster  hafva  kommit  och  gått,  jnen  med  un- 
dantag af  När  och  Fjerran,  utgifven  af  Enander  och  Bohman,  hafva  de 
alla  varit  af  en  allt  för  efemerisk  och  likgiltig  beskaffenhet,  för  att  be- 
höfva  omnämnas. 

Om  det  låge  inom  det  område  vi  för  denna  bok  utstakat,  kunde  det 
här  vara  på  sin  plats  att  anställa  några  små  betraktelser  öfver  "pressens 
makt",  dess  stora  "mission",  o.  s.  v. ;  men  som  vårt  lilla  arbete  ej  har 
rum  för  mycket  annat  än  data  och  fakta,  måste  vi  öfvergifva  tanken 
på,  att  "filosofera"  och  "moralisera".  Anmärka  måste  vi  ända  att  den 
kraft,  hvarmed  den  svensk-amerikanska  tidningspressen  på  det  senaste 
årtiondet  utvecklat  sig,  hör  till  de  märkligaste  företeelserna  i  lifvet  bland 
Amerikas  svenskar,  genom  hvilkas  läslust  och  redobogenhet  att  under- 
hålla literatur  på  modersmålet  ofvannämnda  tidningar  ega  sin  tillvaro. 
Från  Chicago  utgå  veckligen  i  närheten  af  25,000  svenska  tidnings- 
exemplar —  de  samtliga  tidningarnes  sammanlagda  upplaga  —  som 
spridas  öfver  Unionens  alla  stater  och  territorier.  Kanada  och  Sverge, 
dit  minst  500  finna  sin  väg.  För  landets  republikanska  parti,  i  hvars 
tjenst  dessa  svenska  blad  med  så  godt  som  intet  undantag  hela  tiden 
stått,  ha  de  varit  af  särskildt  stort  gagn,  dernäst  bör  tagas  i  betraktan- 
de deras  egenskap  såsom  länkar  emellan  fosterlandet  och  dess  söner  och 
döttrar  på   denna  sidan  Atlanten,  vidare  det  sammanhållningsband,  de 


248 

ofta  utgöra  emellan  landsmännen  här  ocli  slutligen  rikhaltigheten  af 
deras  allmänna  innehåll,  som  måste  hafva  haft  något  bildande  infly- 
tande öfver  den  stora  mängden.  Att  den  starka  täflingen  ej  så  sällan 
ledt  till  mindre  uppbyggeliga  strider  emellan  de  olika  tidningarne  är 
sant  och  har  beklagats;  men  det  är  lika  sant  och  beklagligt  att  hvarje 
annan  ort  och  afdelning  i  tidningsverlden  varit  och  är  skådeplats  för 
likadana  fejder. 


STADENS  SYENSKA  KYRKOR. 

St.  ANSGARii-FöKSAMLrsTGjasr. 

Gustaf  Unonius  —  den  ofvan  omberättade  presten  —  var  det  för- 
behållet att  bilda  den  första  svenska  församlingen  i  Chicago  och  vi 
kunna  gerna  säga  hela  nordvestern.  Detta  skedde  1849,  medan  sven- 
skarne ännu  voro  mycket  fåtaliga.  Ty  ehuru  större  skaror  hade  an- 
ländt  under  de  nyss  föregående  åren,  stannade  de  fleste  endast  länge 
nog  att  förtjena  respenningar  till  färdens  fortsättande  vidare  i  vester. 
Unonius  inbjöd  på  grund  häraf  norrmännen  att  deltaga  i  företaget, 
hvilket  de  också  gjorde,  och  fortfor  församlingen  att  vara  svensk-norsk 
till  1862,  då  norrmännen  drogo  sig  tillbaka.  Denna  församling  hade. 
som  redan  nämnts,  ehuru  till  tron  luthersk,  antagit  den  episkopala 
kyrkoformen.  Detta  satte  den  i  stånd  att  påräkna  all  möjlig  hjelp  ai 
stadens  tvenne  engelska  systerförsamlingar,  af  hvilka  den  ena,  St.  Ja- 
mes, för  Ansgari-församlingen,  som  den  svenska  kallades,  upplät  grund- 
våningen af  sitt  tempel  för  gudstjenstbruk.  Men  Unonius'  energi 
åstadkom  snart  en  egen  kyrkbygnad.  Medel  dertill  och  till  pastorsbo- 
ställe samlade  han  på  en  derf ör  företagen  rundresa  bland  de  svenska  af- 
komlingarne  i  Delaware  och  Pennsylvanien.  Tidigt  på  våren  1850  in- 
köptes två  tomter  på  hörnet  af  Franklin-  och  Indiau  a-gatorna.  Priset 
var  |400.  Derpå  börjades  by gnadsf öretaget  och  fortgick  så  länge  pen- 
ningarne räckte  ;  men  de  tröto  snart  och  då  måste  Unonius  och 
Schneidau  båda  ut  för  att  samla  mer,  hvari  de  också  lyckades.  Unge- 
fär samtidigt  anlände  Jenny  Lind  till  New  York  och  hon  bevektes  att 
skänka  $1,500  till  det  vackra  ändamålet,  hvarjemte  hon  efter  sin  af- 
resa  lät  genom  Max  Hjortsberg  (en  ännu  i  Chicago  boende  svensk)  åt 
kyrkan  såsom  present  öfverlemna  kyrksilfver  uppskattadt  till  S1,000. 

När  Unonius  1858  hemflyttade  till  Sverge  efterträddes  han  af 
J.  Bredberg.  Under  hans  tid  blef  kyrkan  af  den  stora  branden  förstörd 
och  församlingen  skingrad.  Men  omsider  grep  man  sig  an,  slöt  sig  åter 
tillsammans  och  lyckades  med  tillhjelp  af  öststaternas  gifmilda  episko- 
paler  samla  penningar  till  en  ny  stor  tegelkyrka,  som,   bygd  å   Sedg- 


249 

wick-gatan,  kostar  $22,000  med  tomt  och  allt.  Det  bredvid  kyrkan  upp- 
förda pastorsbostället  värderas  till  $2,000  utom  tomten. 

Bredberg  frånträdde  pastorsbefattningen  1877  och  efterträddes  af 
Nils  Nordeen,  hvilken  året  derpå  lemnade  rum  för  P.  Arvidson,  som 
dock  icke  tjenstgör,  utan  förrättas  gudstjensterna  af  diakonen  John 
Hedman,  under  hvilkens  vård  församlingen  synes  vilja  blifva  lifaktigare 
än  den  på  det  senaste  årtiondet  varit. 

Metodistförsamlingarna. 

I  slutet  af  1852  gjorde  den  for  länge  sedan  aflidne  pastor  O.  Gr.  Hed- 
ström i  New  York  ett  besök  i  vestern,  då  han  stannade  några  dagar  i 
Chicago  och  predikade  för  skandinaverna.  En  större  religiös  väckelse 
skulle  hafva  blifvit  det  första  och  en  liten  metodistförsamling  det  an- 
dra resultatet.  Men  H.  så  väl  som  hans  i  Victoria  bosatte  broder,  hvil- 
ken hade  biträdt  honom  härstädes,  kallades  hem  till  sina  egna  försam- 
lingar, och  då  blef  den  nya  lilla  hjorden  i  Chicago  utan  vård,  ett  för- 
hållande som  inverkade  så  mycket  menligare  på  församlingen,  som  den 
skandinaviska  pöpeln  den  tiden  fann  ett  högt  nöje  uti  att  molestera 
sammankomsterna  och  dermed  oroa  sinnena,  hvartill  kom  ett  häftigt 
motstånd  från  de  andra  samfunden.  Detta  hade  till  följd,  att  många 
utgingo  ur  menigheten,  så  att  den,  då  en  lärare  slutligen  fans  villig 
att  taga  vård  om  flocken,  hade  förlorat  hälften  af  sitt  ursprungliga 
antal. 

Denne  lärare  var  S.  B.  Newman,  nu  pastor  vid  församlingen  i  E- 
vanston,  Ills.  Ett  af  hans  första  uppdrag  var  att  samla  medel  till  en 
k}Tkobygnad.  Häri  lyckades  han  så  väl,  att  församlingen,  som  hittills 
hade  hållit  sina  möten  i  den  tyska  metodistkyrkan  å  Indianagatan, 
1854  kunde  inflytta  i  sitt  å  Illinoisgatan  belägna  tempel,  hvars  storlek 
var  36x60.  Å  detsamma  fanns  ett  litet  torn.  Vid  denna  tid  sällade  sig 
den  nu  aflidne  kapten  C.  M.  Lindgren,  N.  O.  Westergren,  A.  Cederholm, 
N.  Peterson,  Peter  Long,  Samuel  Anderson  m.  fl.,  af  hvilka  många  se- 
dermera utgingo  som  predikanter  till  församlingen. 

På  hösten  1855  efterträddes  Newman,  som  for  till  New  York,  af 
Eric  Shogren,  under  hvilkens  fyraåriga  tjenstetid  församlingens  yttre  fred 
endast  då  och  då  afbröts  af  någon  öfverlastad  person,  som  raglade  in  i 
kyrkan  för  att  göra  väsen.  Församlingen  tillväxte  långsamt  men  sta- 
digt under  dessa  år,  och  skulle  hafva  vuxit  fortare  om  ej  så  många  måst 
på  grund  af  ekonomiska  förhållanden  afflytta  från  staden.  Bland  dem, 
som  året  1856  anslöto  sig  till  församlingen,  var  den  allt  sedan  som  pre- 
dikant så  verksamme  och  framgångsfulle  A.  J.  Anderson.  Shogrens 
nästa  verksamhetsfält  blef  ett  konferensdistrikt  i  Minnesota.  Efter  ho- 
nom i  Chicago  kom  J.  Bredberg,  hvilken  2  år  senare  öfvergick  till  Epi- 


250 

skopalkyrkan  och  blef  pastor  vid  den  svenska  Ansgarii-församlingen 
hiirstädes.  År  1861  öfverlemnades  församlingsvården  åt  A.  J.  Ander- 
son. Inbördeskriget  hade  nu  börjat  och  försvårade  den  andliga  rörel- 
sen. Icke  desto  mindre  utvecklade  sig  församlingen  så  väl  i  inre  som 
i  yttre  afseende  nnder  hans  treåriga  vård.  Kyrkan  höjdes  och  under- 
bygdes  med  tegel,  och  den  sålunda  erhållna  våningen  adapterades  till 
boningsrum  för  predikanten,  allt  hvilket  jemte  andra  förbättringar  tog 
i  anspråk  omkring  $3,000.  Det  oaktadt  var  församlingens  ekonomiska 
ställning  nu  så  god,  att  pastor  Andersons  lön  förhöjdes  från  $450  till 


1864  återkom  Shogren  till  församlingen  och  verkade  der  ett  år,  bi- 
trädd af  pastor  Alb.  Erikson,  som  innehade  redaktörskapet  vid  Sände- 
budet. Under  detta  år  lörökades  medlemskapet  från  170  till  207  och  på 
hörnet  af  Sangamon-  och  Pjerde  gatorna  (vestsidan)  bygdes  å  en  hyrd 
tomt  en  liten  kyrka.  Näst  i  ordningen  kom  N.  O.  Westergren,  som 
förestod  pastorskallet  1865 — 8,  biträdd  de  2  första  åren  af  pastor  V. 
Witting,  Sändebudets  då  varande  redaktör.  Witting  vardt  emellertid 
nu  uppdragen  att  resa  hem  till  Sverge  för  att  öfvertaga  ledningen  af 
missionsverksamheten  derstädes.  Sändebudet  kom  då  åter  i  Ericksons 
händer,  och  denne  blef  på  nytt  W:s  biträde  i  predikoembetet.  Vid  jul- 
tiden 1865  hade  utbrutit  en  ovanlig  rörelse  eller  vädcelse,  som  varade 
till  fram  på  våren,  visande  sitt  resultat  i  många  omvändelser  och  ett 
högeligen  förökadt  medlemskap.  Bland  predikanter,  som  särskildt  bi- 
drogo  härtill,  namnes  isynnerhet  P.  Newberg  från  Victoria. 

Året  1866  var  den  amerikanska  metodismens  sekelfestår  och  af  sär- 
skild betydelse  för  de  svenska  metodisterna  i  så  fall  att  de  då  började 
insamling  af  medel  för  ett  skandinaviskt  teologiskt  läroverk.  Men  idén, 
hvilken  hade  utgått  från  V.  Witting  —  han  och  N.  O.  Westergren  lyc- 
kades också  att  erhålla  ansenliga  subskriptioner  för  ändamålet  —  vardt 
aldrig  verkliggjord.  Blott  en  ringa  del  af  subskriptionerna  betaltes, 
och  den  summa,  som  sålunda  erhölls,  utgör,  om  vi  ej  misstaga  oss, 
grundfond  för  den  lilla  skola,  som  nu  ledes  af  dr.  Henschen  och  som 
möjligtvis  med  tiden  kommer  att  gro  till  något  större.  Under  samma 
år  tog  församlingen  del  uti  anskaffandet  af  ett  emigranthus  för  de  mån- 
ga landsmän,  som  vid  denna  tid  ankommo  i  ytterst  nödstäld  belägenhet. 
(Härom  hafva  vi  utförligare  redogjort  på  annat  ställe).  Under  W:s 
termin  växte  församlingen  från  207  till  290  verkliga  medlemmar. 

Vid  pastorsombytet  hösten  1868  fick  N.  Peterson  vård  om  försam- 
lingen. Under  hans  tvååriga  tjenstetid  framskred  icke  saken  så  väl 
som  den  hade  gjort  förut.  Dertill  funnos  två  särskilda  orsaker:  för  det 
första  hade  församlingen,  genom  de  norska  medlemmarnes  utgång  för 
att  ansluta  sig  till  en  nybildad  norsk  församling,  betydligt  reducerats 
i  antal,  och  för  det  andra  företog  sig  pastor  Albert  Erickson,  en  begåf- 


251 
vad  talare,  att  i  Grace-kyrkan  å  Chicago  Avenue  inleda  och  fortsätta  en 
fri  andlig  rörelse,  hvilket  naturligtvis  skadligt  inverkade  på  församlin- 
lingens  allmänna  tillstånd.  Trots  dessa  skenbara  motgångar  inköptes 
under  P:s  tid  den  tomt  å  Märket-  och  Oakgatorna,  hvarå  kyrkan  nu 
står,  och  vid  slutet  af  hans  verksamhet  funnos  254  medlemmar  i  full  för- 
ening *ch  55  på  prof.  , 

Hösten  1870  blef  för  andra  gången  pastor  A.  J.  Anderson  uppdra- 
gen att  förestå  hjorden  och  under  hans  tid  inträffade  nu  den  stora  bran- 
den, som  ödelade  allt  för  så  väl  honom  som  kyrkan  och  en  större  del  af 
medlemmarne.  Han  stannade  likväl  på  sin  post  och  verkade  outtrött- 
ligt för  församlingens  allmänna  väl.  E$  tillfälligt  kapell  uppfördes  å 
Marketgatan.  Albert  Erickson,  genom  branden  entledigad  från  Sän- 
debudet, reste  ut  i  landsorten  och  insamlade  penningar  till  en  ny  kyrka 
och  den  gamla  tomten  å  Illinoisgatan  utbyttes  emot  en  annan  å  May- 
gatan,  vestsidan.  Dera  bygdes  en  kyrka  i  storlek  50x70;  dess  undervå- 
ning inreddes  genast  för  gudstjenständamål,  men  den  öfre  egentliga 
våningen  blef  på  grund  af  bristande  medel  ej  fullbordad  förrän  under 
pastor  Wigrens  tjenstetid  1879.  När  Anderson  hösten  1873  lemnade 
rum  för  Shogren  funnos  380  medlemmar,  förutom  75  på  prof  stående 
personer.  S.  skötte  med  N.  O.  Westergrens  biträde  församlingen  2£ 
års  tid,  vid  slutet  hvaraf  medlemmarnes  antal  var  474  med  140  andra  på 
prof.  En  tegelkyrka,  70x70,  hade  under  tiden  uppförts  å  den  förr  in- 
köpta tomten  vid  Märket-  och  Oakgatorna.  De  i  Evan&ton  boende  me- 
todisterna, som  hittills  tillhört  församlingen  i  Chicago,  bildade  ungefår 
samtidigt  en  egen  församling  i  E.  Medlemantalet  blef  härigenom  en- 
dast 411.  Vidare  utgingo  de  medlemmar,  som  bodde  på  stadens  syd- 
sida och  bildade  der  en  liten  församling,  som  bygt  ett  kapell  för  sina 
gudstjenster.  Sedan  delade  sig  den  gamla  församlingen  i  två  delar  ;  en 
del  stannade  vid  "Marketstreet  kyrkan",  den  andra  organiserade  sig  å 
vestsidan.  Den  förras  egendom  var  nu  värderad  till  $22,000,  den  sena- 
res  till  $17,000. 

Vid  1875  års  konferens  blef  nordsidans  församling  bestämd  för  N. 
O.  Westergren.  Shogren  hade  förut  flyttat  till  San  Francisko  för  att 
vårda  en  der  bildad  församling.  Efter  honom  kom  pastor  D.  S.  Sörlin 
till  "Maystreet-församlingen",  hvilken  2£  år  senare  utbytte  honom  mot 
Wigren,  den  härvarande  pastorn,  under  hvilken s  tid  kyrkan  fullbordats 
till  en  kostnad  af  $4,000.  Denna  församling  räknar  nu  omkring  275 
medlemmar  i  full  förening  och  14  på  prof.  Witting,  som  nu  hade  åter- 
vändt  från  Sverge,  tog  1876  vård  om  nordsidans  församling,  men  efter 
träddes  1877  af  A.  J.  Anderson,  som  hösten  1879  lemnade  rum  för  D. 
S.  Sörlin,  medan  N.  O.  Westergren  fortsätter  sitt  kall  vid  sydsidans  för- 
samling, som   nu   består  af  omkring  80  personer ;  Sörlins  församling 


252 

räknar  300.  jemte  många  på  prof.  I  Chicago  skulle  således  vid  detta 
lag  finnas  minst  700  svenska  metodister  och  3  kyrkor,  värderade  till 
omkring  $25,000. 

Immanuelsförsamlingen". 

De,  som  utgjorde  första  begynnelsen  till  denna  församling  (den  för- 
sta lutherska  i  Illinois  och  hela  nordvestern)  bestodo  af  ett  litet  sällskap 
emigranter  från  Vestergötland,  som  anlände  till  Chicago  sommaren 
1852.  Dessa  blef  vo  då  afsända  med  en  ångbåt  härifrån  till  Sheboygan 
1  Wisconsin,  der  de  lemnades  på  hamnbryggan.  Efter  att  hafva  legat 
der  ett  par  dygn  med  barn,  bagage  och  allt  under  bar  himmel,  utan  att 
någon  brydde  sig  om  att  hjelpa  dem  till  rätta,  blefvo  de  modlösa,  nästan 
förtviflade,  och  när  ångbåten  kom  tillbaka  på  returen  från  Chicago, 
återvände  de  alla  hit,  men  tyvärr  endast  för  att  blifva  utsatta  för  kole- 
ran, som  då  rasade  med  sällspord  häftighet  ibland  de  nykomne.  I  detta 
sitt  bekymmersamma  läge  vände  de  sig  till  pastor  Paul  Andterson  vid 
den  norsk-lutherska  församlingen,  och  till  hans  heder  må  sägas  att  han 
gjorde  allt  som  stod  i  hans  makt  att  lindra  och  trösta  de  modfälde  sven- 
skarne. Naturligt  var  det  derför  att  många  af  desse  leddes  till  hans 
kyrka,  i  hvilken  också  ej  så  få  ingingo  såsom  medlemmar. 

Snart  uppstod  dock  en  allmän  önskan  att  en  svensk-luthersk  för- 
samling måtte  stiftas,  och  på  inbjudning  af  pastor  Paul  Anderson  och 
hans  församling  kom  pastor  T.  N.  Hasselquist  från  Galesburg  till  Chi- 
cago i  början  af  år  1853.  Sedan  han  predikat  några  gånger  inbjödos 
svenskarne  till  ett  allmänt  möte  i  den  norska  kyrkan  å  Superiorgatan 
söndagseftermiddagen  den  16  Januari,  vid  hvilket  möte  skälen  för  bil- 
dandet af  en  svensk  församling  förelades  dem,  och  med  den  verkan,  att 
80  genast  anmälde  sig  såsom  villige  att  blifva  medlemmar  samt  att  ge- 
nast kalla  lärare  från  Sverge. 

Denna  kallelse  mottogs  af  Erland  Carlson,  då  pastorsadjunkt  och 
brukspredikant  i  Wexiö  stift.  Efter  en  11  veckors  lång  och  tråkig 
resa  ankom  han  till  Chicago  den  22  Augusti  1853.  Som  lätt  kan  tän- 
kas, var  glädjen  stor  öfver  lärarens  ankomst,  men  utsigterna  voro  emel- 
lertid mörka  för  så  väl  folket  som  den  unge  herden,  ty  af  dem,  som  i 
Januari  tecknat  sig,  hade  största  delen  afflyttat  från  staden,  under  det 
några  blifvit  dragna  till  andra  samfund.  Af  de  80  funnos  nu  ej  fler  än 
8  familjer  och  20  ogifta  personer  (inalles  36)  qvar,  och  alla  dessa  voro 
mycket  fattige. 

Men  pastor  Carlson  vardt  derför  icke  modlös,  utan  gick  med  from 
förtröstan  till  verket,  och  vid  det  första  årsmötet  den  27  Januari  1854 
hade  den  i  början  klena  hjorden  ökats  i  antal  till  öfver  100  kommuni- 
kanter.    Grunddrag  till  församlingsordning  blef  då  antagna  och  till 


253 

diakoner  valdes  skomakaren  Carl  J.  Anderson,  svarfvaren  John  Nilson 
och  skräddaren  Isak  Peterson,  samt  till  utrustees"  handlanden  Johan 
Björkholm,  skomakaren  Göran  Svenson  och  arbetaren  Gissel  Trulson. 

Vid  sockenstämma,  hållen  den  24  Oktober  1854,  beslöts  att  till  ett 
pris  af  $2,475  inköpa  den  norska  kyrkan.  Af  denna  summa  erhöllos 
$1,200  genom  subskription,  för  resten  måste  församlingen  skuldsätta 
sig.  Genom  reparationer  och  nödvändiga  förändringar  å  bygnaden 
hade  denna  skuld  1860  Ökats  till  $1,615.  Emellertid  hade  församlingen 
vid  detta  lag  vuxit  till  220  kommunikanter,  hvilket  antal  hade  stigit  till 
525  fem  år  senare.  Nu  (1865)  beslöts  att  kyrkan  skulle  utvidgas  och 
den  angränsande  tomten  inköpas.  Genom  denna  affär,  som  medtog 
närmare  $3,000,  steg  församlingens  skuld  till  $2,300.  Men  den  friska 
invandringen  stärkte  oupphörligt  församlingen  med  nya  medlemmar, 
så  att  antalet  år  1867  öfversteg  1,000,  ehuru  en  särskild  mission  hade 
upprättats  å  stadens  södra  del,  der  också  Salemsförsamlingen  stifta- 
des 1868. 

För  Immanuelsförsamlingen  kräfdes  nu  ett  större,  rymligare  tempel, 
och  den  24  Februari  1868  enades  man  om  att  inköpa  de  tvänne  tomter- 
na å  hörnet  af  Sedgwick-  och  Hobbiegatorna.  För  erhållandet  af  den 
härför  nödvändiga  summan,  $  7,000,  öppnades  en  subskription,  som  in- 
bragte  $3,000.  Köpet  uppgjordes  och  dermed  steg  skulden  till  $5,000, 
kostnaden  för  Salemsförsamlingens  tomt  häri  inbegripen. 

Behofvet  af  en  större  kyrka  gjorde  sig  alltmera  känbart.  Det 
hände  t.  ex.  många  söndagar  att  hundratals  personer,  som  kommit  för 
att  bevista  gudstjensten,  måste  återvända  till  följd  af  brist  på  rum.  Ön- 
skan att  så  snart  som  möjligt  börja  byggandet  af  den  påtänkta  kyrkan 
vardt  på  samma  gång  starkare.  En  bygnadskomité  tillsattes,  kostnads- 
förslag uppgjordes,  plan  antogs  m.  m.  Samtidigt  öppnades  en  sub 
skription  och  antogs  ett  beslut  att  gå  till  verket  så  snart  $10,000  voro 
tecknade  och  $3,000  inbetalda.     Kostnadsförslaget  lydde  å  $28,000. 

Grundstenen  lades  den  23  Maj  1869,  och  den  första  söndagen  i  No- 
vember invigdes  kyrkan,  som  hade  kostat  $34,400  med  orgeln.  Under 
dess  byggande  hade  trustees}  för  att  med  lätthet  kunna  reda  sig  i  de  fi- 
nansiella åliggandena,  inrättat  en  slags  sparbank,  ihvilken  församlings- 
medlemmarne  insatte  penningar  mot  8  procents  ränta.  $12,600  af 
dessa  insatser  användes  för  kyrkby gnaden.  Dessutom  upptogos  andra 
lån,  så  att  hela  församlingsskulden  blef  $28,000,  eller  $20,000,  då  värdet 
af  den  gamla  kyrkan  fråndrages.  I  det  nya  templet  fans  sittrum  för 
1,500  och  medlemantalet  var  1,278.  Såsom  ett  exempel  på  denna  för 
samlings  offervillighet  må  nämnas  att  den,  trots  den  tunga  skuld,  som 
hvilade  öfver  densamma,  1871  bidrog  med  $1,200  till  den  allmänna  mis- 
sionen och  välgörande  ändamål.  I  söndagsskolan  gingo  400  barn,  un- 
dervisade af  30  lärare. 


254 

Glädjen  öfver  denna  i  sanning  vackra  framgång  var  stor,  men  vardt 
icke  lång,  ty  nar  skymningen  inbröt  den  9  Oktober  1871  var  den  nyss 
ståtliga  kyrkan  en  rykande  ruinhög,  och  förstörda  voro  äfven  de  flesta 
församlingsmedlemmarnes  hem.  Vid  en  kort  derpå  hållen  samman- 
komst beslöt  församlingen  att  vidmakthålla  organisationen,  fortsätta 
sitt  verk  och  betala  hvarje  cent,  som  den  var  skyldig.  Och  så  skedde. 
Gudstjensterna  höllos  till  en  tid  i  den  norsk-lutherska  kyrkan  å  Sanga- 
mongatan  och  Milwaukee  avenue.  Samtidigt  börjades  insamlingen  af 
medel  för  byggandet  af  en  ny  kyrka  och  den  5  Juli  1872,  då  $10,000 
voro  samlade,  lades  första  grundstenen  till  den  nya  kyrkan.  Denna 
kostar  som  hon  nu  står  $35,000.  Den  invigdes  första  söndagen  i  April 
1875.  Med  detsamma  skilde  sig  pastor  Carlson  vid  församlingen  för 
att  taga  vård  om  menigheten  i  Andover.  Han  efterträddes  då  af  C.  A. 
Evald.  Denne  allmänt  omtyckte  pastor  föddes  i  Kihl  socken  i  Örebro 
län  den  25  Maj  1849;  studerade  vid  Örebro  högre  elementarläroverk 
med  trenne  terminers  uppehåll  från  och  med  höstterminen  1859  till 
och  med  vårterminen  1869.  Hösten  1871  anlände  han  till  detta  land 
och  ordinerades  till  det  heliga  predikoembetet  efter  ett  års  studier  i  Au- 
gustana-synodens theologiska  seminarium,  af  sagde  synod  vid  dess  möte 
i  Galesburg  hösten  1872. 

De  första  embetsåren  tjenstgjorde  han  såsom  pastor  i  Sv.  Ev.  Luth. 
Augustana-församlingen  i  Minneapolis,  Minn. 

Efter  erhållen  enhällig  kallelse  från  Immanuelsförsamlingen  i  Chi- 
cago, beslutade  han  sig  att  sagde  kallelse  antaga  och  installerades  han 
såsom  pastor  i  sin  nuvarande  församling  Söndagen  den  4  April  1875, 
samma  dag,  som  församlingens  nya  kyrka  invigdes. 

Immanuelsförsamlingen  består  nu  af  omkring  2,000  personer,  af 
hvilka  1,100  äro  kommunikanter. 

1870  stiftades  Gethsemane-församlingen  å  stadens  vestsida  och 
1872  bygdes  en  kyrka,  för  hvilken  medlemmarne  ännu  bära  omkring 
63,000  skuld.     Kommunikanternas  antal  är  175. 

Sydsidans  Salemsförsamling  räknar  nu  773  medlemmar,  af  hvilka 
513  äro  kommunikanter.  Pastor :  C.  B.  L.  Boman.  Å  dess  kyrka  fin- 
nes $2,400  skuld. 

Baptist-församlingen. 

Den  första  svenska  baptistförsamlingen  i  Chicago,  111.,  bildades  den 
19  Augusti  1866. 

De  första  medlemmarne,  32  till  antalet,  voro  följande:  John  Ring, 
Christina  Ring,  Martha  Ring,  C.  G.  Lindgren,  Christin  Lindgren, 
John  Lindqvist,  Anna  Lindqvist,  Göran  Janson,  Abraham  Johnson, 
Sv.  Petterson,  Malena  Petterson,  N.  P.  Nelson,  F.  M.  Malmsten,  Ste- 
phanus   Liden.    A.  Nylund,  Maria  Nylund,  J.  C.  Fästen,  Anna  Fästen, 


255 

B.  Hamström,  Andrew  Petterson,  E.  Hedlund,  P.  A.  Greim,  Andrew 
Kemmer,  Hanna  Kemmer,  Carna  Lindh,  Carl  A.  Anderson,  Gr.  A.  Jo- 
hanson, Thilda  Johanson,  N.  E.  Axling,  01.  Lindh,  Mari  Lindh'  och  P. 
0.  Sellgren,  af  hvilka  en  del  förut  tillhört  härvarande  danska  försam- 
ling; de  öfriga  voro  nykomna  från  Sverige  som  ej  ännu  förenat 
sig  med  någon  församling.  Dessa  valde  bland  sig  John  Ring  till  pastor, 
och  hyrde  danska  baptistförsamlingens  kyrka  för  sina  sammankomster. 
I  Oktober  månad  samma  år  hyrdes  ett  presbyterianskt  skolhus  på 
Bremergatan  till  församlingslokal,  hvarest  söndagsskolverksamhet  först 
började,  som  allt  sedan  varit  en  af  församlingens  verksamhetsgrenar. 

Våren  1867  köpte  församlingen  tomt  vid  Oakgatan  för  $1,600,  till 
uppförande  af  egen  kyrka,  hvarmed  arbetet  började  påföljande  vår,  och 
slutade  på  hösten  samma  år. 

År  1871'  förstördes  densamma  i  den  stora  branden,  hvarefter  för- 
samlingen samlades  i  privata  hus,  tills  den  nuvarande  kyrkan  blef  fär- 
dig, eller  till  våren  1873.  År  1876  blef  den  tillbygd  på  längden  och  re- 
parerad. —  Den  första  kyrkans  värde  var  $5,000,  den  nuvarandes  innan 
den  blef  tillbygd  $2,500  och  i  sitt  nuvarande  skick  $3,700# 

Församlingens  föreståndare  under  denna  tid  hafva  varit:  John 
Ring  från  19  Aug.  1866  till  3  Maj  1869,  Olof  Lind  från  3  Maj  1869  till 
10  Juni  1869,  C.  W.  Segerblom  från  10  Juni  1869  till  19  Aug.  1870,  J- 
A.  Edgren  från  28  Aug.  1870  till  den  stora  branden.  A.  Linné  stod  så- 
som predikant  sommaren  1874,  John  Ongman  från  10  April  1875  till 
innevarande  dato. 

I  församlingens  gemenskap  hafva  under  denna  tid  207  medlemmar 
upptagits  genom  dop,  306  inflyttat  från  andra  församlingar  och  36  ute- 
slutna återupptagits.      Samtidigt  hafva  209  utflyttat  till  andra  försam- 
lingar, 82  blifvit  uteslutna  och  25  afgått  genom  döden. 
Medlemmarnes  nuvarande  antal  är  233. 
Influtna  medel  under  denna  tid  hafva  uppgått  till  $25,756.31. 
Utgångna  medel  under  samma  tid  hafva  varit  till: 

Inköp  af  tomt $    1,600.00 

Första  kyrkobygnaden    „    5,000.00 

Andra  kyrkobygnaden    „    2,500.00 

Tillbygget    „    1,200.00 

Öfriga  utgifter  till  lön  af  lärare  m.  m ,  15,456.31. 

Summa  $25,756.31. 
Den  Evangelisk-Lutherska  Missions-Församlingen 

har  existerat  sedan  i  början  af  år  1869,  då  den  bildades  af  personer  från 
olika  delar  af  Sverge.  Det  speciella  ändamålet  med  densamma  var,  att 
få   en   evangelisk-luthersk   missionsverksamhet,    liknande  den  i  fäder- 


256 

neslandet,  till  stånd  bland  Chicagos  många  svenskar.  Den  21  Maj 
1869  inköpte  denna  församling  tre  tomter  å  norra  Franklingatan  för 
$5,300  och  bygde  dera  ett  "Missionshus",  hvars  storlek  var  42x80. 
Detta  tempel  lades  kort  derpå  i  aska  af  den  stora  branden  1871,  och  nu 
stodo  missionsvännerna  på  bar  backe.  Men  deras  moraliska  mod  och 
förtröstan  på  den  goda  saken  funnos  ännu  qvar.  Kraft  tröt  ej  heller, 
och  på  höstsidan  1872  hade  de  genom  sina  vackra  ansträngningar  åstad- 
kommit ett  nytt  hus,  hvari  de,  för  att  begagna  deras  egna  ord,  "fritt 
fingo  dyrka  sina  fäders  Grud  efter  den  af  samvetet,  bibeln  och  den  helige 
Ande  föreskrifna  regeln". 

Församlingens  förste  ordinarie  lärare  var  J.  M.  Sanngren,  som  tog 
vård  om  densamma  hösten  1869  och  fortfor  dermed  tills  fram  på 
våren  1877,  då  han  efterträddes  af  pastor  C.  A.  Björk,  hvilken  ännu 
innehar  befattningen. 

Samtidigt  med  missionsrörelsens  igångsättande  å  nordsidan  bör- 
jade man  hålla  föredrag  och  bönemöten  å  söder,  dervid  begagnande  en 
rymlig  sal  å  Archer  Avenue.  Denna  verksamhet  välsignades  så,att  man 
snart  tvangs,  att  förskaffa  sig  ett  församlingshus  äf  ven  i  denna  stadsdel. 
Sommaren  1878  uppfördes  å  tre  för  ändamålet  inköpta  tomter  ett 
missionstabernakel  i  storlek  70x90.  Denna  församling  kallade  till 
lärare  pastor  E.  A.  Skogsberg,  hvilken  antog  kallelsen  och  har  tjenst- 
gjort  sedan  dess 


FÖRENINGAR  OCH  SÄLLSKAPER.       f 

Svea, 

Önskan  att  ega  en  förening  af  rent  sällskaplig  (sociel)  beskaffenhet 
hade  1857  börjat  uttalas  ibland  stadens  icke-kyrkliga  svenskar,  och  i 
följd  häraf  utfärdades  af  konsul  C.  J.  Sundeli  inbjudning  till  en  sam- 
mankomst i  Hoffmans  lokal  å  norra  Clarkgatan  den  22  Januari 
nyssni'  nda  år,  vid  hvilket  tillfälle  saken  öf verlades.  Vid  detta  förbere- 
dande Jiöte  fungerade  C.  J.  Stolbrand  som  ordförande,  C.  J.  Sundeli 
som  sekreterare  och  C.  F.  Billings  som  kassör.  Hr  Sundells  framstäl- 
lan  om  behofvet  af  ett  frisint  sällskap,  hvars  mål  skulle  vara  att  bereda 
medlemmarne  upplyftande  och  förädlande  underhållning  vid  samman- 
komsterna samt  att  härför  samla  ett  bibliotek  och  för  öfrigt  med  råd 
och  dåd  gå  landsmän  till  mötes,  mottogs  med  enhälligt  bifall.  Beslut 
och  handling  voro  här  ett.  Ett  sällskap  blef  på  näcken  bildadt  samt 
på  hr  Billings'  förslag  nämndt  Svea,  och  till  permanenta  embetsmän 
omvaldes  de  redan  anförde.  Stadgar  antogos  ej  långt  derefter  och  dessa 
voro,   det   får  man  medgifva,    af  en  art,    som  vittnade  klart  derom,    att 


CHICAGO. 

Se  sid.  303. 


257 
Sveas  grundmedlemmar  voro  varma  och  nitiska  älskare  af  sträng 
ordning,  skick  och  sedlighet,  på  samma  gång  de  (stadgarne)  gåfvo  till- 
känna, att  det  var  den  oegennyttiga  omtankan  för  det  svenska  folk- 
elementets väl  som  hade  manat  dem  (medlemmarne)  att  taga  det  vackra 
steget. 

Redan  i  December  samma  år  var  sällskapet  så  manstarkt,  att  det 
kunde  tillställa  en  s.  k.  tkfäir",  som  inbragte  $130,  hvilken  summa 
användes  till  inköp  af  böcker.  Nyss  förut  hade  pastor  Unonius  skänkt 
Svea  ett  litet  bokförråd  och  senare  fick  hon  ett  för  Ansgarii-församlingen 
bestämdt  antal  verk ;  så  att  man  nu  egde  ett  rätt  ansenligt  litet 
bibliotek  bestående  af  400  band.  Åtskilliga  svenska  tidningar,  såsom 
Aftonbladet  och  andra,  tillhandahöllos  äfven  i  lokalen.  Annars  fördref 
man  tiden  med  samspråk,  tal  och  debatter.  Att  hålla  sig  med  en  i 
Sverige  utgifven  tidning  var  lyx  på  den  tiden.  Aftonbladet  t.  ex. 
kostade  Svea  jemnt  $56  om  året.  När  man  senare,  genom  postdirektör 
Hellbergs  i  Hamburg  medling,  fick  tidningen  för  $28,  ansåg  man  sig 
hafva  den  mycket  billigt. 

Sammankomsterna,  hvilka  den  första  tiden  höllos  i  P.  M.  Alminis 
hus  å  Kinziegatan,  flyttades  1858  till  det  Newburyska  å  hörnet  af 
Wells-  och  Kinziegatorna,  efter  några  år  derifrån  till  Tyska  Huset  å 
Wellsgatan  samt  1868  derifrån  till  huset  no.  45  Norra  Clarkgatan, 
hvarest  den  stora  branden  1871  fann  sällskapet. 

Ordförandeskapet  hade  under  de  första  7  åren  af  sällskapets  tillvaro 
turvis  innehafts  af  Stolbrand  och  Sundell,  och  det  var  denna  tid  som 
kan  kallas  Sveas  glansperiod.  Ordningskärlek,  allmänanda  och  fram- 
åtskridande voro  då  dess  kännetecknande  egenskaper,  och  i  en  ej  ringa 
mon  bidrog  härtill  hr  F.  E.  Jocknick,  hvilken  återvaldes  år  efter  år  till 
sekreterare-sysslan,  den  han  skötte  med  mycken  omsorg. 

En  sjukkassa,  ur  hvilken  hvarje  medlem,  f  som  ej  sjelf  vållat  sin 
sjukdom,  egde  rätt  att  draga  $5  i  veckan,  var  nu  inrättad,  en  komité  af 
tre,  med  uppgift  att  veckligen  besöka  de  sjuke,  tillsatt,  och  ett  beslut 
antaget,  att  hvarje  afliden  medlem  skulle  af  hela  sällskapet  följas  till 
grafven.  De  första,  som  bevisades  denna  heder,  voro  C.  Björkholm 
från  Karlskrona  och  C.  Strömberg  från  Motala. 

1859  fick  Svea  sin  första  fana,  som  kostade  $130.  Sommaren  1867 
gick  sällskapet  i  författning  om  anskaffande  af  det  å  annat  ställe 
nämnda  emigrant-herberget  och  samma  år  tillställde  det  en  storartad 
fair  för  de  nödlidande  i  Norrland,  hvilken  fair,  trots  mycket  kyrkligt 
motstånd,  inbragte  i  nettobehållning  öfver  7,000  sv.  kronor,  som  öfver- 
sändes  till  vederbörande  i  fäderneslandet. 

Aret  förut  hade  hr  Gr.  O.  Lange  under  ett  besök  i  Sverige  för 
sällskapets  bibliotek  samlat  500  band  jemte  vackra  planschverk,  hvaraf 
en  stor  del  skänktes  af  den  kungliga  familjen.      Svea  fick  på  så  sätt  ett 

XVII 


258 

verkligen  värderikt  bokförråd  om  1,000  band,  och  for  sitt.  nit  om  säll- 
skapet utnämndes  hr  Lange  till  hedersledamot,  hvarjemte  han  såsom  en 
mera  tydlig  tacksamhetsgärd  erhöll  en  guldmedalj  med  ädla  stenar  att  å 
bröstet  bäras.  Af  alla  förluster  Svea  fått  vidkännas  har  förmodligen 
ingen  varit  så  stor  som  förlusten  af  detta  bibliotek,  som  förstördes  i 
branden  1871. 

1868  gjordes  af  G.  F.  Bergholtz  ett  förslag  till  förändring  af  stad- 
garne.  Detta  förslag,  enligt  hvilket,  bland  annat,  inträdesafgiften 
förhöjdes  till  $2  och  månadsafgiften  till  50  cents,  antogs.  Vid  detta  lag 
var  Svea  300  man  stark. 

I  December  1870  arrangerade  sällskapet  en  mottagningsfest  för 
sångerskan  Kristina  Nilsson,  som  vid  tillfället  kröntes  med  en  guld- 
krans, värd  $1,000.  När  dertill  lades  utgifterna  för  festen,  blef  den 
kostnad  Svea  vidkändes  $1,500.  Denna  summa  igentogs  likväl  genom 
inträdesafgifterna,  ty  biljettpriset  sattes  så  högt  som  $5  för  herre  och 
dam.  När  sångerskan  sommaren  derpå  för  andra  gången  gästade 
staden,  gaf  hon  en  benifice-konsert,  af  hvilken  nettobehållningen  skulle 
tillfalla  de  svenska  kyrkorna  samt  Svea,  åt  hvarrs  kassa  \t  bestämdes. 
Detta  förtröt  styrelsen,  hvilken,  medlemskapet  oåtspordt,  betackade  sig 
och  lät  hela  behållningen  tillfalla  de  andliga  samfunden. 

Samma  år  uppstod  inom  sällskapet  stor  oenighet  med  anledning  af 
det  ett  par  år  förut  bygda  emigranthuset,  som  på  många  sätt  vardt  ett 
trätofrö.  Denna  sinnenas  splittring  var  på  god  väg  att  helas,  när  på 
hösten  den  stora  eldsvådan  kom  och  skingrade  medlemmarne.  Ur 
askan,  bildvis  taladt,  reste  sig  Svea  1872  och  har  sedan  dess  innehaft 
åtskilliga  lokaler,  men  tycks  vilja  blifva  bofast  i  den  stora,  ljusa  och 
rymliga  sal  hon  nu  ett  par,  tre  år  egt  å  hörnet  af  Chicago  Avenue  och 
Larrabeegatan.  Hon  har  nu  något  öfver  500  band  i  sin  boksamling, 
håller  ofta  muntra  sexor^  ger  små  dramatiska  föreställningar,  arrangerar 
debatter  och  föreläsningar  samt  fäster  mycken  vigt  vid  sjuk-kassan. 
Afven  må  nämnas  de  många  glada  pik-niksfester  som  arrangerats  af 
Svea  under  sommaren,  då  man  med  dess  vackra  fana  i  spetsen  tågat  ut 
och  firat  Bellmansfesten  m.  m.  i  de  staden  omgifvande  lunderna.  Hr. 
And,  Larson  (gubben  Larson  kallad),  som  godhetsfullt  lemnat  oss  dessa 
uppgifter,  har  varit  Sveas  bibliotekarie  öfver  15  år.  Såsom  presidenter 
haf  va  tjenstgjort :  Stolbrand,  Sundeli,  J.  P.  Hussander,  J.  A.  Nilson, 
Oskar  Malmborg,  C.  Blanxius,  Th.  Engström,  C.  Strömberg,  C.  F. 
Billings,  Gerhard  Larson,  G.  O.  Lange,  N.  Torgerson,  Konrad  Göthe, 
—  Berglund,  P.  M.  Almini,  J.  M.  Schönbeck,  Gylfe  Wolyn,  C.  G. 
Linderborg,  A.  Aspman,  Sven  Olin,  A.  J.  Westman  och  Knut  Nilson, 
som  nu  innehar  förtroendet. 


259 
Den  Svenska  Odd-Fellow-Logen. 

Dess  rätta  namn  är:  "The  First  Swedish  Lodge  of  Odd-Fellows  No. 
479".  Den  har  existerat  sedan  den  22  Febr.  1872,  då  den  stiftades  af  10 
personer,  af  hvilka  dock  endast  tre  voro  svenskar.  Men  sedan  företaget 
var  väl  i  gång,  drogo  de  icke-svenska  medlemmarne  sig  tillbaka,  medan 
ett  större  antal  svenskar  ingingo,  så  att  logen  inom  ganska  kort  tid 
blef  ej  blott  en  af  stadens  manstarkaste,  utan  äfven  för  sin  kraft  och 
verksamhet  mest  ansedde.  Den  räknar  f.  n.  150  medlemmar.  Lika 
många  har  den  sedan  sin  uppkomst  förlorat  genom  dödsfall  och  afflytt- 
ningar  från  staden.  Tio  hafva  nämligen  utgått  ur  logen  för  att  ingå  i 
det  andra  lifvet,  och  140  för  att  söka  sin  utkomst  på  andra  ställen  i 
landet.  Dessa  tio  hafva  alla  blifvit  begrafna  af  logen  till  en  kostnad  af 
$750,  eller  75  i  hvarje  fall,  såsom  bestämdt  är  i  dess  förordningar.  I 
sjukhjelp  har  den  utbetalt  $500  om  året  eller  $1,000  under  hela  tiden, 
och  å  hand  eger  nu  $5,000,  hvaraf  $2,000  i  regeringobligationer  och 
resten  i  fastigheter.  Presidenter  hafva  följande  personer  varit:  P.  A. 
Felt,  Henry  Allén, ,  J.  T.  Appelberg,  D.  W.  Modeen,  L.  Gyllenhaal^ 
Frank  A.  Bergman,  John  Levin,  John  N.  Lundström,  P.  G,  Anderson 
John  Mountain,  P.  M.  Nelson,  P.  G,  Bowman,  Aug.  Nieman,  E.  O. 
Forsberg,  W.  T.  Eklund  och  Chas.  J.  Strömbeck. 

Freja. 

Hösten  1869  kommo  några  skandinaviska  sångare  i  Chicago  öfver- 
ens  om,  att  göra  en  utflykt  i  nordvestern  för  att  gifva  ett  antal  konser- 
ter. Detta  lilla  band,  som  bestod  af  C.  J.  Blomqvist,  John  L.  Svenson, 
Oliver  Larson  m.  fl.,  förenade  sig  vid  återkomsten  med  några  andra  och 
bildade  ett  sångsällskap,  som  fick  namnet  Freja  och  uppgiften  att,  för 
så  vidt  möjligt  vore,  förena  stadens  skandinaviska  sångare  till  ett  enigt 
och  starkt  brödraskap.  Dess  förste  ledare  var  hr  Uno  Widestrand, 
hvilken  senare  efterträddes  af  hr  John  L.  Svenson,  som  skött  taktpinnen 
tills  for  kort  tid  sedan,  då  han  efter  sin  tioåriga  verksamhet  afsade  sig 
hedern  för  att  lemna  rum  åt  en  annan,  som  ännu  är  okänd.  Under 
denna  tid  har  Freja  vunnit  namn  för  att  vara  Amerikas  bästa  svenska 
sångförening.  Vi  säga  svenska,  ty  ehuru  den  kallar  sig  skandinavisk 
har  dock  de  aldra  flesta  medlemmarne  varit  svenskar.  Manstarkt  har 
sällskapet  likväl  aldrig  varit,  ty  antalet  har  visst  sällan  öfverstigit  60, 
hvartill  det  nu  uppgår.  Men  det  har  verkat  med  mycken  framgång 
och  genom  sina  offentliga  konserter  ofta  gifvit  allmänheten  andeupp- 
friskande  stunder.  Vid  dessa  tillställningar,  som  ibland  varit  besökta 
af  ända  till  1,000  personer,  ha  sångälskare  af  alla  i  Chicago  represente- 
rade  nationaliteter   varit   närvarande   och   fällt  vackra  utlåtanden  om 


260 

Frejas  prestationer.  Sällskapet  har  också  en  sjuk-  och  begrafnings- 
kassa,  som  dock,  dess  bättre,  icke  behöfts  anlitas  till  någon  nämnvärd 
grad,  om  man  undantager  den  hjelp  två  sjuka  banker  dragit  ur  densam- 
ma. Dessa  kränka  inrättningar  ha  varit  "Bikupan",  som  vid  sitt 
falissement  var  skyldig  Freja  $500,  och  Skow-Peterson,  Isberg  &  Co:s 
'"sjukhus",  som  riktade  sig  till  ett  belopp  af  $200  ur  sällskapets  kassa. 
Annars  har  Freja  gått  sjungande  sin  bana  framåt,  med  C.  Bryde,  G.  Ny- 
qvist, H.  L.  Hertz,  Chas.  Ferm  m.  fl.  till  presidenter. 

Svenska  Sangföreningen', 

ehuru  upplöst  förtjenar  likväl  att  med  aktning  ihågkommas  såsom  en 
af  stadens  verksammaste  föreningar  på  sin  tid.  Den  uppstod  i  Januari 
1875  och  hade  redan  i  börjau  102  medlemmar,  de  aldra  flesta  "sjungade". 
Ett  af  dess  utmärkande  drag  var,  att  den  bestod  af  båda  könen,  och  ett 
annat,  att  den  i  verkligheten  var  mera  en  sångskola  än  en  förening  af 
sångare.  Det  var  nämligen  stiftarens,  hr  Alfred  Lagergrens,  mål,  att 
genom  detta  företag  väcka  den  svenska  ungdomens  slumrande  sång- 
anlag, och  utbilda  dessa  anlag,  der  de  redan  börjat  odlas,  h vilket  mål 
icke  kan  sägas  hafva  förfelats,  ty  innan  sällskapet  upphörde,  hade  det 
gifvit  åtskilliga  offentliga  konserter,  som  enligt  konstkännaresomdöme 
röjde  ansenlig  förmåga  hos  de  uppträdande.  En  af  dessa  tillställningar 
var  besökt  af  1,700  personer.  Fröknarne  Blanxius  och  Kristina  Breaton 
gåfvo  med  sina  stämmor  ton  åt  konserterna,  det  är  sant.  men  utom 
dessa  utfördes  programmen  helt  och  hållet  med  egna  krafter.  Hade 
icke  hr  Lagergrens  börda  blifvit  honom  för  tung,  skulle  Svenska  Sång- 
föreningen, som  upplöstes  1879,  ännu  ha  lefvat.  Den  lär  dock  komma 
att  uppstå  innan  kort  kort,  och  dermed  få  vi  trösta  oss. 

Swithiod 

eller,  som  den  sjelf  skrifver  sig,  "Svitjod1',  stiftades  af  ett  antal  å  sta- 
dens södra  del  bosatte  unga  svenskar  i  Februari  1875,  sedan  hvilken  tid 
den  sakta  men  säkert  utvecklat  sig  i  åtskilliga  riktningar.  Den  har 
t.  ex.  lagt  sig  till  med  ett  vackert  litet  bibliotek  och  inrättat  em.  sjuk- 
hjelps-  och  begrafningskassa  m.  m.  Eljest  ligger  sällskapets  program 
uttryckt  i  följande  punkter: 

Sällskapet  Svitjods  ändamål  skall  vara; 
l:o    Att  genom  endrägt  och  samverkan  vinna  styrka  och  utveckling  i  moraliskt 

och  ekonomiskt  hänseende,  samt  understödja  alla  medlemmars  goda  sträfvan- 

den  och  i  Amerika  framvisa  det  värde  svenskarne  ega. 
2:  o    Att  hålla  en  aftonskola,  der  medlemmarne  kunna  få  öfningar  i  att  tala,  läsa 

och  skrifva  det  engelska  språket  m. 


261 

3:o  Att  underhålia  och  tillöka  ett  bibliotek,  som  hufvudsakligen  bör  bestå  af 
svensk  litteratur. 

4:o    Aftonunderhållningar  för  inhemtande  och  spridande  af  nyttiga  kunskaper. 

5 :  o    Att  bilda  och  befrämja  en  sångkör. 

6 :  o    Att  underhålla  en  sjukfond  och  begrafningskassa. 

7:o  Sällskapet  Svitjod  hyllar  fria  tänkesätt,  och  gör  icke  afseende  på  religions- 
bekännelse. 

Hr  F.  A.  Lindstrand,  genom  hvilkens  sträfvanden  Svitjod  kom  till 
stånd,  var  dess  förste  president  och  har  hela  tiden  varit  en  af  dess 
ifrigaste  upprätthållare.     Medlemskapet  består  nu  af  60  personer. 


TVÅ  DÅLIGA  BOLAG. 

Då  vi  företagit  oss  att  teckna  grunddragen  af  Chicagos  "svenska 
historia",  skulle  det  helt  säkert  anses  pligtförgätet  om  vi  helt  och  hållet 
förbiginge  "The  Swedish  Commercial  Company"  och  "The  Missouri 
Land  Company",  två  af  och  för  landsmän  bildade  bolag.  De  kommo 
båda  till  stånd  i  början  af  år  1868,  det  ena  för  att,  som  namnet  antyder, 
göra  handelsaffärer,  det  andra  med  uppgift  att  anlägga  en  större  svensk 
jordbrukskoloni  i  staten  Missouri.  Men  deras  lif  voro  hvarken  långa 
eller  ärorika.  "The  Commercial",  hvari  en  från  Sverge  förrymd  person 
vid  namn  Sundevall  (han  kallade  sig  här  Fogelberg)  och  äfventyraren 
H.  A,  Burger  voro  de  ledande  och  så  godt  som  enda  andarna,  annonse- 
rade sig  tidigt  på  våren,  låtande  påskina  att  det  egde  ett  större  rörelse- 
kapital och  vore  inkorporeradt  under  statens  lagar.  Det  existerade 
endast  ett  par  år,  under  hvilken  tid  dess  enda  synliga  affär  bestod  uti 
vexel-  och  biljettförsäljning.  Men  sommaren  1870  började  de  vexlar, 
som  genom  "bolaget"  hemskickats  till  Sverge,  att  återkomma  proteste- 
rade. Burger  begaf  sig  då  hem  för  att,  som  det  hette,  undersöka  orsaken 
till  "det  besynnerliga  förhållandet"  och  ställa  allt  på  det  klara,  men 
fann  för  godt  att  stanna  borta.  Fogelberg  fortsatte  under  tiden  "vexel- 
affären"  öfver  vintern,  och  när  våren  kom  1871,  tvang  honom  hans 
dåliga  hälsa  att  uppsöka  ett  mildare  klimat.  Tyst  som  en  egyptisk 
prest  smög  han  sig  af  härifrån.  Han  dog  i  Buffalo  för  6  år  sedan,  de 
protesterade  vexlarne  äro  ännu  protesterade,  och  Burger  lär  vara 
skandinavisk  konsul  någonstädes  i  Sydamerika. 

Större  var  den  förlust  landkompaniets  kunder  fingo  vidkännas. 
Genom  ett  braskande  puffsystem  hade  man  lyckats  förmå  ett  större 
antal  i  olika  delar  af  landet  bosatta  svenskar  att  inskicka  bidrag  till 
en  fond,  med  hvilken  en  större  landsträcka  skulle  inköpas  och  en 
koloni  dera  anläggas  m.  m;,  allt  hvilket  lät  mycket  vackert  i  en  tid,  då 
hvarje  sinne  vurmade  för  landkompanier,  "ett  hem  med  trädgårdstäppa 


262 

till"  och  "en  sorgfri  ålderdom".  Men  största  delen  af  det  sålunda 
bildade  grundkapitalet  åtgick  till  dagtraktamenten  åt  de  herrar,  hvilka 
utskickades  att  "prospekta"  och  välja  tjenligt  läge  för  den  (icke-)  blif- 
vande  kolonien.  Visserligen  ingicks  kontrakt  med  ett  jernbanbolag  i 
Missouri  om  erhållande  af  ett  stycke  dåligt  land,  men  på  så  lösa  vilkor, 
att  den  ny  odlare,  som  nedsatte  sig  dera,  icke  kunde  känna  sig  bofastare 
än  en  irländsk  arrendator,  när  han  råkar  ur  stånd  att  fullgöra  sin  lords 
fordringar.  När  allmänheten  förnam  förhållandet,  upphörde  bidragen 
och  började  klagomålen  i  tidningarne.  Detta  gaf  dråpslaget  åt  affären, 
hvilken  kunnat  lyckas,  om  den  föreståtts  af  en  i  dylika  saker  erfaren 
och  insigtsfull  ledare,  hvilket  dock  icke  kan  sägas  om  hr  C.  O.  Lundberg? 
Missouri-landkompaniets  upphofsman  och  president. 


INVANDRINGEN  OCH  RUNN  ARE  VÄSENDET. 

Efter  det  stora  inbördeskrigets  slut  antog  den  europeiska  invan - 
ovanligt  stora  dimensioner.  Proportionsvis  var  måhända  den  skandi- 
naviska störst.  Hvad  särskildt  den  svenska  beträffar,  så  var  den  under 
åren  1866 — 70  ofantligt  mycket  större  än  den  någonsin  förr  hade  varit 
eller  förmodligen  kommer  att  blifva.  Hvarje  till  Newyork  eller  andra 
atlantiska  hamnar  anländande  ångare  medförde  hundratals  landsmän 
och  vesterut  begåfvo  sig  de  aldra  flesta  af  dessa.  Chicago  var  då  som 
det  alltid  varit  deras  första  mål;  hit  anlände  de  i  stora  skaror  med  de 
för  deras  befordran  inrättade  emigranttågen.  Det  fans  dagar  under 
året  1869,  då  tusentals  skandinaver  hamnade  härstädes,  alla  mer  och 
mindre  rådlösa  och  förlägna  och  många  nödstälda  och  bekymrade. 
Under  dessa  omständigheter  föllo  de  lätt  offer  för  en  klass  bedragare, 
som  kallades  "emigrant-runnare",  en  sorts  sjelfkonstituerade  "agenter", 
som  uppsnappade  de  nykomne  hvarhelst  de  funno  dem,  men  företrädes- 
vis vid  stationerna,  då  tågen  ankommo,  för  att  "hjelpa  dem  till  rätta", 
"vägleda  dem"  och  "gifva  dem  goda  råd",  som  det  hette.  Några  af 
dessa  låga  varelser  voro  anstälda  i  än  ett  än  ett  annat  ångbåtsbolags 
tjenst,  andra  i  vissa  "boardinghus-inrättningars"  och  somliga  uppträdde 
på  eget  bevåg,  för  att  på  bästa  lämpliga  sätt  pungslå,  ej  sällan  lömskt 
bestjäla,  de  ovarsamme  som  följde  dem  till  de  tjufhålor,  hvilka  utgjorde 
deras  stamhåll.  Hundratals  svenskar  blefvo  på  detta  sätt  lurade  och 
plundrade  af  sina  "tillmötesgående  landsmän".  De  syner,  som  ibland 
tedde  sig  vid  jernbanstationerna  vid  emigranttågens  ankomst,  voro  på 
en  gång  både  ytterst  löjliga  och  sorgliga.  Ett  dussin  af  de  utskickade 
"vägledarne"  hade  ibland  samlat  sig  för  att,  sedan  det  anlända  tåget 
aflemnat  emigranterna,  slå  ned  som  gamar  ibland  desse,  försökande  med 


263 
lock   och  pock   att  förmå  dem  följa  sig   till   det  eller  det  kontoret, 
boarding-huset  eller  emigranthotellet,  der  lika  hjelpsamme  och   före- 
kommande  värdar  icke  underläto  att  rikta  sig  på  gästernas  bekostnad. 

Detta  runnarväsen  blef  med  tiden  så  odrägligt,  att  den  allmänna 
opinionen  ibland  stadens  svenskar  började  höja  sig  deremot.  Stora 
mass-möten  höllos  vid  hvilka  missförhållandet  dryftades  och  bofvarne 
utpekades  och  fördömdes.  Samtidigt  togo  de  svenska  tidningarne  hand 
om  saken.  Isidor  Kjellberg,  nu  i  Sverge,  utgaf  för  tillfället  en  liten 
tidning,  "Justitia",  i  hvilken  han  med  draget  svärd  gick  ligan  inpå 
lifvet.  Likabestämdt  och  med  lika  god  verkan,  ehuru  på  samma  gång 
ej  fullt  så  hänsynslöst,  uppträdde  Hemlandet,  då  nyss  öfverhandtaget 
af  J.  A.  Enander,  och  "Nya  Verlden",  som  öppnade  striden  med  ett 
par  väl  riktade  salvor,  underhöll  hela  tiden  en  stadig  eld.  Sedan  den 
tiden  har  runnarväsendets  onda  uppträdt  uti  en  jemförelsevis  mycket 
mild  form. 

Långt  före  pressens  och  publikens  anti-  runnar-rörelse,  eller  1867, 
hade  stadens  svenska  kyrkosamfund  med  några  andra  skandinavers  och 
äfven  amerikanares  hjelp  låtit  uppbygga  ett  emigrantherberge,  hvarest 
de  nödstälde  nykomne  kostnadsfritt  logerades,  samt  anställa  en  aflönad 
med  polismyndighet  beklädd  agent,  hvilkens  uppgift  var,  att  hålla  ett 
vaksamt  öga  på  runnarskaran  och  varna  emigranterna  för  densamma. 

Kort  derpå  vidtogs  af  sällskapet  Svea  en  likadan  åtgärd.  Hr.  C. 
Eklund  tillkommer  hedern  för  förslaget  härtill,  som  gjordes  sommaren 
1867  och  mottogs  med  allmänt  bifall.  En  tunnbindareverkstad  belägen 
å  hörnet  af  Ohio-  och  Franklingatorna  hyrdes  och  inrättades  till  her- 
berge,  och  till  agent  antogs  hr  S.  Trägårdh.  Detta  var  endast  en 
temporär  åtgärd.  För  att  få  ett  eget  och  för  ändamålet  mera  lämpligt 
hus,  utfärdade  Svea  en  inbjudning  till  allmän  subskription.  Denna 
inbjudning,  som  var  undertecknad  af  P.  M.  Almini,  Herman  Roos, 
O.  G;  Lange,  Charles  Eklund,  C.  F.  Billings,  C.  J.  Stenqvist,  J.  M. 
Schonbeck,  Frank  Johnson  och  J.  T.  Appelberg,  hade  till  följd  att 
summan  $2,500  erhölls.  Nu  köptes  tomten  120  Illinoisgatan  för  $4,000 
och  dera  bygdes  ett  hus  till  samma  kostnad.  Tu&entals  emigranter 
voro  under  året  1869  här  intagna  och  tillsedde,  och  för  att  underlätta 
Sveas  bemödanden  bildades  en  svensk  fruntimmersförening,  hvars  med- 
lemmar med  sann  qvinlig  omtanka  och  ömhetssinne  afhjelpte  en  ej 
oansenlig  del  af  de  fattige  emigranternas  största  behof.  Från  detta 
emigranthus  befordrades  under  sommarens  lopp  7  personer  till  hvar 
sin  graf  och  87  till  fattighuset.  Slutligen  uppstod  inom  sällskapet  så 
mycket  kif  om  detta  i  sig  sjelf  vackra  och  för  Svea  hedrande  företag, 
att  man,  för  att  bli  saken  qvitt,  föreslog  att  upphöra  dermed.  Så 
skedde,  och  den  6  September  1871  gick  emigranthuset,  å  hvilket  ännu 
en  betydlig  skuld  hvilade,  under  klubban  för  $6,000. 


264 

Under  denna  friska  utvandringsperiod,  som  varade  från  1866  till 
1873,  ökades  Chicagos  svenska  befolkning  högst  betydligt.  Det  är  ej 
någon  öfverdrifven  uppgift  om  vi  säga,  att  staden  hyste  30,000  svenska 
själar  1873,  då  de,  på  grund  af  den  massa  arbetsfolk,  som  hade  inström- 
mat för  att  uppbygga  staden  efter  den  stora  branden,  voro  talrikast. 
De  hafva  sedan  dess  antagligen  i  antal  nedgått  till  25,000 


BANKINRÄTTNIN6AR. 

Winslows  Bank. 

Kort  efter  inbördeskrigets  slut  anlände  till  Chicago  en  dansk  äfven- 
tyrare  vid  namn  Ferdinand  Winslow  och  etablerade  tillsammans  med 
en  annan  person  en  enskild  bankrörelse,  den  han  på  några  år  uppdref 
till  en  betydande  höjd.  Winslow  var  nämligen  ett  "finansgeni",  hade 
erfarenhet  i  facket  och  lyckades  att  vinna  skandinavernas  förtroende. 
Annars  var  han  hvad  man  på  engelska  kallar  ua  dashing  fellow"  och 
ärade  det  tyska  mottot  "leben  und  leben  lassen1'.  På  våren  1872  beslöt 
han  att  utvidga  rörelsen  genom  att  förvandla  banken  till  nationalbank, 
i  och  hvarför  ett  bolag  bildades,  i  hvilket  åtskilliga  af  våra  landsmän 
ingingo  såsom  medlemmar.  Allt  gick  väl  och  banken  förtjente  pengar 
tills  fram  på  hösten  samma  år,  då  helt  plötsligt  underrättelsen  kom,  att 
inrättningen  hade  kullbytterat  med  $400,000  skulder  och  få  säkra  men  en 
hel  del  osäkra  tillgångar.  Ej  långt  förut  hade  Winslow  upprättat  en 
enskild  bank  vid  sidan  om  nationalbanken,  och  när  den  senare  föll, 
ramlade  naturligtvis  också  den  förra.  Många  landsmän  fingo  härige- 
nom vidkännas  verkligt  svåra  förluster,  ty  till  dato  har  utdelningen  icke 
bestigit  sig  till  mer  än  40  procent.  Winslow,  som  var  i  Europa  för  att 
utföra  en  "briljant  spekulation"  för  bankens  räkning,  när  katastfofen 
inträffade,  har  icke  varit  sedd  i  Chicago  sedan  dess,  men  var  1874  anstäld 
i  finansdepartementet  i  Washington  samt  senare  i  en  af  öststaternas 
straffanstalter.  Hans  stora  fel  såsom  affärsman  var,  att  han  alltid  spe- 
lade för  högt,  vågade  för  mycket,  hvilket  deremot  icke  kan  sägas  om 

Skow-Petersen,  Isberg  &  Co. 

Denna  firma  lefde  för  högt,  åt  ut  sig,  bokstafligen  taladt,  ehuru  det 
måste  medgifvas  att  cigarrer,  champagne  m.  m.  äfven  nämnas  i  de  räk- 
ningnar,  hvilkas  punktliga  betalande  nödgade  firman  att  "inställa  sina 
betalningar"  till  kunderna  och  förhindrat  "massan"  att  ännu  betala 
mer  än  25  procent  af  bankens  skulder.  Men  nu  först  några  ord  om 
företagets  uppkomst. 


265 

Dansken  Anton  Skow-Petersen  och  svensken  Axel  Isberg  hitkom- 
mo  från  sina  respektive  hemland  våren  1873,  för  att  lycklio-o-öra 
Chicagos  50,000  skandinaver  med  en  bank,  till  hvilken  de  skulle  kunna 
sätta  oinskränkt  förtroende.  I  det  tryckta  och  kringspridda  program- 
met läste  man  bland  annat  följande,  hvilket  i  ljuset  af  senare  händelser 
framstår  som  en  märkvärdig  profbit  på  den  humor,  som  stundom  kan 
finnas  på  bottnen  af  en  annars  till  utseendet  slö  och  andefattig  karaktär. 
I  skriften,  som  väl  var  författad  af  Isberg,  lästes: 

"De  bittra  följder  af  sviket  förtroende,  som  tid  efter  annan  drabbat 
den  skandinaviska  befolkningen  härstädes,  hafva  med  nödvändighet 
manat  till  upprättandet  af  denna  bank.  I  de  gamla  hemländerna  har 
man  icke  längre  med  likgiltighet  kunnat  åse,  huru  den  sträfsamme 
arbetaren  ständigt  plundrades  på  frukten  af  sitt  arbete. 

"Det  blef  ett  behof  att  här  i  hjertat  af  den  nya  verlden  der  så 
mången  son  och  dotter  af  Skandinavien  sökt  sitt  hem,  inrätta  en  plats 
dit  den  utvandrande  alltid  med  fullaste  förtroende  kunde  vända  sig. 

''Detta  behof  är  nu  tillfredsstäldt." 

Detta  "tog  skruf".     De  "på  frukten  af  sitt  arbete   ständigt   plun- 
drade skandinaverne"  skyndade  med  sina  penningar   till  de   af  Sverges 
filantroper  utskickade   menniskovännerna,   hvilkas  vackra  verksamhet 
på  barmhertighetens  fält  kröntes  med  lycka  och  framgång.     De  f örtje- 
nade  t.  ex.  på  sin  vexelrörelse  ett  år  $16,000  och   ett   annat   $18,000, 
penningar  insattes  äfven  till  ett  betydligt  belopp  och  allt  gick  väl   tills 
våren  1877.     Då  brast  bubblan.     Den  allmänna  krisen  hade  —  så  hette 
det  —  bragt  företaget  på  fall.     Men  det  utröntes  snart,  att  orsaken  till 
bankens  falissement  var  det  moraliska  falissement,   som  tidigare  hade 
inträffat  hos  "bankirerna".     För  att  bevisa  påståendet  behöfva  vi  endast 
anföra,   att   de   båda   herrarnes  månadtliga  cigarr-räkningar  uppgingo 
ibland  till  $125   och   aldrig   under  $70,   att   de   strödde   omkring  sig 
blomsterbuketter,   som   kostade  825  stycket,  att  Isberg  betalte  närmare 
$1,000  i  inträdesafgift  till  en  af  stadens  snobb-klubbar,  att  han,  ungkarl 
som  han  var,  1876  lefde  upp  $6,974,  medan  Skow-Petersen,   som   också 
var  ogift,  utgaf  $6,512  för  sitt  vivre  samma  år,  och  att  det  värda  parets 
lefnadskostnad  under  de  fyra  åren  var  $37,432.80.      Nämnas  må   äfven, 
att  de   1875  betalte  $2,167  för  telegrammer  emellan  Skandinavien  och 
Amerika  och  att  de,  för  att  kunna  skina,  lade  sig  till   med   så  mycket 
guldmynt  de  kunde  komma  åt,   ehuru  de  derigenom  på  blott  ett  år  ledo 
en  förlust  af  $2,737.      Förgätas  bör  ej  heller,  att  stadens  skandinaviska 
vinglare  hade  god  kredit  hos  firman.     Framför  oss  ligger  en  lista  å  de 
''efterlemnade"   tvifvelaktiga  reverserna,  hvilka  tillsammans  uppgå  till 
$6,381,  och  bland   dessa  reversers   utfärdare  igenkänna  vi  ett  hälft 
dussin  af  våra  aldra  tvifvelaktigaste  skandinaviska  karaktärer.      De  fal- 
lerade  med  skulder  uppgående  till  $86,357,  och  dera  hafva  kreditorerna 


266 

till  dato  erhållit  25  procent.  "Skånes  Enskilda  Bank"  och  "Köpen- 
hamns privatbank",  hvilka  voro  medlemmar  i  firman,  ha  icke  kunnat 
hållas  till  ansvar  för  någon  del  af  skulderna.  Deremot  har  den  förra, 
hvarifrån  Isberg  utgick,  återtagit  honom  och  gifvit  honom  en  förtroen- 
depost, och  Skow-Peterson  lär  vara  anstäld  i  en  af  Stockholms  förnäm- 
sta banker.  Hvad  Chicagos  skandinamer  vidkommer,  så  behöfver 
hvarken  Ystadsbanken  eller  någon  annan  ömma  för  dem.  Men  de 
ömma  för  Ystadsbanken  och  för  Sverges  alla  filantropiskt  sinnade 
bankirer. 


BOKHANDELN  OCH  FÖRLÄGGAREVERKSAMHETEN. 

Utom  tidningsliteraturen,  å  hvilket  område  svenskarne,  som 
ofvan  synes,  varit  särdeles  arbetsamme,  ha  vi  icke  mycket  att  visa 
såsom  prof  på  företagsamhet  i  literär  riktning.  Deremot  har  handeln 
med  i  Sverge  tryckta  böcker  uppdrifvits  till  en  ansenlig  ståndpunkt. 
Den  aldra  första  början  till  denna  rörelse  gjordes  1858,  hvilket  år 
"Svenska  Lutherska  Tryck-föreningen"  bildades  och  uppdrogs  att  ut- 
gifva  det  af  prof.  Hasselqvist  grundlagda  "Hemlandet".  Det  var  dock 
icke  förrän  påföljande  år,  som  bokhandeln  i  mindre  skala  börjades  med 
från  Sverge  införskrifna  pressalster.  Men  under  pastor  Erland  Carl- 
sons driftiga  verksamhet  såsom  föreningens  kassör  och  verkställande 
direktör  f örkofrade  sig  företaget  med  årens  lopp  så,  att  man  slutli- 
gen kom  i  stånd  att  utgifva  böcker  på  eget  förlag.  Dessa  böcker  voro 
alla  af  religiös  beskaffenhet.  Det  första  verket  som  såg  dagen  var  en 
samling  "Hemlands-Sånger"  (400  sidor).  Derpå  kom  en  psalmbok 
med  samma  omfång,  och  sedan  Luthers  katekes  på  engelska  och  svenska. 
Under  tiden  steg  efterfrågan  på  andra  svenska  böcker  och  naturligtvis 
utvecklade  sig  bokhandeln  i  samma  mon. 

Från  1859  till  1864  tjenstgjorde  Jonas  Engberg  såsom  bokhandelns 
föreståndare  och  Hemlandets  redaktör  samt  på  senare  tiden  äfven  såsom 
kassör  och  direktör.  Efter  honom  förestods  bokhandeln  af  åtskilliga 
andra  tills  1868,  då  befattningen  åter  anförtroddes  åt  hr  Engberg,  som 
f  örblef  dervid  tills  1874.  Detta  år  aflät  tryck-föreningen  bokhandeln  åt 
denne  Jonas  Engberg,  C.  P.  Holmberg  och  C.  O.  Lindell,  hvilka  under 
firm-namnet  Engberg,  Holmberg  &  Lindell  nu  började  drifva  affären 
med  större  kraft  och  framgång,  så  väl  hvad  förläggareverksamheten 
som  bokförsäljningen  beträffar.  Emellertid  utgick  Lindell  efter  en 
liten  tid  ur  företaget,  som  derför  nu  eges  och  drifves  af  Engberg  & 
Holmberg. 

På  denna  firmas  förlag  hafva  följande  arbeten  utkommit:  Rosenii 
betraktelser  för  hvar  dag  i  året  (745  sidor),  Rosenii  utläggning  öfver 


267 

Romarebrefvet  (1,200  sidor),  Concordia  Pia  (604  sidor),  Lilla  Pietisten 
(312  sidor),  Martyrhistorien  (272  sidor),  Vägledning  och  Tröst  (165 
sidor)  och  öfver  ett  dussin  andra,  samt  ett  hälft  dussin  musikaliska 
verk,  deribland  Koralbok  med  psalmer,  Melodier  till  Ahnfelts  Sånger 
samt  Melodier  till  Pilgrimssångerna.  Deras  bok-katalog,  som  är  175 
sidor  stark,  upptager  verk  tillhörande  bokverldens  alla  afdelningar. 
Störst  är  likväl  afsättningen  å  de  religiösa  arbetena,  dernäst  de  språk- 
vetenskapliga, sedan  de  naturvetenskapliga,  sedan  de  blandade  och  efter 
dem  de  vittra  och  filosofiska.  De  hafva  å  hand  ett  lager  värdt 
$23,000  efter  inköpspriset,  stereotyp-plåtarne  icke  inberäknade^  hvilkas 
kostnadspris  är  $12,000. 

På  Enander  &  Bohmans  förlag  hafva  utkommit,  utom  5  delar  af 
"Förenta  Staternas  Historia",  hvartill  E.  sjelf  är  författare,  äfven  föl- 
jande arbeten:  Föreläsningar  i  den  systematiska  teologien,  Det  sextonde 
århundradets  reformationshistoria,  Lagbok  för  hvar  man,  samt  några 
smärre  verk.  Värdig  att  nämnas  är  äfven  en  1878  utkommen  diktsam- 
ling, hvars  författare  är  hr  Magnus  Elmblad,  hvilken  för  öfrigt  genom 
tidningarne  gjort  sig  känd  såsom  lycklig  skald. 

Af  stadens  3  svenska  accidens-tryckerier  är  W.  Williamsons  det 
äldsta  och  största.  Det  etablerades  af  honom  våren  1875  och  har  under 
tiden  gifvit  sysselsättning  åt  4  a  5  personer.  Arbeten  af  alla  slag  inom 
facket  utföras.  De  periodiska  skrifterna  "Missionsvännen"  och  "Lex- 
bladet"  utkomma  härifrån. 

"The  Står  Printing  Co.",  förestådt  af  C.  O.  Lindell  &  Co.,  har  under 
sin  tvååriga  verksamhet  utgifvit,  utom  månadsskrifterna  "Nåd  och 
Sanning"  samt  "Barnvännen",  äfven  åtskilliga  böcker,  såsom  Bibliska 
historier  (200  sidor),  Reformationshistoria  (150  sidor),  Gåfva  för  kon- 
firmander (80  sidor)  samt  åtskilliga  musikaliska  arbeten. 

Från  Viktor  Witting'  &  Sons  accidenstryckeri  utkommer  månads- 
skriften "Stilla  Stunder". 


POLITISKA  BEFATTNINGAR. 

Den  första  svensk,  som  anförtroddes  en  ofientlig  politisk  syssla, 
var  ofvannämnde  P.  von  Schneidau,  hvilken  1854  utnämndes  till  svensk- 
norsk  vice-konsul.  Men  S.,  hvilken  led  af  en  obotlig  sjukdom,  nödgades 
efter  en  tid  afsäga  sig  förtroendet  och  blef  -då  efterträdd  af  pastor 
Unionius.  När  denne  1858  hemflyttade  till  Sverge,  uppdrogs  hr  C.  J. 
Sundell  att  handhafva  befattningen,  som  af  honom  förestods  tills  i  Juli 
1861,  vid  hvilken  tid  hr  S.,  som  af  president  Abraham  Lincoln  då 
utnämnts  till  amerikansk  konsul  i  Stefctin,  Preussen,  dit  afgick.  Ofver- 
ste  O^kar  Malmborg,  hvilken  hade  vistats  i  Chicago  några  år,  erhöll  nu 


268 

Sundelis  plats,  men  stannade  deri  en  mycket  kort  tid,  enär  hans  repu- 
blikanska frihetskärlek  manade  honom  att  ingå  i  unionsarmén  och  med 
den  utgå  i  inbördeskriget.  Efter  honom  utnämndes  Gerhard  Larson, 
en  ung  svensk,  hvilken  dog  i  Newyork  för  12  år  sedan.  Länge  skötte 
han  dock  icke  konsulsärendena,  utan  afgick  snart  för  att  lemna  rum  för 
hr  P.  L.  Hawkinson,  som  efter  några  års  förlopp  blef  vald  till  freds- 
domare, och  efter  honom  blef  för  första  gången  en  norrman,  nämligen 
hr  Svanoe  iklädd  den  skandinaviska  konsulsvärdigheten  i  Chicago. 

Till  sheriff  för  Cook  county,  som  omfattar  Chicago,  valdes  1864 
John  A.  Nelson.  Honom  var  det  således  förbehållet  att  blifva  den  för- 
ste svensk  samhällets  röstberättigade  invånare  upphöjde  till  en  ansvars- 
full och  indrägtig  befattning.  Mången,  som  sett  huru  svårt  det  nu  är 
för  Chicagos  svenskar  att  blifva  politiskt  represesenterade,  har  undrat. 
huru  de  då  med  knappt  hälften  af  den  numeriska  styrka  de  sedan  vun- 
nit, likväl  såsom  andel  af  det  politiska  patronaget  erhöl lo  ett  sheriffs- 
embete  här  hemma  och  ett  konsulat  i  Tyskland.  Vid  närmare  efter- 
tanke inses  det  emellertid  lätt,  hvilka  orsakerna  härtill  äro.  I  första 
rummet  må  märkas,  att  Nelson,  som  varit  "deputy"  eller  vice-sheriff 
under  A.  C.  Hesing,  tyskarnes  inflytelserike  ledare,  af  honom  föreslogs 
och  understöddes  till  efterträdare.  Hvad  Hesing  och  hans  tidning, 
''Illinois  Staats  Zeitung",  den  tiden  sade,  hade,  må  man  besinna,  en 
afgörande  verkan  å  tyskarne,  och  hvad  tyskarne  gjorde  under  valstri- 
derna och  vid  valurnorna  hade  en  lika  afgörande  verkan  på  valresultatet. 
Med  andra  ord :  det  var  tyskarne,  som  med  svenskarnes  och  andra 
republikaners  tillhjelp  drogo  försorg  om  John  A.  Nelsons  sak.  Dernäst 
måste  man  äfven  erinra  sig,  att  svenskarne  sjelfve  voro  mycket  mera 
enige  då  än  de  nu  äro.  Vi  antaga  på  god  grund,  att  ingen  landsman  i 
Chicago  gick  mycket  ur  sin  väg  för  att  lägga  hinder  i  hr  Sundelis,  när 
det  blef  fråga  om  att  göra  honom  till  amerikansk  konsul,  men  på  lika 
god  grund  antaga  vi,  att  den  svensk,  som  i  dag  eftersträfvade  samma 
mål,  finge  slå  sig  fram  bland  sina  landsmän,  med  en  ypperlig  chance 
att  af  dem  varda  slagen.  Icke  att  Chicago-svenskarnes  allmänna  moral 
är  sämre  nu  än  då,  men  emedan,  som  sagts,  deras  politiska  enighet  är 
mindre,   och  benägenheten  att   korsa  hvarandras  planer  mycket  större. 

Nelsons  termin  var  4  år.  Under  denna  tid  valdes  P.  L.  Hawkinson 
till  fredsdomare,  och  1869  blef  Jonas  Engberg  af  folket  i  norra  Chicago 
utsedd  till  "town  clerk".  Några  år  senare  fick  Charles  Lindgren  en 
konstapelssyssla  och  kort  derpå  blef  P.  L.  Hawkinson  af  guvernören 
utnämnd  till  fredsdomare  för  andra  gången,  samt  för  tredje  gången 
1879.  Alla  dessa  ha  varit  och  äro  republikaner.  Hösten  1874  upp- 
trädde en  ung  man  vid  namn  John  A.  Arvidson  såsom  demokratisk 
kandidat  till  representant  i  statens  lagstiftande  församling.  Detta 
föranledde  det  republikanska  partiet  att  i  samma  distrikt   uppsätta  en 


ts£-    £&4*'rt*/'6/fo**é'* 


CHICAGO. 


Se  sid.  296. 


269 

annan  svensk,  som  blef  hr  C.  GK  Linderborg,  och  dermed  hade  vår 
nationalitet  två  representanter  täflande  om  hedern  att  få  representera 
det  femte  legislatur-distriktets  kosmopolitanska  befolkning.  Båda 
blefvo  valde  och  båda  intogo  säte  i  församlingen.  Sedan  dess  har  ingen 
svensk  lyckats  att  bana  sig  väg  till  något  politiskt  embete,  men  hr 
Johan  A.  Enander,  Hemlandets  redaktör,  har  af  guvernören  kallats 
till  medlem  i  statens  undervisningsnämnd  eller  "Board  of  Education", 
hvilken  höga  förtroendepost  han  nu  fyller. 

Annars  hafva  åtskilliga  svenskar  tid  efter  annan  innehaft  ansvars- 
fulla ställningar  vid  stadens  publika  verk.  F.  E.  Jocknick  tjenstgjorde 
mellan  åren  1862 — 70  i  postverket.  Efter  honom  inträdde  C.  Blanxius. 
R.  Lilja  och  C.  J.  Stolbrand  hade  tidigare  varit  anstälde  i  uBecorder"s 
court".  A.  Silfversparre  och  O.  Larson  ha  varit,  den  ene  ritare,  den 
andre  ingeniör  vid  afdelningen  för  Public  Works.  Vid  tullverket  har 
bland  andra  P.  A.  Sundelius  tjenat  staten  och  tjenar  f.  n.  countiet  i 
Recorder^s  Office,  der  han  fyller  ett  af  de  förnämsta  rummen.  J.M.  John- 
son var  före  1879  i  många  år  poliskapten,  och  omkring  ett  dussin 
poliskonstaplar  och  ett  hälft  dussin  bref  bärare,  af  svensk  börd,  tillbÄ** 
nu  Chicagos  offentliga  tjenstpers  onal. 


STÖRRE   FÖRETAG. 

Rose  Hill  TbÄdskola. 

Omkring  5  mil  norr  om  Chicagos  norra  gräns  ligger,  ej  långt  från 
Michigansjön,  det  vackra  Rose  Hill,  och  hvad  som  fäster  svenskens 
särskilda  intresse  vid  denna  plats  är  den  af  en  landsman,  hr  P.  S.  Peter- 
son, derstädes  anlagda  stora  trädskolan,  en  af  de  förnämsta  i  hela  landet. 

Det  är  i  synnerhet  för  sina  skogsträd,  hvilka  planteras  vid  gator, 
alléer,  boulevarder  samt  i  enskilda  och  publika  trädgårdar  och  parker, 
som  Rose  Hill  vunnit  nationelt  rykte.  Icke  allenast  i  Chicago  och  dess 
omgifningar,  utan  äfven  på  landet  bortom  Mississippinoden,  på  prärier- 
na  i  Minnesota,  Iowa,  Kansas  och  Nebraska  samt  i  Colorados  dalar 
hafva  hundatusentals  unga  träd  från  Rose  Hill  blifvit  planterade  och 
utgöra  nu  en  prydnad  och  glädje  för  invånarne.  De  vackra  boulevar- 
derna i  södra  Chicago  beskuggas  af  jättehöga  almar,  som  från  Rose  Hill 
blifvit  ditförda  på  de  ofantliga  vagnar,  som  der  begagnas  till  transport 
af  de  största  träd. 

Man  kan  säga,  att  det  är  en  af  Rose  Hill  specialiteter  att  utflytta 
stora  träd,  hufvudsakligen  almar,  för  hvilka  betalas  från  $25  ända  upp 
till  $1 00  stycket.  Egaren  är  naturligtvis  ansvarig  för  att  sådana  träd 
skola  växa,   men  detta  är  för  honom  ingen  särdeles  risk,  emedan  hans 


270 

grundliga  kännedom  om  allt  som  tillhör  denna  del  af  naturvetenskapen 
samt  hans  utmärkta  apparater  för  lyftning  och  flyttning  jemte  hans 
trogne  och  skicklige  arbetare,  allt  gör  att  det  är  endast  högst  sällan 
som  ett  träd  förloras,  d.  v.  s.  misslyckas. 

För  att  bättre  kunna  uppfatta  det  storartade  arbete  hr  P.  utfört, 
vilja  vi  blott  nämna  att  i  goda  tider  afyttras  vid  Rose  Hill  träd  och 
plantor  för  femtio  a  sextio  tusen  dollars  årligen,  och  att  rörelsen  till- 
tager i  omfång  med  hvarje  år.  Omkostnaderna  äro  naturligtvis  mycket 
stora;  bland  andra  kostnader  är  en  arbetsstyrka  om  20  till  40  man, 
hvaraf  många  nödvändigtvis  måste  vara  i  yrket  erfarna. 

Man  närmar  sig  Rose  Hill  Nursery  på  en  makadamiserad  landsväg 
(också  ett  verk  af  dess  patron)  mellan  fruktbara  ängar,  genom  hvilka 
slingra  sig  fiskrika  bäckar  och  en  större  elf;  på  en  half  mils  afstånd 
börja  planteringarne  ;  de  unga  träden,  som  nu  äro  15  a  20  fot  höga, 
stå  i  långa  rader  och  odlas  likt  ett  majsfält;  på  afstånd  synas  de  hvit- 
målade  mansbygnaderna,  omringade  och  beskuggade  af  stora  lönnar, 
almar  och  ekar,  det  hela  påminnaöde  om  ett  af  södra  Sverges  vackra 
herresäten. 

Hr  P.  S.  Petterson,  egaren  och  anläggaren  af  detta  vackra  och  stor- 
artade företag,  är  en  medelålders  man.  Han  föddes  i  Nöbbelöf,  Skåne, 
af  fattiga  föräldrar.  Sitt  yrke  lärde  han  vid  Ofveds  kloster,  uppehöll 
sig  sedan  ett  par  år  i  Tyskland  och  fick  vid  ankomsten  till  Amerika 
för  omkring  25  år  sedan  anställning  som  förman  vid  en  trädskola  i 
staten  Newyork. 

Med  de  penningar  han  der  sparat  af  sin  lön  under  en  lång  tjenste- 
tid  kom  han  till  Chicago  för  18  år  sedan  och  började  sitt  stora  arbete 
vid  Rose  Hill,  hvarest  han  först  köpte  några  acres  jord  till  ett  pris  af 
$200  pr  acre  och  har  sedan  dess  årligen  utvidgat  sin  affär  och  sin  egen- 
dom, så  att  den  nu  omfattar  öfver  200  acres  mark,  hvarå  finnas  utplan- 
terade och  nu  växande  öfver  tre  millioner  unga  träd,  hufvudsakligen 
bestående  af  alm,  al,  ask,  lönn,  lärkträd  och  gran.  Hr  P.  har  från 
Europa  importerat  dess  bästa  skogsträd  —  på  en  gång  800,000  från 
Skotland.  Det  finnes  naturligtvis  på  Rose  Hill  de  flesta  svenska  träd- 
slag, och  många  amerikanska  träd  hafva  också  derifrån  afgått  till 
Sverge  och  andra  europeiska  länder. 

Lincoln  Park. 

Denna  Chicagos  första  och  förnämsta  parkanläggnings  historia  är 
på  ett  nära  sätt  förbunden  med  tvänne  svenskars,  trädgårdsmästarne 
Sven  Nilson  och  O.  Benson.  När  stadsstyrelsen  på  sommaren  1865 
utlofvade  200  dollars  premium  åt  den,  som  kunde  framlägga  de  bästa 
planerna  för  Union  Park  och   Lincoln   Park,   vann   hr   Sven   Nelson 


271 

priset;  hans  ritningar  blefvo  enhälligt  antagna.  Tidigt  på  hösten 
börjades  arbetet,  för  hvilket  man  hade  gjort  1,500  dollars  anslag  hvad 
det  första  året  beträffade  —  en  i  sanning  liten  början,  när  man  besinnar, 
att  1880  års  bevillning  för  parkarbetena  utgör  $600,000. 

Under  de  15  år,  som  förflutit  sedan  hr  N.  tog  hand  om  detta  stor- 
artade verk,  har  i  synnerhet  Lincoln  Park,  åt  hvilken  den  största 
uppmärksamheten  blifvit  egnad,  antagit  ett  inbjudande  utseende,  ett 
utseende,  som  vittnar  om  konstnärlig  smak,  omdöme  och  urskiljning 
hos  planens  upphofsman  och  utförare,  hvilket  också  kan  sägas  om  de 
många  andra  betydande  arbeten  af  samma  slag,  Nelson  under  denna 
period  planerat  och  fullbordat. 

År  1866  vardt  hr  O.  Benson  hr  Nelsons  kompanjon.  Firman 
Nelson  &  Benson  dref  nu  i  många  år  detta  jemte  andra  stora  företag 
med  mycken  framgång.  Men  1875  upplöstes  förbindelsen.  B.  blef  då 
af  parkstyrelsen  utsedd  till  det  alltjemt  fortgående  arbetets  superinten- 
dent, medan  N.  fortsätter  sin  verksamhet  på  egen  hand,  småningom 
återvinnande  en  del  af  det  jordiska  gods,  han  under  den  stora  krisen, 
hvilken  träffade  honom  särdeles  hårdt,  förlorade. 

Benson  är  född  i  Fjelkestad,  Kristianstads  län,  hvarifrån  han  redan 
i  sitt  femtonde  år  utvandrade  till  Amerika,  hvarest  han  anlände  1852. 
Sina  första  år  tillbragte  han  i  Ohio,  der  han  en  tid  tjenstgjorde  som 
skollärare.  Senare  finna  vi  honom  i  "Chicago  Tribunes"  tryckeri. 
Detta  var  1856.  Vintern  derpå  återfinnes  han  i  "Svenska  Republikana- 
rens" tryckeri  i  Gralva.  Året  derpå  ingick  han  som  student  vid  Chica- 
gos högskola,  hvarifrån  han  efter  tre  år  utgick  med  goda  betyg.  När 
kriget  strax  derefter  utbröt,  var  B.  en  af  de  förste,  som  erbjöd  Unionen 
sin  tjenst;  han  ingick  i  armén  och  stannade  der  3£  år.  Denna  period 
af  sitt  lif  anser  han,  om  ej  såsom  den  lyckligaste,  så  dock  såsom  den, 
öfver  hvilken  han  kan  vara  stoltast,  ty,  ehuru  svensk  till  själ  och  hjerta, 
älskar  han  likväl  Amerika  och  sätter  högt  värde  på  dess  fria  institutio- 
ner. Som  lätt  förstås,  är  han  också  grundligt  amerikaniserad.  Han 
är  gift  med  en  engelska,  som  gifvit  honom  6  barn,  alla  födda  i  Lincoln 
Park,  der  han  eger  ett  vackert  hem,  omgifvet  af  de  sköna  scener,  som 
han  och  Nelsons  konst  frambragt  under  de  14  fredliga  åren. 

The  Anderson  Refrigerator  Like. 

Den  stora  publiken  har  för  längesedan  hört  talas  om  och  förvånat 
sig  öfver,  att  man  i  England  och  andra  europeiska  länder  äter  färskt 
kött,  importeradt  från  den  amerikanska  vestern,  såsom  t.  ex.  Texas, 
Kansas,  Colorado  och  Utah.  Detta  låter  otroligt,  men  så  är  nu  hän- 
delsen, tack  vare  de  sinnrikt  inrättade  "refrigerators",  hvarmed  den 
f  jerran    vesterns   färska   alster  af  alla  slag  —  ägg,  smör,  frukt  och  fisk 


272 

såväl  som  kött  och  fläsk  —  tillföras  österns  invånare.      Dessa  refrige- 
i-ators  äro  för  sådan  frakt  särskildt  bygda  vagnar  eller  rörliga  iskällare. 
Några  kemikalier  begagnas  icke;  det  är  endast   med  is   och   frisk   luft  j 
som  varorna  hållas  i   godt  skick  den  ej  sällan  4,000  mil  långa  vägen 
från  Stillahafskusten  till  Atlantiska  hafvet. 

Flera  linier  af  dessa  refrigerators  äro  nu  i  gång,  men  den  äldste 
och  mest  betydande  af  desse  är  ofvannämnde,  hvilken  kommit  till  stånd 
genom  Frank  A.  Andersons  outtröttliga  bemödanden.  A.,  som  är 
svensk,  har,  i  förening  med  sin  broder  Charles  L.,  sedan  många  år  till- 
baka drifvit  en  större  kötthandel  i  Chicago,  och  har  under  denna 
sysselsättning  kommit  att  fundera  på  möjligheten  att  transportera 
slagtadt  och  osaltadt  kött  öfver  landet.  Frukten  af  hans  funderingar 
äro  dessa  vagnar,  och  hemligheten  af  dem  ligger  i  den  särskilda  kon- 
struktionen, som  gör,  att  frisk  luft,  af  kyld  medelst  i  vagnen  befintlig  is, 
oupphörligt  cirkulerar  genom  rummet,  som  sålunda  hålles  vid  en  jemn, 
för  fraktens  bevarande  afmätt  temperatur.  A.  började  denna  frakt- 
rörelse 1874  med  blott  tvänne  vagnar,  men  antalet  ökades  snart  till  28. 
Slutligen  antog  affären  så  stora  dimensioner,  att  hans  kapital  blef  för 
litet.  Ett  bolag  blef  då  bildadt  med  honom  till  president,  och  nu 
sysselsättas  100  "refrigerators"  med  försel  af  färskt  kött,  fläsk  m.  m. 
från  de  vestra  staterna  till  de  östra,  hvarifrån  en  god  del  utskeppas  till 
Europa  på  samma  sätt. 

Sjöfart. 

Otroligt  som  det  låter  för  de  med  Chicago  obekanta,  är  det  likväl 
sant,  att  staden,  trots  sitt  läge  midt  emellan  de  båda  stora  verldshafven, 
ändå  är  en  af  Unionens  största  sjöstäder  och  att  den,  hvad  in-  och  ut- 
klarering  af  fartyg  beträffar,  täflar  med  sjelfva  Newyork. 

I  denna  afdelning  af  präriestadens  ofantliga  rörelse  hafva  skandina- 
verne  tagit  mycket  intresse,  och  mången  är  den  skandinaviska  skuta, 
som  plöjer  de  stora  insjöarnes  vågor.  Men  de  Chicago-fartyg,  hvilka 
föras  af  skandinaver  äro  flere,  och  ännu  flera  äro  de,  å  hvilka  man 
träffar  skandinavisk  besättning.  Minst  en  tredjedel  af  sjöfolket  härstä- 
des  äro  svenskar  och  norrmän.  Af  desse  äro  de  senare  talrikast. 
Talrikare  än  de  svenska  fartygsegarne  äro  äfven  de  norska.  Ett  hälft 
dussin  eller  fler  skonare  med  svenska  egare  tillhöra  emellertid  vår 
hamn.  Wilhelm  Bernlund  har  i  många  år  fört  eget  skepp  på  sjöarne. 
Charles  Anderson  likaledes.  Och  Sven  Christiernson  samt  John  An- 
derson ha  gjort  ansenliga  affärer  för  sig  sjelfva.  Dock  har  ingen  af 
desse,  eller  andra  svenskar,  som  sysselsätta  sig  med  sjöfart,  ännu  hunnit 
den  vidd  i  företagen,  som  upphans  af  den  i  fjol  aflidne  kapten  Charles 
M.  Lindgren.      Denne  egde  en  tid  6  fartyg  om  sammanlagda  4,000  tons 


273 

drägtighet  och  lär  ett  år  hafva  f  örtjent  ända  upp  till  $80,000  i  rörelsen, 
hvilket  naturligtvis  var  ett  undantagsfall  och  strax  efter  branden,  då 
hela  flottan  var  sysselsatt  med  att  draga  bygnadsvirke  från  Michigans 
och  Wisconsins  skogar. 

Några  särskilda  ord  om  L.  äro  här  på  sin  plats.  Han  föddes  i  Drags- 
mark i  Bohuslän  den  28  November  1819.  Gick  till  sjös  vid  14  års  ålder  och 
seglade  å  oceanen  tills  1849,  då  han  begaf  sig  till  Kalifornien.  Derifrån 
återvände,  han  till  Sverge  1852,  men  endast  för  att  samma  år  på  hösten 
afresa  till  Amerika.  Han  anlände  till  Boston  i  början  af  November 
och  till  Chicago  14  dagar  senare.  Här  började  han  sin  bana  såsom 
hyrkusk.  Men  en  sjöman  till  häst  måtte  icke  ha  tagit  sig  väl  ut,  hv ar- 
för  han  efter  ett  par  års  förlopp  köpte  ett  fartyg.  Detta  sålde  han  kort 
derpå  och  begaf  sig  till  Toulon  i  Illinois  för  att  i  sällskap  med  Bishop 
Hill-koloniens  föreståndare  Olof  Johnson  ingå  kontrakt  om  en  jern- 
vägsbygnad.  1856  var  han  åter  i  Chicago,  köpte  nu  ett  nytt  fartyg, 
sålde  det  efter  några  år  och  inlät  sig  1860  i  fabriksaffärer  i  Montgomery, 
Illinois.  Men  denna  rörelse  gick  ej  väl;  han  for  derför  tillbaka  till 
Chicago  året  derpå  och  återgick  nu  till  sitt  gamla  yrke,  hvarmed  han 
fortsatte  till  sin  död.  Hans  son  Richard  Lindgren  ärfde  en  del  af  för- 
mögenheten och  drifver  nu  en  bankrörelse  härstädes. 

Andra  Rörelser. 

Ar  1852  började  en  af  stadens  svenska  pionierer,  nämligen  C.  Blom- 
gren, en  liten  skräddarerörelse,  hvilken  sedan  dess  antagit  storartade 
dimensioner.  B.  dref  sin  affär  till  en  början  med  blott  en  symaskin. 
Hans  söner  voro  då  helt  unga,  men  10  år  senare  voro  John  och  Richard 
så  pass  till  åren,  att  de  kunde  taga  del  i  arbetet.  Den  gamle  gick  då 
ur  affären  den  desse  söner  öfvertogo,  och  under  deras  ledning  har  den 
utvidgats  derhän,  att  den  nu  stundom  sysselsätter  25  maskiner  och 
alltid  35  personer  inom  samt  50  utom  verkstaden,  från  hvilken  veckligen 
utgå  1,500  par  byxor,  som  der  tillverkats. 

Blomgren  Bros.  &  Co.,  eller  bröderna  Blomgren  &  k:ni,  heter  en 
annan  firma,  i  hvilken  två  andra  af  Blomgrens  söner  ega  ett  större 
intresse.  S.  A.  Hawkinson,  också  svensk,  är  den  andre  intressenten. 
Firman,  som  etablerades  1875,  sysselsätter  sig  med  elektro-  och  stereo- 
typering  i  större  skala.  Deras  gjuteri  är  det  största  i  Chicago,  De 
använda  maskinerierna  kosta  $13,000,  arbete  för  $30,000  verkställes  der 
årligen  och  25  personer  ega  der  stadig  sysselsättning. 

Peter  Johnson  &  Co.  (Peter  Johnson  och  N.  F.  Olson),  har 
sedan  början  af  1879  egt  en  bokbindarerörelse,  den  de  genom  kraft  och 
omtanka  uppdrifvit  derhän,  att  de  redan  sysselsätta  25  personer  och 
maskineri  värdt  $6,000. 

XVIII 


274 

"The  Oriental  Tea  Company"  (Lindberg  &  Lawson),  hvari  L.  E. 
Lindberg  är  den  ledande  medlemmen,  upprättades  i  April  1878  och  torde 
kunna  räknas  till  stadens  större  specerirörelser.  Lindberg  började 
affären  i  en  anspråkslös  skala  1867,  då  han  slog  sig  ned  å  vestsidan. 
Lyckan  gynnade  honom,  och  genom  vaksamhet  och  redligt  sträfvande 
blef  han  med  tiden  i  stånd  att  utvidga  den,  fortfarande  sålunda  år  efter 
år,  så  att  lagret  å  hand  nu  representerar  $50,000,  medan  den  årliga 
afsättningen  uppgår  till  minst  $250,000,  hvari  inbegripas  de  affärer 
tvänne  branch-butiker  (en  i  staden  Quincy  och  en  i  Syd-Chicago)  göra. 
Hr  H.  P.  Brusewitz,  en  af  Immanuelsf  örsamlingens  "trustees",  är  fir- 
mans kassör.     Hr  Lindberg,  som  är  från  Söderhamn,  kom  till  Amerika 

1865. 

Många  andra  rätt  ansenliga  handelsfirmor  finnas  i  Chicago  och 
förmodligen  öfverskatta  vi  icke,  om  vi  säga  att  antalet  svenskar,  som 
drifva  egna  affärer  härstädes,  uppgå  till  300,  af  hvilka  de  flesta  dock 
äro  smärre  handtverksidkare. 

Ojemförligt  talrikare  äro  de  svenska  handtverkare,  som  återfinnas 
inom  stadens  stora  verkstäder  och  fabriker,  hvarest  våra  landsmäns 
skicklighet  och  pålitlighet  för  dem  vunnit  ett  afundsvärdt  anseende. 
Man  träffar  dem  inom  alla  olika  yrken  och  i  nästan  alla  olika  företag. 
Det  kan  ej  vara  mindre  än  2,500  svenskar  sålunda  anstälde  i  Chicago 
för  närvarande. 

Under  de  senare  åren  hafva  små  svenska  kolonier  uppstått  äfven  å 
Chicagos  malmar  eller  förstäder.  I  Evanston  bo  ungefär  omkring  300 
svenska  själar  och  der  finnes  en  1874  bildad  svensk  methodistförsam- 
ling,  som  har  80  medlemmar.  Vid  Jefferson,  som  ligger  några  mil 
nordvest  om  staden,  har  länge  funnits  ett  försigkommet  svenskt 
"settlement",  bestående  af  jordbrukare.  Anders  Larson  '(gubben  Lar- 
son), nu  i  Chicago,  hade  redan  1853  der  köpt  73  acres  efter  $22  pr  acre; 
året  derpå  köpte  Jan  Janson  och  Per  Erson  mark  efter  $40,  samma 
mått. 

Vidare  ha  vi  söderut  Englewood,  der  en  svensk-luthersk  försam- 
ling finnes.  Vid  Washington  Heights  bo  också  många  äldre  Chicago- 
svenskar. Rakt  i  vester  från  Chicago  ligger  Maywood  och  andra 
nyutlagda  "suburbs",  alla  mer  eller  mindre  bebygda  af  svenskar,  som 
utflyttat  från  Chicagos  rök  och  dam  för  att  få  andas  himlens  fria  och 
rena  luft.  Inalles  torde  de  sålunda  från  "hufvudstaden"  utgångna 
landsmännen  i  antal  uppgå  till  1,500.  Man  har  i  dessa  små,  med 
Chicago  så  godt  som  sammanhängande  platser,  många  fördelar  utom 
den  renare  luften,  och  den  största  är  otvifvelaktigt  den,  att  man  der 
kan  skaffa  sig  ett  eget  trefligt  hem  för  mindre  än  hälften  af  hvad  som 
åtgår  för  ändamålet  i  denna  dyra  stad. 


.•.'. 


!  K- 


^ 


Föll  i  Slaget  vid  Atlanta  dbn  22  Juli  1864. 


Se  sid.  278. 


275 


SILFVERSPARRES  BATTERI. 


Vid  inbördeskrigets  utbrott  (eller  nyss  förut)  hade  till  Amerika 
ankommit  en  ung  svensk  artilleri-officer  vid  namn  Axel  Silfversparre. 
S.,  som  naturligtvis  egde  grundliga  ingeniörskunskaper,  började  sin 
amerikanska  bana  såsom  civil-ingeniör  i  staten  Missouri,  men  stannade 
emellertid  icke  länge  på  de  fredliga  värfvens  fält,  sedan  han  förnummit 
att  rebellerna  gingo  republiken  inpå  lifvet.  Han  for  upp  till  Spring- 
field,  staten  Illinois'  hufvudstad,  och  utverkade  sig  der  af  myndigheterna 
rättighet  att  bilda  ett  artillerikompani  eller  batteri  för  att  dermed 
draga  ut  till  Unionens  försvar.  Chicago  vardt  utgångspunkten  för 
hans  värfningsförsök.  Han  sammanträffade  här  med  hr  John  A. 
Auderson  (nu  anstäld  vid  postverket  härstädes)  och  gjorde  i  sällskap 
med  honom  en  rundresa  genom  statens  svenska  nybyggen  i  akt  och 
mening  att  kring  sig  samla  en  svensk  krigareskara.  Rockford,  St. 
Charles,  Batavia,  Gen  e  va,  Sycamore,  De  Kalb,  Princeton,  Gräl  va,  Bishop 
Hill,  Andover,  Moline,  Knoxville,  Victoria,  Galesburg  och  andra  platser 
besöktes,  och  att  landsmän  funnos,  som  voro  villiga  att  blifva  artilleri- 
ster  och  ställa  sig  under  kapten  Silfversparres  befäl,  derom  vittnar 
nedanstående  namnlista  öfver  dem,  h vilka  läto  värfva  sig  under  denna 
resa.  För  öfrigt  funnos  i  batteriet  ej  mindre  än  10  olika  nationer 
representerade;  dock  var  svenskarnes  antal  mycket  öf verv  ägande  de 
andres.  Desse  frivillige  frihetsförsvarare  samlades  i  Chicago,  och  sedan 
organisationen  var  fullbordad,  anslöt  sig  batteriet  till  statens  första 
lätta  artilleriregemente,  som  så  låg  i  Camp  Douglas  härstädes  under 
öfverste  —  Websters  befäl.     Vi  meddela  här  listan  öfver 


KOMPANIETS    SVEXSKA    HEDLfiKMAB. 

tog  afsked  den  22  Februari  1863. 
befordrades  till  2dre  löjtnant, 
bef.  till  sergeant,  sårad  vid  Dallas, 
befriad  den  24  Mars  1865 ;  blesserad. 
utmönstrad  i  Juni  1865. 
afsked  i  Oktober  1862;  sjuk. 

"        Sept.  "        " 

föll  vid  Pittsburgh  Landing. 
befordrad  till  korporal 
utmönstrad  i  Juni  1865. 
dog  i  Memphis. 

korporal. 

omk.  v.  "Gen.  Lyons"  br.  d.  81  Mars  '65. 

föll  i  Georgia. 

korporal ;  utmönstrad  i  Juni  1865. 

dog  i  Memphis. 

sårad  vid  Corinth. 

omkom  vid  "General  Lyons"  brand. 


Kapt.  A.  Silfversparre, 

Chicago, 

Louis  Larson, 

Knoxville, 

John  A.  Anderson, 

Chicago, 

Henry  0.  Olson. 

H 

Peter  Olson, 

Rockford, 

John  Abrahamson, 

k 

And.  Anderson, 

Andover, 

Peter  Anderson, 

Galesburg, 

John  A.  Anderson, 

Moline, 

Gustaf  Ahlstrand, 

Andover, 

Thomas  Anderson, 

Chemäng, 

And.  E.  Anderson, 

Chicago. 

John  G.  Buckland, 

Rockford, 

Charles  Beckman, 

Chicago, 

Peter  N.  Charlson, 

Rock  Island, 

Aron  Charleson, 

Andover, 

Sven  Erickson, 

Knoxville, 

N.  J.  Hultgren, 

Andover, 

P.  0.  Hult, 

St.  Charles, 

276 

John  C.  Hagerström 
Olof  Hagberg, 
John  Johnson, 
John  A.  Johnson, 
C.  P.  Johnson, 
C.  J.  Johnson, 
Aug.  Johnson, 
Axel  Johnson, 
And.  J.  Johnson, 
Peter  Larson, 
C.  W.  Larson, 
John  Landströin, 
C.  Löfgren, 
Axel  Lindman, 
C.  Lindqvist, 
8.  A.  Lundgren, 
Peter  Monson, 
Aug.  Nelson, 
John  Nelson, 
Abraham  Olson, 
Gustaf  Olson, 
P.  A.  Oberg, 
Peter  Jonas. 
Sven  Peterson, 
S.  M.  Svanson, 
E.  A.  Westerlund, 
N.  Winlöf, 
N.  P.  Svanson, 
Louis  Wahlberg, 
P.  S.  Wyman, 
John  Anderson, 
Henry  Anderson, 
Aug.  Danielson, 
Samuel  Johnson, 
Aug.  Lindvall, 
Louis  Lindvall, 
John  Olson, 
Nils  Olson, 
William  Okerson, 
N.  Peterson, 
Olof  Pearson, 
Sven  Svenson, 
A.  Svärd, 
Z.  Goodee, 
G.  Nero. 
—  Gunnerson, 


Chicago, 


Rockford, 

Moline, 

Chicago, 


Galesburg, 

Andover, 

Knoxville, 

Andover, 

Moline, 

Andover, 

Knoxville, 

Rock  Island 

Galesburg, 

Andover, 

Chicago, 

Rockford, 

Chicago, 
A.ndover, 

Chicago, 

Andover, 

Rockford. 

Galesburg, 

Chicago, 

Rockford, 

Chicago, 

Rockford, 

Andover, 

Chicago, 


Rockford, 
Chicago. 


Geneva. 
Rockford. 


dog  vid  Chattanooga. 

utmönstrade  i  Juni  1863. 

omkom  vid  "General  Lyons"  brand. 

afskedad  1862;  sjuklig. 

dog  vid  Corinth  den  17  Maj  1862. 

utmönstrad  1865, 

U  u 

sårad  vid  Atlanta. 
utmönstrad  1865. 
utmönstrad  som  korporal  1865. 
utmönstrad  1865. 


dog  vid  Vicksburg  i  Juni  1863. 

utmönstrad  1865. 

omkom  vid  "General  Lyons"  brand 

utmönstrad  1865. 


dog  i  Andover  1863. 

d.  i  Camp  Sherman,  Miss  d.  4  Sept  '63 

dog  i  Memphis  1862. 

cl.  som  korpral  i  Ala.  den  7  Maj  1864. 

utmönstrad  1865. 

föll  som  sergeant  i  striden  vid  Atlanta. 

utmönstrad  1865. 


befriad  1862 ;  sjuklig. 


Uppbrotten  från  lägret  i  Chicago  skedde  i  början  af  Mars  1862. 
Regementet  begaf  sig  då  till  Benton  Barracks  vid  St.  Louis  i  Missouri. 
Der  undergick  manskapet  tre  veckors  öfning  i  vapnens  handtering  och 


277 

vardt  derpå  beordradt  att  rycka  ut  och  framskrida  till  krigsskådeplat- 
sens förgrund.  Så  skedde;  och  redan  den  6  sågs  batteriet  vid  Shiloh, 
der  det  deltog  i  den  2  dagar  långa  striden,  och  på  ett  sätt  som  genast 
gaf  det  högt  anseende  i  den  shermanska  divisionen,  till  hvilken  rege- 
mentet hörde.  Man  vet  genom  historien  att  segren  blef  unionisternas, 
och  genom  general  Sherman  vet  man,  att  de  medel,  som  kraftigast 
bidrogo  till  denna  seger,  voro  en  i  Mississippi-floden  posterad  kanonbåt 
och  Silfversparres  batteri.  Men  det  blef  icke  batteriet  förunnadt  att 
längre  bibehålla  den  kapten,  som  hade  ledt  det  till  och  igenom  den 
första  ärorika  striden.  Åtskilliga  obehagliga  omständigheter  gjorde 
att  hr  Silfversparre  tog  afsked  strax  efter  denna  batalj.  Hvilka  dessa 
omständigheter  voro  behöfver  icke  här  omtalas,  men  nämnas  bör,  att  hr 
S.  saknade  hvarken  mod  eller  förmåga.  Alla  batteriets  öfverlefvande 
medlemmar  äro  öfverens  derom,  att  han  var  så  tapper  som  någon  och 
skickligare  än  de  fleste,  men  de  tycka  också  alla,  att  hans  stränga 
svenska  disciplin  var  opraktisk  i  den  amerikanska  medborgare-arméen. 
Möjligt  är  ju  att  detta  fria  tycke  hade  något  att  göra  med  kaptenens 
afskedstagande. 

Batteriet  gick  emellertid  segrande  framåt  och  stod  snart  vid 
Corinth.  Derifrån  följdes  rebellerna  till  Holly  Springs,  hvarest  divisio- 
nen beordrades  att  marschera  på  Memphis.  Der  tillbringade  man  som- 
maren 1862  för  att  vid  höstens  ankomst  aftåga  till  Tallahatchee.  Efter 
ankomsten  dit  måste  divisionen  återgå  till  Memphis,  der  en  ny  armé- 
kår, den  15de  i  ordningen,  skulle  bildas.  November  1862  uppbröt  man 
på  nytt  från  Memphis  och  framskred  på  general  Grants  order  till 
Vicksburg  i  ändamål  att  der  möta  den  senare  med  sin  armé  och  biträda 
vid  belägringen.  Men  Grant  lyckades  icke  bana  sig  väg  genom  fien- 
dens batterier  och  på  grund  häraf  måste  äfven  Sherman  retirera  för  att 
afvakta  vidare  utvecklingar  och  ordres.  Under  tiden  inlät  han  sig  i  en 
affär  med  rebellerna  vid  Chickasaw  Bayou,  der  han  förlorade  2,500  man, 
men  igentog  skadan  vid  Arkansas  Post,  der  han  tillfogade  fienden  en 
tredubbelt  så  stor  förlust.  När  sedan  Grrants  ordres  kommo,  utgingo 
de  på  att  man  skulle  åter  begifva  sig  till  den  dömda  staden,  fatta  posto 
vester  om  floden  vid  Youngs  Point  och  under  vinterns  lopp  hålla  all 
kommunikation  med  platsen  afstängd.  När  våren  anlände,  följde 
kåren  Mississippi  ned  till  Port  Gibson,  öfvergick  der  floden  och  slog  sig 
sedan  fram  till  Vicksburg,  dit  den  anlände  på  qvällen  den  17  Maj  1863. 
Staden  var  nu  fullkomligt  kringränd  af  unionister.  Dagen  derpå 
började  belägringen  och  varade  tills  den  4  Juli;  och  i  hvarje  strid,  som 
under  denna  tid  utkämpades,  deltog  det  silfversparreska  batteriet. 

Den  5  Juli  följde  batteriet  med  på  en  expedition  till  Jackson  och  kom 
på  vägen  dit  i  strid  med  en  rebellstyrka  vid  Jefferson  Davis1  plantage, 
med  påföljd  att  fienden  tillbakaslogs.     Den  8de  anfölls  Jackson,  som  af 


278 
fienden  utrymdes  efter  3  dagars  belägring.  Nu  återgick  batteriet  till  i 
närheten  af  Vicksburg,  tillbragte  sommaren  der,  förfogade  sig  sedan 
öfver  Memphis  till  Corinth  och  vidare  till  Chattanoog»,  der  general 
Thomas  var  hårdt  ansatt  af  fienden.  Sedan  man  derefter  deltagit  i 
striderna  vid  Mission  Ridge  och  Lookout  Mountains  begaf  man  sig  till 
Larkinsville  i  Alabama  och  slog  der  vinterläger. 

Den  tid,  för  hvilken  manskapet  låtit  värfva  sig,  var  nu  tillända- 
lupen,  men,  med  undantag  af  blott  3  svenskar  och  5  andra,  f  örbundo 
sig  alla  att  fortfarande  qvarstå  i  krigstjensten.  Dessa  8  gingo  ombord 
å  ångaren  General  Lyon  för  att  via  Newyork  uppnå  sina  respektive 
hemorter,  men  fartyget  hade  icke  varit  ute  mer  än  ett  par  dygn,  då  det 
förstördes  af  brand  och  gick  i  qvaf  med  alla  ombord,  bland  hvilka  äfven 
lär  hafva  befunnit  sig  en  hund,  som  hade  deltagit  i  batteriets  alla  öden 
emellan  Chicago  och  Larkinsville. 

Shermans  plan  var  nu  att  marschera  på  Atlanta  och  dit  måste 
batteriet  följa  honom  genom  striderna  vid  Resacka,  Kingston,  Dallas, 
Altoona  och  Kenesaw  Mountain.  Men  dermed  var  Atlanta  icke  vunnet, 
utan  vägen  dit  endast  banad.  Man  anlände  den  20  Juni  1864  och 
lyckades  icke  förrän  efter  en  två  dagars  häftig  kamp  intaga  staden, 
hvilket  hände  den  22  Juli.  I  denna  strid,  som  kostade  många  unioni- 
sters  lif,  utmärkte  sig  det  silfversparreska  batteriet  på  ett  lysande  sätt. 
Men  det  förlorade  också  en  af  sina  aldra  bästa  män,  nämligen  sergean- 
ten Peter  S.  Wyman,  som  dog  hjeltedöden  vid  sin  kanon,  No.  2. 
Brigadens  stycken  voro  uppstälda  så,  att  de  bildade  en  halfcirkel,  vid 
hvars  ena  ända  det  svenska  batteriet  hade  tagit  plats.  Emot  sig 
hade  brigaden  en  femdubbelt  så  stor  rebelstyrka,  som  med  hvarje  minut 
kom  unionisterna  närmare  inpå  lifvet,  Befälhafvaren  kommenderade 
derför  reträtt,  och  alla  retirerade  utom  batteriets  kapten  De  Gråas  och 
Wyman,  hvilka  stannade  för  att  affyra  de  sista  skotten.  Wyman  var 
dock  icke  nöjd  med  blott  ett  afskedsskott—  han  omladdade  och  gaf  den 
anryckande  fienden  ytterligare  en  salva.  Derpå  naglade  han  sin  kanon 
och  vände  sig  för  att  söka  räddning  i  flykten,  men  föll  i  samma  ögon- 
blick genomborrad  af  3  muskötkulor. 

Peter  S.  Wyman  (han  hette  i  Sverge  Yman)  härstammade  från 
Ysanna  i  Blekinge,  der  han  föddes  1836  och  der  hans  slägt  ännu  finnes. 
Till  Amerika  utvandrade  han  1854  och  bosatte  sig  genast  i  staden 
Galesburg,  hvarest  han  arbetade  som  smed,  när  kriget  utbröt.  Vid 
Silfversparres  ankomst  dit  för  att  skaffa  karlar  för  sitt  tillämnade 
batteri,  var  Wyman  en  bland  de  förste,  som  anmälde  sig.  Han  ingick 
som  simpel  man  i  ledet,  men  steg  snart  till  sergeant  och  hade  blifvit  löjt- 
nant om  han  lefvat  en  dag  längre,  enär  hans  utnämning  till  denna  grad 
hade  ankommit  samma  dag  som  han  stupade.  Att  han,  derest  döden  ej 
mellanträdt,  med  tiden  äfven  stigit  till  anförare  för  batteriet,  betviflas 


279 

af  ingen,  som  kände  honom.  Hans  Öfverlefvande  krigskamrater  tala 
ännu  om  honom  med  mycken  aktning  och  påstå  att  vår  stolta  stat  icke 
utsände  en  tapprare,  vänfastare,  pligttrognare  eller  mera  patriotisk 
frivillig  än  denne  unge  svensk-amerikanare,  h vars  stoft  nu  hvilar  under 
en  omärkt  torfva,  ej  långt  ifrån  det  ställe  der  han  dog  för  adoptiv- 
landets och  mensklighetens  sak. 

Vid  Atlanta  föllo  i  rebellernas  händer  Peter  Larson,  Gustaf 
Ahlstrand  och  S.  A.  Lundgren.  H varthän  de  två  senare  fördes,  veta  vi 
icke,  men  Larson,  som  nu  är  National-liniens  agent  i  Chicago,  fick  hvila 
sig  ett  par  månader  i  Anderson  ville,  h  varefter  han  befordrades  till 
andra,  ej  fullt  så  hemska  förvaringsrum. 

Efter  Atlanta  gälde  det  Savannah,  der  Fort  McAllister  intogs,  och 
från  Savannah  till  Columbia,  som  antändes  och  förstördes.  General 
Sherman  vill  dock  icke  medgifva  att  hans  här  stack  staden  i  brand,  men 
men  han  medger  att  kapten  De  Gråas,  det  silfversparreska  batteriets 
anförare,  skickade  ett  skott  på  måfå  inåt  en  gata,  och  skulle,  det  således 
ändå  kunna  vara  möjligt  att  branden  uppkom  härigenom.  Sedan  bar 
det  af  till  Bentonville,  der  den  sista  striden  utkämpades,  vidare  till 
Richmond  och  slutligen  till  Washington,  hvarifrån  man  begaf  sig  till 
Springfield,  der  utmönstring  egde  rum  den  15  Juni  1865. 

Medan  kåren  låg  vid  Savannah,  erhöll  batteriets  manskap  en  kort 
permission.  Svenskarne  foro  då  hem  och  mottogos  i  Chicago  med  en 
af  de  svenska  damerna  härstädes  å  German  Hall  tillstäld  fest,  vid 
hvilken  den  tappra  skaran  af  de  sköna  förärades  en  vacker  sidenfana. 
I  ett  oss  föreliggande  examplar  af  "Chicago  Tribune"  från  nämnda  tid 
underrättas  vi  att  gåfvan  frambärs  af  ett  antal  unga  svenska  damer  och 
att  presentationstalet  hölls  af  miss  Lena  Larson.  A  fanan,  som  var  af 
blått  siden,  voro  inbroderade,  utom  den  amerikanska  örnen,  som  hade 
rum  i  midten,  äfven  namnen  å  de  tre  ställen,  vid  hvilka  batteriet 
vunnit  lysande  segrar,  nämligen  Shiloh,  Vicksburg  och  Atlanta. 
Efter  krigets  slut  blef  sällskapet  Svea  uppdraget  att  bevara  detta  dyr- 
bara och  betydelsefulla  minne,  men  vid  den  allmänna  kapitulationen 
den  9  Oktober  1871  kunde  ej  fanan  räddas:  den  brann  upp,  och  oss 
veterligt  har  icke  batteriet  efterlemnat  något  annat  segertecken. 


I  krigsarkiverna  finna  vi  vidare:  att  C.  J.  Stohl brand  utgick  den  4 
Mars  1861  som  kapten  af  kompani  "G"  i  statens  2dra  artilleriregemente, 
att  han  den  31  Dec.  s.  å.  befordrades  till  regementets  major  och  att  han 
senare  blef  brigad-general,  hvarefter  han  af  Carl  XV  erhöll  svärdsorden. 
Fred.  Sparrström  från  Chicago  utgick  som  lste  löjtnant  i  kompani  "G" 
samma  regemente  den  16  September  1861,  befordrades  den  31  Dec.  s.  å. 
till  kapten  och  tog  afsked  den  22  Augusti  1864.  Anders  Stenbeck,  då  i 
Gaiesburg,  nu  i  Chicaso,  blef  kapten  i  kompani  UH"  samma  regemente 
den  31  Dep.  1861  och  tog  afsked  den  25  Maj  1863.  Jonas  Ekdahl  från 
Macomb  ingick  i  samma  kompani  såsom  sergeant,  befordrades  sedan 
till  2dre  löjtnant  och  omsider  till  lste  löjtnant,  i  egenskap  hvaraf  han 
tjenade  till  krigets  slut, 


Den  svensk-amerikanska  lutherska  kyrkans  gryning. 

Utdrag  ur  en  berättelse  om  de  svenska  lutherska  församlingens  i  norra  Amerika 

uppkomst  och  närvarande  tillstånd,  framstäld  vid  Upsala  Erkestifts 

prestrnöte  den  14  Juni  1865  af  L.  P.  Esbjörn. 


"Då  efter  den  Eric  Jansonska  utflyttningen  år  1846  många  sven- 
skar under  påföljande  åren  begåfvo  sig  till  Nya  Verlden,  men  ingen 
prest  åtföljde  dem,  så  fann  jag  mig  manad  att  också  dit  öfverflytta  för 
att  i  andlig  måtto  betjena  dem,  på  det  de  och  deras  barn  icke  måtte  för- 
falla i  hedendom  eller  af  brist  på  andlig  vård  ur  sin  egen  kyrka  blifva 
ryckte  in  uti  någon  af  de  i  detta  land  befintliga  otaliga  mer  och  mindre 
villf ärande  sekterna.  Till  detta  steg  manades  jag  äfven  af  dit  öfver- 
flyttade  landsmän,  som  klagade  bittert  öfver  sin  andliga  nöd.  Efter  er- 
hållande af  kunglig  maj  :ts  permisson  och  Svenska  Missionsällskapets 
uppdrag  och  reseunderstöd  företogs  den  vigtiga  färden  sommaren  1849 
i  sällskap  med  104  personer,  emigranter  ifrån  Helsingland  och  Gestrik- 
land.  Efter  otaliga  mödor  funno  vi  oss  i  den  aflägsna  vestern  218  sven- 
ska mil  in  i  landet.  Här  anträffades  en  betydlig  mängd  svenskar  från 
Östergöthland  och  Småland,  som  dels  tidigare  samma  år,  dels  föregåen- 
de året  hade  satt  sig  ned  uti  Andover,  Galesburg,  Rock  Island  och  Mo- 
line,  i  staten  Illinois.  Så  snart  krafterna  efter  sjukdomen  tilläto,  be- 
gyntes  med  att  hålla  gudstjenst  med  dem  uti  skolhus  och  enskilda  bo- 
ningar enligt  svenska  kyrkans  lära  och  ritual. 

Nu  fanns  å  bosättningsorten  en  svensk  metodistpredikant  aflönad 
af  Episkopal-metodistkyrkan  för  det  uttryckliga  ändamålet  att  föra 
svenskarne  in  i  denna  kyrka.  Denne,  som  redan  före  vår  ankomst  arbe- 
tat med  framgång  bland  Erick  Jonsons  bedragne  efterföljare,  begynte 
nu  äfven  med  alla  möjliga  medel  fullgöra  sitt  uppdrag  bland  de  sven- 
skar som  åtföljt  mig  eller  som  förut  anländt  till  ofvannämda  ställen. 
Han  for  omkring  och  predikade  ibland  dem  och  gick  dessutom  och  be- 
sökte från  hus  till  hus,  och  hufvudsaken  af  framställningen  utom  pre- 
dikan var  den,  att  lutherska  kyrkan  är  död,  är  den  babyloniska  skökan, 
från  hvilken  en  hvar  måste  utgå,  som  vill  blifva  frälst;  och  att  i  Sverge 
finnes  ingen  sann  kristendom;  att  den  svenska  presten  har  kommit  hit, 
för  att  lägga  statskyrkans  band  och  bojor  på  de  fria  landsmännen;  att  i 
Amerika  finnas  inga  Lutherska  församlingar;  att  metodisterna  äro  de 
rätta  lefvande  Lutheranerna,  blott  med  ett  annat  namn;  hos  dem  predi- 
kas helgelse,  då  deremot  de  lutherske  presterna  genom  sin  lära  om  svag- 
280 


281 

hetssynden  gifver  folket  tillåtelse  att  synda  något  litet;  att  man  här 
icke  behofde  så  mycken  mensklig  lärdom,  för  att  vara  prest,  att  han 
sjelf  ej  lärt  mer  än  hvad  han  inhemtat  vid  sin  mors  spinnrock,  m.  m.  af 
samma  slag.  Derjemte  beskrefs  Andover,  der  vi  höllo  på  att  nedsätta 
oss,  såsom  ett  sjukligt  och  dödligt  ställe,  men  det  ställe  deremot  der 
denne  predikant  bodde,  såsom  i  alla  afseenden  förträffligt.  Der  kunde 
han  skaffa  ypperlig  jord  för  godt  pris  och  för  goda  vilkor  o.  s.  v.  Häraf 
förleddes  många  att  flytta  dit  och  öfvergå  till  metodist-kyrkan.  Särde- 
les som  de  till  en  början  uppmanades  att  endast  inträda  deruti  på  sex 
månaders  försök.  Åtskilliga  mera  begåfvade  lekmän  gjordes  ock  genast 
till  predikanter  med  aflöning  ur  metodist-kyrkans  missionskassor.  För 
den  fattige  efter  kolera  och  långvarig  frossa  utmattade  lutherske  pre- 
sten  var  ej  annat  att  göra  än  att  med  tålamod  resa  omkring  och 
predika  Guds  ord  samt,  såvida  görligt  var,  utan  direkta  hänsyftningar 
derutur  vederlägga  hvarje  falsk  lära.  Att  till  en  början  stifta  någon 
församling  var  ej  att  tänka  på.  Också  behöfdes  tid  att  noga  begrunda 
hvad  man  skulle  göra.  Någon  luthersk  prest,  församling  eller  synod 
fanns  då  icke  i  hela  trakten  af  Förenta  Staterna,  så  att  råd  och  bistånd 
kunde  erhållas.  Medel  till  lärarens  upphälle  kunde  icke  heller  påräknas 
af  nybyggare,  som  för  det  masta  voro  fattiga,  särdeles  då  de  sekteriske 
predikanterne  ofta  förkunnade,  att  de  predikade  utan  lön,  och  blott  om 
man  öfverginge  till  dem,  skulle  man  få  kyrkor  och  prester  för  intet. 
Predikanten  måste  derföre  se  sig  om  efter  understöd  af  något  missions- 
sällskap, och  lyckligtvis  blef  han  genom  en  ädel  amerikansk  prest  af 
den  kongregationala  kyrkan  rekommenderad  till  det  Amerikanska  Hem- 
missions-sällskapet,  hvars  direktör  är  i  New  York.  Denna  kan  dock 
naturligtvis  icke  understödja  främmande  aflägsna  och  okända  predikan- 
ter som  icke  hafva  någon  kyrklig  uppsigt  der  i  landet,  och  det  arrange- 
rades derfÖr  så,  att  jag  antogs  såsom  detta  sällskaps  missionär  under 
uppsigt  af  kongregationskyrkans  s.  k.  association  eller  synod  i  Illinois, 
men  med  det  uttryckliga  skriftliga  vilkor  uti  associationens  protokoll, 
att  jag  skulle  "predika  evangelium,  förvalta  sakramenterna  och  sköta 
kyrkostyrelsen  och  diciplinen  såsom  en  evangelisk  luthersk  Jesu 
Kristi  tjenare." 

Nu  stiftades  på  våren  1850  en  evangelisk  luthersk  församling  i  An- 
dover. sedermera  en  i  Princeton  och  en  i  Moline  samt  i  Galesburg.  Den 
i  Andover  bestod  först  af  endast  10  personer,  och  den  fruktan  för 
"svenska  statskyrkans  band  och  bojor,"  som  partimakare  uppväckt  var 
så  stor,  att  ehuru  jag  hade  en  inbunden  kyrkobok  med  mig  från  Sverge, 
tordes  jag  dock  icke  framtaga  den  och  deruti  uppteckna  församlings- 
medlemmarne,  utan  måste  nöja  mig  med  att  hafva  dem  antecknade  på 
en  lista. 

Den  lilla  församlingen  i  Andover  förökades  allt  mer  oaktadt  allt  mot- 


282 
stånd  och  äfvenså  de  andra  församlingarne  i  Moline,  Galesburg  och 
Princeton.  Men  nu  behöfdes  kyrkor  och  dern  voro  nykomlingarne  oför- 
mögne att  bygga.  Läraren  måste  derföre  ut  och  för  att  efter  landets  sed 
bedja  om  hjelp,  och  under  sommaren  1857  gjorde  han  en  resa  af  3,600 
eng.  mil  besökande  hufvudsakligen  tyska  och  amerikanska  lutherska  sy- 
noder och  församlingar  och  deras  ledamöter  (men  ock  ledamöter  af  andra 
kyrkor)  uti  de  aflägsna,  rikare  och  mera  befolkade  östliga  staterna  Ohio, 
Pennsylvania,  New  York  och  Massachusetts.  På  denna  mödosamma 
resa  af  11  veckor  insamlades  ungefår  2,200  dollars  till  kyrkobyggnader 
bland  svenskarne.  Af  denna  summa  gaf  den  vidt  frejdade  Jenny  Lind 
1,500  dollars.  Härmed  byggdes  uti  Andover  en  kyrka  af  45  fots  längd 
och  30  fots  bredd  af  tegel,  med  undervåning  för  skolrum  och  sakristia, 
och  en  af  trä  eller  såkalladt  "frame  hus"  uti  Moline,  samt  understöddes 
med  2  eller  300  dollars  en  kyrkobyggnad  i  New  Sweden  i  staten  Iowa. 

En  kyrkobyggnad  börjades  äfven  i  Galesburg,  hufvudsakligen  på 
grund  af  frikostiga  subskriptioner  bland  stadens  amerikanska  invånare, 
men  det  lyckades  den  förut  omtalade  metodist-ifraren  att  genom  osanna 
uppgifter  om  de  lutherska  svenskarnes  fåtalighet  och  deras  läras  "likhet 
med  katolicismens1'  m.  m.  af  kyla  subskribenterne,  så  att  de  vägrade 
utbetala  subskriptionerna,  och  kyrkan  föll  sedan  i  händerna  på  ett  natal 
s.  k.  Wesleyanska  metodister,  från  hvilka  svenska  lutheranerna  måste 
några  år  senare  köpa  den. 

Så  mycket  krafterna  tilläto,  besöktes  icke  blott  de  redan  stiftade 
församlingarne  utan  äfven  andra  spridda  svenska  nybyggen  från  Ando- 
ver och  betjenades  med  Guds  ord  och  sakramenterna. 

De  svenska  lutherska  församlingarne  förökades  allt  mer  till  antal 
och  omfång,  så  att  det  blef  för  en  person  omöjligt  att  sköta  dem.  Men 
lyckligtvis  ankommo  flere  nitiske,  lärde  och  fromme  prestmän  från 
Sverge  att  hjelpa  den  under  arbetet  dignande,  nemligen  år  1852  pastor 
T.  N.  Hasselquist  från  Skåne,  1853  pastor  Erland  Carlson  från  Småland 
och  år  1856  pastorerna  O.  C.  T.  Andrén  från  Blekinge  och  J.  Svenson 
från  Småland.  Den  förste  mottog  församlingen  i  Galesburg,  den  andre 
i  Chicago,  den  tredje  i  Moline,  och  den  siste  i  Andover,  hvarif  rån  grund- 
läggaren flyttade  till  Princeton  och  mottog  dervarande  församling.  Men 
äfven  med  denna  förstärkning  voro  dock  krafterna  otillräckliga  och  syno- 
den mottog  vid  hvarje  sammanträde  förnyade  enträgna  uppmaningar 
från  många  håll  att  skaffa  landsmän  prestlig  betjening.  Han  afsände 
kallelse  till  Sverge  men  erböllo  nekande  svar.  Då  var  intet  annat  att 
göra,  än  att  utvälja  fromma  och  mera  begåfvade  lekmän,  särdeles  så- 
dana som  förut  fått  någon  bildning  uti-  hemlandet,  gifva  dem  undervis- 
ning, som  kunde  medhinnas,  och  ordinera  dem  till  prester.  Dessa  hafva 
endast  med  ett  par  undantag  troget  och  väl  skött  sitt  ansvarsfulla  kall 
och  gerna  tagit  råd  och  vägledning  af  sina  äldre  och  något  kunnigare 


283 

emebtsbröder.  Det  bör  ock  icke  lemnas  oanmärkt  att  de  svenska  och 
norska  presterna  och  församlingsombuden  alltid  utgjorde  en  särskild 
egen  konferens  inom  norra  Illinois-synoden,  hvilken  förberedde  och  ord- 
nade alla  angelägenheter,  som  rörde  skandinaviska  församlingarne,  så 
att  de  endast  behöfde  synodens  bekräftelse,  hvilken  aldrig  vägrades.  Det 
bör  här  anmärkas  att  de  svenska  församlingarne  hade  år  1856  förenadt 
sig  med  en  då  formerad  Amerikansk-Luthersk  synod  för  norra  Illinois. 
(Red.  anmärkning.) 

Så  tillväxte  då  församlingarnes  och  presternas  antal  ansenligen, 
emedan  inflyttningen  ifrån  fäderneslandet  var  hvarje  år  betydlig.  Men 
då  icke  flera  prester  kunde  fås  från  Sverge,  så  kunde  man  icke  dölja  för 
sig  att  församlingarnes  framtida  bestånd,  tillväxt  och  stadgar  voro  i 
fara,  derest  icke  prester  med  tillräcklig  bildning  danades  inom  landet, 
hvilka  på  en  gång  hade  tillräcklig  kännedom  om  skandinavernas  språk, 
seder  och  behof  och  om  amerikanarnes,  samt,  utom  andra  nödiga  veten- 
skaper, voro  väl  bevandrade  och  fäste  i  den  Lutherska  bekännelsen. 
Man  hade  här  för  sig  de  gamla  svenska  församlingarnes  öde  uti  den  s.  k. 
kolonien  "Nya  Sverige1'  vid  Delavare-floden,  hvilka  så  småningom  upp- 
slukades af  Episkopal-kyrkan,  just  emedan  de  saknade  anstalter  för  egen 
prestbildning.  Jag  har  sjelf  stått  uti  den  gamla  Wicacoa-kyrkan  i  Fila- 
delfia,  vandrat  på  dess  kyrkogård  och  läst  de  gamla  svenska  namnen  på 
grafstenarne,  sett  de  gamla  svenska  kyrkoböckerna  och  dechiffrerat  den 
gamla  inskriften  på  orgelläktarens  framsida:  "Thet  folket,  som  i 
mörkret  vandrar,  seer  ett  stort  Hus". . .  .ktära  vare  Gud  i  höjdene,"  hvil- 
ken episkopalismen  lemnat  och  sökt  renovera  såsom  en  trofé,  och  med 
tårar  i  ögonen  tackat  Gud,  att  vi  velat  förfoga  om  svenska  lutherska 
presters  bildning  i  Amerika. 

Det  beslöts  derf  öre,  att  vid  Illinois  State  University  i  Springfield, 
som  stod  under  Norra  Illinois  Synodens  vård,  och  redan  hade  5  profes- 
sorer, inrätta  en  skandinavisk  profession,  på  det  skandinaviska  begåf- 
vade  ynglingar  måtte  der  kunna  uppfostras  uti  vanliga  vetenskaper  på 
engelska  språket  samt  uti  theologiska  ämnen  på  sitt  eget  språk.  Till 
samlandet  af  en  fond  för  denna  profession  bland  svenskar  och  norskar, 
måste  den  förre  kyrkotiggaren  åter  ut  på  vidlyftiga  resor,  till  en  del 
midt  i  vintern  i  köld  och  oväder,  hvaraf  helsan  icke  litet  led.  Sedan  en 
ansenlig  fond  var  samlad  och  med  skandinavisk  godtrogenhet  lemnad  i 
universitetets  skattmästares  händer,  valdes  jag  ovärdige  till  skandinavisk 
professor  och  på  hösten  1858  tillträdde  den  nya  verksamheten.  Svenska 
och  norska  ynglingar  till  ett  antal  af  15  a  20  tillströmmade  och  under- 
visningen fortgick  med  allvar.  Men  snart  visade  sig,  att  detta  arrange- 
ment  hade  sina  betydliga  olägenheter.  Universitetet  var  beläget  helt 
och  hållet  utom  den  trakt  af  landet,  der  den  ojemf  örligt  största  massan 
af  skandinaver  bodde;  det  var  belastadt  med  för  oss  okända  betydliga 


284 
skulder,   den  skandinaviska  professorsfonden  utlånades  utan  den  före- 1 
skrifna  säkerheten  och  inrördes  i  universitetets   vacklande  affärer;  den  I 
skandinaviske  professorn  belastades  med  lektioner  uti  kemi  och  astro- 1 
nomi,  som  icke  hörde  till  hans  tjenst,  och  det  var  synbart  att  man  oför-  I 
märkt  sökte  undergräfva  de  skandinaviska  ynglingarnas   uppriktiga! 
lutherska  tro  och  öfvertygelse,  då  man  bland  annat   äfven  förböd  dem  I 
och  deras  lärare  att  hålla  nattvardsgång  på  sitt  eget  språk.   Då 'det  sista 
till  och  med  kom  från  universitetets  president  eller  rektor,  som  alltid 
velat  gå  och  gälla  som  en  stadig  lutheran  af  gamla  symboliska  skolan, 
så  ansåg  sig  den  skandinaviska  läraren  tvungen  att  resignera  och  resa 
till  Chicago  efter  två  års  tjenstgöring, 

Alla  de  skandinaviska  studenterna  utom  två  norska,  öfvergåfvo  ge- 
nast universitetet  och  kommo  efter  till  Chicago.  Då  måste  en  konven- 
tion af  den  skandinaviska  konferensens  inom  Norra  Illinois-synodens 
prester  och  församlingsombud  kallas.  Sedan  den  noga  öf vervägt  ärendet 
och  hört  allt  det  försvar,  som  tvenne  af  professorerna  från  Springfield, 
med  amerikansk  talareförmåga  under  en  hel  dag  (eller  mera)  kunnat 
anföra,  och  med  tålamod  lyssnat  till  all  den  försmädelse,  som  de  för- 
mådde frambringa  emot  den  skandinaviske  professorn,  frikände  den 
honom  helt  och  hållet,  fattade  ett  formligt  tacksägelsebeslut  till  honom 
för  hvad  han  gjort,  och  beslöt  efter  moget  öfvervägande  och  under  öd- 
mjuk bön  till  Herren,  att  bilda  en  egen  synod  och  ett  eget  seminarium 
och  benämna  dem  efter  den  Augsburgiska  bekännelsen,  Augustana 
(brukande  ordet  såsom  ett  substantiv).  Denna  synod  sammanträdde 
första  gången  den  5  Juni  1860,  konstituerade  sig  och  vidtog  nödiga 
mått  och  steg  för  seminariets  upprättande.  Synoden  bestod  då  af  36 
svenska  församlingar,  med  3,747  kommunikanter,  17  prester,  21  kyrkor 
och  13  norska  församlingar  med  1,220  kommunikanter,  10  prester  och 
8  kyrkor;  tillsammans  49  församlingar,  4,967  kommunikanter,  27  prester 
och  29  kyrkor.  Till  seminariet,  som  icke  allenast  meddelar  undervis- 
ning uti  alla  theologiska  ämnen,  utan  äfven  uti  klassiska  språk  och 
vanliga  vetenskaper,  beslöts  att  hafva  3  professorer:  1  svensk,  1  norsk 
och  1  engelsk.  Den  svenske  (nemligen  jag  ovärdige  återigen)  tillsattes 
genast  och  begynte  min  verksamhet  samma  höst.  Brist  på  medel  till 
aflöning  har  till  innevarande  år  förhindrat  tillsättningen  af  den  norske 
och  engelske.  Den  svenske  efterträddes  vid  sin  återflyttning  till  fäder- 
neslandet år  1893  af  Augustana-synodens  president,  nuvarande  svenske 
professorn  T.  N.  Hasselqvist,  då  ock  seminariet  flvttades  från  Chicago 
till  Paxton,  en  liten  stad  vid  Illinois  Central-jernvägen,  15  svenska  mil 
från  Chicago,  och  utvidgades  till  "College."  Så  väl  de  förmåner  som 
enligt  ackord  med  jernvägsbolaget  tillflyta  läroverket  från  försäljning 
af  bolaget  tillhörigt  land,  som  de  ansenliga  kollekter,  hvilka  enligt 
kongl.  m;ts  nådiga  tillstånd,  under  2  år  i  alla  Sverges  kyrkor  upptagits 


285 
för  detta  seminarium,  hafva  satt  dess  styrelse  i  stånd  att  nu  aflöna  alla 
tre  lärarne,  uppbygga  hus  och.  bekosta  flere  vigtiga  behof.  Seminariet 
eger  ett  bibliothek  af  öfver  5,000  volymer,  föräradt  af  h.  m.  konungen 
af  Sverige.  Att  studierna  äro  någorlunda  grundliga  motsäges  troligen 
icke  alldeles  af  de  professorer  här  vid  akademien,  som  examinerat  en 
derifrån  kommen  student.  Läroverket  står  helt  och  hållet  under 
Augustana-synodens  styrelse,  och  ehuru  den  är  en  liten  anstalt  i  jemfö- 
relse  med  sådana  inrättningar  i  Europa,  så  att  en  Upsala-student  kunde 
vara  färdig  att  le  deråt,  så  uppfyller  den  dock  sitt  ändamål  att  förse  de 
skandinaviska  församlingarne  med  bildade  och  trogne  lärare;  och  jag 
har  månge  gång  undrat  om  Upsala  högskola  ens  var  så  god  efter  5  års 
tillvaro. 

Nyare  data  saknas,  men  till  upplysning  om  synodens  och  försam- 
lingarnes tillväxt  må  nämnas,  att  vid  synodsammankomsten  1863  bestod 
den  af  68  församlingar  med  7,009  kommunikanter,  33  prester  och  42 
kyrkor. 

I  sammanhang  härmed  må  det  fastmer  icke  förglömmas,  att  vid 
utgåendet  från  N.  Illinois-synoden  och  Illinois  Stats-universitet  åter- 
ficks  efter  långa  underhandlingar  endast  en  liten  del  af  skandinaviska 
professors-fonden.  Så  har  den  skandinaviska  Lutherska  kyrkan  i  Ame- 
rika på  15  år  under  fattigdom,  strid  och  betryck  vunnit  en  utveckling 
och  stadga  som  under  Guds  nåderika  ledning  och  trogna  lärares  vård 
betryggar  dess  framgång;  och  den  församlingsordning,  gudsfruktan  och 
sedlighet  torde  kunna  uthärda  jemförelse  med  flertalet  af  församlin- 
garne i  fäderneslandet. 

Så  långt  pastor  Esbjörn. 

Enligt  Augustana-synodens  senaste  kyrkstatistik,  som  offentlig- 
gjordes 1879,  omfattar  synoden  313  församlingar,  199  kyrkor,  91  pa- 
storsboställen, 40,154  kommunikanter,  71,006  medlemmar  och  249  sön- 
dagsskolor. Häraf  finnes  i  Illinois  62  församlingar  med  lika  många 
kyrkor,  26  pastorsboställen,  13,667  kommunikanter,  23,939  medlemmar 
och  75  söndagsskolor. 


DEN  SYENSK- AMERIKANSKA  METODIST-KYRKANS  UPPKOMST. 


Till  den  på  många  andra  ställen  i  denna  bok  omtalade  pastor  O.  Gr. 
Hedström  från  New  York  hör  äran  att  hafva  varit  den  förste  svenske 
metodistmissionären  i  Amerika.  Enligt  bästa  tillgängliga  data  hade 
han  utvandrat  från  Sverige  år  1821.  Tio  år  senare  gjorde  han  ett  kort 
besök  i  fäderneslandet  och  återvände  i  sällskap  med  en  yngre  broder, 
Jonas  Hedström,  hvars  namn  förekommer  i  de  äldre  svenska  Illinois-ny- 
byggenas  historia.  Sina  första  år  härstädes  tillbragte  den  senare  i  de 
östra  staterna,  isynnerhet  New  York  och  Pennsylvania,  hvarest  han 
uppehöll  sig  såsom  smed.  Han  hade  —  så  förtälja  oss  annalerna —  upp 
till  denna  tid  lefvat  ett  temligen  vårdslöst  lif  och  ingalunda  varit  något 
helgon.  Men  en  vigtig  förändring  lär  vid  detta  lag  hafva  ägt  rum  med 
honom.  Hans  egen  berättelse  härom  var  att  han  vid  åhörandet  af  två  äldre 
fruntimmers  samtal  rörande  deras  religiösa  erfarenhet  leddes  till  insigt 
uti,  att  det  ej  stode  så  rätt  till  med  hans  egen  själ.  Dessa  fruntimmer 
voro,  vi  behöfva  knappast  tillägga  det,  metodister.  Huruvida  den  unge 
smeden  genast  började  lef va  ett  nytt  lif,  förmäler  ej  sägnen,  men  säkert 
är,  att  han  började  fundera  på,  hvad  hans  frid  tillhörde.  Han  förloras 
nu  ur  sigte  några  år,  och  kommer  1838  fram  i  Illinois.  Hans  första 
uppehållsort  i  denna  stat  var  Farmington,  dock  endast  för  en  kort  tid. 
Han  hade  i  New  York  gjort  bekantskap  med  en  familj  vid  namn  Sonber- 
ger,  och  när  denna  familj  utflyttade  till  vestern  och  bosatte  sig  i  Victoria, 
Uls.,  drogs  den  unge  Hedström  af  ett  sympatetiskt  band  dit,  äfven  han. 
Han  måste  då  hafva  kommit  fullkomligt  på  det  klara  med  sin  själ,  ty 
han  började  nu  (1839)  predika,  begagnande  för  detta  ändamål  Salems 
skolhus  i  Victoria  town;  han  blef  ungefär  samtidigt  bofast  i  toicnshipet 
med  samma  namn  samt  bodde  der  till  sin  död,  som  inträffade  för  några  år 
sedan.  Han  efterlemnade  då  en  son  och  två  döttrar,  af  hvilka  den 
ena  är  Charles  Clarks  hustru  och  den  andra  Fredrik  Beckers. 

Som  Jonas  Hedströms  hustru  var  infödd  amerikanska  och  alla  barnen 
blif vit  gifta  med  i  Amerika  födde  personer,  har  det  svenska  språket  all- 
deles försvunnit  från  de  ungas  familjer,  hvadan  de  ej  heller  anses  som 
svenska. 

Hedström  öfvergaf  icke  sitt  handtverk  för  att  blif  va  prest,  utan  pre- 
dikade och  arbetade  med  släggan  ömsevis.  Men  möjligt  är,  att  hans 
varma  nit  för  metodismen  drog  honom  oftast  till  predikstolen.  Åtmin- 
stone måste  detta  hafva  varit  händelsen  när  omsider  svenskarne  började 
286 


287 

styra  sin  kosa  till  Victoria.  Han  fann  ibland  dem  ett  kart  raissionsfält 
och  var  aldrig  angelägnare  om  något  än  att  leda  dem  in  på  sin  religiösa 
tros  område.  Och  om  honom  må  vidare  med  rätta  sägas  att  han  var 
lika  allvarsam  som  nitisk.  Framgång  mötte  han  äfven.  Hvarhelst  han 
uppträdde  med  sina  kraftiga  om  ej  alltid  så  vältaliga  föredrag  lakades 
han  att  till  sina  meningar  omvända  någon  eller  några  af  sina  lands- 
män. Varma  voro  de  strider,  i  hvilka  han  under  detta  sitt  missionsar- 
bete råkade  med  lutheranerne,  och  ingendera  sidan  lär  hafva  underlåtit 
att  begagna  sig  af  dåliga  medel  för  främjandet  af  sin  sak.  Och  häröfver 
kan  ingen  undra.  De  voro  menskliga,  äfven  om  de  voro  fromma;  man 
ser  för  resten  dagliga  bevis  derpå  att  fromheten  får  gifva  vika  för  rätts- 
hafveriet  och  Kristi  lära  för  någon  annans. 

Mot  Bishop  Hill  riktade  Hedström  först  sin  blick  och  håg,  och  icke 
alldeles  utan  framgång.  En  följd  häraf  vardt,  att  han  och  koloniens 
ledare  blefvo  bittra  fiender.  Bland  annat  som  anföres  emot  honom  är, 
att  han  hade  en  ej  ringa  del  i  de  pöbelanfali  för  hvilka  kolonien  var 
utsatt  1849.  Likväl  är  denna  beskyllning  obevisad  och  bör  ej  tros. 
Men  å  andra  sidan  är  det  sant,  att  han  och  hans  från  Eric  Jansons  flock 
dragna  anhängare  mötte,  när  de  vågade  sig  inom  koloniens  råmärken, 
en  behandling  som  på  intet  sätt  kunde  förenas  med  allmän  folkhyfsning 
och  än  mindre  med  den  kristna  religionen.  Härför  var  Eric  Janson,  medan 
han  lefde,  i  första  rummet  ansvarig,  ty  det  låg  i  hans  makt  att  förbjuda 
och  förhindra  de  skändligheter  hans  anhängare  gjorde  sig  skyldige  till, 
och  i  nästa  rum  ega  de  ledare,  hvilka  efter  hans  död  upptogo  hans  verk, 
att  bära  största  delen  af  skulden  för  dessa  brott  emot  kristendomens 
första  bud. 

Man  har  här  ett  bevis  på  riktigheten  af  satsen  att  historien  förnyar 
eller  upprepar  sig.  Tanken  går  tillbaka  till  de  engelska  puritanerna, 
Amerikas  piigrimfäder.  Desse  drefvos  af  den  engelska  statskyrkans 
förföljelselust  att  öfvergifva  sina  fäders  jord  för  att  söka  fristad  på  den 
nya  verldens  stränder.  De  ville  dyrka  sin  Gud  efter  sina  samvetens 
diktamen,  de  ville  lefva  i  fred  och  ansågo  det  som  en  religiös  skyldighet 
att  lemna  andra  i  fred.  Detta  var  så  länge  de  voro  förföljde.  De  hade 
dock  icke  hunnit  glömma  sina  engelska  vedermödor  och  flyktens  vådor, 
innan  de  sjelfve  uppträdde  såsom  oförsonlige  och  fanatiske  förföljare 
emot  dem  i  Amerika  som  ej  delade  deras  egna  religiösa  åsigter  eller 
vägrade  att  iakttaga  deras  ofta  ganska  absurda  vanor,  ja  historien  om 
dessa  engelsmäns  pionierlif  förtäljer  oss  att  deras  tro  ej  sällan  visade  sig 
i  de  rysligaste  gerningar,  såsom  bl.  a.  att  å  båle  bränna  s.  k.  trollpackor 
eller  sådana,  genom  hvilka  den  allmänna  vidskepligheten  starkast 
frambröt. 

Det  samma  var  händelsen  med  desse  svenske  "puritaner"  å  Bishop 
Hill.     De  hade  ej  förr  hunnit  sitt  mål,  sin  nya  fristad,  och  der  upprättat 


288 
ett  litet  "oinskränkt"  kyrkvälde  (hierarki)  innan  de  blefvo  om  möjligt 
hårdare  och  ofördragsammare  emot  sina  "aäällingar"  —  och  alla  andra 
för  resten  —  än  deras  vedersakare  i  Sverige  voro  emot  dem.  Men  lika- 
som man,  hvad  Massachusetts  puritaner  beträffar,  icke  får  skrifva  hela 
skulden  på  deras  hjertan,  så  får  man  ej  heller  göra  det  med  hänsyn  till 
Jansonisterne.  Vår  mening  är  att  det  var  någonting  galet  med  för- 
ståndet i  båda  fallen,  och  förmodligen  skulle  liknande  händelser  under 
liknande  omständigheter  och  förhållanden  kunna  tima  äfven  i  vår  "upp- 
lysta tid." 

Men  vi  måste  återgå  till  metodistkyrkan. 

Den  första  svenska  metodistförsamling  som  uppstod  vester  om  staden 
New  York  var  den  som  bildades  den  15  :de  December  1846  i  Victoria, 
Illinois.  Organiseringen  ägde  då  rum  i  den  lilla  stockhydda,  hvari  Olof 
Olson  och  Eric  Janson  (de  båda  Bishop  Hill-koloniens  hufvudmän)  fingo 
tak  öf  ver  huf  vudet  vid  sin  ankomst.  Församlingen  bestod  af  endast 
fem  personer,  af  hvilka  blott  en,  nämligen  predikanten  Peter  Newberg, 
ännu  lefver.  Detta  var  en  liten  oeh  oansenlig  början,  men  det  var  en 
början  till  någonting,  om  ej  just  stort,  så  dock  rätt  aktningsvärdt,  när 
man  lägger  märke  dertill,  att  Sverges  redan  stora  och  ständigt  växande 
metodistsamfund  sprungit  så  till  sågandes  ifrån  den  lilla  stockhyddan 
derute  på  Victoria-slätten,  såsom  Sverges  lika  respektabla  baptistkyrka 
utgör  frukten  af  den  i  staden  Rock  Island  år  1852  af  tre  personer  bil- 
dade första  svenska  baptistförsamlingen. 

Jonas  Hedström  var  i  början  den  ende  verksamme,  men  han  var 
också  energisk,  det  vitsordet  förtjenar  han.  År  1851  fick  han  i  Peter 
Chalman  en  kraftig  medhjelpare.  Denne  hade  samma  år  återvändt  från 
en  utflykt  till  Kalifornien,  och  när  H.  i  den  öppne  och  rättframme,  ehuru 
i  fråga  om  lärdom  illa  utrustade  mannen  upptäckte  omisstagliga  tecken 
på  stor  naturlig  förmåga,  vinnlade  han  sig  med  allt  nit  om  att  vinna 
honom  för  Herrans  vingård,  hvari  han  också  lyckades.  Valet  var  ej 
heller  misslyckadt,  ty  Chalman  vardt  en  veritabel  Peter  Cartwrightiden 
svenska  metodistkyrkan.  Hans  djupa  allvar,  okonstlade  sätt  och  enkla 
skäl  vid  framhållandet  af  kristendomens  sanningar  såsom  de  af  hans 
kyrka  uppfattas  förfelade  ej  att  göra  intryck  på  folket.  I  likhet  med 
Hedström  höll  han  sig  i  förstone  vid  sitt  snickareyrke  under  veckoda- 
garna, predikande  endast  qvällar  och  söndagar,  men  omkring  1853  öf- 
vergaf  han  handtverket  för  att  egna  sig  uteslutande  åt  predikokallet. 
Ungefär  samtidigt  stärktes  den  lilla  "stridande  församlingen"  af  en  dansk 
vid  namn  Brown,  Anders  Erickson  från  Bollnäs,  Peter  Newberg  (Ny- 
berg) och  Eric  Shogren  (Sjögren),  hvilka  alla  uppträdde  såsom  predi- 
kanter. Till  denna  lilla  skara  sällade  sig  1855  Victor  Witting,  Nels 
Peterson,  Bredberg,  Lot  Lindquist  och  S.  B.  Newman;  samt  två  år  senare, 
N.  O.  Westergren  och  A.  J.  Anderson. 


■^'/"■s  Simpy/W. 


vu  &  gp.  s& 


wman. 


EVANSTON. 


Se  8id.  303. 


ÖNIVERJ 


289 

Ifrån  1846  till  1854  voro  dessa  krafter  utan  någon  viss  ordning 
spridda- öf ver  hela  missionsfältet,  som  bestod  af  de  trakter,  i  hvilka 
landsmän  funnos  till  något  större  antal  och  voro  villige  att  lyssna  till 
de  nya  framställningarne  af  den  gamla  läran.  Men  sistnämnda  år  kom 
en  mera  formlig  organisation  till  stånd.  Församlingar  bildades  här  och 
der  och  erhöllo  pastorer.  De  hittills  kringresande  missionärerne  fingo 
i  och  härmed  hvar  och  en  sitt  bestämda  verkningsfält.  Samtidigt  här- 
med anknöts  det  sålunda  uppkomna  svenska  samfundet  till  den  ameri- 
kanska konferensen,  hvars  kyrkoförordningar  det  antog  och  stälde  sig 
till  efterättelse.  Of  ver  dessa  församlingar  blef  J  onas  Hedström  "presi- 
derande äldste1'  och  fortfor  såsom  sådan  till  1856,  då  han  efterträddes  af 
Chalman,  hvilken  innehade  befattningen  till  1864.  Att  ega  denna  syssla 
den  tiden  var  just  ingen  afundsvärd  lott,  mindre  af  un  ds  värd  till  och 
med  än  den  nu  är.  En  svår  sak  för  "den  äldste"  var  fältets  vidd  och 
bristen  på  jernvägar.  Fältet  bestod  af  Indiana,  Illinois,  Iowa  och  Min- 
nesota, och  för  öf  verfarandet  af  detsamma  åtgingo  merändels  tio  veckor. 
Chalman  organiserade  under  sin  tjenstetid  i  metodistkyrkan  22  försam- 
lingar och  intog  sjelf  ett  år  800  medlemmar.  Under  hans  tid  som  preside- 
rande äldste  uppsattes  äfven  i  staden  Rockford  tidningen  "Sändebudet," 
hvars  förste  redaktör  blef  Victor  Witting.  Vidare  om  denna  tidnings  hi- 
storia meddelas  under  rubriken  Chicagos  svenska  press  i  skissen  öfver 
Chicago. 

Efter  Chalman  anförtroddes  det  allmänna  öfverinseendet  åt  Nils 
Peterson,  som  tjenade  2  år;  sedan  föll  manteln  på  S.  B.  Newman,  vid 
slutet  af  hvars  fyra-åriga  termin  N.  O.  Westergren  upptog  arbetet  och 
fortsatte  dermed  i  2  år,  hvarpå  A.  J.  Anderson  fortsatte  4  år  för  att 
lemna  sysslan  åt  James  Iverson,  hvilken  är  den  närvarande  presid.  äldste. 

Af  dessa  tidiga  vägbrytare  för  den  svenska  metodismen  äro  bröder- 
na Hedström  båda  döda.  Chalman  stannade  efter  utloppet  af  sin  "pre- 
sident-termin" såsom  predikant  vid  församlingen  å  Bishop  Hill  ett  år, 
for  derpå  till  Sverge  och  drog  sig  vid  återkomsten  tillbaka  på  en  farm  i 
Knox  co.  Kort  derpå  slet  han  det  band,  som  förenade  honom  med  den 
biskopliga  metodistkyrkan  och  anslöt  sig  till  frimetodisterna,  hos  hvilka 
han  stannade  och  verkade  tidtals  såsom  predikant  4  år,  under  hvilken 
tid  han  till  en  stor  del  arbetade  på  egen  bekostnad,  uppbyggde  det  fri- 
metodisttempel,  som  är  beläget  å  Centre  Prairie,  fem  mil  sydvest  om 
Victoria  och  som,  sedan  den  svenska  församlingen  utdödt,  blifvit  en 
amerikansk  församlings  egendom.  Sjelf  förlorade  Chalman  allt  mer 
och  mer  sina  religiösa  intressen,  hvilka  gåfvo  vika  för  jordbruksintres- 
sena, och  som  han  med  ifver  eftersträfvade  att  blifva  en  stor  landegare 
ådrog  han  sig  skulder,  hvilka  i  den  påkommande  krisen  blef vo  svåra  att 
betala,  hvadan  han,  för  att  reda  sig,  alldeles  upphört  att  predika,  eg- 
nande  nu  hela  sin  tid  åt  de  verldsliga  affärerna. 

XIX 


290 

Brown  måste  efter  3  års  verksamhet  på  grund  af  dålig  hälsa  öfver- 
gifva  predikokallet.  Han  fick  då  en  befattning  som  brovaktäre  vid 
Leland  i  Illinos.  Derifrån  flyttade  han  till  Otter  Creek,  der  han  som 
gåfva  erhöll  40  acres  jord,  med  vilkor  att  han  skulle  stanna  på  plat- 
sen och  tillmötesgå  metodisterne  i  egenskap  af  lokalpredikant.  Denna 
lilla  farm  förvandlade  han  till  en  herrlig  trädgård,  den  han  efter  några 
år  sålde  för  ett  vackert  pris,  h varpå  han  flyttade  in  till  Leland,  byggde 
sig  ett  präktigt  hus  och  egnade  sig  åt  sitt  första  yrke,  som  är  målarens. 
Men  äfven  han  råkade  i  finansiella  bekymmer  och  for  till  Kansas  City  i 
Missouri  för  att  söka  sig  ett  nytt  hem. 

And.  Erickson  ägde,  när  han  började  arbetet  i  kyrkans  tjenst,  en 
tio-acres  farm  i  närheten  af  Victoria,  der  han  hade  slagit  sig  ner  1849; 
år  1854  sålde  han  denna  egendom  och  köpte  80  acres  vid  Swede  Bend  i 
Iowa,  dit  han  med  familj  begaf  sig  och  blef  efter  en  tid  predikant  i  ny- 
bygget, der  han  dog  för  några  år  sedan. 

Peter  Newberg,  som  är  från  Luleå  i  Norrland,  lefver  ännu  och 
odlar  en  inbringande  farm  i  Walnut  Grove  township,  Knox  co.  Han 
befinner  sig  i  mycket  goda  omständigheter,  är  lika  from  som  i  början  af 
sin  presterliga  bana  och  predikar  ibland  när  särskilda  tillfällen  gifvas. 

Eric  Shogren  har  alltid  betraktats  såsom  en  af  metodistkyrkans 
framgångsfullaste  predikanter,  men  han  har  ändå  i  en  viss  mån  hållits 
tillbaka  af  ett  öfver  höfvan  spekulativt  sinnelag,  som  ledt  honom  in  uti 
åtskilliga  företag  de  der  alltid  slagit  illa  ut.  Han  förestår  nu  en  svensk 
församling  i  San  Fransisco. 

Victor  Witting,  hvilken  hade  erhållit  en  god  uppfostran  i  Sverge, 
blef  en  af  kyrkans  aldra  kraftigaste  befordrare,  dels  såsom  organisatör 
och  dels  i  egenskap  af  predikant.  När  det  omsider  afgjordes  att  en 
svensk  skulle  hemskickas  till  Sverge  för  att  bearbeta  fältet  der,  ansågs 
han  bäst  passande  för  detta  missionsarbete,  hvadan  han  fick  sig  uppdraget 
anförtrodt.  Och  han  antog  det.  Han  for  från  Chicago  1867  och  ver- 
kade oafbrutet  samt  med  högst  märklig  framgång  i  fäderneslandet  ett 
helt  årtionde.  Till  Amerika  återvände  han  1877  och  tog  genast  vård  om 
en  af  församlingarna  i  Chicago,  men  återför  till  Sverge  året  derpå,  dock 
endast  för  att  efter  en  kort  anställning  i  sin  gamla  befattning  såsom 
superintendent  öfver  den  svenska  kyrkan  utgå  ur  metodistsamfundet 
och  återvända  till  Amerika.  Orsaken  till  att  han,  en  af  kyrkans  äldste, 
mest  nitiske  och  framgångsrikaste  medlemmar  och  arbetare  skulle,  efter 
en  nära  25-årig  sådan  verksamhet,  slita  föreningsbandet  emellan  ho- 
nom och  den  skapelse,  till  hvars  framkallande  han  så  kraftigt  bidragit, 
äro  för  oss  okända.  Vi  veta  blott  att  han  nu  står  utom  kyrkan  och 
sysselsätter  sig  med  utgif  vandet  af  en  kristlig  månadskrift  i  Chicago. 

Bredberg  öfvergick  efter  en  kort  tid,  tillbragt  såsom  predikant  vid 
Chicagos   första  svenska  metodistförsamling  i  Chicago,  till  den  episko- 


291 

påla  kyrkan  och  vardt  pastor  vid  Ansgari-fÖrsamlingen,  annars  känd 
under  namnet  Jenny  Linds  församling,  den  han  ännu  tillhör, ehuru  han 
på  grund  af  ålderdom  och  krämpor  upphört  att  predika. 

Nils  Peterson  stannade  såsom  predikant  inom  samfundet  upp  till 
1871, då  han  istället  försökte  sin  lycka  såsom  köpman,  hvilket  icke  gick 
särdeles  bra,  hvarför  han  begaf  sig  vesterut  och  är  f,  n.  skrifvare  vid 
kretsdomstolen  i  Salina,  Kansas. 

Lot  Lindquist  flyttade  1867  till  Minnesota,  der  han  ännu  lefver  och 
verkar  såsom  en  trogen  medlem  och  arbetare  i  kyrkan.  De  öfriga  af 
de  tidigaste  ofvannämda  metodist-pioniererne,  såsom  A.  J.  Anderson,  N. 
O.  Westergren  och  S.  B.  Newman,  äro,  med  undantag  af  den  senare, 
hvilken  börjar  blifva  ålderstigen  —  han  har  likväl  en  församling  i 
Evanston  —  i  sina  bästa  mannaår  och  stå  bland  de  främste  käinparne 
på  arbetsfältet. 

Enligt  kyrkans  senaste  konferensberättelse  eger  det  svenska  meto- 
distsamfundet i  nordvestern  närmare  5,000  medlemmar,  49  ordinerade 
predikanter,  32  lokala  sådana,  53  kyrkbygnader,  värderade  till  $129,030, 
25  pastorsboställen  uppskattade  till  $21,351,  samt  49  söndagsskolor  med 
395  lärare  och  2,605  medlemmar.  Utom  dessa  församlingar  finnas  i  de 
östra  staterna  åtskilliga,  hvilka  icke  höra  till  den  "nordvestra  svenska 
konferensen. 


292 


DEN  EVANGELISK-LUTHERSKA  MISSIONS-SYNÖDEN. 


Denna  synod  bildades  den  23  Maj  1873.  Smärre  missionsförenin- 
gar hade  redan  1869  uppstått  här  och  der  i  landet,  såsom  i  Chicago  och 
Princeton,  Illinois,  och  i  Swede  Bend  och  Des  Moines,  Iowa,  samt  på 
några  ställen  i  Wisconsin  och  Minnesota.  Till  en  början  voro  dessa 
församlingar  alldeles  okunniga  om  hvarandras  tillvaro,men  blefvo  straxt 
efter  J.  M.  Sanngrens  ankomst  till  Amerika  genom  honom  ömsesidigt 
bekanta,  till  namnet  åtminstone;  och  med  tiden  inleddes  naturligtvis 
personlig  bekantskap  emellan  de  predikande  bröderna.  När  då  dessa 
f  örnummo  att  de  voro  lifvade  af  samma  anda  och  sträfvade  emot  samma 
mål,  drogos,  säger  en  af  dem,  deras  hjertan  tillsammans  och  kändes 
behofvet  af  en  närmare  anslutning.  Manad  af  detta  behof  samman- 
trädde man  i  Keokuk,  Iowa,  den  23  Maj  1873,  då,  som  redan  antydts, 
mått  och  steg  togos  för  synodens  bildande.  Samtidigt  beslöts,  att 
ändamålet  med  denna  organisation  skulle  vara,  att  gemensamt  bedrifva 
fritt  evangeliskt-lutherskt  missionsarbete  ibland  Amerikas  svenskar,  ej 
att  bilda  församlingar.  Dock  har  man  icke  kunnat  förhindra  sådanas 
uppkomst,  enär  det  befunnits  nödvändigt  för  missionsarbetets  systema- 
tiska bedrifvande  att  hafva  de  lokala  krafterna  ordentligt  ordnade,  och  i 
den  mon,  som  sådana  missionsföreningar  uppstått,  hafva  de  anslutit 
sig  till  synoden,  som  nu  består  af  60  församlingar  och  35  predikanter, 
hvarjemte  finnes  ett  antal  s-k.  "missions-stationer",  hvilka  ofta  besökas 
af  synodens  predikanter. 

När  synoden  först  kom  till  stånd  antogs  i  of örändradt  skick  den 
inom  den  lutherska  kyrkan  gällande  augsburgska  bekännelsen,  men 
vid  synodens  årsmöte  i  Princeton,  Illinois,  1876,  lades  till  artikeln  om 
bekännelsen  tillägget:  "förstådd  i  enlighet  med  den  Heliga  Skrifts 
tydliga  orduttryck."  Orsaken  härtill  var  den,  att  man  icke  ville  gifva 
en  af  menniskor  författad  skrift  domsrätt  öfver  den  heliga,  ofelbara 
urkunden,  säga  "missionsvännerna",  ehuru,  så  antaga  vi,  de  väl  härmed 
icke  vilja  antyda,  att  de,  hvilka  ega  samma  bekännelse  utan  tillägg, 
anse  den  stå  öfver  det  gudomliga  ordet  eller  ej  i  samklang  med  det- 
samma. 

Ett  af  missionssamfundets  utmärkande  drag  är,  att  det  hos  sig 
upptager  kristna  utan  afseende  på  hvad  särskild  bekännelse  de  annars 
hylla,  blott  de  hålla  sig  vid  ortodoxiens  s.  k.  grundsanningar. 

Synodens  president  är  pastor  C.  A.  Björk  och  sekreterare  pastor  A. 
Hallner.  Central-bestyrelsen  består  af  11  medlemmar,  och  vid  syno- 
dens årsmöten  representeras  hvarje  förening  af  två  delegater. 


293 
DE  SVENSKA  BAPTISTERNA  INOM  STATEN 

Omkring  år  1852  anlände  till  Chicago  ett  litet  antal  svenska 
baptister.  Desse  voro,  om  vi  blifvit  riktigt  underrättade,  9  till  antalet 
och  anförde  af  en  person  vid  namn  Nelson.  Denne  hade  för  sitt  fria 
uppträdande  såsom  baptist  i  Sverige  blifvit  landsförvist  och  då  begifvit 
sig  till  Amerika,  dit  de  andra  åtta,  manade  af  den  kristliga  syskon- 
kärleken, följde  honom  för  att  dela  hans  öden,  såsom  de  delade  hans 
religiösa  tro  och  öfvertygelse.  Hvilka  dessa  åtta  voro  hafva  vi  icke 
förmått  utröna,  men  vi  hafva  skäl  för  det  antagandet,  att  de  tre  perso- 
ner (A.  T.  Mankie,  P.  Söderström  och  Fredrika  Berg),  som  den  13 
Augusti  1852  bildade  svenska  baptistförsamlingen  i  staden  Rock  Island, 
tillhörde  skaran.  Visst  är,  emellertid,  att  denna  församling  var  den 
första,  som  några  svenska  baptister  stiftat  och  på  samma  gång  den, 
hvilken  såsom  ett  frö  gifvit  upphof  åt  ej  allenast  det  inom  Amerika 
existerande  svenska  baptistsamfundet,  utan  äfven  den  mycket  ansenli- 
gare baptist-kyrka,  som  finnes  der  hemma  i  fäderneslandet,  dit  nyss- 
nämnde Nelson  efter  några  i  Amerika  tillbragta  år  åter  begaf  sig  och 
började  på  nytt  sin  religiösa  verksamhet.  Det  är  dock  på  det  senaste 
årtiondet,  som  rörelsen  i  Sverge  vunnit  kraft  och  samfundet  utbredning. 
Härtill  hafva  också  de  amerikanska  baptisterna  mycket  bidragit.  Tre 
unge,  begåfvade  män,  nämligen  J.  A.  Edgren,  A.  Wiberg  och  K.  O. 
Broady,  blefvo  1866  af  uThe  Baptist  Mission  Union"  i  Förenta  Staterna 
hemsända  till  Sverge  för  att  der  sprida  baptismens  läror,  hvilket  de  ock 
lära  ha  gjort  med  icke  ringa  framgång,  hafvande  bland  annat  i  Stock- 
holm upprättat  en  teologisk  skola  för  utbildandet  af  lärare  och  predikan- 
ter samt  uppsatt  en  tidskrift. 

I  Amerika  vardt  dock  den  lilla  församlingengen  i  Rock  Island 
ensam  ända  tills  1857,  då  några  svenskar  i  Galesburg  förenade  sig  och 
antogo  L.  L.  Frisk  till  predikant.  Desse  voro  äfven  företagsamme  nog 
att  till  en  betydlig  kostnad  uppsätta  och  ett  helt  år  underhålla  en  tid- 
ning. Vi  åsyfta  härmed  den  af  Karl  Arosenius  redigerade  ki  Frihets- 
vännen", hvilken,  ehuru  för  öfrigt  sekulär,  likväl  hade  till  uppgift  att,  å 
baptismens  vägnar,  bekämpa  den  af  "Hemlandet"  ifrigt  förfäktade 
lutheranismen. 

Sedan  dess  ha  blott  tvänne  församlingar  tillkommit  i  Illinois:  den 
ena  i  Princeton  och  den  andra,  som  nu  också  är  den  förnämsta,  i 
Chicago.  Denna  stat  har  alltså  icke  varit  ett  riktigt  tacksamt  fält  för 
baptisterna,  hvad  vårt  folk  vidkommer.  I  Minnesota  deremot  har 
saken  gått  framåt  med  kraft  och  fart,  trots  de  många  hinder  som  måst 
nedbrytas,  innan  läran  fått  tillträde  till  sinnena.  Brist  på  passande 
predikanter  har  varit  en  omständighet,  som  legat  emot  saken.  För 
af  hjelpandet  af  denna  brist  bildades  1871  en  teologisk  skola  inom  "  The 


294 

Baptist  Union  Theological  Seminary",  då  i  Chicago,  nu  i  Morgan 
Park,  omkring  20  mil  från  nyssnämnde  stad,  och  såsom  ett  annat 
medel  för  spridandet  af  den  lära,  baptisterna  förfäkta,  utgifves  månadt- 
ligen  "Evangelisk  Tidskrift",  uppsatt  och  för  en  längre  tid  redigerad 
af  professor  J.  A.  Edgren. 

Några  biografiska  uppgifter  om  den  senare,  de  svensk-amerikanska 
baptisternas  tvifvelsutan  mest  framstående  man,  torde  här  vara  på  sin 
plats:  J.  A.  Edgren  föddes  i  Vermland  den  20  Februari  1839  och  begaf 
sig  redan  vid  13  års  ålder  (således  1852)  till  sjös,  fortsatte  sjölifvet  13  år 
och  har  de  senaste  13  åren  egnat  sig  helt  åt  den  andliga  verksamheten. 
Han  tog  första  sjökaptensexamen  i  Stockholm  1859,  navigationslärare- 
examen  1862  och  inträdesexamen  till  officersgrad  vid  amerikanska 
flottan  samma  år.  1864  fick  han  i  uppdrag  att  afgå  med  ett  krigsskepp 
till  Charleston  för  att  deltaga  i  den  der  pågående  belägringen.  På 
egen  begäran  vardt  han  något  senare  kommenderad  till  ett  batteri,  som 
af  regeringen  uppfördes  vid  Cummings  Point  emot  Fort  Sumter,  der 
och  vid  andra  ställen  längs  kusten  han  tjenstgjorde  med  tapperhet  till 
krigets  slut.  Han  hade  dock  långt  före  denna  tidpunkt,  till  och  med 
före  sitt  inträdande  i  krigsflottans  tjenst,  börjat  intressera  sig  för 
kristendomen  och  på  samma  gång  erfarit  en  viss  stark  åtrå  att  blifva 
en  Kristi  stridsman.  Att  verkliggöra  denna  önskan  blef  hans  första 
uppgift  efter  entledigandet  ur  regeringens  tjenst.  Efter  att  hafva  om- 
fattat baptisternas  tro  och  anslutit  sig  till  deras  samfund,  blef  han  af  dem, 
som  sagts,  1866  uppdragen  att  resa  hem  till  Sverge,  hvarifrån  han,  efter 
välförrättadt  värf,  som  redan  omnämnts,  1870  återkom  till  Amerika. 
Han  tog  då  vård  om  den  svenska  församlingen  i  Chicago,  bildade  året 
derpå  den  svenska  afdelningen  vid  baptisternas  läroverk  derstädes  och 
har  sedan  dess  varit  denna  afdelnings  föreståndare. 

Utom  Evangelisk  Tidskrift,  hvarmed  prof.  Edgren  under  denna  sin 
läraretid  sysselsatt  sig,  har  han  samtidigt  utgifvit  ett  större  antal 
smärre  skrifter  samt  "Minnen  från  Hafvet,  Kriget  och  Missionsfältet" 
och  "Bibeln  Guds  bok."  I  den  förstnämnda  af  dessa  böcker  finner 
man  en  utförlig  teckning  af  hans  äfventyrliga,  omvexlande  och  på  goda 
dåd  rika  lif.  Den  senare  åter  skall  utgöra  en  vederläggning  af  atheis- 
men  och  andra  "filosofiska"  irrläror,  hvarjemte  den— och  det  är  huvud- 
uppgiften—vill  bevisa,  att  Bibeln  är  Guds  bok.  Verket  är  väl  skrifvet 
och  röjer  skarp  tankekraft  och  filosofiska  insigter  hos  författaren. 

Prof.  Edgren,  som  sjelf  tog  graden  vid  "The  Baptist  Union  Theo- 
logical Seminary"  1872,  har  sedan  1866  varit  gift  med  Anna  Chapman, 
som  är  amerikanska,  och  har  i  äktenskapet  tre  lefvande  barn. 


LEFNADSTECKNINGAR 

öfver  de  personer,  hrilkas  porträtter  finnas  intagna  i  denna  Dok. 


PETER  L.  HAWKINSON  föddes  1826  i  Axeltorp,  Hjersås  socken  af 
Kristianstads  lan.  1852  reste  hau  till  Amerika  med  en  äldre  broder,  som  hade  varit 
hemma  på  ett  besök  efter  en  flerårig  vistelse  i  Kalifornien.  I  slutet  af  Oktober 
samma  år  anlände  han  till  staden  Galesburg  i  Illinois  och  verkade  der  i  olika 
egenskaper  9  år,  under  hvilken  tid  han  tre  gånger  valdes  till  '"Street  Comissioner". 
I  Mars  1862  flyttade  han  från  Galesburg  till  Chicago  och  inlät  sig  här  uti  land- 
affärer. Han  åtog  sig  vid  denna  tid  en  landagentur  för  Augustana  College,  då  i 
Paxton,  Ford  county,  hvarest  man  höll  på  att  grundlägga  den  blomstrande  svenska 
koloni,  som  nu  finnes  derstädes.  Våren  1863  blef  H.  af  den  svenska  utrikesmini- 
stern utnämnd  till  skandinavisk  konsul  i  Chicago  efter  Gerhard  Larson,  som  förut 
hade  innehaft  befattningen.  Jemte  denna  syssla  fick  han  1866  genom  val  ett  af 
nordsidans  fredsdomare-embeten.  Fyra  år  senare  antog  staten  en  ny  grundlag,  som 
bestämmer  att  ingen  som  innehar  en  offentlig  syssla  skall  ega  rätt  att  på  samma 
gång  förestå  någon  utländsk  befattning.  Hawkinson  beslöt  då  att  låta  konsulatet 
gå  och  bibehöll  fredsdomareembetet,  hvilket  han  genom  guvernörens  utnämning 
fick  behålla  en  termin  till,  men  resignerade  1871  för  att  egna  sig  mera  uteslutande 
åt  fastighetsaffärer.  Aret  derpå  fallerade  den  skandinaviska  nationalbanken,  i 
hvilken  H.  var  en  af  direktörerne.  Han  så  väl  som  de  andre  fick  härigenom 
vidkännas  en  svår  pekuniär  förlust,  och  icke  lyckligare  var  han  1873,  då  den  stora 
krisen  kom  och  anstälde  allmän  förödelse  bland  alla,  men  i  synnerhet  fastighets- 
männen. 1879  vardt  han  åter  utnämnd  till  fredsdomare,  hvilken  syssla  han  nu 
innehar. 

Om  Hawkinson  må  för  öfrigt  sägas,  att  han  är  en  af  Chicagos  populäraste 
svenskar.  Han  aktas  i  synnerhet  för  sin  opartiskhet  i  fråga  om  allmänna  saker, 
sitt  lugna  uppträdande  under  alla  omständigheter,  sin  pålitlighet  i  affärer  och  sina 
sant  frisinta  tänkesätt.  Han  har  alltid  varit  republikan  och  tog,  i  synnerhet  under 
partiets  första  år,  på  ett  verksamt  sätt  del  i  den  politiska  rörelsen.  Han  och 
öfverste  Malmborg  genomforo  statens  svenska  nybyggen  under  valstriden  1864,  och 
höllo  tal  för  Abraham  Lincoln,  som  då  för  andra  gången  återvaldes  till  president- 
embetet.  Uppfostrad  lutheran,  har  han  städse  förblifvit  den  lutherska  kyrkan 
trogen,  och  såsom  medlem  af  Immanuelsförsamlingen  härstädes  intresserade 
han  sig  mycket  för  återuppbyggandet  af  dess  tempel  efter  branden  1871. 

JOHAN  ALFRED  ENANDER  föddes  i  Westergötland  den  22  Maj  1842.  Han 
åtnjöt  en  god  uppfostran  i  ett  torftigt  men  fromt  föräldrahem;  hade  dock  mindre 
lust  för  arbete  på  åker  och  äng  ä  fadrens  lilla  hemmansdel  än  för  studier.  Efter 
det  han  åtnjutit  enskild  undervisning  och  gått  en  kort  tid  i  skola  kom  han  i  början 
af  1860-talet  till  Wenersborg  och  fick  anställning  såsom  skrifvare  h^s  häradshöf- 
dingen  öfver  Wäna,  Flundre  oeh  Bjerke  häraders  domsaga.  Under  flera  år  som 
han  derefteroaf  brutet  tjenstgjorde  såsom  skrifvare  egnade  han  sina  "lediga  stunder"åt 

295 


296 
studier  och  började  äfven  i  "Tidning  for  Wenersborgs  Stad  och  Län"  försöka  sig 
å  den  publicistiska  banan. 

År  1865  lemnade  han  med  vackra  vitsord  skrifvarebefattningen  och  börjads  pä 
allvar  studera  samt  blef,  efter  det  han  under  ett  år  erhållet  privat  undervisning  af 
skickliga  lärare,  intagen  i  6te  klassen  af  Wenersborgs  högre  elementarläroverk  höst- 
terminen 1866  samt  lyckades  genom  flit  och  genom  att  tjenstgöra  såsom  informator 
för  rike  mans  söner  så  småningom  arbeta  sig  framåt,  fastän  i  stor  fattigdom,  ofta  nöd. 
Efter  det  han  från  trycket  utgifvit  ett  mindre  historiskt  arbete  och  under  det  hau 
ännu  åtnjöt  undervisning  i  7de  klassen  af  nämda  läroverk  fastade  den  välkände 
domprosten  P.  Wieselgren  i  Göteborg  å  honom  sin  uppmärksamhet  samt  tillrådde 
honom  att  söka  inträde  vid  Augustana  College  &  Seminary  i  Amerika.  Efter  en  tids 
tvekan  lyddes  detta  råd  och  ansökan  beviljades.  Wårterminen  1869  afgick  hr 
Enander  från  Wenersborgs  läroverk  och  erhöll  då  af  sina  lärare  i  vitsord  till  läro- 
verket i  Amerika  att  han  under  "sin  studietid  ådagalagt  en  berömvärd  flit,  ett  ut- 
märkt hedrande  uppförande  och  derjemte  af  så  väl  lärare  som  kamrater  alltid  åtnju- 
tit anseende  såsom  egande  så  väl  i  allmänhet  mycket  grundliga  som  särskildt  i  någ- 
ra ämnen  utmärkta  kunskaper." 

I  September  1869  kom  hr  E.  till  "Augustana  College  &  Seminary"  och  vistades 
vid  detsamma  till  i  December  samma  år.  Han  flyttade  då  till  Chicago,  efter  det  han 
af  den  "Lutherska  tryckföreningen"  valts  till  redaktör  för  tidningen  "Gamla  och 
Nya  Hemlandet."  Han  var  derefter  i  nämda  förenings  tjenst  till  nyåret  1872,  då 
han  och  hr  G.  A.  Bohman  bildade  firman  "Enander  &  Bohman"  och  köpte  af  di- 
rektionen för  Augustana  College  &  Seminary,  till  hvilken  "tryckföreningens  affärer 
öfverlåtits,  tidningen  G.  o.  N.  Hemlandet  för  en  köpesumma  af  10,000  dollars."  Ar 
1874  utkom  första  delen  af  "Förenta  Staternas  Historia,"  af  hvilket  arbete  5  delar 
hittills  utkommit,  hvilka  vunnit  fördelaktiga  vitsord  af  tidningspressen  här  i  landet 
och  i  Sverige  samt  öfverflyttats  till  norska  och  delvis  till  engelska  språket.  Under 
åren  1874—77  redigerade  han  den  på  firman  Enander  &  Bohmans  förlag  utgifna 
litteraturtidskriften  "När  och  Fjerran"  och  under  1879  den  illusterade  månadsskrif- 
ten.   "Ungdomsvännen." 

Hr  E.  utnämdes  1879  af  Illinois  guvernör  till  medlem  af  statens  undervisnings, 
nämd,  han  är  derjemte  medlem  af  två  historiska  och  vetenskapliga  sällskap  här  i 
landet 

Till  sin  trosbekännelse  är  hr  E.  i  politiskt  afseende  republikan,  i'  kyrkligt  lu- 
theran och  har  allt  sedan  sin  hitkomst  tillhört  Augustana-synoden,  af  hvars  syno- 
dalråd  han  är  för  närvarande  medlem.  Han  har  derjemte  flera  gånger  valts  såsom 
delegat  till  den  lutherska  kyrkans  "General  Council,"  som  omfattar  amerikaner, 
tyskar,  svenskar  och  norrmän. 

Hr  E.  är  sedan  1872  gift  med  Malinda  Lawson  och  har  i  äktenskapet  med  hen- 
ne tvänne  döttrar,  Ada  Elvira  Angelika  och  Hilma  Louisa  Alfhild. 

P.  A.  SUNDELIUS  är  född  i  närheten  af  Uddevalla  och  inskrefs  såsom 
lärjunge  i  nämnde  stads  lägre  elementarläroverk  först  efter  det  han  uppnått  sexton 
års  ålder.  Han  hade  dock  derförinnan  åtnjutit  god  undervisning  i  flera  ämnen, 
synnerligast  matematik.  Läroverkets  fem  klasser  genomgick  han  på  tre  år,  hvilket 
vittnar  om  mindre  vanlig  flit  och  fattningsgåfva.  Om  sina  Uddevalla-lärare, 
särdeles  den  för  några  år  sedan  aflidne  rektor  J.  Rhode,  talar  Sundelius  ännu  icke 
sällan  och  med  mycken  aktning,  men  deremot  med  förakt  och  bitterhet  om  rektorn 
och  åtskilliga  lärare  vid  Göteborgs  högre  elementarläroverk,-  der  han  sedermera 
tillbragte  flera  år.  Kanske  var  Sundelius  redan  på  den  tiden  så  mycket  republikan, 
att  han  ej  mäktade  fördraga  det  heurlinska  tyranniet  och  spionerisystemet. 


297 

Sundelius  skulle  bli  prest ;  det  var  en  ifrån  början  afgjord  sak.  Måhända  var  det 
iförtvinan  öfver  att  ej  kunna  bli  något  annat,  som  han,  lik  profeten  Jonas,  begaf  sig 
ned  till  hafvet  och  flydde  sin  kos,  fast  den  omständigheten,  att  han,  för  att  tala  med 
August  Blanche,  "råkat  ut  för  den  passion,  som  mer  än  någon  annan  lyckliggör, 
men  äfven  gör  olyckliga",  nog  torde  ha  varit  förnämsta  driffjedern  dertill,  att  han 
vid  tjugufyra  års  ålder  plötsligen  lemnade  Herrljunga  prestgård  i  Vestergötland, 
der  han  i  ett  års  tid  varit  informator  för  kontraktsprosten  Lj  un gqvists  söner,  och 
öfver  Göteborg  begaf  sig  till  utlandet.  Efter  det  han  tillbragt  flera  månader  i 
Danmark,  Tyskland  och  England,  styrde  han  kosan  till  Amerika,  dit  han  anlände 
1864,  ingick,  efter  blott  8  dagars  vistelse  i  det  nya  landet,  i  arméen  för  att  kriga  för 
de  svartas  befrielse  och  "göra  sin  lycka".  Med  den  "lyckan"  han  gjorde  vardt 
emellertid  ej  mycket  bevändt,  ty  redan  påföljande  vår,  då  hans  kompani  i  tre  hela 
dagar  varit  utsatt  för  ett  mördande  kulregn  från  rebellernas  förskansningar  i  när- 
heten af  Petersburg  i  Virginien,  sträcktes  han  till  marken  af  en  gevärskula  och 
sårades  så  illa,  att  läkarne  till  en  början  ej  hyste  minsta  hopp  om  hans  vederfående. 
Sundelius  tillbragte  nära  ett  och  ett  hälft  år  i  förbundshospital,  mesta  tiden  på  den 
lilla  täcka  ön,  David's  Island,  omkring  18  engelska  mil  från  Newyork.  Flera 
månader  innan  han  utskrefs  vistades  han  dock  i  amerikanska  familjer  i  Mount 
Vernon  och  Rochelle  och  studerade  med  mycken  ifver.  Han  vann  härigenom  den 
ovanliga  fördelen,  att  efter  det  han  vistats  i  landet  omkring  ett  år,  kunna  med 
färdighet  tala  och  skrifva  engelskan,  ehuru  han  vid  landstigningen  i  Newyork  var 
nästan  fullkomligt  okunnig  i  detta  språk. 

Sent  på  hösten  1866  anlände  Sundelius  till  Chiacgo,  meddelade  under  vintern 
enskild  undervisning  i  engelska  språket  och  matematik,  återvände  påföljande 
sommar  till  sina  amerikanska  vänner  i  östern  och  återkom  till  Chicago  hösten  1867 
för  att  begifva  sig  till  Augustana  College,  der  han  i  två  terminer  undervisade  sjutton 
timmar  i  veckan  och  sjelf  mottog  undervisning  af  professor  Hasselqvist  i  flera 
teologiska  ämnen.  "Detta  var  den  lyckligaste  och  lugnaste  tid  jag  tillbragt  i  mitt 
lif",  har  Sundelius  hörts  yttra;  men  hans  vän  och  gynnare  pastor  Carlsons  skarpa 
blick  måtte  visst  ha  upptäckt,  att  Sundelius  ej  dugde  till  prest,  åtminstone  ej  inom 
Augustana-synoden,  och  den  bekante  Chicago-pastorn  förmådde  honom  att  öfver- 
taga  redaktörskapet  för  "Hemlandet".  Sålunda  blef  Sundelius  tidningsskrifvare 
ocn  fortfor,  med  några  månaders  af  brott,  att  vara  det  till  våren  1873,  då  tullförval- 
taren Norman  B.  Judd  gjorde  honom  til  tullinspektor.  För  snart  tre  år  sedan 
mottog  Sundelius  anställning  i  det  departement  af  county-förvaltningen,  som  är 
kändt  under  namnet  "Recorders  Office",  till  hvars  chef  hans  personlige  vän,  major 
J.  W.  Brockway,  kort  förut  blifvit  af  folket  vald,  och  innehar  ännu  sin  befattning 
derstädes. 

År  1870  gifte  Sundelius  sig  med  Lydia  Linström,  dotter  till  sjökaptenen  A. 
Linstr'*-m  från  Kalmar.  Fru  Sundelius  hade  åtnjutit  en  ganska  god  uppfostran  i 
det  gamla  landet,  hade  ett  mycket  fördelaktigt  utseende  och  var  en  i  allo  ädel  och 
godhjertad  qvinna,  högeligen  af  hållen  af  alla,  som  lärde  känna  henne.  Efter  blott 
två  och  ett  hälft  års  äktenskap  träffades  Sundelius  af  det  förkrossande  slag,  att  hans 
maka  afled  i  barnsäng,  fjorton  dagar  efter  det  hon  gifvit  lifvet  åt  ett  flickebarn,  som 
öfverlefde  modren  endast  några  månader.  Sundelius  har  ännu  icke  knnnat  förmå 
sig  att  åter  inträda  i  det  äktenskapliga  ståndet. 

Kapten  ERIC  JOHNSON  föddes  den  15  Juli  1838  i  Ostrunda  socken  af 
Vestmanland  och  kom  med  sina  föräldrar  till  Bishop  Hill  i  Illinois  1846.  Under 
resan  från  Newyork  till  kolonien,  som  varade  i  flera  veckor,  började  han  lära  sig 
engelska  språket  af  mrs  Pollok,  som  blef  hans  styfmoder  1850.    Ej  förr  än  1856 


298 
kom  han  i  tillfälle  att  få  någon  vidare  skolundervisning.  Han  fick  detta  år  besöka 
distriktskolan  i  Bishop  Hill,  för  att  året  derpå  antagas  som  handelsbiträde  i  koloni- 
ens  butik,  der  han  stannade  till  den  1  April  1858,  från  hvilken  tid  till  koloniens  del- 
ning 1860  han  biträdde  på  åker  och  äng.  Hans  andel  efter  denna  uppgörelse  var  11 
acres,  hans  systers  7  och  hans  styfmoders  26.  Dessa  tre  nära  Galva  belägna  lotter 
började  han  odla,  men  kallades  snart  från  plogen  till  musköten.  Han  ingick  den 
16  September  1861  i  det  af  svenskar  bildade  kompaniet  "D"af  Illinois'  57  infanteri, 
regemente-  Den  15  April  1862  blef  han  löjtnant  deri  och  den  3  September  samma 
år  kapten.  Af  läkare  varnad  att  döden  skulle  följa,  derest  han  ej  genast  ombytte 
klimat,  nödgades  han  på  hösten  1862,  mycket  emot  sin  håg,  taga  afsked.  I  början 
af  1863  gick  han  och  Olof  Johnson  i  kompaniskap  om  en  specerirörelse  i  Galva, 
men  öfverlät  året  derpå  hela  affären  åt  J.  för  att  blifva  tidningsman.  Han 
köpte  af  B.  W.  Seaton  "Galva  Union",  den  han  utgaf  till  den  1  Juni  1865,  då  John 
Bennet  öfvertog  den.  1866  flyttade  han  till  Altona  och  biträdde  O.  T.  &  A.  P. 
Johnson  i  deras  handelsrörelse  för  $1,000  om  året  till  den  26  Juli  1868,  då  han  köpte 
"Altona  Mirror",  hvilken  tidning,  jemte  "Galva  Republican",  han  nu  utgaf.  1869 
uppsatte  han  "The  Illinois  Swede",  hvarföre  vi  redogjort  under  rubriken  "Galva". 
Samma  år  fick  han  oombedt  ett  sekreterareskap  i  ett  af  utskotten  i  statens  lagför- 
samling med  en  lön  af  $8  pr  dag.  När  "Nya  Verlden"  (den  forna  Illinois  Swede) 
i  Januari  1871  flyttades  till  Chicago,  skilde  sig  J.  från  företaget.  Året  förut  hade 
han  erhållit  2,000  rösters  majoritet  för  nominationen  till  kandidat  för  legislaturen, 
men  måste  afsäga  sig  den  äran,  emedan  han  enligt  grundlagen  ej  var  valbar,  af  det 
skäl  att  han  då  icke  hade  bott  i  distriktet  länge  nog.  Jonas  W.  Olson  utnämndes 
och  invaldes  i  stället.  Såsom  ett  slags  vedergällning  blef  Johnson  vald  till  "Jour- 
nal Clerk",  när  församlingen  sammanträdde,  hvilken  ansvarsfulla  befattning  han 
innehade  en  ordinarie  och  två  extra  sessioner.  "Galva  Republican"  afyttrade 
han  vintern  1871  och  har  sedan  dess  icke  haft  några  tidningsaffärer  å  hand,  utan 
ansträngt  sig  att  af  betala  den  skuld  ($3,500)  han  som  tidningsman  iråkade.  Att 
söka  skydd  under  bankruttlagen  har  icke  varit  förenligt  med  hans  smak.  1878 
träffade  han  en  förmånlig  öfverenskommelse  med  Missouri-Kansas-Texas-banans 
bolag  om  landförsäljning  i  Kansas,  och  började  anlägga  ett  svenskt  nybygge  i 
White  City,  dit  han  med  familj  bagaf  sig  i  November  samma  år.  Men  1874  kommo 
gräshopporna  och  förstörde  hela  planen.  Det  påtänkta  nybygget  kom  ej  till  stånd 
och  1876  bröt  J.  upp,  återvände  till  Illinois  och  bosatte  sig  i  Nekoma,  hvarest  han 
med  lånta  pengar  började  en  bräd- och  jernkramhandel,  den  han  dref  till  i  April 
1879,  då  han,  till  följd  deraf  att  det  icke  bar  sig,  slutade  för  att  egna  sin  tid  åt  detta 
arbete. 

Johnson  gifte  sig  den  31  December  1863  med  Mary  O.  Troile,  född  i  Hudiksvall 
den  9  tluni  1842  och  anländ  till  Bishop  Hill  1850.  Hon  kom  å  det  fartyg,  hvars 
passagerare  ledo  så  förfärligt  af  koleran  emellan  Buffalo  och  Milwaukee.  Med 
henne  har  han  3  söner  och  tre  döttrar.  J.,  ehuru  icke  medlem  af  någon  kyrka» 
hyser  likväl  höga  tankar  om  kristendomen  och  anser  den  som  en  lifskraft  i  vår  tids 
civilisation.  Hvad  som  afhåller  honom  ifrån  att  ingå  i  något  samfund  är  det 
myckna  i  lärorna,  som  han  icke  samvetsgrant  kan  bekänna  såsom  sin  tro.  Hans 
politiska  tro  är,  att  när  ett  parti  fullbordat  det  verk,  för  hvilket  det  bildades,  bör  det 
upphöra  att  vara  till.  Han  skilde  sig  derför  från  det  republikanska  partiet  1872 
och  har  sedan  dess  understödt  det  parti,  hvars  program  kommit  hans  åsigter 
närmast  rörande  dagens  frågor.  Han  var  Greeley-man  och  elektor  å  den  liberala 
valsedeln  i  det  sjette  kongress-distriktet  under  presidentvalstriden  1872, 


299 

JONAS  W.  OLSON  är  född  i  Söderala  socken  i  Helsingland  den  7  Juli 
1843.  Hans  fader,  Olof  Olson,  utvandrade  med  största  delen  af  sin  familj  redan  så 
tidigt  som  1845.  Med  honom  följde  icke  Jonas,  som  var  det  yngsta  barnet  och  så 
sjuklig,  att  föräldrarne  icke  vågade  taga  honom  med  på  den  långa  och  då  äfventyr- 
liga  färden.  Men  1846  hade  hans  hälsa  så  förbättrats,  att  han  utan  fara  kunde 
medfölja  några  slägtingar,  som  detta  år  förenade  sig  med  det  sällskap,  hvilket  var 
den  Jansonska  koloniens  förpost.  Till  Bishop  Hill  anlände  detta  år  Jonas  just  i 
rätt  tid  för  att  mottaga  den  sorgliga  underrättelsen  att  hans  moder  hade  aflidit 
dagen  förut.  Några  få  veckor  derefter  dogo  äfven  hans  äldre  broder  Olof,  hans 
syster  Beata  och,  hvad  som  syntes  beklagligast,  äfven  hans  fader.  Således  var  den 
treårige  pilten  lemnad  föräldralös.  Till  råga  på  allt  hade  han,  hvilken  i  Sverge 
träffats  af  slag,  som  förlamat  hans  ena  ben,  blott  ett  brukbart  sådant,  hvadan  han 
icke  lärde  sig  att  gå,  förrän  vid  sju  års  ålder.  Kort  derpå  for  hans  farbror  till 
Kalifornien.  Jonas  vardt  då  öfverlemnad  åt  Peter  Dahlgren,  som  var  gift  med 
hans  moster  och  bosatt  i  Galesburg.  Denne  D.  behagade  dock  icke  Bishop  Hill- 
kolonien, som  ville  hålla  ett  faderligt  öga  på  gossen.  För  att  få  honom  ur  D :  s 
händer  inleddes  derför  af  kolonien  en  rättegång,  som  medtog  Jonas'  af  föräldrarne 
lemnade.arf.  Vid  19  års  ålder  eller  deromkring  kom  han  i  lära  hos  en  urmakare  i 
Gal  va.  Denne  greps  emellertid  af  Kaliforniafebern  och  begaf  sig  till  San  Fransisko, 
då  Jonas  väl  hade  hunnit  blifva  varm  i  kläderna.  Efter  åtskilliga  svårigheter 
lyckades  det  honom  omsider  att  komma  i  skomakarelära  hos  en  mr  Beed  i  La 
Fayette,  der  han  utlärde  yrket.  År  1864  finna  vi  honom  på  egen  hand  drifva  sko- 
och  läderhandel  i  Galva.  Men  denna  affär  gick  ej  väl,  hvarför  han  3  år  senare 
nödgades  öfvergifva  den  för  att  på  nytt  förtjena  sitt  uppehälle  med  sylen  och  lästen- 
Vid  detta  lag  var  det  som  den  unge,  på  förståndets  vägnar  väl  utrustade  mannen 
fick  tanken  att  han  möjligen  skulle  lyckas  bättre  här  i  verlden  på  något  annat 
område.  Han  beslöt  att  studera  juridik  och  blifva  advokat.  Det  dröjde  ej  heller 
särdeles  länge,  innan  han  tog  den  examen,  som  berättigade  honom  att  uppträda 
offentligt  i  egenskap  af  sakförare  inför  Illinois'  domstolar  —  en  ära  öfver  hvilken 
han  kände  sig  så  mycket  stoltare,  som  han  var  den  förste  svensk  i  staten  att  aflägga 
en  sådan  juridisk  examen.  Han  etablerade  sig  nu  såsom  advokat  i  Galva,  der  han 
vistats  hela  tiden  sedan  dess.  1870  valdes  han  till  medlem  af  statens  lagstiftande 
församling,  der  han  tjenade  en  termin  och  utmärkte  sig  för  mer  än  medelmåttig 
förmåga.  Hans  historia  sedan  1872  har  varit  rik  på  ledsamma  episoder,  som 
påmint  honom  om  hans  tidigaste  lif.  Den  22  November  sagde  år  förlorade  han  uti 
en  större  eldvåda  sitt  hus  och  en  del  af  hvad  han  egde  deri.  Ej  långt  derefter  åtgick 
det  lilla  han  hade  qvar  uti  en  annan  eldsvåda,  som  icke  ens  sparade  hans  skomaka- 
reverktyg, hvilka  han  ännu  en  gång  hade  börjat  använda  i  striden  för  sitt  dagliga 
bröd.  Med  lånta  medel  bygde  han  på  våren  1873  ett  nytt  två  våningar  högt 
tegelhus,  som  kostade  honom  $6,500.  Den  27  Mars  1879  lades  äfven  denna  bygnad 
i  aska,  och  i  denna  brand  blef,  utom  alla  möbler,  husgerådssaker  och  ett  värderikt 
bibliotek,  äfven  hans  nyss  förut  för  $150  inköpta  konstgjorda  ben  samt  $350  i 
kontanta  penningar  lågornas  rof.  Han  och  familjen  räddade  sig  med  yttersta  möda 
undan  ödet  att  innebrännas.  Hans  skuld  å  huset  var  vid  denna  tid  $3,600.  Assu. 
ransen  å  huset  belöpte  sig  till  $3,300 ;  men  å  lösöret,  som  ej  var  brandförsäkradt, 
erhöll  han  intet,  hvaremot  hans  vänner  sammanskjöto  åt  honom  såsom  present  $600. 

Olson  gifte  sig  med  miss  Carrie  Mattson,  som  är  från  Ugglebo  i  Gefieborgs  län 
den  18  November  1869,  och  har  med  henne  två  döttrar,  Mary  Aurora  och  Maud' 
Han  har  på  de  senare  åren  tjent  4  terminer  såsom  town-uppbördsman  och  har 
innehaft  polismagistrat-skapet  6  är. 


300 
Han  är  i  religiöst  hänseende  ^frisint",  hvarmed  rätteligen  måste  förstås,  att  han 
hyser  inga  formulerade  teologiska  åsigter  och  tillhör  intet  kyrkligt  samfund.  Han 
är  rationalist,  helt  enkelt  sagdt.  Beträffande  politiken,  i  hvilken  han  alltid  varit 
lifligt  intresserad,  så  var  han  varm  republikan  upp  till  året  1872,  då  han  slet  sig  lös 
från  partiet  och  blef  liberalist  och  Horace  Greeley's  förespråkare.  Sedan  dess  har 
han  hållit  sig  pä  ett  visst  afstånd  från  partierna,  men  ändå  med  sitt  gamla  intresse 
följt  deras  handlingar.  Han  har  derunder  kommit  till  den  slutsats,  att  ett  parti  kan 
hafva  rätt  en  tid  och  orätt  en  annan  och  att  medborgaren  derför  icke  bör  vara 
bunden  vid  någon  politisk  organisation,  utan  fri  och  i  tillfälle  att  samverka  med 
det  parti  han  anser  hafva  rätt  i  en  föreliggande  sak.     Han  är  derför  "independent". 


NELS  NELSON,  af  grocery-firman  Nelson  &  Svenson,  härstammar  från 
Ebbaryd,  Winge  socken  i  Halland,  der  han  föddes  den  13  Juli  1840. 

N.  kom  så  tidigt  som  1856  till  detta  land.  Han  började  här  sin  ganska  vexel- 
rika  bana  såsom  arbetare  på  en  jordegendom.  Efter  två  år,  sålunda  tillbragta, 
inkom  han  sommaren  1859  på  Chicago-Burlington-Quincy-banans  verkstäder. 
Derpå  följande  vinter  använde  han  till  kunskapers  inhemtande  i  distrikt-skolan, 
för  att  nästa  sommar  återvända  som  arbetare  i  nyssnämnda  verkstäder,  der  han 
fortfor  till  hösten,  då  han  beslöt  att  lära  ett  handtverk  och  valde  snickareyrket. 
Medan  han  var  på  detta  sätt  sysselsatt,  utbröt  kriget,  då  hans  för  adoptivlandets  väl 
varma  själ  manade  honom  att  erbjuda  sin  tjenst  åt  unionshären.  Detta  var  i 
Augusti  1861.  Galesburg  och  trakten  deromkring  höll  på  att  bilda  ett  svenskt 
kompani,  nämligen  kompani  "C",  som  sedan  fick  sitt  rum  i  det  43  Voluntär- 
regemeniet.  I  detta  kompani  vardt  N.  sergeant,  från  hvilken  ställning  han  under 
fejdens  lopp  steg  till  förste  löjtnant,  hvartill  han  befordrades  för  ådagalagdt  mod 
och  duglighet..  Efter  afmönstringen  den  30  November  1865  antog  han  plats  som 
biträde  hos  handelsfirman  Bancroft  &  Lanström  i  Galesburg  och  blef  der  till  i  Maj 
1866,  då  han  flyttade  till  Altona  och  engagerades  af  A.  T.  &  A.  P.  Johnson,  hos 
hvilka  han  stannade  8  månader.  Den  1  Jan.  1867  återflyttade  han  till  Galesburg, 
för  att  ingå  som  medlem  i  en  grocery-firma,  hvilken  blef  känd  under  namnet 
Bengtson,  Nelson  &  Co.  Den  1  Januari  1871  upphörde  hans  medlemskap  deri, 
och  på  våren  samma  år  valdes  han  enhälligt  till  stadskassör,  till  hvilken  ansvars- 
fulla och  maktpåliggande  befattning  han  återvaldes  åren  1872,  1873,  1874  och  1875, 
då  han  resignerade  på  grund  af  bruten  hälsa.  Han  öfvertog  nu  en  af  Floreus  & 
Anderson  börjad  vexel-  och  biljettrörelse,  den  han  öfverlät  åt  annan  person  i 
December  1878  för  att  på  nytt  egna  sig  åt  handelsyrket.  Han  köpte  af  P.  Bengtson 
dennes  del  i  den  specerihandel,  som  nu  drifves  af  honom  och  Svenson  på  det  ställe, 
som  var  scenen  för  hans  verksamhet  från  1867  till  1871.  Nämnas  bör,  att  han  vid 
bildandet  af  detta  bolag  med  hr  Svenson  var  erbjuden  en  syssla  under  national. 
regeringen  med  omkring  $1,800  i  lön,  hvilket  anbud  han  afslog,  emedan  antagandet 
skulle  tvingat  honom  att  öfvergifva  Galesburg.  N.  är  gift  med  Sara  Nelson  från 
Efsinge  i  Linköpings  län,  och  har  med  henne  sonen  Arthur  Ulrik,  född  den  29 
Juli  1869. 

Nelson  är  en  stilla,  tänkande  man;  han  följer  sitt  samvete,  som  alltid  stämmer 
öfverens  med  hans  omdöme,  i  allt,  och  detta  har  gjort  honom,  ej  blott  allmänt 
högaktad,  utan  ock  älskad  af  alla  inom  den  vida  krets,  der  han  verkat.  Han  är  nu 
medlem  af  "Board  of  Supervisors"  och  "Board  of  Education".  hvarjemte  han 
många  år  varit  kassör  och  "trustee"  för  den  första  svensk-lutherska  församlingen  i 
Galesburg.    Han  är  stark  republikan. 


301 
PETER  S.  NELSON  drifver  jordbruk  i  Henderson  township,  nära  Galesburg; 
.härstammar  från  Ryedahl  i  Blekinge  och  är  42  gammal.  Han  landade  i  Boston 
den  15  Juli  1853.  Det  första  året  tillbragtes  i  södra  Illinois;  1854  anlände  han  till 
Galesburg  och  inlät  sig  i  bräd-  och  timmerförsel  till  1866,  då  han  for  till  Altona  och 
blef  spanmålshandlande.  I  denna  affär  förlorade  han  allt  utom  modet,  med 
hvilket  han  ånyo  gick  till  verket.  Han  fick  ett  kontrakt  för  dikning  och  dränering 
i  Bureau  county  och  förtjente  derpå  mycket  penningar.  Vintern  1868  tillbragte 
han  i  Sverge  och  nedsatte  sig  vid  återkomsten  i  Henderson  Grove,  der  han  nu  odlar 
210  acres  land,  har  vedhandel  och  drifver  kreatursafvel.  1877  for  han  åter  till 
Sverge  i  sällskap  med  hustru  och  två  barn  och  på  den  ångare,  som  hade  president 
Grant  ombord.  Gift  den  14  Mars  1863  med  Nellie  G.  Gibson  från  Sjösmo  i 
Blekinge.    Har  4  barn. 

N.  har  alltid  varit  republikan,  ehuru  han  var  liberal  sedan  1872,  då  han  röstade 
för  Greely,  och  var  sjelf  sheriffskandidat  på  den  liberala  valsedeln.  Hyser  frisinta 
åsigter  i  religionen. 

ANDERS  FRIBERG  är  född  den  8  April  1828  i  Skräflinge  socken,  Malmöhus 
län,  men  uppföddes  i  Göteborg  och  lärde  der  smedsyrket.  1850  utvandrade  han 
till  Amerika.  De  första  9  månaderna  i  det  nya  landet  tillbragte  han  i  Chicago, 
hvarifrån  han  for  till  Minnesota.  Der  stannade  han  endast  en  kort  tid.  Han  begaf 
sig  sedan  till  Rock  Island  i  Illinois,  flyttade  omsider  till  det  närbelägna  Moline 
och  har  der  lefvat  och  verkat  såsom  fabrikant  de  senaste  16  åren.  (Se  vidare 
sidorna  112  och  113.) 

Hr  Friberg  är  gift  med  Lovisa  Petterson  från  Dahls  härad  i  Östergötland,  i 
hvilket  äktenskap  han  har  tre  söner  och  två  döttrar.  Hans  politiska  åsigter  äro 
frisint  republikanska. 

A.  A.  SHENLUND,  hvilkens  verksamhet  blifvit  omnämnd  å  sidorna  186  och 
187,  föddes  den  4  April  1831  i  Toarps  socken,  Elfsborgs  län,  hvarifrån  han  utvan- 
drade 1853.  Han  är  gift  med  Hanna  C.  Lindström,  född  i  Karlstad  den  3  Mars 
1821.  Herr  Shenlund  eger  en  son,  Andrew  Viktor.  S.  är  republikan  och 
lutheran. 

JOHN  NELSON  såg  för  första  gången  dagen  i  Kärråkra  socken,  Vestergöt. 
land,  den  5  April  1830.  Hans  föräldrar  voro  fattiga,  och  John  fick  derför  icke 
tillfälle  att  erhålla  någon  särdeles  "vårdad  uppfostran"  teoretiskt  taladt.  Han 
hade  likväl  ovanligt  godt  hufvud,  hvilket  han  bevisat  genom  sin  i  strumpfabrika- 
tionen epokgörande  maskin,  för  hvilken  närmare  underrättelser  lemnas  å  sidan  217 
Om  N.  inhemtar  läsaren  fullständig  kännedom  i  historiken  om  svenskarne  i  Rock- 
ford. Han  är  gift  med  Kristina  Bowman  och  har  med  henne  6  söner  och  en  dotter, 
är  stark  republikan  och  fritänkare  i  ordets  rätta  bemärkelse. 

ERIC  BERGLAND  föddes  i  Alfta,  Helsingland,  den  21  April  1844  och  med- 
följde vid  2  års  ålder  sina  föräldrar  till  Amerika.  Hans  fader  hade  i  Sverge  varit 
en  af  Eric  Jansonisternas  ledare  och  blef  vid  ankomsten  till  Bishop  Hill-kolonien 
predikant.  1856  erhöll  B.  anställning  såsom  konstförvandt-elev  å  den  i  Galva  ut- 
gifna  tidningen  Svenska  Republikanarens  tryckeri,  och  när  dess  utgifvare,  Cronsioe, 
flyttade  tidningen  till  Chicago,  fick  B.  i  uppdrag  att  förestå  tryckeriet,  som  tillhörde 
kolonien.  Dermed  fortfor  han  till  1861,  då  inbördeskriget  utbröt  och  dä,  vid  blott 
17  års  ålder,  han  ingick  som  frivillig  i  kompaniet  D  af  Illinois  57de  Infanterirege- 
mente. Han  valdes  genast  till  andra  löjtnant  och  befordrades  efter  slaget  vid  Shiloh 


302 

till  förste  löjtnant,  i  egenskap  hvaraf  han  tjenstgjorde  till  krigets  slut.  Genom  ett 
par  inflytelserika  personer,  som  intresserade  sig  för  den  lofvande  ynglingen,  blef 
han  intagen  som  kadett  vid  West  Points  militärskola.  Och  här  må  anmärkas,  att 
han  var  den  förste  svensk  som  der  intagits.  Efter  genomgången  kurs  tog  han  i 
Juni  1869  en  lysande  examen  såsom  den  främste  i  sin  klass  och  fick  ovanligt  höga 
betyg  i  matematiken.  Han  skulle  nu  hafva  erhållit  anställning  i  ingeniörkåren, 
hade  icke  kongressen  nyss  förut  gjort  utnämningarne  fulltaliga.  Han  blef  i  stället 
utnämnd  till  andre  löjtnant  i  5te  artilleriregementet,  med  hvilket  han  afgick  till 
Fort  "Warren  vid  Boston,  hvarifrån  han  den  30  Augusti  1870  beordrades  till  Fort 
Trumbull  vid  New  London,  Connecticut,  der  han  stannade  till  den  30  April  1872. 
Från  denna  tid  till  den  26  Juli  1872  var  han  i  artilleriskolan  vid  Fort  Monroe  i 
Virginien.  Under  tiden  hade  ingeniörkåren  åter  öppnats  för  utnämningar  och 
befordringar.  B.  blef  till  följd  häraföfverflyttad  till  denna  kår  den  10  Juni  1872 
och  genast  befordrad  till  förste  löjtnant.  Samtidigt  erhöll  han  ordres  att  begifva 
sig  till  Willets  Pointå  Long  Island,  hvarest  han  tj  enade  till  den  9  April  1873,  för 
att  derifrån  fara  till  "West  Point  och  der  blifva  biträdande  lärare  i  praktisk  militä- 
risk  ingeniörskonst.  Efter  två  års  verksamhet  å  detta  fält  blef  det  hans  skyldighet 
att  åtfölja  en  ingeniörkår  för  att  utföra  triangulärmätningar  i  Kalifornien,  New 
Mexico,  Arizona,  Nevada  och  Colorado.  Under  denna  treåriga  tjenstgöring  färda- 
des han  dels  till  fots  och  dels  å  mulåsnor  2,000  mil  om  året.  Den  9  Maj  1878 
hemkallades  han  och  erhöll  nu  plats  såsom  lärare  i  matematik  vid  West  Point. 
Hans  enda  aktiva  tjenstgöring  medan  han  var  i  det  5te  artilleriregementet  bestod 
uti  att  hjelpa  till  vid  undertryckandet  af  det  fenianska  band,  som  ville  infalla  i 
Kanada. 

Hr  Bergland  gifte  sig  den  5  Juni  1878  med  Lucy  Scott  McFarland  från  Ken- 
tucky, och  är  genom  henne  på  afstånd  beslägtad  med  president  Hayes.  Fru 
Bergland  och  fru  Hayes  äro  nämligen  kusiner. 

J.  P,  HUSSANDER  föddes  i  Lefvede  socken  å  Gotland  den  3  Oktober  1824. 
Hans  föräldrar  voro  koopverdi-styrmannen  Lars  Hussander  och  Maria  Kristina 
Hussander.  Vid  11  års  ålder  sattes  han  i  skräddarlära  och  fortfor  deri  till  1841, 
då  han  beslöt  att  välja  fadrens  yrke,  hvarför  han  intogs  i  Visby  sjömanshus 
Efter  en  tids  vistelse  der  skickades  han  till  sjös  med  Kapten  Lutteman. 
Sjukdom  förhindrade  honom  emellertid  att  fortsätta  med  detta  yrke,  hvarför  han 
snart  återvände  till  det  gamla,  det  han  nu  utlärde.  Efter  några  års  arbete  i  Stock- 
holm och  Köpenhamn  reste  han  öfver  till  Amerika  och  anlände  till  Newyork  i 
slutet  af  September  1852  samt  till  Chicago  den  17  derpå  följande  Oktober.  Här 
har  han  lefvat  och  verkat  sedan  dess  och  derunder  arbetat  sig  upp  till  en  aktnings- 
värd samhällsställnin.  Han  är  en  af  stadens  aldra  äldste  svenske  affärsmän. 
Redan  1853  började  han  egen  skrädderirörelse  ehuru  i  mindre  skala.  Han  köpte 
några  symaskiner  och  höll  dem  i  gång  till  året  derpå,  då  han  med  större  kapital 
och  erfarenhet  grundlade  den  handels-skräddareaffär,  han  nu  jemte  B.  Henderson 
förestår,  och  som  under  årens  lopp  har  utvecklat  sig  till  en  af  Chicagos  mera  bety. 
dande  i  sitt  slag.    Han  har  stundom  sysselsatt  40  personer  i  sin  verkstad. 

Hussander  var  en  af  dem,  som  1857  bildade  sällskapet  Svea  och  har  äfven 
innehaft  ordförandeskapet  inom  detsamma.  Liksom  flertalet  af  sina  landsmän  har 
han  alltid  hyst  republikanska  tänkesätt  och  såsom  medborgare  gjort  sitt  inflytande 
gällande  till  förmån  för  "de  moraliska  idéernas  parti",  i  hvarje  fråga  som  rört  de  na. 
tionella  intressena.    Annars  är  han  frisint  såväl  i  politiskt  som  religiöst  hänseende. 

H.  är  sedan  1854  gift  med  Martha  Henderson  från  Norge  och  har  med  henne 
haft  10  barn,  af  hvilka  6  lefva. 


303 

Kapten  A.  Ix.  WARNER,  död,  föddes  den  12  Juli  1837  i  Movika,  Bjuråkra 
socken  af  Gefleborgs  län;  utvandrade  1850  och  bosatte  sig  vid  Andover  med  fader 
och  syskon;  sysselsatte  sig  med  jordbruk  till  krigets  utbrott,  då  han  ingick  i 
kompani  "D"  af  Illinois'  57  regemente;  blef  genast  korporal;  sårades  i  slaget  vid 
Shiloh  och  blef  derefter  utnämnd  till  förste  sergeant;  blef  senare  andre  löjtnant, 
och  den  7  Augusti  1864  befordrades  han  till  kapten  i  kompani  "A"  af  det  63  färgade 
regementet;  i  denna  egenskap  qvarblef  han  till  den  9  Januari  1866,  då  han  hade 
tjenat  med  heder  i  4  år,  3  månader  och  15  dagar.  Vid  hemkomsten  egnade  han  sig 
åter  åt  jordbruk  i  Andover;  1868  valdes  han  till  Sheriff  för  Heniy  county  och 
fullgjorde  sina  skyldigheter  till  heder  för  sig  sjelf  och  sin  nationalitet.  1871 
flyttade  han  till  Douglas  township  i  Page  county,  Iowa  och  dog  der  den  5  Augusti 
1875.  Hans  hustru,  Matilda  Johnson,  syster  till  kapten  Erik  Johnson,  bor  nu  i 
Bishop  Hill. 

SVEN  BERNHARD  NEWMAN,  pastor  vid  svenska  methodiat  församlingen  i 
Evanston,  Illinois,  föddes  å  Höganäs  i  Skåne  den  15  September  1812.  Han  erhöll 
en  god  uppfostran  i  föräldrahemmet  och  blef  efter  skoltidens  slut  kontorist  hos  en 
broder,  som  var  köpman  i  Landskrona.  År  1842  föll  det  honom  in  att  utvandra  till 
Amerika  och  han  landsteg  samma  år  på  hösten  i  Mobile,  staten  Alabama,  hvarest 
en  äldre  broder  var  sysselsatt  med  handelsaffärer.  Denne  broder  var  en  varm 
metodist,  och  genom  hans  inflytande  öfver  Sven  Bernhard,  hvilken,  som  han  sjelf 
säger,  hade  "väckts"  i  Sverge,  vardt  nu  han — den  sistnämnde  nämligen — omvänd. 
Ej  långt  derefter  kände  han  sig  kallad  att  förkunna  Guds  ord  ibland  ortens  folk. 
Huru  han,  ännu  ung  och  oerfaren  samt  dertill  långt  ifrån  mästare  öfver  engelska 
språket,  vågade  offentligen  uppträda  såsom  predikant,  vet  han  ej  sjelf,  icke 
heller  förstår  han  huru  han  kunde  i  någon  mon  lyckas,  men  han  vet,  att  stora- 
skaror kommo  för  att  höra  honom  och  att  många  ibland  åhörarne  blefvo  genom 
honom  såsom  medel  "omvände  från  mörkret  till  Guds  underliga  ljus". — "Det  var 
ett  underverk",  säger  fader  Newman. 

Han  intogs  senare  i  Alabama-konferensen  och  verkade  såsom  predikant  i 
staten  tills  1850,  då  han  af  pastor  Hedström  kallades  till  Newyork  för  att  predika  å 
Bethel-skeppet"för  skandinaverna,  och  hvarför  han  likväl  måste  omlära  sitt  moders- 
mål, det  han  hade  till  en  stor  del  förlorat  under  sitt  amerikanska  missionsarbete  i 
Alabama.  1850  anmodades  Newman  att  komma  till  Chicago  för  att  tjena  den  der 
vid  samma  tid  bildade  första  svenska  metodist-församlingen,  och  1855  återkallades 
han  till  Newyork,  hvarest  han  nu  stannade  fyra  år  såsom  predikant  å  Bethel- 
skeppet  John  Wesley.  Vid  de  fyra  årens  slut  uppdrogs  han  att  taga  vård  om 
församlingen  i  Jamestown,  Newyork,  vid  hvilken  han  stannade  7  hela  år,  verkande 
med  nit  och  framgång.  År  1866  förflyttades  han  till  Galesburg,  Illinois.  Två  år 
senare  valdes  han  till  presiderande  äldste  för  det  svenska  missionsdistriktet,  hvil- 
ken befattning  han  innehade  fem  år;  öfvertog  sedan  vården  af  församlingen  i 
Rockford,  Illinois,  den  han  egde  2  år ;  skötte  sedan  under  två  år  församlingarne  i 
Wataga  och  Peoria,  derpå  för  lika  lång  tid,  Batavias  och  Genevas  församlingar  och 
kom  1879  till  församlingen  i  Evanston,  der  han  nu  är. 

Pastor  Newman  är  sedan  1858  gift  med  Erika  Kristina  Dandanell,  född  i  Gefle 
den  2  Mars  1823  och  anlände  till  Amerika  1856.  Med  henne  har  han  haft  ett  barn, 
som  dog  i  sin  spädaste  ålder. 

Pastor  Newman  är  i  ordets  sannaste  bemärkelse  en  from  man,  i  besittning  af 
ett  hjerta,  uti  hvilket  allt  godt  synes  ega  fritt  inträde.  Han  är  också  en  bedjande 
man.    Han  beder  jemt,  beder  utan  återvändo;    hela  hans  lif  tycks  vara  en  bön. 


304 

Sjelf  hjertegod,  tror  han  alla  om  godt;  är  derfor  lika  mot  alla,  kristen  och  hedning, 
metodist  och  lutheran — något  som  icke  kan  sägas  om  alla  kristna  predikanter  i  vår 
tid.  Lika  enkel  som  Newman  är  till  sitt  väsen,  lika  enkel  är  han  som  predikant. 
Dogmatik  är  för  honom  ett  oting,  Jesus  är  allt ;  och  om  honom  predikar  han,  till 
honom  her  han,  genom  honom  vinner  han  såsom  själasörjare  sina  segrar  för 
kyrkan. 

Prof.  T.  N.  HASSELQVIST  föddes  i  Ousby,  Skåne,  den  2  Mars  1816.  Han 
tog  sina  examina  vid  Lunds  universitet  och  vigdes  till  prest  den  23  Juni  1839. 
Han  anlände  till  Amerika  för  28  år  sedan  (år  1852)  och  begaf  sig  till  Galesburg, 
Illinois,  der  han  predikade  för  sina  landsmän  i  11  års  tid.  När  föreståndaren  för 
det  i  Paxton  nyligen  upprättade  prestseminariet  (Augustana  College  &  Seininary), 
prof.  Esbjörn,  afgick  för  att  tillträda  ett  pastorat  inom  Upsala  stift,  blef  pastor 
Hasselqvist  hans  efterträdare  såsom  professor  och  läroverkets  president,  och  har  han 
i  denna  egenskap  varit  i  verksamhet  i  sjutton  år  och  var  derjemte  under  de  tolf  är, 
som  läroverket  var  i  Paxton,  pastor  för  den  svensk-lutherska  församlingen  derstädes. 
Han  är  sedan  den  24  Maj  1852  gift  med  Eva  Cervin,  syster  till  filosofie  doktor  A.  R 
Cervin,  f.  d.  redaktör  af  'Hemlandet"  och  sedan  1868  professor  vid  läroverket. 
Frukten  af  detta  äktenskap  har  varit  fyra  barn,  af  hvilka  det  äldsta,  en  ung,  älsklig 
och  bildad  dotter,  bortrycktes  af  döden  för  några  år  sedan.  Professor  Hasselqvist 
har  den  lyckan  att  hafva  till  maka  en  icke  blott  bildad,  i  detta  ords  allmänna  bety- 
delse, utan  en  lärd  dam,  som,  utom  modersmålet  och  engelskan,  talar  franska  och 
tyska  språken  samt  förstår  att  bruka  pennan  synnerligen  väl. 

Ingen  någorlunda  väl  underrättad  person  vill  för  ett  ögonblick  förneka,  att  prof. 
Hasselqvists  verksamhet  såsom  predikant  och  föreståndare  för  samt  lärare  vid 
'Augustana-läroverket  varit  högst  välsignelserik.  Hans  predikningar  ha  städse 
varit  utmärkta  för  klarhet,  enkelhet  och  reda,  samt  ett  ganska  vårdadt  språk  hvad 
formen  beträffar,  något  hvarpå  man  bör  sätta  värde  här  i  landet,  hvarest  den  jäm- 
merliga svensk-amerikanska  rotvälskan  så  ofta  höres  från  sjelfva  predikstol arne. 

Flertalet  af  de  här  i  landet  tjenstgörande  presterna  af  Augustana-synoden  ha 
erhållit  sin  teologiska  bildning  af  prof.  Hasselqvist,  hvilken — och  derom  finnes 
endast  en  mening  —  skött  sitt  ansvarsfulla  kall  med  synnerligt  nit  otm  skicklighet. 
Han  har  meddelat  grundlig  undervisning  i  Nya  Testamentets  exegetik,  kyrko- 
historia, pastoral-teologi  och  andra  grenar  af  den  teologiska  vetenskapen,  och  om 
prestkandidat  lemnat  läroverket  underhaltig  i  dessa  ämnen,  så  har  det  ej  varit 
lärarens  skull. 

Bekännelsen  är  något  hvarpå  prof.  Hasselqvist  lägger  största  vigt.  Hvad  han 
kallar  "löshet  i  bekännelsen"  är  hans  fasa.  Symboler  och  dogmer  äro  honom 
hjertligen  kära,  och  han  har  i  sina  dagar  hamrat  yäldeligen  på  de  "ortodoxa  flint, 
stenarne".  Men  så  tål  han  icke  heller  något  religiöst  slisk,  och  de  många  unge 
män,  tillgifna  den  s.  k.  "ny-evangeliska  riktningen",  hvilka  tid  efter  annan  infunnit 
sig  vid  Augustanaläroverket,  för  att,  på  ett  i  deras  tanke  lättvindigt  sätt,  bli  prester 
i  Amerika,  ha  antingen  måst  hålla  till  godo  med  den  "stadiga  teologiska  diet",  som 
der  vankats,  eller  ock  söka  andra  lärare. 

Prof.  Hasselqvist  är  en  from  och  god  man  högligen  älskad  af  sina  lärjungar 
och  aktad  af  sina  landsmän  i  allmänhet. 


**^%f±: 


SVENSKARNE  I  WELLER  TOWNSHIP. 

Ett  township  är,  som  ej  alla  torde  veta,  ett  politiskt  distrikt,  livars 
innevånare  ega  en  serskild  styrelse,  bestående  af  i  de  flesta  fall  en  su- 
pervisor, en  assessor,  en  kollektör  eller  uppbördsman  och  en  s.  k.  "town 
clerk,"  de  der  ega  en  viss  konstitutionel  makt  inom  området,  som  för 
öfrigt  är  countiet  underordnadt,  såsom  countiet  står  under  staten  och 
staten  under  nationen. 

Inom  Weller  township,  som  först  började  bebyggas  1840,  finnes  nu 
omkring  1200  svenskar  och  sådana,  som  fÖdts  af  svenska  föräldrar.  Lan- 
det är  väl  kuperadt,  bördigt  och  vackert,  samt  genomflytes  af  Edvards- 
åns södra  arm.  Bishop  Hill  och  Nekoma  äro  de  enda  "towns"  distriktet 
eger.    Af  framstående  svenskar  inom  detta  township  märkas  följande: 

APPELGREN,  S.  U.,  f.  d.  farmer;  bor  nu  å  B.  H.;  född  den  17  Aug.  1834  i 
Alfta;  utv.  1857;  arbetade  först  för  andra  i  Fulton  co.,  men  blef  snart  sin  egen  i  när- 
heten af  Wataga,  hvarifrån  han  senare  flyttade  till  straxt  öster  om  B.  H.  Han  sålde 
sin  farm  för  några  år  sedan  och  lefver  nu  på  penningar.  A.  gifte  sig  för  andra  gån- 
gen 1871  med  Martha  Danielson  från  Ore  i  Dalarne;  har  ett  barn  i  första  giftet;  be- 
finner sig  i  goda  omständigheter.     Meth.  *)  och  prohibitionist. 

ANDERSON,  HOKAN,  farmer  å  sektion  16,  der  han  eger  200  acres ;  är  värd 
$13,000;  född  den  2  Aug.  1822  i  Kristianstad;  kom  till  Moline  1857;  flyttade  sedan 
till  Bishop  Hill ;  gifte  sig  1861  med  Mary  C.  Johnson  från  Skaraborgs  län,  med 
h  vilken  han  har  4  barn.    Second  adv.  och  indep.    Postk.  B.  H. 

ARNQUIST,  A.,  köpman  å  Bishop  Hill;  född  den  29  April  1847  i  Söderala, 
Helsingland ;  utvandrade  1870,  arbetade  de  första  åren  på  hvad  som  helst  omkring 
B.  H.,  blef  biträde  i  J.  E.  Lindbecks  handel  1877  och  började  1878  egen  rörelse  i  en 
egen  butik ;  gifte  sig  1874  med  Anna  E.  Berg  från  Wåxna  i  Gefleborgs  län;  har  fyra 
barn,  är  frisint  och  republikan. 

BARLOW,  A.,  handlande  å  Bishop  Hill;  född  den  19  Feb.  1830  i  östervåla, 
Westmanland ;  utvandrade  1850,  då  han  kom  till  B.  H.  och  qvarblef  der  till  1855; 
flyttade  då  till  Kewanee,  der  han  arbetade  3  år  såsom  skräddare  och,  ibland,  sadel- 
makare ;  begaf  sig  sedan  till  Cass  co.,  Neb.,  hvarifrån  han  efter  6  månaders  tid  for 
till  Mills  co.  i  Iowa,  hvarest  han  stannade  5  år.  Till  B.  H.  återkom  han  1864  och 
var  farmare  till  1870,  då  han  blef  köpman.    B.  gifte  sig  1851  med  Elisabeth  John- 


*)  Meth.  står  för  methodist;  ind.  för  independent;  rel.  för  religion;  pol.  för  politik;  greenb. 
för  greenbacksman ;  rep.  för  republikan;  dem.  för  demokrat;  utv.  för  utvandrade;  postk.  för  poxt 
kontor;  sek.  för  sektion. 

xx  805 


306 

son  från  Alfta,  som  också  var  en  kolonimedlem.    Han  har  62  acres  å  sektion  12,  är 
frisint  i  rel.  och  greenbacksman. 

BERGLUND,  HELEN,  Jonas  Berglunds  enka,  idkar  jordbruk  å  sektion  25 ; 
född  den  14  April  1840  i  Mora,  Dalarna;  kom  till  B.  H.  med  föräldrar  1846;  alla 
hennes  syskon  dogo  första  året.  Föräldrarne,  som  voro  förmögne  i  Sverige,  sålde 
all  egendom  och  lade  penningarne  i  kolonikassan.  Gift  1866  med  J.  Berglund» 
som  dog  1878 ;  har  4  lefvande  söner ;  frisint    Postkontor,  B.  H. 

BERGSTRÖM,  JOHN,  farmer  å  sek.  21,  der  han  har  176  acres;  född  den  25 
Dec.  1837  i  Ofvansjö;  utv.  1855  och  arbeade  i  början  omkring  Altona,  Andover, 
Wataga  och  B.  H. ;  1859  for  han  till  Jasper  co.,  Iowa,  och  arrenderade  der  en  farm; 
1861  ingick  han  i  Iowas  28de  frivilliga  reg.  och  tjenade  3  år  i  kriget,  der  han  lätt 
sårades ;  nedsatte  sig  1865  der  han  nu  bor ;  är  gift  med  Kristina  Florin  från  Söder- 
ala,  som  var  en  af  de  första  kolonisterne ;  har  med  henne  2  söner.  Frisint  och 
greenb.    Postk.,  Nekoma. 

BLOOM,  PETER  N.,  född  1807  i  Alfta,  Helsingland;  utv.  1846,  då  han  kom  å 
det  skepp,  som  var  5  månader  på  hafvet ;  tillhörde  den  af  kolonien  1850  till  Kalifor- 
nien afskickade  expeditionen ;  eger  och  odlar  nu  143  acres  å  sektion  25 ;  gifte  sig 
1845  med  Martha  Ericksdotter  från  Alfta  och  har  med  henne  en  dotter,  som  är  gift. 
Frisint  och  i  pol.  sjelfständig.    Postkontor,  Bishop  Hill. 

BLOOM,  SVEN,  är  brunnsgräfvare  och  bor  i  Nekoma;  är  född  i  Söderala  den 
22  Mars  1846;  utv.  1870,  då  han  kom  till  B.  H.,  der  han  i  början  sysselsatte  sig  med 
jordbruksarbete  och  annat;  gift  1876  med  Anna  Olson,  med  hvilken  han  har  2  barn» 
Frisint  och  independent. 

CHAISER,  J.  P.,  stationsagent  vid  B.  H. ;  född  den  1  Jan.  1844  i  Åkerby,  Upp- 
land ;  kom  med  föräldrarne  till,  kolonien  1850 ;  begaf  sig  efter  delningen  1860  till 
Moline,  der  han  lärde  tunnbindareyrket,  hvari  han  fortfor  till  1868,  då  han  återkom 
till  B.  H.  och  blef  handelsexpedit.  Senare  tog  han  en  kurs  i  Galesburgs  Gömmer- 
eial  College  och  blef  kort  derpå  utnämnd  till  stationsinspektor,  vid  sidan  om  hvilken 
syssla  han  drifver  bräd-  och  spanmålshandel ;  är  gift  med  Betsy  C.  Lindbeck  och 
har  2  barn ;  har  vackert  eget  hem.    Frisint  och  prohibitionist. 

CHRISTOPHER,  WM.,  handlande,  född  i  Bollnäs,  Helsingland,  den  5  Juli 
1834;  utv.  1857 ;  bodde  först  i  Wataga,  Ills,  18  mån. ;  uppehöll  sig  sedan  13  år  i  Ka- 
lifornien; gästade  Sverge  1872;  började  handel  å  B.  H.  1874,  i  kompaniskap  med 
A  Barlow ;  gifte  sig  samma  år  med  Edda  Rosenlöf.    Meth.  och  rep. 

DANIELSON,  JONAS,  bor  å  B.  H.,  der  han  eger  hus  och  tomt;  född  å  Omot 
Bruk,  Gefleborgs  län,  1834;  utvandrade  1847;  är  ännu  Janson ist;  greenb. 

ELBLOOM,  JONAS,  farmer  å  sekt.  25,  der  han  eger  52  acres ;  född  den  25  Dec. 
1823  i  Alfta,  hvarifrån  han  utv.  1846,  då  han,  midt  i  vintern,  färdades  i  omnibus  från 
Albany  till  Ohio  och  derifrån  till  fots  fram  till  B.  H. ;  arbetade  under  kolonitiden  i 
Galvas  kolonimagasin ;  gifte  sig  först  med  Katrina  Söderquist  från  Alfta,  och  efter 
hennes  död  1864  med  sin  närvarande  hustru,  Johanna  C.  Björk,  John  Björks  dotter, 
med  hvilken  han  har  3  barn.    Frisint  och  rep.    Postkontor,  B.  H. 


307 

ENGSTRÖM,  PETER,  smed  i  Nekoma;  född  den  2  Sept.  1841  i  Frysanda, 
Werrnland ;  utv.  1868  och  lärde  någon  tid  efter  ankomsten  smedsyrket  hos  P.  O. 
Blomberg  å  B.  H. ;  1871  öppnade  han  egen  verkstad  i  Nekoma ;  är  gift  med  Karin 
Jonsdotter  från  Ofvanåker ;  har  två  söner,  egen  verkstad,  hus  och  tomt.    Frisint  och 

sjelfständig. 

ERICSON,  ERIC,  sadelmakare  i  Nekoma;  född  den  3  Aug.  1816  i  Nora ;  utv. 
1850  och  kom  till  Bishop  Hill;  öppnade  år  1854  sadelmakarverkstad  i  Kewanee  och 
förblef  der  till  1865 ;  ingick  1861  som  sadelm.  i  Siegels  brigad,  der  han  också  en  tid 
tjenstgjorde  som  veterinärläkare;  flyttade  1865  till  Altona  och  var  der  till  1878,  då 
han  begaf  sig  till  Nekoma ;  gifte  sig  1855  med  Brita  Peterson,  ännu  i  lifvet;  har 
med  henne  3  barn  och  3  andra  i  Sverge  med  en  annan  afl.  hustru.  Har  egen  verk- 
stad, hus  och  tomt;  renlärig  i  religiöst  och  sjelfständig  i  pol.  afseende. 

ERICKSON,  JONAS  L.,  målare,  född  å  B.  H.  den  1  Nov.  1854;  söker  nu  sin 
lycka  i  Kalifornien.    Frisint  och  independent 

ERICKSON,  LARS,  farmer  å  sektion  15 ;  född  1842  i  Malung,  Dalarna;  kom 
med  sina  föräldrar  till  B.  H.  1847;  tjenstgjorde  troget  öfver  4  år  i  Unionsarmeen 
under  kriget,  såsom  medlem  i  ortens  svenska  kompani;  han  har  109  acres  land  och 
ett  vackert  boningshus.    Frisint  och  rep.    Postk.  B.  H. 

ERICKSON,  LARS,  farmer  å  sekt.  19 ;  hyr  farm ;  född  1820  i  Forssa,  Gefleborgs 
län ;  utv.  1868 ;  gift  med  Karin  Jansdotter  från  Böhle ;  har  5  barn ;  hustrun  baptist, 
han  indep.  i  pol.    Postk.  B.  H. 

ERICKSON,  PETER,  farmer  å  sekt.  12,  der  han  eger  92  acres ;  född  i  Nora, 
hvarifrån  han  kom  till  B.  H.  med  sina  föräldrar  1854;  gifte  sig  1868  med  Mary  Pe- 
terson från  samma  stad ;  har  3  barn.    Meth.  och  indep.    Postk.  B.  H. 

FLORIN,  A.,  bor  å  B.  H.  och  är  född  i  Söderala  den  23  Sept.  1847;  utv.  1868 
och  bosatte  sig  å  B.  H.,  der  han  i  början  sysselsatte  sig  med  hvarjehanda,  men  har 
de  4  senaste  åren  varit  snickare.    Frisint  och  greenb. 

FORSBERG,  LARS,  född  1816  i  Forssa,  Gefleb.  län ;  utv.  1847;  är  blind  och 
har  legat  till  sängs  flura  år ;  gift  med  Charlotta  Anderson  från  Ostrunda,  Wesmanl. ; 
var  en  af  Eric  Jansons  första  anhängare  i  Sverge ;  eger  42  acres  land  å  sekt.  25 ;  är 
methodist.    Postkontor,  B.  H. 

FRANK,  PETER,  farmer  å  sekt.  13;  född  å  B.  H.  den  19  Jan.  1850;  modren, 
Inga  Frank,  född  i  Söderala ;  hon  var  en  af  de  tidigaste  kolonisterna  och  lefver 
ännu.  F.  har  tjenat  vid  B.  H.'s  poliskår,  är  ogift,  frisint  och  greenbacksman.  Post- 
kontor, Bishop  Hill. 

GABRIELSON,  CHARLEY  A.,  farmer  å  sekt.  13 ;  eger  75  acres ;  född  i  Döder- 
hult,  Småland,  i  Juni  1842;  utv.  och  kom  till  B.  H.  1862;  gifte  sig  1866  med  Mary 
Johnson  från  Malung  som  kom  till  kolonien  1846;  är  methodist  och  republikan. 
Postkontor,  Bishop  Hill. 


308 

HOLLANDER,  HANS,  farmer  å  seK.  24,  der  han  hyr  land  af  sin  fader;  född 
den  9  Okt.  1839  i  Bollnäs;  kom  med  föräldrar  till  B.  H.  1847;  gifte  sig  1872  med 
Kristina  Becklin  från  Arbro,  Helsingland;  har  4  barn.  Frisint  och  republikan. 
Postk.,  Bishop  Hill. 

HAWKINSON,  Mrs.  HELENA,  idkar  jordbruk  å  sekt  1  och  har  107  acres ; 
född  den  14  Jan.  1836  i  Nora;  kom  till  B  H.  med  sina  föräldrar  1850;  var  gift  med 
Olof  Hedlund,  som  dog  1873;  har  en  son  i  lifvet ;  är  nu  gift  med  mr.  Hawkinson. 
Metkodist.    Postk.  B.  H. 

HELSTROM,  PETEE,  född  1812  i  Alfta,  Gefleborgs  län;  utv.  1847;  gifte  sig 
med  Kristina  Jonsdotter  från  Malung,  Dalarne,  1848,  och  har  med  henne  en  dotter; 
|cer  63  acres  land  å  sekt.  26 ;  är  ortodox,  men  tillhör  ingen  kyrka,  samt  är  repub. 
Postkontor,  B.  H. 

HODIN,  S.,  skomakare,  bor  å  B.  H.  och  eger  ett  tvåvånings  tegelhus,  verkstad 
och  18  acres  mark ;  är  född  den  6  Juli  1829  i  Harmånger,  Gefleborgs  län ;  utv.  1854 ; 
lärde  sitt  yrke  i  Rock  Island,  for  till  Galesburg  1856,  sedan  till  Minnesota,  der  han 
stannade  3  år,  derpå  tillbaka  till  Galesburg,  derifrån  till  B.  H..1864,  der  han  sedan 
dess  vistas;  är  gift  med  Brita  Jonsdotter  från  Ugglebo  i  Gefleborgs  län  och  har  med 
henne  2  döttrar.    Second  adv.  och  greenb. 

JOHNSON,  GUSTAF,  farmer  å  sekt.  34;  eger  240  acres;  född  d.  20  Mars  1835  i 
Skede,  Småland,  h varifrån  han  utv.  1855 ;  hyrde  först  en  farm  i  Andover ;  besökte 
Sverge  1858  och  gifte  sig  då  med  Emma  Nelson  från  Odensvi ;  återvände  till  Ame- 
rika 1860  och  köpte  1861  80  acres  der  han  nu  bor  och  sedan  förökat  sin  egendom 
efter  hand;  är  nu  en  af  de  best  bärgade  i  townshipet ;  har  5  döttrar  och  4  söner. 
Luth.  och  rep-    Postk.  Altona. 

JOHNSON,  J.  L.,  farmer  å  sekt.  17 ;  eger  160  acres ;  född  den  13  Sept.  1825  i 
Nora;  utv.  1854  och  var  medlem  i  kolonien  upp  till  delningen;  gifte  sig  1855  med 
Kristina  Anderson,  som  gifvit  honom  3  barn ;  är  methodist  och  greenbacksman. 
Postkontor,  Bishop  Hill. 

JOHNSON,  L.  F.,  farmer  å  sekt.  24;  eger  53  acres  land ;  född  den  16  April  1837 
i  Kristala,  men  uppf.  i  Ryssby  af  Kalmar  län ;  utv.  1864;  arbetade  först  i  Galesburg 
och  kom  derifrån  till  B.  H.,  der  han  många  år  arbetade  å  en  farm ;  hyrde  en  sådan 
1866  och  köpte  en  året  derpå;  är  gift  med  Brita  Olson,  född  1834  i  Ofvanåker  och 
utv.  med  föräldrar  1847;  paret  har  3  barn,  näml. :  Maria  Lovisa,  född  den  16  Feb. 
1867;  Emma  C,  född  den  20  Jan.  1869;  och  John  F.,  född  den  30  Aug.  1871.  Fri- 
sint och  indep.    Postk.  B.  H.     • 

JOHNSON,  PETER,  född  den  23  Okt.  1840  i  Malung,  Dalarne;  kom  till  Ame- 
rika med  det  första  skepp,  som  förde  kolonister;  ingick  som  simpel  man  i  komp.  D 
57de  reg.  och  steg  till  sergeant;  upprättade  en  vagnverkstad  1865;  valdes  till  sheriff 
1872  och  fylde  embetet  med  heder;  har  sedan  varit  deputerad  sheriff;  har  varit  town 
uppbördsman  2  terminer  och  town  trustee  3  gånger.  Han  eger  ett  vackert  hem,  är 
gift  med  Anna  Kristina  Norstedt  från  Nora,  har  med  henne  en  son,  är  frisint  och 
republikan.     Bor  å  B.  H. 


309 

LINDBECK,  J.  E.,  handlande  å  B.  II. ;  född  den  11  April  1843  i  Ugglebo,  Hel- 
singland ;  utv.  1850  med  sina  föräldrar  och  kom  efter  ett  års  uppehåll  i  Chicago  till 
B.  H. ;  var  handelsexpedit  från  1862  till  1869 ;  blef  sistn.  år  intressent  i  den  firma  han 
tjenat  (Swanson  &  Johnson) ;  har  varit  postmästare  sedan  1875;  har  varit  town  upp- 
bördsman ett  år  och  town  trustee  ett  dito ;  är  gift  med  Karolina  C.  Nelson,  som  gif- 
vit  honom  5  barn ;  har  utom  sin  andel  i  handeln  83  acres  land  ä  sektion  18.  Frisint 
och  republikan. 

LINDBERG,  LARS,  farmer;  har  46  acres  å  sekt.  16;  född  i  Malung,  Dalarna; 
utv.  1866  och  kom  först  till  B.  H.f  hvarlfrån  han  for  till  Kansas  1871  och  återkom 
1878;  gifte  sig  1867  med  Anna  O.  Johnson,  enkan  efter  Peter  Johnson ;  har  2  lef- 
vande  barn ;  är  meth.    Postk.  B.  H. 

LINDBLOM,  jr.,  JONAS,  född  den  13  Mars  1853  å  Bishop  Hill ;  gifte  sig  med 
Kristina  Johnson  1877 ;  har  med  henne  ett  barn  och  bor  å  samt  brukar  en  farm  å 
sekt.  28.    Frisint  och  greenb.    Postk.  Nekoma. 

LIND,  mrs.  BRITA,  eger  225  acres  å  sek.  24  och  är  värd  $16,000;  är  född  i 
Alfta  1825:  gift  1848  med  O.  E.  Lind,  som  dog  för  några  år  sedan;  har  6  barn. 
Postkontor  Bishop  Hill. 

LINDSTRÖM,  ERIC,  född  den  24  Dec.  1822  i  Österrunda,  Westmanland;  utv. 
1850  och  blef  medlem  af  B.  H. -kolonien;  har  varit  town  clerk  ända  sedan  1861 ;  har 
dessutom  varit  town  supervisor  en  termin,  assessor  en  dito,  skolskattmästare  4  år  och 
vägkommissarie  7  år;  gifte  sig  1851  med  Brita  Ersdotter  från  Alfta  och  har  med 
henne  5  barn.    Är  meth.  och  independent.    Postk.  B.  H. 

LINDEN,  ERIC,  farmer  å  sek.  29;  eger  40  acres; född  i  Ofvanåker  1825;  kom 
till  Ameijika  1846,  då  han  jemte  andra  färdades  dels  till  fot  och  dels  med  omnibus 
från  New  York  till  B.  H.  midt  i  vintern;  är  gift  och  har  två  adoptiv-barn.  Meth. 
och  greenb.    Postk.  Nekoma, 

LINDBLOM,  sr.,  JONAS,  eger  och  brukar  102  acres  å  sek.  28 ;  är  född  i  Våxna, 
Gefleborgs  län,  den  24  Juni  1824;  kom  till  B  H.  1846;  öfvergaf  kolonien  1860,  hvadan 
han  erhöll  ingen  del  då  densamma  upplöstes ;  arrenderade  en  farm  i  närheten  af 
Altona  4  år,  hvarefter  han  köpte  den,  å  hvilken  han  nu  bor;  gifte  sig  med  Brita 
Olson  1848,  men  blef  enkling  1878 ;  har  5  barn,  är  meth.  och  republikan.  Post- 
kontor Bishop  Hill. 

LOCK,  A.,  född  den  1  Nov.  1823  i  Alfta;  utv.  1854;  kom  till  B.  H.  samma  år; 

ingick  i  komp.  D.  57  reg.  1861  och  blef  i  kriget  två  gånger  sårad ;  gifte  sig  1851  med 
Kristina  Persdotter  från  Alfta ;  eger  40  acres  land  å  sek.  25 ;  second  adv.  och  greenb. 
Postkontor  Bishop  Hill. 

MALMGREN,  C,  farmer  å  sek.  16 ;  eger  40  acres ;  född  den  28  Jan.  1833  vid 
Våxna  bruk  i  Helsingland;  kom  till  B.  H.  1865;  gift  med  Ingrid  Mattson,  med  hvil- 
ken han  har  ett  barn.    Second.  Adv.  och  rep.     Postk.  B.  H. 

MALMGREN,  JOHN,  farmer  å  sek.  15;  eger  80  acres;  född  å  B.  H.  1850;  är 
gift  och  har  ett  barn.    Frisint  och  rep.    Postk.  B.  H. 


310 
MOLIN,  OLOF,  farmer  å  sek.  20;  har  160  acres;  född  i  Alfta  den  24  Maj  1834; 
kom  till  B.  H.  1846,  men  gick  ur  kolonien  1858  utan  ersättning  för  sitt  der  nerlagda 
arbete;  gifte  sig  1870  med  Kristina  Lundin,  med  hvilken  han  har  5  barn  och   ett 
i  ett  tidigare  gifte;  är  meth.  och  greenb.    Postk.  Nekoma. 

NORDSTET,  O.  B.,  å  B.  H. ;  född  1821  i  Nora;  utv.  1854  och  tillhörde  kolo- 
nien till  dess  upplösning;  ingick  1861  som  frivillig  i  komp.  D.  af  statens  57  rege., 
tjenade  ut  sin  tid  och  lät  värfva  sig  på  nytt;  har  hustru  och  8  barn,  hus  och  tomt,  är 
"second  adv,"  och  independent 

NORDSTROM,  OLOF  A.,  farmer  å  sek.  12;  född  i  Nora;  kom  till  B.  H.  1854; 
är  gift  med  Brita  Hedblom  från  Uglebo,  Gefleborgs  län ;  meth.  och  independent ; 
har  58  acres  land.    Postk.  B.  H. 

NORLING,  P.  O.,  apotekare  å  B.  H.;  född  den  15  Dec.  1852  i  Nora;  kom  med 
föräldrar  till  B.  H.  1854;  stannade  i  fadershemmet  tills  för  några  år  sedan,  då  han 
började  lifvet  på  egen  hand  såsom  handelsbiträde  i  Galva;  1874  besökte  han  Sverge, 
der  han  dröjde  7  månader;  ingick  kort  efter  återkomsten  i  apotekarerörelsen;  är 
ogift,  fris.   och  republikan. 

NORSTROM,  HANS,  född  i  Rättvik,  Dalarne,  den  7  Mars  1826,  men  har  bott  18 
år  i  Westmanland;  utv.  1846,  då  han  kom  med  de  förste  kolonisterna,  men  tvangs 
1857  att  lemna  kolonien  med  hustru  och  äldste  sonen,  utan  andra  egodelar  än  säng- 
och  gångkläder;  båda  makarna  underkastades  nu  många  svårigheter,  men  Gud  och 
lyckan  var  med  dem,  så  att  de  1863  kunde  bygga  ett  litet  hus  i  Nekoma  och  1865 
köpa  en  liten  farm.  De  ha  sedan  dess  förvärfvat  sig  flera  farmar  samt  ega  nu  ett 
vackert  boningshus,  goda  lador  och  gårdar  fulla  af  feta  kreatur.  N.  är  en  af  trak- 
tens bäst  bärgade,  egande  tillsammans  407  acres  å  sek.  19  och  20.  Han  gifte  sig  för 
tredje  gången  den  3  Dec.  1849,  då  Martha  Molin  bl  ef  hans  hustru,  och  hon  har 
skänkt  honom  fem  söner  och  två  döttrar.  De  hålla  sig  ännu  vid  den  jansonska 
tron  och  i  familjen  har  greenbackspartiet  tre  säkra  röster.    Postk.  Nekoma. 

OLSON,  ERIC,  farmer  å  sek.  24;  eger  110  acres;  född  i  Jan.  1844  i  Ofvanåker; 
utv.  till  B.  H.  med  sina  föräldrar  1847;  ingick  i  komp.  D.  57  regementet  i  Feb.  1864 
och  tjenade  till  den  7  Juli  1865;  gifte  sig  1868  med  Emma  Svanson,  med  hvilken 
han  har  2  barn.    Meth.  och  greenb.    Postk.  B.  H. 

OLSON,  JONAS,  farmer  å  sek.  19,  der  han  eger  80  acres;  född  den  24  Dec.  1845 
i  Alfta;  kom  med  föräldrarne  till  B.  H.  1850;  är  gift  med  Katrina  Molin  från  samma 
socken;  är  meth.  och  sjelfständig.    Postk.  Nekoma. 

OLSON,  OLOF,  farmer  å  sek.  26,  der  han  eger  100  acres,  född  den  13  Juli  1843 
i  Alfta,  hvarifrån  han  kom  med  sina  föräldrar  till  B.  H.  1850;  deltog  i  inbördes- 
kriget å  unionsidan  såsom  medlem  af  statens  148  :de  reg. ;  gifte  sig  1866  med  Mary 
Malmgren;  har  3  barn.    Frisint  och  independent.    Postk.  B.  H. 

OLSON,  LARS,  farmer  å  sek.  22,  der  han  jemte  brödren  Eric  eger  260  acres, 
född  den  10  Maj  1842  i  Delsbo;  kom  med  sina  föräldrar  till  B.  H.  1846,  då  hans 
fader  i  kolonikassau  inlade  ett  ansenligt  penningebelopp;  är  ogitt,  ingersollit  och 
republikan.    Postkontor  B.  H. 


311 

OLSON,  PETER,  farmer  å  sek.  20;  eger  80  acres ;  född  den  8  Mars  1816  i 
Helsingland;  utv.  1850;  köpte  sitt  nuvarande  hem  1864;  gifte  sig  1852  med  Kristina 
Jönsdotter  fr.  Alfta;  har  3  barn;  tillhör  ingen  kyrka;  independent  i  politik.  Post- 
kontor Bishop  Hill. 

OLSON,  OLOF,  farmer  å  sek.  16 ;  eger  92  acres;  född  den  6  April  1814  i  Nora; 
kom  till  B.  H.  1854;  gift  med  Greta  Jonsdotter  från  samma  stad  i  Sverge;  har  med 
henne  ett  barn.    Second.  adv.  och  rep.    Postk.  B.  H. 

OLSON,  OLOF,  eger  och  brukar  170  acres  jord  å  sek.  24;  född  i  Ofvanåker 
socken,  Gefleborgs  län,  den  23  Sept.  1831 ;  kom  med  sina  föräldrar  till  Bishop  Hill 
1847.  Hans  fader  var  en  af  koloniens  inflytelserikaste  medlemmar  och  inlade  ej 
mindre  än  12,000  riksdaler  i  den  gemensamma  fonden ;  han  dog  1849,  men  hustrun 
lefver  ännu. 

Olof  Olson,  som  anlände  under  den  ogynsamma  tid,  då  inga  skolor  eller  bild- 
ningsanstalter funnos  vid  eller  omkring  B.  H.,  har  emellertid  genom  goda  förstånds- 
gåfvor  arbetat  sig  uppåt  och  framåt,  så  att  han  vunnit  stort  förtroende  ibland  folket. 
Han  var  i  9  års  tid  föreståndare  för  koloniens  qvarn.  När  kolonien  skulle  upplösas, 
vardt  han  ibland  andra  anmodad  att  värdera  egendomen ;  1868  var  han  en  af  de  sex 
som  tillsattes  att  leda  koloniens  sak  gentemot  trasteerna,  och  ehuru  resultatet  ej  blef 
det  bästa,  gjorde  dock  han  sin  skyldighet ;  har  också  varrit  fredsdomar  i  4  år.  För  8  år 
sedan  förstördes  hans  hem  af  eld,  hvilket  slag  var  så  mycket  kännbarare  som  assu- 
ransen  var  ringa.  Men  han  har  nu  ett  nytt  vackert  tvåvåningshus  jemte  sin 
vackra  farm. 

Olson  gifte  sig  1860  med  Kristina  Berglund  från  Alfta,  som  var  medlem  af  ko 
lonien  och  som  var  arfvinge  till  en  nätt  förmögenhet  efter  en  slägting  i  Sverge, 
hvilket  arf  dock  kolamen  tillvällade  sig.  Med  henne  har  O.  en  son,  som  jemte  en 
adoptiv-dotter  är  hans  enda  barn.    Meth.  och  greenb.    Postkontor  Bishop  Hill. 

PIHLSTRAND,  jr.,  OLOF,  farmer  å  sek.  16,  der  han  brukar  20  acres ;  född 
den  1  Juni  1838  i  Alfta ;  utv.  1850  och  blef  medlem  af  kolonien ;  gifte  sig  1867  med 
Martha  Olson  från  Delsbo;  är  meth.  och  greenb.    Postkontor  Bishop  Hill. 

PIHLSTRAND,  O.  sr.,  farmer  å  sek.  16,  der  han  eger  120  acers;  född  i  Alfta 
1813;  utv.  till  B.  H.  1850  och  var  medlem  af  kolonien  till  dess  delning;  är  gift  med 
Helen  Olofsdotter,  fr.,  samma  socken;  har  2  söner.  Meth.  och  independent.  Post- 
kontor Bishop  Hill. 

SALIN,  JOHN  A.,  född  den  20  Juli  1850  i  Nora;  kom  till  Amerika  1854;  har 
varit  town-uppbördsman  en  termin ;  eger  i  kompaniskap  med  sin  moder  och  broder 
100  acres  land  å  sek.  28.    Ingersollit  och  greenb.    Postk.  B.  H. 

SODEBERG,  JOHN,  född  den  25  Okt.  1846  i  staden  Nora;  utv.  med  sin  moder 
1850;  kom  till  B.  H.  samma  år;  tillhörde  kolonien  upp  till  dess  delning;  har  sedan 
bott  å  sin  farm  å  sek.  2;  valdes  till  town-uppbördsman  1878 ;  är  meth.  och  greenb. 
Postkontor  Bishop  Hill. 

SÖDERBERG,  OLOF,  född  den  31  Aug.  1862  i  Söderala,  hvarifrån  han  utv. 
1865;  eger  76  acres  land  å  sek.  13;  gifte  sig  1877  med  mrs.  Gertrud  Hedin;  är  kri- 
sten  men  ej  kyrkomedlem ;  republikan.    Postk.  B.  H. 


312 

STRÅLE,  Miss  ANNA  M.,  född  den  11  Okt.  1806  i  Thorstuna,  Westmanland. 
Fadren  var  soldaten  Peter  Sten  Stråle.  Anna  S.  var  en  af  Eric  Jonsons  förste  an- 
hängare i  Sverge  och  åtföljde  honom  till  konung  Oscar  I  med  en  böneskrift,  an- 
hållande om  större  religiös  frihet.  Genom  arbetsamhet  och  omtanka  är  hon  på 
gamla  dagar  i  goda  omständigheter.  Tillhör  nu  "Second  Ad ventist" -samfundet. 
Postkontor  Bishop  Hill. 

STONEBERG,  AND.,  farmer  å  sek.  23;  har  130  acres  och  ett  prägtigt  hem;  är 
värd  $12,000,  född  1822  i  Forsa,  Helsingland ;  utv.  1846  till  B.  H.  och  inlade  en  be- 
tydlig summa  i  kolonifonden,  hvilket  också  hans  fader,  som  kom  1850,  gjorde.  S. 
gifte  sig  1848  med  Louisa  Anderson  från  österrunda,  Westmanland,  der  hon  föddes 
den  8  Mars  1826,  har  4  barn ;  är  frisint  och  indep.    Postk.  B.  H. 

SÖDER,  ERIC,  farmer  å  sek.  12,  der  han  eger  62  acres;  född  i  Alfta  1819;  kom 
till  B.  H.  1846  och  arbetade  der  såsom  skräddare  till  koloniens  delning,  då  han  blef 
jordbrukare;  gift  1864  med  Martha  Hall  från  Alfta;  har  med  henne  2  barn;  är  meth. 
och  indenpendent.    Postk.  B.  H. 

WARNER,  mrs.  MATHILDA,  enka  efter  kapten  A.  G.  Warner,  syster  till 
kapten  Eric  Johnson  och  dotter  till  koloni-grundläggaren  Eric  Janson ;  född  i  öster- 
runda, Westmanland,  den  12  April  1842  och  kom  till  B.  H.  med  föräldrarne  1846 ; 
har  farm  i  Douglas  co.  Iowa;  har  en  son  och  en  dotter. 

KINGDON,  Mrs.  JOSIE,  född  den  2  April  1852  i  Bishop  Hill;  dotter  af  John 
H.  och  Wilhelmina  Westberg;  gilt  den  4  December  1879  med  John  M.  Kingdon,  af 
engelsk  börd;  drifver  spanmålshandel  i  Nekoma. 

WESTBERG,  S.  P.  smed  i  Nekoma;  född  den  9  Okt  1857  i  Bollnäs ;  utv.  1878; 
arbetade  först  i  Kewanee  och  sedan  å  B.  H. ;  är  nu  i  Engströms  smedja ;  gifte  sig  den 
22  Mars  1879  med  Margareta  Erickson ;  lutheran. 

WINROOT,  ERIC,  farmer  å  sek.  22;  född  1843  i  Enånger,  Helsingl.;  kom  til] 
B.  H.  1866 ;  gifte  sig  1873  med  Karolina  Lindström  född  å  B.  H. ;  har  med  henne  4 
barn.    Frisint  och  independent.    Postk.  B.  H. 

ÄNN,  ERICK,  smed  å  B.  H.;född  den  8  Nov.  1814  i  Alfta;  utv.  till  kolonien 
1847;  är  nu  dödgräfvare  å  platsen;  har  varit  gift  med  Martha  Larson  från  Söderala, 
som  dog  1876;  har  6  barn;  har  del  i  den  stora  tornbygnaden  och  eger  70  acres  å 
sek.  27 ;  renlärig  men  tillhör  ingen  kyrka.    Greenb. 

ERANS,  E.  O.,  farmer  å  sek.  18 ;  eger  95  acres ;  född  i  Nora ;  kom  till  Bishop 
Hill  1850;  deltog  i  inbördeskriget  såsom  medlem  af  Illinois'  151  regemente.  Fri- 
tänkare och  independent.    Drifver  smedsrörelse  å  Bighop  Hill.    Postk.  B.  H. 


3J3 
KOLONIENS  "TRUSTEES". 

JONAS  OLSON  (se  Bishop  Hill-historien)  besitter  113  acres  land  och  har 
icke  ringa  förmögenhet  dessutom.  Han  ingick  första  gången  äktenskap  1832  med 
Katrina  Wexell,  hvilken  dog  den  17  Maj  1871  —  andra  gången  1872  med  Katrina 
Johnson  från  Ångermanland,  h varifrån  hon  kom  till  Amerika  1850.  Olson  föddes 
i  Söderala  den  19  Februari  1802,  och  hans  nuvarande  hustrus  födelseår  är  1844 
Han  har  2  döttrar  i  första  äktenskapet. 

OLOF  JOHNSON  född  i  Söderala  den  30  Juni  1820,  död  i  Galva  den  18  Juli 
1870,  var  en  af  koloniens  mest  framstående  ledare.  Gift  1843  med  Kristina  John- 
son från  samma  socken.  Hon  är  ännu  bosatt  i  Galva,  der  hon  eger  ett  af  stadens 
vackraste  boningshus  och  3  döttrar,  af  hvilka  en  är  gift  med  apotekaren  P.  Larson. 

JONAS  ERICKSON  född  i  Söderala  och  kom  till  Bishop  Hill  1846;  flyttade 
efter  koloniens  delning  till  Galva,  der  han  dog  för  några  år  sedan.  Hustrun  Mar- 
greta  Larson  var  passagerare  å  det  fartyg,  som  förliste  vid  Öregrund  1845.  Hon  bor 
ännu  i  Galva  i  goda  omständigheter,  granne  till  Mrs.  Olof  Johnson  och  egarinna 
af  ett  lika  vackert  hem.    Hon  har  2  döttrar  och  en  styfson. 

JACOB  JACOBSON,  född  i  Söderala  den  18  Maj  1817,  kom  till  Bishop  Hill 
1846,  har  varit  township  supervisor  3  år,  uppbördsman  3  år  och  "Constable"  8  är, 
hvarjemte  han  i  många  år  varit  school  director  och  Corporation  trustee."  Han  eger 
300  acres  land  och  anses  värd  $20000.  Gift  1848  med  Helen  Peterson  från  samma 
socken ;  en  son,  född  den  24  Maj  1859.    Methodist  och  republikan. 

SWAN  SWANSON,  värd  $15,000,  född  i  Söderala  den  28  Maj  1825,  kom  till 
Bishop  Hill  1846,  var  koloniens  bokförare  och  föreståndare  för  handeln  till  1860, 
blef  sedan  jemte  Jacobson  egare  af  kolonibutiken  och  vardt  senare  postmästare  å 
stället.  När  Buchanan  tillträdde  presidentembetet,  drogo  vederbörande  politiker 
försorg  derom,  att  S.,  som  representerade  bara  republikaner,  blef  skild  från  befatt- 
ningen, som  gafs  åt  en  2  mil  frän  stället  boende  inföding  af  ren  demokratisk  ull; 
men  denna  politiska  orättvisa  vardt  i  sinom  tid  af  senator  S.  A.  Douglass,  genom 
Olof  Johnsons  inflytande,  upphäfd  och  Svanson  i  embetet  återinsatt.  S.  gifte  sig 
1848  med  Kristina  Gabrielson,  som  dog  1878 ;  3  söner ;  frisint ;  republikan. 

OLOF  STENBERG  född  i  Forsa  den  17  Februari  1818,  valdes  till  trustee  1859 
för  att  efterträda  Peter  Johnson ;  har  varit  school  director  och  Corporation  trustee. 
Gift  1842  med  Cecilia  Lårson;  har  haft  sex  barn,  alla  döda;  50  acres  land.  Är 
lokalpredikant  i  methodistkyrkan  och  republikan. 

JONAS  KRONBERG  född  i  Alfta,  kom  till  Bishop  Hill  1846,  är  nu  landtbru- 
kare  och  i  goda  omständigheter.  Han  intresserar  sig  särskildt  för  hästar  och  in- 
genting framkallar  lättare  den  entusiasm  hans  själ  är  mäktig,  än  en  ung,  fullblo- 
dig, yster  trafvare.  Kronberg  är  gift  och  har  en  dotter.  Tillhör  Second  Adventist 
samfundet  och  är  republikan. 


SVENSKARNE  I  GALVA  TOWNSHIP. 

Galva  township  eger  blott  en  town,  det  lifliga  lilla  Galva,  men  det 
eger  tusentals  acres  så  bördig  och  vacker  jord  som  staten  kan  uppvisa 
och  dertill  omkring  1,000  driftiga  och  välmående  svenskar.  Grenom 
distriktet  banar  sig  Edwardsån,  jemte  hvilken  ligger  Hickory  Grove, 
märkvärdig  såsom  platsen  för  townshipets  förste  hvite  nybyggare,  mr 
Bonham,  hvilken  hade  bott  der  flera  år,  när  svenskarne  omsider  an- 
kommo  och  blefvo  herrar  på  täppan.  Under  våra  vandringar  på  jagt 
efter  notiser  rörande  ortens  historia  hafva  vi  träffat  följande  landsmän: 

ANDEESON  jr.,  ANDREW,  som  har  105  acres  å  sek.  7,  är  född  1842  i  Nora; 
kom  med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1850;  tror  på  kristendomen,  men  tillhör 
ingen  kyrka  och  är  i  politiken  independent.    Postk.  Galva. 

ANDERSON,  A.  B.  Född  den  1  Maj  1848  i  Stommen,  Huda  socken  af 
Elfsborgs  län.  Utvandrade  1864,  hvilket  år  han  nedsatte  sig  i  Galesburg ;  stannade 
der  2  år,  dem  han  använde  i  skomakareyrket.  1866  gick  han  i  bolag  med  F.  A. 
Johnson  om  skohandel;  1870  ödelades  firmans  lager  genom  en  eldsvåda.  Aret 
derpå  flyttade  A.  till  Galva,  der  han  med  J.  M.  Engstiand  såsom  kompanjon 
igångsatte  den  affär  han  nu  drifver.  Efter  ett  års  förlopp  blef  han  för  andra  gån- 
gen utbränd.  De  räddade  emellertid  största  delen  af  lagret  som  förflyttades  till  ett 
annat  hus,  då  affären  fortsattes  tills  den  13  December  samma  år,  då  en  ny  eldsvåda 
förstörde  rubb  och  stubb,  värdt  $4,000,  men  assureradt  för  blott  $1,000.  Den  1  Juni 
1873  började  firman  på  nytt  i  ett  provisoriskt  uppfördt  hus,  hvarifrån  hon  inflyttade 
till  Jonas  Olsons  nya  bygnad  den  1  December,  och  den  26  Mars  1879  vardt  A.  der 
för  fjerde  gången  drabbad  af  en  eldsvåda,  som  förstörde  hela  lagret,  nu  värdt  $3,000, 
hvarå  han  torde  på  sin  höjd  utbekomma  $2,000  assurans.  Han  har  nu  börjat  på 
nytt.  Gift  sedan  den  13  November  1870  med  Mary  Lundqvist,  född  den  5  Augusti 
1849  i  Åbro,  Ockelbo,  Gefleborgs  län.    Methodist  och  "Greenbacksman". 

ANDERSON,  A.  W.  Född  den  27  November  1850  i  Brunbo  af  Linköpings 
län.  Emigrerade  1869 ;  kom  då  till  Galesburg  ocb  genomgick  der  en  4  års  kurs 
vid  Knox  College ;  inträffade  i  Galva  1874  och  var  expedit  hos  M.  M.  Ford  i  tre  år ; 
blef  sedan  apotekare  i  kompani  med  John  R.  Ekström,  åt  hvilken  han  sedermera 
öfverlät  sitt  intresse ;  drabbades  ännu  senare  af  en  eldsvåda,  som  förstörde  bland 
annat  en  värderik  boksamling,  och  är  nu  anstäld  i  Peter  Larsons  apotek.  A.  gifte 
sig  i  Januari  1877  med  miss  Meady  Shurtlief,  som  dog  i  Augusti  samma  år. 
Methodist  och  republikan. 

ALIN,  ERIK,  farmer  å  sek.  31 ;  har  123  acres;  är  född  den  19  April  1826  i 
österlunda,  Vestmanland ;  kom  till  Bishop  Hill  1846  och  blef  medlem  af  kolonien. 
Postk.  Galva. 

314 


315 
BECKLEAN,  ANDREW,  är  målare  och  kom  vid  27  års  ålder  från  Rättvik  i 
Dalarne  till  Amerika.  Han  arbetade  i  sitt  yrke  7  år  i  Kewanee  innan  han  kom  till 
Galva  1875.  Gift  1866  med  Johanna  Söderström,  född  vid  Dådrans  jernbruk  i 
Rättvik  den  15  Juni  1842.  Barnens  antal  är  4.  B.  har  understundom  tjenstgjort 
vid  Galvas  polis  och  är  frisint  i  både  religiöst  och  politiskt  hänseende. 

BJÖRK,  NELS,  född  den  6  Februari  1817  i  Bohus  län;  var  sjöman  från 
gossåren  tills  1859,  under  hvilken  tid  han  gästat  Ryssland,  Frankrike,  Spanien, 
England,  Skotland,  Tyskland,  Afrika  och  Amerika.  Han  kom  till  Galva  1860  och 
arbetade  4J£år  i  Johnson  &  Petersons  varumagasin  sysselsatte  sig  sedan  i  11  års  tid 
med  kolgräfning,  och  är  nu  på  gamla  da'r  i  sorgfria  omständigheter.  Han  har  ett 
eget  litet  hem  med  flera  omgifvande  lotter  i  Galva  samt  har  tre  uppväxta  döttrar 
och  två  söner,  alla  frukten  af  hans  äktenskap  med  Karolina  Jakobson  1842« 
Frisint,  republikan. 

BLOMBERGSON,  HANNA,  enka  efter  freskomålaren  Lars  Axel  Blombergson; 
född  den  7  Januari  1853  ö  Bishop  Hill,  der  hon  vistades  till  1860.  Gifte  sig  den  7 
November  1872  med  B.,  som  dog  i  Moline  den  18  November  1879,  hvarefter  hon 
flyttade  till  Galva,  der  hon  köpt  sig  ett  vackert  litet  hem. 

Blombergson  var  född  den  17  Augusti  1841  i  Söderhamn  och  lärde  yrket  hos  sin 
fader ;  utvandrade  1868  och  utförde  de  senare  åren  af  sitt  lif  åtskilliga  förträffliga 
freskomålningar  i  kyrkor  uti  Rock  Island,  Moline,  Aledo,  Woodhull  och  Kewaunee. 
Han  efterlemnade  en  son  och  en  dotter. 

BROLIN,  OLOF,  farmer  å  sek.  7,  är  född  i  Nora  1829;  var  en  af  Bishop  Hill- 
koloniens  förste  medlemmar  och  måste  såsom  sådan  vid  ankomsten  åsidosätta  alla 
personliga  intressen  för  att  främja  samfundets ;  fick  derför  ingen  uppfostran  i  landets 
språk,  utan  tvangs  att  arbeta  bittida  och  sent  för  kolonien,  för  hvars  räkning  han 
lärde  sig  att  göra  "brooms",  dessa  amerikanska  renhållningsverktyg,  som  på 
svenska  kallas  qvastar.  När  kolonien  omsider  delades  och  B.  emanciperades,  föll 
öfver  honom,  liksom  öfver  de  andra  f.  d.  trälarne,  bördan  att  betala  de  skulder, 
föreståndarne  hade  samlat.  Detta  blef  så  godt  som  hans  enda  lön  för  årens  långa 
mödor.  Han  hade  på  koloniens  altare  nedlagt  sin  ungdoms  kraft  och  villigt 
underkastat  sig  de  många  och  stora  obehag  det  tidiga  lifvet  i  nybygget  medförde,  i 
hopp  om  att  se  sin  ålderdom  betryggad,  men  mäste  i  stället  på  gamla  dagar  lemna 
en  god  del  af  sin  mödas  frukt  såsom  offer  åt  den  gamla  spökande  koloni-anden. 
En  sorglig  lott ! 

Brolin  gifte  sig  1860  med  Anna  Larson  från  Söderala;  har  med  henne  fem 
döttrar  och  en  son ;  eger  34  acres  land ;  hyser  frisinta  religiösa  tänkesätt  och  är  i 
politiskt  hänseende  sjelfständig.    Postk.  Bishop  Hill. 

EKSTRÖM,  JOHN  R.  Född  den  22  September  1856  i  Wisby  å  Gotland ; 
utvandrade  1866;  stannade  i  Chicago  till  1877,  då  han  följde  L.  P.  Ek  till  Galva  för 
att  börja  apotekarerörelse  derstädes.  1S78  upprättade  han  och  A.  W.  Anderson 
eget  apotek  å  Bishop  Hill,  det  de  senare  sålde  åt  P.  Norling,  för  att  öfvertaga  mr 
Kings  apotekarerörelse,  den  de  öfverläto  åt  C.  M.  Clark  i  Januari  1879,  då  E.  ensam 
började  en  större  apoteksaffär.  E.  är  gift  med  miss  Ella  F.  Lynd.  Är  frisint  och 
republikan. 

ENGSTRAND.  J.  M.  Född  den  15  Februari  1841  i  Tveta  socken  af  Kalmar 
län.    Utvandrade  1864  och  började  samma  år  sin  bana  som  skomakare  i  Galesburg, 


316 

Illinois,  der  han  1868  ingick  som  delegare  i  Johnson  &  Andersons  skohandels, 
rörelse;  kom  till  Galva  1871  och  blef  A.  B.  Andersons  kompanjon,  och  med  honom 
har  han  allt  sedan  delat  ljuft  och  ledt  hvad  affärer  beträffar.  E.  gifte  sig  med 
Anna  Lundqvist  den  19  Januari  1867.  Hon  är  född  den  21  November  1846,  och 
med  henne  har  han  5  barn.    Har  eget  hem ;  är  lutheran  och  republikan. 

ERICKSON,  HANS,  f.  d.  farmer,  född  i  Jerrbro,  Gestrikland,  den  16  Februari 
1832;  utvandrade  1855;  arbetade  först  i  hvad  som  helst  i  Henry  och  Knox  counties; 
1860  reste  han  till  Texas  och  bodde  ett  år  i  Galveston;  1861  återvände  han  till 
Sverge,  der  han  stannade  5  år  och  återvände  hit  1866;  började  samma  år  jordbruk 
i  närheten  af  Galva;  blef  snart  egare  af  58  acres  å  sek.  5  i  Lynn  township,  Knox 
county,  i  Galva  ett  vackert  hem,  i  hvilket  han  nu  njuter  frukten  af  sitt 
arbete.  Gift  den  16  Maj  1864  med  Kristina  Peterson  från  Ofvansjö.  Är  fritänkare 
och  independent. 

ERICKSON,  OLOF  E.  Född  den  3  September  1839  i  Kyrkbyn,  Alfta  socken, 
Gefleborgs  län.  Emigrerade  1865 ;  arbetade  första  året  i  Wisconsins  skogar;  for 
sedan  till  Memphis  i  Tennessee ;  kom  derifrån  till  Galva  1867  och  arbetade  ett  år  i 
en  brädgård  samt  två  år  på  en  farm ;  kom  derpå  i  handel  hos  J.  B.  Day,  der  han 
fick  ett  ben  af  brutet,  derigenom  att  en  oljetunna  rullade  öfver  detsamma;  for  så  till 
Galesburg  och  arbetade  der  ett  år;  begaf  sig  derefter  till  Rock  Island,  hvarifrån 
han  efter  ett  års  förlopp  återkom  till  Galva,  der  han  sedan  dess  varit  handelsexpedit 
hos  flera  firmor ;  gifte  sig  1873  med  Lizzie  Mattson,  som  gifvit  honom  3  barn ; 
frisint  och  independent. 

EK,  L.  P.  Född  den  28  December  1832  i  Äsbacka,  Gefleborgs  län,  hvarifrån 
han  utvandrade  1855  och  hamnade  i  Chicago,  der  han  sysselsatte  sig  med  snickare- 
yrket några  år,  till  dess  att  han  1858  återvände  till  Sverige,  der  han  nu  förblef  4  år, 
under  hvilka  han  var  med  om  att  i  Stockholm  uppsätta  den  andra  svenska  ång- 
hyflingsfabriken;  vid  återkomsten  till  Chicago  började  han  en  viktualiehandel, 
som  b  an  dref  8  år,  för  att  sedan  upprätta  apotek  i  Mineral  Ridge,  Iowa;  reste  till 
Galva  1874  och  dref  apotekarerörelse  5  år;  for  derpå  till  Kearney  i  Nebraska  och 
egnade  sig  der  åt  samma  slags  affär,  och  är  nu  åter  tillbaka  i  Galva  såsom  apote- 
kare. Han  är  gift  med  Johanna  Maria  Bergroot  från  Ofvansjö  i  Gefleborgs  län 
och  har  en  redan  gift  dotter.  E.  eger  nästan  ett  helt  qvarter  i  Galvas  bästa  del  och 
har  der  sitt  hem,  hvarjemte  han  rår  om  ett  "business  block"  i  handelsdelen. 

P.  S.    Har  sålt  apoteket  till  bröderna  Norling. 

FRISK,  E.  P.  Född  den  3  Mars  1847  i  Edsbyn  i  Gefleborgs  län.  Emigrerade 
1867  och  uppehöll  sig  omkring  Bishop  Hill  till  1875,  då  han  flyttade  till  Galva  och 
började  biträda  C.  F.  Bodinson  i  dennes  handel ;  har  sedan  varit  hos  andra  köpmän ; 
gick  i  kompaniskap  med  J.  A.  Regnell  den  1  Januari  1879;  sålde  sitt  intresse  den 
25  Juni  samma  år.  Han  gifte  sig  den  6  April  1872  med  Katrina  Stoneberg,  född  i 
Ofvanåker  den  18  Januari  1846.  Har  två  barn  och  eget  hem;  är  republikan  och 
frisint.  —  P.  S.  har  nyligen  börjat  grocery-rörelse. 

HEADLUND,  ERIK,  farmer  å sek.  19;  eger  153  acres;  född  den  13  Mars  1827; 
utvandrade  till  Bishop  Hill  1846 ;  var  en  af  dem,  som  i  sprängkall  vinter  tillrygga- 
lade  den  tusenmila  färden  från  Buffalo  till  B.  H.  Hans  fader  lefver  ännu  vid  82  års 
ålder.  H.  gifte  sig  1848  med  Martha  Erickson  från  Alfta,  med  hvilken  han  har  en 
dotter.    Frisint  och  independent    Postk.  Bishop  Hill. 


31? 

HEADLUND,  PETER,  farmer  å  sek.  7;  eger  115  acres ;  är  född  i  Hanebo, 
Gefleborgs  län;  kom  till  Amerika  och  Bishop  Hill  1850;  gifte  sig  1867  med  Anna 
Anderson  frän  Nora;  tror  på  kristendomen,  men  tillhör  ingen  kyrka;  independent 
i  politiken ;  postk.  Galva. 

HERDIN,  PETER,  medlem  i  firman  Peterson  &  Herdin,  är  från  Skogs 
socken  i  Gefleborg  län,  der  han  föddes  den  23  Maj  1844.  1864  kom  han  till 
Amerika  och  slog  sig  ned  i  "Wataga,  der  han  arbetade  5  år  såsom  snickare.  Till 
Galva  kom  han  1870  och  blef  kompanjon  med  en  annan  landsman  i  en  möbelhandel 
Han  gifte  sig  samma  år  med  Martha  Johnson,  född  i  Bollnäs,  Helsingland,  den  9 
Juli  1848.  Äktenskapets  frukt  är  tre  barn.  Han  eger  hälften  af  den  nämnda 
rörelsen  och  ett  präktigt  hem  i  stadens  midt.    Är  methodist  och  republikan. 

JOHNSON,  S.  P.,  skräddare  och  klädeshandlare,  född  i  Hvena,  Kalmar  län, 
den  18  Februari  1838;  kom  till  Amerika  och  Henry  county  1857;  ingick  som 
frivillig  i  kompani  "D"  af  Illinois'  17  Volontär-regemente  den  25  Maj  1861;  vardt 
efter  några  drabbningar  tillfångatagen  vid  Hollow  Springs  den  20  December  1862, 
och,  på  grund  af  en  blessyr,  entledigad  ur  tjensten  den  27  Mars  1863.  Han  slog  sig 
då  ned  i  Galva  och  öppnade  en  skrädderirörelse,  som  nu  ger  sysselsättning  åt  7 
personer.  J.  gifte  sig  den  19  December  1863  med  Mary  C.  Svenson,  född  den  8 
Mars  1840  i  Krokshult,  Kristala,  Kalmar  län,  med  hvilken  hanxhar  tre  barn.  Har 
ett  vackert  hem  värdt  $6,000  samt  butik.    Är  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  M.  S.,  skräddare,  född  den  29  Januari  1840  i  Ingelstorp,  Skåne; 
utvandrade  1879  och  har  gjort  sig  bofast  i  Galva;  gift  den  26  December  1864  med 
Anna  Mortensdotter  från  Stora  Köpinge  i  Skåne.    Har  6  barn.    Frisint. 

JOHNSON,  JONAS  H.,  expedit  hos  Butters  &  O  ber  i  Galva;  född  den  1  Mars 
1853  i  Alfta,  Helsingland;  utvandrade  1871;  kom  till  Galva  i  Februari  1880.  Gift 
sedan  den  27  Jan.  1873  med  Anna  Erickson  från  Våxna  i  Helsingland,  som  utvan- 
drade 1868.    Hon  dog  1879  efterlemnande  2  barn.    J.  är  frisint  och  independent. 

JUSBERG,  (Ljusberg)  A.,  smed  i  Galva,  född  den  19  Juli  1828  i  Alfta,  Hel- 
singland;  utvandrade  till  Norge  1847,  bodde  der  tre  år,  var  derpå  sjöman  7  år  och 
utvandrade  till  Amerika  1857.  Här  uppehöll  han  sig  de  första  åren  i  Leland, 
Victoria  och  Galesburg.  1861  vardt  han  sin  egen  i  Galva,  der  han  fortsatt  yrket 
oaf  brutet,  med  undantag  af  ett  år  tillbragt  i  New  Boston  och  ett  annat  i  Nigauna 
vid  Lake  Superior. 

Ljusberg  har  stora  mekaniska  anlag  och  har  gjort  åtskilliga  uppfinningar.  De 
De  två  senaste  äro,  den  ena  en  sinnrik  inrättning  för  sönderskärning  af  tobaksblad, 
den  andra  en  maskin  för  gräsafskärning  å  trädgårdsvallar,  hvarom  se  vår  annons- 
afdelning.  Han  har  varit  gift  sedan  1859  med  Martha  Söderqvist  från  samma  del  i 
Sverge,  hvarifråh  hon  utvandrade  1855.  Har  en  dotter ;  är  ingersollit  och  indepen- 
dent. 

KRANS,  OLOF.  Född  i  Sälja,  Vestmanland,  den  2  November  1838.  Utvan- 
drade 1850;  var  medlem  af  Bishop  Hill-kolonien  till  1861.  Lärde  smedsyrket 
under  denna  tid.  Ingick  i  kompani  "D"  af  Illinois'  57de  volontär-regemente  1861, 
men  erhöll  afsked  året  derpå  på  grund  af  sjukdom.  Efter  hemkomsten  lärde  han 
målareyrket  i  Galesburg  och   1867  flyttade  han  till  Galva,  der  han  nu  är  sin  egen. 


8ié 

Krans  har  vunnit  rykte  for  att  vara  god  skylt-  porträtt-  landskapsmålare.  Han  är 
gift  med  Kristina  Aspeqvist  från  Blomfors  bruk  i  Östergötland ;  har  med  henne  3 
barn ;  är  fritänkare  och  tillhör  demokratpartiet. 

KRANS,  P.  0.,  eger  och  brukar  160  acres  å  sek  17 ;  född  1840  i  Nora  och 
kom  derifrån  med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1850;  var  medlem  af  kolonien  tills 
delningen;  har  sedan  varit  jordbrukare;  gifte  sig  1862  med  Kristina  Olson,  Olof 
Olsons  syster,  och  har  med  henne  6  barn.    Frisint  och  greenbacker.    Postk.  Galva. 

LINDQVIST,  ERIK,  farmer  å  sek.  18,  der  han  eger  ett  vackert  hem  och  goda 
uthus;  född  i  Nora  och  kom  till  Bishop  Hill  1850;  har  varit  medlem  i  kolonien; 
tillhör  ingen  kyrka,  men  tror  på  kristendomen. 

LAGERQVIST,  O.  T.,  handlande ;  född  den  22  December  1843  i  Verum, 
Skåne;  utvandrade  1868  och  arbetade  första  året  i  Galesburg;  kom  1869  till  Galva, 
der  han  var  handelsbiträde  till  1878,  då  han  for  till  Kearney  i  Nebraska,  hvarifrån 
han  1879  återvände  till  Galva,  hvarest  han  1880  öppnade  egen  handel  med  lärfts- 
kram,  skodon  m.  m.  Gift  sedan  den  2  Februari  1870  med  Anna  Hanson  från 
Ofvansjö  i  Gestrikland.     Har  4  barn:  är  methodist  och  republikan. 

LARSON,  PETER.  Född  den  19  Juli  1851  i  Söderala,  Gefieborgs  län. 
Utvandrade  1870;  började  lifvet  här  i  Victoria  såsom  jordbruksarbetare;  kom  1872 
till  Galva  och  blef  kl erk  hos  Brownlow  &  Stoddard,  hos  hvilka  han  stannade  till 
1877,  då  han  vardt  expedit  i  Kings  apotek ;  har  sedan  haft  en  restauration  och 
ingick  den  10  Augusti  1878  uti  apotekarerörelsen  för  sig  sjelf.  L.  är  gift  med 
Kristina  Johnson  (dotter  till  Olof  Johnson)  född  i  Bishop  Hill.  Frisint  i  kyrkligt 
och  sjelfständig  i  politiskt  hänseende. 

MATTSON,  L.  P.  Född  den  13  Juni  1845  i  Böhle,  Ocklebo,  Gefieborgs  län. 
Emigrerade  1855;  bodde  hos  sina  föräldrar  å  olika  ställen  i  Galvatrakten,  hvarifrån 
han  för  några  år  sedan  flyttade  till  sek.  35  i  Cambridge  township,  der  han  än  eger 
80  acres,  med  hus  och  goda  förbättringar;  flyttade  in  till  Galva  den  9  Maj  1877  och 
har  der  sysselsatt  sig  med  åtskilligt,  och  eger  der  ett  hus  jemte  några  lediga  tomter, 
gift  den  10  Juni  1875  med  Elisabeth  M.  Sandberg,  med  hvilken  han  har  två  barn. 
Är  frisint  och  republikan. 

MATHEWS,  OLOF,  föddes  i  Vermland  den  29  Mars  1845;  utvandrade  1850; 
uppfostrades  i  Bishop  Hill-kolonien;  ingick  som  frivillig  i  kompani  "D"  af  statens 
57  Volontär-regemente ;  sårades  svårt  i  bataljen  vid  Shiloh;  tillfrisknade  och  åter- 
ingick  i  samma  regemente  samt  kämpade  med  utmärkelse  till  krigets  slut,  då  han 
fick  anställning  som  civil-ingeniör  i  "American  Central' '-banans  tjenstoch  stannade 
der  en  tid,  hvarpå  han  tog  plats  som  expedit  hos  M.  M.  Ford  i  Galva.  Har  seder- 
mera  haft  olika  anställningar;  var  1877  löjtnant  Bergland  följaktig  på  en  triangu- 
lärmätning i  Colorado  och  är  nu  biträde  hos  O.  P.  Stoddard.  M.,  hvilken  är  ogift, 
har  hus  och  tomt  i  Galva.     Frisint  i  religiöst  och  republikan  i  politiskt  hänseende. 

NORDAHL,  J.  O.,  sadelmakare,  född  den  16  Maj  1830  i  Arrbro,  Helsingland ; 
utvandrade  1866 ;  arbetade  först  i  Victoria  och  sedan  i  Galva,  Burlington  (Iowa), 
Chicago,  Bishop  Hill  och  åter  Galva.  Derifrån  begaf  han  sig  åter  till  Burlington, 
blef  nu  mycket  sjuk,  men  tillfrisknade  omsider  och  flyttade  då  till  Des  Moines  j 
Iowa  och  derifrån  till  Swede  Point  i  samma  stat,  och  började  der  en  egen  affär  i 


319 

yrket.  For  efter  ett  år  tillbaka  tiil  Illinois  och  derifrån  till  Minnesota,  der  han 
tillbragte  tvänne  år  j  kom  sedan  till  Madison  i  Wisconsin  och  dref  der  sadelmaka- 
reyrket  i  3J^  år;  uppsökte  nu  Bishop  Hill,  arbetade  der  ett  par  år  och  satte  sig 
slutligen  i  Januari  1879  ned  såsom  sin  egen  i  Galva.  Ogift,  sträng  nykterhetsvän, 
frisint  och  sjelfständig. 

NORDQVIST,  JONAS,  skräddare,  född  den  15  September  1848  i  Bollnäs;  ut- 
vandrade  1868;  kom  först  till  Bishop  Hill  och  har  sedan  arbetat  i  Nekoma,  Aledo, 
Keithsburg,  Rock  Island  och  Memphis,  Tennessee ;  har  varit  i  Galva  sedan  den  5 
Juli  1877  och  dref  en  kort  tid  egen  rörelse  i  bolag  med  Barlow,  men  har  konditio- 
nerat  hos  S.  P.  Johnson  största  delen  af  tiden.  Gift  med  Mathilda  Olson  från 
Kristdala  i  Småland  1870,  men  men  blef  enkling  1878  med  tvä  barn.    Frisint. 

NORLING,  J.  E.,  apotekare  i  Galva,  född  den  30  Januari  1859  å  Bishop  Hill; 
var  hos  föräldrarne,  som  drifva  jordbruk  i  Galva  township  till  sitt  18de  år;  blef 
1877  expedit  i  ett  apotek  i  Galva;  följde  sedan  L.  P.  Ek,  hans  forna  principal,  till 
Kearney,  Nebraska,  men  återvände  med  honom  efter  5  månader  till  Galva  och  var 
hans  biträde  tills  i  Februari  1880,  då  han  och  hans  bror,  P.  O.  Norling,  öfvertogo 
Eks  apotekareaffär,  den  de  nu  drifva  under  firmnamnet  Norling  Bros.  De  ega 
dessutom  likadana  rörelser  å  Bishop  Hill  och  i  Nekoma.    Frisint,  republikan. 

PETERSON,  ALFRED.  Född  den  18  Februari  1848  i  Tonatorp,  Börstigs 
socken,  Skaraborgs  län ;  emigrerade  1868 ;  arbetade  först  i  närheten  af  Keokuk  i 
Iowa  och  sedan  såsom  skräddare  i  Davenport,  Rock  Island  och  Moline  7  år ;  kom 
till  Galva  1876  och  arbetade  för  S.  P.  Johnson  4  månader;  öppnade  derpå  egen 
skrädderirörelse,  hvari  han  använder  4  arbetare.  Gift  med  Amanda  Norlin  från 
Släta,  Skaraborgs  län,  som  skänkt  honom  3  barn.    Lutheran  och  republikan. 

PETERSON,  O.  L.,  möbelhandlare  i  Galva,  är  född  den  30  Augusti  1830  i 
Jerrbo,  Gefleborgs  län;  utvandrade  1865,  bosatte  sig  genast  i  Galva  och  började  sin 
närvarande  affär  1868.  Gift  sedan  den  5  Juni  1865  med  Betsy  Hanson  från  J  errbro. 
Har  4  barn ;  eger  hus  och  tomt ;  är  methodist  och  republikan. 

PETERSON  jr.,  P.,  handlar  med  "broom  corn",  född  den  27  November  1835 
i  Bollnäs,  Helsingland;  kom  med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1846.;  blef  expedit 
hos  Johnson  &  Farr  1854  och  bokförare  i  koloniens  bntik  1856;  1860  blef  han 
bolagsman  i  sädeshandelsfirman  Johnson  &  Peterson,  hvilken  firma  gjorde  stora 
affärer;  1866  upplöstes  firman,  men  P.  fortfor  som  Olof  Johnsons  bokhållare  till 
dennes  död  1870,  sedan  hvilken  tid  han  sysselsatt  sig  med  spekulationer  i  broom 
corn  o.  s.  v.  samt  bokafslutning  för  andra  firmor.  P.  gifte  sig  den  19  Juli  1861  med 
Julia  M.  Troile  från  Hudiksvall;  hon  kom  med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1850. 
Paret  har  en  son  och  en  dotter.    Frisint,  republikan. 

REGNELL,  J.  A.,  specerihandlare,  är  född  den  9  Juni  1850  i  Regnsjö,  östra 
Köhle  socken,  Gefleborgs  län;  utvandrade  1867;  lärde  skomakareyrket  hos  sin 
fader  å  Bishop  Hill,  men  ingick  senare  i  handel.  1869  flyttade  han  till  Galva  och 
öppnade  der  i  bolag  med  E.  P.  Frisk,  som  sedan  utgått  ur  firman,  egen  handel  den 
1  Januari  1879.  Han  gifte  sig  med  Elisabeth  Johnson  frän  Hessleholm,  Skåne, 
vintern  1873  och  har  med  henne  två  döttrar.  Medlem  af  "board  of  town  trustees". 
Hans  politiska  åsigter  äro  demokratiska  och  religiösa  frisinta. 


320 

RONQVIST,  NELSON,  specerihandlare,  född  i  Långhed,  Alfta  socken,  Hel- 
singland  den  31  Aug.  1837;  kom  med  anhöriga  till  Amerika  1846;  var  medlem  af 
Bishop  Hill-kolonien  till  1860 ;  upprättade  i  bolag  med  en  annan  egen  rörelse 
omkring  1864;  har  sedan  varit  ensam  derom  och  omsatte  i  fjol  $40,000.  Genom 
hans  händer  gingo  27  jern  vägs  vagnslaster  mjöl,  värdt  $20,000.  Hans  maka  är 
Martha  Nelson  från  Söderala,  Gefleborgs  län,  med  hvilken  han  trädde  i  äktenskap 
den  13  Januari  1865.  Har  med  henne  en  dotter.  Har  varit  medlem  af  "board-  of 
town  trustees"  6  terminer;  eger  hus,  tomter  och  store.  Är  "second  adventist"  och 
republikan. 

SVENSON,  OLOF,  farmer  å  sek.  18 ;  eger  82  acres ;  född  i  Jerna,  Dalarne, 
1845  och  kom  med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1853.  Är  kristen,  men  tillhör  ingen 
kyrka.    Independent  i  politiken.    Postk.  Bishop  Hill. 

SVANSON,  PETER,  skräddare,  född  den  3  September  1831  i  Ingelstorp, 
Skåne;  utvandrade  1877;  kom  genast  till  Galva  och  har  arbetat  här  hela  tiden. 
Gifte  sig  den  29  Februari  1858  med  Kristina  Hendriksdotterfrån  Hannas  i  Kristian- 
stads län.  Har  5  lefvande  barn ;  en  20-årig  dotter  dog  strax  efter  ankomsten  hit. 
Lutheran. 

SVENSON,  A.  P.,  farmer  å  sek.  7,  eger  och  odlar  35  acres;  är  född  i  Järda, 
Småland,  den  8  Februari  1818 ;  utvandrade  1868;  gift  med  enkan  Katarina  Hell. 
blom.  Hon,  som  är  ifrån  Alfta,  tillhörde  den  tidigaste  kolonistskaran.  Svenson 
är  methodist  och  republikan.    Postk.  Bishop  Hill. 

SVANSON,  C.  J.,  smed;  född  den  13  Jan.  1846  i  Trehörna,  Östergötland; 
lärde  yrket  i  Södertelje;  utvandrade  1871  och  arbetade  först  i  Galva  och  sedan  2% 
år  i  Galesburg,  h varifrån  han  återvände  till  Galva  och  började  egen  affär,  den  han 
fortsatt  sedan  dess.  Gift  den  13  September  1872  med  Klara  J.  Johnson  från  Veder- 
stad  i  Östergötland,  som  utvandrade  1872.  Har  3  barn;  är  swedenborgare  och 
greenbacksman. 

SANDER,  CARL  M.,  född  den  28  Sept.  1839  i  Ousby  i  Skåne ;  begaf  sig  vid 
16  års  ålder  till  Köpenhamn  och  uppehöll  sig  der  5  år,  gick  sedan  till  sjös  och 
ledde  sjömannens  lif  2%  år;  deltog  i  det  dansk-tyska  kriget  1864  och  erhöll  derför 
Dannebrogsorden ;  lärde  sedan  fotografikonsten  i  Sverge  och  utvandrade  till  Ame- 
rika 1870;  satte  sig  genast  ned  i  Galva,  der  han  varit  apotekare,  fotograf  m.  m. 
tills  i  Februari  1880,  då  han  sålde  sin  affär;  gift  sedan  den  2  Mars  1872  med  Ida 
M.  Carlson,  med  hvilken  han  har  4  barn.      Är  swedenborgare  och  greenbacksman. 

WILSON,  GUSTAF,  farmer  å,  sek.  30;  eger  51%  acres;  född  1853  i  Unnaryd, 
Småland;  kom  vid  6  månaders  ålder  med  föräldrarne  till  Amerika ; bodde  först  i  St. 
Louis,  men  kom  1854  till  kolonien;  började  jordbruket  vid  mycket  tidiga  år  å 
det  land  modren  vid  koloniens  delning  erhöll ;  är  intresserad  i  den  affär,  som  af 
hans  svåger,  mr  Netsell  drifves  i  Genoa,  Nebraska.  Ogift ;  frisint  och  greenbacker. 
Postk.  Galva. 

WESTBERG,  JOHN  H.,  är  farmer  å  sek.  19  af  Galva  township  och  är  född  i 
Hannabäck,  Ångermanland,  den  16  April  1824.  Han  utvandrade  1850  och  ingick 
genast  som  medlem  i  Bishop  Hill-kolonien,  der  han  förblef  till  1861.  Den  24  Juni 
1&51   gifte  han  sig  med  Wilhelmina  Hammarbäck,  som  är  född  den  13  December 


321 

1826  i  Domta  i  Vestmanland  och  hade  utvandrat  resan  1846  med  det  sällskap,  som 
grundlade  kolonien.  Paret  eger  6  barn.  De  ega  168  acres  väl  odladt  land  med 
godt  boningshus  och  den  största  lada  i  townshipet.  De  vidhålla  ännu  den  Janson- 
ska religionen  och  i  politiken  är  W.  independent. 

SVANSON,  JOHN  A.  Födden  8  December  1846  i  Pehrstorp,  Jönköpings 
län ;  utvandrade  1855  med  sina  föräldrar,  hvilka  bosatte  sig  i  Galesburg,  der  S. 
förblef  8  år.  Han  ingick  som  frivillig  i  kompani  "B"  Illinois'  72dra  regemente  i 
Februari  1864;  blef  senare  öfverflyttad  till  kompani  "F"  i  statens  33dje  regemente; 
tillfångatogs  af  rebellerna  och  vistades  i  Andersonvilles  fängelse  4^  månader. 
Under  denna  tid  hade  han,  hvars  vanliga  vigt  var  140  pounds,  afmagrat  så,  att  han 
nu  vägde  endast  97.  Hos  M.  M.  Ford  i  G-alva,  der  han  nu  är,  har  han  varit  sedan  i 
Juni  1879.  Han  är  gift  med  Ida  M.  Moberg,  som  är  från  Kalmar  län,  och  har  med 
henne  två  barn.    Frisint  oeh  republikan. 


SVENSKAR  I  ANDOVER  TOWNSHIP. 

Till  hvad  som  redan  blifvit  sagdt  om  Andovers  svenska  historia 
måste  vi  här  foga  följande,  som  genom  fortsatta  efterfrågningar  senare 
kommit  till  vår  kännedom. 

Att  kapten  Wirström,  som  nämndt  blifvit,  var  en  af  Andovers 
banbrytare,  är  sant,  men  näst  efter  Sven  Nelson,  som  var  den  aldra 
första  Andover-svensken,  kom  Johanna  Sofia  Lundqvist,  Wirströms 
senare  hustru.  Detta  fruntimmer  var  födt  i  Nyköping  den  15  Jan. 
1824  och  dotter  till  en  bruksinspektör,  J.  E.  Lundqvist,  hvars  senaste 
uppehållsort  i  Sverge  var  Forsa  i  Helsingland,  hvarifrån  han  1816 
utvandrade  i  sällskap  med  Jansonisterne. 

På  hösten  1846,  då  Bishop  Hill-kolonisterna  anlände  i  stora  skaror, 
förnam  en  svensk  som  var  sysselsatt  med  sjöfart  på  de  stora  insjöarne, 
att  ett  sällskap  landsmän  hade  kommit  till  Buffalo.  Han  styrde 
derf  ör  sin  kosa  dit  och  fann  emigranterna  under  Nels  Hedins  vård  och 
på  väg  till  Bishop  Hill.  Denna  svensk  var  P.  W.  Wirström,  född  i 
Waxholm  1816  och  till  yrket  sjökapten.  På  emigranternas  anmodan 
följde  han  dem  såsom  tolk  till  bestämmelseorten,  hvarest  han,  väl 
framme,  blef  lika  oumbärlig  såsom  läkare  (han  hade  någon  kännedom  i 
detta  fack)  som  han  på  vägen  hade  varit  i  egenskap  af  tolk.  Der 
stannade  han  tills  i  Juli  1847.  Han  flyttade  då  till  Andover,  der  han 
fann  före  sig  ofvannämnda  Johanna  Sofia  Lundqvist,  hvilken  kort 
förut  hade  tagit  tjenst  hos  en  mr  Townsend  derstädes.  Det  dröjde  ej 
heller  länge  innan  de  tu  blefvo  ett,  och  makarna  W.  vardt  nu  Andovers 
första  svenska  äkta  par.  De  bodde  en  tid  i  det  å  sidan  71  nämnda  stock- 
huset,  foro  på   hösten  1847  till  New  Orleans,  kommo  tillbaka  på  våren 


322 
'48  reste  påföljande  höst  åter  till  New  Orleans,  återkommo  till  Andover 
våren  '49  och  begåfvo  sig  1850  till  Kalifornien.  Under  resan  dit,  som 
gjordes  öfver  "den  stora  amerikanska  öknen",  största  våglängden  till 
fots,  genomgick  sällskapet  oerhörda  lidanden;  men  de  kommo  alla 
välbehållna  fram.  Få  äro  de  qvinnor,  som  skulle  ha  utstått  denna  färd; 
dock  uthärdade  fru  Wirström  alla  strapatser  med  verklig  mannakraft, 
ehuru  hon  under  hela  tiden  hade  att  koka  mat  för  20  personer.  1854 
återvände  det  Wirströmska  paret.  Kapten  W.  dog  i  Bishop  Hill  den 
25  Februari  1855.  Enkan  blef  den  4  November  1856  omgift  med  en 
amerikanare  vid  namn  M.  B.  Ogden  och  bor  nu  med  honom  i  goda 
omständigheter  å  sek.  15,  Victoria  township,  Knox  county.  Båda  äro 
starka  swedenborgianer.  Makarna  Lundqvist,  som  flyttade  till  sin 
dotter,  fru  Florence  i  Andover,  efter  koloniens  delning,  äro  nu  båda 
döda. 

Vi  ha  redan,  ehuru  i  korthet,  omnämnt  Andovers  "Orphan  Home". 
Detta  barnhem,  som  först  tillhörde  hela  synoden,  är  numera,  sedan  flera 
barnhem  inom  synodens  särskilda  konferenser  blifvit  upprättade,  under 
Illinois-konferensens  vård  och  ledning.  Det  upprättades  aldra  först  i 
Berlin  (Swedona,  Mercer  co.),  der  en  acre  land  köptes  och  ett  hus 
bygdes  1867,  men  redan  1870  flyttades  hemmet  till  den  plats,  der  det 
nu  är  beläget,  omkring  2  mil  sydvest  från  Andover.  Hemmet  eger 
något  öfver  275  acres  land.  Sven  P.  Lindeli  och  hustru  hafva  från 
början  varit  hemmets  föreståndare  och  med  ömhet  och  trohet  vårdat 
de  många  dem  anförtrodda  barnen,  hvilkas  antal  de  senare  åren  hafva 
varit  omkring  40,  ungefär  hälften  gossar  och  hälften  flickor. — Vid 
hemmet  är  ett  vackert  skolhus  uppfördt,  hvartill  medel  samlats  af 
söndagsskolbarnen  inom  Illinois-konferensen.  Det  är  i  sanning  gläd- 
jande, att  erfara  med  hvilken  välvilja  och  uppoffring  detta  barnhem  af 
våra  landsmän  blifvit  omfattadt,  och  till  hvilken  välsignelse  det  varit 
för  de  många  fader-  och  moderlösa  barn,  som  här  erhållit  vård  och 
uppfostran. 

LEFKADSTECKNINGAR. 

ANDERSON,  A.  M.,  farmer  å  sek.  31 ;  eger  190  acres ;  född  i  Linköping ; 
utvandrade  1852  och  kom  till  Andover  samma  år ;  gift  med  Betsy  Wcndell,  som 
gifvit  honom  3  barn.    Methodist  och  republikan.    Postk.  Andover. 

ANDERSON,  OTTO,  farmer  å  sek.  13,  har  80  acres;  född  i  Hvena  i  Kalmar 
län  1838  och  kom  till  Andover  1854;  gifte  sig  1852  med  Karolina  M.  Fröjd  och  har 
med  henne  4  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Cambridge. 

ANDERSON,  J.  M.,  läkare;  född  1839  i  Ekeberga,  Kronobergs  län;  utvan- 
drade 18(53 ;  uppehöll  sig  först  i  Newyork  och  ingick  uti  Förenta  Staternas  flotta 
den  18  Februari  1868  för  att  tjenstgöra  som  biträdande  läkare  å  krigsslupen 
Dakota.     Gifte  sig  1875  med  miss  C.  S.  Cederborg.     Frisint  och  independent. 


323 
ANDERSON,    STAN   G.,    farmer,  bor  i   Andover;    född  den  9  Maj  1846  i 
Gellaryd,  Småland ;  utvandrade  1870  och  bosatte  sig  i  Andover  samma  år ;  gifte  sig 
1875  med  Emma  M.  Johnson,  som  är  född  i  Andover;    har  ett  barn;    är  lutheran 
och  republikan. 

ANDERSON,  C.  G.,  farmer  å  sek.  15;  eger  80  acres;  född  i  Horn  socken  den 
25  Juni  1825;  kom  till  Amerika  och  Andover  1852;  gifte  sig  den  18  Maj  sist- 
nämnde år  med  Anna  Brita  Svenson,  född  i  Dalshem,  Kalmar  län,  den  3  Mars  1825  • 
har  4  barn ;  är  methodist  och  independent.    Postk.  Andover. 

ANDERSON,  P.,  farmer  å  sek.  20;  eger  der  75  acres;  är  född  den  15  Sept. 
1820  i  Vårdnäs,  Östergötland;  utvandrade  1857  och  arbetade  för  andra  tills  1860,  då 
han  köpte  15  acres  och  året  derpå  30  dito,  der  han  nu  bor.  Gift  sedan  1852  med 
Maria  Lovisa  Olson  från  Skede,  född  1821  och  död  1874.  Af  de  tvänne  barnen  är 
sonen,  A.  P.  Anderson,  klädeshandlande  i  Toulon. 

BLOOM,  HENRY,  farmer  å  sek.  36,  der  han  eger  146  acres;  född  den  2  Mars 
1830  i  Karlstad,  Kalmar  län  och  utvandrade  1856 ;  gift  sedan  1S62  med  Elisabeth 
Sandell  från  samma  plats.    Fem  barn;  lutheran  och  republikan.    Postk.  Cambridge 

FREED,  CHARLES,  farmer  å  sek.  35,  der  han  besitter  20  acres ;  född  den  7 
Februari  1829  i  Karlstad,  Kalmar  län,  hvarifrån  han  utvandrade  1876 ;  gift  sedan 
1867  med  Kristina  Johanson  från  Järda,  Kalmar  län,  och  har  med  henne  två  barn ; 
lutheran  och  republikan.    Postk.  Cambridge. 

FLORINE,  Mrs.  SL  G.  i  Andover,  född  1829  i  Nyköping;  utvandrade  1850; 
kom  först  till  Bishop  Hill  efter  föräldrarne,  mr  och  mrs  Lundqvist;  gifte  sig  1853 
med  doktor  J.  W.  Florine,  som  dog  1862.  Mrs  F.  har  ett  präktigt  hem,  omgifvet  af 
vackra  frukt-  och  skuggträd,  samt  100  acres  godt  land.  Hon  hyllar  de  nykyrkliga 
åsigterna. 

GUSTAFSON,  KARL  G.,  farmer  å  sek.  6,  eger  122  acres  och  1%  hustomt  i 
byn;  är  född  den  18  November  1823  i  Horn  socken,  Östergötland;  utvandrade  1852, 
gjorde  ett  tre  års  uppehåll  i  Chicago  och  kom  sedan  till  A.,  der  han  en  tid  var 
John  A.  Larsons  bolagsman  i  en  smed-  och  vagnmakarerörelse ;  har  varit  jordbru- 
kare sedan  1864  och  gift  sedan  1852  med  Anna  Lisa  Nyqvist  från  Vestra  Eneby  i 
Östergötland,  samt  har  i  detta  äktenskap  erhållit  4  söner.  G.  är  lutheran  och 
republikan.    Postk.  Andover. 

JOHNSON,  C.  A.,  målare  i  Andover;  född  1854  i  Abingdon,  Knoxcounty, 
Illinois.    Baptist  och  republikan. 

JOHNSON,  J.  M.,  farmer  å  sek.  36;  född  den  21  Aug.  1825  i  Skede,  Jönkö- 
pings län;  utvandrade  1868  och  kom  till  Andover ;  1849  gift  med  Helena  M. 
Svenson  från  Nye  i  Småland  och  har  med  henne  5  barn.  J.  eger  160  acres,  är 
lutheran  och  republikan.    Postk.  Cambridge. 

JOHNSON,  JOHN,  farmer  å  sek.  22,  född  i  Färla  socken,  Skåne,  den  31  Dec. 
1836 ;  utvandrade  1868  och  arbetade  de  tre  första  åren  för  mr  Buttler,  3  mil  öster 
om  Moline,  men  eger  nu  85  acres,  förutom  110,  som  han  arrenderar. 

J.  gifte  sig  1871   med  enkan  Elisabeth  G.  Westberg,  född  Samuelsdotter,  från 


324 

Skclefva  i  Ångermanland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1850  och  bosatte  sig  å  Bishop 
Hill  en  liten  tid.  Paret  Westberg  flyttade  sedan  till  La  Grange,  hvarest  hon  tj enade 
i  ett  hotell  för  $1  i  veckan,  hvaraf  hon  betalte  50  cents  för  sitt  barns  kost.  Med 
$6.50,  frukten  af  13  veckors  arbete,  begåfvo  sig  makarne  W.  till  Moline,  der  mannen 
dog  i  April  1869.  Tre  år  senare  ingick  hon  det  andra  äktenskapet  och  det  nya 
paret  arrenderade  nu  en  farm  9  mil  öster  om  Moline  tills  1874,  då  de  köpte  den 
egendom  de  nu  bebo  och  å  hvilken  de  bygt  sig  ett  vackert  hem.  Mrs  J.  har  tre 
söner  från  sitt  första  gifte.    Tillhör  ingen  kyrka;  republikan.    Postk.  Andover. 

JOHNSON,  C.  G.,  farmer  å  sek.  7,  der  han  eger  77  acres;  föddes  1840  i  Hvena, 
Kalmar  län;  han  utvandrade  1864,  började  genast  jordbruk  i  Andover-trakten  och 
köpte  40  acres  1870,  då  han  nedsatte  sig  der  han  nu  bor.  Gift  1865  med  Klara 
Johanna  Johanson  från  Skaraborgs  län  och  har  med  henne  4  barn.  Lutheran  och 
republikan.    Postk.  Andover^ 

LINDBERG,  PETER,  farmer,  född  den  15  Juni  1854;  kom  till  Victoria  1865, 
for  tillbaka  till  Sverge  1878  och  är  nu  bosatt  i  Andover  township.  Frisint,  republi- 
kan.   Postk.  Cambridge. 

LARSON,  JOHN  A.,  född  den  17  Augusti  1826  i  Oppeby,  Östergötland ; 
utvandrade  1848;  gift  1853  med  Martha  Hedstrum  från  Aifta,  som  gaf  honom  8 
barn  och  dog  den  20  September  1878.  Är  frisint  och  sjelfständig  i  religion  och 
politik. 

LIND  BORG,  A.  J.,  arrendator;  född  den  23  Februari  1839  i  Ljunga  socken, 
Småland,  men  uppfödd  i  Massaryd,  samma  provins,  hvarifrån  han  utvandrade  1869; 
uppehöll  sig  den  första  tiden  vid  New  Windsor,  flyttade  1871  till  Lynn  Centre,  der 
han  arbetat  5  år  på  en  jernbana  och  4  år  å  en  farm,  men  hyr  nu  land  i  Andover 
township.  Gift  sedan  den  30  Januari  1867  med  Charlotta  Gustafsdotter  från  Habbo 
i  Skaraborgs  län,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870.  Barnens  antal  är  4;  lutheran 
och  republikan.    Postk.  Andover. 

LÖNNER,  A.  M,,  son  till  Fred.  A.  Lönner,  en  svensk  missionär,  gift  med  en 
amerikanska.  A.  M.  föddes  den  6  Februari  1821  ä  vestindiska  ön  St.  Bartholomé, 
hvarifrån  han  1826  följde  sina  föräldrar  till  Hudiksvall,  och  stannade  der  tills  1834, 
då  han  flyttade  till  Söderhamn.  Derifrån  företog  han  1843  en  resa  genom  England, 
Tyskland,  Frankrike  och  andra  länder;  återkom  till  Sverge  1846  och  bosatte  sig 
vid  Ströms  jernbruk  i  Helsingland  samt  senare  vid  Husbyfjöl;  utvandradrade  till 
Amerika  1850,  uppehöll  sig  ett  år  i  St.  Charles,  111.,  flyttade  sedan  till  St.  Louis, 
bröt  der  af  sig  ena  benet,  kom  sedan  till  Andover,  der  han  i  tio  år  tjenstgjort  som 
"town  clerk".  Gift  sedan  1856  med  Maria  S.  Peterson  från  Hycklinge,  Östergöt- 
land, hvarifrån  hon  utvandrade  1850  och  bodde  3  år  i  Kentucky.  Paret  har  4  barn. 
Lutheran  och  republikan. 

NYE,  JOHN,  farmer  å  sek.  35;  född  1825  i  Alsheda  i  Småland ;  utvandrade 
1867  och  började  samma  ar  jordbruk  i  Andover;  eger  nu  100  acres  land;  gift  1851 
med  EvafE.  Kelson,  född  i  Nye  socken  1826.  Lutheran  och  republikan.  Postk. 
Cambridge. 

NELSON,  KARL  M.,  farmer  å  sek.  25;  har  40  acres;  född  den  25  September 
1842  i  Asa,  Kronobergs  län;  kom  till  Amerika  hösten  1868;  hade  1866  gift  sig  med 


325 

Maria  Svenson  från  samma  plats  i  Sverge,  der  hon  föddes  1838.    Ett  barn;  lutheran 
och  republikan.    Postk.  Cambridge. 

OLSON,  OLOF,  köpman  och  postmästare;  är  från  Ofvansjö,  Gestrikland,  der 
han  föddes  den  16  November  1842,  och  hvarifrän  han  vid  4  års  ålder  följde  sina 
föräldrar  till  Amerika.  Efter  den  3  månaders  långa  och  tröttande  färden  ankom 
familjen  till  Brooklyn  den  6  December  1846  och  stannade  der  1%  år,  och  uppehöll 
sig  sedan  lika  länge  vid  en  plats  159  mil  vester  om  Newyork.  Derifrån  flyttade  de 
1849  till  Andover,  hvarest  Olof  sedan  dess  vistats.  Han  är  gift  med  Hulda  C. 
Lagervall,  född  den  16  Februari  1848  i  Morlunda,  Småland,  hvarifrån  hon  utvan- 
drade 1864.    De  hafva  en  son,  född  den  26  April  1879.    Frisint  och  Republikan. 

OSBORN,  J.  E.,  orgelnist  vid  lutherska  kyrkan  i  Andover,  föddes  den  12  Juli 
1843  i  Hille,  Gestrikland ;  medföljde  sin  fader,  prof.  L.  P.  Esbjörn  till  Amerika 
1849  och  erhöll  sin  uppfosrran  dels  vid  ett  "college"  i  Ohio,  dels  i  universitetet  i 
Springfleld,  111.  Men  fadrens  ekonomiska  omständigheter  tilläto  honom  icke  att 
fortsätta  studierna.  Han  stälde  sig  derför  1861  under  Förenta  Staternas  fana  och 
utgick  i  kriget  såsom  medlem  «f  C.  J.  Stolbrands  batteri,  hvarifrån  han  1864  såsom 
förste  löjtnant  öfverflyttades  till  "IL  S.  4th  Heavy  Artillery",  utnämndes  senare  till 
till  kommendant  vid  regeringens  arsenal  i  Columbus,  Kentucky,  i  egenskap  hvaraf 
han  tjenstgjorde  8  månader,  befordrades  sedan  till  kommisariat-departementet, 
vardt  der  chef  för  post-kommisariatet  och  gjordes  sedan  till  "Provost  marshal"  vid 
Freedmens-byrån.  Efter  utmönstringen  i  Little  Rock,  Arkansrs,  var  han  en  tid 
anstäld  som  reseagent  för  olika  handelshus,  reste  senare  för  amerikanska  emigrant- 
bolaget  och  var  1870 — 73  agent  i  de  skandinaviska  rikena  för  ett  amerikanskt 
jernban-  och  land-bolag.  Vid  återkomsten  till  Amerika  öppnade  han  en  kommis- 
sionsaffär i  Newyork,  men  fallerade  på  grund  af  ett  oärligt  biträdes  förvållande ; 
for  från  Newyork  till  Boston  och  derifrån  1877  till  Andover, 

O.  gifte  sig  1872  med  Charlotta  Sandberg,  som  dog  10  månader  efter  äktenska- 
pet; men  ingick  nytt  äktenskap  i  Boston  1876  med  Anna  L.  Bergman.  O.  har  två 
döttrar;  är  lutheran  och  republikan. 

STREED,  F.  H.,  farmer  å  sek.  36;  eger  120  acres;  född  den  2  Mars  1857  i 
Andover  township.    Frisint  och  sjelfständig,    Postk.  Cambridge. 

SVENSON,  STEN  G.,  farmer  å  sek.  36;  besitter  der  114 acres;  född  den  21 
Juni  1830  vid  Wårdnäs  i  Östergötland ;  utvandrade  1852;  ingick  1861  i  Unions- 
armén och  sårades  svårt  i  högra  armen  i  slaget  vid  Shiloh;  gift  1864  med  Kristina 
C.  Johnson  från  Mörlanda  i  Kalmar  län  och  har  7  barn.  Lutheran  och  republikan. 
Postk.  Cambridge. 

SANDSTEN,  F.  O.,  timmerman;  född  i  Misterhult,  Kalmar  län,  den  9  Febr. 
1844;  utvandrade  1867,  slog  sig  ned  i  Andover,  reste  sedan  och  arbetade  i  andra 
stater,  såsom  Missouri  och  Newyork,  återvände  derpå  till  Sverge,  kom  tillbaka 
efter  en  tid,  uppehöllsig  några  månader  i  Pennsylvanien  och  for  omsider  för  andra 
gången  till  Andover,  der  han  sedan  lefvat  och  verkat.  S.  har  nyligen  fulländat 
byggandet  af  ett  qvarnverk,  som  vittnar  om  mycken  insigt  och  skicklighet  hos 
mästaren.  S.  bor  i  Andover  town  och  eger  der  en  mindre  egendom.  Frisint  och 
republikan. 


326 
STREED,  MELCHER  F.,  farmer  å  sek.  35;  eger  40  acres;  född  i  Juli  1843  i 
Horn  socken,  Östergötland;  kom  med  föräldrarne  till  Andover  1849;  tjenade  tre  år 
i  Unionsarmén  under  inbördeskriget;  gifte  sig  1871  med  Kristina  M.  Nye  från 
Alsheda  i  Småland  och  har  i  äktenskapet  tre  barn.  Lutheran  och  republikan. 
Postk.  Cambridge. 

VIGOUR,  S.  A.,  farmer  å  sek.  33 ;  eger  40  acres  land ;  född  i  Firserum, 
Östergötland;  utvandrade  1858;  gifte  sig  1857  med  Karolina  S.  Nelson  från  Horn  i 
i  Östergötland  och  har  4  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Andover. 

ZACHRISON,  J.  P.,  farmer  å  sek.  18,  der  han  eger  7  acres ;  född  1834  i 
Kalmar;  utvandrade  1859,  då  han  slog  sig  ned  i  Andover;  tjenade  ±%  år  som 
frivillig  i  inbördeskriget  (var  medlem  i  Illinois'  9de  kavalleriregemente) ;  gifte  sig 
1865  med  Elisabeth  Stahl  från  Jönköping  och  har  med  henne  6  barn.  Lutheran 
och  republikan.    Postk.  Andover. 


SVENSKAR  I  CLOVER  TOWNSHIP. 


ANDREEN,  A.  G.,  smed  och  vagnmakare  i  Woodhull ;  född  den  25  Mars  1850 
j  Åsby,  Östergötland ;  utvandrade  1870 ;  arbetade  första  åren  såsom  smed  omkring 
Kirkwood  och  New  Windsor,  började  en  egen  liten  rörelse  i  W.  för  3  år  sedan; 
sysselsätter  nu  4  arbetare  och  använder  ångkraft  vid  plogslipningsarbete.  Gift  den 
34  December  1874  med  Hanna  Jakobson  från  samma  trakt  i  Sverge ;  har  två  barn ; 
är  lutheran  och  republikan. 

FISHER.  JOHN  A.,  juvelerare  och  urmakare  i  Woodhull;  född  den  8  Aug, 
1849  i  Enköping,  men  uppfödd  i  Dalarne;  utvandrade  1870;  har  arbetat  i  Kenosha, 
Wis.,  och  Chicago;  började  egen  affär  i  W.  1877;  gift  med  Hanna  Peterson  från 
Investa  i  Skåne;  har  med  henne  två  barn;  är  frisint  och  demokrat. 

LINDELÖF,  A.,  skomakare  i  Woodhull;  född  den  7  December  1835  i  Gött. 
rick,  Kronobergs  län ;  utvandrade  1871 ;  kom  till  W.  från  Lynn  Centre,  der  han 
arbetade  de  första  4  månaderna ;  gifte  sig  1869  med  Klara  Folke  från  Klerkrike  i 
Östergötland.    Tre  barn;  frisint  och  republikan. 

LAGERGREN,  AUG.,  handlande  i  Woodhull ;  född  den  13  Juni  1846  i  Grenna ; 
utvandrade  1868  och  uppehöll  sig  2  år  i  Attica,  Ind. ;  kom  till  W.  1870  och  blef 
handelsexpedit  hos  J.  D.  Bell  samt  kompanjon  i  firman  Bell,  Derby  &  Lagergren 
1878;  gift  den  13  Februari  1867  med  Sofia  Högländer;  två  barn;  lutheran  och 
republikan. 

ODINE,  MALCOLM,  smed  och  farmer  å  »ek.  2;  eger  der  120  acres;  född  i 
Hylletofta,  Jönköpings  län,  den  14  Mars  1840 ;  utvandrade  1865,  kom  till  Andover 
samma  ar  och  gifte  sig  1866  med  Johanna  C.  Johnson  från  Tofleryd  samma  län. 
Har  5  barn.     Lutheran  och  republikan.    Postk.  Woodhull. 


327 
PETERSON,  JOHN  E.,  farmer,  hyr  land  å  sek.  36;  född  i  Morlunda  socken 
den  10  Januari  1832 ;  utvandrade   1866;    anlände  fattig,   men   är  nu   egare   af  ett 
vackert  bo  m.  m. ;    gift  1857  med  Johanna  Charlotta  Jonsdotter ;    lutheran   och 
independent.     Postk.  Nekoma. 

RUNDSTRÖM,  S.  C,  handlande  i  Woodhull;  född  den  9  Augusti  1847  i 
Hjersås  socken,  Skåne;  utvandrade  1867;  arbetade  som  snickare  3  år  i  Galesburg- 
öppnade  egen  möbelhandel  i  W.  1870  och  har  fortsatt  dermed  oaf  brutet.  Gift  1876 
med  Ida  Wallin,  som  gifvit  honom  2  barn.    Frisint  och  republikan. 

SVANSON,  JOHN  E.,  handelsskräddare  i  Woodhull ;  född  i  Hvena,  Småland, 
den  3  April  1843 ;  lärde  yrket  i  Sverge;  utvandrade  1868 ;    arbetade  först  i   Galva 
och  sedan  6  år  i  Aledo;  kom  till  W.  1875  och  började  egen  rörelse,  som  gått  så  väl 
att  han  nu  är  oberoende ;  gifte  sig  den  26  December  1870  med  Korolina  Johnson 
från  samma  plats  i  Sverge ;  har  i  detta  äktenskap  5  barn ;  är  lutheran  och  rep. 


SVENSKAR  I  OXFORD  TOWNSHIP. 

BLADE,  JOHN  M.,  farmer  å  sek.  16 ;  har  200  acres  der  och  320  i  Phelps  co., 
Nebraska.  B.  föddes  i  Hvena,  Småland,  den  10  November  1836;  utvandrade  1854* 
for  direkt  till  Andover;  köpte  1857  40  acres  i  Lynn  township ;  ingick  i  Illinois' 
112te  infanteriregemente  den  22  Augusti  1862;  sårades  svårt  vid  Richmond  och 
utmönstrades  den  20  Juni  1865 ;  1866  köpte  han  det  land  hvarå  han  nu  bor.  B. 
gifte  sig  med  Maria  Samuelson  från  samma  socken  i  Sverge  den  1  Januari  1858 ; 
äktenskapet  har  välsignats  med  10  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Alpha- 

ENGSTRÖM,  JOHN,  jernvägsarbetare;  bor  i  Alpha;  född  någonstädes  i 
Östergötland  den  3  Februari  1847;  utvandrade  1872  och  har  hela  tiden  sedan  dess 
bott  i  A. ;  gift  1875  med  Maria  Sandberg,  i  hvilket  äktenskap  han  har  ett  barn ;  är 
lutheran  och  republikan. 

FALK,  A.  P.,  farmer  å  sek.  17.  (Se  vidare  i  historikerna  öfver  Oxford  och 
New  Windsor.)  F.  gifte  sig  den  14  Februari  1867  med  Charlotta  M.  Peterson  från 
Sonneberga  socken  i  Småland;  hon  kom  vid  ett  års  ålder  med  föräldrarne  till 
Andover  1848.  Af  äktenskapets  frukt  lefver  blott  en  dotter.  F.  är  lutheran  och 
greenbacker.    Postk.  "Windsor. 

JOHNSON,  J.  W.,  jorbruksarbetare  i  Alpha;  född  den  6  April  1845  i  Rams- 
kulla, Östergötland;  utvandrade  1870;  har  arbetat  i  Andover  3  år,  New  Windsor  4 
år  och  i  Centre  Prairie,  Knox  co.,  2  år.    Frisint  och  independent. 

LINDBERG,  SVEN,  farmer  å  sek.  4,  der  han  eger  160  acres;  född  den  13 
Mars  1805  i  Ockna,  Småland,  men  bodde  i  Wallsjö,  när  han  utvandrade  1852.  Han 
bosatte  sig  s.  å.  hvar  han  nu  bor;  köpte  först  20  acres,  hvilket  område  han  ständigt 
förökat.  Gifte  sig  för  andra  gången  1836  med  Kristina  Magnusdotter;  har  en  son 
efter  det  första  äktenskapet  och  2  döttrar  i  det  andra.  Lutheran  och  republikan. 
Postk.  Opheini. 


328 
NORGREN  C  E-.  apotekare  och.  kryddkramhandlande  i  Alpha;  född  dee  21 
ilars  18-44  i  Sundsvall;  utvandrade  1865  och  uppehöll  sig  de  första  åren  i  Newyork, 
Anderson  i  Delaware,  Chicago,  Paxton,  St.  Louis,  Little  Rock  (Arkansas),  Cape 
Girardeau  (Missouri),  Springfield  (111.),  Moline,  Galesburg  och  kom  slutligen  1869 
till  Alpha,  der  han  vistats  alltsedan,  de  5  senaste  åren  såsom  sin  egen.  År  1870  gifte 
han  sig  med  Kristina  Petterson  från  Bollnäs  i  Helsingland,  som  kom  såsom  späd- 
barn  till  Bishop  Hill  1846.  Han  har  med  henne  3  barn.  Hyser  frisinta  religiösa 
åsigter  och  är  demokrat.    Hustrun  är  baptist. 

STONEBERG,  JOHN,  jernvägsarbetare,  bor  i  Alpha;  född  vid  Våxna bruk  i 
Helsingland  den  30  November  1843 ;  utvandrade  1867 ;  bodde  5  är  å  Bishop  Hill ; 
gifte  sig  1875  med  Anna  Stoneberg  från  Bollnäs,  som  kom  från  Sverge  1871 ;  har  3 
barn;  är  frisint  och  greenbacker. 

SKALLBERG,  SAMUEL,  farmer  å  sek.  6;  eger  500  acres  i  detta  township 
och  960  acres  i  Phelps  co.,Nebr.;  född  den  34  Augusti  1826  i  Skeppstad,  Jönköpings 
län;  utvandrade  1854;  började  sin  bana  i  Oxford  township  1856,  då  han  der  köpte 
70  acres.  Han  och  Sven  Lindberg  voro  de  första  svenska  nybyggarne  i  Oxford,  då 
man  undantager  John  Nord,  hvilken  bosatte  sig  der  1851.  S.  är  gift  med  Elisabeth 
Bredberg  frånHjertlunda  i  Jönköpings  län  och  har  3  söner.  Lutheran  och  repu- 
blikan.   Postk.  New  Windsor. 


SVENSKAR  I  LYNN  TOWNSHIP. 


BARD,  CHARLES  L.,  farmer  å  sek.  4;  född  den  24  Augusti  1844  i  Horn 
socken,  Östergötland ;  utvandrade  1858;  bodde  de  tre  första  åren  i  Andover  och 
flyttade  sedan  till  det  hemman  han  nu  innehar.  Lutheran  och  republikan.  Postk. 
Orion. 

BRODEEN,  ANDREW,  sadelmakare  i  Lynn  Centre;  född  den  9  Maj  1843  i 
Ofvansjö,  Gestrikland;  lärde  sitt  yrke  i  Gefle  och  utvandrade  1867 ;  arbetade  först 
hos  E.  Erickson  i  Altona,  111.;  flyttade  sedan  till  Swedona  och  1871  till  Lynn 
Centre,  hvarest  han  blef  sin  egen.  B.  är  gift  med  Katrina  Hallqvist,  född  den  26 
Juni  1846  i  Ugglebo  och  hit  anländ  1865.  Parets  två  barn  äro :  Beda  Beata,  född 
den  14  Oktober  1874  och  Luther  Leroy,  född  dea  5  Oktober  1878.  Lutheran  och 
republikan. 

BENGSTON,  GUSTAF-.,  farmer  å  sek.  14,  der  han  eger  312  acres;  född  den 
21  November  1837  i  Källringa  socken,  Vestergötland ;  kom  med  fadreen,  Olof  B., 
till  Amerika  1852;  denne  bodde  i  början  å  sek.  10,  men  flyttade  1859  till  sek.  4  och 
1868  till  sek.  15,  samt  for  1875  hem  till  Sverge,  der  han  dog.  En  af  sönerna,  John, 
är  apotekare  i  Rock  Island,  en  annan  bor  i  McPherson  co.,  Nebr.,  och  en  dotter  är 
gift  med  Charles  G.  Peterson  i  Lynn  township.  Gustaf  började  eget  jordbruk  med 
40  acres  1857  och  flyttade  1864  till  det  hemman  han  nu  eger.  B.  har  varit  "town 
supervisor"  en  termin,  "town  clerk"  8  år  och  postmästare  2  år;  gift  1860  med 
Anna  L.  Svanson,  som  gifvit  honom  9  barn.    Lutheran  och  republikan, 


329 

EKDAHL,  O,  A.,  smed  i  Opheim ;  född  den  26  Oktober  1853  vid  Boxholms 
bruk  i  Östergötland ;  utvandrade  1870  och  arbetade  först  2  år  i  Rockford  och  sedan 
i  Chicago;  kom  till  Opheim  1875  och  började  der  en  liten  rörelse,  den  han  genom 
flit  och  kraft  utvecklat  till  en  rätt  betydande  affär ;  han  sysselsätter  äfven  en  ång- 
maskin för  plogslipning.  Hans  hustru  är  Josefina  Carlson  från  Sandhem  i  öster 
götland,  och  han  har  med  henne  2  barn.    Frisint  och  republikan. 

HACKERSON,  JOHN,  expedit  i  Opheim;  född  den  29  Augusti  1842  i  Rin- 

karby,  Kristianstads  län;  kom  med  fadren,  Jöns  Håkanson  till  Amerika  1855  och 
hamnade  i  Moline;  resten  af  familjen  for  till  lowa  1868.  När  kriget  utbröt  ingick 
John  i  kompaniet  "M",  Illinois'  4de  kavalleriregemente,  hvari  han  tj enade  tills 
den  1  Augusti  1862;  uppehöll  sig  sedan  såsom  jordbrukare  2  år  vid  Co rdova  och 
sedan  2  är  vid  Paxton;  tjenstgjorde  ännu  senare  såsom  handelsbiträde  i  sistnämnda 
stad,  der  han  efteråt  dref  egen  rörelse  4  år ;  flyttade  1878  till  Moline  och  året  derpå 
till  Opheim,  der  han  förestår  J.  Samuelsons  handel.  Gift  1866  med  Anna  Olson 
från  samma  ställe  i  Sverge ;  har  6  barn.    Lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  J.  P.,  snickare ;  bor  å  sek.  6  och  har  der  ett  godt  hem  och  16 
acres ;  född  den  12  November  1832  i  Skeppestad,  Jönköpings  län;  gift  1859  med 
Elisabeth  Magnuson;  har  5  barn  i  detta  äktenskap  och  ett  i  ett  föregående. 
Lutheran  och  republikan.    Postk.  Orion. 

JOHNSON,  CHARLES  M.,  farmer  ä  sek.  35;  född  den  23  Nov.  1833  i  Vasarum, 

Kalmar  län ;  utvandrade  frän  Molilla  1852 ;  uppehöll  sig  5  år  i  New  Brunswick, 
N.  T. ;  kom  1860  till  Andover,  der  han  sedan  vistats ;  blef  jordegare  1868 ;  gifte  sig 
1861  med  Kristina  Engström  från  Bergsjö  i  Helsingland ;  har  8  barn.  Lutheran 
och  republikan.    Postk.  Opheim. 

JOHNSON,  STEN  P.,  farmer  å  sek.  12  och  eger  der  633  väl  odlade  acres  med 
förträffliga  åbygnader.  J.  är  född  1832  i  Hvena,  Kalmar  län,  hvarifrån  han  utv. 
1853.  De  2  första  åren  tillbragte  han  med  arbete  för  andra  i  närheten  af  Andover, 
men  köpte  1855  30  acres  å  sek.  33,  Andover  township.  1864  inköptes  första  delen 
af  den  stora  egendom  han  nu  besitter,  och  har  han  der  år  efter  år  genom  arbete  och 
kloka  beräkningar  samlat  de  medel,  genom  hvilka  han  blifvit  en  af  countiets 
största  jordbrukare.  J.  är  gift  sedan  1856  med  Kristina  Peterson  frän  Ocker  socken, 
Jönköpings  län,  hvarifrån  hon  utvandrade  1854.  Fyra  söner  och  en  dotter  äro 
äktenskapets  frukt.    Lutheran  och  republikan. 

LINDAHL,  PETER,  bleckslagare  och  jenkramhandlande  i  Lynn  Centre;född 
den  18  December  1847  i  Långsjö,  Kronobergs  län;  utvandrade  1869;  uppehöll  sig 
först  i  Assington,  N.  Y.,  hvarifrån  han  reste  till  St.  Paul  i  Minnesota  och  derifrån 
till  New  Windsor;  1879  kom  han  till  Lynn  Centre  och  började  egen  rörelse.  Gift 
1877  med  Emma  S.  Nelson  från  Kristdala,  Kalmar  län.    Lutheran  och  republikan. 

LINCOLN,  JOHN  N.,  spanmåls-  och  kreaturshandlande  i  Opheim;  född  den 
18  Juni  1852;  kom  vid  ett  års  ålder  med  föräldrarne  till  Amerika;  började  lifvet  på 
egen  hand  vid  12  års  ålder;  arbetade  4  år  för  Chicago— Burlington — Quincy-banans 
bolag;  har  de  senaste  6  åren  drifvit  affärer  i  kompani  med  sin  broder,  är  derjemte 
agent  för  flera  slags  maskiner,  pianon  och  andra  instrumenter  och  sköter  en 
konstapelssyssla.    Ogift;  frisint  och  republikan 


330 

LARSON,  ERIK,  farmer  å  sek.  23;  eger  der  330  acres;  född  den  18de  Maj 
1845  i  Bergsjö,  Helsingland;  kom  till  Amerika  med  sin  fader  Lars  Olson  Udd, 
moder  och  tre  syskon;  började  för  sig  sjelf  vid  17  års  ålder  och  köpte  vid  18  års 
ålder  80  acres;  gifte  sig  1869  med  Maria  Anderson  från  Grolanda  i  Vestergötland ; 
har  5  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Lynn  Centre. 

LINDSTRÖM,  C.  J.,  land-agent  i  Lynn  Centre;  född  den  22  Oktober  1846  i 
Sannaskede,  Småland,  hvarifrån  han  åtföljde  sin  fader,  Sven  Magnus  Lindström 
till  Amerika  1852 ;  fadren  slog  sig  samma  år  ned  i  närheten  af  Andover  och  dog 
der  den  6  Nov.  1872;  C.  J.,  som  hade  varit  i  föräldrahemmet  tills  1870,  flyttade  då 
till  Lynn  Centre  och  upprättade  egna  affärer,  dem  han  dref  tills  1878,  sedan  hvilket 
år  han  sysselsatt  sig  med  landaffärer  med  sådana,  som  bosatt  sig  i  Kansas,  hvarest 
han  sjelf  ämnar  slå  sig  ned,  nämligen  i  McPherson  co.  Gift  sedan  1872  med  Lovisa 
Carlson  från  Myrlanda  i  Kalmar  län.    Fyra  barn ;  lutheran  och  republikan. 


LINCOLN,  N.  N.,  spanmåls-  och  kreaturshandlande  i  Opheim;  född  den  24 
December  1842  i  Jemshög,  Blekinge;  kom  med  föräldrarne  och  fyra  syskon  till 
Amerika  1853;  tillbringade  då  den  första  tiden  under  Adolf  Andersons  !  .':  i  Knox- 
ville;  fadren,  Nils  Pehrson,  mäste  i  början  arbeta  för  50  cents  om  dage.i,  .i  dåliga 
voro  tiäerna  då.  Han  tog  sig  likväl  fram  och  lefver  än  vid  71  års  ålder  i  Galesburg, 
111.,  men  modren  dog  1869.  Vid  11  års  ålder  måste  sonen  förtjena  sitt  eget  uppe- 
hälle; när  kriget  utbröt  ingick  han  som  frivillig  i  kompaniet  "C"  af  Illinois'  43dje 
infanteriregemente.  Under  fälttåget  ådrog  han  sig  en  svär  sjukdom,  af  hvilken  han 
lidit  mycket  hela  tiden  sedan  dess.  Vid  hemkomsten  från  kriget  öppnade  han  en 
restauration  i  Galesburg;  blef  sedan  expedit  hos  Bengtson,  Nelson  &  Co. ;  gjorde 
derefter  en  resa  till  Sverige  och  inträdde  vid  återkomsten  såsom  klerk  hos  E  F. 
Thomas  i  Galesburg.  1872  ingick  han  i  kompani  med  bröderna  Samuelson  i 
Opheim,  men  har  på  senare  tiden  spekulerat  i  boskap  och  spanmål.  Gift  med 
Karolina  Carlson  från  Hycklinge  i  Östergötland;  har  tre  barn;  är  lutheran  och 
republikan. 

MATTSON,  OLOF,  farmer;  född  den  1  Juni  1855  i  Jemshög,  Blekinge;  utv 
1870  och  hamnade  i  Galesburg,  i  hvars  omnejd  han  arbetade  6  år  till  dess  att  han  i 
fjol  (1879)  hyrde  en  farm  vid  Opheim;  är  gift  med  Maria  S.  Samuelson,  John 
Samuelsons  dotter  och  född  i  Opheim.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Opheim, 

PETERSON,  A.  P.,  farmer  å  sek.  33,  eger  329  acres ;  född  den  3  Februari 
1827  i  Tjerstad,  Östergötland;  utvandrade  1851  och  uppehöll  sig  de  första  åren  här 
i  Rock  Island  och  Moline,  for  sedan  till  Minnesota  och  återvände  1855  samt  tog  80 
acres  der  nu  Opheim  ligger — den  sista  bit  tillgängliga  regeringsland  i  denna  del  af 
landet;  började  jordbruk  1857  och  flyttade  till  sitt  nu  egda  hemman  1858.  P.  är 
gift  med  Johanna  S.  Sköld  sedan  1866.  Dennas  syster  var  hans  första  hustru ;  har 
5  barn  med  andra  hustrun.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Opheim. 

SAMUELSON,  JOHN,  farmer  och  köpman  i  Opheim;  född  den  15  September 
1815  i  Vestra  Eneby,  Östergötland;  gift  i  Oktober  1837  med  Maria  C.  Peterson  från 
Hägerstad,  der  hon  föddes  den  14  Augusti  1820.  1845  flyttade  de  till  Opphem  i 
Fjerstads  socken;  året  derpå  väcktes  tanken  på  Amerika  genom  ett  bref  från  Peter 
Kassel,  men  andra  i  svenska  tidningar  aftrvckta  Amerika-bref  betogo  dem  snart  all 
lust  att  utvandra.     Emellertid  kommo  1848  andra  bref,  som  lödo  bättre,  och  samma 


331 

år  begåfvp  sig  August  Larson,  Gustaf  Johnson  och  Magnus  Kindströn  åstad  till 
Nya  verlden  och  bosatte  sig  vid  Andover.  Med  anledning  af  deras  berättelser  om 
lifvet  härstädes  begåfvo  sig  nu  bröderna  Johan  och  C.  G.  Samuelson  till  Amerika ; 
de  lemnade  Sverge  den  1  Maj  1849  och  ankommo  den  2  Augusti  samma  år  till 
Andover,  efter  att  ha  stått  en  hård  dust  med  koleran  på  vägen  emellan  Buffalo  och 
och  La  Lalle  och  med  den  sorgliga  följd  för  John,  att  4  af  hans  barn  dogo;  det 
enda  öfverlefvande  afled  nyss  före  framkomsten  till  hans  nuvarande  hem.  Makarna 
S.  ha  sedan  dess  välsignats  med  6  andra  barn,  af  hvilka  4  nu  lefva,  alla  i  närheten 
af  föräldrahemmet.    S.  är  lutheran  och  republikan.     Se  vidare  Oppheims  historia- 

SAMUELSON,  C.  J.,  farmer  å  sek.  23  en  half  mil  från  Opheim ;  född  den  3 
Augusti  1823;  kom  till  Amerika  i  sällskap  med  sin  broder,  John  Samuelson;  gifte 
sig  1849  med  Karolina  Peterson  från  Fjerstad  i  Östergötland;  har  med  henne  tre 
lefvande  barn ;  är  lutheran  och  republikan.    (Se  Opheim.) 

SVEDLUND,  PETEE,  spanmålshandlande  i  Opheim ;  född  den  19  Februari 
1845  i  Jemshög,  Blekinge ;  kom  till  Amerika  med  föräldrarne  1854;  de  bodde  i 
Galesburg  tills  1879,  då  de  flyttade  till  Salina  i  Kansas.  Peter  arbetade  i  tegelbruk 
från  sitt  11  till  19  år;  dref  eget  tegelbruk  åren  1864 — 69  i  bolag  med  Charles  Johan; 
gifte  sig  1867  med  Kristina  Carlson  från  Knoxville;  var  1869  medlem  i  en  svensk 
grocery-firma  i  Galesburg;  idkade  jordbruk  åren  1870 — 74;  reste  sistnämnda  år  till 
Sverge;  flyttade  till  Opheim  samma  år  och  blef  kompanjon  med  N.  N.  Lincoln. 
Lutheran  och  republikan. 

WILLIAMS,  M.,  spanmåls  handlande  i  Lynn  Centre ;  född  den  21  September 
1829  vid  Trollhättan ;  utvandrade  1851  och  var  de  7  första  åren  i  Kalifornien ; 
uppehöll  sig  sedan,  efter  resor  i  Missouri,  Iowa  och  Illinois,  18  månader  i  Montana. 
Slutligen  slog  han  sig  ned  i  Lynn  Centre  och  har  de  senaste  8  åren  drifvit 
spanmålsrörelse.    Ogift;  frisint;  independent. 

WESTERLUND,  A.,  tegelslagare  och  farmer  å  sek.  14,  der  han  eger  60  acres ; 
född  den  4  September  1829  i  Bergsjö,  Helsingland;  är  son  till  den  W.,  som  dog 
genom  fallet  från  lasset,  hvarom  vidare  här  nedan ;  tillbragte  första  året  i  Galesburg 
och  reste  sedan  öfver  hela  vestern ;  for  till  Pikes  Peak  1859  och  qvarblef  i  Colorado 
ett  år;  tog  sedan  del  i  den  äfventyrliga  expedition,  som  nämnts  å  sidan  88;  deltog  i 
kriget  såsom  medlem  af  Illinois'  43dje  Volontärregemente  från  den  1  April  1861 
till  den  26  September  1864;  gifte  sig  1865  med  Kristina  Erickson  från  Gnarp  i 
Helsingland ;  har  med  henne  4  barn.  Lutheran  och  republikan-  Postk.  Lynn 
Centre. 

WESTERLUND,  JONAS,  farmer  å  sek.  3;  har  der  884  acres ;  född  den  81 
Mars  1830  i  Hassela,  Helsingland;  kom  med  familjen  till  Amerika  1850;  gifte  sig 
med  Ellen  Nelson  från  Broby  i  Kristianstads  län  1856 ;  flyttade  till  sitt  nuvarande 
hem  1868 ;  har  sex  söner  och  en  dotter ;  är  lutheran  och  republikan. — I  det  sällskap, 
i  hvilket  W.  kom,  voro,  utom  fadren  (modren  dog  på  hafvet)  och  fyra  syskon,  äfven 
A.  Westerlund  och  hans  familj.  En  ganska  sorglig  episod  inträffade  på  sällska- 
pets väg  från  La  Salle  till  Andover.  Vid  öfvergången  af  en  å  nära  Princeton 
hade  den  vårdslöse  irländske  kusken  kört  emot  en  annan  vagn,  med  påföljd  att  A. 
W  :s  åldrige  fader  föll  af  och  slog  sig  så  illa,  att  han  dagen  derpå  afled.  Dessför- 
innan hade  samme  irländare  skuffat  den  gamle  af  lasset  och  derpå  dragit  en  bowie- 


332 
knif  mot  Jonas,  när  denne  remonstrerade  på  kraftig  svenska.  Men  Jonas,  var  ung 
och  stark  och  grep  Pat  om  strupen,  fälde  honom  till  marken  och  förmådde  honom 
att  bedja  om  pardon,  hvarpå  fred  slöts  under  tömmandet  af  en  skål,  bestådd  af  den 
upptuktade  kusken.  Efter  framkomsten  till  Andover  tog  sällskapet  in  i  "Mix 
Place".  Några  dagar  senare  flyttade  familjen  till  sek.  2  i  Lynn  township,  och  3  år 
derefter  köpte  Jonas  och  hans  fader  160  acres  å  samma  sektion.  Gubben  dog  der 
för  några  år  sedan. — Jonas  gjorde  sitt  första  arbete  för  Davenport  nära  Cambridge, 
fick  $1  för  5  dagsverken  och  skattade  sig  lycklig,  när  han  senare  erhöll  $8  i  måna- 
den för  hårdt  grofarbete.  Efteråt  for  han  till  Minnesota  och  genomgick  der 
nvbyggarlifvets  allra  värsta  svårigheter-  Fyra  talrika  familjer  bodde  t.  ex.  i  ett 
litet  kyffe,  der  3  sängar  stodo  i  rad  på  hvarandra.  Efter  6  års  vistelse  i  Minn., 
under  hvilken  tid  han  slog  sig  fram  på  hvarjehanda  sätt,  återvände  han  1859  till 
Illinois  och  började  jordbruk  på  sin  1853  inköpta  farm.  Men  jordbruk  var  ej  det 
bästa  man  kunde  slå  sig  på  i  dessa  tider.  W.  for  t.  ex.  en  gång  till  Rock  Island* 
med  ett  lass  majs.  På  vägen  öfverrumplades  han  af  en  snöstorm  och  måste  söka 
skydd  hos  en  farmare.  För  majsen  fick  han  9  c.  busheln,  och  när  han  betalt  sitt 
logi  och  bropenningar  hade  han  25  c.  öfver  för  sin  majs.  Meningen  hade  varit  att 
i  Rock  Island  köpa  tobak  och  specerier  för  hushållet  Med  de  senare  blef  nu  intet 
af;  tobaksaptiten  var  starkast,  och  ett  25-cents-förråd  af  denna  vara  var  det  enda  W. 
hemförde  såsom  resultat  af  marknadsfärden-. 


SVENSKAR  I  WESTERN  TOWNSHIP. 


ALSTRAND,  JOHN  A.,  handelsexpedit  i  Orion;född  den  13  Juni  1847  i  Mellby, 
Jönköpings  län;  utvandrade  1869;  var  i  handel  i  Andover  de  6  första  åren;  flyttade 
till  Orion  och  etablerade  ett  apotek,  det  han  förestod  3  år ;  är  nu  hos  John  Owen ; 
gift  den  28  Maj  1879  med  Hanna  C.  Bylander  från  Svennerum,  Småland.  Lutheran 
och  republikan. 

DAHLSTEDT,  F.  O.,  målare  i  Orion;  född  den  16  Februari  1853  i  Järda,  Små- 
land;  utvandrade  1868 ;  arbetade  i  Andovertrakten  de  2  första  åren,  derpå  2  i  Rock- 
ford och  sedan  4  år  i  Boston,  hvarest  han  lärde  sitt  yrke ;  är  nu  medlem  i  firman 
Dahlstedt  &  Bowen.    Lutheran  och  independent. 

DANIELSON,  D.  A.,  urmakare  och  juvelerare  i  Orion;  föddes  den  10  De. 
cember  1838  i  Tveta,  Kalmar  län;  utvandrade  1863;  arbetade  först  i  Galesburg  och 
sedan  några  år  i  Andöver  såsom  vagnmakare;  återvände  slutligen  till  sitt  i  Sverge 
lärda  yrke,  urmakeriet,  och  etablerade  sig  den  25  April  1879  i  Orion.  D.  är  ogift, 
har  eget  hus;  är  lutheran  och  independent. 

ERICKSON,  N.  G.,  jernvägsarbetare;  född  den  22  Maj  1840  i  Alsheda,  Små- 
land ;  utvandrade  1863 ;  har  sedan  ankomsten  arbetat  i  Andovertrakten,  men  de 
senare  åren  uppehållit  sig  i  och  omkring  Orion  samt  under  tiden  förvärfvat  sig 
eget  hem  och  flera  hustomter.  Gift  med  Johanna  Johnson  från  Rosdahla  glasbruk 
i  Småland  och  har  med  henne  6  barn.    Lutheran  och  republikan. 


333 

GABRlELSON,  E.,  köpman  och  bankir  i  Orion;  född  den  18  Februari  1849; 
kom  till  Amerika  med  föräldrarne  1853 ;  sysselsatte  sig  med  kreaturshandel  fem  år 
innan  han  kom  till  O.  1874,  då  han  öppnade  handelsaffären,  med  hvilken  han  1879 
förenade  bankrörelse ;  gift  1874  med  Josephina  Hofflund,  som  är  f.  i  Rock  Island ; 
har  3  barn;  är  frisint  och  independent. 

GRANDIN,  P.  A.,  vagnmakare  i  Orion,  född  den  22  Maj  1836  i  Högsby,  Små- 
land ;  utvandrade  1864 ;  arbetade  först  i  Rapid  City  ett  hälft  år  och  sedan  7  är  i  Rock 
Island;  drifver  nu  en  egen  lönande  rörelse  härstädes;  är  gift  sedan  1870  med 
Augusta  Holmqvist  från  Karlshamn  och  har  3  barn.    Frisint  och  greenbacker. 

HALLBERG,  C.  J.,  snickare  och  timmerman  i  Orion;  född  den  12  Februari 
1840  i  Kisa,  Östergötland;  utvandrade  1867  och  bosatte  sig  genast  i  Orion,  der  han 
allt  sedan  lefvat  och  verkat.  Hans  första  hustru  var  Kristina  Ekstedt,  som  dog 
1873,  hans  närvarande  är  Amalia  Runbom,  från  Kisa,  som  kom  till  Princeton'68.  H. 
har  3  lefvande  barn;  tillhör  lutherska  kyrkan  och  är  greenbacksman. 

HOLM,  JOHN,  farmare  å  sek.  25;  född  den  14  Februari  1841  i  Tjärstad,  Öster- 
göthland ;  utvandrade  1869  och  begaf  sig  till  Galesburg  samt  derifrån  till  Osco,  der 
han  arbetade  för  Sam.  Peterson  ett  år  och  arrenderade  land  3  år,  flyttade  sedan  till 
Western,  der  han  förskaffat  sig  eget  land  och  gift  sig  med  Charlotta  Anderson  från 
Sund  Socken  i  Östergöthland,  hvarifrån  hon  som  barn  utvandrade  med  föräldrarne 
1852.    Paret  har  ett  barn.    Lutheran  och  republikan.   Postkontor  Orion. 

HOFFLUND,  ALEXANDER,  farmare  å  sek.  35;  född  den  28  Augusti  1847  i 
Djursdala,  Kalmar  län;  utvandrade  med  familjen  1849;  fadren  bosatte  sig  då  vid 
Andover,  hvarifrån  han  kort  derpå  flyttade  till  "Western  township,  hvarest  han  1853 
köpt  80  acres,  å  hvilka  de  gamle  nu  bo.  Alexander  började  eget  jordbruk  1872. 
Under  kriget  tjenade  han  i  Illinois  43dje  Voluntär-regemente ;  är  metodist  och  re- 
publikan.   Postkontor  Orion. 

HULTMARK,  C.E.,  barberare  i  Orion;  född  den  7  Maj  1848  i  Högsby,  Kalmar 
län;  utvandrade  1869;  har  sedan  varit  hemma  i  Sverge  och  har  uppehållit  sig  i 
Galesburg,  Woodhull  samt  andra  platser  innan  han  kom  till  Orion  1875.  Ogitt, 
frisint,  greenbacker. 

JOHNSON,  JOHN  M.,  farmare  å  sek.  35:  född  den  7  Mars  1846  i  Kisa.  Hans 
fader  utvandrade  1853  till  Andover,  hvarest  familjen  logerade  hos  John  A.  Larson 
några  dagar.  Den  slog  sig  sedan  mer  i  närheten  af  Barnhemmet  och  flyttade  1867 
in  till  Western  township,  der  den  nu  eger  160  acres,  dem  John  sköter.  Lutheran 
och  repnblikan.    Postk.  Orion 

JOHNSON,  HENRY,  mjölnare  (se  sidan  90);  gift  den  1  Maj  1858  med  Catrina 
Olson  från  Bergsjö,  Helsingland ;  har  3  barn.    Frisint  och  independent. 

JOHNSON,  J.  M.,  född  den  13  Augusti  1829  i  Södra  Wi ;  är  broder  till  Henry 
Johnson  och  nu  sysselsatt  i  dennes  qvarn;  utvandrade  1848,  var  i  Michigan  åren 
1863 — 70;  har  sedan  färdats  omkring  litet  hvarstädes,  men  uppehållit  sig  de  senaste 
5  åren  i  Orion,  der  han  eger  ett  godt  eget  hem ;  gift  1873  med  Louisa  Anderson,  N. 
J.  Andersons  enka.    Lutheran  och  republikan. 


334 
JOHNSON,  AUG.  E.,  född  den  20  Maj  1860  i  Djursdala,  Småland;  korn  med 
sin  fader  till  Amerika  1869  och  har  sedan  dess  sysselsatt  sig  med  farmarbete.  Lu- 
theran.   Postk.  Orion. 

KILLSTRÖM,  DANIEL,  farmer  å  sek.  17 :  han  har  der  70  acres ;  född  i  Aspe- 
boda,  Dalarna,  1835 ;  utvandrade  1850  med  det  sällskap,  som  beskrifvits  å  sidorna 
37  och  38 ;  1854  tröttnade  han  på  kolonilifVet ;  begaf  sig  kort  derpå  till  Livingston 
co.  för  att  upplöja  ett  stycke  prärie;  återvände  till  Henry  1863  och  gifte  sig  med  sin 
aflidne  broder  Hans'  enka,  Kristina,  född  Hellbom  i  Alfta,  en  af  de  förste  koloni- 
sterna; 18C8  köpte  han  den  farm,  han  nu  bebor ;  de  båda  makarne  hafva  sina  3 
barn ;  tillhöra  intet  samfund.    K.  är  greenbacksman.  Postk.  Orion. 

HILLSTRÖM,  GUSTAF,  bor  i  Orion,  född  d.  10  Aug.  1825  i  Aspeboda,  Da- 
larna; lärde  garfvareyrket  hos  Westling  i  Falun;  utvandrade  1846  och  tillhörde  det 
kolonisällskap,  som  färdades  i  midvintern  till  fots  och  i  omnibus  från  New  York 
till  Bishop  Hill;  förestod  Bishop  Hills  garfveri  från  1846  till  1860,  under  hvilken 
tid  han  beredde  3000  hudar  och  5000  kalfskinn;  för  hvilket  han  icke  erhöll 
mer  en  $110,  när  han  utgick  ur  kolonien  efter  sin  trettonåriga  verksamhet.  Han 
har  sedan  såsom  garfvare  i  Moline  betryggat  sin  framtid,  och  flyttade  1875  till  Orion, 
der  han  nu  lefver  i  lugnet,  understundom  sysselsättande  sig  med  att  sköta  en  liten 
stickmaskin.  K.  gifte  sig  1848  med  Anna  Stina  Ogren  från  Nora;  hon  är  född  1826 
och  utvandrade  1846.  K.  är  en  nitisk  kristen,  men  tillhör  intet  samfund.  Sjelf- 
ständig  i  politik. 

LINDBLAD,  J.  M.,  farmer  å  sek.  16;  född  den  18  Augusti  1841  i  Medelby 
socken,  Småland;  utvandrade  1867,  uppehöll  sig  en  kort  tid  i  Altona,  sedan  9  år  i 
Andover,  men  har  de  senare  5  åren  arrenderat  land  i  detta  township.  Gift  1868 
med  Charlotta  Carlson  från  Askeryd,  som  gifvit  honom  1  son  och  4  döttrar.  Lu- 
theran och  republikan.    Postkontor  Orion. 

NELSON,  JOHN,  skomakare  i  Orion ;  född  den  14  Juli  1834  i  Stafnäs,  Werm- 
land :  utvandrade  1868 ;  uppehöll  sig  de  första  9  åren  i  Paxton  och  Rock  Island 
samt  annorstädes  kom  till  Orion  1877  och  började  då  egen  rörelse;  gift  1869  med 
Sofia  Anderson  från  Långland  i  Wermland,  som  dog  1879.  Lutheran  och  republi- 
kan. 

PETERSON,  P.  A.,  farmer  å  sek.  26;  eger  der  160  acres;  född  den  30  Decem- 
ber 1844;  kom  till  Amerika  med  sin  fader  C.  J.  Peterson  1849;  uppehöll  sig  3  år  i 
Warren  co.,  Pa.;  kom  till  Western  township  1852,  började  för  sig  sjelf  1866;  är  ogift, 
lutheran  och  republikan.    Postkontor  Orion. 

PETERSON,  P.  A.,  farmer,  född  den  18  November  1847  i  Frödinge,  Kalmar 
län,  hvarifrån  han  utvandrade  1868;  uppehöll  sig  de  två  första  åren  i  Andover,  flyt- 
tade sedan  till  Clover  township  och  senare  till  Orion,  hvarest  han  nu  arrenderar  en 
farm  af  John  Buras.  Gift  sedan  1877  med  Helena  Johnson  från  Djursdala,  hvar- 
ifrån hon  utvandrade  1869.    Ett  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postk  Orion. 

SUNDELL,  CHARLES,  jordbruksarbetare,  född  den  3  Oktober  1850  i  Sunn 
socken,  östergöthland ;  utvandrade  1872;  föräldrarne,  hvilka  ankomno  1875,  bo  i 
Svedona.  S.  är  ogift  och  methodist  samt  republikan;  har  80  acres  land  i  Adams 
co.,  Iowa.     Postkontor  Orion. 


å35 

SUNDELL,  G.  A.,  född  i  Sunn,  Östergöthland,  den  23  januari  1856;  utvandra- 
de 1875,  sedan  livilken  tid  lian  arbetat  å  farmar.     Ogift.     Postkontor  Svedona. 

STENHOLM,  JOHN,  E.,  farmer  å  sek  22;  eger  160  acres;  född  den  20  Decem- 
ber 1816  i  Södra  Wi;  utvandrade  1850;  köpte  s.  å.  40  acres  å  sektion  16;  var  derför 
en  af  townshipets  förste  svenska  landegare;  angreps  af  koleran  tre  särskilda  gånger 
när  den  gick  vid  tiden  för  hans  ankomst;  köpte  sin  närvarande  farm  1870;  gifte 
sig  med  Karolina  Holmström  från  Ramskulla  1836.  Methodist  och  republikan. 
Postk.  Orion. 

SMITH,  JOHN  S.,  handelsexpedit  i  Orion ;  född  den  5  Januari  1851  i  Hvena, 
Kalmar  län;  utvandrade  1870,  uppehöll  sig  2  år  i  Jamestown,  N.  Y.,  och  sedan  en 
tid  i  Tidioute.  Pa.;  for  derefter  ut  till  Iowa  för  att  sköta  ett  tegelbruk  som  skulle 
påbörjas  af  ett  i  Jamestown  bildadt  bolag,  men  dermed  blef  intet  af,  hvadan  han  be- 
gaf  sig  till  Moline  och  konditionerade  5  år  hos  E.  A.  Peterson  samt  senare  ett  nr 
såsom  expeditör  i  tidningen  "Skandias"  kontor;  kom  till  Orion  i  Maj  1879;  gifte  sig 
1875  med  Mathilda  Johnson  från  ödeshög  i  Westergöthland  och  har  i  äktenskapet 
en  son  och  en  dotter.    Frisint  och  republikan. 

SAMUELSON,  JOHN,  farmer  å  sektion  25;  född  den  5  December  1835  (se  si- 
dan 88) ;  gift  den  31  Maj  1867  med  Mary  Larson  från  Djursdala  i  Kalmar  län,  hvar- 
ifrån  hon  kom  till  Amerika  1866.  Parit  har  3  söner:  John  "Warren,  Arthur  Her- 
man och  Edvard.    Meth.  och  republikan.    Postk.  Orion. 

SVENSON,  JOHAN  VICTOR,  farmer  å  sek.  86;  eger  320  acres ;  född  den  6 
September  1835  i  Hycklinge,  Östergöthland ;  utvandrade  1853  med  fadren  Johan 
Svenson,  som  bosatte  sig  i  Andover.  Sonen  började  med  att  arrendera  land  i  Lynn 
township,  men  köpte  1865  det  hemman  han  nu  innehar.  Gift  sedan  1863  med  Anna 
M.  Peterson,  som  ankom  till  landet  1849.  Paret  har  5  söner  och  2  döttrar.  Luth. 
och  greenbacksman.    Postk.  Orion. 

SAMUELSON,  A.  P.,  farmer  å  sek.  24;  född  den  6  November  1826  i  Döder- 
hult,  Småland,  hvarefrån  han  utvandrade  1854  och  bosatte  sig  genast  i  Andover; 
köpte  1857  20  acres  oeh  har  sedan  dess  efter  hand  genom  nya  köp  utvidgat  egorna, 
som  nu  bestå  af  280  acres  hvarä  utmärkta  förbättringar  äro  gjorda.  Gift  1852  med 
Johanna  Jönsdotter  från  Hvena,  Kalmar  län;  har  3  söner  och  3  döttrar.  Lutheran 
och  republikan.    Postkontor  Osco. 

SVANSON,  G.  W.,  farmer  å  sek.  13;  eger  80  acres ;  född  i  Mercer  co.,  111., 
den  27  Oktober  1855;  flyttade  med  föräldrarne  till  Osco  1862;  hans  fader,  Nils  Sven- 
son, afled  den  12  Mars  1880,  men  modren  lefver,  bosatt  å  sek.  19,  hvarest  hon  har  en 
farm  om  110  acres.  G.  W.  Svanson  har  varit  gift  med  Anna  S.  Olson  från  Tidersrum 
i  Östergöthland  sedan  den  15  Februari  187y.  Lutheran  och  republikan.  Postk. 
Osco. 

SAMUELSON,  C.  M.,  farmer  å  sek.  35;  eger  400  acres ;  född  den  26  November 
1826  i  Eneby,  Linköping  län ;  utvandrade  1851  sedan  hvilket  år  han  bott  i  Andover 
och  Galesburg,  men  den  aldra  största  tiden  å  sitt  nu  egda  hemman.  S.  gifte  sig 
1856  men  Johanna  M.  Svenson  från  Hycklinge  i  östergöthland.  Hon  utvandrade 
1852.  Sju  barn  ha  sprunget  från  detta  äktenskap.  S.  är  Lutheran  och  republikan. 
Postk.  Orion. 


336 
WESTERLUND,  PETER,  farmer  å  sek  25,  och  eger  der  320  acres  samt  till- 
sammans med  sina  bröder  120  acres  skogsland  s  Boone  co.,  Iowa.  W.  föddes  den 
10  Augusti  1839  i  Hassela,  Helsingland,  utvandrade  1850,  bodde  föret  i  Andover  och 
for  1857  derifrån  till  Pikes  Peak  i  Colorado ;  följde  under  vistelsen  der  Plattefloden 
till  dess  källa  i  hopp  om  att  göra  guldfynd,  men  fann  intet  sådant,  utan  återvände 
tomhändt  till  Pikes  Peak  och  begaf  sig  der  ut  på  den  äfventyrliga  expedition  vi 
omtalat  på  sidan  89.  Gift  1863  med  Eleonora  C.  S.  Hultman  från  Skeppsstad  i  Små- 
land, hvarifrån  hon  utvandrade  1861.  Sex  barn.  Lutheran  och  republikan. 
Postkontor  Orion. 


SVENSKAR  I  OSCO  TOWNSHIP. 

ANDERSON,  ANDERS  MALCOLM,  fauner  å  sek.  30;  eger  160  acres;  född 
den  5  Augusti  1823  i  Ljunga,  Småland  och  utvandrade  derifrån  1852,  hvilketårhan 
äfven  bosatte  sig  i  Andover,  men  har  senare  vistats  å  andra  platser,  såsom  Altona 
och  Swedona,  der  han  uppehöll  sig  9  år.  Köpte  1864  den  farm  han  nu  odlar ;  gifte 
sig  i  September  1852  med  Johanna  Israelsdotter  från  samma  ort  i  Sverge ;  är 
lutheran  och  republikan.    Postk.  Osco. 

DAHLBERG,  KARL  J.  A.,  farmer  å  sek.  19,  hvarest  han  arrenderar  160 
acres;  född  den  11  Juni  1842  i  Kristdala,  Småland;  utvandrade  1867  och  hade  1857 
gift  sig  med  Maria  G.  Carlson  från  samma  socken ;  har  ett  barn;  är  lutheran  och 
republikan.    Postk.  Osco. 

ELM,  JOHN  (son  till  Holland  Elm),  farmer  å  sek.  18;  eger  181  acres;  är  född 
den  15  April  1836  i  Gammelskil,  Östergötland ;  utvandrade  1846  och  var  närmare 
10  veckor  på  hafvet ;  anlände  till  Andover  1848  och  erhöll  endast  2  dollars  och 
12%  cents  för  det  första  årets  arbete;  började  1855  jordbruk  för  sig  sjelf  och  blef 
vid  17  års  ålder  landegare  genom  att  förskaffa  sig  regeringsland  å  sek.  33  i  Andover 
township ;  slog  sig  ned  å  sitt  närvarande  hemman  1869 ;  gift  sedan  1859  med  Maria 
Hofflund  från  Djursdala,  hvarifrån  hon  utvandrade  1850.  Paret  eger  sex  söner  och 
två  döttrar ;  tillhör  methodistkyrkan  och  greenbackspartiet.    Postk.  Osco. 

EKSTRAND,  JOHN  H.,  methodistpredikant;  föddes  den  24  December  1828 
i  Göteborg;  reste  ifrån  Sverge  1851  och  uppehöll  sig  först  en  tid  i  England,  hvar- 
ifrån han  begaf  sig  till  Egypten  för  att  beskåda  pyramiderna;  blef  uuder  vistelsen 
i  Alexandria  mycket  sjuk,  men  tillfrisknade  och  styrde  då  kosan  till  Amerika; 
anlände  till  Newyork  1854,  fortsatte  till  Milwaukee,  gick  der  en  tid  i  skola  och 
kom  till  Chicago  1856 ;  satte  sig  senare  ned  i  Beaver,  Iroquois  co.,  hvarest  han 
ännu  eger  en  farm;  ingick  den  20  September  1861  i  statens  51sta  infanteriregemente, 
blef  genast  sergeant  och  efter  striden  vid  Mission  Ridge  befordrad  till  andre 
löjtnant  i  förenta  Staternas  13de  reguliera  regemente;  förlorade  i  slaget  vid 
Franklin  sitt  ena  ben  och  tog  afsked  efter  att  med  heder  och  utmärkelse  hafva 
tjenat3år  och  3  månader;  blef  predikant  i  methodistkyrkan  1866  och  har  sedan 
dess  haft  vård  om  församlingarne  i  Leland  3  år,  Victoria  3  år,  Beaver  4  år  och 
Andover  3  år. 


337 

LARSON,  A.  G.,  farmer  å  sek.  28,  eger  280  acres  land;  född  den  25  Juli  1837 
i  Oppeby,  Östergötland ;  utvandrade  1860,  arbetade  de  första  åren  för  sin  broder 
John  A.  Larson  och  köpte  under  tiden  80  acres  å  samma  sektion,  der  han  nu  bor, 
och  flyttade  flit  1871.  Gift  den  1  November  1866  med  Mathilda  L.  Hawkinson  och 
har  med  henne  5  söner  och  en  dotter.  L.  är  trustee  i  Andovers  lutherska  försam- 
ling; republikan.     Postk.  Osco. 

LINDQVIST,  CHARLES,  farmer  å  sek.   19;   eger  120  acres  land;   född  i 

Medelby  socken,  Småland,  den  5  November  1833;  utvandrade  1859;  arbetade  i 
Andover  tills  1861;  ingick  då  som  frivillig  i  Illinois'  42dra  regemente  och  tjenade 
tills  den  10  Augusti  1865 ;  deltog  i  bataljerna  vid  Island,  Corinth,  Nashville, 
Murfreesboro,  Mission  Ridge,  Resacka  och  17  andra  träffningar;  sårades  4  gånger. 
Gift  1866  med  Maria  S.  Johnson,  som  dog  1873 ;  omgift  1874  med  Josefina  C. 
Francis,  som  dog  1877 ;  fick  i  första  giftet  två  söner  och  i  det  senare  två  döttrar. 
L.  är  diakon  i  Andovers  lutherska  församling,  "township  collector"  och  framstående 
politikus  inom  det  republikanska  partiet.    Postk.  Osco. 

MAGNUSON,,  C.  A.,  farmer  å  sek.  32  och  eger  der  80  acres;  född  den  3 
Februari  1852  i  Göteborg ;  kom  till  Amerika  med  föräldrarne  1859  och  vistades  hos 
dem  i  Mercer  co.  några  år ;  flyttade  till  Western  co.  och  köpte  der  å  sek.  13  80 
acres,  men  sålde  denna  egendom  någon  tid  derefter  för  att  köpa  den,  som  han  nu 
besitter.  Gift  1879  med  Kristina  J.  Svanson,  född  1859  i  Swedona.  Ett  barn ; 
lutheran  och  republikan. 

PETERSON,  SAMUEL,  farmer  å  sek.  16;  född  den  23  Januari  1836  i  Tjärs- 
stad,  Östergötland,  hvarifrån  han  följde  sin  fader  Peter  Samuelson  till  Amerika 
1857 ;  de  slogo  sig  samma  år  ned  i  Webster  county,  Iowa,  hvarest  fadren  tog  80 
acres  "homestead"-land  (se  sid.  81).  Gift  1865  med  Anna  M.  Magnuson  från  Vestra 
Eneby  i  Östergötland.  Hon  har  varit  i  landet  sedan  1862  och  gifvit  honom  3  söner 
och  3  döttrar.    Frisint  och  republikan.    Postk.  Osco. 

WESTERLUND,  ERIK,  farmer  å  sek.  28;  eger  der  200  acres  land ;  född  i 
Hassela,  Helsingland,  den  16  Juni  1836 ;  utvandrade  1850  och  arbetade  de  8  första 
åren  som  jordbrukare  för  andra.  W.  egnar  sig  nu  särskildt  åt  kreatursafvel,  i 
synnerhet  svin,  hvilka  under  hans  vård  vid  15  månaders  ålder  uppnått  400  skål. 
punds  vigt. — W.  Sr  gift  med  Kristina  Anderson  från  Hille,  Gestrikland,  som  kom 
till  Amerika  med  föräldrarne  1849.  Sex  barn.  Lutheran  och  republikan.  Postk. 
Osco. 


SVENSKAR  I  CAMBRIDGE  TOWNSHIP. 

BROBERG,  SVAN  J.,  cigarrmakare,  född  den  2  Juni  1843  i  Långaqveda, 
Småland  och  har  arbetat  i  yrket  sedan  sitt  9de  år;  utvandrade  1868;  uppehöll  sig 
2%  år  i  Swedona  och  vidare  en  tid  i  New  Windsor  och  Moline,  men  har  varit  i  C. 
sedan  1872,  sysselsatt  med  tillverkning  af  cigarrer,  som  vunnit  rykte  om  sig  såsom 
de  bästa  på  orten.  Gift  med  Lovisa  Sand  från  Ramqvilla  i  Småland  och  har  med 
henne  7  barn.  Frisint  och  republikan. 
XXII 


338 

BURMAN,  KRISTIAN,  skomakare  i  Cambridge ;  född  den  1  Februari  1845  i 
V  estra  Ryd,  Östergötland ;  utvandrade  1870  och  har  varit  i  Cambridge  sedan  1874, 
sedan  hvilket  år  han  der  varit  sin  egen  och  under  tiden  förvärfvat  eget  hem  m.  m. 
Gift  sedan  1876  med  Eva  Dolk  från  Slätthög  i  Småland.  Han  har  två  barn ;  är 
lutheran  och  republikan. 

BERGLAND,  C.  A.,  hus-  och  fresco-målare  i  Cambridge;  född  den  19  April 
1835  i  Stockholm,  der  han  lärde  sitt  yrke  och  af  handtverksföreningen  erhöll 
medalj  för  ovanlig  skicklighet  i  konsten;  utvandrade  1865  och  arbetade  11%  år  i 
Chicago,  for  sedan  till  Missouri  och  anlände  den  7  April  1877  till  C.  Hustrun  är 
Fredrika  Lundgren  från  Norrköping.    Frisint  och  republikan. 

CHILBERG,  S.  J.,  handelsexpedit  i  Cambridge;  född  den  6  Oktober  1843  i 
Kisa;  ankom  till  Amerika  med  föräldrarne  1849  och  blef  boende  hos  dem  i  Swe- 
dona  tills  i  September  1861,  då  han  ingick  i  Illinois'  43dje  infanteriregemente  för 
att  tjena  tills  den  30  Nov.  1865,  dä  han  hemkom  såsom  sergeant  och  med  bruten 
helsa,  hvarför  han  företog  en  resa  ut  till  vestern.  I  Cambridge  bosatte  han  sig 
1873 ;  gift  med  Maggie  Lafferty,  af  amerikansk  börd ;  har  2  barn ;  är  frisint  och 
republikan. 

HAMILTON,  O.  S.,  restauratör  i  Cambridge;  född  i  Andrarum,  Skåne,  den 
2  September  1844;  utvandrade  1868  och  har,  med  undantag  af  några  månader 
tillbragta  i  Galesburg,  varit  hela  tiden  i  C.  Gifte  sig  den  15  Oktober  1869  med 
Sallie  J.  Rishel,  född  i  Pennsylvanien  och  har  i  äktenskapet  två  söner  och  två 
döttrar;  har  eget  hem;  tillhör  kongregationalkyrkan  och  det  republikanska  partiet. 

LAGERLÖF,  FRANK,  sadelmakare  i  Cambridge;  född  den  4  Oktober  1847  i 
Vestra  Tolfstad,  Östergötland ;  utvandrade  1863,  kom  till  Andover  1864,  ingick  s.  å. 
i  Illinois' 57de  infanteriregemente  och  tj enade  till  krigets  slut;  bosatte  sig  1870  i 
C.  och  blef  sin  egen  1873 ;  gifte  sig  samma  år  med  Mathilda  Larson  från  Hultsfred  i 
Småland  och  har  två  barn.    Frisint  och  republikan. 

LARSON,  LARS  A.,  handelsexpedit  i  Cambridge ;  född  den  14  Juni  1848  i 
Bjurkärn,  Nerike;  utvandrade  1864;  bodde  i  Galesburg  tills  1874.  Under  dessa  tio 
år  arbetade  han  först  som  snickare,  gick  sedan  3  år  i  skola,  anstäldes  derefter  i 
"Farmers'  &  Merchants'  Bank"  och  senare  som  expedit  hos  J.  B.  Colton;  flyttade 
sedan  till  Alpha  och  upprättade  en  handelsrörelse,  blef  postmästare  och  valdes  till 
"town  clerk".  Till  Cambridge  flyttade  han  för  omkring  3  år  sedan  och  biträder  nu 
A.  Wickström  i  dennes  handel.  Gift  med  Mary  E.  Schonning  från  Hannebo  i 
Helsingland  och  har  ett  barn.    Missionsvän  och  republikan. 

MUNSON,  B.  P.,  handelsexpedit;  född  den  4  Februari  1848  i  Ysby,  Halland; 
utvandrade  1853  med  fadren  Peter  Månson ;  de  första  6  åren  tillbragte  unge  M.  i 
Moline  och  de  påföljande  3  i  Geneseo.  Den  5  Januari  1864  ingick  han  i  Illinois' 
9de  kavalleriregemente  och  stod  i  tjensten  tills  den  31  Oktober  1865.  Han  hade 
under  kriget  stigit  till  sergeant.  De  två  första  åren  efter  kriget  arbetade  han  i 
jordbruk  och  har  för  öfrigt  varit  expedit.  I  C,  der  han  bott  10  är  har  han  innehaft 
uppbördsmanssysslan  en  termin  och  varit  clerk  en  annan.  Gft  sedan  den  24 
Oktober  1879  med  Emelie  Anderson,  född  i  Galesburg.     Frisint  och  republikan. 


339 

NORBERG,  PETER,  farmer  å  sek.  35;  född  den  6  Aug.  1852  i  Nora;  utvan- 
drade 1872  och  gifte  sig  den  4  September  1875  med  Johanna  M.  Viberg  från  Bishop 
Hill,  der  hon  föddes  den  29  December  1860 ;  har  två  barn.  Methodist  och  inde- 
pendent.    Postk.  Bishop  Hill. 

OLSON,  A.  G.,  möbelhandlande  i  Cambridge;  född  den  31  Oktober  1839  i 
östraby  socken,  Skåne ;  utvandrade  1870 ;  stannade  2J^  år  i  Boston  och  arbetade 
derefter  i  Ishpeming  (Michigan),  Chicago  och  Galesburg;  fortsatte  som  husbyggare 
i  "Wataga,  der  han  verkade  3  år,  vidare  som  möbelhandlande  i  Altona  och  slul  ligen 
såsom  sådan  i  C,  der  han  varit  sedan  Juni  1878.  Gift  1879  med  Kristina  Molin 
frän  Ugglebo.     Lutheran  och  republikan. 

RUNDSTRÖM,  J.  C,  möbelhandlande;  född  den  1  November  1841  i  Hjersås, 
Skåne ;  utvandrade  1865  och  arbetade  de  10  första  åren  i  Galesburgs  kupé-verkstad 
inlät  sig  dernäst  i  egna  möbelaffärer  i  Abingdon,  men  flyttade  efter  1%  års  förlopp 
till  Cambridge.  Hans  första  hustru,  Gustafva  Lindberg,  dog  1868;  hans  närvarande 
maka  är  Emilia  Anderson,  född  i  Galesburg.    Har  4  barn.    Baptist  och  republikan. 

SAND,  F.  A.,  handelsskräddare  i  Cambridge;  född  den  1  April  1852  i  Al  s- 
heda,  Småland ;  lärde  yrket  i  Sverge  och  utvandrade  1870 ;  bodde  i  trakten  af 
Geneseo  de  första  5  åren  och  flyttade  till  C,  hvarest  han  haft  egen  rörelse  3  sär- 
skilda gånger.  Hans  närvarande  affär  börjades  i  December  1879.  Gift  med  Klara 
S.  Johnson  från  Vestra  Ryd  och  har  en  son.    Lutheran  och  republikan. 

SVANSON,  SVAN  E,,  advokat  i  Cambridge;  föddes  den  20  April  1855  i 
Hvena,  Småland,  och  medföljde  vid  10  års  ålder  sin  fader,  Erik  Svenson,  till 
Amerika.  Den  senare  dog  1872  i  Andover,  der  han  vid  ankomsten  nedsatte  sig 
som  jordbrukare.  Den  unge  S.  började  sin  bana  vid  14  års  ålder  såsom  handels- 
biträde, tog  senare  en  2  års  skolkurs  i  Cambridge.  Derefter  for  han  till  Chicago 
och  fick  anställning  som  kassör  i  ett  större  handelshus.  Under  tiden  vaknade  hos 
hos  honom  lusten  att  blifva  advokat;  han  studerade  derför  juridik  i  3  år  och  tog 
den  17,  Juni  1879  den  examen,  som  berättigar  honom  att  som  "attorney"  uppträda 
inför  statens  domstolar.  S.  har  ett  dyrbart  bibliotek ;  är  gift  med  ett  amerikanskt 
fruntimmer ;  hyser  frisinta  religiösa  tänkesätt  och  är  republikan. 

WALLIN,  P.  E.,  köpman;  född  den  7  Januari  1850  i  Nora,  Upland;  utvan- 
drade 1868  och  nedsatte  sig  vid  ankomsten  till  Amerika  i  Altona,  der  han  i  början 
arbetade  som  handelebiträde  och  sedan,  i  Andover,  såsom  jordbrukare;  återvände 
senare  till  handelsyrket  och  blef  1876  för  andra  gången  landtman.  1879  flyttade 
han  till  Cambridge  och  vardt  medlem  i  handelsfirman  Mascall,  Dimmick  & 
Wallin.  Han  gifte  sig  1874  med  Jane  Mascall  (amerikanska)  och  har  ett  barn. 
Prisint  och  independent. 

WICKSTRÖM,  A.,  köpman  i  Cambridge;  född  den  30  Maj  1848  i  Enviken, 
Dalarne;  utvandrade  1868  och  har  sedan  ankomsten  arbetat  såsom  skomakare  i 
Chicago,  Burlington,  Boone  och  Keokuk  (Iowa)  samt  Galesburg,  hvarest  han  och 
en  landsman  vid  namn  Olof  Johnson  drefvo  egen  rörelse  tills  1877,  då  W.  flyttade 
till  O,  hvarest  han  lyckats  uppdrifva  en  betydande  affär  med  skodon  och  speceri- 
varor. Gift  med  Mathilda  Larson  från  Bjurkärn  i  Nerike.  Har  tre  barn,  är 
"Missionsvän"  och  republikan. 


340 

WOLYN,  A.  Gr.,  apotekare  i  Cambridge ;  född  den  16  Maj  183?  i  Karlskrona, 
tog  1858  provisorsexamen  vid  det  kungliga  pharmaceu tiska  institutet;  reste  till 
Amerika  1870  och  bosatte  sig  samma  år  i  Chicago,  hvarest  han  förestod  eget  apotek, 
när  branden  året  derpå  ödelade  staden;  öppnade  apoteksrörelse  i  C.  1874  med  40 
dollars  kapital,  men  har  nu  icke  desto  mindre  den  största  affären  i  sitt  slag  å 
platsen.  Hr  W.  har  sedan  den  11  September  1871  varit  gift  med  Augusta  Falkman 
från  Stockholm,  hvarifrån  hon  ankom  till  A.  1870.  Paret  eger  en  «on.  W.  är 
lutheran  och  republikan. 


SVENSKAR  I  GENESEO  TOWNSHIP. 

ANDERSON,  J.  B.,  skomakare  i  Geneseo;  född  den  29  December  1852  i 
Munkaljunga,  Skåne;  utvandrade  1875;  arbetade  de  första  14  månaderna  i  Moline, 
for  sedan  till  Geneseo  och  inledde  der  egen  rörelse  1879.  A.  är  gift  sedan  1877 
med  Augusta  C.  Peterson  från  Sandsjö  i  Småland  och  har  i  giftet  en  son.  Lutheran 
och  republikan. 

ALDINE,  P.  A.,  skomakare  i  Geneseo;  född  den  30  April  1842  i  Wimmerby; 
utvandrade  1870  och  slog  sig  ned  i  G,  der  han  och  en  viss  Stalin  började  en  sko- 
affär, som  varade  4  år ;  reste  sedan  hem  till  Sverge  för  att  stanna  der,  men  trifdes 
icke,  utan  återvände  tiW  Geneseo  och  började  ny  rörelse  i  bolag  med  J.  B.  Ander- 
son den  10  September  1879.    Frisint  och  republikan. 

ALDINE,  A.  E.,  handelsskräddare  i  Geneseo;  född  den  10  April  1845  i 
Vimmerb}',  hvarifrån  han  utvandrade  1868;  sysselsatte  sig  med  jordbruksarbete  de 
första  4  åren,  arbetade  sedan  som  skräddare  i  Geneseo  4  år  och  i  Ottowa  3  år, 
hvarpå  han  återvände  till  G.  och  började  i  förening  med  Johan  Engdahl  egen 
rörelse,  den  han  med  framgång  drifvit  sedan  dess.  Gift  1873  med  Anna  Anderson 
från  Rydholm  i  Småland.  Hon  dog  1874,  och  A.  gifte  sig  1879  med  Carrie  Olson, 
född  i  närheten  af  Ottawa  af  norska  föräldrar.    Lutheran  och  republikan. 

BOLEEN,  JOHN,  skräddare;  född  den  29  September  1840  i  Göthem,  "Väster- 
götland, hvarifrån  han  utvandrade  1869 ;  arbetade  det  första  halfåret  i  Moline,  reste 
derpå  till  G,  har  alltsedan  varit  sysselsatt  i  sitt  yrke  och  under  tiden  förvärfvat 
eget  hus  och  hem.  Gift  med  Maria  C.  Svensdotter  från  Släta  i  Småland.  Lutheran 
och  republikan. 

CEDERLÖF,  FRANS,  skräddare;  född  i  Mjellby,  Östergötland,  den  13 
Januari  1840;  utvandrade  1868,  bosatte  sig  i  Geneseo  och  har  der  arbetat  i  yrket 
aldra  största  tiden.  Gift  1874  med  Cecilia  Johnson  från  Ousby  i  Skåne.  Har  två 
söner ;  är  lutheran  och  republikan.     Har  eget  hus. 

DIDRICK,  JOHN,  specerihandlande ;  född  den  4  December  1837  (se  sid.  95); 
utvandrade  1852  och  började  sitt  nya  lif  i  Rock  Island;  flyttade  sedan  till  Moline, 
der  han  dref  ett  konditori  och  bosatte  sig  omsider  i  Geneseo.  D.  utgick  som 
frivillig  i  kriget  1861  och  steg  under  tjenstgöringstiden  från  korporal  till  löjtnant  i 
sitt  regemente,  som  var  Illinois'  19de  infanteri.  Gift  1870  med  Fannie  M.  Willsie, 
en  amerikanska ;  har  i  äktenskapet  två  söner  och  två  döttrar ;  eger  ett  vackert  hem ; 
är  spiritualist  och  republikan. 


341 

ENGDAHL.  JOHN,  handelsskräddare;  född  den  27  November  1834  (se  sidan 
95);  har  sedan  sin  ankomst  till  Amerika  uppehållit  sig  hela  tiden  i  Geneseo  och  är 
nu  äldste  medlemmen  i  firman  Eiigdahl  &  Aldine.  Gift  1864  med  Anna  Anderson 
från  samma  ort  i  Sverige ;  har  i  äktenskapet  tre  söner  och  två  döttrar;  bor  i  ett 
eget  präktigt  hem ;  är  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  AUGUST,  skräddare;  född  den  18  September  1845  i  Göthem, 
men  uppfostrad  i  Floby,  Vestergötland ;  utvandrade  1868,  sedan  hvilket  år  han 
äfven  bott  i  Geneseo  sysselsatt  med  skrädderiet.  Gift  1868  med  Kristina  Svens- 
dotter från  samma  svenska  ort.  Har  eget  hem,  två  söner  och  en  dotter,  är  luthersk 
i  sin  religion  och  republikansk  i  politiken. 

LAG-ER,  JOHAN  P.,  skräddare;  född  den  7  Augusti  1830  i  Lönnås,  Öster- 
götland; utvandrade  1871,  arbetade  h%  år  i  Princeton  och  kom  1877  itll  Geneseo. 
Gift  sedan  1851  med  Margreta  Svensdotter  från  Vallersta  församling;  4  barn; 
lutheran  och  republikan. 

RYDBECK,  P.  A.,  tegelslagare ;  född  den  22  Jan.  18511  Vallsjö,  Småland; 
utvandrade  med  föräldrarne  1858,  har  sedan  dess  bott  i  Andover,  Cleveland,  Orion 
och  Bishop  Hill ;  gift  1873  med  Augusta  Erikson,  född  i  Kewanee  och  dotter  till 
Erik  Erikson  i  Nekoma;  har  tre  barn;  är  lutheran  och  republikan. 

ROSENSTONE,  N.  P.;  född  den  19  December  1833  i  Ocker,  Småland;  utvan- 
drade 1855,  sedan  hvilket  år  Geneseo  nästan  hela  tiden  varit  hans  hemort  (se  sid. 
93 — 95).  R.,  som  haft  otur  i  sina  affärer  på  senare  tiden,  ämnar  snart  taga  nya  tag 
för  att,  med  tillhjelp  af  det  allmänna  förtroende  han  så  rättvist  åtnjuter,  återvinna 
en  del  af  den  ekonomiska  lycka  han  förlorat.  Han  har  varit  gift  sedan  1865  med 
Kristina  Nelson  från  Åsen,  nära  Vexiö ;    har  tre  barn ;    är  unitarie  och  republikan. 


SVENSKAR  I  MOLINE. 

Sedan  vi  afsloto  historiken  öfver  Moline  hafva  vi  genom  vidare 
vandringar  ibland  ortens  svenakar  kommit  istånd  att  samla  åtskilliga 
nya  fakta,  som  förtjena  omnämnas  och  som  vi  hrämed  presentera. 
Innan  vi  anföra  hvad  vi  på  stället  inhemtat  skola,  vi  emellertid  med- 
dela något  om  och  från  en  nu  i  Minnesota  bosatt  landsman,  öfverste 
Hans  Mattson,  som  också  är  en  gammal  Moline-bo.  Af  hans  lefnads- 
teckning,  intagen  i  Chicago-afdelningen,  erfar  man  att  han  utvandrade 
1850.  Efter  att  hafva  tillbragt  ett  år  i  Boston  och  der  underkastats 
mycken  nöd  och  lidande  på  grund  af  brist  på  pengar  och  hälsa,  beslöt 
han,  att,  åtföljd  af  sin  senare  anlände  fader  och  en  yngre  broder,  be- 
gifva  sig  vesterut  och  bereda  sig  ett  hem  i  någon  stilla  vrå.  Sällskapet 
kom  1852  till  Chicago,  hvilket  var  så  långt  som  man  den  tiden  kunde 
färdas  på  jernväg,  fortsatte  kanalvis  till  La  Salle  och  derifrån  med  dra- 
gare  öfver  slätterna  till  Andover  och  Gralesburg,  och  vidare  till  ett  ställe 


342 

beläget  några  mil  sydöst  om  Moline,  der  de  erhöllo  arbete  å  en  jern- 
väg  emot  en  aflöning  af  —  75  cents,  om  dagen.  Hr.  M.  bodde  der  till- 
sammans med  20  andra  i  ett  kyffe  förestådt  af  en  svensk  vid  namn 
Hoffman.  Alla  dessa  20  jemte  Mattson  kunde  dock  icke  arbeta  mer  än 
hvarannan  dag,  ty  de-  ägde  att  kämpa  med  frossan  deremellan;  så  att 
veckoförtjensten  vardt  tämligen  skral.  Lika  skröplig  blef  Mattsons 
fysik,  och  det  var  nätt  ocb  jemt  att  han  kunde  vandra  in  till  Moline, 
dit  han  dock  kom  och  och  blef  mottagen  och  vårdad  af  en  god  samarit, 
skräddaren  Carl  Johnson,  som  med  sin  familj  ännu  bor  på  en  af  de  höj- 
der, från  hvilka  man  öf  verskådar  staden.  M.  fick  kort  derpå  anställning 
hos  en  doktor  Ober,  för  hvilken  han  uträttade  hvarjehanda  småsyss- 
lor, som  icke  voro  flera  än  att  de  gåfvo  honom  tid  att  besöka  den  ame- 
rikanska skolan  om  dagarna  och  sjelf  att  hålla  en  aftonskola  för  unga 
svenska  ynglingar  och  flickor,  bland  hvilka  senare  var  nuvarande  Mrs. 
A.  Freeberg.  På  våren  1853  begaf  sig  Mattson  till  Boston  för  att  mö- 
ta sin  från  täderneslandet  ankommande  moder  och  syster  samt  ett  större 
emigrantsällskap,  dem  han  ledsagade  till  Moline,  hvarpå  han  sjelf  begaf 
sig  till  Goodhue  co.,  i  Minnesota,  för  att  utse  läge  för  en  svensk  koloni, 
som  med  tiden  blef  det  nu  blomstrande  Vasa. 

Emellan  åren  1850 — 4  ankommo  till  Moline  följande  svenskar: 
And.  Norelius  från  Helsingland,  som  senare  blef  baptistpredikant  och 
nu  är  bosatt  i  Kiron,  Iowa,  hvarest  han  varit  postmästare;  en  vid  namn 
Söderberg  och  hans  hustru,  som  ännu  lefver  i  staden;  Peter  Bodel- 
son,  ännu  i  lifvet;  en  viss  Abraham,  som  afled  år  1866,  sedan  han, 
som  var  utan  arf  vingar,  hade  testamenterat  sin  egendom  till  den  luther- 
ska församlingen;  Håkan  och  Johan  Larson,  den  förre  död,  den  senare 
ännu  bosatt  i  Moline;  P.  Lindman,  en  af  de  förste  lutherska  diakonerne 
på  platsen;  Samuel  Peterson,  nu  boende  å  "Bluffen1';  vagnmakare 
Peterson  som  flyttade  till  New  Boston  och  återkom  till  M.,  der  såväl  han 
som  hustrun  sedan  aflidit;  en  smed  vid  namn  Asp,  hvilken  afflyttade  till 
New  Boston  och  derif  rån  till  Iowa,  hvarifrån  han  utgick  i  kriget  och 
dog;  And.  Anderson  med  sin  hustru  och  en  systerdotter,  som  hette 
Inga;  en  annan  And.  Anderson,  hvars  enka  ännu  lefver  vid  85  års  ål- 
der samt  Börje  Erikson  och  Johannes  Anderson. 

Molines  äldsta  svenskar  veta  ännu  att  omtala  en  svensk  familj,  be- 
stående af  13  medlemmar,  hvilka  alla  utom  3  dogo  under  koleratiden. 
Den  äldsta  öfverlefvande  dottern  ärfde  föräldrarnas  förmögenhet,  som 
uppgick  till  $1.500,  for  till  Minnesota  dermed,  insatte  penningarne  i  en 
bank  derstädes  och  förlorade  dem,  när  inrättningen  kort  derpå  brast. 
Hon  återvände  då  till  Moline,  blef  der  vansinnig  i  sin  bedröfvelse  och 
dog  tre  år  deref ter  i  fattighuset. 

Vi  lefva  i  vexl  in  garn  es  land,  och  sedan  Moline- historiken  var  tryckt 
bafva  följande  förändringar  ägt  rum  i  Moline. 


343 

C.  P.  Peterson  har  upphört  med  sin  affär,  J.  N.  Elmstedt  har  kull- 
bytterat,  S.  P.  Nelson  har  dragit  sig  ur  affärslifvet  och  lemnat  rum  för 
Oscar  Peal,  som  omkristnat  "Reese  House1'  till  "Peals  Hotel."  John 
Fredrikson  har  fått  en  bolagsman  i  John  Anderson,  Chas.  Strömbeck 
har  etablerat  skobutik,  Kristofer  Gran  gör  och  säljer  skodon,  Wistrand 
&  Thulin  ha  upplöst  bolaget,  den  förre  bibehållande  specerihandeln, 
medan  bokaffären  öfverlåtits  åt  Engberg  &  Holmberg  i  Chicaga  med 
Thulin  som  föreståndare. 

Äfven  må  här  tilläggas  att  den  svensk-lutherska  kyrkan,  som 
nyligen  fulländats,  är  nu  den  största  och  vackraste  svenska  i  Amerika. 
Dess  dimensioner  äro:  längd  120,  bredd  62  och  höjd  35  fot.  Den  har 
ett  12  fot  högt  "basement,"  är  skönt  målad  af  K.  A.  Norling  och  har 
en  orgel,  som  kostar  $2.500.  Församlingens  nya  pastor  är  H.  O.  Lin- 
deblad, född  i  Bohus  län  den  7  Mars  1845,  utvandrade  1866,  prestvigdes 
i  Moline  1869  och  kallades  till  församlingen  från  Chandlers  Valley  i 
Warren  co.,  Pa. 

ANDERSON,  ALFRED,  född  den  11  Maj  1826  i  Ödeshög,  Östergöthland ;  ut- 
vandrade 1867,  bodde  först  9  månader  i  Princeton,  111.,  men  har  annars  hela  tiden 
varit  Moline  bo  och  anstäld  i  Deere  &  Co's  verkstäder.  Gift  1854  med  Anna  Greta 
Johanson  från  Heda  i  östergöthland ;  5  söner  och  1  dotter ;  frisint,  republikan. 

ANDBERG,  JOHN  P.,  född  den  17  November  1828  i  Sölvitsborg;  utvandrade 
1854;  bodde  de  första  15  åren  i  Galesburg,  arbetande  i  snickareyrket;  ingick  vid 
krigets  utbrott  i  komp  C  af  statens  48dje  regemente  och  steg  under  tjenstetiden  till 
första  löjtnant;  flyttade  1870  till  Moline,  hvarest  han  hela  tiden  sedan  dess  arbetat 
i  sitt  yrke.    Gift  1851  med  Hannah  Nelson,  har  3  barn,  är  frisint  och  indep. 

ASP,  ERIC,  född  den  18  December  1843  i  Kittlestad,  Östergöthland ;  utvan- 
drade 1863,  tillbringade  först  någon  tid  i  staten  New  York,  fortsatte  derpå  färden 
till  Galesburg,  111.,  arbetade  der  några  månader  i  en  smedja,  ingick  1864  som  fri- 
villig i  statens  72dra  regemente,  sårades  i  striden  vid  Franklin  i  Tennesee  den  13 
Nov.  samma  år;  kom  sedan  hem  till  Galesburg  och  arbetade  15  månader  i  en  snic- 
kareverkstad, for  derpå  till  Woodhull  och  blef  slagtare,  samt  slutligen  1873  till 
Moline,  hvarest  han  varit  "plog-hopsättare"  i  Deere  &  Co's  verkstäder,  men  är  nu 
ute  för  att  se  sig  om  i  Colorado.    Fritänkare  och  independent. 

•  ANDERSON,  P.  B.,  tillskärare  hos  Gould  &  Co.,  född  i  Ugglebo,  Gestrikland, 
hvarifrån  han  utvandrade  1856  och  bosatte  sig  i  Victoria,  der  han  arbetade  för  Hell- 
ström ;  sedan  dess  har  han  praktiserat  yrket  i  nästan  statens  alla  delar,  men  längst 
i  Galesburg,  hvarest  han  bodde  1862—71.  Har  drifvit  egen  rörelse  i  Cambridge 
och  varit  i  Moline  4  år.    Frisint,  republikan. 

ANDERSON,  JOHAN,  medlem  i  skohandelsflrman  Anderson  &  Fredrikson, 
född  den  26  Januari  1847  i  Berghem,  Westergöthland ;  kom  1854  med  sin  fader  till 
Amerika.  Vid  ankomsten  hit  bosatte  sig  föräldrarne,  som  ännu  lefva  (fadren  är 
Nels  Anderson)  i  Moline,  der  koleran  rasade  som  värst.  Han  sjelf  såg  den  förfärliga 


344 

farsoten  bortrycka  10  medlemmar  af  en  familj,  som  bestod  af  13.  En  öfverlefvande 
var  en  fullvuxen  dotter,  i  hvars  hand  föräldrarnes  icke  obetydliga  penningebelopp 
föll,  och  för  att  bevara  penningarne,  insatte  hon  dem  i  en  bank,  som  straxt  derpå 
brast.  Då  brast  äfven  hennes  sinne:  hon  blef  vansinnig.  Mr.  Anderson  började 
vid  18  års  ålder  lära  sitt  yrke  och  han  dref  egen  affär  från  1871 — 6,  konditionerade 
derefter  hos  andra  och  började  egen  affär  för  andra  gången  i  Februari  1880.  Gift 
1878  med  Amanda  Ekström ;  en  dotter.     Lutheran  och  republikan. 

BENSON,  PETER,  farmer  i  Zuma  township,  född  i  östra  Karp,  Halland,  den 
23  Juni  1818;  utvandrade  1854,  slog  sig  samma  år  ned  i  Moline  och  har  bott  i  dess 
närhet  alltsedan  dess.  Han  arrenderar  nu  en  farm.  Gift  1856  med  Sofia  Erickson, 
har  6  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postkontor,  Joslin. 

BERGLUND,  CLAUS  O.,  född  den  7  Maj  1835  i  Hösna,  Westergöthland ;  ut- 
vandrade  1862  och  har  allt  sedan  dess  skött  en  maskin  i  Deere  &  Co's  plogfabrik. 
Gift  1863  med  Vendia  J.  "Widlund  från  Örebro,  hvarifrån  hon  utvandrade  1854;  har 
3  barn  —  en  son  och  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

BERGQUIST,  JOHN,  hos  P.  H.  Peterson,  född  den  22  September  1849  i  Bergs 
socken,  Småland;  utvandrade  1872,  då  han  bosatte  sig  i  Moline.  Föräldrarne  bo 
ännu  i  Sverge.    Republikan. 

CARLSON,  C.  J.,  köpman,  född  den  21  December  1826  i  ödeshög,  östergöth- 
land;  utvandrade  1852,  hamnade  i  Rock  Island  och  öfvervintrade  der,  flyttade  till 
Moline  på  våren,  blef  sågverksarbetare,  och  senare  vedhuggare ;  köpte  om  hösten 
1854  40  acres  land  å  "bluffen"  2  mil  från  Moline,  der  han  vardt  bosatt  i  11  år,  hvar- 
efter  han  köpte  140  acres  5  mil  öster  om  staden  och  bodde  der  tills  1875.  Han  är 
ännu  i  besittning  af  denna  farm,  men  sysselsätter  sig  med  handelsaffärer  i  Moline. 
Gift  1852  med  Sofia  Anderson,  född  den  19  Januari  1823 ;  har  en  son  och  en  dotter 
i  lifvet  och  5  barn  döda.    Baptist  och  republikan. 

CARLSON,  JOHAN  A.,  född  den  8  Februari  1847  i  Skede,  Småland ;  kom  med 
föräldrarne  till  Amerika  1857,  bodde  hos  dem  några  år  i  Chicago,  for  sedan  till  Ge- 
neva i  Wisconsin,  der  han  uppehöll  sig  3  år  och  har  sedan  dess  varit  i  Moline,  sys- 
selsatt med  hvarjehanda  slags  arbete,  de  senaste  3  åren  i  en  plogfabrik.  Gift  1872 
med  Margreta  P.  Hanson  från  Labo  i  Halland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870.  Två 
barn ;  frisint  och  republikan. 

CEDERBERG,  N.  H.,  född  den  28  Maj  1846  i  Villie,  Skåne,  hvarifrån  han 
utvandrade  1869 ;  arbetade  de  7  första  åren  såsom  snickare  i  Lawrence,  Kansas,  och 
ett  %  är  i  Talequah,  Cherokee.-nationens  hufvudstad  i  Indian-området ;  kom  sedan 
till  Moline  och  har  der  egen  snickareverkstad.  Gift  1870  med  Olivia  Engqvist 
från  Rugerup  i  Skåne;  har  3  söner  och  2  döttrar;  frisint,  independent. 

CHESTER,  NELSON,  handlande,  född  den  10  Maj  1837  i  Sverge.  Kom  till 
Amerika  1857  och  uppehöll  sig  de  första  åren  i  Wataga,  111.,  hvarifrån  han  för  nå- 
gra år  sedan  flyttade  till  Moline,  der  han  nu  drifver  en  större  alfär  med  specerier, 
torra  varor,  porslin  etc,  hvarjemte  han  är  trustee,  diakon  och  kassör  i  den  luther- 
ska församlingen  samt  direktör  och  sekreterare  i  styrelsen  för  Augustana  College. 
Gift  1868  med  Kristina  Berglund,  född  den  4  Mars  1845.  Äktenskapets  frukt  är 
trenne  barn. 


345 

COLSETH,  P.,  orgelfabrikant,  född  den  28  Mars  1835  i  Gersäter,  Dahlsland, 
hvarifrån  han  reste  till  Norge  1847;  återvände  tili  Sverge  för  att  konfirmeras  och 
derpå  åter  till  Norge ;  stannade  der  till  1864,  då  han  utvandrade  till  Amerika,  slog 
sig  ner  i  Chicago  och  började  orgeltillverkning  hos  Burdette  &  Co.  Kom  så  bran- 
den 1871  och  lade  i  aska  såväl  firmans  som  hans  egna  egQdelar.  1873  flyttade  han 
till  Moline  och  började  egna  sig  åt  värfvet  att  samla  medel  för  och  sedan  öfverinse 
byggandet  af  Augustana  College,  i  hvilket  värf  hans  praktiska  blick  och  goda  erfa- 
renhet kommo  väl  till  pass.  Senare  har  han  bygt  Molines  svenska  lutherska  kyrka, 
som  påstås  vara  den  vackraste  svenska  i  Amerika,  oaktadt  den  i  uppförning  icke 
kostar  på  långt  när  så  mycket  som  andra  ej  så  stora  och  ståtliga.  1877  ingick  han 
bolag  med  C.  C.  Shober  om  tillverkning  af  s.  k.  "Cabinet  Orgels,"  hvilken  rörelse 
vuxit  år  från  år  och  lofvar  att  blifva  af  stort  omfång.  C.  gifte  sig  1857  med  Karo- 
lina Nelson,  som  dog  1861 ;  omgift  1863  med  Helena  Hanson  af  norsk  börd.  Lu- 
theran och  republikan. 

EKLUND,  O.  F.,  född  den  3  April  1843  i  Hösna,  Westergöthland ;  utvandrade 
1866,  sedan  hvilket  år  han  lefvat  och  verkat  i  Moline  hela  tiden  utom  3  år,  dem  han 
tillbringat  i  Kansas ;  är  nu  anstäld  hos  E.  Smith  såsom  förman  vid  gaslednings- 
arbetet.    Gift  1875  med  Hilda  Bowman ;  en  son ;  frisint  och  demokrat. 

FORD,  CHARLES,  född  den  1  April  1848  i  Ödeshög,  Östergöthland ;  utvan- 
drade 1863  och  har  sedan  dess  bott  i  Moline,  de  12  senaste  åren  anstäld  i  "Moline 
plogbolags"  verkstäder.  Gift  1872  med  Lovisa  A.Johnson,  som  dog  påföljande  år; 
gift  andra  gången  1874  med  Anna  S.  Bromberg,  som  också  dog  året  efter  giftermå- 
let.   Frisint  och  republikan. 

GRAN,  KRISTOFER,  skohandlande,  född  den  24  Juni  1849  i  Stockholm ; 
utvandrade  1872  och  arbetade  först  i  Davenport,  Iowa,  innan  han,  i  Februari  1880, 
öppnade  egen  handel  i  Moline.  Gift  1873  med  Johanna  Johnson  från  Kristianstad. 
Hennes  föräldrar  bo  i  Älta,  Iowa.    Tre  barn.    Frisint. 

GODEHN,  C.  H.,  född  den  31  Juli  1862  i  Drengsered,  Halland,  hvarifrån  han 
följde  sin  fader,  John  Godehn,  till  Amerika  1875.  Han  arbetade  i  början  såsom 
sättare,  men  är  nu  biträde  hos  J.  H.  Wistrand.    Lutheran. 

HALLQY1ST,  P.,  född  d.  19  April  1825  i  Brunestad,  Skåne;  utvandrade  1867, 
arbetade  2  år  i  och  omkring  Galesburg,  kom  1869  till  Moline,  der  han  eger  anställ- 
ning i  Deere  &  Co's  fabrik.  H.  gifte  sig  medan  han  var  i  Sverge,  har  en  son  23  år 
gammal,  och  en  dotter,  Sigrid  Eleonora,  som  är  utmärkt  sångerska  och  f.  n.  uppe- 
håller sig  i  Tyskland;  yngste  sonen  är  handelsexpedit  i  Ousby,  Skåne.  Frisint  och 
republikan. 

HEDIN,  L.  M.,  köpman,  född  den  29  Maj  1841  i  Ugglebo,  Gestrikland;  utvan- 
drade 1867  och  har  före  sin  ankomst  till  Moline  lefvat  och  verkat  i  Kewanee  och 
Victoria ;  kom  till  Moline  1873,  var  der  första  åren  expedit  hos  andra  firmor,  men 
har  sedan  "Svea  Commercial  Unions"  organisering  1877  varit  dess  föreståndare. 
Gift  1872  med  Knstina  Wiklund  från  Söderhamn,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870. 
Paret  har  en  son  och  en  dotter.     Tillhör  andra  luth.  kyrkan;  republikan. 

JOHNSON,  JOHN  S.,  född  den  17  Mars  1841  i  Oreby,  Westergöthland ;  utv. 
1866,  bosatte  sig  8.  å.  i  Moline,  der  han  varit  utkörare  för  Deere  &  Co.  och  är  nu 


346 

målare  i  bolagets  verkstad.  Gift  1875  med  Kristina  Nelson  från  Hyrja  i  Skåne, 
hvarifrån  hon  utvandrade  1871.  Två  söner  och  en  dotter.  Han  är  fritänkare,  men 
hon  tillhör  baptistkyrkan. 

JOHNSON,  J.  A.,  handelsskräddare,  född  den  26  April  1844  i  Vestra  Ryd, 
östergöthland ;  utvandrade  1868;  arbetade  första  året  i  Svedona,  sedan  2  år  på  en 
farm  i  Rural  township,  och  vidare  i  Moline.  Derifrån  återvände  han  tiil  Sverge  och 
stannade  der  2%  år,  men  kom  tillbaka  och  började  egen  rörelse  1879.  Gift  1878 
med  Hedda  Malm  från  Högby  i  östergöthland ;  har  en  son.    Frisint,  republ. 

KÄLLBERG,  AND.,  isbandlare,  född  i  Kölaby  i  Elfsborgs  län,  och  utvandrade 
1865,  sedan  hvilket  år  han  äfven  varit  bosatt  i  Moline,  der  han  i  8  år  varit  husbyg- 
gare. Gift  1869  med  Johanna  S.  Falk,  dotter  till  mr  Falk  i  Oxford  township 
Henry  co.;  har  2  döttrar.    Luth.  och  republikan. 

KNUTSON,  PETER,  född  den  15  April  1844  i  Nyme,  Skåne ;  utvandrade  1869, 
kom  till  Moline  samma  år,  arbetade  de  första  6  månaderna  i  sitt  yrke,  som  är  tim- 
mermannens, och  sedan  1%  år  i  Deere  &  Co's  plogverkstad;  besökte  Sverge  1871 
och  har  sedan  återkomsten  varit  husbyggare,  hafvande  bland  andra  arbeten  äfven, 
jemte  Colseth  och  Berg,  uppfört  den  nya  lutherska  kyrkan,  med  hvars  inredning 
han  nu  är  sysselsatt.  Gift  1871  med  Elna  Håkanson,  som  dog  1874;  omgift  1876 
med  Emma  J.  Peterson,  född  i  Moline.    Lutheran  och  republikan. 

KÖHLER,  HJALMAR,  föddes  i  Tanums  socken,  Bohus  län,  den  17  Maj  1843; 
bevistade  Göteborgs  real-gymnasium  1860— 66 ;  tjenstgjorde  derefter  för  en  tid  så- 
som informator  och  senare  som  bokhållare;  utvandrade  1868,  arbetade  en  kort  tid 
för  en  handelsfirma  i  Minomenee,  Wisconsin,  kom  s.  å.  till  Moline,  fick  der  anställ- 
ning hos  E.  A.  Peterson  och  stannade  öfver  5  års  tid;  började  1874  en  modehandel 
(Millinery  and  Fancy  Store),  hvilken  affär  han  ännu  förestår ;  valdes  1879  till  stads- 
uppbördsman,  tjenstgjorde  såsom  sådan  ett  år  och  blef  den  1  April  1880  vald  till 
biträdande  County  Clerk  i  Rock  Island  co. ;  är  lutheran  och  republikan. 

LUNDAHL,  CHARLES  WM.,  född  i  Rock  Island  den  23  Juni  1856.  Hans 
föräldrar  voro  Nils  och  Eva  Lundahl,  hvilka  kommo  till  Amerika  1852.  Sonen  är 
biljettagent  för  Chicago,  Rock  Island  &  Pacific  banbolaget  samt  agent  för  "Ameri- 
can Express  Co."  Gift  1876  med  Mary  Johnson,  född  i  Falköping,  hvarifrån  hon 
utvandrade  1869.    Två  söner ;  frisint ;  republikan. 

LINDAHL,  GUST.  K.,  målare,  född  den  23  Sept.  1842  i  Urshult,  Småland; 
utvandrade  1869,  bosatte  sig  samma  år  i  Moline,  hvarest  han  sedan  dess  arbetat 
som  målare  i  en  plogfabrik.  Gift  1875  med  Elsie  Fogelberg  från  Kristianstad, 
hvarifrån  hon  utvandrade  1870.    En  dotter ;  lutheran ;  republikan. 

LIND,  JOHN,  husbyggare,  född  den  4  Juli  1815  i  Eriksberg  socken,  Vester- 
göthland;  utvandrade  1864  och  bosatte  sig  i  Andover,  hvarifrån  han  efter  1%  års 
förlopp  flyttade  till  Moline,  der  han  allt  sedan  varit  sysselsatt  i  yrket.  L.  gifte  sig 
1841  med  Maria  Kristina  Larsdotter,  hvilken  jemte  5  barn  alla  dogo  1855  under 
loppet  af  2  veckor.  Han  ingick  samma  år  nytt  äktenskap  med  den  aflidnas  syster, 
Fredrika,  och  har  med  henne  3  söner  och  4  döttrar  L.  har  tjent  i  svenska  ariueerj 
%%  år,  15  år  såsom  korporal,    Lutheran;  republikan- 


347 

LINDE,  P.  WM.,  skomakare,  född  den  22  Dec.  1849  i  Gefle;  utvandrade  1867 
med  föräldrarne,  som  bo  i  Wilson  co.,  Iowa ;  bodde  första  året  hos  sin  morfader, 
Peter  Skoglund,  och  tog  sedan  anställning  i  sitt  yrke  i  West  Jersey,  Stark  co., 
hvarifrån  han  sedan  flyttade  till  Galesburg  och  derifrån  till  Kansas  samt  2  är  se- 
nare tillkaka  till  Illinois,  hvarest  han  sedan  lefvat  och  verkat  i  Galesburg,  Bishop 
Hill,  G-alva,  Davenport'  Milan  och  Moline.    Frisint;  republikan. 

LIND,  O.,  pastor  vid  de  svenska  baptistförsamlingarne  i  Moline  och  Rock  Is- 
land, född  den  24  Sept.  1835  i  Hudiksvall;  utvandrade  1866;  uppehöll  sig  första 
året  i  Chicago  och  blef  året  derpå  anmodad  att  omhandtaga  baptistförsamlingen  i 
Altona;  senare  vardt  han  resande  missionär  och  återvände  omsider  till  Chicago, 
der  han  nu  ingick  såsom  expedit  i  en  skohandel;  1870  kallades  han  till  Moline, 
der  han  förestod  församlingen  till  1876,  for  så  till  Sverge,  blef  pastor  vid  försam- 
lingen i  Sundsvall;  återvände  till  Moline  1879  och  har  sedan  dess  förestått  försam- 
lingen här  och  i  grannstaden  Rock  Island.  Gift  1864  med  Brita  Maria  Byberg 
från  Hudiksvall.    Fem  barn. 

MATTSON,  MAGNUS  och  ANDREW,  båda  fifdde  i  Grusmark  socken,  Verm- 
land,  den  ene  1835,  den  andre  1842;  Magnus  utvandrade  till  Amerika  1865  och 
Andrew  1868;  de  arbetade  första  tiden  i  en  maskinverkstad  i  Quincy,  Ills-  och  flyt- 
tade 1873  till  Moline,  hvarest  de  1874  började  tillverka  en  af  dem  tidigare  uppfun- 
nen säkerhetsventil  och  regulator  för  lokomotiv. 

Sedan  dess  har  efterfrågan  på  deras  fabrikat  stigit  så,  att  de  nu  ega  stadig  sys- 
selsättning för  sex  personer,  som  hvarje  månad  förfärdiga  varor  till  ett  värde  af 
$500.  Detta  är  dock  blott  en  början,  ty  inom  en  jemförelsevis  kort  tid  kommer 
helt  säkert  Mattsönernas  affär  att  antaga  ett  mycket  större  omfång. 

NORL1NG,  K.  A.,  dekorationsmålare,  föddes  den  13  Juni  1844  i  Motala,  lär- 
de der  yrket  och  erhöll  första  medaljen  i  brons  af  svenska  slöjdföreningen  1864; 
utvandrade  1869  och  uppehöll  sig  första  åren  i  New  Boston  och  Galva;  for  sedan 
till  Moline,  der  han  ingick  bolag  med  i  höstas  aflidne  L.  A.  Blombergson;  har  se- 
dan drifvit  sitt  yrke  i  Rock  Island  och  är  nu  åter  i  Moline,  der  freskomålningen  i 
den  svenska  luth.  kyrkan  bär  vitnesbörd  om  hans  artistiska  förmåga.  Gitt  1872 
med  Brita  Naselund  från  Älta,  Helsingland.    Frisint ;  republikan. 

NELSON,  P.  W.,  född  den  18  Nov.  1828  i  närheten  af  Trolle  Ljungby  i  Skå- 
ne ;  utvandrade  1856,  sedan  hvilket  år  han  äfven  bott  i  Moline,  sysselsatt  de  3  för- 
sta åren  med  arbete  i  ett  s.  k.  "window  sash  factory,"  sedan  3  år  såsom  stolfabri- 
kant, under  hvilken  tid  han  hade  kontrakt  att  tillverka  18,000  stolar,  hvarvid  han 
beträddes  af  tvänne  rebellfångar.  Han  hjelpte  efteråt  till  att  bygga  de  barracker 
å  ön,  hvari  de  hit  förda  krigsfångarne  förvarades,  och  ännu  senare  har  han  varit 
husbyggare  och  ishandlare,  men  har  nu  dragit  sig  tillbaka  med  en  samlad  förmö- 
genhet från  affärslifvet.  Han  har  i  år  uttagit  patent  på  en  af  honom  gjord  uppfin- 
ning, medelst  hvilken  större  fylda  tunnor  med  lätthet  handteras.  Gift  första  gån. 
gen  1854  med  Ingrid  Nelson,  som  dog  1874,  lemnande  honom  3  söner  och  2  döttrar, 
andra  gången  1875  med  Charlotte  Larson,  med  hvilken  han  har  2  söner.  Luthe- 
ran; republikan. 

OKERBERG,  ERIC,  född  den  21  Juli  1821  i  Gnarp,  Helsingland  (se  sid.  121). 
Gift  1853  med  Johanna  Peterson  från  Ingatorp  i  Småland,  hvarifrån  hon  utvandra^ 
de  1851,    Paret  har  5  döttrar  och  2  söner.    Fritänkare  och  greenbacker, 


348 

OAKLEAF  (EKLÖF),  J.  B.,  handelsexpedit,  född  i  Moline,  Ills.,  den 
1  Okt  1858;  föräldrarne  äro  B.  P.  och  Maria  Eklöf,  som  utvandrade  1854  och  nu  ho 
i  Labette  co.,  Kausas,  dit  de  flyttade  1869.  Unge  Oakleaf  lemnade  föräldrahem- 
met 1876,  gick  ett  år  i  skola  i  Keokuk,  Iowa.  kom  sedan  till  Moline  och  vardt  bok- 
förare och  expedit  hos  H.  P.  Oakley;  gift  den  29  Jan.  1880  med  Josephina  Ander- 
son, född  i  Moline;  frisint;  republikan. 

OAKLEY  (EKLÖF),  BERNHARD  P.,  född  i  Laholm,  kom  till  Amerika 
1861;  uppehöll  sig  första  året  i  staten  New  York,  har  sedan  varit  på  åtskilliga  or- 
ter och  kom  för  andra  gången  till  Moline,  hvarest  han  i  9  varit  brovaktare,  såsom 
sådan  tillsatt  af  stadsrådet,  sedan  bron  blef  stadens  egendom.  Gift  1867  med  Ida 
Carlson  från  Hvetlanda  i  Småland.    Tre  barn ;  frisint ;  independent. 

OAKLEY  (EKLÖF),  H.  P.,  handlande,  född  i  Ranneslöf,  Halland,  den  23 
Febr.  1833 ;  utvandrade  till  Amerika  1854,  men  hade  dessförinnan  såsom  matros 
gjort  tvänne  längre  resor,  den  ena  mellan  Stockholm  och  Brasilien,  den  andra  mel- 
lan Stockholm  och  Ostiudien.  Hans  första  amerikanska  uppehållsort  var  Morri- 
son,  Whiteside  co.,  111. ;  derifran  flyttade  han  1862  till  Geneseo  i  Henry  co.,  köpte 
der  en  farm  och  bebodde  densamma  tills  1874,  då  han  begaf  sig  till  Moline  och 
började  der  grocery-affär  1876.  Gift  1863  med  Johanna  Johnson  från  Ysby,  Hal- 
land, hvarifrån  hon  utvandrade  1854;  3  söner  och  1  dotter;  frisint;  republikan. 

PETERSON,  PETER  H.,  köpman,  född  den  11  Mars  1844  i  Jemshög,  Blek- 
inge ;  utvandrade  1869  och  har  med  undantag  af  en  kort  tid  i  Chicago  haft  sitt 
hem  i  Moline  sedan  dess,  sysselsättande  sig  med  handelsaffärer.  Gift  1878  med 
Kristina  Erickson  från  öja,  Småland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1869.  Tillhör  in- 
gen kyrka.  Peterson  tjenstgör  nu  andra  terminen  såsom  "ålderman",  till  hvilket 
embete  han  valts  af  republikanerna. 

PEAL,  OSCAR,  egare  af  Peal  Hotel,  född  den  10  Febr.  1849  i  Gärde  socken, 
Kalmar  län;  kom  med  föräldrarne  till  Amerika  1852;  bodde  först  en  tid  vid  Round 
Grove,  "Whiteside  co.  och  sedan  6  år  i  Fulton  City,  hvarifrån  familjen  1859  flyttade 
till  Moline,  men  endast  för  att  1861  begifva  sig  till  Geneseo  och  stanna  der  tills 
1868,  då  Oscar  återvände  till  Moline  och  arbetade  5  år  för  Dimmick  &  Gould;  gift 
1863  med  Carrie  Wennstrand  från  Hvena  i  Småland,  hvarifrån  hon  kom  till  Ame- 
rika 1856  med  fadren,  som  nu  bor  i  Andover;  3  söner;  frisint;  republikan. 

PETERSON,  CHAS.  O.,  född  den  11  Juni  1858  i  Misterhult,  Småland;  ut- 
vandrade 1869  och  har  bott  i  Moline  sedan  dess  och  arbetat  som  smed  i  7  år  i  Mo- 
line plogfabrik.    Frisint;  greenbacker. 

PETERSON,  JOHN  M.,  född  den  28  Jan.  1846  i  Hultsjö,  Småland;  utvan- 
drade 1868  och  sedan  samma  år  bosatt  i  Moline,  der  han  nästan  hela  tiden  varit 
anstäld  i  Deere  &  Co.'s  plogfabrik.  Gift  1877  med  Ida  Milton  från  Djursdala  i 
Småland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870.    Två  barn;  frisint;  republikan. 

RUNDQU1ST,  N.  G.,  född  den  6  Sept.  1811  i  Fågelås  i  Vestergöthland;  ut- 
vandrade 1851,  kom  först  till  Rock  Island,  flyttade  derifran  till  Princeton  och  der- 
ifran till  Moline,  som  varit  hans  hem  mest  hela  tiden,  ehuru  han  tillbragt  7  år  så- 
som kolportör  för  "The  American  Baptist  Society"  i  New  York  och  2  år  såsom 
bokspridare  för  egen  räkning  samt  flera  år  i  egenskap  af  predikant  i  Altona  och 
andra  platser. 


349 

STRÖMBERG},  CARL  A.,  född  den  11  Jan.  1842  i  Hidinge,  Örebro  län;  ut- 
vandrade 1869,  sedan  h vilket  år  lian  äfven  bott  i  Moline  och  arbetat  i  Deere  &  Co's 
verkstad,  de  senaste  5  åren  såsom  förman  i  "ploghopsättningsafdelningen".  Gift 
1871  med  Johanna  M.  Vallentine  från  Askeryd  i  Småland,  hvarfrån  hon  kom  till 
Amerika  1870.    Två  döttrar  och  en  son;  lutheran  och  republikan. 

SANDSTRÖM,  H.,  expedit  i  apotek,  född  i  Alfta,  Helsingland,  den  29  Aug. 
1851;  utvandrade  1869,  tillbringade  de  3  första  åren  i  Bishop  Hill  och  flyttade  1872 
till  Moline.     Ogift;  frisint;  sjelfständig. 

SUNDIN,  CARL,  född  den  22  April  1846  i  Hellefors,  Örebro  län;  utvandrade 
1869,  bodde  de  de  tre  första  åren  i  närheten  af  Woodhull  och  sedan  ett  år  i  Ontario, 
sysselsatt  med  jordbruksarbete ;  kom  till  Moline  1873,  hvarest  han  de  2  senaste 
åren  varit  expedit  i  "Svea  Commercial  Unions"  butik.  Gift  1875  med  Johanna  A. 
Johnson  från  Fristad  i  Vestergöthland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1871.  Har  2  sö- 
ner; lutheran  och  republikan. 

SEVERINE,  MÅRTEN,  maskinist  i  "Moline  Plow  Co.  Shops",  född  den  4 
April  1836  i  Mo,  Helsingland;  utvandrade  1867  och  började  här  sitt  värf  med  ar- 
bete på  den  svenska  metodistkyrkan  i  Galva,  arbetade  sedan  3  år  lör  aflidne  Olof 
Johnson  och  vidare  2  år  såsom  maskinist  vid  ett  sågverk  i  Hickory  Grove ;  flyt- 
tade till  Moline  1873.  Severine  tillhör  frimurareorden  och  är  sedan  1871  gift  med 
Betsy  Moberg,  född  i  Uppland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1847  med  sin  moder, 
hvilken  dog  vid  ankomsten  till  New  Tork.  Betsy  följde  sina  anhöriga  till  Bishop 
Hill  och  qvarblef  der  till  koloniens  delning.  Hennes  fader  qvarblef  i  Sverge. 
Paret  Severine  har  två  söner  och  en  dotter.    Frisint ;  independent. 

SÖDERSTRÖM,  JOHN  P.,  född  den  16  Okt.  1850  i  Hassela,  Helsingland ; 
kom  med  sina  anhöriga  till  Amerika  1853.  Moline  blef  hans  första  hem,  bodde 
sedan  7  år  i  Marine  Mills,  Minn.,  och  senare  3  år  i  Isanti,  samma  stat,  kom  slutli- 
gen tillbaka  till  Moline,  der  han  nu  är  expedit  i  en  klädhandel  samt  sekreterare  i 
den  svenska  Oddfellow-logen.  Gift  1874  med  Mary  Johnson,  född  i  Rock  Island. 
Har  2  barn,  Loella  och  Walter.    Frisint ;  greenbacker. 

SVENSON,  GUSTAF,  född  den  3  Aug.  1842  i  Kjedum  socken  i  Vester- 
göthland ;  utvandrade  till  Amerika  1871  och  begaf  sig  genast  till  Page  co.  i  Iowa, 
der  han  vistades  4  månader,  återvände  sedan  till  Chicago  och  for  derifrän  till  Mo- 
line, hvarest  han  sedan  vistats.  Har  der  varit  utgifvare  af  tidningen  "Skandia", 
fredsdomare  och  notarius  publicus.  Gift  1869  med  Alida  Josephina  Strömberg,  född  i 
Göteborg  den  11  Jan.  1846.  Paret  har  3  barn:  John  Gustaf,  född  den  5  Okt.  1871, 
Adolf  Fredrik  den  24  Jan.  1874  och  Flora  Katrina  den  24  Juli  1878.  Frisint  och 
republikan. 

THULIN,  CARL  G.,  född  den  26  Juli  1835  i  Öja,  Malmö  län;  utvandrade 
1871,  bosatte  sig  i  Paxton  och  var  der  handelsexpedit  2  år;  uppdrogs  sedan  af  Au- 
gustana College  att  omhandtaga  den  svenska  bokhandeln  i  Chicago,  hvilket  värf 
han  innehade  tills  1874,  då  han  flyttade  till  Moline,  hvarest  han  drifvit  egna  bok- 
handelsaflärer  och  expedierat  tidskriften  "Augustana".  Han  förestår  nu  Engberg3 
&  Holmbergs  bokhandel  härstades.  Gift  1876  med  Amalia  J.  Johnson,  dotter  till 
pastor  John  Johnson,  har  2  söner,  är  lutheran  och  republikan. 


350 
THULIN,  LARS,  skräddare,  född  den  16  Aug.  1853  i  Ingelstorp,  Skåne.  Hans 
i  Sverge  boende  fader  är  Tufve  Larson.    Thulin  kom  till  Amerika  1879  och  samma 
år  till  Moline,  der  han  är  sysselsatt  i  yrket.     Gift  den  26  Dec.  1874  med  Kristina 
Pehrson  från  Walleberga,  Skåne.     En  son.     Lutheran. 

TENGBLAD,  EDVARD,  handlande  med  herre-ekiperingsartiklar,  född  den 
18  Dec.  1847  i  Stenberga,  Östergötland,  hvarifrån  han  utvandrade  1867,  satte  sig 
ner  i  Andover  och  arbetade  för  A.  Lobeck;  for  derifrån  till  New  Windsor,  hvarest 
han  etablerade  platsens  första  handelsrörelse  och  begaf  sig  efter  någon  tid  till 
Iowa.  Der  arbetade  han  på  olika  ställen  och  i  skilda  yrken,  tillbringade  sedan  10  må- 
månader  i  Dakota  och  Montana,  reste  derifrån  till  Marquette  i  Michigan,  fick  der- 
efter  anställning  som  inspektor  vid  den  smalspåriga  banan  vid  Filadelfia,  och  reste 
slutligen  till  Moline,  hvarest  han  började  sin  affär  den  15  April  1880.  Gift  1879 
med  Kristina  L.  Blomquist.      Frisint;    republikan. 

WISTRAND,  J.  H.,  köpman,  född  den  29  Mars  1830  i  Kråkshult,  Småland; 
utvandrade  1852  och  slog  sig  då  en  tid  ned  i  Porter  co.,  Indiana,  hvarest  han  idka- 
de jordbruk.  1864  flyttade  han  in  till  Paxton,  Ford  co.,  och  qvarblef  der  tiil  1875. 
sysselsatt  med  handelsaffärer,  och  begaf  sig  sistnämda  år  till  Moline,  der  han  nu 
drifver  en  speceri-  och  porslinshandel.  Gift  1864  med  Louisa  C.  Lindström  från 
Kyllingaryd  i  Vestergöthland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1852.  Paret  eger  en  son 
och  fem  döttrar.  W.,  hvilken  är  kassör  för  Augustana  College,  är  lutheran  och  re- 
publikan. 

WESTBERG,  JOHN,  smed  i  Deere  &  Co's  plogfabrik,  född  den  23  Mars  1853 
i  Linneröd,  Skåne ;  utvandrade  1870,  arbetade  de  första  2  åren  å  en  farm  i  Scott  co., 
Iowa,  men  har  sedan  varit  anstäld  der  han  nu  är.  Gift  1877  med  Mathilda  Olson 
från  Göinge  i  Skåne,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870.  Paret  har  en  dotter.  Fri- 
sint; republikan. 


SVENSKAR  I  STADEN  ROCK  ISLAND. 

Till  staden  Rock  Islands  "svenska  historia"  ega  vi  att  foga  följande: 
Till  platsen  anlände  år  1857  N.  J.  Rundqvist,  och  enligt  hans  upp- 
gift funnos  före  honom  nedan  namngifne  landsmän  derstädes,  nämli- 
gen :  en  skräddare  vid  namn  Aug.  Linder,  densamme,  som  hyrde  butik 
tillsammans  med  Eric  Okerberg.  Denne  Linder  råkade  senare  i  obe- 
haglig belägenhet  på  grund  af  sina  mindre  honetta  affärer,  men  hvart- 
hän  han  slutligen  tog  vägen,  är  obekant.  Mankie,  omtalad  på  annat 
ställe,  var  onekligen  Molines  första  svenska  affärsman,  och  han  fick 
1851  i  en  viss  Kronlund,  som  kom  med  ett  litet  handelslager  från  New 
Orleans,  för  någon  tid  en  kompanjon.  När  han  omsider  packade  upp 
och  begaf  sig  af,  intogs  hans  ställning  i  firman  af  nyssnämnde  Rund- 
qvist, och  ännu  senare  blef  Linder  rörelsens  ensamme  föreståndare. 
Något  senare  funnos  en  vagnmakare  vid  namn  Envall  och   en  skorna- 


351 

käre,  som  hette  Israel  Johnson,  nu  bosatt  i  Lansing,  Iowa.  Ungefär 
samtidigt  bodde  i  Rock  Island  mr  Hofflund,  nu  i  Osco  township,  Henry 
co.,  samt  bröderna  Carl  och  Peter  Stjernström,  den  ene  skräddare,  den 
andre  dagsverkare,  båda  rru  tillfinnandes  någonstädes  i  Iowa. 

Den  å  sidan  107  nämnde  A.  J.  Svenson  dog  den  8  Jan.  1880:  Han 
var  född  den  29  Januari  1829  i  Odeshög,  Ostergöthland.  Hans  ef tei- 
lemnade  förmögenhet  har  uppskattats  till  $40,000,  hvilken  summa  till- 
fallit hans  tvänne  systrar.     S.  stod  högt  inom  frimurareorden. 

APPELQVIST,  F.,  restauratör,  född  i  Lemnhult,  Småland,  den  16  Augusti 
1842 ;  utvandrade  1869 ;  arbetade  5  år  i  ett  af  Rock  Islands  glasbruk,  men  öfvergaf 
yrket  när  arbetslönerna  nedsattes  så  lågt  att  han  ej  kunde  lefva  derpå.  A.  har  för- 
värfvat  sig  eget  hus  och  hem  och  är  gift  med  Pauline  Kleyla,  tyska  till  börden, 
som  gifvit  honom  4  barn.    Frisint  och  republikan. 

BLOMBERG,  C.  J.,  specerihandlande,  född  den  9  Januari  1843-  i  ö-kna,  Jön- 
köpings län ;  utvandrade  1868,  arbetade  de  9  första  åren  i  snickareyrket  i  Rock 
Island,  förestod  sedan  under  3  års  tid  kosthållningen  vid  Augustana  College  och 
började  i  September  1879  sin  närvarande  affär.  Gift  1871  med  Johanna  Kristina 
Rose,  född  i  Tjärda,  Småland,  och  dotter  till  mrs  Helen  Rose  i  Svedona.  B.  är  or- 
gelnist  och  kassör  vid  den  luth.  förs.  i  Rock  Island. 

BODINSON,  AXEL,  fraktmästare  å  Rock  Island  &  Paciflkbanan;  född  i 
Norala,  Helsingland,  den  17  Juni  1850;  var  sjöman  1865 — 68,  under  hvilken  tid 
han  besökte  England,  Spanien,  Portugal,  Italien  och  Turkiet  m.  fl.  länder ;  kom 
till  Amerika  1868,  då  han  först  uppehöll  sig  i  Galva  4  år  med  jordbruk.  Gift  1874 
med  Kate  Norstedt  från  Bishop  Hill,  med  hvilken  han  har  2  barn.  Frisint  och 
republikan. 

BENGTSON,  JOHN,  apotekare,  född  i  Sverge  den  10  Augusti  1843;  kom  med 
föräldrarne  till  Amerika  1852;  började  vid  12  års  ålder  sin  bana  i  ett  apotek  i  An- 
dover;  fick  der  under  en  sjukdom  genom  olyckshändelse  en  svår  benskada  som 
nödvändiggjorde  en  operation,  då  6  tums  längd  af  hans  ena  lårben  bortskärs.  Lyck- 
ligtvis bildade  sig  med  tiden  nytt  ben,  så  att  B.  icke  blef  vanbildad.  Han  qvarblef 
4  år  hos  apotekare  Florence  i  A.,  flyttade  sedan  till  Berlin  (nu  Swedona)  och  kom 
1862  till  Rock  Island,  der  han  såsom  sin  egen  i  apotekarerörelsen  gjort  sin  lycka. 
B.  är  ogift,  frisint  och  republikan. 

OLSON,  NELS,  köpman,  född  den  10  November  1839  i  Yngsjö,  Skåne,  hvar 
ifrån  han  utvandrade  1857 ;  arbetade  de  2  första  åren  i  Deere  &  Co's  verkstäder  i 
Moline;  tog  1859  anställning  hos  A.  J.  Svenson,  Rock  Island,  der  han  qvarstannade 
;ill  dennes  död,  då  han,  som  1861  hade  blifvit  Svensons  svåger,  ärfde  hälften  af 
dennes  ansenliga  förmögenhet  och  rörelsen  derjemte.  O.  har  i  äktenskapet  2  söner 
och  5  döttrar.    Baptist  och  republikan. 

SCHILLER,  L.,  född  den  27  Februari  1844  i  Oroust,  Bohus  län ;  utvandrade 
1869,  uppehöll  sig  en  kort  tid  i  Chicago,  for  sedan  på  vinst  och  förlust  till  Missouri, 
ledsnade  på  lifvet  der,  återvände  till  Illinois,  tillgrep  här  grofarbete  för  en  tid  och 
fick  slutligen  anställning  som  biträde  i  en  butik  i  Coal  Valley.    Senare  öppnade 


352 

han  en  juvelerareaffär  i  Rock  Island,  men  slutade  dermed  efter  2  års  tid,  emedan 
den  icke  lönade  sig.  Biel*  derpå  expedit  hos  R.  Crampton,  skötte  sedan  böckerna 
en  tid  för  Deere  &  Co.  och  öfvertog  1877  bokföringen  hos  C.  H.  Ritter  &  Co.,  som 
omsider  förändrades  till  Weyerhauser  &  Denkman,  hvars  rörelse  (firman  handlar 
med  drygoods,  groceries,  provisions,  crockery  etc.)  han  förestått  så  skickligt,  att 
den  vuxit  från  ett  jemiörelsevis  litet  omfång  till  stora  dimensioner.  Gift  den  23 
Juli  1869  med  Charlotta  Schiller  från  Lysekihl ;  2  söner,  frisint,  frimurare  och  med- 
lem  af  "Ancient  Order  of  United  Workmen."    Republikan. 


SVENSKAR  I  STADEN  GALESBURG. 

ALTIN,  JOHN  T.,  född  i  Jemshög,  Blekinge,  den  15  Juni  1850 ;  utvandrade 
1877  och  har  sedan  dess  arbetat  i  skräddareyrket  i  Galesburg.  Lutheran  och 
republikan. 

ANDERSON,  J.  W.,  kötthandlare;  född  den  5  December  1850  Är  från  Huda 
i  Elfsborgs  län,  hvarifrån  han  kom  till  Amerika  1864,  för  att  i  början  arbeta  i  jord- 
bruk och  sedan  bliiva  slagtare.  A.  har  varit  "N.  G."  i  odd-felloW-logen ;  är  ogift; 
tillhör  metodist-kyrkan  och  röstar  med  demokraterna. 

ALTIN,  O.  P.,  född  den  30  Augusti  1853  i  Altidhult,  Blekinge  och  utvan- 
drade 1869,  då  han  kom  till  G.  och  tillbragte  der  den  första  sommaren;  har  sedan 
varit  6  år  i  Alexis  och  är  nu  anstäld  hos  firman  Nilson  &  Svenson.  Gift  den  27 
September  1878  med  Mary  Carlson  från  Oskarshamn.    Lutheran  och  republikan. 

ANDERSON,  JONAS  F.,  håller  konditori  och  restauration.  Han  är  född 
den  7  September  1841  i  Bohle,  Ockelbo,  Gefleborgs  län.  Till  Amerika  kom  han 
1855  och  till  Galesburg  1856.  Upp  till  våren  1862  sysselsatte  han  sig  med  åtskilligt 
allmänt  förekommande  arbete,  blef  sagde  år  "sutler"  eller  marketentare  i  statens 
14de  kavalleriregemente,  som  då  drog  ut  i  fält.  1864  kom  han  till  G.  och  inledde 
der  en  fruktaffär  förenad  med  en  restaurant,  i  hvilken  rörelse  han  f.  n.  befinner  sig. 
Han  började  sitt  lif  i  Nya  verlden  tomhändt,  men  eger  nu  en  liten  förmögenhet, 
förvärfvad  genom  arbete  och  omtanka.  I  G.  har  han  å  Chamber  st.  ett  vackert  hem 
och  hustomter  å  andra  ställen  i  staden  samt  640  acres  land  i  Texas.  Är  gift  med 
Kristina  Spake.  Eger  tre  barn.  A.  är  trustee,  sekreterare  och  kassör  i  den  svenska 
metodist-församlingen,  samt  republikan  till  sin  politik. 

ALENIUS,  A.  O.,  född  den  25  Mars  1838  i  Ske  socken,  Bohuslän ;  utvandra- 
de  1855 ;  arbetade  de  5  första  åren  som  jordbrukare  i  närheten  af  Springfield,  Ills. ; 
ingick  1861  i  komp.  D.  af  Illinois'  33  regemente,  tjenstgörande  till  hösten  1864, 
vid  hvilken  tid  han  hade  genomgått  11  bataljer;  inledde  handelsaffär  i  Blooming- 
ton  efter  kriget,  kom  1866  till  Galesburg  och  har  der  varit  sysselsatt  med  kötthan- 
del. Gift  1868  med  Anna  Gibson  från  Djurröd  i  Skåne.  Har  4  lefvande  barn  och 
är  baptist  och  republikan. 

ANDERSON,  S.,  handelsskräddare,  född  den  26  Sept.  1831  i  Emitslöf,  Skåne; 
utvandrade   1854,  då    koleran  som  häftigast  rasade  bland  svenskarne  i  Amerika. 


353 

Sommaren  var  en  af  de  varmaste  man  haft  och  man  nödgades  för  en  tid  upphöra 
med  allt  arbete.  Öfver  100  hus  i  Galesburg  stodo  under  sommaren  ofullbordade 
på  grund  häraf.  Många  nykomna  svenskar  måste  likväl  försöka  göra  något  för 
sin  bergning,  men  hvarje  sådant  företaget  försök  slutade  med  döden. 

Anderson,  som  hade  lärt  sitt  yrke  i  fäderneslandet,  arbetade  först  för  andra  i 
G.,  men  har  varit  sin  egen  de  senaste  20  åren,  under  hvilken  tid  han  genomgått 
många  svårigheter,  förorsakade  af  missplaceradt  förtroende  till  bolagsmän.  En 
gång  bortburo  tjufvar  nattetid  hela  hans  lager.  Emellertid  har  han  burit  sina  öden 
med  mod ;  han  eger  nu  en  vacker  affär  och  sysselsätter  stadigt  5  arbetare.  Såsom 
ett  exempel  på  huru  tiderna  förändras  anför  A.,  att  arbetslönen  för  ett  par  byxor 
var  för  25  år  sedan  $1.25  och  för  en  rock  $4.00;  de  respektiva  priserna  äro  nu  $4.00 
och  $10.00.  Gift  1860  med  Betsy  Erickson  från  Gammalstorp  i  Blekinge;  två  sö- 
ner; lutheran  och  republikan. 

ANDERSON,  HANS,  född  den  9  Mars  1816  i  Östra  Görge,  Skåne;  utvandrade 
1851  och  har  vistats  i  Galesburg  hela  tiden;  var  en  af  dem,  som  hjelpte  prof.  Es- 
björn organisera  den  lutherska  församlingen  på  platsen.  Har  eget  hem  å  Kelley 
street.    Lutheran  och  republikan. 

BERGGREN,  AUGUSTUS  W.,  född  den  17  Aug.  1840  vid  Åmot  bruk  i  Ge- 
Btrikland;  utvandrade  1856  i  sällskap  med  sin  fader,  John  Berggren,  fem  bröder 
och  en  syster.  De  bosatte  sig  först  för  en  kort  tid  i  Oneida,  Illinois,  och  Augusta, 
som  hade  lärt  skräddareyrket  i  Sverge,  arbetade  första  året  i  Victoria,  erhållande 
$8.00  i  månaden  för  sin  möda.  Han  flyttade  sedan  till  Galesburg,  hvarest  han  upp- 
hållit  sig  allt  sedan,  med  undantag  af  4  år  tillbragta  i  Monmouth,  Ills.  Redan  vid 
29  års  ålder  valdes  han  till  fredsdomare  i  Galesburg  och  blef,  medan  han  innehade 
detta  embete,  1872  vald  till  sheriff  och  dertill  återvald  åren  1874,  1876  och  1878, 
hafvande  således  innehaft  den  vigtiga  sysslan  4  successiva  terminer.  Berggren  in- 
gick 1868  äktenskap  med  Kristina  Naselund  från  Alfta  i  Helsingland,  der  hoh  föd- 
des den  10  Feb.  1845  och  hvarifrån  hon  1854  följde  sina  föräldrar  trll  Amerika. 
Detta  äktenskap  har  välsignats  med  tre  söner  och  en  dotter.  B.  är  framstående 
frimurare  och  oddfellow  och  har  med  särskildt  nit  omhuldat  den  senare  orden, 
inom  hvilken  hon  också  stigit  till  högsta  ärestället,  han  är  nämligen  "Grand  Ma- 
ster of  the  Grand  Lodge."  Han  tillhör  också  metodistsamfundet  och  är  medlem  i 
de  "moraliska  idéernas"  politiska  parti  —  det  republikanska. 

BENGTSON,  PEHR,  född  den  10  Augusti  1826  i  Gammalstorp,  Blekinge ;  ut- 
vandrade 1856,  hamnade  i  Galesburg,  arbetade  på  jernväg  i  början,  blef  sedan 
handelsexpedit,  fortsatte  så  6  år;  var  vidare  2  år  hos  G.  W  Brown  och  senare  i 
Whitings  gasverk;  köpte  omsider  Themanson  &  Larsons  grocery-rörelse,  den  tör- 
sta svenska  i  Galesburg;  intog  kort  derpå  Nels  Nelson  såsom  kompanjon  och  fort- 
satte handeln  12  år,  ombytande  bolagsman  flera  gånger  under  tiden  ;  slutligen  sål- 
de han  affären  åt  N.  P.  Svenson,  hvilken  efteråt  förenade  sig  med  N.  .Nelson  och 
fortgår  den  gamla  rörelsen  under  flrmnamnet  Nelson  &  Svenson.  Bengtson  syssel- 
sätter sig  för  närvarande  med  att  indrifva  sina  fordringar. 

Gift  1850  med  Cecilia  Jonsdotter  från  Näsuni  i  Skåne;  hon  dog  1860  och  B. 
gifte  sig  andra  gången  1862  med  Ellen  Rundquist,  som  varit  i  landet  sedan  1852; 
har  med  henne  2  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

CLARKSON,  JOHN,  föddes  i  Oröd,  Broby  socken,  Skåne,  den  23  Augusti 
1832  och   emigrerade  1853;  fick  anställning  i  handel    hos  en  firma  i  Peoria  och 

XX11X 


354 

stannade  der  5  år  såsom  biträde  och  6  såsom  intressent  i  rörelsen.  Han  flyttade 
sedan  till  G.  och  började  specerihandel  med  O.  P.  Pearson;  fortfor  så  2  år  och 
etablerade  sig  derpå  i  frukthandel,  den  han  efter  ett  år  öfvergaf  för  att  taga  ett  års 
hvila.  Med  en  hr  Griflith  bildade  han  senare  den  3pecerihandel,  han  i  bolag  med 
X.  O.  G.  Johnson,  som  efterträdde  Griflith,  nu  drifver. 

C.  är  sedan  den  7  April  1859  gift  med  Elisabeth  Löfqvist  från  Brödockra  i 
Skåne  och  har  tre  barn.  Eger  hus  och  tomt;  är  i  religiöst  hänseende  presbyterian 
och  i  politiskt  republikan. 

DUVAN,  OLOF  T.,  är  född  i  Oröd,  Broby  socken,  Skåne,  den  27  Mars  1841 
och  utvandrade  1862,  hvilket  år  han  kom  till  G,  der  han  1864  vardt  handelsbiträde 
hos  Clarkson  &  Pearson.  Han  for  senare  till  Kansas  och  Missouri,  men  återkom 
1866  för  att  ingå  i  Förenta  Staternas  armé,  der  han  snart  befordrades  till  sergeant, 
derefter  till  "orderly  sergeant"  och  omsider  till  sergeant-major,  i  hvilken  egenskap 
han  en  tid  tjenstgjorde  å  Fort  Sumter.  Senare  beordrades  han  att  hålla  rekryte- 
ringsbyrå i  Peoria  med  filialbyrå  i  G.  Ännu  senare  finna  vi  honom  på  jagt  efter 
politiska  stråtröfvare  (Ku-Klux)  i  Georgien,  Alabama,  Syd-Karolina  och  Florida, 
hvarunder  hans  hälsa  nedbröts,  hvadan  han  utträdde  ur  tjensten  och  for  till  Europa. 
Sedan  återkomsten  har  han  en  tid  varit  anstäld  hos  Clarkson  &  Anderson  och  är  nu 
i  jernkramhandel.  D.  gifte  sig  1871  med  Mary  Thorsell,  född  i  Galesburg  den  4 
Augusti  1851,  och  har  med  henne  två  barn.    Methodist  och  republikan. 

EKVALL,  LARS  P.,  född  den  19  Maj  1843  vid  Husqvarna  bruk  i  Småland ; 
utvandrade  1867,  sedan  hvilket  ar  han  hela  tiden  arbetat  i  Browns  mekaniska  verk- 
stad ;  har  två  hus  och  tomter  i  staden  och  240  acres  land  i  Nebraska.  Gift  1870 
med  Klara  Hjelm  från  Liaiyd  i  Vestergöthland;  har  3  söner  och  en  dotter;  är  me- 
todist och  republikan. 

FEOST,  JOHN  O.,  född  den  22  Augusti  1842  i  Knislinge,  Skåne;  utvandra- 
de  1864  och  slog  sig  genast  ner  i  Galesburg,  hvarest  han  förrättade  hvarjehanda 
hårda  sysslor  8  a  9  år,  till  dess  att  han  ingick  såsom  expedit  i  Bengtson  &  Nelsons 
handel,  der  han  var  engagerad  6  år.  1873  reste  han  till  Kalifornien,  stannade  der 
6  år,  återvände  till  Galesburg  1879  och  är  nu  expedit  hos  Nelson  &  Svenson. 
Ogift;  frisint;  republikan. 

FREEBERG,  ANDREW  C,  född  den  30  Maj  1858  i  Emmetslöf,  ^kåne ; 
utvandrade  1875,  då  han  bosatte  sig  i  G. ;  återbesökte  Sverge  1876,  och  arrenderar 
nu  en  farm  5  mil  sydost  om  Abingdon.     Republikan  och  liberal.    Adr.  Abingdon. 

FORELL,  C.,  fotograf,  är  född  i  Stockholm  den  15  Januari  1845  och  utvan- 
drade 1869,  hvilket  år  han  också  kom  till  G.  I  fotografikonsten  har  han  varit 
engagerad  7  år.  Hans  atelier  var  i  början  liten,  men  är  nu  den  största  vester  om 
Chicago,  San  Francisco  undantaget.  Han  gifte  sig  1873  med  Mary  Anderson  och 
har  med  henne  3  barn.  Är  frisint  i  religiöst  och  sjelfständig  i  politiskt  af- 
seende.    P.  S.— Flyttad  till  Mc.  Pherson  i  Kansas. 

GRÖNVALL,  JOHN,  skomokare,  född  den  24  Augusti  1824  i  Gadaröd,  Skåne ; 
utvandrade  1852,  bosatte  sig  samma  år  i  Galesburg  och  bor  här  ännu,  sysselsatt 
med  egen  rörelse,  som  han  drifvit  12  år,  under  hvilken  tid  han  bland  annat  för- 
värfvat  sig  ett  vackert  hem.  Gift  1852  med  Matilda  Söderström  från  Karlshamn. 
Har  en  son  och  en  dotter.     Metodist  och  republikan. 


355 

GIBSON,  L.  L.  från  Ysane  i  Blekinge,  hvarest  han  föddes  den  16  Mars  1833; 
utvandrade  1853;  har  brukat  jord  mest  hela  tiden  sedan  dess,  hvarigenom  han,  som 
derjemte  haft  vinterkontrakt  för  kol-  och  vetlforsel,  samlat  en  nätt  förmögenhet, 
bestående  af  bland  annat  hus  och  tomt  i  staden.  G.  är  sträng  nykterhetsifrare  och 
tillhör  "Good  Templars"-orden,  för  hvars  sak  han  arbetar  med  nit.  G.  är  ogift, 
lutheran  och  republikan. 

GUNDERSON,  OLOF,  född  i  Norge  den  17  Januari  1840;  emigrerade  1865; 
stannade  först  i  Chicago,  flyttade  derifrån  till  Leland  i  111.,  der  han  blef  pastor  för 
den  svenska  methodistförsamlingen;  har  sedan  varit  pastor  i  Geneseo  två  år,  Rock- 
forcl  tre  år  och  Andover  två  år,  och  har  han  varit  presiderande  äldste  i  Minnesota 
5  år;  har  varit  pastor  för  Galesburgs  svenska  metodistförsamling  två  år;  är  gift 
med  Sofia  Smithburg  från  Horns  socken  i  Linköpings  län  och  har  med  henne 
tre  barn. 

HAWKINSON,  G.,  född  i  Thorbjörnahult,  Småland,  den  9  Juni  1841 ;  utvan- 
drade 1869  har  sedan  dess  varit  i  G.,  de  6  senaste  åren  såsom  bagare;  har  eget  hus 
å  Broadgatan ;  är  lutheran  och  republikan. 

HAWKINSON,  OLOF,  farmer  och  handlande  med  "broom  corn,"  född  den  7 
Maj  1837  i  Köpinge,  Skåne ;  utvandrade  1856,  hamnade  samma  år  i  Galesburg,  ar- 
betade de  första  åren  ä  farmar  och  började  1865  drifva  eget  jordbruk,  först  som  ar- 
rendator,  men  från  1867  »om  landegare ;  han  besitter  nu  450  acres,  af  hvilka  160 
äro  välodlade  och  jemte  de  präktiga  åbyggnaderna  värda  närmare  $9,000.  Haw- 
kinson  är  medlem  i  kommissionsfirman  W.  L.  Rosenbaum  &  Co.  i  Chicago,  som 
gör  betydligt  i  "broom  corn,"  och  har  han  dessutom  ett  stort  intresse  i  ett  af  Gales- 
burgs hyrkuskstall.  Gift  1866  med  Louisa  Erickson  från  Horn  i  Östergötland ; 
3  söner  och  2  döttrar.    Frisint ;  republikan. 

HOLMQUIST,  SVEN,  född  den  27  Juli  1837  i  Qviinge  socken,  Skåne;  utvan- 
drade 1868  och  har  sedan  dess  arbetat  som  skomakare  i  Galesburg.  Gift  1869  med 
Kristina  Nelson  från  Agundryd  i  Småland,  der  hon  föddes  den  3  Oktober  1835 ;  4 
döttrar  och  en  son ;  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  CHARLES,  född  den  12  Februari  .1829  i  Tornevik,  Lindköpings 
län;  kom  till  Rock  Island  1852  och  till  Galesburg  1864;  har  hela  tiden  arbetat  som 
tegelslagare ;  hareget  hus  och  11  acres  land  nära  staden;  är  gift  med  Hilda 
Matilda  Nilson  från  Hveta  i  Linköpings  län  och  har  med  henne  4  barn.  Lutheran 
och  republikan. 

JOHNSON,  N.  O.  G.,  af  firman  Clarkson  &  Johnson,  är  från  Möllegården  i 
Kristianstads  län,  hvarifrån  han  kom  till  G.  1869.  Sysselsättande  sig  de  första  tre 
med  jorbruksarbete,  tröttnade  han  1872derpå  och  började  försöka  handelsyrket,först 
som  expedit  hos  ett  par  firmor  och  sedan  som  sin  egen,  då  han  köpte  en  del  i  den 
rörelse,  som  drifves  af  nyssnämda  firma,  J.  är  född  i  Januari  1844  och  hans  hustru 
Sofia  Anderson,  med  hvilken  han  förmäldes  den  13  Februari  1871,  är  från  Trevattna 
i  Skaraborgs  län.     De  ega  ett  barn  och  tillhöra  lutherska  kyrkan.    J.  är  republikan. 

JOHNSON,  JONAS  A.,  född  den  16  Mars  1841  i  Omskaby,  Småland ;  utvan- 
drade 1853;  uppehöll  sig  först  6  månader  i  Chicago,  derpå  tre  månader  i  St.  Louis, 


356 

sedan  15  månader  i  Quincy  och  vidare  9  år  i  Knoxville,  k  vari  från  han  flyttade  till 
G.  1864,  hvarest  han  nästan  hela  tiden  varit  förman  i  en  blecks] agareverkstad 
Han  gifte  sig  den  31  Januari  1863  med  Karolina  Lovisa  Svenson,  född  i  Halland 
den  16  September  1843.    J.  har  eget  hus  å  Simmons  st. ;  är  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  SVAN,  född  den  20  Mars  1845  i  Oxeltorp,  Skåne;  utvandrade 
1870;  kom  då  till  G.,  der  han  sedan  dess  idkat  dels  jordbruk,  dels  slagteri;  är  nu  i 
kompaniskap  med  Nels  M.  Berglund  om  det  senare  yrket ;  de  båda  ega  dessutom 
160  acres  land  tillsammans  i  Henlerson  township,  der  de  göda  egna  kreatur  till 
slagt.  J.  gifte  sig  den  7  Januari  1873  med  Botilda  Jakobson  från  östad  i  Kristian- 
stads län  och  har  med  henne  två  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 


Eapt.  LANDSTRÖM,  C.  E.,  specerihandlande,  är  från  Sormestorp  i  Kristi- 
anstads län,  der  han  föddes  den  2  Mars  1837.  Han  utvandrade  1852  och  slog  sig 
först  ned  i  Knoxville,  111.,  hvarest  och  i  kringliggande  orter  han  bröt  sin  väg  med 
hårdarbete  å  farmar  och  i  verkstäder  tills  året  1856,  då  han  för  omvexlings  skull 
for  till  Minnesota,  hvarifrån  han  samma  år  återkom  till  Knoxville  för  att  mottaga 
anställning  hos  handlanden  John  S.  Winter.  Efter  åtskilliga  vexlingar  begaf  han 
sig  1861  till  Des  Moines  i  Iowa  och  biträdde  der  i  en  handel  tills  kriget  bröt  ut, 
hvilket  manade  honom  att  bjelpa  till  vid  bildadet  af  kompaniet  "B"  i  Iowas  15de 
Volontär-regemente,  i  hvilket  han  sjelf  ingick  den  9  November  nämnda  år  i  egen- 
skap af  andre  löjtnant,  frän  hvilken  grad  han  steg  till  förste  löjtnant  påföljande  år 
och  till  kapten  1863.  Vid  hemkomsten  1865  öppnade  han  och  en  mr  Bancroft  en 
specerihandel  tillsammans,  men  den  1  April  1879  upplöstes  kompaniskapet  och  L- 
drifver  nu  affären  ensam.  L.  gifte  sig  den  9  September  1861  i  Des  Moines  med 
miss  S.  E.  Crocker,  general  Crockers  syster,  och  har  med  henne  6  barn  (5  söner  och 
1  -dotter).  Eger  ett  elegant  hem  i  G. ;  tillhör  kongregational-kyrkan  och  republi- 
kanska partiet. 

LINDQVIST,  FRED.,  af  målarefirman  Lindqvist  &  Bro.;  född  den  5  Oktober 
1848  i  Härsveda,  Skåne;  kom  till  Amerika  1866  och  till  G.  1867,  sedan  hvilken  tid 
han  ständigt  varit  målare  och  sin  egen  sedan  1874.    Ogift;  lutheran  och  republikan- 

LINDHOLM,  L.  M.,  skräddare,  född  den  26  November  182l  i  Tjärstad,  Lin- 
köpings  län;  utvandrade  1856,  bosatte  sig  samma  år  i  Galesburg,  der  han  vistats 
hela  tiden  med  undantag  af  4  år,  tillbragta  å  en  farm  i  närheten  af  Altona.  Lind- 
holm har  genom  godtrogenhet  måst  vidkännas  stora  förluster,  men  är  icke  desto 
mindre  i  goda  omständigheter,  hvadan  han  går  framtiden  till  mötes  med  klara 
blickar.  Gift  1846  med  Maria  Ekstrand  från  samma  socken ;  har  en  son  och  en 
dotter;  metodist  och  republikan. 

LINDAHL,  S.  P.  A.,  pastor  för  första  lutherska  församlingen,  är  född  i 
Kristdala,  Kalmar  län  den  8  November  1843  och  erhöll  sin  första  skolbildning 
i  Ahlsbergs  missionsinstitut.  Efter  ankomsten  till  Amerika  1865  studerade  han 
vidare  en  tid  vid  läroverket  i  Paxton,  111.,  och  utgick  derifrån  1869,  då  han  prest- 
vigdes  och  öfvertog  vården  af  den  lutherska  församlingen  i  Woodhull  1870. 
Sedan  dess  har  han  varit  missionär  i  Kansas,  Nebraska  och  Dakota  samt  assiste- 
rande pastor  vid  Immanuelsförsaml ingen  i  Chicago,  hvarifrån  han  kallades  till 
församlingen  i  G.  1871.  L.  har  varit  gift  med  Klara  Anderson  från  Trevattna  i 
Vestergötland ;  hon  dog  den  23  Juni  1877. 


357 

LAYENE,  C.  W.,  född  den  17  Juli  1846  i  Jönköping,  hvarifrån  lian  utvan- 
drade  1867  ocli  bosatte  sig  i  Orion,  der  han  sedermera  dref  apoteksrörelse ;  for  till 
Europa  1875 ;  nedsatte  sig  vid  återkomsten  i  G.  hvarifrån  han  reste  till  Kansas 
1876  för  att  i  Salina  igångsätta  apoteksrörelse;  återkom  till  G.  1877  och  ingick  der 
i  den  apoteksrörelse  han  nu  drifver.  L.  har  ett  stort  lager  och  eger  160  acres  jord 
i  Iowa.     Lutheran  och  independent.   P.  S. — Har  Sålt  sin  rörelse  till  Wimmermark. 

MUNSON,  D.  A.,  född  den  8  Maj  1840  Nykil,  Linköpings  län,  hvarifrån  han 
utvandrade  1866,  sedan  hvilken  tid  han  varit  farmare  i  Nebraska,  men  är  nu  tegel- 
slagare.    Lutheran  och  republikan. 

NYMÅN,  SVEN,  född  den  24  Juni  1804  i  Annestad,  Småland ;  utvandrade 
1856,  bodde  första  året  i  Moline  och  varit  i  Galesburg  resten  af  tiden,  sysselsatt  så- 
som urmakare.  N.  har  varit  gift  3  gånger,  har  en  son,  som  är  45  år  gammal  och 
en  dotter  (Mary,  gift  med  J.  Olson  i  Geneseo)  är  42  år.  I  andra  giftet  har  han 
Anna,  34  år,  gift  med  John  Svenson  i  Geneseo;  Elna,  29  år,  gift  med  Charles 
Hitchcock  i  Omaha,  Neb.,  samt  Frank,  25,  och  Eva,  21  år.  Nyman  har  varit  me- 
todist sedan  1859  och  republikan  sedan  partiets  daning. 

NELSON,  PETER,  född  den  22  November  1840  å  Trolle-Ljungby  egor  och 
utvandrade  1860.  I  G.,  dit  han  genast  vände  sin  kosa,  arbetade  han  först  i  snickare- 
yrket, vardt  senare  'kilerk"  hos  P.  Bengtson  och  sin  egen  den  28  Augusti  1878. 
Hans  första  hustru  var  Anna  Maria  Nelson  och  hans  andra  är  enkan  efter  kapten 
Edvall.  Han  har  två  barn,  samt  hus  och  handelslager  tillsammans  värda  $5,500. 
Lutheran  och  republikan. 

NELSON,  N.  P.,  medlem  af  kortvaruhandelsfirman  Nelson  &  Williamson,  är 
född  den  28  April  1845  i  Bronäs,  EJristdala  socken,  Kalmar  län  och  ankom  hit  1859. 
I  G.  använde  N.  den  första  tiden  med  att  inhemta  kunskaper  vid  den  offentliga 
skolan,  underhållande  sig  under  tiden  med  hvad  som  helst  arbete  han  kunde  fä. 
Han  tog  derpå  anställning  som  handelsbiträde  och  fortfor  i  denna  egenskap  hos 
olika  firmor  tills  i  April  1879,  då  han  blef  "Williamsons  kompanjon.  Är  gift  med 
Anna  S.  Grant;  har  hus  och  tomt;  tillhör  lutherska  kyrkan  och  rep.  partiet. 

NELSON,  ABRAHAM,  möbelhandlande,  född  i  Agerum,  Blekinge,  den  8 
Februari  1818;  kom  till  G.  1854  och  började  der  sin  bana  som  arbetare  i  en  vagns- 
fabrik, men  ingick  snart  i  egna  affärer,  ehuru  å  en  mindre  skala.  Han  grundlade 
nämligen  den  rörelse  han  nu  eger,  den  han  genom  omtanka,  kraft  och  affärsmes- 
sighet  uppdrifvit  till  en  aktningsvärd  affär.  Hans  möbelmagasin,  bygdt  af  honom 
sjelf  för  $10,000,  är  90  fot  i  längd,  50  i  bredd  och  20  högt  samt  försedt  med  schiffer- 
tak.  Hans  lager  uppgår  i  värde  till  öfver  $6,000.  Dessutom  eger  han  en  annan 
magasinsbygnad  och  ett  vackert  boningshus.  N.  gifte  sig  i  Sverge  för  38  år  sedan 
med  Bengta  Sorenson  från  Ebbarlucka  i  Blekinge,  hvilket  äktenskap  har  välsig- 
nats med  flera  barn,  af  hvilka  tre  lefva.  N.  tillhör  methodistkyrkan  och  det  repu- 
blikanska partiet. 

OLEEN,  N.  J.,  född  den  8  Mars  1844  i  Åsby,  Skåne ;  utvandrade  1866  och  har 
nästan  hela  tiden  sedan  varit  handelsexpedit.  Han  gifte  sig  den  17  Januari  1872 
med  Lovisa  J.  Anderson  från  Westergöthland  och  har  med  henne  ett  barn.  Har 
vackert  eget  hem  å  Chambers  st.    Lutheran  och  republikan. 


358 

OLSON,  HÅKAN,  född  den  15  Mars  1827  i  Mjellby,  Blekinge;  utvandrade 
1853,  stannade  2  år  i  Chicago  och  kom  1855  till  Galesburg,  der  han  största  delen  af 
tiden  arbetat  hos  möbelfabrikanten  Abraham  Nelson.  Gift  1860  med  Hanna  Nel- 
son  från  Gammalstorp  i  Blekinge;  har  2  söner  och  2  döttrar,  hvilkas  närmaste 
framtid  han  betryggat  genom  samlandet  af  en  liten  förmögenhet,  bestående  af  ett 
godt  hem  och  $2,000,  allt  förvärfvadt  i  Galesburg,  emedan  han  icke  egde  mer  än  75 
cents,  när  han  landsteg  i  Amerika.  Tillhör  första  lutherska  församlingen  och  är 
republikan. 

OLSON,  S.  H.,  specerihandlande,  från  Ysnaryd  i  Blekinge,  född  den  4  Augu- 
sti 1844.  Emigrerade  till  Amerika  1854,  och  använde  sina  första  7  år  på  en  farm. 
När  kriget  utbröt,  ingick  han  frivilligt  i  kompaniet  A  af  Illinois  102  regemente  och 
tjenade  oafbrutet  tills  1865,  hvarefter  han  var  i  handlanden  Crockers  butik  5  år, 
efter  hvilken  tid  han  vardt  medlem  i  firman.  Sedan  dess  har  han  varit  medlem  af 
två  andra  firmor,  men  drifver  nu  sin  rörelse  ensam.  Han  eger  butiken  och  3  bo- 
ningshus i  staden.  1872  gifte  han  sig  med  Clara  Björk  från  Tunestorp  i  Jönköp- 
ings län.    Har  ett  barn ;  tillhör  methodistförsamlingen  och  är  republikan. 

PETERSON,  GUST,  J.,  född  i  Ingvallstorp  i  Linköpings  län  den  3  Juni 
1851;  emigrerade  1869;  satte  sig  först  ned  i  North  Henderson,  Ills.,  å  en  farm,  i 
närheten  hvaraf  han  nu  brukar  en  arrenderad  sådan.  Frisint  i  religion,  republikan 
i  politik.    Adress :  North  Henderson. 

PETERSON,  GUSTAF,  född  i  Sandhem,  Westergöthland,  den  17  September 
1824  och  utvandrade  1852,  hvilket  år  han  anlände  till  Galesburg  blott  med  hvad 
han  gick  och  stod  uti.  Men  han  har  arbetat  sig  upp  och  befinner  sig  nu  i  goda 
omständigheter.  P.  var  en  af  grundmedlemmarne  i  den  första  svenska  lutherska 
församlingen,  men  utgick  derur  och  anslöt  sig  till  den  andra,  när  den  bildades  1868, 
och  är  nu  der  en  ledande  medlem.  Hanna  Johnson  från  samma  plats  i  Sverge 
blef  hans  hustru  1849  och  tillsammans  ega  de  5  barn,  af  hvilka  dottren  Karolina  är 
gift  med  pastor  Georg  "Wiberg  i  Keokuk.  Han  eger  3  hus  och  tomter  värda  öfver 
$4000.    Republikan. 

PETERSON,  NELS,  född  vid  Trolle  Ljungby,  Skåne,  den  3  Juli  1837,  och  kom 
till  Amerika  1856.  Han  uppehöll  sig  de  första  åren  med  arbete  af  olika  slag  i  och 
omkring  Monmouth  tills  1861,  då  han  ingick  som  frivillig  i  Illisnois'  43dje  rege- 
mente. Han  vardt  der  genast  segerant  och  hemkom  såsom  andra  löjtnant  1865,  då 
han  fick  anställning  hos  firman  Chapen,  Holton  &  Davis  i  Young  Amerika.  Han 
biträder  nu  Nelson  &  Svenson.  Hans  hustrus  namn  är  Eliza  J.  Dennis,  som  är 
född  i  Pennsylvanian  och  med  hvilken  han  varit  gift  sedan  den  7  November  1869. 
Har  eget  hem,  är  lulheran  och  republikan. 

PETERSON,  NELS,  snusfabrikant;  född  den  11  Juni  1834  i  Näserum,  Kri- 
stianstads län,  hvarifrån  han  utvandrade  1855  till  Danmark  och  derifrån  till  Ame- 
rika 1863.  Hans  första  år  härstädes  såg  honom  såsom  arbetare  på  en  jernväg  vid 
Galesburg.  De  derpå  följande  10  vintrarne  sysselsatte  han  sig  i  Browns  verkstad, 
medan  somrane  användes  för  snusfabricering  å  en  liten  skala.  Detta  företag  har 
emellertid  växt  med  hvarje  år  och  tar  nu  hela  hans  tid  och  odelade  uppmärksam- 
het i  anspråk.  Fabriken  drifves  med  tillhjelp  af  en  liten  åmgmaskln  och  tillverk- 
ni»gen  belöper  sig  till  10,000  skälpund  årligen.    Reqvisitioner  börja  nu  ingå  från 


359 
alla  delar  af  landet,  och  håller  han  ständigt  å  hand  ett  större   lager.     P.  är  gift  med 
Ellen  Månson  från  Jersåslilla  i  Skåne,   och  har  med  henne  2  barn.     Han  är  med- 
lem  af  första  lutherska  kyrkan,  republikan  och  i  goda  eknononiska  omständigheter- 
egande  bl.  a.  två  värderika  hus  och  flera  stadstomter. 

RÅDSTRÖM,  A.  VICTOR.,  född  1838  den  12  Oktober  i  Tjärstad  i  Östergöth. 
land ;  utvandrade  1869  och  hamnade  först  i  staten  Connecticut,  men  begaf  sig  efter 
några  månaders  vistelse  der  till  Galesburg,  hvarest  han  vardt  målare  och,  med 
tiden,  förman  i  T.  O.  Jones  verkstad.  Men  dålig  hälsa  tvang  honom  att  omsider 
öfvergifva  detta  handtverk  och  egna  sig  åt  något  lättare.  Han  är  nu  bokförare  hos 
Clarkson  &  Johnson,  der  han  varit  4  år.  Han  är  gift  med  Ellen  Johnson,  som 
gifvit  honom  3  barn.    Methodist  och  republikan. 

STARR,  A.  F.,  född  den  10  de  April  1838  i  staden  Vestervik;  utvandrade  1860 
och  sysselsatte  sig  med  hvarjehanda  i  Galesburg  ett  år,  hvarpå  han  lärde  skoma- 
kareyrket; for  1863  till  Minnesota  och  ingick  året  derpå  som  frivillig  i  Minnesotas 
första  vol.-regemente,  i  hvilket  han  tjenade  till  krigets  slut;  kom  då  tillbaka  till  G. 
och  skomakareyrket  och  är  nu  förman  hos  Winqvist  &  Johnson ;  gifte  sig  hösten 
1860  med  Wilhelmina  Cederholm  från  Hallenberg,  Kalmar  län,  och  har  med  henne 
2  barn ;  har  eget  hus,  är  methodist  och  republikan. 

SYANSON,  N.  P.,  af  firman  Nelson  &  Svanson,  född  den  20  November  1850 
i  Agerum,  Gammalstorp  socken,  Blekinge ;  kom  till  Amerika  1867 ;  var  engagerad 
hos  O.  T.  &  A  P.  Johnson  i  Altona  3  år,  hvarefter  han  en  tid  var  hos  Keator  & 
Wilson  i  Rock  Island  ;  1872  aflade  han  ett  besök  i  Sverge  och  fick  vid  återkomsten 
uppsigt  öfver  en  kolgrufva  vid  Soperville.  1877  gjorde  han  sin  andra  resa  till 
Sverge  på  samma  fartyg,  som  öfverförde  general  Grant  och  hans  familj,  när  de  an. 
trädde  sin  stora  rundresa  kring  verlden.  S.  blef  nu  i  Sverje  ett  helt  år  och  återkom 
till  Amerika  i  Augsti  1878,  då  han  köpte  halfva  intresset  i  P.  Bengtsons  "grocery". 
Han  hade  redan  i  Augusti  1875  gift  sig  med  Anna  C  Glade,  som  är  född  i  Hudda, 
Elfsborgs  län,  den  1  Januari  1849.  De  tillhöra  båda  den  lutherska  kyrkan,  och 
S.  är  republikan 

THEMANSOJT,  ÅKET,  en  gammal  Galesburgbo,  är  nu  handlande  i  Kearney, 
Nebraska.  T.  är  från  Wineslöf  i  Skåne,  der  han  föddes  den  25  Mars  1835.  Hit 
kom  han  1854  och  uppehöll  sig  i  Knoxville  till  1860,  hvilket  år  han  blef  biträde 
hos  Hoover  i  Galesburg.  Fem  år  derefter  öppnade  han  groceryhandel,  men  sålde 
rörelsen  efter  ett  års  förlopp,  då  han  for  till  Sverge.  Den  1  Januari  1868  vardt  han 
medlem  i  firman  Bengtson,  Nelson  &  Co.,  året  derpå  skilde  han  sig  vid  densamma 
och  upprättade  vexel-  och  bil Ij ettrörelse,  hvarmed  han  fortfor  till  1873v  då  han  led 
en  kännbar  förlust  genom  Ferdinand  Winslows  bankfallisement  i  Chicago.  Han 
måste  då  upphöra  och  ingå  som  biträde  hos  P.  Bengtson,  och  stannade  der  till  1878, 
för  att  då  utflytta  till  Nebraska,  der  han  nu  drifver  gross-  och  minuthandel  med 
specerier.  Han  är  gift  med  Karolina  Strand  från  Vestra  Harg  i  östergöthland  och 
har  6  barn.     Lutheran  och  republikan. 

ULLQVIST,  JOHN,  farmer  å  sek.  20,  Henderson  township,  förskrifver  sig 
från  Heden,  i  Skaraborgs  län,  och  är  46  år  gammal.  Straxt  efter  sin  ankomst  hit, 
1868,  försörjde  han  sig  med  arbete  i  en  jern vägs-verkstad  i  Galesburg,  men  köpte 
efter  ett  par  år  20  acres  land,  dem  han  nu  brukar.  Har  sedan  1861  varit  gift  med 
Kajsa  Johansdotter  från  Trevattna  i  Westergöthland.    Lutheran  och  republikan. 


360 
VERENE  NELS,  J.,  född  i  Hessleholm  i  Skåne  den  8  Augsti  1846;  utvandra- 
1859-  kom  först  till  Galesburg  for  så  till  Kansas,  kom  efter  ett  år  tillbaka  till  Gales- 
burgoch  arbetade  3  år  för  L.  L.  Gibson.  Är  nu  husbyggare.  Gift  med  Ida  John- 
son  frän  Jemshög  i  Blikenge,  och  har  med  henne  ett  barn.  Lutheran  och  republi- 
kan. 

WIMMERMARK,  ARVID.  H.,  född  den  28  Mars  1857  i  Upsala,  men  har  bott 
19  år  i  Stockholm ;  tog  apotekare-examen  1876,  utvandrade  1879,  bosatte  sig  s.  år  i 
Cambridge,  Ills.  och  1880  i  Galesburg.  Gift  med  Paulina  Nelson  från  Arvika 
Hon  ankom  till  Amerika  1870,  upphöll  sig  de  3  första  åren  i  Chicago,  flyttade  se- 
dan till  Bishop  Hill  och  derifrån  till  Cambridge,  hvarest  hon  som  hade  lärt  fotogra- 
fikonsten i  Sverge,  dref  en  lönande  rörelse  i  detta  yrke  till  dess  att  hon  följde  sin 
andra  man  till  Galesburg.    Har  i  sitt  första  gifte  2  barn.    Tillhör  baptistsamfundet. 


SVENSKAR   I   WALNUT    GROVE   TOWNSHIP,   KNOX 

COUNTY. 

ANDERSON,  A.  J.,  köpman,  Altona;  född  den  27  Mars  1843  i  Ramshult, 
östergöthland ;  kom  med  sin  fader  Anders  Johnson  till  Amerika  1852  och  bodde 
första  året  i  Rock  Island.  A.  J.  Anderson  och  en  syster  upptogos  af  familjen  N. 
P.  Peterson  (nämnd  å  sidan  150)  i  närheten  af  Moline,  der  A.  en  tid  skötte  Rock- 
river-färjan;  kom  till  Altona  1857  och  var  biträde  hos  olika  firmor  tills  1875, 
då  han  började  egen  affär.  Han  har  nu  ett  vackert  hem,  5  acres  mark,  butik  och 
tomter  i  Altona,  samt  160  acres  land  i  Phelps  co ,  Neb..  Gift  1868  med  Margreta 
Olson  från  Ugglebo  i  Gestrikland.  Anderson  tillhör  missionssamfundet  och  är 
republikan. 

CARLSON,  LARS,  farmer,  sek.  36,  besitter  120  acres  land;  född  1-811  i  Han- 
nebo,  Gestrikland;  utvandrade  1850.  Gift  sedan  1842  med  Anna  Alborn.  En  son 
och  en  dotter.    Metodist;  republikan.    Postkontor;  Victoria. 

FREDRICHS,  JOHN  A.,  handlande  i  Altona;  född  den  27  Februari  1846  i 
Tjärstad,  Linköpings  län;  kom  till  Amerika  med  föräldrarne  och  3  syskon  1857, 
då  de  nedsatte  sig  i  Soperville,  Knox  co.,  hvarifrån  fadren,  C.  el.  Fredrichs,  flyttade 
till  Ontario  township  1867.  John  A.  Fredrichs  kom  till  Altona  1865  och  öppnade 
i  bolag  med  A.  J.  Anderson  specerirörelse  1875,  men  har  sedan  den  1  Juni  1878 
drivit  en  sådan  rörelse  ensam.  Gift  den  19  November  1869  med  Kristina  Ander- 
son från  samma  ort  i  Sverge,  hvarifrån  hon  utvandrade  1Ö56.  F.  har  eget  hem  i 
Altona  samt  80  acres  land  i  Phelps  co.,  Neb.    Lutheran,  republikan. 

1M1JERG,  JOHN,  farmer,  bor  hos  svåger  å  sektion  23;  född  den  2  September 
1835  i  Bjuråker  i  Helsingland.  Kom  med  modren,  Greta  Andersdotter  och  6  sy- 
skon till  Amerika  1854.  Vid  krigets  utbrott  ingick  John  i  det  sveaska  kompaniet 
som  bildades  i  B.  H.,  och  tjenade  till  den  23  Oktober  1862,  då  han  hemkom  med 
bruten  hälsa,  hvaraf  han  lidit  allt  sedan.  Ogift,  frisint,  independent.  Postkontor: 
Altona. 


361 

JOHNSON,  ANDERS,  snickare  och  byggmästare  i  Altona ;  född  den  27  Juli 
1833  i  Sandsjö  Jönköpings  län;  utvandrade  1867,  då  han  bosatte  sig  i  Altona;  gift 
sedan  1857  med  Hellen  Peterson,  som  gifvit  honom  2  döttrar  och  2  söner.  Luthe. 
ran  och  repub  ikan. 

LINDERHOLM,  H.  L.,  köpman  i  Altona;  född  den  2  Februari  1838  i  Hjersås, 
Skåne;  utvandrade  1855  och  arbetade  å  farmar  i  närheten  af  Galesburg  tills  1856, 
då  han  for  till  Minnesota  för  att  drifva  jordbruk  vid  Chisago  Lake;  lyckades  ej 
häri  och  begaf  sig  nu  till  Wasa-nybygget  och  derifrån  till  Red  Wing  och  senare 
till  St.  Paul.  Hösten  1857  återvände  han  till  Galesburg;  flyttade  våren  1858  till 
Abingdon,  sedan  till  Canton,  så  åter  till  Galesburg  och  slutligen  till  Davenport, 
Iowa,  der  han  arbetade  5  år  i  en  snickareverkstad.  Hösten  1865  reste  han  hem  till 
Sverge;  vid  återkomsten  påföljande  år  tog  han  anställning  i  Galesburg,  men  flyt- 
tade 1867  till  Altona  och  öppnade  den  möbelhandel  han  nu  idkar  med  mycken 
framgång.  Gift  1867  med  Hedvig  Johnson,  som  gifvit  honom  5  barn.  Tillhör  in- 
gen kyrka.    Republikan. 

LINDVALL,  ERIC  P.,  född  den  26  Juli  1831  i  Österrunda,  Vestmanland; 
utvandrade  till  Bishop  Hill  1846  och  qvarblef  der  till  1855,  då  han  flyttade  till  Al- 
tona, som  nämdt  är  å  sidan  150.  Gift  den  13  Nov.  1855  med  Helen  Jones  från 
Forsa,  Helsingland.  Hennes  föräldrar  voro  Jon  och  Brita  Jonson  från  Hamre  i 
Forsa  och  kommo  till  Bishop  Hill  1847.  En  af  sönerna,  John  P.,  är  född  den  17 
Februari  1857  och  bor  i  Creston,  Iowa;  en  annan,  Frank  A.,  född  d.14  September 
1862  och  är  telegrafist  i  Oneida.     Mrs.  Lindvall  hyser  svedenborgska  åsigter. 

NEWBURG,  PETER,  pastor,  nu  boende  å  egen  150-acres-farm  å  sektion  35, 
är  född  i  Luleå  1818  (se  vidare  sidan  174).  Han  reste  till  Kalifornien  1850  och 
återvände  1851 ;  ingick  i  metodistkonferensen  1856  och  tjenstgjorde  som  pastor  vid 
den  svenska  metodistförsamlingen  i  New  Sweden,  Iowa,  1856 — 8,  vid  församlingen 
i  Andover  1859  och  vid  den  i  Galesburg  1860;  återvände  till  Victoria  och  förestod 
församlingen  der  i  tre  år,  vidare  1  år  i  New  Sweden,  sedan  1  år  i  Rockford  och  der- 
på  3  år  i  Victoria.  Sedan  har  han  brukat  och  bebott  sin  1857  inköpta  farm.  Har 
i  sitt  gifte  2  söner.    Postkontor :  Victoria. 

RISBERG,  J.  0.  P.,  fotograf  i  Altona,  född  den  22  Juni  1844  i  örkel- 
ljunga,  Skåne ;  utvandrade  1867  och  uppehöll  sig  de  två  första  åren  i  Rockford,  111., 
der  han  lärde  fotografiyrket,  det  han  sedan  dref  4  år  i  Chicago,  h  varefter  han  flyt 
tade  ut  till  Altona  Gift  sedan  1867  med  Anna  S.  Aspegren,  dotter  af  målaremä- 
stare N.  F.  Aspegren  i  Kristianstad,  har  i  äktenskapet  en  son  och  tre  döttrar ;  är 
orgelnist  i  lutherska  kyrkan,  har  hus  och  5  tomter  i  Altona.     Republikan. 

WILLIAMSON,  JONAS,  farmer,  född  1840  i  Ofvanåker,  Gefleborgs  län;  ut. 
vandrade  1867  och  gifte  sig  1880  med  Anna  Wilson.  Metodist,  greenbacker.  Post. 
kontor:  Victoria. 

SVENSKAR  I  KNOXVILLE. 

GOTTRICK,  JOHN,  född  den  21  Juni  1812  i  Windslöf  Skåne,  utvandrade 
1851.  Kom  till  Knoxville  samma  år,  arbetade  4  månader  vid  ett  tegelbruk  och  20 
år  i  Bassetts  vagnsfabrik.    ,Se  vidare  sidan  131.    Lutheran  och  republikan. 


362 
LINDBERG,  E.  A.,  född  den  19  Mars  1831  i  Bollnäs,  Gefleborgs  län;  utvan- 
drade 1852;  har  arbetat  som  skräddare  i  Waupaca,  Appleton,  Manasha,  Oshkosh 
och  Janesville  i  Wisconsin.  Kom  1854  till  K.  der  han  varit  allt  sedan.  Gift  den 
19  Mars  1861  med  Anna  Brita  Anderson  från  Stal  socken,  Bohus  län.  Inga  barn. 
Frisint  och  demokrat. 

PALMQUIST,  L.,  född  den  2  Oktober  1835  i  Oppänna,  Skåne;  utvandrade 
1855;  lärde  iGalesburg  snickareyrket;  flyttade  till  K.  1860  och  öppnade  der  jemte 
sin  broder  möbelhandel.  Gift  den  29  September  1860  med  Carie  Nelson  från  Ön- 
nesta  i  Skåne;  har  7  barn;  är  lutheran  och  republikan. 

PETERSON,  SVAN,  född  den  27  September  1827  i  Eskema  i  Blekinge ;  utvan- 
drade 1852  och  for  direkt  till  Knoxville ;  sysselsatte  sig  i  början  med  arbete  i  ett 
tegelbruk  och  senare  pä  en  jernväg  i  Wataga-trakten ;  for  vintren  1853  till  Galesburg 
och  höll  svensk  skola,  med  hvilken  sysselsättning  han  fortsatte  i  K.  1858  började 
han  försälja  strykstickor  bland  de  i  trakten  boende  farmarne,  af  hvilka  han  i  betal- 
ning tog  ägg,  dem  han  afyttrade  i  Galesburg;  igångsatte  kort  derpå  ett  grocery  i 
K.,  det  han  ännu  drifver  med  framgång.  Gift  1855  med  Bengta  Nelson  från  Marum 
i  Blekinge ;  har  med  henne  2  barn ;  frisinta  religoinsåsigtter  och  "greenbacksåsig- 
ter"  i  politiken. 

PROFESSOR  ERIXON,  K.,  född  den  2  Juni  1827  i  Oskarshamn ;  utvandrade 
1878,  då  han  kom  från  Stockholm,  der  han  förestått  statsmissionen  och  redigerat 
"Nya  Posten" ;  erhöll  1877  kallelse  från  Ansgarii-synoden  att  om  handtaga  dess 
läroverk  i  Knoxville.  Gift  den  2  Mars  1849  med  Helen  Olson  från  Örebro  och  har 
med  henne  två  döttrar. 

PASTOR  BORG,  J.  F.,  född  den  13  December  1849  i  Bjelby  at  Linköpings 
län;  kom  till  Galesburg  1869;  har  studerat  vid  Augustana  läroverk;  mottog  1877 
kallelse  till  pastor  från  första  lutherska  församlingen  i  K.  och  prestvigdes  1878. 
Gift  med  Kla.ra  Anderson,  dotter  af  Svan  Anderson  från  Weller  township,  Henry 
co.,  Ills., — Republikan. 


VICTORIA  OCH  COPLEY  TOWNSHIP. 

ANDERSON,  HANS,  farmer  å  sektion  29,  Victoria  township  och  besittter  340 
acres;  född  den  12  Maj  1849  i  Bollnäs;  utvandrade  1868  och  har  varit  egen  jord- 
brukare sedan  1873.  Gift  1871  med  Elisabeth  Stewart,  en  amerikanska.  Paret  har 
en  adoptivdotter.    Frisint,  greenbacker.    Postkontor  Victoria. 

ANDERSON,  ERIC,  farmer  å  sektion  26,  Copley  township,  eger  40  acres ; 
född  i  Forsa,  Helsingland,  hvarifrån  han  utvandrade  1876 ;  gift  sedan  1877  med 
Kerstin  L.  Hanson.     Frisint;  greenbacker.     Postkontor  Victoria. 

ANDERSON,  ADOLPH,  farmer  å  sektion  36,  Victoria  township,  eger  360  ac- 
res land;  född  i  Tunhem,  Vestergöthland,  den  6  Maj  1822;  utvandrade  till  Norge 
1844  och  derifrån  till  Amerika  1849,  hvilket  år  han  nedsatte  sig  i  Bishop  Hill, 


3G3 
dock  endast  för  3  månaders  tid,  hvarefter  han  flyttade  till  Knoxville  der  blott  en 
annan  svensk,  den  nu  i  Cambridge  townsbip  lefvande  Gustaf  Johnson,  fans  före 
honom.  I  Knoxville  arbetade  A.  såsom  skomakare  till  1855,  då  han  flyttade  till 
Centre  Prairie  och  köpte  160  acres  land  å  sektionen  26.  I  Juli  1862  ingick  A.  i 
statens  83  infanteriregemente  och  tj  enade  till  krigets  slut,  hafvande  under  tiden 
fått  sin  helsa  obotligt  skadad  genom  fältlifvets  strapatser.  A.  har  varit  gift  två 
gånger,  den  senaste  gången  med  Ida  Peterson ;  har  två  barn  i  sednare  äktenska- 
pet.   Frisint ;  greenbacker.    Postkontor  Elmore,  Peoria  co. 

ENGLUND,  PETER,  farmer  å  sektion  2,  Copley  township,  eger  80  acres  i  Cop. 
ley  och  250  i  Victoria  samt  160  i  Walnut  Grove  township.  Han  är  född  i  Bjuråkra 
i  Helsingland  1820,  kom  1853  till  Amerika  och  har  hela  tiden  sedan  dess  bott  i 
Victoria-trakten.  Gift  1846  med  Karin  Andersdotter,  har  2  söner  och  3  döttrar ;  fri- 
sint; greenbacker.    Postkontor  Victoria. 

ENGLUND,  ANDREW,  farmer  å  sektion  5,  Victoria  township,  född  den  5 
September  1848  i  Bjuråkra,  Helsingland :  utvandrade  1853  i  sällskap  med  föräl- 
drarne;  började  lifvet  på  egen  hand  1871  och  råkade  för  några  år  sedan  ut  för  olyc- 
kan att  förlora  ena  armen.  Gift  med  Anna  Hed  från  Regnsjö  i  Helsingland,  hvar- 
ifrån  hon  utvandrade  1869.  Har  4  söner  och  1  dotter ;  frisint  och  greenbacker. 
Postkontor  Victoria. 

EDLING,  LAWRENCE,  farmer  i  Victoria  township,  född  den  3  April  1833  i 
Bollnäs;  utvandrade  1867  och  bodde  i  Kentucky  till  1878,  då  han  flyttade  till  Vic- 
toria. Gift  sedan  1857  med  Kristina  Hendrickson,  med  hvilken  han  har  3  söner 
och  4  döttrar.     Metodist  och  greenbacker.    Postkontor  Elmore,  Peoria  co. 

HAMMARLUND,  PETER  E.,  farmer  å  sektion  23,  Victoria  township,  eger 
80  acres;  född  1826  i  Hannebo,  Gestrikland;  utvandrade  1850,  reste  till  Kalifornia 
1859  och  qvarstannade  der  tills  1872,  återvände  då  till  Victoria,  hvarest  han  nu  till- 
bringar lifvet  i  lugn  och  ro.    Ogift;  frisint;  republikan.    Postkontor  Victoria. 

HED,  OLOF,  farmer  å  sektion  3,  Victoria  township;  född  1822  i  Regnsjö, 
Helsingland;  utvandrade  1868;  gift  sedan  1843  med  Gertrud  Hansdotter;  har  en 
son  och  en  dotter,  gift  med  And.  Englund.  Metodist  och  greenbacker.  Postkön- 
tor  La  Fayette,  Stark  co. 

HEDSTRÖM,  OLIVER,  farmer  å  sektion  2,  Copley  township,  eger  212  acres 
jemte  ett  ståtligt  hus  och  andra  äbyggnader;  född  1826  i  Alfta,  Helsingland;  ut- 
vandrade 1847,  bosatte  sig  samma  år  i  Victoria,  reste  1850  till  Kalifornien,  åter- 
vände 1852  och  gifte  sig  1854  med  Margaretha  Mattson,  som  skänkt  honom  8  barn. 
Frisint;  republikan.    Postkontor  Fictoria.  * 

JOHNSON,  L.  G.,  farmer  å  sektion  26,  Victoria  township;  född  den  12  April 
1843  i  Bollnäs,  Helsingland;  kom  till  Amerika  1857  med  fadren  Lars  Johnson, 
hvilken  satte  sig  ner  i  Victoria  och  köpte  der  samma  år  160  acres  land  å  sektion 
26,  hvarest  han  bodde  till  sin  död  1866.  Hans  enka  bor  ännu  a  farmen,  som  bru- 
kas af  sonen.  Denne  är  gift  med  Erika  C.  Wallblom,  fr.  Skog,  Helsingland,  hvar- 
ifrån  hon  utvandrade  1870.    Ett  barn.    Frisint ;  greenbacker. 


364 

KRONSTEDT,  JOHN,  farmer  i  Victoria  township,  född  1850  vid  Våxna 
brnk  i  Helsingland  och  utvandrade  1867;  gift  samma  år  med  Maria  Larson,  som 
gifvit  honom  3  barn.    Frisinnad;  greenbacker.     Postkontor  Elmore,  Peoria  co. 

LARSON,  WM.,  farmer  å  sektion  86,  Copley  township,  der  han  eger  120  ac- 
res ;  född  1830  i  Ugglebo,  Gestrikland,  utvandrade  1856$  gift  sedan  1855  med  Anna 
Sjöström,  har  3  söner  och  1  dotter.    Frisint,  greenbacker.     Postkontor  Victoria. 

LARSON,  PETER  S.,  farmer  å  sektion  23,  Victoria  township;  född  den  1 
Juni  1832  i  Ugglebo,  Gestrikland ;  utvandrade  1855,  arbetade  för  andra  5  år,  hyrde 
sedan  land  och  vardt  jordegare  1869  och  gifte  sig  samma  år  med  Katrina  Skoglund 
från  Bollnäs,  hvarifrån  hon  utvandrade  1849.  Fem  barn;  metodist;  greenbacker. 
Postkontor  Victoria. 

NELSON,  JOHN,  farmer  å  sekton  14,  Victoria  township,  besitter  80  acres ; 
född  1850  i  Tannosjö,  Halland ;  utvandrade  1871  och  gifte  sig  med  Kristina  Peter- 
son 1877.    Ett  barn;  frisint;  greenbacker. 

NELSON,  NELS,  farmer  å  sektion  24  Copley  township,  eger  80  acres;  född 
1815  i  Bollnäs,  hvarifrån  han  utvandrade  1869,  bosättande  sig  samma  år  i  Victoria. 
Gift  1843  med  Kersti  Mickelsdotter,  hvilken  dog  1849,  lemnande  honom  2  söner; 
gift  andra  gången  1852  med  Brita  Jonsdotter,  i  hvilket  äktenskap  han  välsignats 
med  tre  söner  och  en  dotter.    Metodist,  independent.    Postkontor  Victoria. 

PETERSON,  WM.,  farmer  å  sektion  11,  Victoria  township,  eger  80  acres ; 
född  1854  i  Victoria,  dit  hans  föräldrar  anlände  1849.  P.  valdes  till  uppbördsman 
för  Victoria  i  April  1880.    Ogift,  frisint,  greenbacker.    Postkontor  Victoria. 

STRÖM,  ERIC,  farmer  å  sektion  2,  Victoria  township,  född  i  Regnsjö  socken, 
Helsingland,  1840;  tjenade  7  år  i  Helsinge  regemente;  gifte  sig  med  Brita  Johnson 
1864  och  utvandrade  1869.  Sex  barn.  Frisint;  greenbacksman.  Postkontor,  La- 
fayette,  Stark  co. 

SILEN,  JOHN  E.,  farmer  å  sektion  22,  Victoria  township;  besitter  160  acres 
samt  ett  vackert  hem  i  Galva;  född  den  3  April  1825  i  östrunda,  Westmanland, 
hvarifrån  han  utvandrade  till  Amerika  1846,  bosättande  sig  å  Bishop  Hill,  hvarest 
han  stannade  3  år  (se  sid.  156).  Med  undantag  af  5  år  som  han  bott  i  Galva,  har 
han  sedan  1856  bott  å  sin  nu  innehafvande  farm.  Silén  ingick  äktenskap  den  26 
Juli  1858  med  Peter  Dahlgrens  enka,  som  dog  1876,  lemnande  honom  med  4  barn. 
Hans  andra  hustru  är  Matilda  Rodin  från  Vestra  Ryd,  Westergötland,  hvarifrån 
hon  kom  till  Amerika  1876.    Fritänkare;  greenbacksman.     Postk.  Victoria. 

SEVERIN,  E.  N.,  handlande  i  Victoria,  född  den  14  April  1839  i  Bollnäs,  Hel- 
singland ;  utvandrade  1865  och  uppehöll  sig  med  hvarjehanda  arbete  i  närheten  af 
Galva  och  Altona  till  1867,  då  han  flyttade  till  Victoria  och  blef  handelsbiträde 
hos  mr  Robinson  och  3  år  senare  hos  mr  Ewing,  hvars  bolagsman  han  snart  blef, 
men  sålde  åter  sin  andel  och  tog  kondition  hos  Homer  Gaines,  stannade  der  8  år, 
tills  i  Februari  1880,  då  han  och  David  E.  Larson  öfvertogo  Gaines  affär,  den  de 
nu  bedrifva  under  flrmnamnet  Severin  &  Larson,    Firman,  som  handlar  med  klft- 


365 

der,  korta  varor,  skodon  och  specerier  m.  in.  liar  ett  lager  värdt  $10,000  och  ega 
en  vacker,  rymlig  hutik.  Severin  är  gift  sedan  1866  med  Matilda  Svanson,  har  4 
söner,  tillhör  methodistsamfundet  och  hyllar  greenbackspartiets  politiska  äsigter. 

VICKSTROM,  PETER,  farmer  å  sektion  11,  Victoria  township;  besitter  53 
acres;  född  1840  i  Alfta,  Helsingland;  utvandrade  1869;  ogift,  frisint,  greenbacks- 
man.     Postkontor,  Victoria. 

ZIMMERMAN,  ERIC,  farmer  i  Copley  township  och  husegare  i  Victoria; 
född  1849  i  Ljusdahl,  Helsingland;  utvandrade  1870,  gifte  sig  1876  med  Kristina 
Bergström;  har  2  barn,  är  frisint  och  gieenbacksman.    Postk.  Victoria. 


SVENSKAR  I  FORD  COUNTY. 
PAXTON. 

ANDERSON,  A.  J.,  född  den  25  Januari  1850  i  Grenna;  kom  med  föräldrarne 
till  Lafayette  1852;  der  stannade  de  5  år  och  flyttade  sedan  till  Attica  i  Indiana, 
men  begåfvo  sig  till  Paxton  1869.  De  idka  nu  jordbruk  i  Paxtons  omnejd.  A. 
gifte  sig  1877  med  miss  C.  J.  Peterson  och  har  i  äktenskapet  ett  barn.  Lutheran 
och  republikan. 

BERGGREN,  P.  A.,  född  d.  7  Juli  1842;  utvandrade  1853,  stannade  2  år  i  Mil!- 
förd,  Indiana,  der  hans  fader  bodde,  följde  honom  sedan  till  Attica,  der  han  (fa- 
dren)  var  bosatt  till  1875,  då  han  flyttade  till  Cannon  Falls  i  Minn.,  hvarest  han  nu 
vistas.  Berggren  ingick  1864  i  ett  Indianaregemente,  tjenade  10  månader  i  kriget, 
tjenstgjorde  sedan  1%  år  som  bromsare,  lärde  senare  fotografikonsten,  hade  egen 
atelier  i  Paxton  till  i  Februari  1880.  men  öppnade  då  groceryhandel.  Gift  1872 
med  Emma  S.  Johnson;  2  döttrar;  lutheran  och  republikan. 

CARLSON,  C.  F.,  farmer,  sektion  18,  Patton  township  (Farmersville)  eger 
240  acres;  född  i  Myrlunda,  Kalmar  län;  utvandrade  1857;  uppehöll  sig  vid  Henry 
i  Marshall  co.,  lemnade  sin  hustru  der  och  for  till  Kansas  för  att  der  bereda  sig 
ett  hem  för  framtiden ;  återkom  efter  3  månaders  bortvaro  med  afsigt  att  hemta  fa- 
miljen och  begifva  sig  tillbaka,  men  fick  då  veta,  att  indianerna  hade  infallit  i 
Kansasnybyggena  och  mördat  nyodlarne,  hvadan  han  ansåg  bäst  vara,  att  stanna  i 
Illinois,  fattig  som  han  likväl  var  och  tvungen  att,  jemte  hustrun,  söka  arbete  hos 
andra  samt  genomgå  många  andra  svårigheter.  1865  hade  de  penningar  nog  att 
köpa  80  acres  i  Ford  co.,  dit  de  då  flyttade  och  der  de  sedan  lefvat  och  förkofrat  sig. 
Hustrun  är  Lovisa  Nelson  från  Kristdala;  7  barn;  lutheran  och  republikan.  Post- 
kontor Elliot. 

COLLIN,  E.,  farmer,  Farmersville,  eger  117  acres ;  född  i  Verum,  Skåne,  den 
11  Mars  1828;  utvandrade  1852  och  bosatte  sig  först  i  Knoxville  och  sedan  i  Gales- 
burg,  der  han  sysselsatte  sig  med  jern vägsarbete  och  snickeri;  flyttade  1863  till 
Paxton  och  köpte  80  acres,  dem  han  sedan  odlat  och  bebott.  Gift  1855  med  Elsa 
Kaudum ;  7  barn.     Lutheran  och  republikan. 


306' 

DAHLGREN,  NILS,  född  den  26  Februari  1832  i  Örsjö,  Malmöhus  Jäu;  lärde 
smedsyrket  i  Sverge  och  utvandrade  1854 ;  arbetade  ett  år  i  Boston  och  kom  till 
Molinc,  Ills.,  i  April  1856;  arbetade  i  Deere  &  Co's  plogfabrik  till  185G,  hvilket  år 
han  flyttade  till  Paxton  och  igångsatte  egen  plogtillverkningsrörelse.  Gift  för  tre- 
dje gången  den  2  Oktober  1869  med  Cecilia  Olson  från  Svenstorp  i  Kristianstads 
län.  Har  i  det  första  äktenskapet  en  dotter,  som  är  gift  med  Fred.  Telander,  samt 
likaledes  en  dotter  med  sin  närvarande  hustru.  D.  har  samlat  en  nätt  förmögen- 
het, men  är  det  oaktadt  lika  flitig  och  arbetsam  som  i  forna  dagar.  Tillhör  intet 
kyrkosamfund,  men  hustrun  är  missionsvän. 

EGNELL,  N.  G.,  född  i  Norrköping  den  1  Juni  1818;  lärde  snickareyrket  i 
Sverge  och  reste  1845  till  Ryssland,  der  han  (i  St.  Petersburg)  arbetade  i  yrket  tills 
1852,  då  han  reste  öfver  till  Amerika,  hamnande  i  Boston,  hvarest  han  konditione- 
rade  2  år ;  reste  till  Moline,  Ills.,  1854,  stannade  der  tills  1864,  flyttade  då  till  Pax- 
ton, der  han  sedan  drifvit  möbelhandel.  Gift  1855  med  Johanna  Emanuelson  från 
ödeshög  i  östergöthland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1853 ;  har  3  döttrar  och  1  son. 
Lutheran  och  republikan. 

HELMER,  JOHN  F.  G.,  född  den  14  November  1849  i  Hjertsbo,  Vestergöth- 
land ;  genomgick  Jönköpings  elementarläroverk  innan  han  utvandrade  1867 ;  här 
i  Amerika  väntade  han  icke  på  "någonting  fördelaktigt  att  sysselsätta  sig  med," 
utan  grep  verket  an  med  ärligt  härdarbete  på  en  farm ;  de  senaste  10  åren  har  han 
varit  anstäld  i  D.  Coopers  apotek  i  Paxton  och  så  godt  som  förestått  hela  rörelsen ; 
han  är  dessutom  agent  för  alla  större  oceanångbåtslinier.  Gift  den  4  Juni  1878 
med  Augusta  Fredrikson  från  Grenna,  hviirifrån  hon  utvandrade  1872. 

Om  Helmer  må  för  öfrigt  sägas,  att  han  är  en  af  Paxtonkoloniens  mest  fram- 
stående svenskar.  Han  är  bland  såväl  landsmännen  som  amerikanarne  mycket 
högaktad  för  sin  goda  karaktär  och  affärstakt.  • 

JOHNSON,  PETER,  farmer  å  sektion  30,  Patton  township;  eger  51  acres; 
född  i  Hjersås,  Skåne,  den  6  April  1835 ;  utvandrade  1853;  hans  första  vistelseort 
var  Princeton,  111. ;  uppsökte  sednare  andra  ställen  och  kom  1863  till  Bishop  Hill, 
der  han  arrenderade  land  och  gifte  sig  med  Anna  Ersdotter  från  Alfta,  en  af  kolo- 
niens ursprungliga  medlemmar;  flyttade  1867  till  Ford  co.  och  köpte  det  land  han 
nu  eger.    Lutheran  och  republikan.    Postk.  Paxton. 

JOHNSON,  GUSTAF,  farmer  å sektion 29,  Dix  township  (Farmersville) ;  eger 
280  acres ;  född  i  Stockaryd,  Småland,  den  11  September  1823 ;  utvandrade  1853 ; 
tog  8.  å.  40  acres  regeringsland  i  närheten  af  Andover,  der  han  bodde  till  1865,  då 
han  sålde  farmen  och  flyttade  till  Paxton,  der  han  genast  köpte  80  acres,  hvilken 
egendom  han  efter  hand  förökat,  så  att  han  nu  är  den  största  svenska  landegaren  i 
Fordco.  Gift  1848  med  Karin  Danielson,  som  dog  1854 ;  omgift  1856  med  Anna 
Sund  från  Lj  unga,  Småland,  som  dog  1875;  7  barn.  Lutheran  och  republikan. 
Postkontor,  Elliot. 

JOHNSON,  C.  M.,  farmer  å  sektion  32,  nära  Farmersville,  född  den  6  April 
1826  i  Hessleby,  Jönköpings  län,  och  utvandrade  1846  å  skeppet  Virginia,  nämndt 
å  sidan  74,  å  hvilket  skepp  voro,  utom  de  redan  uppräknade,  följande: 

Johusous  broder  Fredrik  Johnson  med  hustru  och  ett  barn,  en  gammal  sol- 
dat vid  namn  Norman   från  Horn  i  Östergötland,   Germond  Johnson  med  hustru 


36? 

och  2  barn  från  Kisa,  Carl  Johnson  med  hustru  och  ett  barn  från  Sund,  Östergöt- 
land, samt,  Samuel  Dahl  och  hans  syster  Karolina.  Desse  uppehöllo  sig  i  närheten 
af  Buffalo  till  1848,  då  antalet  förstärktes  af  C.  M.  Johnsons  broder  Anders  P.  och 
systern  Johanna,  Lovisa  Peterson  och  systrarne  Lisa  och  Lena  Andersdotter.  Alla 
voro  mycket  fattige  och  när  några,  som  nämndt  blifvit  å  sid.  74,  drogo  vesterut, 
nödgades  Germond  Johnson  lemua  sina  två  unga  döttrar  åt  en  barmhertighetsan- 
stalt,  hvarifrån  de,  efter  fadrens  afresa,  blefvo  uttagna  af  ett  par  i  Warren  co.,  Pa., 
bosatta  damer.  När  Johnson  omsider  erfor  detta,  begaf  han  sig  till  Warren  och 
uppsökte  sina  barn,  blef  sjelf  der  bosatt  och  förmådde  de  i  Buffalo  qvarvarande  att 
äfven  flytta  dit,  och  der  blef  C.  M.  Johnson  den  26  December  1851  vigd  med  Karo- 
lina Dahl.  Germond  Johnson  och  hans  familj  flyttade  till  Minnesota  1857.  Samuel 
Dahl  dog  i  Warren,  Fred.  Johnson  köpte  land  i  Warren,  der  han  ännu  bor,  om  han 
är  i  lifvet.  And.  P.  Johnson  flyttade  till  Minnesota,  der  han  aflidit.  Hans  syster 
Johanna  blef  gift  med  en  Frank  Peterson  och  bor  nu  i  Jamestown,  der  också  Lisa 
och  Lena  Andersdotter  bo,  gifta. 

C.  M.  Johnson  flyttade  till  Paxton  1863,  tjenstgjorde  i  Unions-armén  under 
kriget  från  den  4  Oktober  1864  till  den  21  Juli  1865,  flyttade  1866  ut  på  den  farm 
han  nu  bebor,  som  består  af  228  acres.  Han  har  5  söner  och  3  döttrar  at;  hjelpa 
sig  på  gamla  dagar.  Han  är  annars  snickare  till  yrket,  har  bygt  den  lutherska 
kyrkan  i  Farmersville;  är  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  JAN,  född  i  Grenna  den  22  Juni  1815;  utvandrade  1853,  uppehöll 
sig  de  5  första  åren  i  närheten  af  Lafayette  i  Indiana,  arbetande  för  jordbrukare, 
flyttade  sedan  till  Attica,  sammastat.  Köpte  der  40  acres  och  började  jordbruk 
för  sig  sjelf,  fortsättande  dermed  tills  1865,  då  han  köpte  en  farm  i  Paxton  town- 
ship,  Ford  co.,  bestående  af  160  acres,  de  der  nu  odlas  af  hans  son,  emedan  han 
sjelf  dragit  sig  tillbaka  ifrån  det  aktiva  lifvet.  Gift  1839  med  Johanna  Anderson 
från  samma  stad  i  Sverge ;  hon  afled  1866,  lemnande  honom  2  söner,  af  hvilka  den 
ene  bor  i  Mariedahl,  Kansas.    Lutheran;  republikan. 

LARSON,  PETER,  född  den  12  December  1833  i  Olmstad,  Jönköpings  län; 
utvandrade  1854  och  bodde  i  Attica,  Ind.,  innan  han  flyttade  till  Paxton  1865,  se- 
dan hvilken  tid  han  sysselsatt  sig  med  skräddarerörelse,  först  i  bolag  med  andra, 
men  sedan  1870  för  sig  sjelf.  Gift  1857  med  Lovisa  Jacobsdotter  från  Linderås;  4 
barn  äro  äktenskapets  frukt  och  en  vacker  förmögenhet  rörelsens.  Tillhör  mis- 
sionsföreningen  och  är  republikan. 

LAURENCE,  A.  J.,  född  i  Grenna  den  12  December  1849 ;  kom  till  Amerika 
1869  och  gjorde  Paxton  till  sin  nya  hemort;  började  här  sin  bana  såsom  jordbru- 
kare, men  har  öfvergifvit  detta  yrke  för  att  följa  köpmannens ;  idkar  nu  en  större 
lärftskramhandel.  Gift  m,ed  Jennie  Egnell,  född  i  Moline,  111.,  och  har  i  äkten- 
skapet ett  barn.     Lutheran  och  republikan. 

NELSON,  JOHN,  född  i  Oktober  1821  i  Roberga,  Jönköpings  län;  utvan- 
drade 1852  och  landsteg  i  Boston ;  anlände  till  Lafayette  i  Indiana  den  18  Oktober 
samma  år  och  tog  arbete  hos  en  farmer;  sedermera  hyrde  han  en  farm ;  blef  ännu 
senare,  1865,  skräddare,  och  ingick  i  firman  Lindberg,  Larsen  &  Nelson,  som  efter- 
åt vardt  Larson  &  Nelson.  Sedan  1871  har  han  idkat  rörelse  på  ensam  hand.  Gift 
1845  med  Johanna  Svenson  från  Ödesstuga  socken,  Jönköpings  län ;  hade  2  barn 
vid  afresan  irån  Sverge  och  de  äro  nu  i  Paxton,  der  2  andra  blifvit  födda.  Luthe- 
ran, republikan. 


868 

KELSON,  ANDERS,  farmer  å  sektion  28  Patton  township,  nära  Farmersville, 
der  kan  eger  80  acres;  född  den  24  Maj  1830  i  Bjurkärna  i  Vermland;  utvandrade 
1853;  sysselsatte  sig  först  med  jernvägsarbete  vid  Pontiac,  Ills. ;  var  sedan  vedhug- 
gare i  närheten  af  Vicksburg ;  arbetade  senare  vid  ett  sågverk  i  McCornb,  Ills.,  och 
for  derefter  till  Galesburg.  Medan  han  var  der  erhöll  han  underrättelse  om  att  ett 
sällskap  vermländska  emigranter  hade  anländt  till  Chicago;  han  for  d erfor  dit  och 
mötte  der  sin  broders  familj;  men  ej  brödren,  ty  honom  hade  koleran  skördat  i 
Quebec.  Han  gjorde  nu  en  resa  upp  till  Minnesota,  men  återvände  snart  till  Chi- 
cago, och  fann  då  att  koleran  der  bortryckt  brödrens  hela  familj  och  att  Schneidau 
blifvit  tillsatt  till  "administratör"  af  de  medel  ($1.400)  familjen  lemnat.  Af  denna 
summa  erhöll  Nelson  för  sig  och  sina  bröder  i  Sverge  (de  laglige  arfvingarne)  en- 
dast $200,  dem  kapten  C.  M.  Lindgren  tvang  Schneidau  att  utbetala;  derefter  öfver- 
förde  S.  sina  tillgångar  till  Ogden  i  Chicago  och  dermed  var  arfvet  försvunnet  för 
dess  rätte  egare.  Med  sina  $200  följde  Nelson  kapten  Lindgren  till  Toulon  och 
arbetade  å  "American  Central  Rail  Road,"  å  hvilken  L.  egde  ett  kontrakt  att  ut- 
föra; for  våren  1855  till  Kewanee,  arbetade  der  å  en  jernväg  till  1858,  begaf  sig  då 
till  Clayola,  återvände  1859  till  Kewanee,  arbetade  i  hvarjehanda  till  1862,  då  han 
reste  till  Sverge,  återkom  samma  år  till  Amerika,  reste  1864  ut  till  Montanas  guld- 
minor, arbetade  der  med  framgång  några  månader  och  begaf  sig  på  hemväg  i  Au. 
gusti  samma  år.  På  denna  färd  led  han  och  hans  sällskap  mycket  af  hunger  och 
köld  samt  hade  dertill  den  olyckan  att  en  natt  få  sina  hästar  bortskrämda  af  india- 
nerna, hvadan  de  egde  att  fortsätta  resan  till  fots  tills  de  upphunno  stråkvägen  till 
Pikes  Peak,  då  de  flngo  åka  med  andra  återvändande  guldsökare  till  Missouri. 
Ett  par  år  efter  hemkomsten  arrenderade  Nelson  ett  stycke  land  i  närheten  af  Bea- 
ver,  Ind.  Köpte  1867  sin  nu  innehafvande  farm  och  har  der  lefvat  i  lugn  och  ro 
allt  sedan.  Gift  1854  med  Anna  E.  Nelson  från  Karlskoga,  hvarifrån  hon  utvan- 
drade 1854;  har  3  döttrar  och  2  söner;  är  lutheran  och  republikan.  Postkontor 
Paxton. 

NELSON,  GUSTAF  ERIC,  farmer  å  sektion  32  Patton  township;  eger  160 
acres;  född  i  Hvena,  Malmöhus  län,  den  5  Mars  1830;  utvandrade  1867,  bosatte 
sig  då  i  Jamestown,  N.  Y.,  hvarest  han  qvarblef  7  år,  arbetande  för  farmare;  kom 
till  Paxton  1864,  köpte  der,  å  sektion  32,  först  80  acres.  till  hvilka  andra  80  senare 
blifvit  lagda.  Gift  1862  med  Anna  Simpson  från  Perlander  (?),  Kalmar  län;  ut- 
vandrade 1851;  har  en  adoptivson  (Gustaf  Nelson).  Lutheran  och  republikan. 
Postkontor  Paxton. 

NELSON,  GUSTAF  R.,  farmer  å  sektion  29,  Patton  township  (Farmersville) ; 
eger  der  80  acres;  född  i  Odinsvi,  Kalmar  län  den  15  Maj  1852;  utvandrade  1869, 
anlände  genast  till  Paxton,  men  flyttade  något  senare  till  Henderson  co„  der  han 
arbetade  i  jordbruk  samt  derifrån  åter  till  Paxton  .1878,  då  han  köpte  den  farm, 
uvarå  han  nu  vistas.  Gift  1878  med  Emma  C.  Nelson  från  Mål  illa  i  Småland,  hvar- 
ifrån hon  utvandrade  1873.  Paret  har  en  dotter.  Lutheran  och  republikan.  Post- 
kontor Paxton. 

PEARSON,  N.  H.,  född  i  Ousby,  Skåne,  den  4  November  1843;  utvan- 
drade  1867,  anlände  samma  ar  till  Paxton  och  har  uppehållit  sig  härstädes  hela  ti- 
den sedan  dess,  arbetande  först  för  andra  i  sitt  yrke,  som  är  snickarens,  men  de  se- 
naste 5  åren  i  egen  verkstad.  Valdes  till  stadens  ålderman  1878,  tjenstgjorde  2  år 
och  omvaldes  1880.  Gift  med  Auua  Ljungdahl  från  Verstad  i  Småland,  hvarifrån 
hon  utvandrade  18  »6.     Har  3  barn.     Lutheran  och  republikan. 


369 

SVENSON,  GUSTAF,  född  den  11  September  1852  i  Anderskörstra  (?)  socken 
af  Jönköpings  län  och  korn  till  Amerika  1871,  sedan  livilken  tid  han  arbetat  i 
jordbruk  och  i  smedjor;  är  nu  anstäld  hos  Nils  Dahlgren.     Lutheran,  republikan. 

SHELDON,  A.  E.,  född  den  3  Oktober  1845  i  Näsjö  socken,  östergöthland; 
utvandrade  1873,  sedan  hvilket  år  han  hela  tiden  vistats  i  Paxton,  utom  ett  år  i 
Hoopeston.  Han  är  skomakare  till  yrket  och  har  sedan  1875  idkat  egen  rörelse  såsom 
medlem  i  firman  Sheldon  &  Svenson.  Gift  1878  med  Augusta  R.  Anderson,  som 
gifvit  honom  en  son.     Lutheran  och  republikan. 

SANDBERG,  GUSTAE,  född  i  Lommaryd,  Småland,  den  13  November  1845; 
utvandrade  1868,  kom  samma  år  till  Paxton,  tog  anställning  hos  en  farmer,  arbetade 
för  honom  2  år,  gaf  sig  sedan  i  vagnmakarelära,  började  efter  6  års  lärotid  1873 
egen  vagnmakarerörelse,  som  vuxit  från  små  dimensioner  till  ett  rätt  aktningsvärdt 
omfång.  Gift  1871  med  Hilda  Palm  frän  Frisby  i  Jönköpings  län,  hvarifrån  hon 
utvandrade  1869;  2  söner  och  en  dotter.     Lutheran,  republikan. 

SVENSON,  PETER,  född  i  Wånga,  Vestergöthland,  den  24  Juli  1825;  utvan- 
drade 1852,  tillbringade  sin  första  tid  i  sydstaterna,  flyttade  sedan  upp  till  La  Salle 
co.,  Illinois,  bodde  der  10  år,  arbetande  i  jordbruk,  begaf  sig  derpå  till  Rankin  i 
Vermillion  co.,  der  han  köpte  160  acres  land  och  idkade  åkerbruk  till  1878;  flyt- 
tade då  in  till  Paxton,  der  han  nu  bor;  gift  1857  med  Karolina  Andersdotter  från 
Ljungarum  i  Jönköpings  län,  hvarifrån  hon  utvandrade  1852;  4  barn.  Lutheran; 
republikan. 


RANTOUL. 

I  detta  nybygge,  beläget  i  Champaigne  co.,  träffas: 
DAHLGREN,  CARL,  född  den  15  Juli  1840  i  Slemminge  socken,  Skåne;  ut- 
vandrade 1865,  bosatte  sig  s.  å.  i  Paxton,  der  han  i  10  års  tid  arbetade  i  smedyrket 
hos  sin  broder;  kom  till  Rantoul  1875  och  ingick  der  bolag  med  E.  och  O.  Sved- 
berg om  vagnmakeri.  De  började  å  en  mindre  skala,  men  tillverka  nu  för  $15,000 
årligen.  D.  är  gift  sedan  1869  med  Mary  Ekeblad  från  Hessleby  i  Småland,  hvar- 
ifrån hon  utvandrade  1863;  en  son.    Lutheran  och  republikan. 

SVEDBERG,  ED  VALD,  född  den  3  Oktober  1844  i  Asarum,  Blekinge;  utvan- 
drade 1871,  bosatte  sig  i  Rantoul  och  började  der  1875  egen  rörelse  (se  Carl  Dahl- 
grens teckning).  Gift  1868  med  Kerstin  Jonasdotter  från  Tvinge  i  Blekinge;  har 
en  adoptivson.     Lutheran  och  republikan. 

SVEDBERG,  OLA,  född  den  26  Mars  1847  i  Asarum,  Blekinge;  utvandrade 
1867  till  Danmark  och  derifrån  till  Amerika  1874,  då  han  bosatte  sig  i  Rantoul,  der 
han  nu  är  medlem  i  firman  Svedberg  &  Dahlgran.  Gift  1873  med  Kristina  Hoff- 
rrian,  danska ;  har  en  adoptivdotter.    Lutheran  och  republikan. 


XXIV 


370 

NYBYGGET  BEAVER,  IROQIIOIS  OOUNTY. 

År  1852  anlände  f  rån  Grrennatr akten  ett  antal  emigranter,  som  slogo 
sig  ner  i  La  Fayette,  staten  Indiana,  der  de  öfvervintrade.  Påföljande 
vår  utskickades  P.  Sundell,  som  var  en  af  sällskapet,  att  utse  passande 
läo-e  för  hem  åt  två  andra  af  emigranterna,  nämligen  Jonas  Grant  och 
Peter  Isaacson.  Denne  S.  köpte  då  för  dem  och  sig  sjelf  regeringsland 
vid  det  nuvarande  Beaver,  der  Grant  och  Isaacson  samma  sommar  bo- 
satte sig  och  började  nyodlingsarbetet,  hvadan  de  böra  betraktas  som 
platsens  första  banbrytare.  Grant  lefver  än  å  sektion  12,  hvavest  han 
för  27  år  sedan  grundlade  sitt  hem.  Han  är  i  besittning  af  200  acres 
land  och  har  uppdragit  ett  större  antal  barn,  af  hvilka  somliga  redan 
ingått  äktenskap.  En  af  döttrarne  är  gift  med  metodistpredikanten 
Ekstrand  och  en  annan  med  O.  C.  Simpson  från  Donovan,  och  2  söner 
bo  i  Chicago.  Isaacson  stannade  å  orten  8  a  10  år,  flyttade  sedan  till 
Kansas  och  afled  der.  Sundell,  som  qvarblef  i  Indiana  några  år  innan 
han  begaf  sig  till  Beaver,  återfinnes  nu  i  detta  settlement,  der  han  eger 
och  odlar  280  acres  godt  land,  å  hvilket  han  gjort  sig  oberoende  för  sin 
ålderdom. 

Att  desse  pionierer  voro  praktiske  män  bevisade  de  genom  att  an- 
lägga nybygget  å  en  högländt,  fruktbar  fläck,  som  annars  omgifves  af 
bara  lågt,  sumpigt  och  derför  för  odling  mindre  lämpligt  land.  Denna 
vackra  lilla  oas  i  ofruktbarhetens  öken  är  4  mil  i  längd  och  utgör  nu  ett 
stort  svenskt  nybygge,  i  hvars  midt  tvänne  svenska  kyrkor  resa  sig. 
Att  nybygget,  anlagt  så  tidigt,  ändå  icke  blif  vit  större  än  det  är,  har 
väl  sin  orsak  deri,  att  det  närgränsande  landet  är  af  så  underhaltig  be- 
skaffenhet. För  öfrigt  besitter  det  vissa  nämnvärda  egendomligheter. 
Så  t.  ex.  finner  man  å  hvarje  80  acres  land  ett  antal  mindre  vattenpölar. 
Vattnet  kommer  nämligen  så  nära  ytan  att  det,  der  några  djupare 
sänkningar  förekomma,  tittar  fram  i  dagen;  och  vid  regnväder  blifva 
vägarne  alldeles  ofarbara,  så  att  all  trafik  måste  göras  till  fots  öf ver 
fälten.  Vidare  märkas  en  otalig  mängd  öfver  landet  strödda  kullerste- 
nar, vägande  från  5  pounds  till  2  tons,  precist  som  om  här  hade  försig- 
gått en  af  dessa  sagans  strider  emellan  olika  gudamakter.  Emellertid 
är  man  betänkt  på  att,  när  de  ekonomiska  omständigheterna  det  till- 
låta, anlägga  ett  vidlyftigt  dräneringssystem  och  derigenom  fruktbar- 
göra  den  nu  för  odling  så  illa  lämpade  landsträckan.  Hvad  landsmän- 
nen, som  fått  rum  i  den  lilla  oasen,  beträffar,  så  reda  de  sig  ovanligt 
väl,  egande  vackra  åkerfält,  dito  hem  och  dito  trädgårdar,  och  några, 
såsom  Andrew  Johnson  å  sektion  23,  hafva  till  och  med  blifvit  rika. 

Den  lutherska  församlingen  i  Beaver  bildades  1870  af  professor 
Hasselqvist,  hvilken  såsom  grundmedlemmar  inskref:  Anders  John- 
son, Johannes  Johnson.  Gustaf  Anderson,  Anders  Anderson,  A.  Lind- 


371 

gren,   John  Lindberg  och  Magnus  Svenson.    Kyrkan  bygdes  ett  år  se- 
nare, då  äfven  ett  vackert  pastorsboställe  uppfördes. 
I  Beaver  träffas  bland  andra  följande  svenskar: 

ANDERS  JOHNSON,  farmer  å  sektion  23 ;  född  den  22  Oktober  1821  i  Olme- 
stad  i  Småland ;  utvandrade  1853 ;  arbetade  först  4  år  såsom  vagnmakare  i  Mt.  Mo- 
rencie,  Indiana,  flyttade  1857  till  Beaver,  köpte  der  genast  80  acres  prairie  ocb  20 
acres  skog  och  har  sedermera  efter  hand  ökat  sina  egodelar  till  540  acres,  och  är 
han  nu  en  af  de  förmögnaste  jordbrukarne  i  denna  del  af  staten.  Han  har  präk- 
tiga åbygnader  och  5  stora  trädgårdar.  Gift  1853  med  Anna  S.  Johnson  från  Lom- 
maryd  i  Småland ;  har  3  barn.  Tillhör  ingen  kyrka,  men  bidrager  till  underhål- 
landet af  såväl  den  luthesska  som  metodistförsamlingen,  i  hvilken  hustrun  är  med- 
lem.   Republikan.    Postkontor  Donovan. 

JOHN  PETERSON,  farmer  å  sektion  25,  besitter  150  acres  land;  född  den  22 
Mars  1817  i  Grenna;  utvandrade  1849,  uppehöll  sig  de  2  första  åren  i  Orange,  Green 
co.,  New  York,  kom  sedan  till  Lafayette,  Indiana,  der  han  qvarblef  %%  års  tid, 
arrenderande  land ;  flyttade  1858  till  Beaver,  der  han  köpte  40  acres,  som  han  se- 
dan odlat.  Gift  1851  med  Mary  Canon  frän  Grenna;  6  barn-  Metodist  och  repu- 
blikan.   Postkontor  Donovan. 

JOHN  FRIBERG,  farmer  å  sektion  14,  eger  160  acres ;  född  den  7  Oktober 
1830  i  Adelslöf,  Småland ;  utvandrade  1857,  uppehöll  sig  de  3  första  åren  vid  Van- 
dalia,  for  sedan  till  Beaver,  arrenderade  der  först  ett  stycke  land  och  ingick  jemte 
sin  broder  Peter  i  unionsarmén  (Illinois'  113de  infanteri)  1862,  tjenstgörande.till 
krigets  slut,  då  han  återvände  till  Beaver  (brödren  dog  i  krigstjensten)  och  åter- 
upptog jordbruket  å  eget  land.  Gift  1857  med  Mary  C.  Anderson  från  samma  del 
af  Sverge;  har  5  lefvande  barn,  2  döttrar  och  3  söner.  Metodist  och  republikan. 
Postkontor  Donovan. 

Pastor  JOHN  A.  PALMQUIST,  född  den  15  November  1849  i  Haggum, 
utvandrade  1869  och  valde  Rockford  till  sin  första  uppehållsort,  började  1876  stu- 
dier i  Evanston,  prestvigdes  1879,  tjenstgjorde  sedan  såsom  biträdande  pastor  i 
Carver  i  Minnesota  och  har  det  senaste  året  vårdat  metodistförsamlingen  i 
Beaver.  Gift  1879  med  Augusta  Carlson,  född  i  Rockford.    Postkontor  Donovan. 

VICKTOR  HULT,  farmer  å  sektion  10;  eger  der  160  acres;  född  den  12  Au- 
gusti  1840  i  Renna,  Östergötland ;  utvandrade  1869,  gjorde  ett  3  års  uppehåll  i  At- 
tica,  Indiana,  kom  till  Beaver  1872,  köpte  der  eget  land  1875,  och  egnar  sig  nu  åt 
egendomens  skötsel.  Gift  med  Maria  C.  Peterson  från  Grenna,  hvarifrån  hon 
utvandrade  1860.    Metodist,  republikan.    Postkontor  Donovan. 


DONOVAN, 

beläget  vid  Cincinnati — Lafayette — Chicago-jernbanan,  kom  till  när 
denna  bana  fulländades  1872  och  är  nu  en  af  dess  stationer;  och  den  för- 
sta här  inledda  handelsrörelse  förestods  af  en   svensk   vid   namn    Wm. 


372 
Johnson,  hvilken  senare  dref  en  större  spanmålsaftär  m.  m.  i  bolag  med 
John  Nelson,  som  ännu  träffas  på  stället,  medan  Johnson  träffas  i  Shel- 
don,  ännu  sysselsatt  med  spanmålsaffärer.  Donovans  hotel,  "Cottage 
House",  förestås  af  svensken  C.  O.  Simpson;  Otto  Nordvahl  är  sadel- 
makare,  Kreutz  har  en  skohandel,  och  Chas.  J.  Johnson  är  i  bolag  med 
en  amerikanare  om  en  speceri-  och  lärftskramhandelsaffär. 

CHARLES  J.  JOHNSON,  född  den  26  Februari  1858  i  Grenna;  utvandrade 
1869,  var  först  några  år  hos  en  onkel,  arbetade  sedan  i  jordbruk,  kom  derefter  i 
handel  och  blef  1879  sin  egen  i  Donovan. 

OTTO  NORDVAHL,  född  den  30  Oktober  1840  i  Norrhveddinge,  Skåne;  ut- 
vandrade 1866,  stannade  ett  år  i  Brooklyn,  N.  Y.;  kom  till  Moline  1867  och  qvar- 
blef  der  tills  1875,  de  4  senare  åren  såsom  sadelmakare  på  egen  hand ;  kom  till 
Donovan  1875  och  drifver  nu  der  en  lönande  rörelse.  Gift  1878  med  Anna  C.  Pe- 
terson från  Stora  Åby  i  Vestergöthland.    En  dotter.    Metodist,  republikan. 

O.  C.  SIMPSON,  född  den  21  Februari  1836  i  Sölvesborg;  utvandrade  1854; 
arbetade  de  första  åren  i  jordbruk  vid  Altona  och  Wataga,  började  senare  bereda 
sig  för  predikoembetet  och  tillbringade  2  år  såsom  professor  Esbjörns  lärjunge  vid 
Springfields  College,  hvarpå  han  blef  professor  Hasselquists  biträde  vid  försam. 
lingen  i  Galesburg;  öfvergaf  senare  det  andliga  embetet  och  ingick  i  handelsaffä- 
rer  i  Iowa,  öfvergick  der  till  metodismen  och  började  ånyo  predika,  nu  i  Beaver, 
der  han  förestod  församlingen  3  år,  och  har  han  äfven  predikat  i  Galva,  Swedona 
odh  Moline;  måste  slutligen  öfvergifva  embetet  på  grund  af  döfhet.  Är  nu  värd  i 
Gottage  House  och  sysselsätter  sig  dessutom  med  assurans-  och  landaffär.  Gift  1866 
med  Lottie  Grant,  som  gifvit  honom  en  son  och  en  dotter. 


AVON  I  FULTON  COUNTY. 

Omkring  24  mil  sydvest  om  Galesburg  ligger,  längs  C.  B.  &  Q.-ba- 
nans  Quincy-gren,  en  liten  town  med  detta  namn,  bebodd  af  bland  andra 
ett  antal  svenskar.  De  äldste  af  desse  hitkommo  så  tidigt  som  1854,  då 
banan  bygdes  och  de  drogos  till  orten  af  arbetstillfällena.  Jonas  Pe- 
terson med  familj,  Lewis  och  John  Hallberg  och  Peter  Appelgren,  alla 
från  Alfta,  Helsingland,  samt  Peter  Olson  från  Arrbro  anlände  nämda 
år  och  äro  ännu,  med  undantag  af  bröderna  Hallberg  och  Appelgren, 
qvar  på  platsen.  Samma  år  anlände  äfven  Anders  Newman  från  Ljus- 
dahl i  Helsingland,  som  också  qvarblifvit  till  dato.  1858  stärktes  säll- 
skapet af  Wm.  Anderson  från  Alfta,  hvars  hustru  dog  kortderpå;  hans 
dotter  är  nu  gift  med  Lawrence  Hollister,  amerikanare  till  börden.  År 
1865  hitanlände  Peter  Larson  från  Alfta,  som  nu  drifver  skohandel  på 
platsen.  Gr.  E.  Sundell  från  samma  socken  kom  1869  och  idkade  skräd- 
darerörelse till  i  Mars  18S0,  då  han  flyttade  till  Marshalltown   i    Iowa. 


373 
Han  gjorde   sitt  inträde  i  Avon  med  hvad  han  ansåg  vara  en  tämligen 
manstark  familj,  men  hade  emellertid  "uppdrifvit"  barnskaran  till  jemt 
13,  när  han  begaf  sig  vesterut  för  att  erhålla  friare  andrum. 

De  svenska  familjernas  antal  i  Avon  är  nu  8  och  troligen  blifva  de 
icke  flera  på  länge,  orsaken  härtill  varande  den  att  stället,  ligger  afläg- 
set  från  andra  svenska  nybyggen,  hvarjemte  den  omständigheten  att 
platsen  icke  eger  någon  svensk  kyrka  torde  hålla  mången  tillbaka. 
Bland  platsens  svenskar  finnas  följande: 

JONAS  PETERSON,  född  1818  i  Alfta,  Helsingland;  utvandrade  1853  och 
slog  sig  ner  för  6  månaders  tid  i  Victoria;  kom  till  Avon  i  April  1854  och  har  bott 
der  allt  sedan ;  har  förvärfvat  sig  ett  eget  litet  hem  och  8  acres  mark  i  platsens  när- 
het, hvilket  land  han  betalte  med  $100  pr.  acre  1866.  Gift  1848  med  Carin  Jonas- 
dotter;  3  söner,  den  äldste  bosatt  i  Boone  co.,  Iowa.    Metodist  och  republikan. 

JOHN  C.  SMITH,född  den  25  September  1839  i  Virserum;  utvandrade  1868; 
arbetade  första  året  i  Andover,  Woodhull  och  andra  platser  som  skomakare  och 
jordbrukare;  flyttade  till  Avon  1871  och  drifver  nu  der  egen  skomakarerörelse. 
Lutheran  och  republikan. 

L.  N.  BERGMAN,  född  i  Bollnäs  den  24  Januari  1824;  utvandrade  1852,  up- 
pehöll sig  först  i  Victoria,  for  sedah  till  Kalifornien,  qvarblef  der  tills  1858,  for  då 
hem  till  Sverge,  återkom  1859,  vistades  då  några  månader  i  Wataga  oeh  flyttade 
1860  till  Avon.  Han  är  egare  af  en  vacker  tegelbygnad  i  staden,  der  äfven  hans 
1827  födda  syster  Anna  bor.    Ogift;  frisint;  republikan. 

PETER  LARSON,  född  den  26  September  1837  i  Alfta,  Helsingland ;  utvan- 
drade 1865,  kom  direkt  till  Avon;  är  skomakare  till  yrket  och  har  i  många  år  drif- 
vit  egen  rörelse.  Gift  1861  med  Martha  Johnsdotter  från  samma  ort  i  Sverge;  har 
5  söner  och  4  döttrar.     Liberal,  republikan. 

PETER  OLSON,  född  den  3  Juni  1830  i  Arrbro,  Helsingland ;  utvandrade 
1853,  började  jern vägsarbete  vid  Avon  1854  och  har  bott  å  stället  allt  sedan.  Gift 
1858  med  Anna  Andersdotter  från  Bollnäs ;  är  nu  enkling,  har  4  döttrar.  Olson, 
som  är  frisint,  tjenstgjorde  närmare  2  år  i  unionsarmén  under  kriget. 

OLOF  LINDGREN,  född  den  7  Maj  1832  i  Alfta;  utvandrade  1868;  bodde  i 
Gal  va  1%  år;  flyttade  sedan  till  Avon,  der  han  sysselsätter  sig  med  snickareyrket 
Gift  1856  med  Karin  Ersdotter,  som  dog  den  7  April  1879.  En  son.  Frisint;  re- 
publikan. 


SVENSKAR  I  PRINCETON. 

ANDERSON,  J,  S.,  son  till  Jonas  Anderson,  haudelsexpedit,  född  den  29  Ja- 
nuari 1853  i  St.  Charles,  Kane  co.  Han  har  biträdt  A.  A.  Shenlund  i  dennes  handel 
sedan  1870.  Gift  den  20  Januari  1876  med  Bell  Trulson,  hvars  föräldrar  äro  bo» 
satta  i  Princeton,    Har  en  son  och  en  dotter.    Luth.  och  republikan. 


374 

AMEL,  P.  J.,  skohandlande,  lo  Kl  (len  8  Februari  1846  i  Fridsberg,  Wcster- 
götland;  utvaudrade  1869  och  arbetade  de  sex  första  månaderna  i  Chicago,  hvar- 
ifrån  han  begaf  sig  till  Trenton  i  Tennesee,  der  han  i  bolag  med  H.  Hanson  (nu  i 
Wyanet)  idkade  egen  rörelse.  1872  flyttade  han  upp  till  Princeton,  der  han  och 
H.  åter  började  skohandel  tillsammans,  men  1877  slog  sig  A.  ned  i  Malden,  Bureau 
co.,  hvarifrån  han  1878  återvände  till  Princeton  och  öfvertog  Hansons  affär.  Gift 
under  ett  besök  i  Sverge  1873.  Hustrun  är  Matilda  Olofson  från  samma  del  af 
Sverge ;  2  söner ;  lutheran ;  demokrat. 

ANDERSON,  JONAS,  snickare  och  husbyggare,  född  den  2  Oktober  1831. 
(Se  vidare  sidan  186.)  Gift  med  Elisabeth  Nelson,  syster  af  N.  J.  Nelson,  omnämd 
å  sid.  185.    Har  5  söner  och  3  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

DTK,  N.  A.,  gatukommissarie,  född  den  12  Februari  1842  i  Djursdala,  Små- 
land, men  utvandrade  från  Råneå,  Norrland  1869,  då  han  genast  valde  Princeton 
till  hemort;  har  varit  sysselsatt  med  hvarjehanda  —  de  senaste  5  åren  med  att  in- 
spektera gator  och  trottoarer.  Gift  1867  med  Maria  Holmqvist  från  Råneå ;  har  2 
döttrar  och  1  son.    Luth.  och  republikan. 

ERICSON,  JOHN,  skomakare,  född  den  23  Juli  1835  i  Åby,  Westergötland ; 
utvandrade  1867,  satte  sig  s.  å.  ned  i  Princeton  och  har  de  senaste  11  åren  arbetat  i 
sitt  yrke.  Gift  1862  med  Kristina  Jonsdotter  från  Jöla,  Skaraborgs  län;  har  4  söner 
och  en  dotter     Lutheran  och  republikan. 

FAGERCRANTZ,  PEHR,  urmakare  och  juvelerare,  född  den  25  Mars  1821  i 
Brösarp,  Skåne;  utvandrade  1852  och  kom  till  Princeton.  (Se  sid.  187.)  Gift  1853 
med  Cecilia  Frid,  dotter  af  aflidne  S.  Frid ;  2  söner  och  2  döttrar.  Lutheran  och 
republikan. 

HÄGG,  C.  J.,  skräddare,  född  den  24  Augusti  1824  i  Grenna ;  utvandrade  1857, 
bosatte  sig  då  i  Princeton  och  har  bott  der  oaf  brutet,  sysselsatt  i  yrket,  sedan  1878 
såsom  sin  egen  i  bolag  med  en  mr  Andrews,  anställande  6  arbetare.  Gift  1857  med 
Kristina  Anderson  från  Grenna;  har  en  dotter;  är  luth.  och  republikan. 

JOHNSON,  ANDREW,  köpman,  född  den  29  Januari  1844  i  Åsundshöga, 
Småland ;  utvandrade  1869 ;  har  bott  i  Princeton  hela  tiden  sedan  ankomsten,  sys- 
selsatt med  jordbruk  och  drif  husarbete  upp  till  för  kort  tid  sedan,  då  han  började 
en  liten  handel  med  torra  varor,  specerier  och  hvarjehanda.  Ogift;  lutheran  och 
republikan. 

JOHNSON,  EDVARD,  skohandlande  och  skofabrikant,  född  den  18  Decem- 
ber 1845  i  Norge;  utvandrade  1868,  blef  först  bosatt  i  Chicago,  idkade  der  rörelse  i 
5  års  tid  och  flyttade  1877  till  Princeton,  hvarest  han  genast  etablerade  sig.  Gift 
1869  med  Albertina  Bowman  från  Stockholm,  nu  död ;  omgift  1876  med  Ida  John- 
son  från  Småland ;  har  en  son.    Tilihör  missionssamfundet.    Republikan. 

JOHNSON,  A.,  född  den  12  September  1818  i  Naoms  socken,  Westergötland; 
utvandrade  1854  och  tillhör  derför  Princetons  första  svenska  pionier-skara.  Han 
och  hans  åldriga  hustru  bo  på  kort  afstånd  från  staden,  men  han  synes  hafva  illa 
användt  de  26  år  han  tillbringat  i  Amerika. 


375 

LARSON,  AND.  P.,  raöbelhandlare  och  likbesörjare,  född  i  Rockslösa  soc- 
ken den  28  Maj  1816 ;  utvandrade  1852  och  vardt  samma  år  bofast  i  Princeton, 
hvarest  han  i  början  arbetade  i  en  snickareverkstad,  men  etablerade  snart  egen 
rörelse  i  bolag  med  Jonas  Peterson,  nu  i  Wyanet;  1869  drabbades  P.  af  en  eldsvåda, 
som  ödelade  hela  hans  verkstad,  hvarå  fans  endast  $700  assurans.  Men  han  reste 
sig  snart  och  bygde  nu  en  större  tegelbygnad,  hvars  3  våningar  nu  stå  fulla  med 
möbler.  Gift  sedan  1843  med  Kristina  Carlson  från  Sante  Per  församling  i  Öster- 
götland ;  har  en  son  och  2  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

LARSON,  P.  GUSTAF,  son  till  A.  P.  Larson,  född  den  19  Juli  1844  i  Wad- 
stena;  utvandrade  1858  jemte  en  syster,  föregångna  af  föräldrarne.  Har  bott  i  P. 
hela  tiden,  de  senare  åren  anstäld  såsom  expedit  och  bokförare  i  en  möbelhandel. 
Gift  1869  med  Matilda  U.  Stem,  dotter  till  en  af  Princetons  första  svenskar.  Hon 
dog  1874  och  L.  ingick  nytt  äktenskap  1878  med  Mary  Samuelson,  hvilken  afled 
samma  år,  följd  2  dagar  senare  af  sin  fader.    Lutheran  och  republikan. 

LUND,  SWAN,  skräddare,  född  den  7  September  1837  i  Annestad,  Småland ; 
utvandsade  1871,  sedan  hvilket  är  han  arbetat  i  Princeton.  Gift  1869  med  Eva  C. 
Olofsdotter  från  Ljunga,  Småland,  anländ  till  Amerika  1872;  har  3  söner  och  2 
döttrar.     Missionsvän  och  republikan. 

NELSON,  NELS  J.,  skomakare,  född  den  15  December  1827  i  Djursdala, 
Småland;  utvandrade  1851.  (Se  vidare  sid.  186—190.)  Gift  1852  med  Sofia  Nyman, 
dotter  af  Jacob  Nyman.  Paret  ser  sig  nu  omgifvet  af  7  fullvuxna  barn,  3  söner  och 
4  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

NELSON,  SVAN,  skräddare,  född  den  17  September  1851  i  Träne,  Skåne;  ut- 
vandrade detta  är  (1880)  och  är  nu  sysselsatt  med  yrket  i  Princeton.  Gift  1879  med 
Ellen  Larson  från  Åhus,  Skåne.    Lutheran. 

NYMAN,  JOHAN,  son  af  pionieren  Jacob  Nyman,  nämnd  å  sid.  185;  född  den 
8  Januari  1835  i  Tjärstad,  Östergötland;  kom  till  Amerika  med  sina  föräldrar  1850, 
skildes  från  föräldrarne  i  Chicago  1851  och  for  till  Michigan  City,  der  han  arbetade 
för  en  spanmålsmäklare ;  kom  till  Princeton  1852,  der  han  allt  sedan  arbetat  såsom 
målare  Har  blifvit  utnämnd  till  Förenta  Staternas  "Census  taker,"  folkräknare 
för  stadens  östra  del.  Gift  1868  med  Augusta  Stem,  dotter  af  A.  P.  Damm;  har  en 
dotter  och  en  son.    Lutheran  och  republikan. 

OHMAN,  R.,  handelsexpedit,  född  den  17  Juli  1839  i  Ulricehamn ;  utvan- 
drade 1866,  nedsatte  sig  s.  å.  i  Princeton,  der  han  hela  tiden  varit  engagerad  i  han- 
del, sedan  1867  i  ett  och  samma  hus.  O.  erhöll  god  uppfostran  i  Sverge,  är  mycket 
intelligent  o.  besitter  ovanlig  energi,  vilkor  som  betinga  framgång  i  hvad  man  före- 
tager sig.  O.  har  också  lyckats  samla  en  nätt  liten  förmögenhet.  Han  ägde  en  tid 
en  större  farm,  den  han  nyligen  sålt,  och  bor  nu  uti  ett  eget  vackert  hem  i  Prince- 
ton. Gift  den  30  Juli  1866  med  Augusta  Larson  från  Jönköping,  som  sedan  aflidit; 
med  sin  nuvarande  hustru,  Josephina  Larson,  den  förras  syster,  har  han  varit  gift 
sedan  den  30  December  1869;  har  i  detta  äktenskap  3  söner  och  2  döttrar.  Luthe- 
ran och  demokrat  af  öfvertygelse. 


376 

PEHRSON,  JOXAS,  farmer  å  sektion  36,  der  han  eger  160  acres ;  född  den  8 
April  1825  i  Vedom,  men  utvandrade  från  Onum  i  Skaraborgs  län;  kom  till  Ame- 
rika 1854  och  till  Princeton  samma  år,  i  hvars  närhet  han  varit  jordbrukare  hela 
tiden.  Gift  1850  med  med  Ingrid  Johansdo;ter.  P.  är  en  af  missionsförsamlin- 
gens frommaste  och  mest  nitiske  medlemmar  och  god  republikan. 

PETERSON,  N.,  skohandlare,  född  den  30  Juli  1829  i  Sallerup,  Skåne;  ut- 
vandrade 1872,  bodde  i  Morgan  3  år,  for  sedan  till  Princeton  och  inledde  der  egen 
rörelse  kort  efter  ankomsten.    Ogift;  missionsvän  och  republikan. 

PIERSON,  S.,  sadelmakare,  född  den  10  December  1846  i  Haginge,  Skåne ; 
utvandrade  1855  med  föräldrarne,  Lars  och  Hanna  Pehrson,  som  genast  bosatte  sig 
i  Princeton.  I  familjen  funnos  utom  S.  Pierson  äfven  två  andra  söner  och  en  dot- 
ter, utom  hvilka  en  son  qvarstannade  i  Svfirge.  Denne  kom  till  Amerika  1863 
och  är  nu  landtbrukare  i  Waubeck  i  Wisconsin,  Nels  är  farmare  i  Rawlin,  Kans., 
der  äfven  systern  Bengta,  gift  med  Möns  Johnson,  bor. 

Denna  familj  har  en  god  militärisk  historia.  Såväl  föremålet  för  denna  teck- 
ning som  bröderna  John  och  Peter,  tjenstgjorde  å  unionssidan  under  inbördeskri- 
get.. S.  Pierson  var  först  medlem  i  komp.  A.  af  statens  139de  och  sedermera  i 
komp.  A.  af  det  14Sde  regementet.  Han  började  sin  rörelse  1874  och  gör  stora  af. 
färer  med  skodon,  selar  och  sadlar;  besitter  egen  fabriksbygnad  och  bor  i  ett  eget 
vackert  hem.  Gift  1865  med  Mary  Larson,  född  i  Princeton ;  har  2  döttrar ;  är  lu- 
theran och  republikan- 

PIERSON,  PETER,  född  den  3  Februari  1841  i  Haginge,  Skåne;  kom  med 
föräldrarne  till  Amerika  1855;  arbetade  första  åren  i  jordbruk,  men  ingick  vid  kri- 
gets utbrott  i  statens  12te  regemente  och  senare  i  det  93dje;  sårades  svårt  i  träff- 
ningen  vid  Champion  Hill,  emellan  Jackson  och  Vicksburg  i  Miss. ;  gift  1865  i 
Pontiac,  Mich.,  med  Helen  McCracken,  amerikanska ;  har  en  adoptivson.  Luthe- 
ran och  republikan. 

SHENLUND,  A.  YICTOR,  bokförare  hos  sin  fader,  A.  A.  Shenlund;  erhöll 
under  uppväxten  god  kommerciel  bildning  i  Bryants  College,  Chicago.  Gift  1878 
med  Ida  G.  Welander,  född  nära  Ljungby  i  Småland,  men  bodde  i  De  Kal  b  före 
äktenskapet.    Lutheran  och  republikan. 

SPAKE,  ANNA  KRISTINA,  född  den  3  Februari  1818  i  Djursdala,  Småland, 
kom  jemte  man  och  barn  till  Chicago  1849,  som  nämndt  är  å  sidan  185.  Jemte  de 
barn,  som  der  omtalas,  fick  paret  Spake  i  Amerika  en  son,  som  nu  bor  i  Galesburg, 
samt  4  döttrar,  af  hvilka  3  äro  i  hemmet.  Den  gamla  befinner  sig  väl,  är  bosatt  i 
en  liten  cottage  i  närheten  af  sonen  John  och  för  öfrigt  ömt  omhuldad  af  de  andre 
barnen. 

SPAKE,  JOHN,  apotekare,  född  den  28  Mars  1839 ;  kom  till  Amerika  med 
föräldrarne  1849  och  har  försörjt  sig  sjelf  sedan  sitt  12te  år;  ingick  i  unionsarmén 
den  24  April  1861  och  tjenstgjorde  6  månader;  har  bott  Princeton  hela  tiden  utom 
5%  år  i  Galesburg;  började  sin  apotekarerörelse  1877,  hade  1874  bygt  ett  stort  te- 
gelhus, det  han  nu  använder  för  sin  rörelse.  Har  derjemte  ett  förträffligt  hem  och 
i  Mary  Stem  (Damm)  en  god  hustru;  två  barn.    Lutheran  och  republikan. 


377 
SKÖLD,  C.  M.,  skräddare,  född  den  17  November  1823  (se  sidan  185).      Gift 
den  5  September  1852  med  Lovisa  Stem,  A.   P.   Damms   dotter.      Hon  afled   1872 
lemnande  bonom  en  son  och  en  dotter.    Frisint,  republikan. 

WELANDER,  OTTO  E.  M.,  handelsexpedit,  född  den  26  Januari  1853  i  Vis- 
landa,  Småland  ;  utvandrade  1868,  bodde  9  år  hos  sin  moder  Eva  S.  Svenson  i  De 
Kalb,  tog  sedan  musiklektioner  i  Chicago,  och  begaf  sig  1878  till  Princeton  för  att 
egna  sig  åt  handelsyrket.  Han  är  nu  orgelnist  i  den  lutherska  kyrkan.  Re- 
publikan. 

YOUNG,  GUSTAF,  skräddare,  född  i  Vestra  Ry;  utvandrade  1851,  uppehöll 
sig  i  New  York  några  år  och  for  1855  tillSt.  Paul,  Minn  , begaf  sig  senare  till  Mis- 
souri, hvarest  han  vistades  när  kriget  utbröt,  reste  då  upp  till  Galva,  fortsatte  der- 
ifrån  till  Princeton,  ingick  der  den  24  Juli  1861  i  statens  12te  regemente,  fick  sin 
ena  tumme  afskjuten  i  bataljen  vid  Shiloh,  återvände  vid  tjenstetidens  slut  till 
Princeton  och  har  der  försörjt  sig  med  skrädderiarbete.  Gift  1865  med  Kristina 
Anderson,  dotter  af  den  å  sidan  183  nämda  pionieren ;  har  3  söner.  Frisint  och 
republikan. 


SVENSKAR  I  WYANET. 

ANDERSON,  NELS,  köpman,  född  den  11  Maj  1840  i  Widtsköfle  socken, 
Skåne;  utvandrade  1868  och  kom  direkt  till  Wyanet,  der  han  efter  ett  par  års  för- 
lopp började  egen  skomakarerörelse,  inbegripande  skohandel;  och  eger  han  nu  en 
ganska  stor  affär,  hvari  finnes  mycket  tillhörande  jernkramhandeln.  Han  eger 
butik  och  hem,  bygda  1875.  Gift  1865  med  Elna  Ockerson  från  samma  socken;  4 
barn.     Lutheran  och  republikan. 

BERCrH,  S.  M.,  skohandlare,  född  i  Cimbrishamn,  utvandrade  1866,  uppe- 
höll sig  två  år  i  Tiskilva;  kom  till  Wyanet  1868,  började  sin  affär  samma  är  och 
har  lyckats  öfver  måttan  väl.  Gift  1872  med  Mary  Lindquist,  född  i  Amerika  och 
död  1874;  omgift  1876  med  Augusta  Wahlgren,  som  kom  till  landet  i  sina  spädaste 
år;  har  2  barn,  en  son  och  en  dotter.  Besitter  egen  verkstad  och  hem.  Frisint  och 
republikan. 

HANSON,  H.,  skomakare,  född  den  18  Augusti  1844  i  Lingsjö;  utvandrade 
1868,  for  till  Red  Wing,  Minn.,  och  stannade  der  ett  hälft  år;  begaf  sig  dernäst  till 
Chicago,  hvarest  han  qvarblef  till  1871;  vidare  till  Gibson  i  Tennesee,  der  han 
dref  skohandel  10  månader;  kom  sedan  till  Princeton,  hvarifrån  han  1879  flyttade 
till  Wyanet  och  inledde  rörelse.  Gift  1877  med  Anna  Fajar  irån  Värå  socken, 
Skåne.    Lutheran  och  demokrat. 

PETERSON,  JONAS,  möbelhandlare,  född  den  23  Augusti  1814  i  närheten 
af  Karlshamn;  utvandrade  1853,  kom  till  Princeton,  der  hon  sysselsatte  sig  de  tre 
första  åren  såsom  snickare;  ingick  bolag  med  A.  P.  Larson  1856  om  möbelhandel, 
men  gick  under  i  1857  års  kris,  flyttade  1866  till  Wyanet  och  etablerade  rörelse, 
hvarom  se  vidare  sidan  190.  Gift  1847  msd  Karin  Petersdotter  från  Gammalstorp; 
har  2  söner  och  m  dotter,    Frisint  och  republikan, 


378 
PÅHLSON,  ANDREW,  farmer  å  sektion  5,  eger  250  acres ;  född  den  7  Maj 
1823  i  Wää,  Skåne ;  utvandrade  1852  och  arbetade  3  år  för  andra  och  erhöll  $10  i 
månaden;  köpte  under  tiden  30  acres  skog,  sålde  sedan  denna  mark  för  100  cords 
ved,  förskaffade  sig  dermed  ett  par  dragare  och  skötte  i  2  år  en  arrenderad  farm. 
Köpte  med  tiden  70  acres,  dem  han  odlade  och  bebodde  9  år,  hvarpå  han  utbjrtte 
den  för  90  acres  der  han  nu  bor.  Gift  1854  med  Kristina  Jonson,  moster  till  brö- 
derna Blomgren  i  Chicago;  har  4  söner  och  1  dotter.    Lutheran  och  republikan. 


SVENSKAR  I  STADEN  ROCKFORD. 

Sedan  Rockfords  historiska  kapitel  för  denna  bok  var  skrifvet  ha 
landsmännen  derstädes  igångsatt  ett  nytt  större  företag,  som  vi  icke  få 
förbigå. 

Företaget  består  af  en  större  plogfabrik,  egd  och  förestådd  af  ett 
bolag,  som  kallar  sig  "Skandia  Plow  Manufacturing  Company"  och  be- 
står af  50  personer,  hvilka  insatt  hvar  sina  $500,  hvadan  grundkapita- 
let utgöres  af  $35,000.  Bolaget  har  inköpt  fabriksbygnad  och  grund, 
ångmaskin  m.  m.  för  $7,000,  har  redan  börjat  arbetet  och  ämnar  till- 
verka ej  allenast  plogar,  utan  äfven  andra  åkerbruksredskap,  åkdon  o. 
s.  v.  Dess  president  är  John  P.  Anderson,  sekreterare  O.  W.  Haegg, 
kassör  John  A.  R.  Johnson.     Direktionen  består  af  11  medlemmar. 

Vidare  må  nämnas  Missionsvännernas  nyligen  fullbordade  kyrka. 
Den  kostar  $1,500,  och  församlingen  består  af  omkring  80  kommuni- 
kanter.    Pastor  Gustafson  vårdar  hjorden.  » 

"Skandia  Band"  kallar  sig  en  svensk  musikkår,  som  bildades  1876, 
sedan  hvilken  tid  den  utbildat  sig  i  musikaliskt  hänseende  så,  att  den 
nu  är  en  af  ortens  bäste,  hvarför  den  också  mycket  anlitas  vid  tillfäl- 
len, när  det  gäller  att  med  "fosterländska  toners  ljuf va  harmonier"  lyf- 
ta sinnena  öfver  "dagens  lumpna  strider."  Herr  Pontus  Peterson,  som 
nu  dragit  sig  tillbaka  från  kåren,  var  dess  första  ledare  och  instruktör 
i  egenskap  hvaraf  han  inlade  mycken  förtjenst  om  dess  väl  och  fram- 
gång. "Bandet,"  som  har  förträffliga  blåsinstrumenter  för  14  perso- 
ner, består  nu  af  12  medlemmar,  de  der  äro :  Robert  Lind,  A.  Linde- 
löf,  John  Ek,  John  Hult,  John  Buckland,  Charles  Hult,  Henry  Lind, 
Frank  Lind,  Albin  Lundberg,  John  Stockhus,  Charles  Johnson,  Char- 
les Nygren.  Alb.  Hollem  och  Herman  Lind  hafva  varit  medlemmar, 
men  afflyttat  från  orten. 

ANDERSON,  C.  F„  född  den  16  April  1840  i  Dimbo,  Vestergöthland  ;  utvan- 
drade 1872,  tillbragte  första  året  i  Augusta,  Ills.,  kom  till  Rockford  1873  och  är  nu 
medlem  i  Union-bolaget  och  arbetar  i  dess  fabrik.  Gift  med  Charlotta  Gustafson 
från  Dalom  i  Vestergöthland;  har  3  barn;  lutheran. 


.      379 

ANDERSON,  C.  G.,  född  i  Stimbelhult,  Småland,  den  12  December  1858 ;  ut. 
vandrade  1879  och  eger  nu  anställning  i  John  Kelsons  fabrik. 

BERGQUIST,  OSCAR,  född  den  6  Augusti  1826  i  Brunskog,  Vermland;  lärde 
målareyrket  i  Karlstad  och  var  en  tid  sin  egen  i  Arvika;  utvandrade  1854,  stan- 
nade ett  år  i  Chicago,  kom  1855  till  Rockford  och  har  drifvit  sitt  yrke  här  utan  af- 
brott  samt  med  god  framgång.  Han  har,  utom  annan  egendom,  två  hus  med  tom- 
ter. Bergquist  är  gift  med  Anna  Mörk  från  Olmestad  i  Småland,  hvarifrån  hon  ut- 
vandrade 1853.  De  nio  barn  hon  gifvit  honom  äro  alla  döda.  Hon  tillhör  meto- 
distsamfundet,  men  Bergquist  sjelf  eger  ingen  kyrklig  förbindelse.    Republikan. 

BLOMSTRÖM,  JOHN,  född  vid  Brunsbergs  bruk  i  Vermland  den  19  Mars 
1851 ;  utvandrade  1871 ;  kom  till  Rockford  1872  och  är  nu  förman  i  Munthe  & 
Hseggs  handskfabrik.  Gift  med  Lizzie  Svanson,  född  i  Michigan,  och  har  2  barn. 
Eger  ingen  kyrklig  eller  politisk  förbindelse. 

BECKSTRAND,  OTTO  A.,  född  i  Skälsbäck  i  Fagerhult  socken,  Kalmar 
län,  den  14  Mars  1852;  utvandrade  1870,  har  uppehållit  sig  i  Rockford  hela  tiden, 
är  ogift,  arbetar  i  Forest  City,  tillhör  lutherska  kyrkan  och  republikanska  partiet. 

ERLANDER,  JOHN,  född  i  Slätthög,  Kronobergs  län,  den  7  April  1826 ; 
lärde  skräddareyrket  i  Sverge  och  utvandrade  1854;  arbetade  ett  år  i  Chicago  och 
kom  till  Rockford  1855  och  upprättade  här  i  förening  med  S.  A.  Johnson  handels- 
skrädderirörelse  1862;  har  fortsatt  dermed  alltsedan  dess  samt  under  tiden  sam- 
lat en  nätt  förmögenhet.  Erlander  har  under  de  tvänne  senaste  åren  innehaft  su- 
pervisorsysslan  i  Rockfords  township,  är  president  i  det  svenska  brandstodsbola- 
get och  medlem  i  det  lutherska  samfundet.  Gift  med  Kristina  Peterson,  som  kom 
till  Rockford  från  Vernamo  1854  och  har  nu  med  henne  sex  barn  i  lifvet.  Repu- 
blikan. 

EDGREN,  JOHN  H.,  född  i  Rockford  1854;  fadren,  A.  G.  Edberg,  kom  från 
Arman  (eller  Orman)  i  Jönköpingstrakten  1854,  men  har  sedan  aflidit.  John  är  nu 
anstäld  i  Unionbolagets  möbelfabrik,  och  är  gift  med  Mary  Samuelson,  som  kom 
från  Sund  i  östergöthland  1868.  Äktenskapets  frukt  är  ett  barn.  Lutheran  och 
republikan. 

EKSTEIN,  ADOLF,  född  i  Ulricehamn  den  24  November  1850;  genomgick 
fem  klasser  i  Jönköpings  elementarläroverk ;  kom  sedan  på  apotek,  tillbragte  4  år 
med  lärandet  af  konsten  att  bereda  goda  läkemedel,  och  utvandrade  till  Amerika 
1872,  hvilket  år  han  äfven  slog  sig  ner  i  Rockford,  hvarest  han  öppnade  egen  apote- 
karerörelse den  19  Juli  1879.    Hans  apotek  är  ett  af  Rockfords  största  och  bästa. 

EK,  JOHN,  född  i  Nottebäck,  Kronobergs  län,  den  30  April  1854;  utvan- 
drade 1871  och  har  nu  arbetat  5  år  i  "Forest  City"  möbelfabrik.  Gift  med  Frida 
Lindfel  t  och  har  i  äktenskapet  ett  barn.     Han  tillhör  lutherska  kyrkan. 

EKVALL,  FRANK,  född  i  Eksjö  den  9  Oktober  1857;  utvandrade  1877  och 
styrde  genast  kosan  till  Rockford,  der  han  vistats  hela  tiden,  nu  anstäld  i  John 
Nelsons  fabrik. 


380 

ERICKSON,  C.  J.,  född  i  Kristala,  Småland,  den  22  April  1826;  utvandrade 
1854,  kom  till  Rockford  1857  och  har  sysselsatt  sig  med  hvarjehanda;  han  är  an- 
nars jägare  och  liandskmakare;  tycker  inte  om  kyrkligt  sinnade  medmenniskor, 
går  derför  ibland  på  jagt  efter  renlärighetens  förkämpar  och  utkastar  ej  sällan 
handsken  åt  den  förste  like  han  träffar.  Han  är,  för  att  begagna  hans  egna  ord, 
"en  ryslig  fritänkare." 

FLODELL,  GUSTAF,  född  i  Gudhem,  Skaraborgs  län,  den  12  Mars  1845 ;  ut- 
vandrade 1869  och  bosatte  sig  genast  i  Rockford,  der  han  sysselsatt  sig  med  ett  och 
annat,  nu  senast  med  kötthandel ;  är  för  närvarande  i  Sverge  på  besök;  har  för- 
värfvat  sig  bland  annat  ett  vackert  hem  i  staden ;  är  gift  med  Eva  Peterson  från 
Gudhem.    Lutheran  och  republikan. 

FLOBERG,  GUSTAF,  född  i  Skattegården  i  Grolanda,  Skaraborgs  län,  den  6 
November  1838 ;  utvandrade  1866  och  har  de  senaste  åren  arbetat  i  Forest  City  mö- 
belfabrik. Gift  med  Kristina  Anderson  från  samma  plats  i  Sverge ;  har  6  barn,  är 
lutheran  och  republikan. 

FLOBERG,  JOHN  EDVIN,  född  i  Skattegården,  Grolanda,  Skaraborgs  län, 
den  29  December  1862;  utvandrade  med  sina  föräldrar  1866  och  arbetar  nu  i  Fo- 
rest City  möbelfabrik. 

HEDLUND,  C.  G.,  född  i  Vestergöthland  den  22  September  1852;  utvandrade 
1869  och  bosatte  sig  samma  år  i  Rockford,  der  han  nu  arbetar  för  "Merchant  Tai- 
lor  Stock  Company."    Gift  med  Kristina  Johnson  från  Floby,  Vestergöthland. 

HILLIARD,  MARTIN,  född  den  25  September  1818  i  Stockholm ;  utvan- 
drade 1842,  tillbragte  åren  1842 — 51  till  sjöss  och  besökte  derunder  många  främ- 
mande länder;  ingick  sistnämnda  år  i  Förenta  Staternas  armé  och  tjenstgjorde  till 
1856,  den  sista  tiden  såsom  sergeant  i  Förenta  Staternas  lsta  artilleriregemente; 
öppnade  1856  handel  vid  Key  West  i  Florida,  men  upphörde  dermcd  påföljande 
år  för  att  försöka  sin  lycka  på  samma  gebit  i  Chicago.  Gifte  sig  med  Emily  Long  från 
Adelslöf  i  Småland  1858;  for  till  Kalitornien  1859,  tillryggaläggande  vägen  öfver 
slätterna  med  oxar ;  var  guldgräfvare  till  1870,  flyttade  då  till  Rockford,  öppnade 
handel  derstädes  1873  och  miste  sin  hustru  samma  är.  Af  äktenskapets  4  barn  äro 
de  2  yngste,  Joseph  Hildur,  född  1870,  och  Emily  Agnes,  född  1873,  i  lifvet. 

HOLMQUIST,  AND.,  född  i  Bälaryd,  Jönköpings  län,  den  15  Mars  1835, 
lärde  skräddareyrket  i  Sverge;  utvandrade  1861  och  bosatte  sig  först  i  Chicago; 
for  kort  derpå  till  Rockford,  der  han  lefvat  och  verkat  sedan  dess.,  H.  deltog  i  för- 
svaret af  Unionen  under  inbördeskriget,  är  nu  medlem  och  direktör  i  det  svenska 
handelsskrädderibolaget  och  gift  med  Inga  Sofia  Abvahainson,  som  kom  med  sina 
föräldrar  från  Olmestad  i  Småland  1852.  Äktenskapets  frukt  består  af  3  lefvande 
barn.    Metodist  och  republikan. 

H.EGG,  OTTO  W.,  född  i  Eksjö  den  14  Oktober  1852;  kom  till  Amerika 
1869;  sysselsatte  sig  de  första  åren  med  handel,  tillbragte  sedan  4  år  med  jordbruk 
och  är  nu  sekreterare  i  plogfabriksbolaget  "Skandia."  Gift  med  Klara  Johnson, 
enka  efter  pianofabrikanten  John  Wigell  sedan  J874  och  har  med  henne  3  bftrfl, 
Metodist  och  republikan, 


I 

381 

HjEGG,  AUG.,  född  i  Eksjö  den  22  Januari  1848;  utvandrade  1869;  arbetade 
de  två  första  åren  på  en  farm  i  närheten  af  Rockford,  slog  sig  sedan  på  handsk- 
makareyrket  och  började  jemte  Thore  Munthe  egen  sådan  rörelse  1875.  Ha?  gg  är 
ogift,  metodist  och  republikan. 

Den  rörelse  han  och  hans  kompanjon,  herr  Munthe,  började  på  en  mycket 
oansenlig  skala,  har  på  de  få  åren  utvecklat  sig  till  en  betydande  afiär.  De  syssel- 
sätta nu  150  personer,  de  flesta  svenskar,  och  tillverkade  i  fjol  8,000  dussin  handskar. 

HOLLEM,  ANDERS,  född  den  25  December  1830  i  Bruns,  Vestergöthland ; 
utvandrade  1858  och  bosatte  sig  först  i  St.  Charles,  111.,  flyttade  derifrån  till  Geneva 
1855,  vidare  till  Rockford  1856,  tillbaka  till  St.  Charles  1860  och  tillbaka  till  Rock- 
ford 1865.  Här  har  han  sedan  dess  sysselsatt  sig  de  första  åren  såsom  snickeriar- 
betare och  de  senare  i  handel.  Hollem  har  stundom  mött  rätt  svåra  motgångar  och 
lidit  stora  förluster,  men  har  ändå  tagit  sig  rätt  bra  fram.  Han  besitter  ett  eget  li- 
tet godt  hem  i  staden  och  ser  sig  omgifven  af  en  talrik  vänskara.  Gift  med  Gu- 
stafva  Nilson  från  Blisberg,  Vestergöthland,  som  gifvit  honom  5  barn.  Frisint  och 
republikan. 

HOLMIN,  A.,  född  1849  i  Gökhem,  Vestergöthland;  lärde  skräddareyrket  i 
Sverge;  utvandrade  1868,  kom  genast  till  Rockford  och  är  nu  medlem  i  det  sven- 
ska skräddarebolaget.    Gift  med  Matilda  Johnson,  född  i  Rockford. 

HARDING,  O.  B.,  född  i  Rångedala,  Vestergöthland,  den  8  Januari  1854;  ut- 
vandrade 1868  och  styrde  genast  kosan  till  Rockford,  der  han  uu  är  medlem  i  "Fo- 
rest City  Furniture  Company"  samt  handelsbolaget  Skandia  och  Union  Grocery  Co. 
Lutheran  och  republikan. 

HOLLEM,  P.  G.,  tödd  i  Timmelhed,  Vestergöthland,  den  3  Juli  1838,  kom 
med  föräldrarne  till  Amerika  1852,  bodde  i  St.  Charles  till  1859  och  har  sedan  dess 
varit  bosatt  i  Rockford,  sysselsatt  med  snickarearbeten ;  är  nu  medlem  i  Unionbo- 
laget.   Gift  1863  med  Charlotta  Anderson;  har  3  barn,  är  frisint  och  republikan. 

JOHNSON,  A.  C.,  född  i  Törneryd,  Blekinge,  den  16  Augusti  1836 ;  flyttade 
1845  till  Näsum  i  Skåne  och  utvandrade  1854  i  sällskap  med  sin  fader  Carl  Jonson 
samt  3  bröder  och  en  syster;  bodde  första  året  i  St.  Charles  och  begaf  sig  1855  till 
Rockford,  hvarest  fadren  dog  1860.  Johnson,  som  hade  arbetat  i  en  snickarefabrik 
till  1865,  började  i  December  samma  år  en  egen  affär  af  detta  slag  i  förening  med 
John  Nelson  och  And.  Hollem,  men  öfvertog  rörelsen  ensam  4  år  senare  och  fort- 
satte till  1870,  då  John  P.  Anderson  blef  hans  kompanjon;  1875  bygde  J.  en  ny  fa- 
brik för  egen  räkning,  men  aflät  den  samma  år  åt  det  då  bildade  "Forest  City  Fur- 
niture Company,"  hvari  han  sjelf  blef  medlem  och  superintendent  öfver  arbetet. 
Johnson  kan  derför  sägas  vara  den  förste  svensk  som  i  Rockford  försökt  möbeltill- 
verkningen på  större  skala  och  dermed  brutit  vägen  för  denna  industri,  nu  såblom- 
straude  i  denna  stad.  J.  har  varit  gift  två  gånger.  Hans  närvarande  hustru  är 
Hiima  Augusta  Solen-  Han  har  4  barn  och  en  förmögenhet  på  minst  $10,000,  är 
stark  lutheran  och  lika  stark  republikan. 

JOHNSON,  FRANK  G.,  född  i  Linnhofda,  Kronobergs  län,  den  26  September 
1853 ;  utvandrade  1872  och  kom  genast  till  Rockford  och  arbetar  i  Forest  City  mö- 
belfabrik.    Lutheran  och  republikan. 


382 

JOHNSON,  GEORGE,  född  den  17  November  1828  i  Blackstad,  Småland;  ut- 
vandrade  1854;  arbetade  9  år  såsom  skräddare  i  Chicago,  tillbringade  sedan  några 
år  i  Pekin  och  andra  platser  och  kom  1865  till  Rockford,  hvarest  han  samma  år 
började  egen  rörelse  i  förening  med  C.  J.  Blomqvist ;  upplöste  kompaniskapet  med 
honom  1869  och  drifver  nu  handelsskräddarerörelse  i  bolag  med  P.  N.  O.  Wall. 
Johnson  har  genom  flit  och  omtanka  försatt  sig  i  sorgfria  ekonomiska  omständig- 
heter och  vunnit  godt  namn  om  sig  såsom  redlig  affärsman.  Han  är  gift  med  Jo- 
hanna Svenson,  dotter  af  Peter  Svenson  från  Belle  i  Småland  och  har  med  henne 
6  barn.    Frisint;  republikan. 

JOHNSON,  PETER,  född  i  Söfde,  Malmöhus  län,  den  11  September  1844;  ut- 
vandrade 1876  och  arbetar  nu  i  Forest  City.    Ogift,  lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  HANS,  född  i  Söfde,  Malmöhus  län,  den  15  Augusti  1842;  kom 
till  Amerika  1874  och  till  Rockford  1875,  sedan  hvilket  år  han  oafbrutet  arbetat  i 
Forest  City.    Lutheran  och  republikan. 

JOHNSON,  JOHN  A.  R.,  född  i  Hoffmanstorp,  Småland,  den  17  December 
1836;  utvandrade  1854  och  kom  till  Rockford  1858;  var  en  af  medlemmarne  i  Silf- 
versparres  batteri ;  har  i  många  år  varit  sin  egen  vagnmakare  och  är  nu  medlem  i 
plogfabriksbolaget  Skandia.  Gift  med  Klara  Anderson ;  4  barn ;  lutheran  och  re- 
publikan. 

JOHNSON,  PETER,  född  i  Hane,  nära  Sköfde,  den  3  Oktober  1822 ;  gift 
1845  med  Maria  Kristina  Anderson  från  Vårfruhem  i  Vestergöthland ;  utvandrade 
1854  och  bosatte  sig  samma  år  i  Rockford.  Johnson  har  genomgått  många  svåra 
pröfvelser  och  motgångar  sedan  sin  ankomst  hit,  men  han  har  kämpat  manliga 
och  genom  träget  och  ihärdigt  arbete  i  fabrikerna  försatt  sig  i  goda  ekonomiska 
omständigheter.  Han  är  en  af  de  äldsta  medlemmarne  i  lutherska  församlingen 
och  republikan.    Af  hans  4  barn  lefver  endast  ett. 

JACOBSON,  JULIUS,  född  i  Visby  1858;  utvandrade  1879  och  har  sedan 
början  af  detta  år,  då  han  ankom  till  Rockford,  arbetat  hos  John  Nelson. 

JOHNSON,  STEN  AUGUST,  handelsskräddare,  född  i  Wing,  Vestergöth- 
land, den  12  November  1881;  lärde  skräddareyrket  i  Sverige  och  utvandrade  till 
Amerika  1852;  var  en  af  de  första  svenskar,  som  då  bosatte  sig  i  Rockford,  hvarest 
han  lefvat  och  verkat  oafbrutet  sedan  dess,  de  första  åren  i  anställning  hos  andra, 
men  sedan  1862  såsom  sin  egen  i  bolag  med  John  Erlander.  Han  är  nu  en  af  sta- 
dens förmögnaste  svenskar  och  åtnjuter  allmänt  förtroende  bland  Rockfords  invå- 
nare, tjenstgör  som  president  i  "Rockfords  Central  Furniture  Company,"  har  in- 
nehaft andra  allmänna  uppdrag  och  är  en  af  de  äldste  medlemmarne  i  den  luther- 
ska församlingen  på  platsen.  J.  är  gift  med  Emily  Peterson,  som  kom  till  Rock- 
ford med  sina  föräldrar  1854.    Har  med  henne  7  barn.    Stark  republikan. 

KÄLLBERG,  A.,  född  i  Hellestad,  Westergöthland,  den  28  Juli  1833;  utvan- 
drade med  familjen  1866  och  slog  sig  genast  ner  i  Rockford,  der  han  i  början  mötte 
många  för  den  nykomne  egna  svårigheter,  ibland  hvilka  må  nämnas  en  fastighets- 
affär,  som  slog  mycket  illa  ut  och  medtog  alla  hans  tillgångar.  Men  Källbergs 
mod  svek  honom  icke ;  han  arbetade  oförtrutet  och  lyckades  härigenom  åter  kom- 


383 

ma  på  goda  fötter,  så  att  han,  när  "The  Union  Furniture  Company"  bildades  1876, 
var  i  stånd  att  taga  många  aktier  deri  samt  blef  pä  samma  gång  bolagets  president. 
Källberg  gifte  sig  i  överge  1857  med  Johanna  Nelson  från  samma  plats  som  han ; 
barnens  antal  iiro  6,  af  hvilka  2  äro  döfstumma.     Lutheran  och  republikan. 

KERN,  J.  M.,  skräddare  till  yrket,  född  i  Wurtemberg,  Tyskland;  utvandrade 
1849  och  bosatte  sig  i  St.  Charles,  der  han  gifte  sig  med  Sofia  Nelson  från  Blisberg, 
Westergöthland,  som  också  utvandrade  1852  och  som  gifvit  honom  8  barn.  Kern 
talar  svenska  och  tillhör  den  svenska  metodistkyrkan. 

LIND,  CHARLES  A.,  född  i  Almundryd,  Småland,  den  30  Juni  1846;  utvan- 
drade 1871  och  kom  s.  å.  till  Rockford,  der  han  sedan  dess  arbetat  i  åtskilliga  fa- 
briker;  blef  medlem  i  Unionbolaget  1876  och  eger  nu  anställning  i  dess  fabrik. 
Gift  med  Kathrina  Peterson. 

LINDEN,  A.  W.,  född  i  Eksjö  den  28  Maj  1830;  lärde  målareyrket  i  Jönkö- 
ping  och  utvandrade  1854;  arbetade  i  Chicago  för  Almini  och  andra  till  1862,  då 
han  flyttade  till  Rockford,  hvarest  han  sedan  dess  drifvit  egen  rörelse.  Lindens 
för  några  år  sedan  aflidna  hustru  var  Anna  Kristina  Elg,  som  gaf  honom  4  barn, 
hvilka  alla  äro  i  lifvet.    L.  tillhör  Congregationalsamfundet  och  är  republikan. 

LONG,  AND.  C,  född  i  Adel  si  öf,  Småland,  den  12  November  1837;  lärde 
skomakareyrket  i  Grenna  och  utvandrade  1857 ;  bodde  de  första  åren  i  Geneva,  St. 
Charles  och  Chicago  och  flyttade  1862  till  Rockford,  der  han  nu  drifver  egen  rö- 
relse i  sitt  yrke.  Gift  med  Anna  Helena  Bowman ;  har  5  barn ;  är  lutheran  och 
republikan. 

LUNDGREN,  GUSTAF,  född  i  Läkeryd,  Småland,  den  5  Juli  1829,  lärde 
smedsyrket  vid  Husqvarna  bruk,  utvandrade  1854  och  arbetade  det  första  halfåret  i 
staten  New  York ;  kom  till  Rockford  våren  1855  och  var  den  första  svenska  smed 
på  platsen  och  den  första  landsman  som  fick  anställning  vid  vattenverken,  der  de 
svenska  arbetarne  för  längesedan  räknats  i,  snart  sagdt,  tusental.  L.  har  arbetat 
hos  maskinfabrikanten  F.  H.  Many  de  senaste  14  åren  och  under  tiden  grundlagt 
en  fullkomligt  sorgfri  ålderdom,  egande  utom  annat,  ett  stort  vackert  hem  i  en  af 
stadens  vackraste  delar.  Han  är  gift  med  Maria  Kristina  Anderson  från  Hakarp, 
Småland,  och  har  med  henne  6  lefvande  fullvuxna  barn.    Meth.  och  republikan. 

LINDAHL,  P.,  född  den  24  December  1829  i  Stenbrohult,  Småland;  utvan- 
drade 1854,  arbetade  första  året  i  Mc.  Henry  co.  och  året  derpå  i  Michigans  skogar ; 
kom  1856  till  Rockford,  der  han  hela  tiden  varit  sysselsatt  med  spanmålsaffärer, 
genom  hvilka  han  samlat  en  större  förmögenhet.  Gift  med  Sofia  Peterson  från 
Kuml?  -  Östergötland  och  har  med  henne  6  barn.    Lutheran  och  demokrat. 


LINDBLAD,  A.,  född  i  Jönköping  den  22  Mars  1830  j  utvandrade  1853 ;  bo- 
satte  sig  först  i  Geneva,  sedan  i  St.  Charles,  senare  i  Elgin  och  omsider  i  Pecaton- 
ica,  h varifrån  han  flyttade  till  Princeton.  Der  ingick  han  uti  statens  12te  Infanteri- 
regemente, men  öfverflyttades  såsom  fanjunkare  till  det  64de.  Vid  krigets  slut 
besökte  han  fäderneslandet  och  slog  sig  vid  återkomsten  1866  ner  i  Rock  förd,  hvar- 
est han  sedan  dess  varit  anställd  i  Skinner  &  Briggs  plogfabrik. 


384 

LINDBERG,  AND.,  född  i  Hulderyd,  Wermland,  den  2  Februari  1839;  var 
maskinist  vid  Finspongs  bruk,  när  han  utvandrade  1879,  och  är  nu  sysselsatt  med 
arbete  å  John  Nelsons  maskiner. 

LUNDGREN,  C.  A.,  målare,  född  i  Borås  1829,  men  uppfödd  i  Göteborg,  der 
han  äfven  lärde  sitt  yrke;  utvandrade  1851,  vistades  i  New  York  de  första  5  åren, 
de  näst  två  följande  åren  i  Minnesota,  sedan  ett  år  i  Missouri,  derifrån  tillbaka  till 
Minnesota  och  1861  åter  till  Sverge.  Till  Amerika  återkom  han  1863,  bosatte  sig 
då  i  Rockford  och  har  der  idkat  egen  målarerörelse.  Lundgren  ingick  1866  äkten- 
skap med  Carin  P.  Gilson,  en  amerikanska,  som  dog  1878,  lemnande  honom  4  barn. 
L.  är  gammal  frimurare  och  står  mycket  högt  inom  orden,  hyser  frisinta  religiösa 
åsigter  och  är  i  politiskt  hänseende  sjelfständig. 

MUNTHE,  THORE,  född  i  Lommaryd,  Småland,  den  14  Januari  1847;  utvan- 
drade 1869;  tillbragte  de  första  få  åren  i  Michigan  ocli  Chicago;  kom  till  Rockford 
1870  och  började  1875  den  handsk-fabrik  han  och  Aug.  Haegg  nu  drifva  (se  Hsegg). 
Munthe  är  gift  med  Maria  Peterson  som  kom  med  sina  föräldrar  vid  mycket  unga 
år  till  Amerika,  och  hon  har  skänkt  honom  3  barn.    Frisint;  republikan. 

MÅRTENSON,  NILS,  född  i  Söfde,  Malmöhus  län,  den  28  Mars  1860 ;  utvan- 
drade 1879  och  har  arbetat  i  "Forest  City"  hela  tiden.    Lutheran. 

NIDO,  JOHN,  född  i  Stockholm  den  26  Juni  1834;  utvandrade  1867  och  kom 
efter  ett  kört  uppehåll  i  Chicago  till  Rockford  1868,  sedan  hvilket  år  han  användt 
sin  tid  och  talang  i  arbetet  på  John  Nelsons  strumpsticknings-maskin,  hvarmed 
han  ännu  är  sysselsatt.  Gift  1872  med  Klara  Johnson  från  Grolanda  i  Westergöt. 
land.    Frisint  och  republikan. 

NORDSTRÖM,  A.  J.,  son  till  C.  O.  Nordström,  född  i  Wexiö  den  21  Juli  1850, 
anlände  med  föräldrarne  till  Amerika  1867,  kom  efter  en  kort  tid  i  handel  i  Rock- 
ford, fortfor  dermed  till  1874  och  uppsatte  då  en  större  modehandelsaffär,  som  nu 
är  den  största  i  staden,  gifvande  sysselsättning  åt  10  personer.  N.  är  biträdd  i  af- 
fären af  sin  syster  Olivia,  en  af  ortens  skickligaste  "designers"  Ogift;  tillhör 
episkopalkyrkan. 

NOLING,  L.  M.,  född  i  Murum,  Elfsborgs  län,  den  4  Maj  1843;  utvandrade 
1864  och  slog  sig  s.  å.  ner  i  Rockford ;  arbetade  som  svarfvare  tills  Centralbolaget 
bildades  1879;  eger  nu  anställning  i  dess  fabrik,  är  president  i  "Union  Grocery 
Company"  och  har  varit  trustee  i  den  lutherska  församlingen  de  senaste  10  åren. 
Gift  18(57  med  Josephina  Johnson,  dotter  af  Peter  Johnson  från  Sköfde,  och  har  2 
barn.    Republikan. 

NORÉN,  L.,  föddes  i  Berg  socken,  Westmanland,  den  7  Maj  1829,  genomgick 
Julpa  landtbruksskola  1851 — 2,  tjenstgjorde  sedan  som  inspektor  å  flera  större  gods, 
såsom  Wallox — Säby  i  Uppland  och  andra  och  fick  1869  infallet  att  utvandra  till 
Amerika.  Han  bosatte  sig  i  Chicago,  arbetade  der  såsom  snickare  till  dess  att 
branden  1871  reducerade  hans  egodelar  till  aska  och  hans  hopp  till  hardt  när  hopp- 
löshet, men  fick  snart  nog  både  nytt  mod  och  nya  krafter,  flyttade  till  Rockford 
1871,  är  nu  medlem  i  Union-bolaget,  arbetar  i  dess  fabrik,  är  glad,  frisk,  kry  och 
förhoppningsfull.    Gift  med  Fredrika  Liudquist  från  Jönköping. 


385 

ÄORRBOM,  C.  W.,  född  i  Nykil,  Östergötland,  den  4  Feb.  1851 ;  utvandrade 
1879  ocli  har  sedan  ankomsten  till  Rockford  arbetat  i  John  Nelsons  fabrik. 

NORDSTRÖM,  C.  O.,  född  i  Wexiö  1817,  lärde  guldsmedsyrket  i  samma  stad 
och  blef  der  med  tiden  sin  egen;  han  började  rörelse  1845  och  fortsatte  oaf brutet 
till  1867,  då  han  utvandrade  till  Amerika,  medtagande  familjen,  bestående  af  maka 
ocb  sex  nu  fullvuxna  barn  —  4  söner  och  2  döttrar.  N.  kom  efter  ett  kort  uppehåll 
i  Filadelfia  till  Rockford  1867  och  har  der  tagit  lifvet  lätt,  endast  i  bland,  för  om- 
vexlings  skull,  försökande  att  ingripa  i  sin  nationalitets  mera  allmänna  förhållan- 
den.    Han  var  en  tid  egare  af  ångaren  "City  of  Rockford." 

NELSON,  AUGUSTUS,  född  i  Mörlunda,  Kalmar  län,  den  13  Oktober  1834; 
utvandrade  1854,  uppehöll  sig  ett  år  i  Chicago  och  reste  till  Indiana  1855;  kom  1861 
till  Rockford,  etablerade  sig  här  såsom  vagnmakare,  dref  detta  yrke  5  år  och  blef 
derpå  medlem  i  handelsfirman  Erlander,  Johnson  &  Co.,  har  sedan  varit  i  Wyanet 
ett  år,  men  eger  nu  klädeshandel  i  Rockford.  Johnson  tjenstgjorde  7  månader  un- 
der inbördeskriget  såsom  medlem  i  Tennessee-armén ;  är  gift  med  Kristina  Maria 
Peterson  från  Säby  i  Småland,  som  kom  med  sin  fader  Carl  Peterson  till  Amerika 
1852.    Paret  har  ett  barn ;  tillhör  lutherska  kyrkan. 

PETERSON,  ARON,  född  den  15  Juli  1851  i  Elghult,  Småland;  utvandrade 
1879  och  arbetar  nu  i  Union-bolagets  möbelfabrik. 

PETERSON,  PETER,  den å annat  ställe  omnämnde  "gamle  settlaren,"  föddes 
den  14  Februari  1804  i  Winge,  Westergötland,  hvarifrån  han  utvandrade  1852  och 
bosatte  sig  i  Rockford.  Hans  hustru  är  Inga  Maria  Bressman,  med  hvilken  han 
vigdes  1840.    Barnens  antal  är  5. 

PETERSON,  PER  AUGUST,  född  i  Falköping  den  2  Februari  1854;  utvan- 
drade  1869 ;  styrde  efter  ett  och  ett  hälft  års  vistelse  i  Jefferson,  Cook  co.,  sin  kosa 
till  Rockford;  är  nu  sekreterare  i  "The  Central  Furniture  Company"  och  trustee  i 
lutherska  församlingen  samt  republikan.    Ogift. 

PETERSON,  AUG.,  född  i  Skärstad,  Småland,  den  27  Oktober  1849;  utvan. 
drade  1869,  bosatte  sig  då  i  Rockford  och  är  nu  medlem  i  "Merchant  Tailor  Stock 
Co."    Gift  med  Sofia  Lind,  dotter  till  pastor  Lind. 

PETERSON,  ADOLF,  född  i  Skärstad,  Småland,  den  24  Februari  1847,  lärde 
skräddareyrket  i  Sverge,  utvandrade  1868,  bosatte  sig  då  i  Rockford  och  är  nu  pre- 
sident i  ':Merchan<t  Tailor  Stock  Co."  Gift  sedan  1870  med  Hedvig  Lindström  från 
Dunkerhall,  Småland.    Tre  barn. 

PETERSON,  PER  AUGUST,  född  i  Winge,  Westergöthland,  den  8  September 
1846;  kom  med  föräldrarne  till  Amerika  1852;  hans  fader,  Peter  Peterson,  tillhörde 
Rockfords  svenska  pionier-skara  och  genomgick  många  svåra  prof  de  första  åren 
under  vistelsen  härstädes.  Per  August,  hans  äldste  son,  är  nu  en  försigkommen 
ung  man;  han  var  med  vid  bildandet  af  Rockfords  "Union  Furniture  Company" 
och  eger  anställning  såsom  sekreterare  i  bolaget,  i  hvilket  han  naturligtvis  fifven 
år  medlem.  P.  är  ännu  ogift,  tillhör  lutherska  församlingen  och  det  republikanska 
partiet. 


386 

PETERSON,  P.  A.,  född  i  Ödeshög,  Östergötland,  den  7  Mars  1828 ;  utvan- 
drade 1849  och  bosatte  sig  först  i  staten  New  York,  hvarifrån  lian  hemfor  till  fäder, 
neslandet  1853 ;  återvände  till  Amerika  s.  å.  och  vistades  i  Lafayette,   Ind.,  tills, 
hösten  1854;  reste  då  till  New  York  och  gifte  sig  der  med  Adolfina  Wetterhall  frånj 
Grenna;  qvarblef  i  New  York  till  1857  och  begaf  sig  nu  till  Rockford,  der  han  lef-l 
vat  och  verkat  sedan  dess  såsom  mekanisk  arbetare  och  under  tiden   lagt  grunden 
till  en  sorgfri  framtid,  uppfostrat  tvänne  barn  och  vunnit  anseende  som  en  af  Rock- 
fords  aktningsvärdaste  svenskar.    Han  är  medlem  af  metodistförsamlingen  och 
republikan. 

RUNDQU1ST,  F.  0.,  född  i  Sågsby,  Småland,  den  22  Augusti  1842;  utvan-  j 
drade  1868  och  har  sedan  samma  år  arbetat  i  skräddareyrket  i  Rockford.     Gift  med 
Sofia  Kristina  Svenson  från  Hvena,  Kalmar  län,  hvarifrån  hon  utvandrade  1869. ; 
Tre  barn ;  metodist,  republikan. 

RYDBERG,  JOHN  Z.J  född  i  Göteborg  den  22  September  1838 ;  utvandrade  j 
1852 och  gick  vid  ankomsten  till  New  York  till  sjöss  och  var  sjöman  ett  par  år,  un- , 
der  hvilka  han  egde  tillfälle  att  besöka  många  främmande  länder;  anlände  till 
Chicago  1854,  stannade  der  några  år  och  bosatte  sig  1860  i  Rockford ;  ingick  der 
1862  såsom  frivillig  i  Illinois'  74de  infanteriregemente  och  deltog  med  detsamma 
8  år  i  striden  för  unionens  bestånd  och  slafveriets  undergång,  men  var  lycklig  nog  \ 
att  komma  ur  fejden  med  blott  en  lindrig  blessyr ;  återvände  till  Rockford  efter 
krigets  slut  och  har  sedan  dess  sysselsatt  sig  med  handelsaffärer ;  är  nu  direktör  i 
och  kassör  i  The  Union  Grocery  Company,  hvars  rörelse  han  äfven  förestår.  R.  | 
har  äfven  varit  stadskassör  en  termin.  Gift  med  Matilda  Blom.  Lutheran  och] 
republikan. 

SÄLSTRÖM,  GUSTAF  ADOLF,  född  i  Säby,  Jönköpings  län,  den  18  Augu- 
sti 1841;  utvandrade  1853  och  ankom  efter  en  ovanligt  svår  sjöresa  till  New  York 
nyårsdagen  1854.  Med  sin  fader  (modren  hade  dött  i  Göteborg  nyss  före  inskepp- 
ningen  derstädes)  anlände  han  till  Chicago  och  stannade  der  tills  1856,  då  han  for 
till  Minnesota,  hvarest  han  tillbringade  8  år.  1864  slog  han  sig  ner  i  Rockford, . 
började  året  derpå  egen  specerirörelse  och  fortfor  dermed  tills  1879,  då  rörelsen  af-  \ 
läts  åt  det  då  bildade  "Union  Grocery  Company."  Eger  nu  anställning  i  "Central 
Furniture  Company,"  är  sekreterare  i  svenska  brandstodsbolaget,  har  varit  super- 
visor i  Rockford  township  och  är  en  af  lutherska  församlingens  mest  nitiske  med- 
lemmar ;  han  har  äfven  varit  trustee  tvänne  terminer.  Gift  sedan  1866  med  Gu- 
stafva  Höglund,  som  gifvit  honom  sju  barn. 

SUNDQUIST,  J.,  född  den  11  April  1841  i  Luleå,  der  han  äfven  lärde  snic- 
kareyrket; utvandrade  1867,  arbetade  4  år  i  Chicago  och  andra  platser,  kom  till  j 
Rockford  1873  och  vardt  1877  medlem  i  Union-möbelfabriken,   der  han  nu  arbetar. 
Gift  1877  med  Elisabeth  Andeisen,  norska,  och  har  i  detta  äktenskap  ett  barn.  \ 
Metodist  och  republikan. 

SVENSON,  S.,  född  i  Näsum,  Skåne,  den  19  Februari  1842;  utvandrade  1868 
och  bosatte  sig  samma  år  i  Rockford  och  eger  nu  anställning  i  Forest  City  möbel- , 
fabrik.      Gift  med  Albertina  Brolin  från   Mörrum   i  Blekinge,  har  med  henne  3  : 
barn.    Svedenborgian  och  independent. 


38? 

SVENSON,  C.  J.,  född  i  Båtstad,  Elfsborgs  län,  den  11  December  1856;  lärde 
snickareyrket  i  Göteborg  och  utvandrade  1879,  då  han  först  besökte  Minnesota, 
men  arbetar  nu  i  Forest  City.    Lutheran  och  republikan. 

SUNDSTRÖM,  J.  P.,  född  i  Mörlunda,  Kalmar  län,  1835;  utvandrade  1869, 
bosatt  samma  år  i  Rockford,  nu  sysselsatt  i  Forest  City.  Gift  med  Soflfc  Anderson 
från  Grolanda  i  Vestergöthland. 

THOMPSON,  NILS  T.,  född  i  Ölmed  i  Vermland  den  22  April  1834;  utvan- 
drade 1854  och  arbetade  de  4  första  åren  i  Chicago;  kom  till  Rockford  1858  och  ar- 
betade till  1876  i  olika  yrken;  och  återgick  då  till  skräddareyrket  och  är  nu  sekre- 
terare i  "The  Merchant  Tailor  Stock  Company."  T.  har  varit  gift  trenne  gånger, 
den  senaste  gången  med  Emma  Peterson,  född  i  Borås  1844.  Har  med  henne  4 
barn.    Frisint  och  republikan. 

UNDEN,  CARL,  född  i  Varnum,  Vermland,  den  2  Mars  1860;  erhöll  en  god 
uppfostran  i  hemmet  och  utbildade  sig  vidare  i  Örebro  tekniska  skola;  for  1879 
till  Amerika  för  att  vinna  erfarenhet  i  mekanik  och  är  nu  sysselsatt  med  arbete  på 
John  Nelsons  stickmaskiner. 

YENNERSTRÖM,  GEORG  HENRICK,  född  den  24  Januari  1858  någonstä- 
des  i  Småland,  men  kom  vid  3  års  ålder  till  Stockholm,  der  han  lärde  snickareyr- 
ket ;  utvandrade  1879,  sedan  hvilket  år  han  arbetat  i  Forest  City  möbelfabrik  här- 
städes.    Lutheran  och  republikan. 

WESTERGREN,  L.,  född  den  3  December  1838  i  Dalarne,  lärde  snickareyr- 
ket i  Sverge,  utvandrade  1866  och  bodde  i  Rockford  till  1876,  reste  då  till 
Galesburg,  återkom  till  Rockford  1879  och  har  sedan  dess  arbetat  i  Centralbolagets 
möbelfabrik. 

WALL,  P.  N.  O.,  född  i  Mo,  Helsingland,  den  1  September  1846;  utvan- 
drade 1865  och  tillbringade  de  första  åren  i  staden  Brooklyn ;  for  till  Jamestown 
1868,  tillbaka  till  Brooklyn  1870,  åter  till  Jamestown  1873  och  till  Rockford  1877, 
då  han  gick  i  bolag  med  George  Johnson  om  en  handelsskräddarerörelse,  hvarmed 
han  ännu  sysselsätter  sig.  Gift  med  Ida  W.  Hult  från  Hvena  i  Kalmar  län. 
Tvänne  barn  utgöra  äktenskapets  frukt. 


SVENSKAR  I  STADEN  CHICAGO. 

Öfverste  HANS  MATTSON  är,  det  är  sant,  ingen  Illinois-bo,  men  han  har 
varit  det  —  tillhörde  till  och  med  en  gång  statens  svenska  banbrytare-kår  —  och 
har  dessutom  vid  mer  än  ett  tillfälle  haft  ett  finger  med  i  företag,  som  inledts  af 
Illinois-svenskarne.  Alltså  anse  vi  oss  böra  gifva  honom  ett  rum  bland  "Sven- 
skarne i  Illinois." 

Mattson  föddes  i  önestad,  Skåne,  den  23  Dec.  1832.  Hans  föräldrar  voro  Matts 
och  Ilgena  Larson,  välmående  landtfolk,  båda  ännu  lefvande  och  bosatte  i  Vasa, 
Minnesota.  Sedan  han  genomgått  Kristianstads  elementarläroverk,  ingick  han  vid  17 
års  ålder  som  kadett  vid  Göta  artilleri,  men  tröttnade  på  det  entoniga  garnisonslif- 
vetoch  utvandrade  till  Amerika,  dit  han  anlände  i  Juni  1851.  1  Boston  tog  han 
anställning  som  skeppsgosse  å  ett  kustfartyg,  försökte  sedan  sin  lycka  som  arbetare 
å  en  farm  i  New  Hampshire  och  ännu  senare  som  "dagakarl"  å  en  jernväg  i  Illi- 
nois, (se  sidan  34)  Under  sin  vistelse  i  Vasa,  hvilket  nybygge  han  grundlade  och 
hvars  första  öden  han  ledde,  tog  han  verksam  del  i  townshipets  och  skoldistriktets 
organisering,  ledde  äfven  de  i  öppen  präri  hållna  andaktöfningarne  och  var  för 
öfrigt  sina  landsmäns  allt  i  allom.  Han  började  tidigt  spekulera  i  fastigheter,  men 
1857  års  kris  kom  och  bragte  honom  till  fullkomlig  financiel  ruin.  Han  började 
nu  egna  sig  åt  lagstudier  i  Red  Wing,  Minn.,  tog  sin  för  rättighet  att  praktisera 
nödvändiga  examen  efter  ett  år  och  etablerade  sig  genast  som  "attorney"  i  sistnämda 
stad.  Valdes  kort  derpå  till  '<'City  Clerk"  med  $150  årlig  lön,  h  varm  ed  han  ägde 
att  underhålla  sig  och  sin  unga  hustru.  Valdes  1858  till  "County  Auditor,"  åter 
valdes  1860,  resignerade  1861,  ingick  omedelbarligen  som  kapten  i  Minnesotas 
3.  infanteri-regemente,  befordrades  till  major  1862,  till  öfverste  löjtnant  1863  och 
till  öfverste  för  sitt  regemente  1864,  samt  tjenstgjorde  i  denna  egenskap  tills  i  Okt. 
1865,  då  han  hemkom  med  regementet  efter  en  mera  än  fyraårig  ärorik  tjenstgöring 
för  adoptivlandet.  Aret  efter  hemkomsten  etablerade  han  sig  som  advokat  i  Red 
Wing,  men  blef  straxt  derefter  erbjuden  redaktörsbefattningen  vid  Svenska  Ameri- 
kanaren i  Chicago.  1876  blef  han  utnämnd  till  sekreterare  vid  Minnesotas  "Board 
of  Immigration,"  i  hvilken  egenskap  han  gjorde  ofantligt  mycket  för  ledandet  af 
den  svenska  invandringen  till  Minnesota;  1869  valdes  han  till  statssekreterare,  men 
resignerade  före  terminens  utlopp,  för  att  blifva  landagent  i  Europa  för  de  jern- 
vägskorporationer,  i  hvilkas  spets  Jay  Cook  &  Co.  befunno  sig.  Han  tillbragte  nu 
fyra  år  i  Sverige  med  sin  familj  och  återvände  sedan  till  Minnesota. 

Medan  han  var  medlem  af  "Board  of  Immigration"  skickades  han  som  delegat 
till  the  "National  Immigration  Convention"  i  Indianapolis,  uppträdde  der  afgjordt 
för  förändring  af  de  då  existerande  emigrationslagarne  och  blef  en  af  de  fem,  som 
uppdrogos  att  bringa  saken  inför  prés.  Grant,  följden  varande  att  kongressen  omsi- 
der vidtog  de  äskade  förändringarne  till  förmån  för  invandrarne. 

öfverste  Mattson  eger  nu  stora  landintressen  i  norra  Minnesota,  eger  och  redi- 
gerar "Minnesota  Stats  Tidning"  och  har  ett  större  intresse  i  "Svenska  Tribunen." 
Han  är  stark  republikan,  verksam  frimurare,  god  talare  och  skribent,  liberal  på 
alla  sätt,  full  af  energi,  amerikaniserad  till  det  yttersta,  mycket  socialt  sinnad,  upp- 
träder värdigt,  går  medelvägen  i  allting,  har  ett  öfvervägande  praktiskt  skaplymie 
och  besitter  stor  organiserande  förmåga.  Gift  1855  med  Kristina  Peterson  från 
Balingslof  i  Skåne,  som  gifvit  honom  10  barn,  utaf  hvilka  5  lefva. 
388 


889 

C.  G.  LINDERBORG  föddes  i  Skellefteå  den  26  Mars  1844;  vistades  i  Fin. 
land  fr.  1849  t.  1859 ;  besökte  läroverken  i  Sundsvall,  Hernösand  och  Falun,  och 
aflade  studentexamen  i  Upsala  hösten  1863;  tjenstgjorde  som  vikarierande  adjunkt 
vid  högre  elementarläroverket  i  Gefle  vårterminen  1864 ;  låg  vid  universitetet  i 
Helsingfors  vintern  1864 — 65;  återvände  till  Sverge  på  sommaren  1865  och  inne- 
hade informatorsplatser  i  närheten  af  och  i  Göteborg ;  öfverreste  till  Amerika  i 
Juni  1867  och  anlände  till  Chicago  i  slutet  af  Juli;  erhöll  anställning  som  biträ- 
dande lärare  vid  Augustana  College  &  Seminary  i  Paxton ;  blef  påföljande  år  på 
hösten  antagen  till  "teacher"  vid  Hillsboro  Academy  i  Hillsboro,  Illinois,  och  stan- 
nade der  i  sex  månader;  har  från  och  med  våren  1869  bott  i  Chicago,  inbegripen  ett 
par  år  i  emigrationsaffärer  i  bolag  med  konsul  Hawkinson,  och  öfvergick  till  "Hem- 
landet" strax  efter  "den  stora  branden".  Vid  denna  tidning  harhan verkat  ibland  som 
biträdande  redaktör,  men  för  det  mesta  som  föreståndare  för  annonsafdelningen. 
Han  har  likväl  egnat  mången  ledig  stund  åt  öfversättningar  från  engelskan  till 
svenskan.  Staten  Illinos'  nya  grundlag  blef  af  honom  öfverflyttad  till  vårt  språk 
redan  1868,  och  sedan  dess  har  han  klädt  månget  annat  verk  i  vårdad  svensk  drägt, 
som  vitnar  om  goda  studier  och  godt  språksinne.  1874  blef  det  för  det  republi- 
kanska partiet  rådligt  att  uppsätta  en  svensk  till  kandidat  för  legislaturen,  och 
dertill  utsågs  hr  Linderborg,  som  också  invaldes  med  en  vacker  röstöfvervigt  att 
representera  statens  5te  legislatur-distrikt,  som  omfattar  de  delar  af  Chicago,  inom 
hvilket  svenskar  till  större  antal  finnas.  Efter  tjenstetidens  slut  reste  han  till 
Sverge  för  att  reparera  sin  brutna  hälsa;  återkom  på  hösten  1875,  och  är  nu  tidnin- 
gen Sv.  Tribunens  redaktör.    Hr  Linderborg  är  ogift 

ANDREW  CHAISER  föddes  i  Bälinge  socken  i  Upland  den  5  Augusti  1841 
och  åtföljde  sina  föräldrar  och  syskon  till  Amerika  1850.  Familjen  bosatte  sig  då 
i  Bishop  Hill,  hvarest  den  ännu  bor  och  hvarest  Andrew  vistades  till  sitt  fjortonde 
år,  då  han,  efter  att  hafva  genomgått  den  publika  skolan,  tog  anställning  som 
konstförvandtselev  vid  "Svenska  Republikanaren",  som  af  kolonien  utgafs  i  Galva. 
När  denna  tidning  omsider  flyttades  till  Chicago,  sökte  hr  C.  sin  lycka  på  andra 
fält,  följande  sina  ungdomliga  böjelser  än  hit  och  än  dit,  men  drogs  1869  åter  till 
hvad  amerikanaren  kallar  "the  art  preservative",  eller  "den  preserverande  konsten" 
—  boktryckerikonsten.  Han  blef  nu  sin  forne  lekkamrats,  kapten  Erik  Johnsons, 
kompanjon  i  det  allvarsamma  värfvet  att  utgifva  en  tidning.  Denna  tidning  var 
"The  Illinois  Swede",  som  sedan  blef  "Nya  Verlden",  och  med  hvilken  hr  Chaiser 
sedan  varit  intimt  förenad  upp  till  dato.  Hr  Chaiser  är  nu  "manager"  af  "Svenska 
Tribunen",  i  hvars  bolag  han  också  är  en  af  medlemmarne.  Han  har  varit  gift 
sedan  1869  med  Charlotta  Anderson  från  Victoria  i  Knox  county  och  har  med 
henne  3  barn. 

CHARLES  J.  SUNDELL  föddes  i  Stockholm  den  1  Juni  1822.  Ekonomiska 
omständigheter  tvingade  honom  att  redan  tidigt  egna  sig  åt  ett  handtverk,  ehuru 
hans  vettgirighet  och  i  allmänhet  lyckliga  naturgåfvor  riktade  hans  sinne  åt 
de  bokliga  konsterna.  Efter  att  ha  lärt  ut  sitt  yrke,  företog  han  en  flerårig  resa  i 
Belgien,  Tyskland,  Frankrike  och  Holland  och  etablerade  sig  efter  återkomsten 
till  Sverge  såsom  sin  egen  i  Stockholm.  År  1849  afreste  han  till  Amerika  och 
landade  i  San  Fransisko  tidigt  år  1850.  Der  arbetade  han  dels  såsom  målare,  dels 
i  handel  och  i  guldminorna.  Från  San  Fransisko  begaf  han  sig  till  Sandwich-  och 
Vänskapsöarne,  samt  ankom  till  Sydney,  Australien,  hösten  1851.  Derifrån  afgick 
han  till  guldminorna  vid  Port  Melbourne  och  lyckades  ganska  väl  såsom  guld' 


590 

sökare  men  förlorade  allt  hvad  han  förvärfvat  på  handelsspekulationer.  Efter 
förnyadt  arbete  i  guldminorna  drefs  han  af  hemlängtan  tillbaka  till  fädernejorden. 
På  ditresan  vistades  han  någon  tid  i  Brasilien  samt  återkom  till  Stockholm  hösten 
1852.  De  nya  idéer  han  insupit  på  den  vestra  hemisferen  gjorde  Sverge  numera  för 
honom  mindre  behagligt,  hvarföre  han  åter  afreste  derifrån  till  Amerika  och  ankom 
till  Chicago  i  Februari  1853.  Här  erhöll  han  anställning  vid  Michigan  Central- 
jernvägen,  samt  anlade  sedan  tillsammans  med  en  annan  svensk  en  tändsticksfabrik. 
Denna  affär  misslyckades  dock,  hvarföre  han  i  kompani  med  sin  landsman,  vår 
välbekante  Anders  Larson,  inrättade  en  sodavattensfabrik.  Samtidigt  härmed 
gifte  han  sig.  År  1858  utnämndes  han  till  vice  konsul  för  Sverge  och  Norge, 
hvilken  befattning  han  innehade  till  1861.  Emellertid  lät  han  inleda  sig  i  land- 
spekulatoner,  som  ådrogo  honom  stora  förluster,  hvarföre  han  afslutade  fabriks- 
verksamheten och  tog  anställning  i  handel,  hvarefter  han  erhöll  befattning  som 
"Recording  Clerk"  i  Chicagos  postkontor. 

Alltsedan  sin  ankomst  till  Chicago  har  hr  Sundeli  tagit  verksam  del  i  de  poli- 
tiska angelägenheterna,  och  alla  sådana  som  rört  landsmännens  såväl  nytta  som 
nöje.  Alltid  stark  ifrare  för  den  skandinaviska  idén  deltog  han  i  stiftandet  af  det 
första  skandinaviska  sällskap  i  vestern  år  1854.  Sällskapet  benämndes  den  "Skan- 
dinaviska Unionen",  men  upplöstes  åter  af  brist  på  enighet.  År  1857  framställde 
han  förslag  om  och  var  en  af  stiftarne  utaf  sällskapet  Svea.  År  1858  naturaliserades 
han  såsom  amerikansk  medborgare.  År  1856  hade  han  ifrigt  verkat  för  Fremonts 
val  till  president,  och  ännu  kraftigare  verkade  han  för  Lincolns  1860.  Af  denne 
blef  han  för  visade  tjenster,  utnämnd  till  amerikansk  konsul  i  Stettin,  Preussen, 
och  afgiek  dit  i  Juli  1861.  Denna  befattning  innehade  han  under  det  amerikanska 
inbördeskriget  samt  senaste  kriget  emellan  Danmark  och  Tyskland,  Preussen  och 
Österrike.  Statsdepartementets  arkiver  i  Washington  kunna  bära  vittne  om  den 
patriotism  och  verksamhet,  som  hr  Sundell  inlade  i  handhafvandet  af  denna  sin 
befattning.  Under  kriget  mellan  Tyskland  och  Danmark,  då  frågan  förekom  om 
Danmark,  genom  att  låta  ett  enda  krigsfartyg  kryssa  fram  och  tillbaka  i  Östersjön, 
kunde  förklara  alla  tyska  hamnar  blockerade,  ålåg  det  bland  annat  hr  Sundell,  att 
vara  närvarande  vid  konsulat-rådplägningarne  samt  afgifva  täta  rapporter  till 
"Washington  rörande  städerna  Stettin,  Dantzig,  Königsberg  och  Memel,  hvilka 
trenne  senare  platser  lydde  under  Stettinerkonsulatet. 

Hr  Sundell  innehade  den  ifrågavarande  befattningen  till  början  af  år  1867,  då 
nytt  amerikanskt  generalkonsulat  och  en  ny  diplomatisk  agentur  upprättades  för 
Rumänien,  hvilket  embete  uppdrogs  åt  Louis  M.  Czaphay  af  Kalifornien  med  hr 
Sundell  såsom  biträdande  sekreterare.  För  detta  ändamål  vistades  hr  S.  flera 
månader  i  Bucharest,  dervid  han  ofta  kom  i  nära  beröring  med  furst  Karl,  Rumä- 
niens upplyste  och  frisinte  regent.  Derefter  återvände  han  till  Amerika  och 
Chicago,  hvarest  han  vistats  alltsedan  Augusti  1867.  Hans  verksamhet  sedan  dess 
och  intill  närvarande  stund  är  så  välbekant,  att  vi  icke  behöfva  redogöra  för 
densamma  inför  våra  läsare.    Han  är  nu  vesterns  generalagent  för  Allan-linien. 

SVEN  NELSON ,  omnämnd  å  sidan  270  under  rubriken  "Lincoln  Park",  är 
född  i  Fjelkestad  i  Skåne  den  30  Januari  1828 ;  lärde  trädgårdsmästareyrket  på 
Wanås,  grefve  Wachtmeisters  säteri ;  utvandrade  till  Amerika  1852 ;  uppehöll  sig 
de  tre  första  åren  i  Ohio  och  bosatte  sig  i  Chicago  1855,  sedan  hvilken  tid  han 
sysselsatt  sig  med  anläggning  af  parker  och  privata  företag  af  samma  slag.  Hr 
Nelson  har  varit  gift  sedan  1857  med  Sophia  Johanna  Hoppman  från  Kristianstad 
och  har  i  äktenskapet  6  barn  (3  söner  och  3  döttrar),  af  hvilka  ett  aflidit. 


391 
LEONARD  GYLLENHAAL  föddes  den  1  Juli  1842;  erhöll  en  vårdad  uppfo. 
trän  och  tog  studentexamen  i  Upsala  1860.  Efter  tre  års  vidare  studier  vid 
miversitetet  afgick  han  derifrån  1863,  och  reste  tre  år  senare,  således  1866  öfver 
ill  Amerika.  Sin  första  tid  här  tillbragte  han  i  Newyork ;  flyttade  hösten  1867  ned 
ill  Missouri;  kom  i  början  af  1870  upp  till  Chicago  och  for  vid  höstens  ankomst 
amma  är  ned  till  Sunflower  county  i  Mississippi,  hvarifrån  han,  efter  åtskilliga 
enomgångna  strider  med  lifvet  i  nya  verlden,  återvände  till  Chicago  1871.  I  Mars 
874  vardt  han  redaktör  för  "Svenska  Amerikanaren";  lemnade  denna  befattning 
tt  hälft  år  derefter  och  antog  anställning  vid  "Hemlandet",  vid  hvilken  tidning 
an  ännu  finnes.    Gift  den  4  Mars  1880  med  Selma  A.  Nelson. 

OTTO  LUDVIG  OLSON,  utgifvare  af  "Fäderneslandet",  föddes  den  29  Maj 
839  i  Stockholm,  der  han  lärde  boktryckareyrket;  kom  till  Amerika  på  hösten 
868;  ingick  strax  derefter  till  "Hemlandet"  och  tjenstgjorde  som  förman  i  tidnin- 
fpografiska  afdelning,  till  dess  att  han  uppsatte  Fäderneslandet,  hvars  första 
ummer  utkom  den  15  December  1877. 

ENGBERG  &  HOLMBERG.  Äldste  medlemmen  i  denna  ansenliga  och 
usedda  firma  är  Jonas  Engberg,  född  i  Bergsjö,  norra  Helsingland,  den  31  Mars 
B37.  Efter  att  hafva  genomgått  folkskolan  och  sedan  tillbringat  tre  år  i  Hudiks. 
alls  elementarläroverk,  fick  han  en  skrifvaresyssla  och  fortfor  dermed  tills  han 
tvandrade  till  Amerika.  Hit  ankom  han  i  slutet  af  1854,  uppehöll  sig  en  kort  tid 
Ohio  och  kom  derpå  till  Chicago.  Hans  första  sysselsättning  här  blef  boksprida- 
3ns  och  dernäst  boktryckarens.  1856  ankommo  hans  föräldrar  och  dem  följde  han 
u  till  Red  Wing  i  Minnesota,  der  han  jemte  pastor  E.  Norelius  påföljande  år 
örjade  utgifva  "Minnesota-Posten",  som  dock  snart  gick  under  af  brist  på  under- 
töd  och  den  då  herskande  krisen.  Hösten  1859  återvände  han  till  Chicago  och 
ardt  "Hemlandets"  redaktör.  Denna  befattning  skötte  han  tills  1864.  Emellan 
etta  år  och  1868  egnade  han  sig  åt  komissionsaffärer,  på  samma  gång  som  han,  i 
hening  med  konsul  P.  L.  Hawkinson,  innehade  ett  tryckeri  å  Lake  street.  1868 
ardt  han  sekreterare  och  kassör  för  svenska  tryckföreningens  bokhandel,  och 
varblef  vid  denna  befattning  tills  efter  branden  1871,  dä  han  öfvertog  bokhandeln 
nsam.  1874  köpte  han,  C.  P.  Holmberg  och  C.  O.  Lindell  affären  af  tryckförenin- 
en.    Den  senare  har,  som  å  sidan  266  uppgifvits,  ur  firman  utgått. 

Hr  Engberg  är  sedan  1861  gift  med  Elisabeth  Zimmerman,  och  har  detta 
ktenskap  välsignats  med  11  välskapade  barn,  alla,  utom  ett,  i  lifvet. 

C.  P.  Holmberg,  nu  Engbergs  ende  bolagsman,  föddes  den  8  Mars  1840  i 
'järrestad,  Skåne,  och  utvandrade  frän  Stockholm,  der  han  hade  uppehållit  sig 
era  år,  till  Amerika  1865  och  bosatte  sig  genast  i  Chicago.  Här  har  han  verkat  i 
tskilliga  riktningar.  Han  började  såsom  bygnadskontraktör,  sysselsatte  sig 
mellan  åren  1869 — 74  såsom  fastighetsspekulant  och  assuransagent  och  har  sedan 
ess  fortsatt  sitt  lifs  gerning  såsom  medlem  af  ofvannämnda  firma,  der  han  nu 
terfinnes,  ärad  och  aktad  för  sin  redliga  karaktär  och  sitt  vänliga  sätt.  När 
mmanuelsförsamlingens  i  den  stora  branden  förstörda  tempel  skulle  återuppbyg- 
as,  anförtroddes  honom  öfverinseendet  af  hela  arbetet  och  han  utgör  nu  en  af 
irsamlingens  inre  pelare.  Hr  Holmberg  är  gift  med  Vilhelmina  Dorothea  Vetter- 
ind  från  Eksjö. 

Af  hvad  vi  under  historiken  öfver  Chicago  sagt  om  denna  firmas  affär,  inser 
Isåren  att  det  är  en  af  de  förnämsta  svenska  i  vår  stad.  Och  härmed  mena  vi  ej 
llenast  de  dollars  och  cents  egarne  under  affärsårets  lopp  omsätta,  utan  äfven  och, 
främsta  rummet  verksamhetens  civilisatoriska  betydelse. 


392 

I  denna  firmas  ganska  både  stora  och  välsorterade  boklager  skal!  man  förgät 
ves  söka  efter  röfvareromaner  och  dylik  dålig  lilevatur,  som  annars  öfversvämmar 
vårt  land,  hotande  att  qväfva  allt  sant,  ädelt  och  godt,  som  på  annat  sätt  blifvit  ut- 
sådt  i  det  ungdomliga  sinnet.  Allting,  ifrån  den  med  synnerlig  typografisk  skick- 
lighet  af  dem  sjelfve  uppsatta  och  för  alla  kostnadsfritt  tillgängliga  katalogen,  som 
utgör  en  ansenlig  volym  i  sig  sjelf,  till  den  stora  familjebibeln,  —  ifrån  a-b-c-boken 
till  Websters  "Unabridged  Dictionary,"  —  ifrån  den  lutherska  långkatekesen  till 
Ooncordia  Pia  —  allt  är  i  moraliskt  hänseende  sundt,  hvilket  tyvärr  icke  kan  sägas 
om  alla  boklådor  i  detta  eller  något  annat  land. 

Firman  har  för  kort  tid  sedan  köpt  ett  större  intresse  i  det  å  sidan  267  om- 
nämda  "Står  Printing  Company"  härstädes  och  ungefär  samtidigt  hetlt  och  hållet 
inköpt  den  bokhandel  i  Moline,  som  förr  egts  af  Vidstrand  och  Thulin. 

N.  O.  WESTERGREN,  pastor  vid  sydsidans  svenska  metodistförsamling, 
härstammar  från  Bjäraryd  i  Skåne,  der  han  föddes  den  25  Juli  1834.  Han  var  den 
äldste  af  7  bröder,  af  hvilka  5  ännu  lefva,  och  erhöll  af  fadren,  som  var  läsare  och 
ambulatorisk  skolmästare,  en  i  hvarje  hänseende  ganska  vårdad  uppfostran.  Till 
Amerika  anlände  han  i  sällskap  med  sina  anhöriga  1852.  Genast  vid  ankomsten 
hit  skingrades  skaran,  i  det  föräldrarne  och  de  två  yngsta  barnen  fortsatte  resan 
till  Chicago,  medan  de  öfrigä,  föremålet  för  denna  teckning  inbegripet,  stannade  i 
de  östra  staterna.  Den  senare  uppehöll  sig  först  en  tid  i  Maine,  tillbragte  sedan 
en  tid  i  Boston  och  drogs  af  slägtskapens  band  hösten  1853  vesterut  äfven  han.  I 
December  samma  år  försiggick  hos  honom  den  sinnets  förändring,  som  teologerna 
kalla  väckelse;  han  var  då  medlem  af  den  nyss  förut  i  Chicago  bildade  svenska 
metodistförsamlingen.  Han  hade  nu,  säger  han  sjelf,  inkommit  i  ett  nytt  skede  af 
sitt  lif,  och  att  vara  overksam  på  det  religiösa  området  hade  i  och  med  detsamma 
för  honom  blifvit  en  hardt  när  fysisk  omöjlighet.  Han  började  derför  genast  tala 
och  förmana  vid  de  andliga  sammankomsterna,  och  för  att  bereda  sig  för  en  mera 
framgångsfull  verksamhet  i  framtiden  ingick  han  1855  vid  det  teologiska  institutet 
i  Evanston  och  året  derpå  vid  Knox  College,  Galesburg.  1857  anslöt  han  sig  till 
Peoria-konferensen  och  blef  samma  år  uppdragen  att  förestå  den  svenska  metodist- 
församlingen i  Victoria,  den  äldgta  och  dä  den  största  svenska  i  verlden.  Deri- 
från  flyttades  han  1858  till  en  norsk  församling  i  Leland  och  1868  till  Beaver  i  In- 
diana,  der  han  egde  att  färdas  150  mil  för  att  komma  från  pastoratets  ena  ända  till 
den  andra,  emedan  församlingsmedlemmarne  bodde  så  spridda.  På  grund  häraf 
och  emedan  arbetets  frukt  långt  ifrån  motsvarade  mödan,  gladde  sig  W.  när  han  2 
år  senare  fick  återvända  till  norrmännen  och  på  samma  gång  återupptaga  studi- 
erna i  Evanston.  Ännu  välkomnare  var  det  måhända  för  honom  att  1863  få  flytta 
till  Galesburg  och  på  den  tid  han  kunde  afvara  från  församlingsvårdén  egna  sig  åt 
fortsatta  studier  i  Knox  College.  Efter  någon  tids  vidare  verksamhet  i  Bishop 
Hill  och  Kewanee  förestod  han  Chicagoförsamlingen  1865—8,  under  hvilken  pe- 
riod han  vann  mycken  dyrbar  erfarenhet  både  såsom  kristen  och  predikant,  eme- 
dan han  i  tjenstgör ingen  oupphörligt  kom  i  beröring  med  de  talrika  emigrant- 
massor, som  då  ankommo  i  armod  och  elände,  och  bland  hvilka  han  och  andra 
skandinaviska  predikanter  egde  att  utdela  hjelp  och  gifva  tröst.  Det  var  vid  ett  af 
hans  bönemöten  som  förslaget  att  försöka  åstadkomma  ett  skandinaviskt  emigrant- 
härberge  först  utgick,  och  det  var  han  och  pastor  Erland  Carlson  som  sedan  blefvo 
de  kraftigaste  befordrarne  af  företaget.  1870  påbörjades  en  liten  skola  i  Galea- 
burg  för  utbildandet  af  svenska  metodistpredikanter,  och  hr  W.  blef  dess  förste  lä- 
rare.   Under  de  tre  år  han  förestod  skolan  studerade  under  honom  A.  P.  Wigren, 


393 

död  1873,  samt  A.  T.  Westergren,  Alfred  Anderson,  H.  W.  Eklund,  J.  A.  Gabriel- 
son och  A.  J.  Wicklund,  nu  alla  församlingsföreståndare.  Hösten  1872  blef  pastor 
W.  redaktör  af  Sändebudet  och  fortfor  i  detta  kall  3  år,  vardt  sedan  pastor  vid  nord- 
sidans församling  i  Chicago  ett  år,  dernäst  vid  församlingarne  i  Batavia  och  Ge- 
neva ett  år,  vidare  vid  Molines  församling  ett  år,  bestridande  under  samma  tid  be- 
fattningen såsom  presiderande  äldste  inom  Galesburgsdistriktet,  och  slutligen  flyt- 
tades pastor  W.  1879  till  sydsidans  församling  i  Chicago,  der  han  nu  verkar  å  ett 
vidt  och  tämligen  tacksamt  fält.  Pastor  "Westergren  har,  sedan  han  först  uppträd- 
de såsom  offentlig  talare  i  Rockford,  hållit  öfver  5,000  föredrag,  många  på  engel- 
ska, ehuru  de  allra  flesta  på  svenska.  Att  alla  de  ord,  han  derunder  yttrat,  fallit  i 
god  jord  och  burit  frukt  till  evinnerligt  lif,  får  väl  icke  obetingadt  antagas,  men 
att  hans  verksamhet  ändå  varit  ädel,  nyttig  och  ganska  välsignelserik,  det  vill  in- 
gen, som  känner  hans  person  och  följt  hans  karier,  för  ett  ögonblick  betvifla. 


L.  G.  HALLBERG,  arkitekt,  född  i  Näs,  Vestergöthland,  den  4  September 
1844.  Sin  första  undervisning  i  bygnadskonsten  erhöll  han  i  Göteborgs  polytekni- 
ska  skola  åren  1863 — 6,  bevistade  derefter  de  fria  konsternas  akademi  i  Stockholm 
och  började  sedan  praktisera  sin  konst  i  Gefle.  Derifrån  reste  han  till  England, 
stannade  der  8  månader  och  kom  i  September  1871  till  Amerika,  hvarest  Chicago 
genast  blef  hans  hemort.  Under  de  9  år  hr  H.  här  verkat  som  arkitekt,  har  han 
vunnit  namn  för  stor  skicklighet  och  smak  vid  utförandet  af  sina  arbeten,  hvadan 
han  också  varit  hedrad  med  rätt  vigtiga  uppdrag  i  bygnadsväg.  Han  har  äfven 
väckt  uppmärksamhet  såsom  ingeniör  i  det  han  förelagt  stadsfullmäktige  ett  för- 
slag, som  afser  att  åstadkomma  ett  fullkomligare  dräneringssystem  än  det  vi  nu 
ega.  Som  bekant  förgiftas  nu  vårt  vatten  genom  den  orenlighet,  som  uttömmer 
sig  i  floden  och  blandas  med  sjön  Michigan.  För  att  afhjelpa  detta  onda  vill  hr 
H.  att  man  skall  anlägga  ett  antal  smärre  kanaler  inåt  landet  och  genom  dessa  dit- 
leda  uttömningarne  och  der  använda  dem  såsom  gödningsämnen,  antingen  i  fast 
eller  flytande  form,  något  som  han  påstår  vara  ej  blott  utförbart,  utan  dertill  både 
praktiskt  och  nödvändigt. 

Pastor  ERLAND  CARLSON,  som  sedan  1873  förestått  den  lutherska  försam- 
lingen i  Andover,  har  dock  så  länge  tillhört  Chicago  och  med  sin  verksamhet  här 
så  mäktigt  och  afgörande  ingripit  i  gestaltningen  af  den  svenska  koloniens  öden, 
att  vi  derför  ansett  honom  ännu  i  historiskt  hänseende  åtminstone  tillhöra  denna 
stad. 

Vi  hafva  förut  uppgifvit  att  pastor  C.  är  född  i  Elghult,  Småland,  den  24  Au- 
gusti 1822,  att  han  prestvigdes  i  Vexiö  den  10  Juni  1849  och  att  han  efter  någon 
tids  tjenstgöring  i  Sverge  1852  kallades  till  Amerika  för  att  omhandtaga  den  i  Chi 
cago  vid  samma  lag  bildade  Immanuelsförsamlingen,  hvarom  se  vidare  under  ru- 
briken Chicagos  svenska  kyrkor. 

Hvad  vi  hittills  oafsigtligt  förgätit  att  nämna  är,  att  pastor  Carlson  under  sin 
20-åriga  tjenstetid  i  Chicago  ingalunda  inskränkte  sitt  pligtområde  till  blott  pre- 
stens.  Det  är  nu  så  vordet  att  en  svensk  prestman  i  Amerika  måste  vara  nästan 
allt  för  församlingen,  och  ingen  torde  hafva  haft  en  lifligare  erfarenhet  af  detta 
förhållande  än  just  Immanuelsförsamlingens  förste  herde,  som  fick  den  dubbla 
uppgiften  att  sörja  för  sitt  folks  både  andliga  och  timliga  intressen.  De  svenskar, 
som  först  anlände  till  Chicago,  voro,  får  man  minnas,  långt  ifrån  så  lyckligt  lot- 
tade som  de,  hvilka  nu  för  tiden  vid  ankomsten  slå  sig  ner  i  Vesterns  hufvudstad. 
Det  var  då,  utan  öfverdrift  sagdt,  minst  dubbelt  så  svårt  som  det  nu  ar  för  de  ny. 


394 

komna  att  taga  sig  fram  i  Chicago.  Dertill  kom  djupt  armod,  sjukdom  och  »11- 
män  rådlöshet  hos  emigranterna,  hvilka,  det  var  ju  naturligt,  i  sin  förlägenhet  vän- 
de sig  till  presten  med  anhållan  om  råd  och  hjelp.  På  detta  sätt  blef  pastor  Carl- 
son ifrån  början  af  omständigheterna  tvungen  att  vid  sidan  om  den  maktpålig- 
gande  själavården  uppträda  såsom  svenskarnes  verldslige  vägledare,  ett  värf,  som 
inbegrep  mer  möda  och  omtanka,  än  man  nu  kan  föreställa  sig.  Honom  ålåg  det 
att  vara  landsmännens  allt  i  allom :  han  skulle  predika  för  dem  på  söndagen, 
springa  omkring  staden  för  att  skaffa  dem  arbete  på  måndagen,  hjelpa  dem  med 
utredningen  af  någon  annan  bekymmersam  affär  på  tisdagen,  möta,  mottaga  och 
hjelpa  till  rätta  en  emigrantladdning  på  onsdagen,  vara  tolk  inför  någon  domstol 
på  torsdagen,  skrifva  och  läsa  bref  för  somliga  på  fredagen  och  förrätta  dussintals 
andra  saker  på  lördagen  —  och  ändock  blef  otack  ofta  nog  hans  lön. 

Af  församlingen  var  han  likväl  alltid  aktad  och  omtyckt  ej  blott  för  sina  kraf- 
tiga och  merendels  odogmatiska  predikningar,  som  höllos  i  vårdadt  språk, utan  ock- 
så för  det  nit  och  den  framgång,  hvarmed  han  skötte  kyrkans  affärer.  Pastor  Carl. 
son  är  en  stor  organisatör.  Den  lutherska  tryckföreningen  tillkom  genom  hans 
och  några  andras  bemödanden,  men  man  kan  säga,  att  det  var  han,  genom  hvars 
tillsyn  och  vård  affären  växte  och  utvecklade  sig.  Han  var  likaledes  en  af  dem, 
som  kraftigast  bidrogo  till  upprättandet  af  synodens  läroverk  Augustana,  som  troli- 
gen icke  kommit  långt  utan  de  pekuniera  medel  denne  "affärsprest,"  som  ameri- 
kanarne  kallade  honom,  förstod  att  anskaffa  i  de  kritiska  ögonblicken.  Några  af 
Illinois'  svensk-lutherske  församlingar  ha  kommit  till  stånd  genom  hans  bemödan- 
den, och  många  själar,  som  stått  färdiga  att  öfvergå  från  Luthers  tro  till  någon  an- 
nans, ha  af  hans  ord  blifvit  återledda  till  hvad  somliga  kalla  "den  allena  saliggö- 
rande läran."  —  I  korthet,  pastor  Carlson  har  varit  den  lutherska  kyrkans  kanske 
aldra  kraftigaste,  outtröttligaste  och  mest  framgångsfulle  befrämjare  i  Amerika. 

Pastor  C.  har  varit  gift  sedan  1854  med  Fredrika  Anderson  och  i  äktenskapet 
välsignats  mea  4  nu  lefvande  barn,  2  gossar  och  2  flickor,  af  hvilka  den  ena,  Annie 
F.,  är  gift  med  pastor  C.  A.  Evald,  Immanuels  församlingens  närvarande  före- 
ståndare. 


CARL  BLOMGREN,  en  af  Chicagos  äldsta  svenskar,  föddes  i  Liareds  socken, 
Westergötland,  den  13  Jan.  1815.  Han  lärde  skräddareyrket  hos  sin  fader  och  fort- 
satte med  detsamma  oaf  brutet  tills  1851,  då  han  utvandrade  och  blef  bosatt  i  Chi. 
cago,  hvarest  han  återupptog  sitt  handtverk  och  dref  det  med  framgång  tills  1864. 
Han  öfverlemnade  då  affären  åt  sönerna  John  och  Richard,  medan  han  sjelf  för. 
sökte  sig  såsom  jordbrukare  i  Proviso  3  år.  1867  återkom  han  till  staden,  hvarest 
han  nu  lefver  i  fullkomligt  sorgfria  omständigheter,  omgifven  af  sju  fullvuxna 
barn.  Hans  fem  söner  äro  alla  framgångsfulla  affärsmän  härstädes.  Mr.  Blom- 
gren är  en  af  dem,  som  af  erfarenhet  vet  att  berätta  om  de  svåra  tider,  emigranten 
ägde  att  utstå  vid  tiden  för  hans  ankomst;  men  han  är  också  en  af  dem,  som  gått 
segrande  igenom  dessa  prof,  hvadan  det  är  med  en  viss  tillfredsställelse  han  nu  på 
gamla  dar  blickar  tillbaka  på  de  tidigare,  då  han  ägde  fattigdom,  kolera  och  oer- 
farenhet på  amerikansk  botten  att  tagas  med.  Han  tog  för  ett  par  tiotal  af  år  sedan 
ett  lifligt  intresse  i  politiken  och  minnes  än  huru  han  och  stadens  andra  röstberät- 
tigade svenskar  dä  plägade  marschera  upp  till  valurnorna  för  att,  ordnade  i  led  och 
anförda  af  hr,  C.  J.  Sundell,  afvakta  tillfällena  att  med  sina  republikanska  röster 
om  möjligt  öfvervinna  de  demokratiska  irländarne,  hvilka  samlade  sig  vid  plåt» 
»erna  redan  på  qvällen  före  fredagen  för  att  kanna  rösta  "tidigt  och  ofta." 

Hr.  B.  är  gift  med  Johann*  Jonas  från  san*ma  plats  som  han  sjelf  i  Sverige 


395 

CHARLES  J.  STRÖMBERG,  medlem  i  "The  J.  M.  W.  Jones  Stationery  ås 
Printing  Co.,"  hörnet  af  Dearborn  &  Monroe-gatorna,  föddes  i  Karlshamn  den  12 
Feb.  1838  och  medföljde  vid  16  års  ålder  sina  föräldrar  till  Amerika.  Fadren,  Carl 
Strömberg,  nedsatte  sig  vid  ankomsten  (1854)  i  Westchester,  Pennsylvania,  flyttade 
derefter  till  det  inre  af  Missouri  och  kom  1856  till  Chicago,  hvarifrån  han  för  några 
år  sedan  begaf  sig  till  Chattanooga  i  Tennessee,  hvarest  han  afled  1877.  Sonen  har 
emellertid  vistats  i  Chicago  oafbrutet  sedan  fadrens  första  hitkomst,  sysselsatt  de 
senaste  15  åren  i  ofvannämnda  affär,  i  hvilken  han  egt  intresse  sedan  1877.  På  det 
läsaren  må  kunna  bilda  sig  ett  någorlunda  korrekt  begrepp  om  denna  rörelses  stor- 
het och  betydelse,  anföra  vi  följande:  I  första  våningen,  som  sträcker  sig  genom 
hela  bygnadens  längd,  120  fot,  med  en  bredd  af  60  fot,  finner  man  det  förmodligen 
största  upplaget  i  staden  af  de  100-tals  olika  artiklar,  som  här  i  Amerika  gå  under 
det  gemensamma  namnet  "stationary"  men  hvilket  ej  motsvarar  vår  svenska  s.  k. 
pappershandel.  Ungefär  %  -delar  af  den  väldiga  butiken  upptagas  af  denna  sortens 
gods,  den  återstående  utgör  kontorsafdelningen,  belägen  i  bakgrunden  af  lokalen. 
Härifrån  uppstiger  man  medelst  en  "elevator"  i  den  3  :dje  våningen,  der  sättnings- 
och  tryckdepartementen  fått  sin  plats.  Genast,  då  man  inträder  i  denna  lokal, 
möter  man  anblicken  af  en  mängd  olika  slags  pressar,  alla  i  sin  bullrande  verksam, 
het  lifligt  erinrande  om  boktryckeri  konstens  märkvärdiga  framsteg  i  vår  tid.  Här 
ser  man  30  tryckpressar,  af  hvilka  9  äro  s.  k.  G-ordon-pressar,  14  Potter  cylinder- 
pressar  och  6  för  tryckning  af  brefomslag.  Vidare  4  kupong-tryckmaskiner  och 
en  mängd  andra  maskiner,  samt  ett  rum,  120x60  i  storlek,  hvarest  180  arbetare 
ständigt  äro  sysselsatta  med  tillverkning  af  jernbanbilj etter  —  och  må  här  på  sam- 
ma gång  upplysas  att  hr  Strömberg  uppfunnit  och  uttagit  patent  å  ett  nytt  sätt  att 
trycka  dessa  biljetter;  idén  består  deri,  att  då  förr  8  särskilda  biljetter  behöfdes  för 
lika  många  stationer,  är  nu  blott  en  af  nöden,  och  härpå  inbespara  bolagen  50  pro- 
cent af  den  forna  kostnaden. 

I  den  5  :te  våningen  är  bokbinderiet  beläget.  Här  ser  man  9  linieringsmaski- 
ner,  5  numereringsmaskiner  för  s.  k.  "blank"-böcker  —  dessa  maskiner  drifvas  med 
ångkraft,  användas  hos  firman  Jones  och  kunna  numerera  7,500  i  timmen  —  3  sjelf. 
skärande  bokskärmaskiner,  4  bokpressmaskiner.  Lokalen  är  liksom  de  öfriga  120 
fot  lång  och  60  bred ;  75  personer  äro  der  anstälde.  Från  fjerde  våningen  går  man 
på  elevatorn  ner  till  grundvåningen,  der  ångmaskinrummet  är  beläget.  Här  äro 
2:ne  ångpannor  med  60  hästars  kraft  och  en  ångmaskin  om  40;  dessutom  befinner 
sig  i  samma  rum  ångmaskinen  för  elevatorn.  Ett  lager  af  papper  etc,  värderadt 
till  $100,000  intager  äfven  sin  plats  i  basementet,  som  likaledes  har  en  längd  af  120 
fot  och  en  bredd  af  60.     Inalles  omsattes  $1,000,000  pr  år. 

Hr.  Strömberg,  som  känner  affärens  alla  grenar  på  sina  fem  fingrar,  förestår 
manufaktur-afdelningen  och  har  varit  omtänksam  nog  om  sin  nationalitet  att  der 
anställa  20  landsmän.  S.  är  likväl  grundligt  amerikaniserad  och  har  på  de  senaste 
åren  icke  intresserat  sig  så  mycket  för  de  svenska  förhållandena  som  han  gjorde 
fordom,  då  han  var  sällskapet  Sveas  president  och  direktör  i  det  bolag,  som  upp- 
satte och  utgaf  tidningen  Svenska  Amerikanaren.  Han  är  gift  med  Augusta  J.  An- 
derson från  Ulricehamn  och  har  i  äktenskapet  2  barn.  Hyser  breda  religiösa  åsig. 
ter  och  är  i  politiskt  hänseende  republikan. 

WI.  HENSCHEtf,  son  till  häradshöfding  Henschen,  föddes  i  Upsala  den  11 
April  1842  och  erhöll  i  katedralskolan  derstädes  sin  första  undervisning.  Redan 
vid  15  års  ålder  tog  han  studentexamen,  var  filosofiekandidat  1862  och  promoverades 
till  filosofiedoktor  året  derpå.    Han  slog  sig  in  på  medicinska  studier  ett  par  år  i 


396 

universitetsstaden  och  fortsatte  dem  i  Berlin,  men  öfvergaf  denna  bana  1866  för  att 
egna  sig  åt  undervisning  och  tillbragte  några  år  såsom  lärare  vid  Lunds  och  Hel- 
singsborgs  högre  elementarläroverk.  1870  utvandrade  han  till  Florida,  flyttade 
1872  till  New  York  och  var  der  en  tid  redaktör  för  tidningen  Nordstjernan,  senare 
Norden.  1875  anslöt  doktor  Henschen  sig  till  den  svenska  metodisttörsamlingen  i 
Brooklyn  och  blef  kort  derefter  lokalpredikant.  På  hösten  detta  år  flyttade  han 
till  Chicago  och  antog  redaktörskapet  vid  Sändebudet,  hvilken  tidning  han  skött 
med  både  flit  och  förtjenst  alltsedan  dess.  Hans  håg  ligger  dock  icke  i  denna  rikt- 
ning,  hvarför  han  hoppas  att  snart  få  nedlägga  pennan  för  att  egna  sig  åt  sin  favorit- 
sysselsättning, sin  lefnads  uppgift,  som  är  lärarens.  Han  har  sedan  ankomsten  till 
vestern  varit  lärare  vid  den  lilla  skola,  hvari  unga  kandidater  för  predikoembetet 
mottaga  sin  undervisning. 

P.  B.  LARSON,  agent  för  National-liniens  ångbåtsbolag,  föddes  i  Axelstorp, 
Skåne,  den  31  Mars  1843  och  medföljde  sina  föräldrar  till  Amerika  1854.  Dessa 
bosatte  sig  i  Galesburg,  HL,  och  der  vistades  äfven  sonen  när  kriget  utbröt.  Han 
ingick  då  uti  Silfversparres  batteri  och  deltog  såsom  medlem  deraf  i  striderna  vid 
Shiloh,  Corinth,  Chicksaw,  Arkansas  Post,  Vicksburg,  Jackson,  Mission  Ridge, 
Rasacha,  Dallas  m.  fl.  och  vardt  till  slut  krigsfånge  vid  Atlanta,  hvarifrån  han 
affördes  till  unionisternas  pinorum,  Anderson  ville,  samt  derifrån  till  Charleston  och 
vidare  till  Florence,  der  han  frigafs  vid  krigets  slut  1865.  Straxt  efter  hemkom- 
sten ingick  han  vid  "The  Illinois  Soldiers  College"  i  Fulton  och  studerade  4  år. 
Sedan  dess  har  han  varit  sysselsatt  med  ångbåtsafiärer  och  är  nu  hufvudagent  i 
vestern  för  Nationallinien. 

ERIC  AUGUST  SKOGSBERGH  föddes  i  Elga,  Vermland,  den  30  Juni  1850 
Han  erhöll  sin  första  skolundervisning  uti  Arvika  elementarläroverk,  som  han  be- 
vistade i  tre  år ;  ingick  efter  någon  tid,  tillbragt  i  föräldrahemmet,  i  Kristinehamns 
missionsskola  för  att  bereda  sig  för  arbetet  på  Afrikas  missionsfält,  men  öfvergaf 
senare  denna  tanke.  Han  fann  nämligen  att  Sverge  erbjöd  ett  tillräckligt  vidt  fält 
för  den  kristna  verksamheten,  och  började  han  derför  redan  vid  19  års  ålder  att 
predika  i  hemorten.  Sedan  studerade  han  vid  Alsbergs  missionsanstalt  i  Småland, 
men  afbröt  derför  icke  predikandet,  utan  förkunnade  Kristi  evangelium  hvarhelst 
tillfälle  dertill  gafs  tills  1872,  då  han  flyttade  till  Jönköping  och  egnade  4  år  åt  pri- 
vatläsning, i  akt  och  mening  att  derefter  mera  uteslutande  hängifva  sig  åt  det 
andliga  embetet  i  fäderneslandet,  men  han  blef  1876  i  stället  kallad  till  Amerika, 
hvarest  han  nitiskt  uppträdt  bland  vesterns  svenskar.  I  Chicago,  som  hela  tiden 
varit  hans  hemort,  har  han  å  sydsidan  bildat  en  missionsförsamling,  den  han  nu 
förestår  och  som  låtit  uppbygga  det  s.  k  "Svenska  missionstabernaklet,"  som  har 
sittplater  för  2,000  personer  och  kostar  $1,300.  Medlemmarnas  antal  är  200.  S.  är 
gift  sedan  i  Maj  1879  med  Mathilda  Peterson  från  Östergöthland. 

JOHN  ONGMAN,  pastor  vid  Chicagos  första  svenska  baptistförsamling,  föddes 
den  15  Nov.  1844  i  Boviken,  Jemtland.  Efter  erhållen  allmän  folkskolbildning 
ingick  han  vid  18  års  ålder  i  Jemtlands  fältjägare-kår  och  stannade  deri  5  år.  Un- 
der tiden  hade  han  omvändts  till  kristendomen  och  samtidigt  dermed  börjat  erfara 
en  stark  åtrå  att  förkunna  det  glada  budskapet  om  fri  frälsning  för  alla  själar.  Han 
förskaffade  sig  derför  så  många  teologiska  böcker  han  kunde  och  begynte  genom 
sjelfstudier  bereda  sig  för  det  heliga  predikoembetet,  men  för  att  på  samma  gång 
kunna  bidraga  till  den  saks  framgång,  han  nu  svurit  trohet,  anslöt  han  sig  till 


m 

Sundsvalls  baptistiska  missionsförening  och  verkade  en  tid  som  kolportör.  Till 
Amerika  utvandrade  han  1868  och  arbetade  de  första  sju  åren  i  Minnesota,  der  han 
bildat  åtskilliga  församlingar,  såsom  dem  i  St.  Paul,  Fish  Lake,  Becker  och  annor- 
städes. Hans  ordination  till  predikant  hade  egt  rum  i  Red  Wing  den  25  Nov.  1868. 
Inom  baptistkyrkan  försiggår  denna  akt  sålunda,  att  ett  antal  delegater  från  den 
församling,  kandidaten  tillhör,  sammankomma,  dä  den  senare  inför  dem  omtalar 
sin  omvändelse,  sin  kallelse  till  ordets  tjenst  och  sitt  begrepp  om  de  kristna  lärorna, 
hvarefter,  om  allt  är  tillfredsställande,  afskilj ningen  sker  medelst  bön  och  händers 
påläggning.  —  I  Chicago  har  pastor  O.  verkat  sedan  1875  och  har  nyligen  vid  bap- 
tisternas seminarium  tagit  en  grundlig  teologisk  kurs.  En  af  de  många  pröfvelser 
han  straxt  efter  ankomsten  till  Amerika  måste  genomgå  var  förlusten  af  hans  första 
maka,  som  lemnade  honom  med  två  barn.  Hans  närvarande  hustru  är  Minnie 
Erickson  från  Blue  Earth  i  Minn.,  dit  hon  anlände  från  Sverige  1852  i  sällskap 
med  sina  föräldrar.    Frukten  af  detta  äktenskap  är  en  son. 

MAGNUS  ELMBLAD,  son  till  lektorn  vid  Stockholms  gymnasium,  P.  M. 
Elmblad,  föddes  vid  Herrestad  i  Småland  den  12  September  1848.  Han  tog  stu- 
dentexamen i  Upsala  1867  och  qvarstannade  tre  år  i  den  lärda  staden  för  att  be- 
reda sig  för  det  juridiska  kallet.  Men  hr  Elmblad  tröttnade  på  lagstudierna  innan 
han  hann  taga  kofrättsexamen,  och  hvarför  han,  livars  skaplynne  är  afgjordt  poe- 
tiskt, skulle  ens  tänka  på  en  så  prosaisk  bana  som  juristens,  vet  han  väl  icke  sjelf. 
Han  vet  emellertid  att  det  var  honom  under  dessa  3  år  mycket  kärare  att  skrifva 
"fosterländska  sånger"  (under  denna  titel  utgaf  han  i  Sverge  en  diktsamling)  och 
rikta  Familjejournalen  samt  Förr  och  Nu  med  belletristiska  bidrag  än  att  läsa 
Sverges  Rikes  lag  och  dylikt. 

Till  Amerika  öfverreste  han  1871  och  fick  genast  vid  ankomsten  anställning 
som  biträdande  redaktör  vid  tidningen  Remlandet  härstädes,  blef  1873  redaktör  af 
"Nya  Svenska  Amerikanaren,"  utgaf  1876  tidningen  "Vårt  nya  hem"  i  Kearney, 
Nebraska,  öfvergaf  den  året  derpå  för  att  egna  sin  tid  och  talang  åt  tidningen 
"Skandia"  i  Moline,  återkom  till  Chicago  1878,  vardt  då  medarbetare  i  "Svenska 
Amerikanaren"  och  har  sedan  Herman  Roos'  död  i  Januari  1880  varit  samma  tid. 
nings  ende  ansvarige  redaktör.  Om  hr  Elmblad  kan  utan  smicker  eller  öfver- 
drift  sägas  att  han  såsom  stilist  näppeligen  öfverträffas  af  någon  nu  lefvande 
svensk.  Hans  makt  öfver  modersmålet  är  ovanligt  stor  och  han  ger  åt  sina  tankar 
uttryck  nästan  lika  lätt  i  bunden  som  i  obunden  form.  Några  af  de  bästa  po- 
etiska  alster,  hr  Elmblad  frambragt  under  vistelsen  i  detta  land,  återfinnas  i  en  af 
C.  J.  Stenquist  1878  utan  hans  medgifvande  utgifven  bok,  benämnd  "Magnus  Elm- 
blads  samlade  dikter."    Hr  Elmblad  är  ogift 

C.  G.  LINDGREN,  född  Magnuson,  i  Wäckelsång  socken,  Småland,  den  1 
November  1845,  utvandrade  till  Norge  1865,  och  senare  till  Danmark  samt  till 
Amerika  1870.  I  Chicago  började  han  specerirörelse  1873,  fortfor  dermed  till  1877, 
reste  då  hem  till  Sverge  och  öppnade  vid  återkomsten  en  diversehandel.  Är  gift 
med  Kristina  Peterson  från  Hornaryd,  Småland,  har  2  barn  och  är  republikan. 

GUSTAF  BERGMAN,  tandläkare,  93  Sedgwick  street,  är  född  och  uppfo- 
strad i  Stockholm ;  han  såg  der  för  första  gången  denna  verld  den  7  Oktober  1850 
och  blef  med  tiden  dentist.  Hans  lärare  i  konsten  var,  de  senaste  7  åren  af  hans 
lärotid,  den  skicklige  Fougelberg.  Till  Amerika  ankom  B.  1871  och  etablerade 
sig,  efter  några  års  praktik  hos  andra  tandläkare,  härstädes  1876.  Gifte  sig  samma 
år  med  Friborg  Sivert,  dotter  till  en  af  statens  äldsta  norska  inbyggare. 


398 

NEANDER  N.  CRONHOLM,  filosofie  doktor,  föddes  i  närheten  af  Kristian, 
stad  den  19  November  1843.  Han  öfverreste  till  Amerika  om  våren  1867  ocli  styrde 
färden  rakt  vesterut  till  Illinois,  der  och  i  Iowa  han  vistades  tills  i  September  1869, 
då  han  begaf  sig  till  Gettysburg  i  Pennsylvania,  hvarest  han  började  sina  studier 
på  fullt  allvar,  genomgående  en  nio-ärig  studiekurs  på  fyra  år.  Den  25  Juni  1873 
graduerade  han  vid  detta  Collegium  med  höga  betyg  och  2  dagar  senare  äfven  vid 
det  teologiska  seminariet. 

Hr  Cronholm  reste  nu  till  New  Haven,  Connecticut,  och  ingick  vid  Amerikas 
bästa  läroverk,  Yale  College,  hvarest  han  fortsatte  filosofiska,  filologiska  och  juri- 
diska studier  under  vérldsberyktade  män,  blef  här  advokat  och  promoverades  den 
1  Juli  1875  till  filosofie  doktor. 

Straxt  derpå  reste  han  till  Europa  och  besökte  England,  Skotland,  Sverge, 
Danmark,  Tyskland,  Schweitz,  Frankrike  och  Italien,  för  att  inhemta  kännedom 
om  dessa  länders  politik  och  juridik.  I  Stockholm  öfvervar  han  det  nordiska  ju- 
ristmötet och  är  den  ende  medlem  af  denna  förening  i  Amerika.  På  vintern  1876 
återvände  han  till  Amerika  och  inträdde  vid  New  Yorks  universitet,  fortsättande 
der  sina  juridiska  studier.  Den  15  Maj  samma  år  promoverades  han  till  Legum 
Bachalaureus,  blef  påföljande  Juni  Artiura  Magister  vid  Pennsylvania  Collegium, 
ej  långt  derefter  Counselor  of  Illinois'  Supreme  Court  och  ungefär  vid  samma  lag 
rådgifvare  vid  Förenta  Staternas  högsta  domstol. 

Under  vistelsen  vid  Yale  skref  han  på  engelska  en  innehållsrik  athandlingom 
Utvecklingen,  af  Sverges  grundlagar,  som  af  professorerna  berömdes. 

Enligt  tidningen  New  York  Observer  var  hr  Cronholm  den  första  svensk,  som 
inträdt  vid  och  genomgått  Pennsylvania  Collegium.  Såsom  främling  var  han  der 
ofta  utsatt  för  de  öfriga  studenternas  åtlöje,  men  när  det  visade  sig,  att  han  var  en 
man  med  förmåga  och  ihärdighet,  byttes  föraktet  till  aktning.  Han  gjorde  också 
hastiga  framsteg..  Språken —  latin,  grekiska,  hebreiska,  tyska  och  engelska  — 
lärdes  med  lätthet  och  matematik  samt  andra  vetenskaper  voro  för  honom  ett  nöje. 
Han  tog  den  ena  examen  efter  den  andra,  lemnande  klass  på  klass  efter  sig.  Att 
någon  särskild  ynnest  ej  visades  honom  vid  examina,  kan  märkas  derigenom,  att 
han  vid  slutet  af  en  termin  gjorde  tre  särskilda  gånger  anmälan  om  att  blifva  exa- 
minerad för  en  högre  klass,  innan  hans  begäran  blef  uppfyld.  Man  ansåg  nämli- 
gen att  en  utländning  icke  borde  på  detta  sätt  gå  om  de  amerikanska  studenterna. 

Efter  studietidens  slut  etablerade  sig  doktor  Cronholm  såsom  advokat  i  New 
York,  men  flyttade  vid  jultiden  1877  till  Chicago,  der  han  sedan  vistats,  sysselsatt 
i  sitc  yrke,  och  lär  han  på  den  korta  tid,  han  här  uppträdt,  hafva  vunnit  många 
klienter  och  stort  förtroende. 

Hr  Cronholm  har  varit  gift  sedan  den  6  Juni  1878  med  Guliaelma  Penn  Fra- 
zee,  en  infödd  amerikanska  och  ett  mycket  bildadt  fruntimmer.  Hr  C.  har  bibe- 
hållit sina  lutherska  åsigter  och  är  en  varm  repulikan. 

SVEN  ö.  OL1N,  en  af  Chicagos  allmännast  bekanta  svenskar,  är  född  i  Bals- 
by,  Kristianstads  län,  den  21  December  1834;  lärde  skräddareyrket  i  Kristianstad 
och  utvandrade  till  Norge  1855  samt  derifrån  till  Amerika  1857,  hvilket  år  han 
också  bosatte  sig  i  Chicago.  De  törsta  7  åren  arbetade  han  för  J.  P.  Hussander 
och  blef  sin  egen  handelsskräddare  1865.  I  den  stora  branden  1871  förlorade  han 
rubb  och  stubb  af  sin  lilla  förmögenhet,  samlad  genom  träget  arbete.  När  han  ett 
par  år  derefter  började  återkomma  på  goda  fötter,  gick  han  i  borgen  för  $2,500  — 
och  fick  betala  hvarenda  cent.  Men  äfven  detta  slag  förkrossade  honom  icke.  Han 
började  snart  en  större  rörelse  och  sysselsätter  nu  75  arhetare  och  25  maskiner, 


399 

som  förfärdiga  250  vestar  om  dagen.  Om  hr  Olin  kan  vidare  sägas  att  ingen  an. 
nan  svensk  öfverträffat  honom  i  hjelpsamhet  emot  sina  hjelpbehöfvande  landsmän ; 
den  tid,  den  möda  och  de  medel  han  för  dem  uppoffrat  utgöra  till  och  med 
mer  än  mången  af  hans  bekanta  har  en  aning  om.  Han  är  gift  med  Anna  Sofia  Ja- 
cobson från  Kristiania.  Äktenskapet  har  frambragt  9  barn,  af  hvilka  3  äro  döda. 
Olin  är  husegare  och  lutheran,  men  får  icke  tillhöra  den  lutherska  kyrkan  för  det 
han  är  medlem  af  en  hemlig  förening;  är  stark  republikan  och  en  genomhederlig 
man.    Olin  är  hög  frimurare. 

CONRAD  GÖTHE,  värden  i  Brooklyn  House,  föddes  i  Kraklinge  församling, 
Örebro  län,  den  11  Maj  1830;  lärde  vagnmakareyrket  i  Örebro;  utvandrade  1853, 
kom  med  koleran  samma  år  till  Chicago,  genomgick  i  början  en  hård  skola  och 
fick  1857  anställning  i  Marin-hospitalet,  hvarifrån  han  af  Abraham  Lincoln  fick 
afsked  när  denne  tillträdde  presidentembetet  1861.  Man  misstog  nämligen  G.  för 
demokrat.  Sedan  innehade  G.  en  god  befattning  i  Illinois  Central  Landdeparte- 
ment, der  han  stannade  3  år,  men  anfölls  under  tiden  af  slag,  som  förlamade  hela 
hans  ena  sida  och  beröfvade  honom  målföret.  Han  for  derför  till  Sverge  1866  och 
tillbragte  der  4  år,  under  hvilka  han  genom  badning  återvann  talförmågan  och 
kraft  nog  att  kunna  återvända  till  Chicago  för  att  egna  sig  åt  hotellrörelse.  Kom 
så  branden  1871  och  gjorde  ett  nytt  streck  i  räkningen,  men  ej  värre  än  att  G.  med 
en  trogen  och  duktig  hustrus  hjelp  ännu  en  gång  reste  sig.  Han  började  1875 
Brooklyn  House,  som  han  nu  förestår.  Den  episod  i  sitt  amerikanska  lif,  vid 
h vilken  Göthes  minne  kärast  och  stoltast  dröjer,  är  den,  då  han  och  några  andra 
buro  Abraham  Lincoln  till  den  talarestol  i  Springfield,  hvarifrån  den  odödlige 
emancipatorn  tackade  för  sin  första  utnämning  till  president. 

Göthe  har  varit  gift  sedan  1859  med  Johanna  Elisabeth  Johnson,  född  i  Göte- 
borg den  4  Augusti  1834.  Han  har  med  henne  2  barn  i  lifvet,  är  medlem  af  sven- 
ska metodistkyrkan  och  stark  republikan. 

ALFRED  LAGERGREN,  White  Står  liniens  generalagent  i  vestern,  föddes  i 
Kristianstad  den  29  Maj  1840.  Efter  skoltidens  slut  började  han  handelsbanan  så- 
som kontorist  i  Malmö  och  fortsatte  i  Göteborg,  hvarest  han  1869  greps  af  utvan- 
dringsfebern och  for  öfver  till  Amerika.  Han  landsteg  i  New  York  och  vardt  kort 
efter  ankomsten  anstäld  å  Anchorliniens  kontor,  men  öfvergick  snart  till 
White  Står  liniens  bolag  och  vardt  af  detsamma  1871  uppdragen  att  förfoga 
sig  till  Chicago,  för  att  härstädes  etablera  kontor  för  vestern  och  blifva  dess  chef, 
och  har  hela  tiden  sedan  dess  oaf  brutet  och  med  mycken  framgång  verkat  i  denna 
egenskap.  Hr  L.,  som  har  stor  musikalisk  begåfning,  hade  redan  under  vistelsen 
i  New  York  börjat  arbeta  på  det  tonkonstnärliga  gebitet  ibland  landsmännen  och 
har  i  Chicago  med  synnerligt  nit  fortsatt  dermed.  Svenska  sångföreningen,  som 
existerade  omkring  6  år,  var  hans  skapelse  och  uppehölls  under  tiden  af  hans  mön- 
stervärda ihärdighet.  Han  är  nu  sällskapet  Frejas  sångledare.  Gift  sedan  1877 
med  Amanda  Hedberg,  född  i  Hobartstown,  Australien. 

F.  T,  FORSBERG,  urmakare  och  juvelerare,  292  West  Indiana  street,  föd-: 
des  i  Stockholm  den  12  Oktober  1841,  lärde  sitt  yrke  i  Sverge  och  utvandrade  till 
Amerika  1864.  Han  tillbragte  sin  första  tid  i  Chicago,  for  sedan  till  New  York 
och  arbetade  2  år  derstädes,  återkom  till  Chicago  1867  och  började  här  straxt  der- 
efter  egen  rörelse,  som  förstördes  i  branden  1851.  F.  inledde  genast  ny  affär  å  In- 
dianagatan, der  han  nu  eger  eget  hus,  värdt  $10,000.  Gift  sedan  1866  med  Betty 
Ström  från  Stockholm. 


m 

JOHN  CARLSON,  född  i  Östra  Speked,  Arvika  socken,  Vermland,  den  19 
Februari  1850;  lärde  skräddareyrket  i  Arvika  och  har  alltid  sysselsatt  sig  dermed  ; 
utvandrade  1872  och  kom  direkt  till  Chicago,  Ogift,  lutheran,  republikan  och 
"  Knight  of  Pythias." 

AEON  LINDSTRÖM,  född  i  Krigsdala,  Kalmar  län,  den  13  Januari  1845 ; 
lärde  skräddareyrket  hos  sin  fader  och  har  ända  sedan  barndomen  oaf  brutet  egnat 
sig  deråt;  kom  till  Amerika  1867,  slog  sig  först  ner  i  Galesburg,  men  flyttade  1872 
till  Chicago.    Ogift,  lutheran  och  medlem  af  sällskapet  Svea. 

JOHN  SVENSON  ENGQVIST  föddes  i  Ignaberga  socken,  Kristianstads  län, 
1851 ;  afflyttade  till  Amerika  1873  och  har  hela  tiden  arbetat  i  snickareyrket.  Ogift, 
lutheran  och  republikan.     Adress  121  Märket  Street. 

S.  P.  SYENSON,  född  i  Hinneryd  socken,  Kronobergs  län,  den  3  Mars  1853 ; 
lärde  först  skräddareyrket,  men  idkade  senare  handelsyrket  4  år  i  Vermland;  ut- 
vandrade 1872  och  kom  direkt  till  Chicago;  for  hem  till  Sverge  1874,  men  återkom 
till  Amerika  1875;  är  för  närvarande  sysselsatt  i  sitt  yrke.  Ogift,  lutheran,  demo- 
krat och  oddfellow. 

GUSTAF  LOVEGREN,  född  i  Skärstad  socken,  Jönköpings  län,  1850;  har 
sedan  sin  ungdom  sysselsatt  sig  med  skrädderi;  utvandrade  1870,  uppehöll  sig 
först  i  Lafayette,  Indiana,  men  flyttade  sedan  till  Chicago,  hvarest  han  nu  tjenstgör 
som  förman  hos  den  stora  firman  Willoughby,  Hill  &  Co.;  är  dessutom  skicklig 
tillskärare.  Gift  med  Maria  Lundqvist  från  Malmbäck  socken  i  Småland ;  luthe- 
ran, republikan  och  oddfellow. 

CARL  P.  LILJEQUIST,  född  1843  i  flärlöf,  Kristianstads  län;  lärde  först 
skräddareyrket,  men  blef  senare  murare ;  utvandrade  1867,  arbetade  här  som  skräd- 
dare för  andra  till  1869,  men  blef  då  sin  egen  och  drifver  nu  sin  rörelse  i  sitt  eget 
hus,  no.  18  Milton  Avenue.  Gift  med  Lovisa  Möllerberg  från  samma  plats  i  Sverge; 
2  barn ;  lutheran,  republikan  och  oddfellow. 

JOHN  KEIDING,  född  i  Förlösa  församling,  Kalmar  län,  den  11  April  1850; 
lärde  skräddareyrket  i  Kalmar ;  utvandrade  1879  och  är  nu  i  Chicago  sysselsatt 
med  sitt  yrke.    Ogift,  frisint. 

JOHN  A.  JOHNSON,  född  i  Skillingaryd,  Småland,  den  30  Oktober  1835. 
Ankom  till  Amerika  1854,  direkt  till  Chicago;  ingick  som  frivillig  i  amerikanska 
armén  1863  och  qvarstod  till  efter  krigets  slut  1865,  då  han  återvände  till  Chicago, 
hvarest  han  ännu  bor.  Deltog  i  bataljerna  vid  Reseca,  Kingston,  Dallas,  Kenesaw 
Mountain,  Marietta,  Chata  Hutcha  River,  Augusta  Railroad,  Montgomery  Rail- 
road,  Janes  Barrow,  Fort  McCollister,  omkring  Savannah,  Big  Buttom,  North  Ca- 
rolina m.  fl.    Gift  med  Emma  Christina  Carlson  från  Vestergötland.    3  barn. 

GUSTAF  A.  JOHNSON,  född  i  Linderås  socken,  Jönköpings  län,  den  7 
April  1855;  är  cigarmakarc  till  yrket  och  medlem  af  firman  Gough  &  Johnson, 
cigarfabrik  och  butik  i  no.  123  Chicago  Avenue.  Ankom  till  Amerika  1878  och 
böljade  som  egen  i  ofvannämda  aifär  tidigt  1880.  Ogift,  medlem  af  Forrester,  lu 
therao  och  republikan. 


401 

JOHN  WIGREN,  pastor  vid  Chicagos  andra  svenska  metodistförsamling,  är 
från  Grenna,  der  han  föddes  den  1  Oktober  1826  och  hvarifrån  han  med  familj  ut- 
vandrade  1852.  W.  kom,  som  så  många  andra,  med  hopp  och  beräkning  att  i  nya 
verlden  grundlägga  en  i  ekonomiskt  afseende  ljusare  framtid  än  den  Svarge  er- 
bjöd, men  denna  plan  vardt  redan  så  godt  som  vid  sjelfva  landstigningen  i  New 
York  förändrad.  Wigrens  sinne  blef  vid  ett  besök  å  Bethelskeppet  så  kraftigt  på- 
verkadt  af  pastor  Hedströms  predikande,  att  han  beslöt  att  söka  först  Guds  rike,  för- 
vissad om,  att  allt  annat  sedan  skulle  falla  till.  Emellertid  fortsatte  han  sin  färd 
till  Attica  i  Indiana,  bosatte  sig  der  och  förenade  sig  snart  med  metodistförsamlin- 
gen på  platsen,  blef  inom  kort  lokalpredikant  och  i  sinom  tid  ordinerad  till  dia- 
kon och  äldste.  Han  har  sedan  på  olika  tider  haft  vård  om  församlingarne  i 
Svedona,  Andover,  Moline,  Rockford  och  Chicago  och  vid  sidan  om  sitt  andliga 
kall  ofta  anlitat  sin  goda  utförande  förmåga  då  det  gällt  att  bygga  nya  kyrkor 
och  reparera  gamla.  W.  har  varit  tvänne  gånger  gift.  Hans  första  hustru  dog 
1856.  I  detta  äktenskap  erhöll  han  tre  söner,  af  hvilka  den  äldste  dog  i  Sverge 
1873,  dit  han,  som  var  predikant,  hade  begifvit  sig  för  att  fullborda  sin  bildning; 
de  två  yngre  äro  nu  predikanter  inom  den  svenska  metodistkyrkan  i  Amerika. 
Det  senaste  giftet  har  välsignats  med  8  barn,  utaf  hvilka  6  lefva. 

H.  P.  BRTJZEWITZ,  född  i  Rommeled,  nära  Göteborg,  den  7  Juni  1842;  stu- 
derade vid  Göteborgs  elementarläroverk  och  var  en  tid  privatlärare  till  dess  han 
utvandrade  1868;  ankom  till  Chicago  1870;  har  sedan  hitkomsten  varit  anstäld  4 
år  vid  "The  Oriental  Tea  Company."  Hr  B.  är  också  medlem  i  ett  antal  svenska 
föreningar,  hvilkas  kassor  han  merendels  vårdar,  då  han  icke  för  protokollen  för 
de  samma.  Han  är  dertill  trustee  i  Immanuelsförsamlingen  och  en  varm  ifrare 
för  de  republikanska  intressena.  Nyligen  gift  med  Josephina  Johnson  från 
Kongelf. 

WILLIAM  TORGERSON,  född  i  Stockholm  1833,  gick  i  skola  i  Upsala, 
lärde  cigarrmakareyrket  i  Göteborg  och  utvandrade  vid  24  års  ålder  till  Amerika. 
Här  har  han  haft  en  ganska  vexlingsrik  bana.  Han  började  några  år  efter  ankomsten 
egen  cigarrmakarerörelse  i  St.  Louis,  ingick  senare  i  bolag  med  Olof  Johnson  och 
öfverste  Sweet  i  Gal  va  om  en  likadan  affär  och  har  äfven  i  Chicago  egt  och  före- 
stått en  större  cigarrfabrik.  Men  1870  inslog  han  på  en  annan  väg,  han  blef  må- 
lare och  har  sedan  såsom  sådan  vunnit  icke  ringa  anseende  härstädes,  isynnerhet 
för  sina  marinstycken,  af  hvilka  några,  såsom  t.  ex.  ett  föreställande  Niagara  fal- 
let, ett  annat  Hoosac  tunneln,  ett  tredje  Nordenskjölds  fartyg  Vega  infruset  i  Po- 
larisen och  ett  fjerde  Cunardliniens  ångare  Batavia  i  en  storm  på  hafvet,  hvilka 
alla  omtalas  såsom  mästerliga.     Atelier  i  huset  1  &  3,  North  Clark  street. 

JOHN  J.  ENGBERG  såg  första  gången  dagen  i  Bergsjö,  Helsingland,  den  8 
Juni  1846  och  utvandrade  tio  år  senare  med  föräldrarne.  Red  Wing,  Minn.,  vardt 
hans  uppehållsort  till  1861,  då  han,  efter  att  hafva  lärt  det  typografiska  yrket  i 
Minnesota  Postens  tryckeri,  for  till  Chicago  och  studerade  här  ett  års  tid  vid  Au- 
gustana-läroverket. Deretter  drog  han  ut  i  fält  såsom  medlem  af  statens  87de  in- 
fanteriregemente och  tjenstgjorde  till  fejdens  slut  1865,  då  han  hade  med  heder 
deltagit  i  12  bataljer.  Sedan  sistnämnda  år  har  han  arbetat  såsom  konstförvandt, 
ibland  å  amerkanska  tryckerier,  men  förnämligast  å  de  svenska  samt  ej  sällan  med 
pennan  hjelpt  till  att  hålla  vid  stånd  de  svenska  tidningar,  vid  hvilka  han  varit  an- 
stäld. Hr  E.  är  sedan  1868  gift  med  Mary  S.  Ågren  och  har  6  lefvande  barn,  hyser 
utpreglade  republikanska  åsigter,  men  tillhör  intet  kyrkosamfund. 


402 

PETER  JOHNSON,  medlem  i  bokbindare-firman  Peter  Johnson  &  Co.,  172  & 
174  South  Clark  Street,  föddes  i  Kristianstads  län  den  3  April  1846;  kom  till  Ame- 
rika 1854,  arbetade  i  Chicago  som  bokbindare  från  1859  till  1872,  började  då  egen 
rörelse.  Blef  utbränd  i  1871  års  stora  brand,  hvarvid  han  förlorade  $3,000;  drif. 
ver  för  närvarande  sin  rörelse  med  $10,000;  sysselsätter  25  personer.  J.  är  ogift, 
lutheran  och  republikan. 

N.  F.  OLSON,  andra  medlemmen  i  bokbindare-firman  Peter  Johnson  &  Co. 
föddes  i  Loushult,  Skåne,  den  3  April  1853  och  kom  vid  15  års  ålder  till  Amerika. 
Han  begaf  sig  genast  till  Chicago  och  började  här  lära  sitt  yrke.  Under  tiden  eg- 
nade  han  alla  lediga  stunder  åt  studier,  hvadan  han  har  sina  egna  goda  sträfvan- 
den  att  tacka  för  såväl  hvad  han  vet  som  livad  han  är.  I  början  af  1879  ingick  han 
som  medlem  i  nyssnämnda  firma,  som  redan  upparbetat  en  rätt  lönande  rörelse. 
O.  är  republikan  och  mycket  mån  om  sitt  adoptivlands  väl  och  sin  nationalitets  in- 
flytande i  samhället,  i  och  hvarför  han  verkat  i  åtskilliga  riktningar.  Han  är  med- 
lem af  "Citizens'  Association  "  och  sångföreningen  Freja. 

GUSTAF  HELIODORUS  AHLANDER,  född  i  Upsala  den  25  September 
1846;  började  lära  svarfvareyrket  i  Stockholm  1859,  utlärde  i  Helsingborg  1862 
och  blef  gesäll  i  Upsala  1864;  ingick  kort  derpå  såsom  elev  vid  Stilles  kirurgiska 
verkstad  för  att  lära  instrumentmakareyrket,  praktiserade  på  åtskilliga  platser 
och  större  verkstäder  i  Danmark  och  Sverge.  Till  Amerika  afreste  han  från 
Stockholm  1873,  styrande  kosan  direkt  till  Chicago,  hvarest  han  igångsatte  egen 
symaskinsverkstad  i  huset  279  North  Carpenter  Street.  A.  är  gift  med  Anna  Ka- 
trina  Anderson  från  Motala;  har  4  barn,  är  frisinnad,  demokrat,  oddfellow  och 
'•  Knight  of  Honor." 

CARL  GUSTAF  MELIN,  född  i  Gjöthryd  socken,  Kronobergs  län,  den  28 
September  1843;  började  vid  11  ålder  lära  skräddareyrket  och  blef  utlärd  1863  i 
Vexiö;  arbetade  i  Stockholm  3  år  och  reste  till  Amerika  1866,  direkt  till  Chicago, 
hvarest  han  haft  egen  affär  en  längre  tid;  är  för  närvarande  egare  af  handelsskräd- 
dare-firman Melin  &  Co.  å  33  North  Clark  Street.  Gift  med  Carolina  Lind  från 
Bergslagen  och  har  med  henne  2  gossar.    Oddfellow,  lutheran  och  republikan. 

RUD.  SYLVAN,  född  i  Ystad  den  10  December  1843.  Fadren  var  handlan- 
den P.  C.  Sylvan  derstädes,  en  broder  till  den  välbekante  millionären,  lagman  T. 
L.  Syl  van  på  Oj  a.  Rudolf  Sylvan  kom  till  Amerika  1868;  bosatte  och  gifte  sig  i 
Chicago  1871  och  blef  utbränd  i  den  stora  branden  samma  år.  1872  öppnade  han 
det  för  så  många  svenskar  bekanta  Svea  Hotel  å  No.  13,  15  &  17  Bremer  Street, 
som  han  betydligt  utvidgat  och  förbättrat.  Sistlidna  år  ingick  han  äfven  uti  gross- 
handel med  svenska  och  inhemska  viner  och  likörer  och  har  äfven  häruti  haft 
ovanlig  framgång.  Vänlig,  tillmötesgående  och  punktlig  i  affärer,  har  han  gjort 
sig  omtyckt  af  alla,  med  hvilka  han  kommit  i  beröring.  Gift  med  Johanna  Frölen 
från  Sund  i  Östergötland  och  har  med  henne  en  son. 

J.  HELLSTRAND,  född  i  Barnarp  socken,  Jönköpings  län,  den  24  Juni  1832; 
lärde  skräddareyrket  i  sin  barndom  och  utlärde  i  sin  födelsestad  1852  och  hade 
derstädes  egen  verkstad  åren  1860—66.  Ankom  till  Amerika  1880  och  arbetar  nu 
för  Willoughby,  Hill  &  Co.  Gift  med  Eva  Christina  Granat  från  Sanseryd,  samma 
län.     Inga  barn. 


403 

I).  S.  SÖRLIN,  pastor  vid  Chicagos  första  svenska  metodistförsamling,  föddes 
den  24  Dec.  1830  i  Tåsjö  socken,  Ångermanland.  På  grund  af  ekonomiska  om- 
ständigheter erhöll  han  i  ungdomen  ringa  skolbildning,  men  som  hans  håg  låg  .åt 
sång  och  musik,  förskaffade  han  sig  senare  dels  genom  privat  undervisning,  dels 
genom  sjelfstudier  de  kunskaper,  som  med  tiden  förhjelpte  honom  till  kantorssyss- 
lan i  Dals  församling,  Ångermanland.  Under  sin  sjuåriga  verksamhet  i  detta 
kall  kom  han  genom  en  andlig  rörelse,  som  mäktigt  grep  honom,  att  inse  oriktig- 
heten af  vissa  delar  i  statskyrkans  lära,  afvek  deriör  ifrån  densamma,  lemnade  sin 
befattning  och  flyttade  till  Sundsvall.  Efter  en  tids  uppehåll  derstädes,  hvarest 
han  försörjde  sig  med  att  gifva  sånglektioner  och  privat-undervisning,  flyttade  han 
till  Stockholm,  kom  der  i  beröring  med  metodisterna,  fann  efter  många  tvifvelsmål 
och  betänkligheter  att  de  ändå  vore  det  folk  han  sökte  och  ingick  derför  såsom 
medlem  i  deras  samfund.  Efter  5  års  vidare  studier  ordinerades  han  1872  till  dia- 
kon i  Kristiania,  och  sedan  han  såsom  sådan  tjenstgjort  en  tid  i  Sverige,  kallades 
han  till  Amerika,  ordinerades  der  till  äldste  och  tog  så  vård  om  Bethelskeppet  i 
New  Tork,  kom  sedan  till  vestsidans  församling  i  Chicago,  fick  derpå,  efter  ett  par 
år,  vård  om  församlingen  i  Rockford  och  har  varit  vid  den  församling,  han  nu  före- 
står, sedan  hösten  1879.  Gift  med  Margareta  Fallström  från  Hernösand  och  har  i 
äktenskapet  4  lefvande  barn. 

AND.  HALLNER,  född  i  Herrljunga,  Vestergötland,  den  9  Juni  1846;  han 
iitvandrade  1863  och  bodde  den  första  tiden  i  North  Washington,  Iowa,  hvarifrån 
han  1865  flyttade  till  Carver  i  Minnesota  och  derifrån  till  Swedesburgh,  Nebraska,  och 
blef  under  vistelsen  der  vald  till  medlem  i  den  församling,  som  hade  i  uppdrag  att 
ombilda  statens  grundlag.  Förestod  der  också  en  luthersk  missionsförsamling 
1876 — 9;  flyttade  sedan  till  Chicago,  hvarest  han  i  början  innehade  vården  om  den 
Skogsberghska  församlingen,  men  redigerar  nu  månadsskrifterna  "Missions- Vän- 
nen" och  "Lilla  Missionären"  hvarjemte  han  varit  Missionssynodens  sekreterare 
sedan  1878.  Hallner  är  gift  med  Ida  Norrman  från  Prestholmen  i  Vestergötland 
och  har  med  henne  2  barn. 


P.  W.  NELSON,  skjortfabrikant  (Uhlich  Block)  härstammer  från  Esphult, 
Skåne,  hvarest  han  föddes  den  24  Jan.  1848.  Sin  ungdom  egnade  han  åt  landt- 
bruksstudier  vid  Alnarp,  men  öfvergaf  tanken  på  jordbrukarebanan  1866,  då  han 
reste  öfver  till  Amerika,  bosatte  sig  här  i  Chicago,  började  hökareaflär  och  sedan 
en  lärftskramhandel.  Sedan  1872  har  han  sysselsatt  sig  med  skjortfabrikation  och 
under  tiden  vunnit  rykte  för  sina  goda,  välgjorda  varor.  N.  gifte  sig  1871  med  Jo- 
hanna Westerberg  från  Stockholm  och  har  äktenskapet  3  barn.     Demokrat. 

FRANK  A.  ANDERSON,  (se  sidan  271)  föddes  i  Venersborg  den  24  Juni  1847 
och  medföljde  föräldrarne  till  Amerika  1855.  Fadren  bosatte  sig  först  i  Knoxville. 
Han  ingick  1861  som  frivillig  i  Illinois  första  kavalleriregemente,  tillfångatogs  vid 
Lexington,  utbyttes,  återingick  i  statens  83  infanteri  och  blef  på  grund  af  bruten 
hälsa  entledigad  1864  samt  dog  genom  olyckshändelse  i  hemorten  Victoria  (der  han 
efter  kriget  hade  bosatt  sig)  1873.  Frank  kom  till  Chicago  1860  och  han  har  arbe- 
tat sig  upp  från  en  ringa  ställning  i  ett  hotell  till  president  i  ett  vigtigt  bolag  och 
eger  dessutom  ett  betydligt  intresse  i  Svenska  Tribunen,  i  hvars  bolag  han  likale- 
des är  president.  Han  har,  ehuru  i  grund  och  botten  amerikaniserad,  likväl  ett 
varmt  hjerta  för  allting  svenskt. 


404 

GABRIEL  HJERTQVIST,  född  i  Lefvede  församling,  Gottland,  den  18  Juni 
1840;  kom  vid  6  års  ålder  till  Ljungby,  Kronobergs  län,  och  fick  sin  första  undervis- 
ning i  Vexiö  elementarläroverk.  Vid  blott  15  års  ålder  ingick  han  såsom  lönlös 
underofficer  i  Kronobergs  regemente,  qvarblef  der  i  3  år  och  vardt  1857  tillförord- 
nad länsman  i  Kunga  härad,  och  till  ordinarie  kronobefallningsman  i  Stranda  hä- 
rad, Kalmar  län,  utnämd  1862.  Såsom  sådan  tjenstgjorde  han  med  nit  och 
heder  11  år  eller  till  1873,  då  han  flyttade  till  Amerika,  hvarest  han,  efter  åtskilli- 
ga för  emigranten  oundvikliga  öden,  1874  tog  anställning  vid  tidningen  Nya 
Verlden,  hvars  faktor  han  än  är,  ehuru,  som  bekant,  tidningen  nu  heter  Svenska 
Tribunen.  Han  hade  nämligen  i  sina  gossår  biträdt  i  ett  af  Vexiös  tryckerier  och 
der  lärt  sig  det  hufvudsakliga  i  boktryckerikonsten.  Hr.  H.  är  gift  med  Sofia  Beata 
Lundberg,  dotter  af  bruksegaren  C.  J.  Lundberg  vid  Fredriksfors,  Döderhult,  Kal- 
mar län;  har  4  barn,  är  kyrkovärd  i  Ansgariförsamlingen  och  hyser  moderata 
republikanska  tänkesätt. 

VICTOR  WITTItfG  föddes  i  Malmö  den  7  Mars  1825.  Fadren  var  kaptenen 
vid  Vendes  artilleri,  And.  Joh.  "Witting  (bördig  från  Finland)  som,  då  Sverge  be- 
röfvades  detta  land,  öfverfiyttade  till  till  Sverge,  der  han  ingick  i  armén  och  deltog 
både  i  pomerska  och  norska'  fälttågen.  Modren  var  Gustafva  Helena  Rydberg, 
dotter  till  postmästaren  i  Malmö. 

Föremålet  för  vår  teckning  fick  en  god  uppfostran  i  Malmö,  der  han  genom- 
gick latinskolan,  hvarefter  han  i  4  år  tjenstgjorde  å  apotek.  Trött  på  detta  enfor- 
miga lif,  gick  han  till  sjös  år  1843  och  följde  sjömanslifvet  i  4  år,  afläggande  un- 
der tiden  styrmansexämen  vid  Malmö  navigationsskola.  Till  Amerika  anlände 
han  1847 ;  vistades  i  Chicago  tills  1848,  reste  då  ut  tiil  Bishop  Hill,  stannade  der 
tills  1849,  flyttade  sedan  till  Galesburg,  der  han  tjenstgjorde  å  ett  apotek  och  begaf 
sig  1850  öfver  slätterna  till  Kalifornien,  en  resa  som  medtog  90  dygn ;  återvände 
från  guldlandet,  utan  guld,  1852 ;  slog  sig  nu  ner  i  Victoria  och  sedermera  i  Peoria. 
År  1854  tog  hans  lif  en  annan  riktning:  han  blef  då  under  en  resa  till  New  York 
omvänd  till  kristendomen  och  ingick  kort  derpå  i  metodist-episkopal-kyrkan ;  fö- 
restod sedan  den  svenska  Andover-församlingen  1855 — 58,  Victoria-församlingen 
1858 — 60,  Rockford-församlingen  1860 — 63,  började  utgifva  Sändebudet  1862  och 
var  senare  dess  redaktör  1865 — 67 ;  utnämndes  1868  till  superintendent  för  meto- 
distkyrkans mission  i  Sverge  och  innehade  denna  befattning  tills  1876,  då  missio- 
nerna i  Sverge  organiserades  till  en  regulär  årskonferens ;  återkom  nu  till  Ame- 
rika, men  återsändes  till  Sverge  1877,  dock  endast  för  att  stanna  till  våren  1879. 
Han  är  nu  bosatt  i  Chicago.  Vidare  om  pastor  W.  finnes  i  öfverblicken  af  den 
svenska  metodistkyrkan  i  Amerika.  Här  må  dock  tilläggas,  att  den  bryt- 
ning emellan  W.  och  kyrkan,  som  föranledde  hans  utträdande,  helats  och  att 
han  åter  trädt  i  förening  med  det  samfuad,  han  så  länge  tillhört  och  nitiskt  ver- 
kat för. 

F.  C.  De  LANG,  bläckfabrikant,  122  Lake  St.,  är  son  till  A.  C.  De  Lang  och 
född  i  Albany,  staten  New  York,  den  6  Dec.  1854,  kom  med  föräldrarne  till  Chi- 
cago 1857,  fick  sin  undervisning  vid  en  högskola  härstädes  och  tog  sedan  anställ, 
ning  hos  Jansen  &  McClurg,  vesterns  största  bokhandlare;  började  1878  i  bolag 
med  österlind  s.  k.  "stationery"-rörelse,  den  han  fortsatt  ensam  sedan  1876.  Hans 
fabrikater,  isynnerhet  skrif  bläcket,  som  nu  begagnas  i  stadens  allmänna  skolor,  i 
regeringsbyråerna  och  i  jernbanbolagens  kontor,  har  vunnit  högt  anseende  ibland 
alla  affärsmän.  De  Lang  är  ogift,  tillhör  engelsk-lutherska  kyrkan  och  hyllar 
republikanska  åsigter. 


405 

KARL  J.  LINDELOW  föddes  i  Stockholm  den  11  Mars  1828  och  var  föräldra- 
lös redan  vid  3  års  ålder;  kom  i  skräddarelära  vid  10  års  ålder  och  vardt  gesäll  på 
sin  21  födelsedag-;  dref  egen  rörelse  i  Stockholm  1859—60,  men  flyttade  sistnämda 
år  till  Upsala,  der  han  qvarblef  till  1865,  sysselsatt  med  att  åt  den  lärda  stadens 
yttre  gifva  ett  med  dess  inre  öfverensstämmande  utseende.  Men  Upsalabefolknin- 
gen  är  icke  skräddarens  bästa  kunder ;  hr  L.  blef  åtminstone  trött  på  lifvet  der  och 
började  längta  till  vidare  verkningsfält.  Hans  tanke  föll  på  den  stora  republiken 
och  hit  anlände  han  den  1  Aug.  1865.  Efter  en  kort  tids  uppehåll  i  New  York 
fortsatte  han  resan  till  Chicago  och  var  lycklig  nog  att  genast  erhålla  tillskärare- 
befattning  hos  hr  P.  J.  Hussander,  nu  Hussander  &  Henderson,  der  han  ännu  kon- 
ditionerar. Har  varit  medlem  af  sällskapet  Svea  sedan  den  15  Okt.  1865  och  är 
en  af  den  svenska  oddfellow-logens  grundmedlemmar.  Gift  i  Sverge  1855  med 
Charlotta  Åkerlund.  Har  alltid  varit  god  republikan  och  är  i  religiöst  hänseende 
frisint, 

P.  J.  MELLANDER,  född  i  Nordingra  socken,  Westernorrlands  län,  den  25 
Juli  1856;  började  lära  skräddareyrket  1872,  utvandrade  1879  och  arbetar  nu  hos 
Willoughby,  Hill  &  Co.    Lath.;  ogift. 

LUDVIG  PETERSON,  född  i  Qvibille  socken,  Halland,  den  28  April  1855 ; 
började  lära  skräddareyrket  1866;  utvandrade  1872  och  arbetar  nu  hos  firman  Wil- 
loughby, Hill  &  Co.     Ogift,  luth.,  rep.  och  "Knight  of  Pythias." 

CARL  M.  ANDERSON,  född  i  Qvistofta  socken  i  Malmöhus  län  1849;  lärde 
skräddareyrket  i  Helsingborg  och  ankom  till  Amerika  1872;  började  egen  rörelse 
1876,  men  har  utsålt  densamma  och  är  nu  förman  i  herrar  Ljunggren  &  Nilsons 
stora  verkstad.    Ogift,  luth.,  odd-fellow,  republikan. 

N.  E.  STATTIN,  född  i  Nordingra  socken,  Westernorrlands  län,  den  26  Aug. 
1856;  började  lära  skräddaryrket  vid  14  års  ålder;  utvandrade  1879  och  arbetar  nu 
för  den  stora  firman  Willoughby,  Hill  &  Co.  i  Chicago.    Ogift;  luth. 

J.  A.  SUNDELL,  född  i  Wireda  socken,  Jönköpings  län,  1845;  var  handels- 
biträde i  Sverge  till  1871,  då  han  reste  öfver  till  Amerika ;  har  lärt  skräddare- 
yrket  i  Chicago  och  är  nu  anstäld  hos  firman  Willoughby,  Hill  &  Co.  Lutheran, 
republikan  och  odd-fellow. 

CARL  AUG.  SUNDBLAD,  född  i  Grenna  1850;  lärde  skräddareyrket  i  sin 
ungdom  och  alltid  fortsatt  dermed;  utv.  1868  och  är  nu  sysselsatt  hos  Willoughby, 
Hill  &  Co.  Gift  sedan  1874  med  Julia  Svenson,  född  i  Indiana  1855;  2  barn,  luth. 
och  rep.  samt  odd-fellow. 

CHAS.  J.  STONE,  född  nära  Nora  den  11  Sept.  1851;  blef  skräddaregesäll  i 
Örebro  1870 ;  reste  s.  å.  tiil  Amerika ;  öppnade  egen  skräddarerörelse  i  Cedar  Ra- 
pids,  Iowa,  1873,  kom  sedan  till  Chicago,  var  här  en  tid  tillskärare  hos  Willough- 
'  by,Hill  &  Co.,  började  egen  större  affär  1879.  Hans  lokal  är  191  &  193  S.  Clark 
St.  der  han  eger  stort  vackert  lager  af  tyger  å  hand.  Gift  1876  med  Tillie  Torgersen 
från  Norge ;  2  barn.     Luth.  och  rep. 

NELS  NELSON  föddes  i  Nosaby  socken,  Skåne,  1858;  utvandrade  till  Arne- 
rika  1867,  började  skräddarerörelse  1876  och  fortfar  dernied  ännu.    Ogift.    Rep. 


4UI5 

G.  A.  BOHMAN,  tidningen  Hemlandets  ene  mgifvare,  föddes  i  Skellefteå  den 
24  December  1838  och  utvandrade  till  Amerika  186(5.  De  2  första  åren  i  nya  verl- 
den  tillbragte  han  såsom  nästan  alla  nykomne  tillbringa  sin  tid :  med  att  se  sig  om, 
experimentera  med  ett  och  annat  och  inhemta  erfarenhet.  1870  erhöll  han  anställ- 
ning såsom  expeditör  vid  ofvannämda  tidning,  då  egd  och  utgifven  af  Augustana- 
synoden.  Denna  plats  innehade  han  tills  1873,  då  han  och  hr  J.  A.  Enander  blefvo 
egare  af  Hemlandet.  Lotten  att  sköta  tidningens  affärsafdelning  föll  nu  på  hr 
Bohman,  hvars  uppmärksamhet  under  tiden  äfven  tagits  i  anspråk  af  de  bokför- 
lag, firman  ibland  ingått  uti.  B.  har  utom  sin  andel  i  Förenta  Staternas  äldsta 
svenska  tidning  och  annan  egendom  äfven  ett  vackert  hem  i  en  af  stadens  förstä- 
der, det  vackra  Lake  View. 

JOHN  MELIN,  kolhandlande,  58  &  60  Chicago  avenue,  född  i  Häglinge, 
Skåne,  den  5  December  1847;  utvandrade  1873,  erhöll  plats  hos  "Eureka  Coal  Co." 
1875,  konditionerade  der  till  1878  och  öppnade  då  egen  rörelse.  Ogift,  lutheran 
och  republikan. 

J.  O.  NELSON,  reseagent  för  den  stora  musikfirman  Mason  &  Hamlin,  föd- 
des i  Halmstad  den  18  December  1847 ;  fick  undervisning  i  Halmstads  elementar, 
läroverk,  kom  sedan  i  handel  och  utvandrade  1868 ;  hamnade  i  Chicago  och  har 
största  delen  af  tiden  sökt  befrämja  de  musikaliska  intressena  genom  att  sälja 
goda  instrumenter.    Gift  1873  med  Olivia  Sundström  från  Venersborg. 

C.  A.  ÖLÄNDER,  född  i  Lysekil  den  22  Februari  i840;  utvandrade  1866, 
styrde  först  kosan  till  Chicago,  for  sedan  till  Clinton  i  Iowa,  var  der  3  år,  arbetade 
a  en  farm,  återkom  till  Chicago  1869,  fick  anställning  hos  City  Surveyor  Greeley, 
kom  derpå  till  Field,  Leiter  &  Co.,  och  blef  1872  utnämnd  till  brefbärare  vid  här. 
varande  postkontor.  Gift  med  Amanda  Sofia  Van  der  Codde,  som  är  af  hol- 
ländsk härkomst. 

ANTON  C.  De  LANG  är  en  af  de  svenskar  som  varit  längst  i  Förenta  Staterna. 
Han  har  nämligen  vistats  här  sedan  1842,  hvilket  är  han  utvandrade  från  Stock- 
holm, der  han  föddes  den  10  Sept.  1824  Efter  4  års  förlopp  utbröt  det  mexikanska 
kriget,  hvari  De  Lang  deltog,  å  Förenta  Staternas  sida  naturligtvis.  Efter  krigets 
slut  återvände  han  till  New  York,  som  hade  varit  hans  första  uppehållsort,  reste 
derifrån  öfver  landet  till  Kalifornien,  arbetade  der  i  minorna  en  tid  och  återvände, 
via  Panama-näset,  till  Sverige,  dit  han  anlände  1851.  Han  gifte  sig  nu  med  Char- 
lotta Engström  och  for  genast  tillbaka  till  Amerika,  bosatte  sig  i  Chicago  och  när 
inbördeskriget  utbröt,  ingick  han  som  frivillig  i  statens  första  infanteriregemente, 
tjenande  till  krigets  slut.  Han  är  nu  sin  sons  kompanjon  i  "si ationery "-rörelsen. 
Hr.  De  Lang  har  af  den  amerikanska  regeringen  mottagit  tvänne  medaljer  för  de 
tjenster,  han  bevisat  sitt  adoptivland,  en  utmärkelse  som  är  mycket  sällsynt  i  detta 
land.    Han  eger  och  bebor  huset  176  Sedgwick  Street. 

L.  F.  HUSSANDER,  urmakare  och  juvelerare,  föddes  i  Lefvede,  Gottland, 
den  27  Mars  1835,  lärde  yrket  i  Stockholm,  dref  egen  afiär  der  och  i  Hedemora, 
reste  sedan  öfver  till  Norge  och  Danmark  och  styrde  slutligen  1868  kosan  till  Ame- 
rika, hamnande  i  Chicago,  hvarest  han  började  egen  rörelse  1870,  fick  den  förstörd 
af  branden  1871,  började  på  nytt  1872,  sedan  hvilket  år  han  varit  etableradt  i  huset 
no.  22  Clark  St.  Hussander  är  republikan  och  odd  fellow;  gift  sedan  1864  med 
Charlotta  Fredrika  Bengtson  från  Malmö. 


40? 

N.  P.  ARMSTRONG,  faktor  i  Sändebudets  tryckeri,  är  utan  tvifvel  Amerikas 
äldsta  svensk*a  typograf.  Han  föddes  vid  Lilla  Hölje,  nära  Karlshamn  den  12  Okt. 
1832,  lärde  yrket  i  nämda  stad,  reste  derifrån  öfver  till  Danmark  och  derifrån  1854 
till  Amerika.  I  Boston,  der  han  arbetade  någon  tid,  engagerades  han  af  professor 
Hasselquist  för  det  då  i  Galesburg  utgifna  Hemlandet,  vid  hvilket  han  stannade 
2%  år;  reste  derpå  ner  åt  södern  och  praktiserade  sin  konst  i  New  Orleans,  Mem- 
phis  och  St.  Louis;  återkom  omsider  till  Galesburg  och  blef  en  af  "Frihetsvännens" 
utgifvare  och  dess  redaktör  X%  år,  tills  dess  att  Arosenius  tillträdde  befattningen; 
har  de  senaste  19  åren  förestått  Sändebudets  mekaniska  afdelning,  och  är  sedan 
1859  gift  med  Louisa  Johnson,  hvilken  skänkt  honom  6  barn,  som  alla  lefva. 

CHARLES  SPARRÉ,  föreståndare  för  den  skandinaviska  afdelningen  i  Chri- 
stophs  bank,  föddes  den  15  Juni  1844  i  Uppland,  hvarifrån  han  efter  erhållen  uppfo- 
stran och  några  års  praktik  som  kontorist  reste  till  England  1868 ;  han  återvände 
till  fosterlandet  året  derpå  och  utvandrade  till  Amerika  1870.  Fick  vid  ankomsten 
hit  anställning  på  Ankarliniens  kontor  i  New  York,  stannade  der  ett  år,  kom  1871 
till  bankirfirman  Greenbaum  &  Co.  i  Chicago,  konditonerade  der  tills  1877  och  har 
sedan  varit  hos  Christophs.    Sparré  är  gift  med  Tillie  Krön,  född  i  Brooklyn. 

A.  G.  LUNDBERG,  klerk  i  countydepartementet,  föddes  vid  Omuts  bruk  i 
Helsingland  den  25  Okt.  1850,  utvandrade  1868,  slog  sig  först  ned  i  Chicago,  sedan 
i  Wataga  och  senare  i  Peoria,  der  han  tog  undervisning  i  en  college;  återvände 
sedan  till  Wataga  och  ingick  der  i  kortvaruhandel,  flyttade  vidare  till  Chicago  och 
sysselsatte  sig  här  först  med  handelsaffärer  och  derefter  med  bankgöromål  tills  1879, 
då  han  erhöll  plats  i  county-verket.  Gift  med  Petronella  C.  Larson  från  Kristianstad. 

EDWARD  H.  ERICSON,  född  den  14  Maj  1838  i  Stockholm,  hvarest  fadren 
var  kyrkoherde  i  Katrina  församling.  Han  erhöll  der  en  god  uppfostran  och  be- 
stämde sig  tidigt  för  sjömansyrket,  hvadan  han  aflade  sjökaptensexamen  i  hufvud- 
staden  någon  tid  före  sin  utflyttning  till  Amerika,  hvilket  ägde  rum  1867.  E.  är 
en  af  Chicagos  fastighetsegare  och  har  förestått  den  svenska  afdelningen  i  "The 
Methodist  Book  Concern"  sedan  1872.  Gift  sedan  1874  med  Beda  Nelson  från 
Vadstena. 

PETER  JOHNSON,  född  i  Allerum  nära  Helsingborg,  den  20  Nov.  1835.  B©. 
vistade  församlingens  folkskola  1843 — 1847,  och  erhöll  under  denna  tid  af  då  va- 
rande läraren,  förre  husarkorporalen  J.  Sandrewsky,  icke  allenast  en  mängd  käpp- 
rapp  utan  äfven  goda  vitsord  för  flit  och  läslust.  Sysselsatte  sig  hufvudsakligast 
med  landtbruksarbete  och  åtnjöt  under  några  år  undervisning  af  enskilde  lärare. 
Utvandrade  till  Amerika  1864  och  erhöll  i  början  af  Aug.  samma  år  anställning 
vid  OM.  &  N.  W.-jernvägens  verkstäder,  först  i  Chicago  och  sedermera  i  Clinton, 
Iowa.  Reste  till  Sverige  hösten  1866  och  återvände  till  Chicago  på  våren  1867 
Arbetade  oaf  brutet  å  nyss  nämde  bolags  verkstäder  till  hösten  1874.  Såsom  kor- 
respondent till  Öresundsposten  ni.  fl.  tidningar  uppträdde  han  på  det  skarpaste 
mot  det  för  ett  tiotal  år  sedan  bedrifna  skojet  mot  emigranterna.  Lemnade  icke  så 
få  bidrag  till  den  af  Isidor  Kjellborg  utgifna  tidningen  Justitia.  Reste  på  hösten 
1874  till  Sverige  och  hade  under  några  månader  anställning  vid  tidningen  Östgöten 
i  Lindköping.  Återkom  till  Chicago  i  Aug.  1875,  och  antog  plats  som  medarbetare 
i  tidningen  Sv.  Am.  Utträdde  ur  nämde  blads  redaktion  i  Maj  1876  och  har  seder- 
mera arbetat  som  sättare  å  svenska  tryckerier  i  Chicago, 


408 

WAHLFRID  WILLIAMSON,  boktryckare,  Nos.  1&3N.  Clark-gatan,  föd- 
des i  Trelleborg  den  18  April  1850,  men  föräldrarne  flyttade  kort  tid  derefter  till 
Helsingborg,  der  han  blef  uppfostrad  och  åtnjöt  allmän  folkskolbildning  samt 
lärde  yrket  å  F.  T.  Borgs  tryckeri.  Efter  lärotidens  slut  egde  han  en  kort  tid  an- 
ställning å  akademiska  tryckeriet  i  Lund,  hvarcfter  han  återkom  till  Helsingborg 
och  arbetade  der  ett  hälft  år.  Under  tiden  angreps  han  af  utvandringsfebern  och 
den  14  April  1869  vände  han  Sverge  ryggen,  styrande  kosan  till  Chicago.  Men 
som  der  icke  fanns  plats  på  något  af  de  svenska  tryckerierna  och,  enär  han  för  språ- 
kets skull  icke  kunde  inkomma  på  något  amerikanskt  tryckeri,  måste  han  som 
många  andra  begifva  sig  ut  på  jernvägsarbete  i  Missouri ;  här  arbetade  han  hela 
sommaren  tills  han  på  hösten  erhöll  anställning  å  Hemlandets  officin;  blef  1871 
förman  å  Nya  Verldens  (nu  Sv.  Tribunens)  tryckeri  och  köpte  1875  denna  tidnings 
accidens-tryckeri,  det  han  sedan  drifvit  på  egen  hand.  1879  företog  han  en  resa 
till  Sverge  för  att  hälsa  på  hos  sina  ännu  lefvande  föräldrar,  samt  syskon  och  slag 
tingar;  fadrens  namn  är  C.  G.  Wilhelmsson,  fanjunkare  vid  skånska  husar-rege 
mentets  musikkår.  W.  är  gift  sedan  1871  med  Carin  Person  frän  Westanskog, 
Skåne,  samt  har  en  son  och  en  dotter.    Hyser  republikanska  åsigter. 

PETEE  JOHNSON,  126  Sedgwick  street,  föddes  i  Näsum,  Skåne,  den  15  Maj 
1831;  begaf  sig  vid  20  års  ålder  till  sjös;  bevistade  under  sjömanstiden  nästan  alla 
jordens  länder;  besökte  under  en gelsk-franska  kriget  mot  Ryssland  1854  Medel- 
hafvets  alla  stränder;  följde  året  derpå  med  klipperskeppet  "Rival"  från  London 
till  Ostindien  och  derifrån  med  skeppet  "Conquerer"  till  Australien,  vidare  till 
England  och  slutligen  till  Westindien ;  kom  1857  till  Amerika,  slog  sig  på  hösten 
samma  år  ned  i  Chicago  och  har  der  allt  sedan  haft  sitt  hem.  Han  seglade  på  in- 
sjöarne till  1862,  den  senare  tiden  som  kapten  på  skonaren  "Union"  och  har  de  18 
senaste  åren  varit  förman  och  dockmästare  vid  Armour,  Dale  &  Co's  elevator  (den 
största  f  Amerika),  hvarifrån  ibland  utskeppas  300,000  bushel  spanmål  om  dagen. 
J.  förlorade  i  branden  1871  två  hus,  värda  $7,000,  m.  m.,  men  har  repat  sig  och 
står  sig  nu  förträffligt.  Gift  sedan  1859,  har  6  barn  i  lifvet,  är  lutheran  och  repu- 
blikan. 

PETER  FRANS  PETERSON,  född  i  Örgryta  nära  Göteborg  den  12  Juni 
1825;  utv.  1851;  reste  efter  ett  års  uppehåll  i  New  York  till  Charleston  i  Syd  Caro- 
lina och  derifrån  till  Texas  för  att  deltaga  i  en  landtmäteriexpedition,  som  åren 
1852 — 3  uppmätte  gränsen  emellan  Mexiko  och  Förenta  Staterna;  återvände  till 
New  York  1853;  for  derifrån  öfver  San  Francisko  till  Ostindien  1854;  återkom 
till  Amerika  1856  och  begaf  sig  året  derpå  till  Sverge ;  återkom  till  Förenta  Sta- 
terna 1859  och  följde  då  med  strömmen  till  guldfälten  vid  Pikes  Peak  i  Colorado; 
for  1861  till  England  och  derifrån  genast  till  guldminorna  i  Nya  Zealand,  der  han 
vistades  till  1866,  då  han  återvände  till  Sverige;  afgick  för  tredje  gången  till 
Amerika  i  Aug.  1872  och  öppnade  afdelningskontor  för  Nationallinien  i  St.  Paul,, 
men  flyttades  året  derpå  till  hufvudkontoret  i  Chicago,  der  han  sedan  qvarblif- 
vit."   Gift  med  Klara  Maria  Peterson  från  Göteborg;  ett  barn. 

KNUTE  NELSON,  handelsskräddare,  156  Chicago  avenue,  föddes  i  Mjellby, 
Blekinge,  den  1  Maj  1849;  lärde  yrket  i  Sverge  och  utvandrade  1868.  Han  arbe. 
tade  de  två  första  åren  i  Milwaukee,  kom  derpå  till  Chicago  och  upprättade  här 
egen  affär  detta  år  (1880).  N.  som  är  fastighetsegare,  är  gift  med  Josephina  John- 
son och  har  3  barn.    Tillhör  Ansgarii-församlingen. 


409 

J.  Å.  GRÖNBECK  föddes  i  Upsala  den  1  Juni  1842  och  vistades  1860—66  i 
Hamburg  såsom  handlande;  återvände  till  Sverge  sistnämnda  år  och  utvandrade 
till  Amerika  1872;  bosatte  sig  samma  år  i  Chicago,  hvarest  han  hela  tiden  syssel- 
satt sig  med  handelsyrket. 

CARL  ANTON  MELLANDER  är  född  i  Göteborg  den  5  December  1849;  tog 
studentexamen  i  Lund  1869  och  utvandrade  till  Amerika  1873.  I  Chicago,  hvarest 
Mellander  hela  tiden  vistats,  har  han  sysselsatt  sig  med  skrifning  för  de  olika  tid- 
ningarna.   Är  till  äktenskap  ledig. 

J.  H.  JOHNSON,  kommissionshandlande,  205  Kinziegatan,  är  en  af  statens 
tidigaste  svenske  invandrare.  Han  är  född  i  Alfta,  Helsingland,  den  16  December 
1844  och  kom  vid  endast  2  års  ålder  till  Amerika  i  sällskap  med  föräldrarne,  som 
bosatte  sig  å  Bishop  Hill,  hvarest  sonen  stannade  till  sitt  16  år.  Något  senare  in- 
gick han  i  komp.  D.  af  statens  57de  infanteriregemente  och  tjenade  till  krigets  slut, 
bosatte  sig  1867  i  Chicago  och  öppnade  då  kommissionsaffärer,  var  1873  anstäld 
som  inspektor  vid  Chicagos  tullhus,  besökte  Sverge  1874  och  for  till  guldminorna 
i  Black  Hills  1876,  och  var  der  2  år  och  hemkom  fattigare  än  då  han  reste  dit  och 
är  nu  sysselsatt  som  ofvan  angifvits.    Ogift,  stark  republikan. 

Bröderna  MELLANDER,  fotografer,  208  Ohio  street,  härstamma  från  Jönkö- 
pingstrakten, der  den  äldste,  Louis  M.,  föddes  den  16  Juli  1844  och  hvarifrån  han 
följde  föräldrarne  till  Amerika  1852.  Fadren,  Johai  Mellander,  dog  2  veckor  efter 
ankomsten  till  Chicago  och  lemnade  familjen  i  bekymmersamma  omständigheter. 
Men  en  mild  försyn  och  goda  menniskor  togo  vård  om  de  faderlösa.  De  båda  gos- 
sarne  fingo  en  god  amerikansk  uppfostran  och  lärde  efter  skoltiden  fotografikon- 
sten,  hvars  utveckling  de  troget  följt  och  i  praktiskt  hänseende  lyckats  så  väl,  att 
de  nu  ega  en  af  stadens  finaste  atelierer.  Louis  eger  dessutom  å  La  Salle- 
gatan  ett  af  stadens  elegantaste  svenska  hem.  Man  kan  om  denna  firma  säga  att 
den  haft  ovanlig  framgång.  Louis  är  gift  med  May  Thompson,  född  i  St.  Louis  af 
norska  föräldrar,  och  brödren,  S.  P.,  med  Ida  Björk.  De  tillhöra  den  engelsk-lu- 
therska  församlingen  och  äro  varma  repulikaner. 

SVEN  NELSON,  bosatt  i  Evanston,  är  född  i  Mörrum,  Blekinge,  den  4  Janu- 
ari 1835.  Vid  15  års  ålder  gick  han  till  sjös  och  seglade  flera  år,  under  hvilken  tid 
han  besökte  Australien  och  många  andra  aflägsna  länder.  Efter  en  längre  borto- 
varo hemkom  han  och  tog  sjökaptensexamen  i  Karlshamn,  fortsatte  sedan  sjölifvet 
någon  tid  och  bosatte  sig  slutligen  1866  i  Chicago,  der  han  1869  gifte  sig  med  Oli- 
via Charlotta  Berg  från  Döderhult,  Småland.  Han  har  i  äktenskapet  välsignats 
med  4  arfvingar  till  den  egendom,  han  samlat  härstädes,  såsom  egare  af  ett  större 
skrädderietablissement. 

A.  W.  Gr.  STENSTRÖM  är  född  i  Nyköping.  Han  lärde  i  ungdomen  körs- 
närsyrket  och  förestod  firman  Forsells  rörelse  i  Stockholm  5  års  tid ;  besökte  sedan 
åtskilliga  af  Rysslands  och  Tysklands  förnämsta  städer;  utvandrade  till  Amerika 
1868,  hamnande  i  Kanada,  der  han  qvarblef  1  år  för  att  sedan  för  en  tid  bosätta  sig 
i  New  York;  anlände  till  Chicago  1872  och  blef  föreståndare  för  en  större  bundt- 
makarerörelse,  hvilken  befattning  han  innehade  5  år ;  ingick  1867  bolag  med  ame- 
rikanaren Brownell  om  egen  körsnärsrörelse,  och  är  nu  detta  företag  (61  State  str.) 
ett  af  de  förnämsta  i  sitt  slag  i  hela  vestern,  Hr  S.  är  gift  sedan  1870  med  Ma- 
thilda Gillberg. 


410 

AUGUST  TIDHOLM,  (Peterson  i  Sverge),  född  i  Strömsberg,  Jönköpings 
län,  den  13  Dacember  1851.  Var  bokhållare  biträde  vid  Tidaholms  brukskontor 
åren  1867 — 68;  reste  till  Amerika  1869,  direkt  till  Chicago,  ingick  strax  i  engelsk 
skola  för  att  lära  språket;  var  engagerad  på  ett  hospital  6  månader;  blef  antagen 
som  bokförare  hos  herrar  Mead  &  Co.'s  real  estate  affär,  149  La  Salle  Street,  och 
innehar  fortfarande  samma  plats,  och  är  .  den  egentlige  ledaren  af  deras  affärer. 
Eger  tvänne  hus  i  Englewood  och  en  tomt  på  vestsidan,  tillsammans  ett  värde  af 
$6,500.  Gift  med  Lydia  M.  Iverson,  född  i  Chicago,  och  har  med  henne  2  gossar. 
Lutheran  och  republikan. 

MAURITZ  RYLANDER,  född  i  Tidaholm,  Skaraborgs  län,  den  31  Augusti 
1848;  var  bokhållare  biträde  på  Tidaholms  brukskontor  1864—66,  var  9  år  på  gross- 
handelskontor i  Carlstad  och  4%  år  på  ett  annat  grosshandelskontor  i  Göteborg. 
Ankom  till  Amerika  1880  och  är  nu  sysselsatt  på  herrar  Mead  &  Co.'s  real  estate 
kontor.    Ogift. 

JOHN  LEHMAN,  född  i  Loushult,  Christianstads  län  den  30  Sept.  1844;  lärde 
repslagareyrket  i  Sverge  och  blef  gesäll  i  Lund  1861 ;  arbetade  å  många  platser  i 
Sverge,  Norge,  Danmark  och  Tyskland ;  reste  mellan  Bremerhaven  och  New  York 
i  tvänne  år  som  sjöman  och  stannade  i  New  York  1869,  då  han  började  som  jern- 
vägskontraktör;  flyttade  till  Chicago  18T0  och  fortsätter  fortfarande  som  kontrak. 
tör.  L.  är  gift  med  Fredrika  Björnquist  från  Skölfvened  socken,  Vestergötland, 
och  har  med  henne  2  gossar.  Lutheran,  independent  och  oddfellow.  Gjorde  be- 
sök i  Sverge  1873. 

JOHNSON  BROS.,  skräddarefirma  å  no.  183  &  185  Larrabee  Street,  började 
egen  rörelse  1869,  blefvo  utbrände  1871,  började  dock  genast  på  nytt  och  hafva  lyc- 
kats utmärkt  väl ;  ega  tomterna  och  de  vackra  husen,  der  de  drifva  sina  affärer. 

C arl  Johan  Johnson  är  född  i  Timmelhed  socken  1844;  lärde  skräddareyrket 
i  sin  barndom;  utvandrade  till  Amerika  1866;  är  gift  med  Betty  Peterson  från 
Hossna,  samma  län  och  har  2  barn. 

Peter  Q.  Johnson  lärde  också  skräddareyrket  i  sina  yngre  år  å  sin  födelseort 
Timmelhed,  Vestergötland ;  är  född  1841  och  utvandrade  till  Amerika  1866;  är 
gift  med  Emma  Abrahamsson  från  Bottnaryd  i  Elfsborgs  län  och  har  med  henne 
tre  barn. 

JOHN  LEYIN  är  född  i  närheten  af  Örebro  den  2  Juli  1842,  lärde  urmakare 
yrket  i  nämnda  stad,  arbetade  sedan  i  åtskilliga  svenska  städer,  utvandrade  till 
Amerika  1867  och  bosatte  sig  samma  år  i  Chicago,  hvarest  han,  efter  ett  års  praktik 
hos  Mattson  &  Co.,  blef  sin  egen.  1871  förstördes  hans  rörelse  och  all  annan  frukt 
af  4  års  mödor  i  branden,  men  han  återupprättade  genast  affären,  den  han  nu  drif- 
ver  i  huset  71  Chicago  Av.  L.  var  gift  första  gången  med  Anna  Rydell,  som  dog 
1877,  och  är  nu  gift  med  Anna  M.  Settergren.  Han  har  varit  "district  deputy 
grandmaster"  inom  Oddfellow-orden  4  år,  är  i  religiöst  hänseende  frisint  och  i  po. 
litiskt  republikan. 

F.  W.  ANKARFELT,  konstförvandt,  född  i  Göteborg  den  12  April  1854,  lärde 
yrket  i  samma  stad,  utvandrade  1873,  arbetade  på  Hemlandet  till  1878,  besökte  se- 
dan Sverge,  återkom  samma  år  och  har  sedan  dess  haft  anställning  vid  Svenska 
Tribunen. 


411 

Rev.  JOHA  HEDMAN,  född  den  25 :te  Juni  1848  i  Krokstad  församling  af 
Göteborgs  län,  4  mil  från  norska  gränsen.  Har  studerat  i  Sverge,  Tyskland  och 
Amerika ;  ankom  till  Amerika  första  gången  1873,  andra  gången  1876 ;  erhöll  aka- 
demisk medborgarrätt  vid  amerikanskt  lärosäte  hösten  1877;  inröstades  samma  år 
till  ledamot  af  Biskop  Whipple's  Litterära  Samfund;  tjenstgjorde  sommaren  1878 
vid  amerikansk  församling  under  den  exemplariske  kyrkoherden,  theologie  kan- 
didaten D.  T.  Booth,  Willmar,  Minnesota ;  hedrades  hösten  1878  med  en  af  bisko- 
pen öfver  Illinois  Stift  sanktionerad  inbjudning  från  St.  Ansgarii  församling  att 
under  Julen  leda  gudstjenstfirningen  i  bemälde  församlings  kyrka;  blef  af  Illinois 
domkapitel  utnämd  till  Candidatus  Sacrosanti  Ministerii  i  Januari  1879;  aflade 
Collegial-theologisk  examen  i  Juni  1879,  efter  2  :ne  års  studier  vid  det  berömda 
protestantisk-biskopliga  lärosätet  Seabury  Hall,  Faribault,  Minnesota;  hedrades 
i  Juni  samma  år  med  en  af  stiftets  biskop  sanktionerad  inbjudning  från  St.  Ans- 
garii kyrkoråd  att  under  sommaren  tjenstgöra  i  deras  församling;  aflade  den  i  en- 
gelska kyrkolagen  föreskrifna  Diacon-examen  inför  Illinois  domkapitel  i  Sept.  1879; 
ordinerades  till  det  heliga  predikoembetet  i  St.  Ansgarii  vackra  tempel  den  28:de 
Sept.  af  biskopen  öfver  Illinois  stift,  theologie  doktorn  m.  m.  W.  E.  McLaren ; 
förordnades  omedelbart  derpå  till  vice  pastor  vid  St.  Ansgarii  församling;  utnäm- 
des  på  hösten  samma  år  till  hedersledamot  af  biskop  Whipples  Litterära  Samfund ; 
erhöll  den  14  Maj  1880  enhällig  kallelse  att  blifva  ordinarie  pastor  vid  St.  Ansgarii 
församlingen.  Bebor  2  :dra  våningen  i  församlingens  prestgård  97  Sedgwick  Street. 

JOHN  A.  LINN,  född  i  Ryssby,  Småland,  den  25  Juni  1847,  utvandrade  1865, 
kom  direkt  till  Chicago,  fick  efter  ett  års  förlopp  anställning  som  bromsare  på 
Great  Eastern  R.  R.,  blef  under  tiden  så  illa  skadad,  att  han  måste  ligga  på  ett 
lazarett  10  månader,  tjenstgjorde  sedan  som  brovaktare  8  år,  vardt  derefter  för  några 
månader  väktare  på  "kribben"  i  sjön  Michigan,  tjenstgjorde  vid  stadens  polis 
1873 — 8  och  började  sistnämda  år  en  lik  besörj  areaffär  i  308  Divisiongatan.  Gift 
med  Sara  K.  Magnuson  från  Vexiö-trakten ;  har  2  barn,  tillhör  Ansgarii-kyrkan  och 
är  republikan. 

A.  F.  RUDELIUS,  son  af  prosten  P.  D.  Rudelius  i  Vestra  Ryd  och  Svinhult, 
föddes  i  Skenninge  den  5  Juni  1842,  tog  provisorsexamin  1862,  utvandrade  år 
1869,  idkade  egen  apoteksrörelse  i  Kewanee,  Ills.  1873  och  senare  i  Omaha, 
Neb.,  är  nu  anstäld  hos  apotekarefirman  Törnquist  &  Lundvall  i  Chicago.  Gift 
med  Hulda  Charlotta  Norstedt  från  Jönköping. 

J.  E.  FAHLGREN,  skohandlare  272  Division  gatan,  född  i  Ramsbergs  soc- 
ken, Vestmanland,  den  29  Sept.  1829;  lärde  yrket  i  Stockholm  och  utvandrade  till 
Amerika  1869,  sedan  hvilket  år  han  varit  bosatt  i  Chicago  och  sin  egen  sedan  1871. 
Hans  rörelse  förstördes  i  den  stora  branden  sistnämnda  år,  men  han  började  på  nytt 
samma  höst  och  har  fortfarit  oalbrutet  sedan  dess.  Gift  1854  med  Kristina  Maria 
Person  från  Nya  Kopparberget.     Lutheran ;  republikan. 

ALEXANDER  BOOME,  jernkramhandlare,  159  Chicago  Ave.,  född  i  Stock- 
holm den  7  Dec.  1840;  lärde  der  bleckslagareyrket  och  utvandrade  1864;  arbetade 
i  Quebec,  Montreal  och  New  York  det  första  året,  fick  sedan  anställning  af  rege- 
ringen och  skickades  till  Arkansas,  kom  efter  krigets  slut  till  Chicago,  begaf 
sig  härifrån  till  New  Orleans,  Texas  och  Nya  Mexiko,  återkom  1870  till  Chicago 
och  började  egen  rörelse.  Gift  samma  år  med  Henriette  Hischendorf,  tysk  till 
börden- 


412 

GUSTAF  HOLMSTEDT  föddes  i  Warnums  församling,  Skaraborgs  län,  den 
16  Juli  1847;  ankom  till  Amkrika  1869  och  har  alltsedan  dess  arbetat  som  skräd- 
dare i  Chicago.  Gift  med  Sofia  Wikman  från  Wennersborg ;  3  barn.  Lutheran, 
republikan  och  odd-fellow. 

CLAUS  YICTOR  CEDERGREN,  född  i  Mönsterås  den  3  Feb.  1850;  lärde  ur- 
makareyrket i  sin  ungdom  och  tlef  gesäll  i  Vestervik  1866;  utv.  1868,  slog  sig  s.  å. 
ned  i  Chicago  och  arbetade  här  i  yrket  tills  1873,  då  han  återvände  till  Sverge  för 
att  öppna  handel  i  Mönsterås;  gifte  sig  der  1874  med  Matilda  Carlson ;  återvände 
med  henne  till  Amerika  1880  och  drifver  egen  urmakare-  och  juvelerarerörelse  i 
lokalen  2630  Cottage  Grove  Avenue.    Äktenskapet  har  välsignats  med  3  barn. 

C.  O.  MALMGREN  föddes  å  hafvet  emellan  Frankrike  och  Norge  den  19  Okt. 
1842 ;  till  Sverge  ankom  han  vid  6  års  ålder.  Fadren  var  fransman  och  modren 
svenska.  Han  lärde  först  smedsyrket  och  blef  sednare  plåtslagare,  och  har  han 
arbetat  på  de  flesta  af  Sverges  förnämsta  verkstäder  samt  förestått  det  mekaniska 
arbetarebolagets  verkstad  i  Norsköping  ett  år.  Till  Amerika  öfverreste  han  1869 
och  kom  direkt  till  Chicago,  tog  sig  här  fram  med  hvarjehanda  tills  han  fick  an- 
ställning i  sitt  yrke.  Egen  verkstad  förskaffade  han  sig  snart  och  drifver  nu  sin 
rörelse  i  259  &  261  Randolph  St.  M.  är  nu  ansedd  som  en  af  Chicagos  bästa  ma- 
skinister och  genom  flera  utförda  arbeten  af  gjorda  uppfinningar  bevisat  sig  ega 
stor  mekanisk  förmåga.  Han  är  gift  med  Albertina  Wilhelmina  Nilson,  född  i 
Östergötland  1842  ©ch  har  3  barn.    Frisint;  independent. 

ANDERS  SUNDGREN,  född  i  Skog  socken,  Helsingland,  den  9  Feb.  1839 ; 
lärde  snickareyrket  i  Sverge ;  reste  till  England  1863  och  var  förman  på  stadsho- 
spitalet i  Liverpool  närmare  2  år ;  kom  till  Chicago  1865  och  idkar  nu  egen  hus. 
byggarerörelse  härstädes.  Gift  med  Karin  Larson  från  samma  ort  i  Sverge;  har 
med  henne  5  barn  i  lifvet.    Luth.  och  republikan. 

FRANCIS  E.  JOCKN1CK,  född  i  Venersborg  den  7  Juli  1819;  kom  till 
Amerika  1852  och  vistades  de  första  5  åren  i  New  York,  hvarifrån  han  flyttade  till 
Chicago  1857  och  hvarest  han  alltsedan  uppehållit  sig.  Han  innehade  befattning 
vid  Chicago  postkontor  1862 — 70;  var  sällskapet  Sveas  sekreterare  1857 — 64,  och 
har  de  senaste  10  åren  haft  anställning  vid  först  Svenska  Amerikanaren,  sedermera 
Svenska  Tribunen,  å  hvars  kontor  han  ännu  återfinnes.  Har  varit  gift,  är  barnlös. 
Eger  och  bebor  huset  no.  38  Wendel  Street.  J.  var  en  af  de  svenska  frivilliga  i 
danska  hären  1848 — 49,  då  han  för  sin  tapperhet  förtjente  fältmedalj. 

ANDERS  OSCAR  LINDBLAD,  föddes  i  Tranås,  Skåne,  den  30  November 
1846  och  lärde  tidigt  skräddareyrket  i  Ystad.  Till  Amerika  utvandrade  han  1870 
och  bosatte  sig  genast  i  Chicago,  hvarest  han  1873  började  en  egen  skräddare, 
rörelse;  ingick  2  år  senare  i  bolag  med  Sven  Olin  om  en  större  rörelse,  drifven 
med  20  maskiner  och  60  arbetare.     Ogift  och  frisint. 

CLAES  PETER  ROSEN,  kötthandlare,  106  Oak  Street,  föddes  i  Näshult  för- 
samling, Småland,  den  30  Juni  1840,  flyttade  1841  med  föräldrarne  till  Korsberga 
församling  och  derifrån  1864  till  Alsheda,  hvarest  han  var  handelsbokhållare  till 
1870,  hvilket  år  han  öppnade  egen  handelsrörelse  i  Skirö,  Jönköpings  län;  till 
Amerika  utvandrade  han  1875  och  inledde  samma  år  egen  affär  i  Oak  Street,  der 
han  nu  eger  det  af  honom  bygda  tegelhuset  no.  106  samt  den  tomt,  hvarå  det  står. 
Gift  med  Augusta  Hultgren,  som  gifvit  honom  3  bara ;  är  lutheran  och  independent. 


413 

ALECK  E.  JOHNSON  är  född  i  Karlskoga,  Vermland,  den  29  Juli  1840  och 
utvandrade  1854  med  föräldrarne,  hvilka,  i  likhet  med  alla  andra  den  tiden,  voro 
utarmade  vid  anländandet  till  Chicago.  Till  råga  på  eländet  för  familjen  dog  här 
fadren  i  koleran  kort  efter  bantågets  ankomst  till  Michigan  Central  depoten.  Aleck 
och  hans  anhöriga  blefvo  då  förda  till  ett  lazarett  och  sedan  omhandtagna  af  en 
amerikansk  familj.  Senare  fick  Aleck  tillfälle  att  i  4  år  bevista  en  amerikansk 
skola  i  Mt.  Carrol,  och  med  undantag  af  denna  tid  samt  4  år  i  Minnesota  har  han 
hela  tiden  uppehållit  sig  i  Chicago,  hvarest  han  nu  sköter  Cunard-liniens  affärer  i 
vestern.  J.  är  gift  med  Helen  Rash,  af  amerikansk  börd,  eger  tre  barn,  befinner 
sig  i  förträffliga  omständigheter,  tillhör  första  Congregational-församlingen  och  är 
republikan. 

JOHN  MÅRTENSON,  född  i  Jönköping  den  25  Mars  1850;  lärde  boktryc- 
kareyrket i  Sverge ;  utvandrade  1867,  uppehöll  sig  3  år  i  Wisconsin;  ankom  till 
Chicago  1870  och  arbetade  i  sitt  yrke  tills  1877,  då  han  upprättade  tidningen  Chi- 
cago Bladet,  hvars  redaktör  han  allt  sedan  varit.  Gift  1871  med  Sara  Helena  An- 
derson från  Rydaholm  i  Småland  och  har  med  henne  2  barn.  Mårtenson  är  myc- 
ket from,  men  erkänner  inga  synoder  eller  kyrkoråd,  dogmer  eller  systemer.  Hans 
tidning,  som  är  af  nästan  uteslutande  religiöst  innehåll,  är  lika  from  och  betrak- 
tas som  missionsvännernas  organ. 

P.  M.  ALMINI,  dekorationsmålare,  föddes  i  Linderås  socken,  Småland,  den 
21  Mars  1825;  lärde  målareyrket  i  Eksjö,  arbetade  derpå  en  tid  i  Stockholm,  for 
sedan  till  Ryssland  och  Finland,  hvarest  han  en  tid  fullkomnade  sig  i  yrket  och 
reste  1852  öfver  till  Amerika.  Hr  A.  gjorde  genast  Chicago  till  sin  nya  hemort. 
Han  började  egen  rörelse  härstädes  redan  1853  och  har  sedan  dess  oaf  brutet  egnat 
sig  åt  dekorationsmåleriet  samt  under  tiden  vunnit  rykte  för  att  vara  en  af  våra 
förnämsta  freskomålare.  Han  anlitas  också  nästan  öfverallt  i  landet,  till  och  med 
i  Kanada,  der  han  (i  Montreal)  målat  Windsor  Hotel.  Ett  af  hans  senaste  och  bä- 
sta arbeten  är  det,  som  han  verkställt  i  frimuraresalen  i  Milwaukee.  Det  är  ut- 
fördt  i  ren  egyptisk  stil  och  omtalas  med  mycket  beröm,  och  detta  beröm  länder 
vår  nationalitet  till  så  mycket  större  heder,  som  hr  A.  nästan  uteslutande  syssel- 
sätter skandinaviska  arbetare.  Hr  Almini  är  en  af  sällskapet  Sveas  grundmed- 
lemmar och  en  af  dem,  som  igångsatte  tidningen  Svenska  Amerikanaren  1866 ; 
han  har  tagit  frimurareordens  alla  grader  utom  en;  är  frisint  i  religiöst  hänseende 
och  stark  republikan  i  politiskt.  Gift  två  gånger,  den  senaste  gången  med  Maria 
Van  Arne,  en  infödd  amerikanska. 

CHARLES  ANDERSON,  född  i  Bodarne,  Nerike,  den  18  Oktober  1846;  ut- 
vandrade 1869;  bosatte  sig  samma  år  i  Batavia,  flyttade  in  till  Chicago  1871  och 
öppnade  egen  skomakarerörelse  i  huset  no.  166  Sedgwick  street  1873.  Gift  1878 
med  Augusta  Norlander  från  Sandhem,  Vestergöthland.     Ett  barn. 

GUSTAF  SEGERSTEN,  hyrkuskvärd  och  likbesörjare,  121  Chicago  avenue, 
föddes  den  21  Mars  1842  i  Rudskoga,  Vermland ;  lärde  snickareyrket  i  hemmet 
och  arbetade  derpå  6  år  i  Stockholm;  utvandrade  1868;  vistades  de  första  6  åren  i 
Indiana,  Tennessee,  Missouri  och  andra  stater  samt  kom  omsider  till  Chicago 
1874,  arbetade  här  2%  år  för  andra  och  etablerade  sig  i  nämnda  rörelse  1876,  har  i 
år  bygt  ett  större  hus  å  Chicago  avenue  och  drifver  der  affären  med  frmgång.  Gift 
1872  med  Annie  Larson  från  Höganäs,  hvarifrån  hon  utvandrade  1869 ;  tre  barn. 
Lutheran  och  republikan. 


411 
ALFRED  A.  PETERSON,  född  i  Grolanda  socken,  Ökaraborgs  län,  1860,  an- 
kom till  Amerika  1873,  kar  lärt  skräddareyrket  i  Chicago  och  är  nu  förman  i  Ros- 
bergs skräddareverkstad.    Ogift ;  medlem  af  Gethsemane-församlingen. 

JOHN  ER1CKSON,  född  i  Ullened  socken,  Skaraborgs  län,  1830;  utv.  1869; 
har  försökt  sig  i  h varjehanda  härstädes  och  är  nu  skräddare.  Gift  med  Maria  An- 
derson från  samma  plats  i  Sverge  och  har  i  äktenskapet  6  barn. 

EMIL  P.  BENGTSON,  född  i  Lidköping  den  9  Maj  1865,  ankom  till  Amerika 
1874  och  är  nu  anstäld  i  sin  faders  skräddareverkstad,  235  Divisiongatan. 

A.  MATTSON  föddes  i  Ståla  församling,  Bohus  län,  den  15  Mars  1842;  ankom 
till  Amerika  1869,  började  egen  skräddaierörelse  i  Chicago  1871  och  drifver  f.  n. 
samma  affär  i  sin  bostad,  137  Hickory  Ave.  Gift  1869  med  Kristina  Sandberg  från 
Bålstad  i  Bohus  län;  5  barn. 

HÅKAN  JOHNSON,  född  i  Jemshög,  Blekinge,  1834;  lärde  skräddaryrket  i 
Sverge;  utv.  till  Amerika  1868;  arbetar  nu  i  Mattsons  verkstad,  eger  och  bebor  hu- 
set 29  Elm  St.    Är  gift  med  Ingrid  Peterson  från  Linneryd  i  Småland ;  4  barn. 

NILS  PEHRSON,  född  i  Gustaf  Adolfs  församling,  Skåne,  1848;  lärde  skräd- 
daryrket i  sin  barndom,  utv.  till  Amerika  1868,  började  egen  skräd darrörelse  i  Chi- 
cago 1870,  blef  utbränd  i  den  stora  eldsvådan  1871,  började  på  nytt  straxt  derefter 
och  är  nu  etablerad  i  lokalen  107  Hickory  Ave.,  som  är  hans  egen.  Gift  med  Anna 
Lager  från  samma  plats;  4  barn. 

SVEN  B.  ROSBERG,  född  i  Nosaby  socken,  Skåne,  1839 ;  lärde  skräddaryr- 
ket i  sin  barndom  (han  utlärde  i  Kristianstad  1864)  reste  till  Amerika  1865,  började 
egen  rörelse  6  månader  efter  hitkomsten  och  återfiunes  nu  såsom  sin  egen  i  lokalen 
111  Hickory  Ave.  Gift  med  Karin  Pehrson  från  Gustaf  Adolfs  socken.  Tillhör 
"Knight  of  Pythias"  orden.    Har  inga  lefvande  barn  men  6  döda. 

FRANK  AUGUST  JOHNSON,  född  i  Linderås,  Småland,  1850 ;  ankom  till 
Amerika  1868  och  till  Chicago  1870;  har  här  hela  tiden  varit  sysselsatt  i  sitt  yrke, 
som  är  skräddarens;  blef  utbränd  1871,  men  tog  genast  nya  tag  och  drifver  nu  en 
större  verkstad  i  sitt  eget  hus  i  181  Larrabee  St.,  begagnande  ångkraft  för  sina  ma- 
skiner. Hans  hustru  är  Hanna  Johnson  från  Grums  socken  i  Wermland;  3  barn. 
Befinner  sig  i  ovanligt  goda  ekonomiska  omständigheter,  följden  af  stadiga  sträf- 
vanden,  redbarhet  och  omtanka.    Odd-fellow. 

JAKOB  AUGUST  GUSTAFSON,  född  i  Wellesten,  Wernamo,  den  5  April 
1842;  utv.  1865  och  bosatte  sig  i  Calumet,  Indiana,  samt  senare  i  Chicago;  häi  ifrån 
återvände  han  1868  till  Sverge;  återkom  till  detta  land  1869;  stannade  i  Chicago 
några  månader  och  for  hem  till  Sverge  för  andra  gången  s.  å. ;  kom  tillbaka  till 
Chicago  1870,  men  endast  för  att  kort  derpå  för  tredje  gången  återvända  till  fäder- 
neslandet, hvarifrån  han  återkom  till  Chicago  1871,  medförande  sin  nuvarande 
hustru,  "Wilhelmina  Karolina  Hanson  från  Ekebacken  i  Jönköpings  län,  med  hvil- 
ken  han  ingick  äktenskap  1872.  Äktenskapets  frukt  är  ett  barn.  Gustafson,  som 
f.  n.  är  förman  vid  gatublocksättningsarbetet,  tillhör  lutherska  kyrkan,  är  rep.  och 
medlem  af  Forrester-orden. 


415 

SVEN  AUGUST  HAWKINSON  föddes  i  Lida  socken,  Vestergötland,  den  18 
Juli  1847;  följde  1852  sina  föräldrar  till  Amerika.  Fadren,  Johan  Håkanson,  nu 
bosatt  i  Ludington,  Mich.,  bosatte  sig  först  i  Chicago  någon  tid,  flyttade  sedan  till 
Dixon-trakten  i  Hl.,  derifrån  till  Moline,  och  sedan  till  Fulton.  Der  började  Sven 
A.  sin  bana,  arbetade  sedan  12  år  i  McCormicks  fabrik  här  i  Chicago  och  började 
för  5  sedan  i  förening  med  bröderna  Blomgren  det  el  ek  tro  typ-gjuter  i,  som  omnämts 
i  Chicago-historien.  H.  har  varit  gift  sedan  1870  med  Amanda  Sofia  Blomgren, 
dotter  till  Carl  Blomgren. 

JOHN  SÖDERBERG,  född  i  Sundsvall  den  21  Sept.  1847,  genomgick  el  em  en- 
tarläroverket  derstädes,  fortsatte  sina  studier  i  Stockholm  och  senare  vid  Carlbergs 
krigsskola.  Men  som  militärlifvet  ieke  öfverensstämde  med  hans  skaplynne  öfver- 
gaf  han  planen  att  blifva  krigare;  for  i  stället  till  Amerika  1867,  vistades  först  en 
tid  i  Buffalo,  kom  sedan  tiil  Chicago  och  har  här  största  delen  af  tiden  varit  bokfö- 
rare hos  olika  firmor.  Han  tjenstgör  nu  i  denna  egenskap  hos  Blomgren  Bros.  & 
Co.    Gift  detta  år  med  Beda  Åkergren  från  Örebro. 

A.  J.  WESSMAN  föddes  i  Ekesjö  1846,  kom  efter  derstädes  erhållen  uppfo- 
stran till  Stockholm  1860;  började  tjenstgöring  på  apoteket  "Hvita  Björnen"  påföl- 
jande år,  aflade  provisors-examen  1864,  studerade  vid  Pharmaceutiska  institutet  i 
hufvudstaden  åren  1866 — 7  och  tjenstgjorde  som  analytisk  kemist  i  Westerbergs 
lagen  1872 — 3;  utvandrade  till  Amerika  1875,  uppehöll  sig  ett  år  i  Filadelfia,  an- 
lände till  Chicago  1876  och  öfvertog  här  L.  Hesselroth's  apotek  den  6:te  April  1878 
Gift  1873  med  Laura  Ståhlberger  från  Kristianstad. 

EMIL  LUNDQVIST,  född  i  Borås  1852,  lärde  boktryckareyrket  i  samma  stad, 
utvandrade  1871  och  har  sedan  sagde  tid  uppehållit  sig  i  olika  delar  af  vestern,  för- 
nämligast Chicago,  sysselsatt  såsom  boktryckare.  Gift  med  Hilda  Engdahl,  född 
i  Moline  1861. 

H.  PETERSON,  föreståndare  för  John  Hansons  kolhandel,  106  Chicago  Ave, 
föddes  i  Ockelbo,  Gestrikland,  den  19  Januari  1840;  utvandrade  1867,  uppehöll  sig 
de  9  första  åren  i  Kewanee  och  Bloomington,  kom  till  Chicago  1876  och  har  skött 
ofvannämda  affär  de  senaste  3  åren.  Gift  1870  med  Ida  Peterson  från  Ljusdahl  i 
Helsingland;  ett  barn;  methodist;  republikan. 

ERNEST  HAROLD  MATHIAS  TOUNGGREN  född  i  Kottebäck,  Småland, 
den  10  Sept.  1846 ;  lärde  boktryckarkonsten  i  Stockholm  och  utvandrade  derifrån 
till  Amerika  1870,  sedan  hvilken  tid  han  varit  anstäld  vid  tidningen  Hemlandet, 
de  senaste  åren  såsom  faktor.  Ingick  äktenskap  den  10  Maj  1873  med  Helena  So- 
phia Holm  från  Mönsterås. 

JOHN  A.  ANDERSON,  född  i  Neshult,  Småland,  den  18  Maj  1834;  utvandrade 
1853,  bosatte 'sig  då  •Moline  och  var  då  orgelnist  vid  den  lutherska  församlingen. 
När  kriget  utbröt  befann  sig  A.  i  Granada,  Miss.;  han  reste  då  upp  till  Chicago  och 
organiserade  ett  kompani  för  Hackers  regemente,  men  ingick  senare  i  Silfverspar. 
res  batteri,  för  hvilket  han  hjelpte  till  att  värfva  män ;  tjenstgjorde  tills  efter  striden 
vid  Dallas,  der  han  svårt  sårades,  bosatte  sig  sedan  i  Rockford,  der  han  arbetade  i 
snickareyrket,  kom  till  Chicago  1874  och  har  varit  brefbärare  sedan  1878.  Gift 
1865  med  Ida  Carlson  från  Jemshög  i  Blekinge;  4  barn,  luth.  och  rep. 


416 

B.  Å.  E.  LANDERGREN  föddes  i  Sala  den  14  Maj  1841,  afgick  från  Sverge 
1854  såsom  skeppsgosse  på  fartyget  Cambria,  destineradt  till  New  York;  besökte 
med  samma  fartyg  New  Orleans,  Kronstadt  och  många  andra  amerikanska  och 
europeiska  städer;  stannade  sedan  3  år  i  Sverge;  for  derpå  till  England  och  Frank- 
rike samt  omsider  1864.  till  Amerika,  hvarest  han  genast  vid  ankomsten  ingick  i 
flottan.  Efter  krigets  slut  tjenstgjorde  han  i  Brooklyns  skeppsgård ;  for  1865  till 
Chicago ;  var  i  många  år  föreståndare  för  Sv.  Amerikanarens  annonsafdelning,  och 
har  sedan  1875  varit  Förenta  Staternas  "internal  revenue  gauger."  Gift  1871  med 
Carrie  A.  Lange,  O.  C.  Langes  dotter. 

CHARLES  HENRY,  född  i  Stockholm,  den  9  Maj  1852;  utvandrade  1867; 
bodde  i  Boston  tills  1869,  flyttade  då  till  Freeport  i  Illinois  och  1872  till  Chicago, 
der  han  sedan  1877  varit  sättare.  Gift  1875  med  Maria  Kristina  Bolander  från 
Stora  Vånga  i  Vestergötland. 

JONAS  SIMONSON,  bagare,  född  i  Kyrkhult  socken,  Blekinge,  den  2  Mars 
1847;  utvandrade  1877  och  erhöll  anställning  s.  å.  hos. bagaren  Thorsell  i  Chicago. 
Han  har  annars  lärt  sitt  yrke  i  Liibeck,  Tyskland,  der  han  vistats  åren  1868 — 77. 
Medlem  af  St.  Ansgarii-församlingen  samt  kyrkoråd. 

ATJG.  ANDERSON,  född  i  Uddevalla  den  4  juli  1844;  utvandrade  till  Amerika 
1869,  kom  direkt  till  Chicago  och  har  hela  tiden  sedan  dess  arbetat  i  Chicagos 
svenska  boktryckerier.    Gift  med  Carrie  Guirire,  född  i  Stavanger,  Norge. 

LARS  ERIC  ÅSLUND  föddes  i  Bergsjö  församling,  Helsingland,  den  5  Aug. 
1853,  ankom  till  Amerika  1873  och  har  arbetat  i  boktryckarekonsten  sedan  1866. 

NILS  JOHNSON  CRONA  är  född  den  20  Nov.  1838  i  Asarums  församling, 
Blekinge.  Ingick  vid  Vendes  ridande  artilleri  i  Kristanstad  1859,  tog  afsked  såsom 
konstapel  deri  1865  och  utvandrade  då  till  Amerika.  Ingick  vid  ankomsten  i  För. 
Staternas  armé,  tjenstgjorde  der  3  år  och  tog  afsked  1868  såsom  sergeant,  nu  beslu- 
ten att  egna  den  återstående  delen  af  sitt  lif  åt  de  fredliga  värfven.  Dock  kunde 
han  icke,  då  Chicagos  "First  regement"  bildades  straxt  efter  den  stora  branden, 
undgå  att  deltaga  i  rörelsen,  och  vardt  han  då  kapten  i  det  svenska  kompaniet  G. 
Har  lör  öfrigt  innehaft  befattningar  hos  olika  köpmän,  men  sedan  1879  varit  an- 
stäld  i  härvarande  postkontor. 

JOHN  A.  WENNBERG  född  den  18  Juli  1824,  i  Göteborg,  der  han  en  tid  var 

Oskar  Dicksons  skolkamrat,  dref  der  vinhandel  till  1851.  Utvandrade  då  till  Ame- 
rika och  uppehöll  sig  såsom  handlande  i  New  Orleans  och  andra  sydstatsdelar, 
till  1857 ;  återvände  nu  till  Chicago,  hvarifrån  han  först  utgick,  etablerade  sig  här 
som  köpman  för  ett  år,  idkade  derpå  apoteksrörelse  3  år,  började  sedan  "Boarding- 
husrörelse"  och  fortsatte  dermed  tills  1871,  blef  då  utbränd,  men  bygde  kort  derpå 
ett  vackert  tegelhus  å  Illinois-gatan  (no,  67)  hvarest  han  nu  bor,  mycket  välbergad. 
Gift  1856  med  Maria  Nelson  från  Vestervik ;  har  4  barn. 

ALFRED  LINDELL,  född  den  20  Sept.  1854  i  Hvena,  Småland,  kom  till  Ame- 
rika 1866  och  vistades  i  Swedona,  Ills.,  tills  1871 ;  har  varit  i  Chicago  sedan  1874, 
sysselsatt  dels  i  den  lutherske  bokhandeln  och  dels  i  "The  Står  Printing  Co."  Han 
är  bror  till  pastor  C.  O.  Lindell. 


417 
JOHN  LARSON,  född  i  Svarttorps  socken,  Jönköpings  län,  den  20  Mars 
1847;  började  lära  snickareyrket  vid  12  års  ålder;  utvandrade  1870  och  kom  djrekt 
till  Chicago,  hvarest  han  egcle  anställning  i  en  möbelverkstad  tills  den  stora  bran- 
den 1871 ;  fick  sedan  sysselsättning  i  Northwestern-bolagets  stora  verkstäder,  der 
han  qvarblef  till  1876,  dä  han  öppnade  egen  möbelhandel,  den  han  ännu  bedrifver 
i  lokalen  35  Chicago  Avenue  och  gör  han  der  goda  aflarer.  Gift  med  Sofia  Sven- 
son från  Lekeryd,  Jönköpings  län;  2  barn.  Medlem  af  Ansgarii-församlingen  och 
sällskapet  Svea. 

ERNST  OSCAR  WATTMAN,  född  i  Upsala  den  2  Mars  1847;  lärde  svarf- 
vareyrket  i  samma  stad  och  aflade  gesällprof,  för  hvilket  han  erhöll  medalj  ;  reste 
till  Amerika  1869,  kom  samma  år  till  Chicago  och  fortsätter  här  sitt  yrke.  Gift 
med  Hilma  Maria  Johanson,  född  i  Upsala  1849;  har  i  äktenskapet  4  barn.  Odd- 
fellow  och  independen 

A.  W.  WINBERG,  föad  i  Lyngsjö  socken,  Skåne,  den  29  April  1846;  stude- 
rade i  Kristianstad  och  Lund;  ingick  hösten  1865  som  elev  vid  statens  jern vägar 
och  erhöll  den  5  December  samma  år  anställning  som  biljettförsäljare  vid  Ystad — 
Eslöfs  jernväg;  befordrades  flera  gånger  tills  1871,  då  han  tog  afsked  som  stations- 
inspektor och  afreste  till  Amerika,  direkt  till  Chicago,  hvarest  han  varit  handels- 
expedit för  olika  firmor  och  såsom  sådan  rest  vida  omkring.  Gift  med  Maria 
Kristina  Håkanson  från  Karsö,  Jönköpings  län,  och  har  med  henne  2  söner;  se- 
kreterare af  svenska  oddfellow-logen,  "  Union  Warden"  i  Chicago  Encampment 
No.  10,  medlem  af  Forrester-orden  samt  St.  Ansgarii  kyrka,  i  hvars  söndagsskola 
han  är  vice  president  och  lärare. 

JOHN  SVEDMAN,  smed  och  vagnmakare,  föddes  i  Näsby,  Jönköpings  län, 
den  24  Maj  1824;  lärde  sitt  yrke  i  Eksjö;  utvandrade  1852  och  kom  efter  3  måna- 
ders uppehåll  i  Kanada  till  Chicago,  der  han  genast  blef  en  af  Immänuels-försam- 
lingens  grundmedlemmar,  liksom  han  1870  var  en  af  dem,  som  bildade  Getsemane- 
församlingen.  Svedman  dref  egen  rörelse  i  Chicago  många  år  före  den  stora 
branden,  hvilken  ödelade  hela  hans  ansenliga  egendom.  Sedan  1875  har  han  bott 
i  förstaden  Lake  View,  der  han  eger  eget  hus  samt  rörelse.  S.  har  alltid  varit  an- 
gelägen  om  sina  landsmäns  intressen  och  är  af  dem  mycket  aktad.  Gift  sedan 
1848  med  Sofia  Josephina  Beckman  från  Vingåker.    Af  parets  5  barn  lefva  2. 

JOHN  NORDAHL,  född  i  Källstorp,  Holms  socken,  Dalsland,  Elfsborgs  län 
den  24  Januari  1844;  lärde  skräddareyrket  i  Fredrikshall  i  Norge,  arbetade  6  år  i 
Göteborg  och  reste  till  Amerika  1869,  direkt  till  Chicago.  Gift  med  Anna  Lovisa 
Erickson,  född  i  Alingsås,  och  har  med  henne  6  barn.     Lutheran  och  republikan. 

CARL  HENNING  HOLMBERG,  född  i  Undenäs  församling,  Skaraborgs 
län,  den  22  Maj  1856;  lärde  skräddareyrket  i  Upsala,  arbetade  5  år  i  Stockholm 
och  reste  till  Amerika  1878.  Efter  ett  års  vistelse  i  Boston  reste  han  till  Chicago 
1879  och  arbetar  här  i  sitt  yrke.     Ogift. 

JOHAN  ALFRED  HOLMBERG,  född  i  Undenäs  församling,  Skaraborgs 
län,  den  27  Juli  1854;  lärde  skräddareyrket  i  Upsala;  arbetade  i  Stockholm  2  är 
och  ankom  till  Amerika  1879;  stannade  först  i  Boston,  reste  sedan  till  Chicago  och 
fortsätter  härstädes  sitt  yrke.  Gifte  sig  den  4  December  1880  med  Emelia  Caro. 
lina  Linderoth  från  Vadstena  Östergötland.     Tillhör  missions-församlingen. 


418 

JÖNS  WILHELM  OHLSON,  son  af  skolläraren  Eskil  Ohlson,  föddes  den 
14  December  1846  i  Thorsås,  Småland;  kom  vid  15  års  ålder  i  urmakarel ära,  ut- 
lärde på  5  år  och  reste  i  September  1869  till  Amerika.  Efter  att  hafva  konditione 
rat  i  New  York,  Washington,  Virginien  och  Mississippi  etablerade  han  egen  rö- 
relse i  Tailorville,  Ills.,  1873,  flyttade  1875  till  Chicago,  öppnade  rörelse  här  och 
eger  nu  ett  vackert  och  rikhaltigt  lager  af  ur  och  juvelerier  i  huset  no.  822  Divi- 
sion street.  Gift  med  Matilda  Helena  Charlotta  Williamson,  dotter  af  fanjunka- 
ren C.  G.  Wilhelmsson  i  Helsingborg.  O.  har  förmögenhet,  men  ännu  inga  arf- 
vingar,  hyser  luthersk  tro  och  republikansk  öfvertygelse- 

ERLAND  ANDERSON,  galan terihandlande,  317  Division  street;  föddes  i 
Nora  socken,  Örebro  län ;  genomgick  Lobbetorps  landtbruksskola,  innehade  sedan 
kondition  som  bokhållare  vid  flera  större  jernbruk  i  Sverge  och  utvandrade  1867 
och  började  egen  handelsrörelse  härstädes  1873.  Gift  med  Karolina  Samuelson 
frän  Ingatorp  i  Småland.    Lutheran  och  republikan. 

OLIVER  MOLINE  tillhör  Chicagos  svenska  "pionierkår;"  han  är  född  i 
Asarums  socken,  nära  Carlshamn,  den  4  September  1826;  egnade  sig  tidigt  åt  han- 
delsyrket, utvandrade  till  Amerika  1852,  bosatte  sig  genast  i  Chicago  och  har  här 
drifvit  handel  sedan  1858 ;  han  lyckades  ovanligt  väl  i  sitt  värf,  men  hade,  i  likhet 
med  100,000  andra,  olyckan  att  förlora  all  sin  egendom  i  branden  1871.  Han  bör- 
jade på  nytt  1877  i  196  N.  Wells  street,  hvarest  han  nu  träffas.  Gift  1855  med  Han- 
nah  Peterson  från  Jönköping;  har  haft  8  barn,  af  hvilka  3  lefva. 

OLOF  TIDER  (hette  i  Sverge  Viderström)  föddes  i  Ronneby  den  17  Mars 
1834;  utvandrade  1854  och  bosatte  sig  i  Chicago,  men  begaf  sig  senare  till  Michi- 
gan, hvarifrån  han  efter  %%  års  förlopp  återkom  till  Chicago,  der  han  nu  blef  bo- 
fast.  Sedan  dess  har  han  sysselsatt  sig  med  hvarjehanda  värf.  På  de  senare  åren 
har  han  utfört  en  mängd  allmänna  arbeten  för  staden,  ofta  anställande  30  arbetare. 
Han  led  stor  förlust  i  branden  1871,  då  tvänne  stora  hus  bland  annat  lades  i  aska. 
Har  sedan  dess  sträfvat  manliga  att  åter  komma  på  goda  fötter,  hvari  han  också 
lyckats.  Vider  är  gift  med  Lovisa  Sampson  från  Jönköping,  har  5  barn,  har  varit 
Oddfellow-logens  kassör  i  4  terminer;  är  lutheran  i  religiöst  afseende  och  en  varm 
republikan. 

STEN  GUSTAF  JOHNSON,  född  i  Böne  socken,  Vestergötland,  den  26  Mars 
1826 ;  utvandrade  1852  och  satte  sig  genast  ned  i  Chicago,  som  allt  sedan  varit  hans 
hemort.  Här  har  han,  särdeles  under  de  första  åren,  genomgått  många  pröfvelser, 
pröfvelser,  okända  för  vår  tids  emigranter.  J.  ankom  i  djup  fattigdom  och  midt 
upp  uti  koleran,  som  bortryckte  hans  enda  barn,  nödgades  arbeta  för  en  spottstyf- 
ver  till  dagspenning  och  utstod  mycket  lidande  till  följd  af  brist  på  nödvändiga 
medel  för  en  sorgfri  utkomst,  till  dess  att  erfarenheten  och  bättre  tider  kommo 
honom  till  hjelp.  Han  fick  en  gång  sin  ena  arm  nästan  helt  och  hållet  afsågad  i 
ett  sågverk  och  vid  ett  annat  tillfälle  miste  han  genom  utsättning  för  stark  köld 
flera  fingrar  och  tår.  Johnson  är  den  förste,  som  inskrefs  vid  härvarande  Imma. 
nuels-församling,  hvilket  skedde  af  prof.  Hasselquist  i  Johnsons  bostad  i  ett  hus 
å  North  Clark  street,  nära  Illinois  street»  Han  har  varit  gift  sedan  1850  med  Re- 
becka Bäckmark  från  Timmelhed  i  Vestergötland  och  har  4  söner,  Alfred,  som  är 
aktör,  William,  anstäld  hos  fastighetsfirman  Peck  Bros.,  och  Robert,  klerk  å 
börsen. 


419 

C.  A.  BJÖRK,  pastor  vid  nordsidans  missions-församling,  föddes  i  Lomma] 
ryd,  Småland,  den  29  Augusti  1837;  kom  till  Amerika  1865  och  bosatte  sig  i  Boo- 
ne  co.,  Iowa,  der  han  egde  en  broder.  B.,  som  redan  i  Sverge  blifvit  en  mycket 
allvarsam  kristen,  började  redan  1867  i  sitt  hem  föredraga  ur  Rosenii  skrifter;  der. 
igenom  samlade  han  omkring  sig  en  liten  skara,  hvilken  med  tiden  organiserade 
sig  till  församling  och  antog  B.  till  pastor.  Vid  denna  församling  (i  Swede  Bend) 
verkade  B.  tills  1877,  då  han  kom  till  Chicago  och  öfvertog  vården  af  församlin- 
lingen  härstädes.  Han  tjenstgör  på  samma  gång  såsom  resande  predikant  i  om- 
nejden och  blef  våren  1877  svenska  lutherska  missionssynodens  vice  ordförande 
samt  dess  ordinarie  ordförande  hösten  samma  år.  Gift  första  gången  1867  med  Jo- 
hanna Boman,  som  dog  1876,  andra  gången  1878  med  Augusta  Peterson  från  Gos- 
born  i  Vermland ;  har  4  barn  i  första  och  1  i  senaste  äktenskapet. 

CARL  OSCAR  WILLIAMSON,  son  till  fanjunkare  C.  G.  Wilhelmson,  född 
i  Helsingborg  den  20  Maj  1852;  kom  efter  åtskilliga  resor  till  sjös  till  Amerika 
1873,  der  han  en  tid  seglade  på  Lake  Michigan-  Som  han  i  gosseåren  arbetade  en 
kort  tid  i  boktryckeriyrket,  har  han  sedan  1874  arbetat  såsom  sättare  å  Chicagos 
svenska  boktryckerier  och  innehar  för  närvarande  plats  å  Hemlandets  officin.  Gift 
i  Tailorville,  Ills.,  den  20  Juni  1876  med  Eleonora  Ruby,  amerikanska.    Två  barn. 

JACOB  BREDBERG,  f  d.  pastor  vid  St.  Ansgarii-församlingen,  föddes  i 
Alingsås  den  1  Maj  1808;  tog  studentexamen  1829;  prestvigdes  1832;  tjenstgjorde 
20  år  såsom  komminister  i  hemlandet ;  utvandrade  1853,  öfvergick  i  Chicago  till 
metodistkyrkan,  inom  hvilken  han  verkade  som  predikant  åren  1853 — 63;  ingick 
sedan  i  den  episkopala  församlingen  (St.  Ansgarii)  och  var  dess  pastor  till  1877, 
då  han  på  grund  af  bräcklighet  öfverlemnade  vården  åt  en  annan.  Pastor  Bred- 
berg är  en  man  med  ansenlig  lärdom  och  har  under  vistelsen  i  Amerika  till  sven- 
ska öfversatt  en  större  del  af  den  protestantisk-episkopala  kyrkans  ritual  samt  en 
mängd  traktater  från  engelska,  franska  och  böhmiska.  Den  svenska  metodist- 
kyrkans hittills  begagnade  psalmbok  är  äfven  hans  verk,  dels  öfversatt,  dels  kom- 
pileradt.  Gift  1840  med  Charlotta  Carolina  Bergström,  dotter  af  expeditionsfog- 
den C.  G.  Bergström.    Äktenskapets  frukt  är  2  söner  och  1  dotter. 

EKLUND  &  PETERSON,  specerihandlande,  189  Townsend  street.  Denna 
firmas  förste  medlem  är  Walfrid  Theofil  Eklund,  född  i  Tede  socken,  Upland,  den 
10  Oktober  1838;  erhöll  undervisning  i  Adolf  Frediks  skola  i  Stockholm,  der  han 
vid  16  års  ålder  blef  bokhållare  i  ett  kryddkramhandelshus;  började  vid  24  års 
ålder  egen  kryddkramliandel  å  Norrlandsgatan,  fortsatte  dermed  någon  tid  och 
lemnade  fäderneslandet  1865.  Efter  åtskilliga  mödor  till  lands  och  vatten,  kom 
han  slutligen  i  stånd  att  etablera  sig  som  handlande  i  Chicago,  men  måste  tyvärr 
1871  se  sina  egodelar  uppslukas  af  de  glupska  lågorna.  Men  han  lyckades  att  ge- 
nast börja  på  nytt,  nu  i  bolag  med  Salomon  Peterson,  och  har  firman  sedan  dess 
drifvit  affären  så  väl,  att  den  bygt  ett  större  trevånings  tegelhus  å  egen  tomt.  Ek- 
lund är  gift  med  Anna  Sofia  Peterson  från  Hoffmanstorp  i  Småland,  men  har  inga 
barn.     Lutheran  och  independent. 

NILS  PALM,  andra  "warden"  i  St.  Ansgarii-församlingen  och  till  yrket 
skräddare,  är  född  i  Öfvarp,  Hvi  församling,  Skåne,  den  24  Okt.  1838;  utvandrade 
1867,  nedsatte  sig  i  Princeton  s.  å.  och  flyttade  till  Chicago  1869.  Han  är  gift  med 
Anna  C.  Anderson  från  Blisberg  i  Vestergötland.     Republikan. 


420 

FRANK  J.  LINDSTEN,  född  i  Linderås,  Småland,  år  1846;  utv.  till  Amerika 
1868;  bosatte  sig  genast  i  Chicago  och  började  här  året  derpå  egen  skräddare- 
rörelse; blef  utbränd  hösten  1871,  men  började  ofördröj  ligen  på  nytt  och  har  nu 
lyckats  bringa  sig  upp  till  ekonomiskt  oberoende.  Hans  maskiner  diifvas  med 
gas.  Gift  med  Sarah  Samuelson  från  Kråkshult  i  Smålaud;  3  barn  i  lifvet.  Bor  & 
179  Larrabee  St,  hvilken  egendom  han  förvärfvat  sig  genom  ständig  flit  och  ifver. 
Odd-fellow. 

JOHN  SMITH,  född  i  Linderås  socken,  Småland,  1842;  utvandrade  till  Ame- 
rika 1869;  uppehöll  sig  första  året  i  staten  Mississippi  och  kom  till  Chicago  1870; 
började  egen  hyrkusk-  och  likbesörjningsaffär  i  lokalen  139  Chicago  Ave.  1878, 
och  har  han  der  genom  vänligt  tillmötesgående  emot  alla  tillvunnit  sig  många 
kunder,  stort  förtroende  och  godt  affärsrykte.  Hr.  Smith  är  gift  med  Ida  Mathilda 
Westergren  från  Törnsvalla  i  Kalmar  län;  2  gossar  och  tvä  flickor.  Luth.,  rep. 
och  "Knight  of  Pythias." 

CARL  A.  HELANDER,  född  i  Hed  socken  i  Westmanland  den  7  Feb.  1839; 
arbetade  hela  tiden  i  Sverge  på  en  mekanisk  verkstad ;  utvandrade  1865  till  Ame- 
rika och  direkt  till  Chicago,  hvarest  han  alltid  varit  sysselsatt  som  modellsnickare. 
H.  har  eget  hus  å  egen  tomt,  No.  32  Milton  Avenue ;  är  gift  med  Hanna  Trulson 
från  Jemshög  i  Blekinge,  der  hon  föddes  1847  och  hvarifrån  hon  reste  till  Amerika 
1853;  har  3  barn.    Luth.,  rep.  och  odd-fellow. 

CHRISTIAN  ÖSTERBERG,  född  i  staden  Lund  den  30  December  1842;  in- 
gick vid  14  års  ålder  i  kopparslagarelära  och  blef  gesäll  i  sin  födelsestad  1861 ; 
arbetade  sedan  några  år  i  olika  svenska  städer,  såsom  i  Bergsunds  mekaniska  verk- 
stad i  Stockholm  samt  i  Wisby  och  Falun ;  dref  egen  rörelse  i  Gefle  åren  1864 — 65 ; 
utvandrade  sistnämda  år  till  Amerika;  arbetade  här  de  första  åren  i  New  York, 
Cincinnati,  New  Orleans  och  Milwaukee;  var  förman  1  år  på  Louisville,  New  Al- 
bany  &  Chicago  R.  R.  Shop ;  började  1871  egen  affär  i  Burlington,  Iowa,  der  han 
tillverkade  både  sodavattenapparater  samt  soda-  och  mineralvatten  och  hvarest  han 
ännu  eger  fastighet;  1877  drabbades  han  der  af  en  eldsvåda,  som  förstörde  egendom 
till  ett  värde  af  $3000;  han  flyttade  nu  till  Chicago  och  öppnade  här  1879  egen 
verkstad  i  huset  143  Wells  St.,  hvarest  han  egnar  sig  hufvudsakligen  åt  tillverk- 
ning af  sodavatten-apparater  och  andra  fina  arbeten.  Gift  1871  med  Anna  Maria 
Horn,  tyska  till  börden;  5  barn.  Ö.  har  inrättat  och  patenterat  en  utmärkt  "bott. 
ling  maskin."    Frisint,  independent,  odd-fellow,  frimurare  och  K.  of  P. 

CARL  EDBORG,  född  i  Jönköping  den  27  Okt.  1836.  Lemnade  föräldrahem- 
met i  sin  tidigare  ungdom  för  att  i  Göteborg  lära  sig  bagaryrket;  blef  gesäll  i  sam- 
ma stad  och  fortsatte  der  sitt  yrke  tills  1862,  då  han  återvände  till  sin  födelsestad 
och  öppnade  der  eget  bageri  som  fortsattes  tills  1868,  då  han  med  sin  familj  afreste 
till  Amerika  och  direkt  till  Chicago.  Började  1873  eget  bageri  härstädes  i  No.  115 
Sedgwick  st.  och  gör  der  goda  affärer.  Är  gift  med  Maria  Wilhelmina  Kjellström, 
född  i  Skara  1835,  och  har  med  henne  5  barn.    Luth.,  odd-fellow. 

OTTO  JOHNSON,  född  i  Jemshög  socken  i  Blekinge  1845.  Lärde  skräddar- 
yrket  i  sin  barndom  och  fortsatte  dermed  till  år  1868,  då  han  afreste  till  Amerika 
och  direkte  till  Chicago.  Gift  med  Christina  Edla  Hultbergfrån  Svartarp  socken, 
Jönköpings  län  ;  4  barn. 


421 

OLOF  NILSON,  dekorationsmålare,  född  i  Snälleröd,  Färingstofta,  socken, 
Skåne,  den  15  April  1842.  Han  erhöll  en  vårdad  uppfostran  under  vistelsen  i  för- 
äldrahemmet och  gick  sedan  3  år  i  Stockholms  slöjdskola,  der  han  mottog  åtskilli- 
ga diplomer  och  belöningsmedaljer  för  ådagalagd  teknisk  skicklighet  i  sitt  yrke; 
till  Amerika  utvandrade  han  1868  och  ankom  efter  ett  par  års  vistelse  i  Filadelfia 
till  Chicago  1870,  och  har  han  här  vunnit  anseende  såsom  en  af  stadens  skickliga 
sto  män  i  sitt  fack.  Flera  teatrar  och  isynnerhet  hotellet  Palmer  House  bära  vitne 
om  hans  konstnärliga  förmåga.  Gift  1869  med  Christina  Matilda  Thurström  från 
Vimmerby ;  medlem  i  St.  Ansgarii-församlingen  och  lärare  samt  sekreterare  i  sön- 
dagsskolan. 

G.  W.  MARELIUS,  född  i  Gefle  1844;  tog  1859  anställning  på  apoteket  Kro- 
nan i  Stockholm,  blef  provisor  1866  och  utvandrade  till  Amerika  i  Juli  samma  år; 
har  med  undantag  af  några  månader  tillbragta  i  Indiana,  varit  i  Chicago  hela  tiden, 
aflade  här  läkare-examen  1871;  gifte  sig  med  Emma  Bliss  (?)  1876  och  etablerade  i 
förening  med  Ed.  A.  Rosene  apotek  i  södra  Chicago  våren  1880. 

JOHN  A.  SMITH,  handelsskräddare  112  Sedgwick  Street;  född  i  Tofteryd, 
Småland  den  28  Augusti  1840;  utvandrade  1869  och  har  sedan  ankomsten  uppehåll 
lit  sig  i  New  York,  Boston,  Wisconsin,  Wyoming,  Michigan  och  andra  orter  till 
dess  att  detta  år  (1880)  började  egen  rörelse  härstädes.  Gift  1866  med  Kristina  Carl- 
son ; 2  barn. 

NICHOLAS  GIBSON  född  i  Kråkshult,  Småland,  den  19  Juni  1850;  lärde  sko- 
makareyrket i  Sverge  och  utvandrade  1872 ;  bosatte  sig  samma  år  i  Chicago  och 
började  egen  rörelse  i  huset  no.  2622  Cottage  Grove  Avenue,  1876.    Ogift;  lutheran. 

F.  A.  LINDSTRAND  född  i  Åby,  Östergötland,  den  24  Mars  1847;  lärde  unna- 
kareyrket  i  Sverge  och  praktiserade  detsamma  i  Stockholm,  Carlstad,  Göteborg  och 
Köpenhamn ;  utvandrade  till  Amerika  1871,  etablerade  egen  rörelse  1874  och  drif- 
ver  nu  sin  affär  i  lokalen  145  Twenty  Second  Street,  egande  ett  lager  värdt  $10.000. 
Hr.  L.  har  tagit  mycket  intresse  i  allt  som  angått  landsmännen,  vax  primus  motor 
vid  sällskapet  Svithiods  stiftande  och  är  nu  dess  ordförande. 

AUG.  WILLIAM  RING  född  i  Hede,  Östergötland  den  25  Mars  1849;  lärde 
skomakareyrket  i  Grenna;  utvandrade  1869,  kom  till  Chicago,  arbetade  här  11  år 
för  R.  Melcher,  började  egen  affär  i  November  1879  i  195  Dearborn  Street,  och  an- 
ställer nu  7  arbetare.  Gift  1871  med  Cary  Nelson;  3  barn,  tillhör  missionssamfun- 
det och  är  republikan. 

A.  LEVIN  född  i  Ekeby,  Nerike,  den  31  Aug.  1835 ;  lärde  snickareyrket  i 
Stockholm;  utvandrade  1864,  kom  direkt  till  Chicago,  men  har  sedan  besökt  flera 
stater,  såsom  Tennessee,  Wisconsin  and  Iowa,  bodde  sedan  8  år  i  Evanston,  111.  och 
upprättade  egen  specerihandel  i  huset  no.  67  Chicago  Ave.  år  1877.  Gift  1868  med 
Kristina  Lindberg ;  4  barn ;  baptist  och  republikon. 

TEODOR  E.  HOPPMAN  född  i  Kristianstad  den  16  November  1837,  utvan- 
drade 1866,  blef  samma  år  bosatt  i  Chicago  och  har  de  senaste  10  åren  förestått 
restaurationsrörelsen  i  Lincoln  Park.  Gift  1864  med  Gustafva  Fredrika  Malmberg 
från  Stockholm;  hyllar  Sveden borgska  åsigter. 


422 

GUSTAF  REINHOLD  SCHILD,  född  den  6  Juni  1847  i  Norrköping;  lärde 
skräddareyrket  i  samma  stad  och  utvandrade  till  Amerika  1880;  arbetar  nu  för  den 
stora  firman  Willoughby,  Hill  &  Co.  Gift  med  Emma  Josephina  Peterson  från 
samma  plats;  har  4  barn,  hvaraf  äldste  sonen  Frank  följer  fadrens  yrke. 

C.  W.  SMITH,  möbelhandlare,  117  Chicago  Avenue,  föddes  i  Knista,  Nerike, 
den  15  April  1837;  var  först  handelsbokhållaie  en  tid,  men  lärde  senare  snickare- 
yrket i  Stockholm,  hvarifrån  han  utvandrade  till  Amerika  1871.  Han  arbetade  på 
North  western-banans  verkstäder  9  år  och  började  sin  nuvarande  rörelse  1880. 
Gift  med  Maria  Svenson  från  Veserum,  Vermland  ;  4  barn.  Tillhör  Immanuels- 
församlingen  och  är  republikan. 

CARL  JOHAN  ERICKSON,  född  i  Karlskoga  bergslag,  Vermland,  år  1849; 
ankom  vid  1%  års  ålder  till  Amerika  och  uppehöll  sig  i  Moline  vid  inbördeskri- 
gets utbrott  1861 ;  han  ingick  då  såsom  trumslagara  vid  ett  Illinoisregemente  och 
deltog  såsom  sådan  i  slagen  vid  Shiloa,  Corinth  m.  fl. ;  han  utmönstrades  1865  i 
Chicago,  der  han  för  närvarande  vistas,  sysselsatt  som  målare  och  boende  i  huset 
313  Mohawk  Street.  Han  har  annars  sedan  krigets  slut  varit  vida  omkring  och 
deltagit  i  många  äfventyr.    Ogift,  republikan. 

ANDREW  BRÄNDER,  född  den  15  November  1847  i  Sillerud  församling 
i  Vermland ;  lärde  skräddareyrket  i  Grimstad,  Norge;  reste  till  Amerika  1869, 
vistades  i  St.  Paul,  Minnesota,  till  1875,  då  han  ankom  till  Chicago,  hvarest  han  fort- 
far med  sitt  yrke.  Ogift,  frisint,  republikan  och  medlem  af  Knights  of  Pythias- 
orden. 

LOTT  ANDERSON,  född  i  Liared,  Vestergötland,  1842;  anlände  till  Amerika 
1864;  hade  lärt  snickareyrket  i  Sverge  och  arbetar  här  i  samma  profession;  åter- 
besökte  Sverge  1869  och  gifte  sig  då  med  Henrika  Magdalena  Nilson,  återkom  till 
Amerika  och  är  nu  bosatt  här;  3  barn. 

A.  J.  LÖFQUIST,  född  i  Slätthög  församling,  Kronobergs  län,  1839,  lärde 
kakelugnsmakareyrket  i  sin  barndom  och  fortsatte  dermed  tills  1869,  då  han  afByt- 
tade  till  Amerika  och  Chicago,  hvarest  han  arbetar  såsom  krukmakare.  L.  är 
ogift,  lutheran  och  republikan. 

JOHN  MOUNTA1N,  född  i  Bergs  församling,  Skaraborgs  län,  den  22  Mars 
1848 ;  lärde  murareyrket  i  Sverge  och  praktiserade  det  5  års  tid  i  Stockholm,  för- 
utom många  andra  orter;  for  till  Amerika  1868,  stannade  ett  år  i  Chicago,  begaf 
sig  sedan  till  Missouri,  der  han  vistades  ett  år,  återvände  derpå  till  Chicago,  hvar- 
est han  hela  tiden  varit  husbygnadskontraktör  och  gör  såsom  sådan  stora  affärer. 
M.  är  gift  med  Mathilda  Kristina  Peterson  från  Kjellstad  i  Östergötland,  der  hon 
föddes  1849 ;  2  barn.  Oddfellow.  Återbesökte  Sverge  1880.  Adress  236  Towns- 
end  Street. 

CARL  O.  EDMAN,  född  i  Luleå,  Norrbottens  län  den  19  September  1853 ; 
kom  till  Amerika  1871;  lärde  stenhuggareyrket  efter  sin  hitkomst,  men  öfvergaf 
detta  och  började  egen  groceriafTär  1878,  som  ännu  fortsattes  å  no.  528  Milwaukee 
Ayenue  och  199  Rucker  Street  med  god  framgång  i  alla  afseenden.  Gift  med  Ida 
Gunelia  Brösted  från  Trondhjem  i  Norge;  har  inga  barn  i  lifvet.  Lutheran,  repu 
blikan,  oddfellow  och  Knight  of  Honor. 


423 

Kapt.  CHARLES  M.  LINDGREN  (död),  hvars  porträtt  förekommer  på  annat 
ställe,  föddes  i  Dragsmark,  Bohuslän,  den  28  November  1819.  Gick  till  sjös  re- 
dan vid  14  års  ålder  och  följde  sjömannens  yrke  tills  1849,  då  han  begaf  sig  till 
Kalifornien,  der  han  qvarstannade  3  år,  sysselsatt  dels  i  grufvorna,  dels  med  frakt- 
försel.  Till  Sverige  återvände  han  våren  1852  och  gifte  sig  der  med  Johanna  An- 
derson, med  hvilken  han  anträdde  återresan  till  Amerika  i  September  samma  år, 
och  anlände  till  Chicago  i  November.  Här  började  han  sin  bana  med  en  hyrkusk- 
rörelse å  Illinois  street.  Som  denna  affär  icke  lönade  sig,  inlät  han  sig  kort  derpå 
i  en  jern vägsaffär  i  närheten  af  Toulon,  Henry  co.,  Ills.  Han  återvände  till  Chi- 
cago våren  1856,  köpte  på  sommaren  skonaren  "  Major  Kirby  "  och  kort  derpå 
halfva  intresset  i  skonaren  "  Ramsicrooks,"  snart  nog  äfven  blef  hans.  Dessa  far- 
tyg, jemte  andra  som  voro  hans  vid  denna  tid,  hafva  nu  försvunnit.  1858  ingick 
L.  kontrakt  med  "  The  New  York  Lumber  Co.,"  om  frakt  af  bräder  från  Meno- 
monee  till  Chicago.  Detta  lönade  sig  mer  än  väl  i  början,  men  slutligen  brast  bo- 
laget och  L.  vidkändes  dryga  förluster.  Våren  1859  försökte  sig  L.  såsom  maskin- 
fabrikant i  Montgomery,  men  misslyckades  och  återvände  till  Chicago  hösten 
1860.  Påföljande  vinter  köpte  han  skonaren  "Forfar,"  med  hvilken  han  var  så 
framgångsfull,  att  han  snart  utbytte  den  för  ett  större  fartyg,  skonaren  "  Surprise." 
Framgång  följde  honom  nu  stadigt,  och  i  den  mån  affärerna  tilltogo  lade  han  sig 
till  med  nya  fartyg,  till  dess  att  han  slutligen  egde  ett  hälft  dussin  med  tillsam- 
mans 4,500  tons  drägtighet,  och  bland  hvilka  voro  några  af  de  största  på  insjöarne. 
1871  bygde  han  i  Manitowoc  tre  stora  fartyg,  kallande  ett  "  Kristina  Nilson " 
efter  den  firade  sångerskan,  hvilken  då  besökte  Chicago.  Aktivt  sysselsatt  med 
dessa  affärer  var  han  till  1877,  då  han  på  grund  af  bruten  hälsa  tvangs  att  draga 
sig  tillbaka.  Han  for  detta  års  sommar  med  maka  och  dotter  till  Sverge,  återvän- 
dande på  hösten.  Man  hade  hoppats  att  denna  resa  skulle  fullständigt  återställa 
honom,  men  hans  hälsa  aftog  mer  och  mer  tills  han  omsider  dog  i  Evanston,  nära 
Chicago,  den  1  September  1879. 

Kapten  Lindgren  var  medan  han  lefde  städse  en  ovanligt  verksam  man.  Han 
var  äfven  högst  h^elpsam  och  generös;  sällan,  om  någonsin,  hände  det,  att  någon 
af  de  många  nödstälda  landsmän,  som  besökte  honom,  gick  ohulpen  från  hans  hus. 
Han  förenade  sig  tidigt  med  den  svenska  metodistförsamlingen  härstädes,  den  han 
understödde  med  goda  råd  och  frikostiga  penningesummor.  Lika  nitisk  var  han 
som  nykterhetsvän.  Han  var  "trustee"  i  Första  Svenska  Metodistförsamlingen 
samt  kassör  vid  kyrkans  teologiska  skola.  Han  var  äfven  direktör  i  Illlinois 
Trust  &  Savings  Bank.  Hans  hustru  och  2  barn,  en  son  och  en  dotter,  öfverlefva 
honom.  Sonen,  Richard  Lindgren,  drifver  nu  bankrörelse  i  huset  57  &  59  La 
Sal  le  Street. 

CHARLES  JOHNSON,  (Sunason),  född  i  Jemshög,  Blekinge,  1851 ;  reste  till 
Amerika  1872;  har  alltid,  såväl  hemma  som  här,  arbetat  som  skräddare.  Ogift, 
republikan  och  lutheran. 

OLOF  N.  MOREN,  född  i  Jemshög  socken  i  Blekinge  1846 ;  lärde  skräddar- 
yrket  i  Sverge  och  arbetade  som  skräddare  ända  till  1876,  då  han  afreste  till  Ame- 
rika och  direkte  till  Chicago ;  har  vistats  här  hela  tiden.  Gift  med  Kersti  Jöns- 
dotter  från  samma  plats ;  har  3  barn. 

ANDERS  NELSON,  född  i  Helsingborg  den  18  Jan.  1854,  utvandrade  1879,  är 
skräddare  ti}l  yrket  och  arbetar  hos  firman  Willoughby,  Hill  &  Co.    Ogift;  luth, 


424 

ADOLF  LANDERGREN,  född  i  Sala  den  21  Juli  1839;  begaf  sig  till  sjös  vid 
12  års  ålder  och  tjenstgjorde  i  svenska  handelsflottan  till  1857;  for  med  amerikanskt 
fartyg  från  Liverpool  omkring  Cape  Horn  till  Chili  samt  tillhakas  till  Boston  der 
han  inträffade  1859;  ingick  derpå  i  den  amerikanska  flottan  och  tjenstgjorde  å 
krigsslupen  Gonstellation  å  Afrikas  vestkust  för  att  undertrycka  slafhandeln  å  Con- 
gofloden;  återvände  till  Amerika  1861,  hlef  utnämd  till  officer  i  flottan  1863,  tjenst- 
gjorde å  ångaren  Newbefn,  tillhörande  den  Atlantiska  sqvadronen,  1864;  befordra- 
des sedan  till  "Acting  Ensign"  och  beordrades  med  ångaren  Preston  till  Galveston 
för  att  blockera  inloppet  till  staden;  återvände  hem  efter  kapitulationen  och  tog 
afsked  1865.  Bosatte  sig  i  Brooklyn  och  qvarblef  der  till  1871,  kom  då  till  Chicago 
och  har  här  sysselsatt  sig  med  assuransaffärer  och  annat,  men  innehar  nu  annonse- 
ringsagenturen för  tidningen  Hemlandet.  Gift  1864  med  Maggie  A.  Hess  ameri- 
kanska, som  dog  1875.    Har  4  lefvande  söner.  ' 

P.  J.  JOHNSON  född  den  18  Juli  1834  i  Mellösa,  Nerike;  utvandrade  1871; 
bosatte  sig  genast  i  Chicago,  följde  en  tåd  sjömansyrket,  men  idkar  nu  kolhandel, 
huset  192  North  May  Street.    Gift  1859. 

HENRY  SYANSON  född  den  23  Feb.  1814  i  Kongelf,  utvandrade  1852,  har  bott 
i  Chicago  sedan  dess  och  arbetat  såsom  smed.  Gift  1844.  Bosatt  i  huset  82  Hub- 
bard  Street. 

O.  F.  VIDMAN  född  i  Gryta  socken,  Uppland,  den  27  Juli  1831 ;  lärde  snickare 
yrket  i  Stockholm  och  var  der  sin  egen  1857 — 62  samt  i  Örebro  1862 — 67 ;  utvan- 
drade sistnämda  år,  kom  till  Chicago,  arbetade  här  för  aDdra  till  1875  och  började 
då  egen  rörelse.    Han  tillverkar  nu  s.  k.  "Show  Cases" 

Gift  1857  med  Anna  Helena  Larson  från  Alexander  i  Östergötland;  5  barn;  frisint* 
republikan. 

GUSTAF  NILSON  född  i  Vestervik  den  6  Sept.  1847 ;  utvandrade  1868,  arbetade 
i  Chicago  såsom  murare  och  väggrappare  till  1876,  for  då  hem  till  Sverige,  återkom 
1877  och  började  då  specerihandelsrörelse  i  huset  no :  233  Townsend  Street,  der 
han  nu  omsätter  omkring  $18000  om  året.  Gift  1871  med  Emma  Dahlberg  från 
Grenna.    Tillhör  missionssamfundet;  republikan. 

C.  A.  WESTBERG,  medlem  i  "show  case"-flrman  Vidman  &  Co.,  84  Fifth 
Avenue,  föddes  den  11  Januari  1840  i  Åmmeberg,  Nerike ;  lärde  snickare-yrket  i 
Askersund;  utvandrade  till  Amerika  1865;  ankom  till  Chicago  1867;  gjorde  kort 
derpå  en  liten  undersökningsresa  till  staten  Mississippi,  men  återvände  efter  några 
månader  till  Chicago,  hvarest  han  nu  är  bofast.  Gift  med  Aug.  Othelia  Brink  från 
Stockholm.    Lutheran  och  republikan. 

FRED.  CARLSON  född  i  Mellby,  Småland,  den  29  Oktober  1840;  lärde  skräd- 
daryrket  i  Sverge  och  har  arbetat  der  alltsedan  ankomsten  till  Amerika  och  Chi- 
cago 1861.  Gitt  1868  med  Kristina  Olin  och  har  i  äktenskapet  4  barn.  Egare  af 
huset  212  Townsend  Street,  och  medlem  i  svenska  metodistkyrkan. 

JOHN  R.  LINDGREN,  son  af  aflidne  kapten  O.  M.  Lindgren,  föddes  i  Chicago 
den  20  Februari  1855,  genomgick  högskolan  härstädes,  förestod  fadrens  affärer  de 
senare  åren  af  dennes  lif  och  började  1879  egen  bank  och  vexelrörelse  i  57  &  59 
La  Salle  Street.    Ogift. 


425 

CARL  JOHAN  STRÖMBECK,  född  i  Linköping  den  17  April  1842;  var 
elev  vid  Svenska  Trädgårdsföreningen  1859—64;  trädgårdsmästare  hos  gross- 
handlanden Pontus  Kobb  i  Göteborg  3  år;  utvandrade  1869  och  reste  direkt  till 
Chicago,  hvarest  han  varit  assisterande  trädgårdsmästare  i  Lincoln  Park  4  år. 
Gift  med  Hedvig  Elizabeth  Anderson  från  Halmstad ;  2  barn.  Oddfellow  och 
Forrester. 

SVEN  NELSON,  född  i  Skepparslöf,  Kristianstads  län,  1853;  utvandrade  till 
Amerika  1871  och  har  sedan  1872  varit  anstäld  i  den  stora  paviljongen  i  Lincoln 
Park.    Ogift;  oddfellow. 

JOHN  G.  FALK,  född  i  Mellby  socken,  Skåne,  1831 ;  sysselsatte  sig  med  åt- 
skilligt i  Sverge  och  afreste  till  Amerika  1867;  kom  direkt  till  Chicago  och  blef 
anstäld  af  Nelson  &  Benson  såsom  förman  vid  arbetena  i  Lincoln  Park ;  fortfor 
dermed  till  1876,  då  han  anstäldes  vid  parkpolisen,  der  han  ännu  tjenstgör.  Gift 
med  Sara  Benedicta  Hoppman  från  Grydt  socken,  samma  län ;  4  barn.    Oddfellow. 

JOHN  WINCRANTZ,  född  i  Falköping  1845;  ankom  till  Amerika  1869;  hade 
lärt  målareyrket  i  Hjo  och  arbetat  som  gesäll  i  Stockholm  och  andra  större  sven- 
ska städer,  fortsätter  i  Chicago  sitt  yrke  på  egen  hand  och  drifver  tvänne  verkstä- 
der, en  i  139  N.  Wells  Street  och  en  annan  i  459  Halsted  Street.  Gift  med  Char- 
lotta Ljung  från  Alingsås  ;  3  barn  i  lifvet;  oddfellow. 

PETER  NIEMAN,  född  i  Hellestad,  Östergötland,  den  1  Juni  1853;  ankom 
till  AmeriKa  1871 ;  är  anstäld  i  Walters  hyrkusk-etablissement,  243  Michigan  Ave. 
Ogift.    Lutheran,  republikan  och  oddfellow. 

JOHN  P.  JOHNSON,  född  i  Hamneda,  Jönköpings  län,  1848;  utvandrade  1873 
och  blef  genast  anstäld  i  Kirk  &  Co.'s  stora  såpsjuderi'  der  han  ganom  sin-  duglig, 
het  och  pålitlighet  arbetat  sig  upp  till  en  förtroendepost.  Ogift,  republikan  och 
medlem  af  Ansgarii-församl ingen.    Oddfellow. 

NILS  PETERSON,  född  i  Axeltorp,  Hjersås  socken,  Skåne,  den  23  Juni  1832; 
lärde  snickareyrket  hos  Jöns  Ek  på  Westanlöf ;  utvandrade  till  Amerika  1866 ;  bo- 
satte sig  genast  i  Chicago ;  arbetade  i  C.  J.  Udells  stora  verkstad  i  Chicago  tills 
1878.  då  han  och  Thomas  Henabery  utköpte  affären,  den  de  nu  drifva  i  huset  1,319 
&  1,321  State  Street.  De  tillverka  förnämligast  stegar  (step-ladders)  och  dylika 
träarbeten.     Gift  med  Mathilda  Möller  från  Motala  och  har  i  äktenskapet  2  barn. 

NELSON  &  LJUNGGREN,  skräddare,  ingingo  kompaniskap  1874,  då  de 
öppnade  sin  stora  verkstad  i  huset  Nos.  188  &  190  Wesson  Street,  der  de  nu  syssel- 
sätta 30  maskiner  och  120  personer,  tillverkande  understundom  1,500  rockar  i 
veckan.    Denna  firma  var  den  första,  som  använde  ångkraft  för  sina  symaskiner. 

Albin  Nelson,  född  ä  Höganäs,  Bjurbäck,  Vestergötland.  1855:  utvandrade 
till  Amerika  1872,  arbetade  hos  andra  firmor  ett  par  år  och  bildade  ofvannämda 
kompaniskap  1874.  Gift  med  Augusta  Karolina  Linden  från  Karlshamn.  Är  Py- 
thias-riddare,  republikan  och  lutheran- 

John  L.  Ljunggren,  född  i  Nytja  socken,  Kronobergs  län,  1843;  lärde  tidigt 
sitt  yrke,  men  egnade  sig  senare  åt  handelsyrket;  reste  till  Amerika  1868;  har  här 
rest  vida  omkring  och  försökt  sig  i  mångahanda  ting.  Gift  med  Anna  Maria 
Guldbrandson  från  Kristiania.    2  barn.    Är  oddfellow,  republikan  ocb  lutheran. 


426 

ANDERS  MAGMJS  WECEN,  född  i  Wesrum  socken,  Kalmar  län,  18525 
lärde  skomakareyrket  i  barndomen,  utvandrade  till  Amerika  1877  och  fortfar  ännu 
med  sitt  yrke.  Har  varit  gift  med  Matilda  Kristina  Peterson  från  Mellby,  Jönkö- 
pings län,  so  ja  dog  i  Augusti  1879,  efterlemnande  4  barn. 

MAGNUS  OHLSON,  född  i  Wislanda  socken,  Småland,  1839;  blef  föräldra- 
lös vid  12  års  ålder ;  ingick  tidigt  i  handel,  men  började  vid  18  års  ålder  att  lära 
snickareyrket,  det  han  utlärde  i  Sölvesborg,  hvarest  och  på  andra  ställen  han  arbe- 
tade tills  1864,  då  han  blef  mästare  i  ofvannämda  stad,  der  han  dref  rörelsen  ett 
par  år,  för  att  1866  afflytta  till  Amerika,  bosättande  sig  genast  i  Chicago.  Han  in- 
nehar nu  förmansposten  i  sydsidans  spårvagnsverkstäder,  hvarest  250  personer  äro 
sysselsatta  —  en  femtedel  deraf  skandinaver.  O.  har  sjelf  gjort  åtskilliga  ut- 
märkta uppfinningar  som  blifvit  patenterade  och  äro  nu  använda  af  bolaget.  Han 
är  gift  med  Anna  Svenson  från  Sölvesborg  och  har  med  henne  ett  barn  i  lifvet. 

DANIEL  NELSON,  född  i  Söderåkra,  Kalmar  län,  år  1846 ;  ankom  till  Ame- 
rika 1864,  slog  sig  genast  ner  i  Chicago  och  gör  han  stora  affärer  i  husflyttning  och 
huslyftning  m.  m.  Gift  med  Clara  Gustafva  Bark  från  Örebro  och  har  med  henne 
3  barn.    Adress  41  North  Morgan  Street.     Oddfellow,  lutheran  och  republikan. 

GUSTAF  FREDRIK  LINDELL,  född  i  Madesjö,  Kalmar  län,  den  1  Oktober 
1843;  utvandrade  1870.    Gift  med  Emma  Johnson  från  Ålein,  samma  län;  4  barn. 

CARL  GUSTAF  LARSON,  född  i  Norra  Wi,  Östergötland,  1846;  afreste  till 
Amerika  1865,  bosatte  sig  genast  i  Chicago  och  är  ännu  ogift. 

NILS  THORELL,  född  i  österslöfs  församling,  Kristianstads  län,  1852.  An. 
kom  till  Amerika  på  våren  1872;  har  arbetat  som  kusk  alltsedan  sin  hitkomst  å 
222  Michigan  Avenue.     Ogift,  lutheran,  republikan. 

ADOLF  WALTER,  född  i  Timmersdala  socken,  Skaraborgs  län,  den  2  Maj 
1847 ;  ankom  till  Amerika  1869 ;  ingick  1875  i  egen  hyrkusk-affär,  som  ännu  med 
mycken  framgång  fortsattes  i  no.  243  Miehigan  Avenue.  Gift  1877  med  Adolphina 
Emelia  Hanson  från  Lysekil  i  Bohuslän;  har  inga  arfvingar.  Är  lutheran,  repu- 
blikan, oddfellow  och  forrester. 

NELS  PETER  HELBERG,  född  i  Norra  Wram,  Skåne,  den  9  Mars  1845;  vi 
stades  4  år  i  Danmark  och  utvandrade  till  Amerika  1868;  arbetade  som  timmer- 
man till  1872,  men  har  sedan  dess  varit  förman  i  Kirk  &  Co.'s  stora  såpfabrik  H. 
var  medlem  af  den  för  några  år  sedan  existerande  landtbruksföreningen ;  han  eger 
nu  en  vacker  farm  i  Iowa  och  hustomter  i  South  Chicago.  Gift  med  Kristina  Hel- 
geson från  Broby  i  Skåne  och  har  i  äktenskapet  3  barn.  Lutheran,  republikan  och 
oddfellow. 

CHAS.  JOHNSON,  född  i  Wreta  Kloster  socken,  Östergötland,  1844;  började 
lära  smedsyrket  vid  12  års  ålder  och  hade  en  tid  egen  verkstad  i  Malmköping  och 
senare  i  Östra  Ny,  Östergötland  ;  afreste  till  Amerika  1869;  började  egen  smeds- 
rörelse i  Chicago  den  1  Januari  1873  och  drifver  nu  en  betydande  affär  i  Nos-  258 
&  260  South  Water  Street,  förnämligast  såsom  skeppssmed  och  blockfabrikant. 
Gift  med  Matilda  Peterson  från  Kjellmo,  Östergötland;  4  barn.  Lutheran  och  re, 
publikan  och  oddfellow, 


A.  ANDERBERG,  skräddare,  RJdd  i  Grydts  socken,  Skåne,  1846;  uppeliöll  sig- 
en  tid  i  Köpenhamn  och  utvandrade  till  Amerika  1868;  började  egen  rörelse  i  Chi- 
cago 1872  och  återfinnes  såsom  sin  egen  i  22  Temple  st.  Gift  med  Kristina  Lund- 
gren från  Knisslinge  socken  i  Skåne ;  har  i  äktenskapet  4  barn.  Har  eget  hus  å 
egen  grund.    Odd-fellow. 

FRANK  CARLSON  HÅLLBERG,  född  i  Jönköping  1853;  lärde  ut  till  skräd- 
dare i  Sverge  och  reste  till  Amerika  1872;  fortsätter  i  Chicago  sitt  i  fäderneslandet 
lärda  yrke ;  är  gift  med  Regina  Serafina  Gustafson  från  Kylleberg  i  Östergötland ; 
har  med  henne  2  barn. 

CARL  M.  EKDAHL,  född  i  Kristdala  socken,  Kalmar  län,  den  1  April  1852; 
lärde  tidigt  skräddareyrket,  med  hvilket  han  alltid  lifnärt  sig.  Ankom  till  Ame- 
rika 1873  och  är  nu  anstäld  hos  S.  J.  Mellin.  Gift  med  Ellen  Håkanson  från  Kri- 
sti an  i  a  i  Norge.    Lutheran. 

SVEN  JOHAN  MELLIN,  född  i  Annerstad,  Kronobergs  län,  den  23  Okt  1844; 
lärde  först  skräddare-yrket,  men  ingick  vid  18  års  ålder  i  manufakturhandel,  fort- 
sättande dermed  tills  1868,  då  han  reste  till  Amerika.  I  Chicago  började  han  egen 
skräddarerörelse  våren  1870  och  fortsätter  dermed  ännu  i  283  N.  May  st.  der  han 
sjelfeger  bostad  och  affärslokal.  Han  dref  till  att  börja  med  sina  maskiner  med 
vatten,  men  har  nu  infört  ångkraft  och  kan,  när  det  gäller  förfärdiga  1600  vestar  i 
veckan.  M.  är  gift  med  Anna  Helena  Engelbrektson  från  Saulsburg  i  Norge  och 
har  en  dotter,  Ida  Matilda.    Frimurare,  Odd-fellow  och  "Knight  of  Honor." 

JOHN  CARLBERG,  född  i  Säfby  socken,  Jönköpings  län,  1844;  lärde  skräd- 
daryrket  i  Sverge ;  utv.  1868,  och  arbetar  nu  hos  Peterson  &  Bengtson,  235  Division 
street.  Gift  med  Hilda  Plantina  Johnson  från  Linderås,  Småland;  inga  barn.  Fri- 
sint  och  republikan. 

A.  G.  PETERSON,  född  i  Wåxtorps  socken,  Jönköpings  län,  den  15  Dec.  1837; 
lärde  skräddaryrket  i  Sverge  och  har  fortsatt  dermed  allt  sedan ;  utv.  till  A.  186!) 
och  är  f.  n.  tillskärare  hos  den  stora  firman  A.  S.  Singer  i  Chicago.  Gift  med  Ma- 
ria  Kristina  Johanson  från  Hörlö,  Wernamo  och  har  med  henne  2  gossar  och  2 
flickor.     Luth.,  rep.  och  medlem  af  orden  "Knights  of  Pythias." 

Bostad:     112  Sedgwick  street. 

SYEN  NELSON,  född  i  Sölvesborg  den  20  Okt.  1849;  lärde  skräddaryrket  i 
Sverge ;  ankom  till  Amerika  1869,  har  bott  i  Milwaukee  2  år,  men  i  Chicago  sedan 
1877;  är  nu  anstäld  hos  Knute  Nelson.     Ogift,  luth.  och  odd-fellow. 

GUSTAF  CARLSON,  född  i  Marbäck,  Jönköpings  län,  1850;  lärde  skräddar- 
yrket såsom  ung,  utvandrade  1870  och  är  nu  sysselsatt  hos  Willoughby,  Hill  &  Co. 
Gift  1872  med  Matilda  Svenson  från  Norrköping ;  2  barn.  Lutheran ;  independent 
i  politik  och  medlem  af  Forrester-orden. 

NILS  JOH4N  REINHOLD  BLOMKVIST,  född  den  10  Aug.  1843  i  Wallsjö 
församling,  Småland;  blef  skräddaregesäll  i  Stockholm  1866;  reste  till  Amerika 
1877  och  eger  nu  anställning  hos  Willoughby,  Hill  &  Co.  Gift  med  Charlotta 
Stolpe  från  Skefthamniar  i  Uppland.    Inga  barn ;  luth,  och  rep, 


JOHN  SVENSON  föddes  i  Dalaryd,  Nytja-  socken,  Småland,  1844;  började 
skrädaryrket  vid  9  års  ålder;  hade  egen  rörelse  med  9  arbetare  vid  17  års  ålder ; 
utvandrade  till  Amerika  1869,  kom  direkt  till  Chicago  och  började  här  egen  rö- 
relse 1874.  Hans  närvarande  lokal  är  hörnet  af  22-gatan  och  Indiana  Ave.  Gift 
med  Anna  Gustafva  Johanson  från  samma  plats ;  4  barn. 

JAKOB  PETERSON,  född  i  Linderås  socken,  Jönköpings  län,  den  26  Aug. 
1835;  reste  till  Amerika  1863  och  igångsatte  egen  skräddarerörelse  i  Chicago  1868. 
Besitter  egendomen  132  Superior  St.  der  han  nu  drifver  en  betydlig  rörelse.  Gift 
med  Eva  Lovisa  Johnson  från  samma  ort  i  Sverge,  men  har  inga  arfvingar.  Hyser 
lutherska  åsigter  i  religion  och  är  i  politiskt  hänseende  frisint.  Tillhör  svenska 
odd-fellow  logen. 

SAMUEL  A.  ROSENQVIST,  född  i  Virda  socken,  Småland,  den  3  Aug.  1846; 
lärde  skräddaryrket  i  Stockholm ;  reste  till  Amerika  1868  och  bosatte  sig  i  Chi- 
cago. Drifver  f.  n.  sitt  yrke  i  lokalen  177  Milton  ave.  Gift  med  Anna  Stenborg 
från  Fellingsbro  i  Nerike ;  en  dotter.    Odd-fellow 

JOH.  AUG.  LINDQVIST,  född  i  Säby  socken,  Småland,  den  21  Maj  1850;  är 
skräddare  till  yrket  och  har  alltid  hållit  sig  dertif  1 ;  utv.  1868  och  ingick  1874  i 
kompaniskap  med  Jakob  Peterson,  132  Superior  st.,  i  hvilken  ställning  han  ännu 
återfinnes.    Ogift,  luth.  och  rep.  samt  "Knight  of  Pythias." 

AXEL  F.  JOHNSON,  född  i  Säby  socken,  Jönköpings  län,  1845;  lärde  skräd- 
daryrket hemma  och  utvandrade  till  Amerika  1869;  började  egen  affär  i  Chicago 
1872  och  drifver  densamma  i  huset  42  Chatham  st.  Gift  med  Ester  Kristina 
Johnson  från  samma  svenska  ort ;  3  barn. 

CLAUS»A.  JOHNSON,  född  i  Timmelhed  socken,  Elfsborgs  län,  1847;  ankom 
till  Amerika  och  Chicago  1868,  sysselsätter  sig  här  med  sitt  i  Sverge  lärda  yrke, 
skräddarens.    Gift  med  Olivia  Thulin  från  Kristianstad ;  1  barn. 

LOUIS  T.  DUVAN,  född  i  Oröd,  Broby  socken,  Skåne,  1844;  blef  skräddare- 
gesäll i  Kristianstad  1861,  sedan  hvilken  tidpunkt  han  konditionerat  i  de  flesta 
svenska  städer  samt  i  Tyskland,  Finland  och  Frankrike ;  ankom  tiil  Amerika  1870 ; 
slog  sig  först  ner  i  Galesburg,  men  har  varit  i  Chicago  sedan  1872,  jemt  sysselsatt 
i  sitt  yrke.  Varit  gift  med  Maria  Lovisa  Anderson  från  Östergötland,  som  dog  den 
4  April  1880 ;  har  2  barn,  är  rep.  och  luth- 

AUG.  PETERSON,  handelsskräddare,  No.  9%  Aberdeen  street;  född  i  Hel- 
singborg den  15  Sept.  1845 ;  reste  till  Amerika  1872,  bosatte  sig  s.  å.  i  Chicago  och 
har  här  genom  flit  och  redlighet  bragt  sig  upp  till  god  ekonomisk  ställning.  Gift 
sedan  1878  med  Carolina  Samuelsen,  danska;  ett  barn. 

PETER  ERICKSON,  född  i  Jemshög,  Blekinge,  1842;  lärde  skräddaryrket  i 
ungdomen  och  dref  egen  rörelse  i  Sverge  ett  par  år  innan  han  afflyttade  till  Ame- 
rika, dit  han  ankom  1864;  fortsätter  här  med  sin  profession  hos  Einstein,  Langini 
&  Co.,  der  han  haft  anställning  de  senaste  11  åren.  Gift  med  Inga  Erickson  från 
samma  plats  i  Sverge;  3  barn;  luth.  och  rep.    Adress,  18  Milton  Avenue. 


S.  SVENSON,  (i  Sverge  Sven  Sunnason),  född  i  Jemshög  socken,  Blekinge, 
1848;  lärde  sitt  yrke  (skräddarens)  i  Sverge;  ankom  till  Arnerika  1872  ock  började 
egen  affär  i  Chicago  1877,  i  förening  med  And.  Olson.  Gift  med  Bengta  Tkomason 
från  samma  svenska  ort;  3  barn. 

ANDREW  OLSON,  född  i  Stockholm  1844;  lärde  der  skräddaryrket  och  ut- 
vandrade  till  Amerika  1869;  började  tillsammans  med  S.  Svenson  egen  rörelse  i 
Chicago  1877;  fortsätter  nu  dermed  i  188  Wesson  st.  O.  eger  och  bebor  huset  206 
Sedgwick  st.  Gift  med  Ida  Anderson  från  Westervik;  2  barn.  Denna  firma  är  en 
af  våra  mera  företagsamma  svenska. 

CARL  P.  PETERSON,  född  i  Borrum  socken  i  Östergötland  1840;  lärde 
sitt  yrke,  som  är  skräddarens,  i  Sverge;  ankom  till  Amerika  1868,  och  började 
genast  egen  affär  i  Chicago  tillsammans  med  hr  Bengtson,  235  Division  Street. 
Gift  med  Anna  Matilda  Sjögren  från  Dalhem  i  Kalmar  län;  3  barn.  Frisint,  re- 
publikan. 

ANDREW  ANDERSON,  född  å  Öland  den  12  December  1846 ;  lärde  skräd- 
dareyrket  i  Sverge ;  reste  till  Amerika  1870,  uppehöll  sig  3  år  i  Iowa  och  kom 
1873  till  Chicago.  Arbetar  nu  i  John  Nelsons  verkstad,  109  &  111  Milton  Avenue. 
Ogift,  republikan. 

AUGUST  J.  JOHNSON,  född  i  Tanums  socken,  Bohuslän,  1847;  började 
snickareyrket  i  Sverge  och  utlärde  i  Norge;  ankom  till  Amerika  1869,  direkt  till 
Chicago ;  arbetade  som  snickare  till  våren  1872,  då  han  i  förening  med  Nils  Ar- 
neson började  egen  möbelverkstad,  som  än  fortsattes  å  mycket  stor  skala  i  237,  239 
&  241  Noble  Street.  Gift  med  Anna  Helena  Danielson  från  Norge;  4  barn.  Odd. 
fellow. 

PETER  NELSON,  född  i  Torrlösa  socken,  Malmöhus  lä:i,  den  28  Nov.  1840; 
lärde  snickareyrket  i  Sverge  och  ankom  till  Amerika  1871 ;  arbetar  f.  n.  i  McCor- 
micks  stora  maskinverkstad;  är  gift  med  Emeli  Mickare  från  Blekinge;  har  ett 
barn  (en  gosse),  är  luth.,  rep.  och  odd-fellow. 

FRANK  G.  HULTGREN,  född  i  Tingsås  församling,  Småland,  1846;  lärde 
garfvareyrket  i  Karlshamn  och  blef  gesäll  derstädes  1867 ;  utv.  1871  till  Amerika 
och  har  arbetat  4  år  i  yrket  härstädes ;  började  1877  en  egen  rörelse  med  cigarrer, 
tidningar  och  galanterivaror  m.  m.  i  867  N.  Clark  st.,  hvilken  affär  han  ännu  fort- 
sätter med  framgång.     Ogift;  republikan. ' 

JOHAN  H,  LINDROTH,  född  i  Åraslöf,  Skåne,  1840;  lärde  målareyrket  i  Kri- 
stianstad  och  blef  gesäll  1857 ;  dref  egen  rörelse  i  Åraslöf  till  1866,  då  han  flyttade 
till  Amerika  och  slog  sig  ner  i  Moline,  hvarest  han  arbetade  3  år  hos  firman  John 
Deeres  &  Co. ;  kom  sedan  till  Chicago  och  har  hela  tiden  innehaft  anställning  så- 
som landskapsarkitekt  i  Lincoln  Park;  han  tillbragte  nämligen 3 år  i  Kristianstads 
ritskola,  der  han  inhemtade  grundlig  kännedom  i  denna  konst.  Gift  med  Anna 
Elisa  Erickson  från  Karlskoga  bergslag;  5  barn.     Odd-fellow  och  Forrester. 

GUST.  FREDRIKSON,  född  i  Asby  socken,  Östergötland,  den  26  Jan.  1856; 
reste  till  Amerika  1870,  bosatte  sig  först  i  Princeton,  111.,  och  flyttade  1880  in  till 
Chicago,  hvarest  han  idkar  skräddaryrket.     Ogift;  luth.  och  dem. 


430 

HERMAN  ROOS,  (död  den  2  januari  1880)  gjorde  sig  under  det  årtionde,  han 
som  tidningsman  lefde  och  verkade  i  Illinois,  ett  namn,  som  är  bekant  för  hvarje 
svenskt  öra  i  Amerika.  Se  här  några  ur  Sv.  Amerikanaren  liemtade  notiser  om 
hans  lif.  Måns  Herman  Roos  var  en  medlem  af  den  gamla  adliga  vestgötaätten  Roos 
at  Hjelmsäter,  hvars  stamfader,  Thure  Jönsson  Roos,  såsom  tronkräfvare  spelade 
en  icke  ovigtig  roll  samtidigt  med  konung  Gustaf  den  förste.  Han  föddes  i  Ve- 
stergötland,  November  1831;  genomgick  Upsala  enskilda  läroverk;  tog  student 
och  kansli-examina;  tjenstgjorde  vid  åtskilliga  ståndsriksdagar  i  Stockholm,  sär- 
skildt  såsom  ridderskapets  och  adelns  notarie;  gjorde  sig  allmänt  känd  genom  sitt 
goda  hufvud  och  sin  ovanliga  arbetsförmåga  samt  var  högt  uppburen  i  talrika 
vänkretsar;  var  tid  efter  annan  anstäld  som  medarbetare  i  Aftonbladet,  Dagligt 
Allehanda  m.  fl.  hufvudstadsblad ;  reste  år  1864  öfver  till  Förenta"Staterna ;  inträdde 
i  nordstaternas  här,  der  han  gjorde  aktiv  krigstjenst  och  bland  annat  deltog  i 
belägringen  af  Petersburgh;  kom  år  1866  till  Chicago;  redigerade  intill  1869  tid- 
ningen Svenska  Amerikanaren;  öfvertog  samma  år  befattningen  såsom  Inman- 
liniens  general-agent  i  Göteborg ;  återkom  till  Chicago  1873  och  inträdde  i  tidnin- 
gen Nya  Verldens  redaktion;  redigerade  den  af  honom  och  en  annan  man  uppsatta 
tidningen  Svenska  Posten,  som  år  1877  antog  namnet  Svenska  Amerikanaren, 
hvars  redaktion  han  vid  sin  död  förestod. 

Roos  var,  ehuru  af  adlig  ätt,  till  sin  natur  och  i  sina  syften  en  folkens  man  i 
ordets  sannaste  bemärkelse.  Han  umgicks  företrädesvis  bland  män  med  sanna 
republikanska  tänkesätt  och  älskade  att  vara  deras  sakförare»  inför  samhället.  Väl 
veta  vi,  att  han  såsom  offentlig  man  långt  ifrån  gillades  af  alla  svensk-amerikanare, 
men  han  egde  emellertid  en  stor  vänskara  ibland  landsmännen  i  detta  land.  Bästa 
beviset  derpå  är,  att  man  i  dessa  dagar  ämnar  å  hans  graf  i  Graceland  Gemetery  resa 
en  14  fot  hög  minnesvård,  som  tillkommit  genom  subskription  bland  svenskarne  i 
Förenta  Staterna. 

Pastor  A.  J.  ANDERSON,  som  vid  detta  lag  affiyttar  från  Andover  i  denna 
stat,  der  han  verkat  de  senaste  åren,  till  Brooklyn  i  New  York,  för  att  omhandtaga 
den  svenska  metodistförsamlingen  derstädes,  har  under  sin  nära  25-åriga  verksam- 
het såsom  predikant  bland  svenskarne  i  Illinois  förvärfvat  sig  ett  högeligen  aktadt 
och  älskadt  namn.  Vi  hatva  å  sidan  80  i  korthet  omnämt  en  del  af  hans  karier  i 
detta  land.  Såsom  tillägg  dertill  känna  vi  oss  nu,  då  han  står  färdig  att  lemna 
fältet  för  en  så  lång  och  ädel  verksamhet,  manade  att  säga,  det  jemförelsevis  få  af 
kyrkans  män  i  sitt  arbete  inlägga  det  nit  och  allvar  som  han  gjort  och  att  få  prest- 
män  i  vår  tid  veta  att  såsom  han  skilja  bisak  från  hufvudsak  vid  framhållandet  af 
den  kristna  kyrkans  lära.  Pastor  Anderson  är  en  framåtskridande  kristen,  deri 
skiljer  han  sig  från  mängden  af  predikanter.  Framåtskridande  ej  blott  i  ren  mo- 
ralisk bemärkelse,  utan  också  i  intellektuel,  emedan  han  ser  och  erkänner  att  den 
sanna  kristna  religionen  står  i  innerlig  och  oupplöslig  förening  med  allt  som  är 
sant,  godt  och  skönt  i  menniskosjälen,  naturen  och  lifvet.  Han  är  fri  från  teolo- 
gisk ensidighet,  frisint  i  detta  ords  rätta  och  sköna  bemärkelse,  derför  fördragsam 
och  derför  framgångsfull  i  sitt  kall.  Han  har  väl  förvaltat  sitt  pund,  och  fast  han 
nu  sliter  sig  från  svenskarne  i  Illinois,  kommer  han  dock  alltid  att  lefva  i  deras 
minnen,  som  känt  honom,  liksom  de  lärdomar,  han  uttalat,  lefva  hos  dem,  som  kom- 
mit inom  kretsen  af  hans  inflytande. 

CLAES  G.  BLOMGREN,  medlem  i  elektrotyperingsfirman  Blomgren  Bros& 
Co.,  född  i  Böne,  Vestergötland,  den  20  Juni  1845,  kom  till  Amerika  1854,  lärde 
sitt  yrke  hos  Marder,  Luse  &  Co.  och  gifte  sig  1871  med  Charlotta  Johnson,  aom 
gifvit  honom  2  barn. 


4S1 

JOHN  A.  BLOMGREN,  född  i  Böne,  Vestergotland,  den  7  November  1838, 
kom  till  Amerika  1853,  och  har  varit  medlem  i  skräddarefirman  Blomgren  Bros. 
sedan  1862.     Gift  1869  med  Josephina  Amalia  Redding.     Två  barn. 

LOUIS  FELT,  fotograf  149'Chicago  Avenue,  föddes  i  närheten  af  Hudiksvall 
den  3  Augusti  1847,  kom  med  föräldrarne  till  Amerika  1856,  lärde  här  fotografi- 
konsten och  uppsatte  egen  atelier  1870,  sedan  hvilken  tid  han  oaf  brutet  och  med 
framgång  drifvit  rörelse.    Gift  1878  med  Esmaralda  Bertrand,  af  fransK  härkomst. 

CARL  JOHAN  NELSON  född  i  Skatlöf  socken,  Småland,  den  25  Mars  1845; 
utvandrade  till  Amerika  1869,  ankom  till  Chicago  1871  och  är  sysselsatt  med 
skrädderi.  Gift  1873  med  Hannah  Persdotter  från  Glimåkra  i  Skåne;  2  barn.  Till- 
hör svenska  metodistkyrkan. 

CHARLES  GIBSON  född  i  Kråkshult,  Småland,  den  9  November  1833,  utvan- 
drade till  Amerika  1853,  uppehöll  sig  de  3  första  åren  i  vestra  delen  af  staten  och 
bosatte  sig  i  Chicaga  1856.  Har  här  hela  tiden  varit  inspektor  vid  de  stora  bräd- 
gårdarne och  har  nyligen  i  förening  med  ett  par  andra  svenskar  börjat  brädaffärer 
i  Lindsborg  och  Asseria,  Kansas.  Gift  1866  med  Karolina  Johnson  från  Lom- 
maryd,  Småland ;  6  söner.     Trustee  i  Immanuelsförsamlingen  och  republikan. 

RICHARD  BLOMGREN,  medlem  af  firman  Blomgren  Bros.,  skräddare,  föd- 
des i  Böne,  Vestergotland,  den  12  Februari  1842,  kom  till  Chicago  1853,  ingick  i 
rörelsen  1862  och  gifte  sig  1868  med  Mary  Valentine,  i  hvilket  äktenskap  paret 
välsignats  med  4  barn. 

CHARLES  JOHNSON,  son  af  Jan  Janson,  född  den  17  Maj  1838  i  Torstuna, 
Vestmanland ;  kom  med  föräldrarne  till  Amerika  1846.  Stannade  i  föräldrahem- 
met till  1859,  då  han  for  till  Kalifornien,  der  han  i  3  år  tjenstgjorde  såsom  fåra- 
herde med  8000  får.  Hela  denna  tid  tillbragte  J.  under  så  godt  som  bar  himmel, 
begagnande  endast  ett  tält  för  nattläger  o.  s.  v.  Återvände  till  Chicago  1863.  For 
till  Kansas  1871,  tog  160  acres  regeringsland,  som  han  ännu  eger.  Eger  i  Jefferson 
der  han  nu  bor,  30  acres.  Gift  1871  med  Sofia  Fors  från  Hveta,  Östergötland ;  4 
barn.    Frisint,  republikan. 

MAGNUS  LUNNOW  född  i  Broby,  Skåne,  den  25  September  1853,  genomgick 
Kristianstads  elementarläroverk,  tjenstgjorde  sedan  ren  tid  som  informator  och 
utvandrade  till  Amerika  1874.  Vistades  de  4  första  åren  i  Kanada  och  kom  1878 
till  Chicago,  hvarest  han  alltsedan  varit  biträdande  redaktör  vid  Svenska  Tribunen. 

Kapten  AND.  STENBECK,  född  den  12  Februari  1828  i  Hafvaröd,  Skåne; 
utvandrade  1854,  bosatte  sig  i  Galesburg  och  ingick  der  i  ett  frivilligt  infanterire- 
gemente. Vid  ankomsten  till  Springfield  träffade  han  C.  J.  Stolbrand,  med  hvil- 
ken han  såsom  underofficer  hade  tjenstgjort  tillsammans  i  Vendes  artilleri,  och 
genom  honom  blef  han  nu  genast  kapten  i  "battery  H.  ills.  2  artillery,"  med  hvil- 
ket han  med  utmärkelse  deltog  i  striderna  vid  Fort  Donelson,  Shiloh,  Clarksville, 
Nashville  och  andra  platser.  Efter  krigets  slut  bosatte  han  sig  i  St.  Louis,  der  han 
var  superintendent  vid  Benton  Barrack  till  1866,  då  han  flyttade  till  Chicago,  hvar- 
est han  hela  tiden  haft  anställning  som  pianostämmare  hos  Julius  Bauer  &  Co. 
Gift  1867  med  Karolina  Johnson,  född  1837  och  anländ  till  Amerika  1847  såsom 
fosterdotter  af  N.  J.  Johnson,  nämnd  å  sidan  71.     Paret  eger  tvenne  barn. 

OSCAR  N.  BLOMGREN,  medlem  i  elektrotyperingsfirman  Blomgren  Bros. 
&  Co.,  föddes  den  11  September  1848  i  Böne,  Vestergotland,  hvarifrån  han  anlände 
till  Chicago  1854.  Har  lärt  sitt  yrke  hos  Marder,  Luse  &  Co.;  har  varit  sin  egen 
sedan  1875,  är  gift  med  Emma  Peterson,  och  har  2  barn. 


432 


SVENSKAR  I  NEW  WINDSOR. 


ANDERSON,  G.  M.,  handelsskräddare,  född  den  9  Oktober  1853  i  Hycklinge, 
Östergötland;  utvandrade  1871,  uppehöll  sig  första  året  i  New  Windsor  hos  sin  fa- 
der Gustaf  Anderson,  flyttade  sedan  till  Davenport,  var  der  4  år  och  återvände  till 
New  "Windsor  och  öppnade  egen  rörlse  1876;   ogift,  lntheran  och  republikan. 

CARLSON,  JOHN,  skohandlare,  född  den  16  Augusti  1835  i  Frodinge,  Små- 
land ;  utvandrade  1867,  arbetade  ett  par  år  i  och  omkring  Andover  och  flyttade  till 
New  Windsor  1870  samt  började  samma  år  den  rörelse  han  nu  förestår.  Gift  1858 
med  Karolina  Andersdotter  från  samma  socken ;  3  söner  och  3  döttrar.  Lutheran 
och  republikan. 

GIBSON,  S.  T.,  köpman,  född  den  21  Augusti  1835  (se  sidan  166).  Gift  1857 
med  Karolina  Mattson  från  Jemshög,  Biekinge,  syster  till  John  Mattson,  nämnd  å 
sidan  169.    4  söner  och  2  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 

HALLBERG,  ALFRED,  köpman,  född  den  26  Mars  1841  i  Adelslöf,  Jönkö- 
pings län;  utvandrade  1869,  bosatte  sig  i  New  Windsor  1870  och  blef  1876  medlem 
i  firman  Gibson,  Shaw  &  Hallberg.  Gift  1873  med  Aleda  C.  Falk  från  Oxford 
township.    En  dotter.    Lutheran  och  republikan. 

LEAF  (LÖF),  CHARLIE,  farmer,  eger  80  acres;  född  den  21  Mars  1831  i 
Kisa;  utvandrade  1860,  bodde  de  första  16  åren  i  Henderson  township,  men  bor 
nu  Rivola  township,  nära  New  Windsor.  Gift  1866  med  Gustafva  Carlson  från 
Mönsterås ;  7  barn.    Lutheran  och  republikan. 

LINDORFF,  GUSTAF,  jernkramhandlare,  född  den  20  December  1842  i 
Längsjö,  Småland,  men  uppfödd  i  Karlskrona;  utvandrade  1868;  arbetade  första 
året  på  mekanisk  verkstad  i  New  York,  kom  efter  några  år  tillbragta  dels  i  Altona 
och  dels  å  andra  ställen  slutligen  till  New  Windsor,  der  han  1872  öfvertog  O. 
Frenals  affär,  den  han  nu  drifver  med  sin  broder  Elias  som  kompanjon.  Gift  1871 
med  Maria  Wahlberg  från  St.  Anna,  Östergötland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1870 ; 
4  barn.    Lutheran  och  republikan. 

LINDORFF,  ELIAS,  köpman,  född  den  15  Maj  1851  i  Långsjö,  Småland; 
utvandrade  1869,  tillbragte  de  första  6  åren  i  St.  Paul,  Duluth  och  andra  platser 
och  kom  1875  till  New  Windsor  för  att  ingå  i  brödrens  jernkramhandel.  Gift 
samma  år  med  Karolina  Frenal  (Frenäll),  dotter  till  Olof  Frenäll.  En  son.  Lu- 
theran och  republikan. 

LUNDQUIST,  J.  A.,  född  1848  i  Södra  Wi,  Kalmar  län;  utvandrade  1870. 
uppehöll  sig  2  är  i  Swedona  och  3  år  i  Aledo  och  for  derpå  till  Kalifornien,  der 
han  vistades  3%  år;  kom  till  New  Windsor  på  hösten  1878  och  började  påföljande 
år  en  restauralionsrörelse.  Gift  1879  med  Gustafva  Fall  från  Åtvida,  Östergötland. 
Lutheran  och  republikan. 

NYGREN,  CLAUS,  skräddare,  född  1830  i  Frodinge,  Småland;  utvandrade 
1872,  sedan  hvilket  år  han  bott  i  New  Windsor.     Ogift,  lutheran  och  republikan. 


433 

PETERSON,  C.  P.,  köpman,  född  den  24  Maj  1847'i  Östergötland;  kom  ined 
föräldrarne  till  Amerika  1852;  har  hela  tiden  vistats  här  i  orton  och  började  1871 
i  förening  med  S.  P.  Samuelson  en  mindre  handelsrörelse,  som  emellertid  med 
åren  vuxit  derhän,  att  firman  eger  nu  städse  å  hand  ett  lager,  värdt  $10,000,  i  en 
stor  vacker  lokal  (en  tegelbygnad  om  25x70),  som  är  dess  egen.  Peterson  har  va- 
rit gift  med  Mary  E.  Fleharty  (amerikanska)  sedan  1877.    En  dotter. 

ROSBERG,  JOHN,  vagnmakare,  född  den  5  Mars  1846;  utvandrade  1870; 
vistades  först  7  veckor  vid  Big  Rapids  i  Michigan,  flyttade  derifrån  till  New 
"Windsor,  for  derifrån  till  Toulon,  men  återkom  snart  till  New  Windsor  för  att 
börja  egen  rörelse  såsom  smed  och  vagnmakare,  hvilket  företag  gått  ovanligt  väl, 
så  att  Rosberg  nu  befinner  sig  i  verkligt  goda  omständigheter,  ehuru  han  började 
tomhändt;  han  eger  utom  verkstad  och  verktyg  äfven  ett  nätt  litet  hem  m.  m. 
Gift  1868  med  Greta  Lisa  Petersdotter,  har  3  döttrar  och  1  son.  Lutheran  och  re- 
publikan. 

SAMUELSON,  S.  P.,  köpman,  född  den  7  Juli  1849;  kom  med  föräldrarne, 
Olof  och  Lucretia  Samuelson,  till  Amerika  och  Andover  1856 ;  vistades  der  6  år, 
flyttade  sedan  till  Galesburg  och  stannade  der  till  1867,  då  modren  dog  och  famil- 
jen skingrades.  Fadren  är  nu  bosatt  i  Murray  co.,  Minnesota.  S.  P.  Samuelson 
qvarblef  i  Galesburg  till  1871,  då  han  for  till  New  Windsor  och  började  handel  i 
förening  med  C.  F.  Peterson.    Ogift 

TÖRNQUIST,  J.  F.,  vagnmakare,  född  i  Roberga,  Småland,  den  11  Decem- 
ber 1842;  utvandrade  1869 ;  kom  1875  till  New  "Windsor,  men  hade  dessförinnan 
arbetat  å  åtskilliga  andra  platser,  såsom  Brooklyn,  samt  Huntsville,  Keithsville, 
Mo.,  Buford  och  Geneseo  i  Illinois.  Drifver  nu  en  större  vagnmakarerörelse,  den 
han  utvidgar  år  efter  år.  Han  tillverkade  i  fjol  14  nya  plogar,  112  vagnar  och  8 
"buggies"  och  ämnar  i  höst  anskaffa  nya  maskinerier  för  arbetets  bedrifvande. 
Eger  en  större  verkstad,  flera  huslotter  och  ett  präktigt  hem.  Gift  1875  med  Ma- 
tilda Carlson  från  Södra  Wi,  Småland;  tre  barn.    Lutheran  och  republikan. 


SVENSKAR  I  ALEDO. 

AUG.  G.  JOHNSON,  född  den  26  Juli  1853  i  Åkers  socken,  Småland;  utvan- 
drade 1872,  stannade  först  i  Chicago  och  for  kort  derpå  till  Aledo,  der  han  nu  drif- 
ver skohandel.    Lutheran  och  demokrat. 

O.  A.  WALL1N,  född  den  30  Juli  1848  i  Stora  Åsby,  Östergötland ;  utvandrade 
1868,  bosatte  sig  först  i  Rock  Island  och  sedermera  i  Aledo;  drifver  der  skoma- 
karerörelse och  skohandel ;  gift  1874;  lutheran  och  demokrat. 

PETER  RINGD  ALL,  född  i  Rinkarby,  Skåne,  den  18  Juni  1838;  utvandrade 
1864,  uppehöll  sig  först  i  Chicago,  sedan  i  Monmouth,  och  har  varit  i  Aledo  sedan 
1869 ;  drifver  nu  hanclelsskräddareaffär  Gift  1866  med  Sofia  C.  Johnson  från  Ha- 
gersta  i  Östergötland ;  fem  barn.  Har  eget  hus  och  butik.  Lutheran  och  de- 
mokrat. 

XXVUI 


434 

O.  NYLIN,  född  den  31  Augusti  1840;  utvandrade  1866;  kom  först  till  Rock 
Island  och  derifrån  till  Aledo,  hvarest  han  nu  drifver  skomakarerörelse  Gift  1865 
med  Carrie  Peterson;  har  5  barn,  eget  hem;  lutheran  och  demokrat. 

J.  O.  LUNDBLAD,  skohandlande,  född  i  Oppeby,  Östergötland,  den  4  De- 
cember 1823;  utvandrade  1852,  vistades  de  första  åren  i  Princeton,  Ills.,  Rock  Is- 
land, Monmouth  och  Tipton  i  Missouri  och  andra  orter.  Gift  1848,  har  2  barn,  är 
lutheran  och  demokrat. 

JONAS  NORLUND,  född  i  Bollnäs  den  15  Februari  1841 ;  utvandrade  1869, 
vistades  först  å  Bishop  Hill  och  flyttade  efter  någon  tid  till  Aledo,  der  han  nu  id- 
kar  skohandel.    Ogift,  lutheran  och  demokrat. 


SVENSKAR  I  GENEVA. 

8.  J.  PETERSON,  född  i  Kristdala,  Småland,  1843;  utvandrade  med  föräl- 
drarna till  Amerika  1857,  bodde  hos  dem  i  Chicago  några  månader,  följde  dem  se- 
dan till  Geneva  och  har  varit  der  bosatt  hela  tiden,  med  undantag  af  de  år,  han 
tillbragte  såsom  frivillig  i  unionsarmén  under  inbördeskriget.  Han  ingick  1862  i 
Silfversparres  batteri  (se  sidan  275)  och  tjenstgjorde  genom  hela  kriget;  hemkom 
till  Geneva  1865  och  öppnade  då  en  handelsskräddarerörelse,  som  han  ännu  drif- 
ver-   Gift  1868  med  Kristina  Ryström  från  Rydaholm  i  Småland.     Har  ett  barn. 

GUST.  P.  LANDBORG,  född  i  Ströfvelstorp,  Skåne,  den  24  Maj  1840;  lärde 
smedsyrket  i  Sverge  och  utvandrade  1866;  bosatte  sig  samma  år  i  Geneva;  bör- 
jade  der  egen  rörelse  1868;  gifte  sig  samma  år  med  Emma  Ek  från  Vinslöf  i  Skåne; 
har  4  barn.    Metodist  och  republikan. 

NELS  LÖFBOM,  född  i  Allerum,  Skåne,  den  8  Juni  1844;  lärde  vagnmakare, 
yrket  i  Helsingborg;  utvandrade  1871,  uppehöll  sig  2  år  i  Chicago,  kom  till  Ge- 
neva 1873,  började  egen  affär  samma  år  och  gifte  sig  året  derpå  med  Anna  Sofia 
Nelson  från  Kalmar  län;  har  2  barn,  är  metodist  och  republikan. 

J.T.PETERSON,  född  i  Gällaryd,  Småland,  den  18  November  1854;  kom 
med  föräldrarne  till  Amerika  1870  och  arbetar  nu  i  fadrens  skomakareverkstad. 

JOHN  PETERSON,  urmakare,  född  i  Gällaryd,  Småland,  den  25  Juni  1831 ; 
utvandrade  1854,  tillbragte  först  någon  tid  i  Chicago,  flyttade  ut  till  Geneva  1856, 
der  han  nu  drifver  egen  urmakarerörelse  (se  sidan  196).  Gift  1847  med  Johanna 
Anderson  från  Svennerum,  Småland;  4  barn;  metodist  och  republikan. 

C.  J.  PETERSON  drifver  egen  skomakarerörelse,  född  den  27  Juni  1827  i 
Sällaryd,  Småland ;  utvandrade  1870,  bosatte  sig  genast  i  Geneva  och  började  egen 
rörelse  för  några  år  sedan.  Gift  1853  med  Katrina  Magnusdotter ;  2  barn.  Luthe- 
ran och  republikan. 

A.  RYDSTRÖM,  född  i  Rydaholm,  Småland,  den  26  December  1847;  kom 
med  föräldrarne  till  Amerika  1854;  blef  samma  år  bosatt  i  Geneva  och  började 
egen  vagnmakarerörelse  1871.  Gift  1867  med  Mary  Lundgren,  som  varit  i  Ame- 
rika sedan  1853;  har  i  äktenskapet  4  barn.    Lutheran  och  republikan. 


435 
SVENSKAR  I  MONMOUTH,  WARREN  COUNTY. 

BECK,  JOHN,  skohandlande  och  skomakare,  född  den  24  Juni  1828  i  Dan. 
mark  (se  sidan  178).  Gift  1857  med  Anna  Anderson  från  Halland,  hvarifrån  hon 
utvandrade  1854.    Lutheran  och  republikan. 

LUNDGREN,  C.  A.,  skohandlare,  född  den  11  September  1830  i  Nyköping; 
utvandrade  1856,  kom  genast  till  Monmouth,  men  for  till  Tipton,  Mo.,  1859 ;  öfver- 
gaf  vid  krigets  utbrott  den  orten  och  for  upp  till  Princeton,  samt  derifrän  1862  till 
Winona  i  Minnesota,  der  han  qvarblef  tills  1865,  återvände  då  till  Monmouth,  der 
han  sedan  drifvit  sitt  yrke.  Gift  1862  med  Mary  Olson,  född  i  Norge ;  en  dotter. 
Republikan. 

YOUNG,  JOHN  P.,  hud-  och  pelsverkshandlande,  föddes  i  Svinhult,  Öster- 
götland, den  9  Juni  1835;  utvandrade  1852;  vistades  de  8  första  åren  i  Berlin,  nu 
Svedona ;  for  sedermera  till  Klippbergstrakten,  der  han  spekulerade  i  grufaktier 
och  timmer,  uppehöll  sig  vidare  någon  tid  i  Fairfield,  Iowa,  och  kom  1862  till 
Monmouth,  började  der  1864  en  specerihandel,  blef  utbränd  1868,  inledde  handels- 
rörelse i  New  Windsor  1870,  återkom  till  Monmouth  och  etablerade  sig  der  på 
nytt  1871,  men  endast  för  att  kort  derpå  blifva  för  andra  gången  utbränd.  De  se- 
naste 9  åren  har  han  sysselsatt  sig  med  pelsverkshandel.  Gift  1860  med  Helen  C. 
Samuelson,  som  dog  1862 ;  gift  andra  gången  1863  med  Carrie  U.  E.  Anderson  från 
Norra  Wi  i  Östergötland ;  har  fyra  söner  och  en  dotter.    Frisint  och  demokjat. 

JOHNSON,  OLA,  skräddare,  född  i  Norge;  utvandrade  1867;  arbetade  först  i 
Brooklyn,  N-  Y.,  kom  derefter  till  Milwaukee,  sedan  till  Galesburg,  vidare  till 
Kirkwood  och  vidare  reste  han  till  Kalifornien.  1869  ingick  han  i  "U.  S.  Army" 
för  fem  år,  tjenstgörande  i  Kalifornien,  Idaho,  Washington-området  och  Arizona, 
ofta  på  jagt  efter  Madoc  indianer.  Bosatte  sig  i  Monmouth  1875  och  gifte  sig  1876 
med  ett  tyskt  fruntimmer.    Frisint  och  republikan. 

SÖDERSTRÖM,  JACOB,  skomakare,  född  den  27  Oktober  1831  i  Visby; 
utvandrade  1855,  bosatte  sig  först  i  Monmouth,  for  sedan  till  andra  platser,  besökte' 
Sverge  1859,  återkom  1860,  slog  sig  då  ner  i  Monmouth,  och  började  der  egen  rö- 
relse 1863.     Gift  1860  med  Maria  Johnson ;  2  barn.    Metodist  och  republikan. 

NELSON,  N.  J.,  skohandlande,  född  den  12  Januari  1838  i  Locknavi,  Små- 
land; utvandrade  1852,  kom  först  till  Rock  Island  och  qvarblef  der  till  1858,  flyt- 
tade sedan  till  Monmouth,  ingick  der  i  Illinois'  83dje  regemente  och  tjenstgjorde  i 
kriget  från  den  5  Augusti  1862  till  den  26  Juni  1865 ;  återvände  då  vid  krigets  slut 
till  Monmouth  och  var  en  längre  tid  i  bolag  med  mr.  Beck,  men  är  nu  ensam  i  rö- 
relsen. Gift  1860  med  Mathilda  österberg  frän  Grenna;  har  en  dotter,  19  år  gam- 
mal och  en  son,  12  år.    Frisint  och  independent. 

NASELUND,  JONAS,  skräddare,  född  den  28  Oktober  1829  i  Ressele,  Ån- 
germanland ;  utvandrade  1862,  kom  till  Galesburg  1863,  företog  samma  år  en  resa 
till  Pikes  Peak,  nedsatte  sig  vid  återkomsten  i  Monmouth,  irrade  sedan  omkring 
några  år,  men  blef  omsider  bofast  å  denna  ort  1871.  Gift  1871  med  Anna  Söder, 
ström  från  Visby,  Gotland.    Frisint  och  demokrat. 


436 


SVENSKAR  I  W  AT  AGA,   SPARTA   TOWNSHIP.  KNOX 

COUNTY. 

ALTIN,  J.  O.,  skomakare,  född  den  19  April  1835  i  Alfta,  Helsingland ;  ut- 
vandrade 1868 ;  gjorde  sitt  uppehälle  med  arbete  i  kolminorna  vid  Wataga  till  att 
börja  med,  men  kom  snart  in  i  sitt  yrke  och  har  idkat  egen  rörelse  sedan  1877  i 
bolag  med  Lars  Svedberg.  Gift  1867  med  Anna  Larsdotter  frän  Bollnäs ;  har  2  sö- 
ner och  en  dotter.    Lutheran  och  republikan. 

BERGMAN,  PETER,  köpman,  född  i  Ugglebo,  Gestrikland;  utvandrade 
1868;  försörjde  sig  med  arbete  i  kolgrufvor  till  1870,  flyttade  då  till  Wataga  och 
började  landtbruk,  men  öfvergaf  det  1879,  då  han  började  handelsrörelse  i  för- 
ening med  en  annan.  Gift  1866  med  Margareta  E.  Backman  från  Bollnäs ;  2  döt- 
trar; lutheran  och  republikan. 

BRULIN,  A.  F.,  född  i  Venersborg;  utvandrade  1853,  kom  till  Knoxville 
samma  år  och  qvarblef  der  17  år,  sysselsatt  som  maskinarbetare  och,  de  senaste  7 
åren,  såsom  mjölnare;  for  sedan  till  Klippbergstrakten,  var  borta  ett  par  år,  åter- 
kom och  bosatte  sig  4  år  i  Knoxville,  flyttade  derpå  till  Galesburg,  hvarest  han 
började  handelsrörelse,  sålde  affären  efter  4  år  och  bosatte  »ig  i  Wataga,  der  han 
nu  idkar  qvarnrörelse.  Gift  1865  med  Betsy  A.  Olson  från  Blekinge,  hvarifrån 
hon  utvandrade  1854 ;  hon  tillhör  metodistkyrkan,  men  han  är  frisint.  Repu- 
blikan. 

EKMAN,  CARL  P.,  född  den  10  Juli  1835  i  Eksjö;  utvandrade  1862,  uppe- 
höll  sig  i  Buffalo  tills  i  Februari  1863,  for  sedan  till  Burlington  i  Iowa  och  deri- 
från  till  Galesburg,  der  han  arbetade  2  år,  vistades  derefter  någon  tid  i  Oneida  och 
kom  1865  till  Wataga,  der  han  sedan  varit.  Gift  1864  med  Hannah  Nickolson 
från  Broby  i  Skåne,  hvarifrån  hon  utvandrade  1854;  3  söner  och  2  döttrar.  Luthe- 
ran och  republikan. 

KLING,  PETER,  skomakare,  född  i  Hannebo,  Helsingland;  utvandrade 
1869;  arbetade  först  i  en  kolgrufva  vid  Wataga  och  föll,  medan  han  var  sålunda 
sysselsatt,  utför  en  50  fot  djup  kolvägg  med  påföljd  att  han  blef  mycket  illa  ska- 
dad —  så  illa,  att  det  ena  benet  måste  amputeras,  hvarjemte  andra  svåra  blessyrer 
tillfogades  honom.  Han  genomgick  emellertid  alla  lidanden  och  upptog  sedan 
sitt  yrke,  det  han  drifvit  såsom  sin  egen  det  senaste  året.  Gift  1863  med  Kristina 
Ersdotter  från  samma  socken ;  hon  dog  1873,  lemnande  honom  2  barn.  Lutheran 
och  republikan. 

NEANDER,  THEODORE,  H.,  född  den  8  Juli  1845  i  Näsum,  Skåne;  utvan 
drade  1854,  kom  då  med  föräldrarne  till  Galesburg,  flyttade  sedermera  till  Knox- 
ville, qvarblef  der  tills  1879.     Fadren  dog  1855,  men  modren  lefver  ännu. 

N.  lärde  mjölnareyrket  i  Knoxville,  ingick  som  frivillig  i  Illinois'  77  rege- 
mente den  9  November  1863,  tillfångatogs  af  rebellerna  och  förvarades  en  tid  i 
Camp  Ford  i  Texas,  der  han  led  hungersnöd  och  förvandlades  till  ett  skelett.  Bo- 
satte sig  efter  krigets  slut  i  Knoxville,  tillbringade  sedan  ett  par  år  i  Colorado  och 
kom  1878  till  Wataga.     Ogift,  tillhör  missionssamfundet,  independent. 


437 

SVEDBERG,  LARS,  skomakare,  född  den  21  November  1833  i  Hannebo 
Helsingland ;  utvandrade  1868,  bodde  i  Henderson  1  år,  kom  derefter  till  Wataga 
och  har  sedan  dess  oafbrutet  följt  sitt  yrke,  de  senare  åren  på  egen  hand  i  förening 
med  Alten.  Gift  1860  med  Martha  Jönsdotter  från  Ugglebo.  En  dotter.  Luthe- 
ran och  republikan. 

SVENSON,  JOHN,  född  i  Orken  socken,  Skåne ;  utvandrade  1855;  uppehöll 
sig  i  Illinois  tills  1859,  for  då  till  Kansas  och  1860  till  sydstaterna;  fann  det  der 
något  osäkert  under  det  politiska  virrvarret  och  begaf  sig  d erfor  snart  norrut; 
satte  sig  då  ner  i  Peoria  co.,  men  begaf  sig  1862  upp  till  Wataga,  der  han  förvärf- 
vade  sig  en  liten  fastighet.  Gift  1871  med  Kristina  Andersdotter,  född  å  Dalsland. 
3  barn.     Lutheran  och  republikan- 

WILL1AMSON,  M.  O.,  sadelmakare,  född  på  hafvet  1850  under  föräldrarnes 
resa  från  Sverge  till  Amerika  (se  vidare  sidan  158).  Gift  1871  med  Mary  Driggs, 
en  amerikanska. 

HEDBERG,  ERIC,  farmer  å  sektion  27,  egare  af  160  acres,  född  den  1  Janu- 
ari 1830  i  Alfta ;  utvandrade  1852,  vistades  första  året  i  Victoria,  sysselsatte  sig  se- 
dan 3  år  med  kalkbränning  emellan  Victoria  och  Knoxville;  for  1859  till  Kalifor- 
nien, återvände  efter  någon  tid  och  gjorde  sedan  2  andra  färder  emellan  staterna 
och  Klippbergen.  1865  började  han  bryta  kol  i  närheten  af  Victoria,  fortfor  der- 
med  2  år,  köpte  sedan  en  farm  i  Copley  township,  sålde  igen  och  slog  sig  1868  ned 
i  Sparta  township.    Lutheran  och  republikan. 

HEDBERG,  MATH.,  skräddare,  född  den  14  Juni  1825  i  Ugglebo,  Gestrik. 
land ;  utvandrade  1857,  arbetade  10  år  i  Galesburg  och  flyttade  derifrån  till  Wataga 
1867.  Gift  1853  med  Martha  Hansdotter  från  samma  ort  i  Sverge.  Har  2  söner 
och  3  döttrar.    Frisint  och  republikan. 


r«-"«V 


TILLÄGG. 

ANDOVER  TOWNSHIP. 

N.  P.  YENSTRAND,  farmer  sek.  32,  Andover,  född  i  Hvena  socken,  Kalmar 
län,  den  12  Augusti  1827 ;  utvandrade  1857,  kom  först  till  Andover,  arbetade  för  far- 
mare  de  3  första  åren,  sedan  köpte  han  20  acres,  men  eger  nu  172  acres ;  ingick  i 
Illinois  43  Infanteri  den  1  September  1861  och  tjenade  öfver  4  år;  gifte  sig  i  Maj 
1848,  med  Martha  L.  Gustafson  från  Molilla  socken,  Kalmar  län,  hade  med  henne 
4  barn.  Gift  andra  gången  1870  med  Johanna  Sophia  Månson  från  Hvena,  Kalmar 
län,  född  September  1828,  utvandrade  1858;  har  med  henne  4  barn  af  hvilka  3  lefva ; 
Lutheran  och  republikan.    Postkontor  Andover. 

GUSTAF  FAIR,  farmer,  sek.  4.  Andover,  född  i  Medalby,  Jönkpings  län,  den 
22de  Juli  1824,  utvandrade  1854,  var  11  veckor  på  sjön  ifrån  Göteborg  till  New 
York,  ankom  först  till  Andover,  köpte  der  1855  40  acres  å  sek.  18  och  bodde  der  till 
1864,  då  han  sålde  hemmanet  och  köpte  de  169%  acres  han  nu  odlar.  Gifte  sig  den 
29  October  1854  med  Fredrika  Johansdotter  från  samma  socken,  har  haft  7  barn 
af  hvilka  6  lefva.  De  äro :  Catharina  Sophia,  John  August,  Peter  Albert,  Gustaf 
Alfred,  Maria  Olivia  och  Hanna  Emilia.  (Mrs.  Fair  är  född  den  1  Maj  1831.)  G. 
Fair  har  varit  School  Trustee  3  år  och  innehar  ännu  embetet.  Lutheran  och  repu- 
blikan.   Postkontor  Andover. 

A.  V.  HTJLTGREN,  farmer,  sek.  32,  Andover  township,  född  i  Molilla  socken, 
Kalmar  län,  den  3  Mars  1842 ;  utvandrade  1853,  kom  till  Andover,  flyttade  1854  till 
Lynn,  der  han  och  fadren  året  derpå  arrenderade  en  farm,  hvarå  de  stannade  ett  år. 
Köpte  1857  ett  hemman  i  Clover,  hvarest  han  nu  är  egare  af  100  acres.  Gifte  sig  i 
Mars  1872  med  Christina  Johnson  från  Fryele,  Jönköpings  län  och  född  den  22 
April  1849,  utvandrade  den  2  Maj  1869,  har  4  barn.  Lutheran  och  Republikan. 
Postkontor  Andover. 

JOHN  A.  OLSON,  sek.  33,  Andover  township,  född  i  Kristdala,  Kalmar  län, 
den  8  Augusti  1860,  utvandrade  med  sina  föräldrar  och  syskon  1862,  blef  samma  år 
bosatt  i  Andover,  der  han  nu  vistas  hos  föräldrarne,  hvilka  bo  på  60  acres  å  sek. 33. 
Lutheran.    Postkontor  Andover. 

CHAS.  E.  LARSON,  farmer,  sek.  14,  120  acres,  född  den  26  Okt.  1834  i  Hve- 
na, Småland ;  utvandrade  1853,  vistades  en  kort  tid  i  Andover,  arbetade  sedan  i  Au- 
gusta, 111.,  återkom  till  Andover  och.  arbetade  för  farmare  tills  1861,  ingick  då  i  sta- 
tens 43  regemente  och  tjenstgjorde  till  den  30  Novembrr  1865,  deltog  under  tiden  ' 
striderna  vid  Fort  Henry,  Pittsburg  Landing,  Corinth,  Jenkins  Ferry,  Little  Rock, 
Vicksburg  och  6  mindre  fejder.  Gift  med  Mary  L.  Swanson  från  samma  socken» 
hvarifrån  han  utvandrade  1866;  4  barn,  lutheran  och  republikan.  Postkontor  Can>. 
bridge, 

438 


439 

EPHRAIM  NORDQVIST,  farmer,  sek.  17  Andover  village.  Född  i  Bresene- 
ned,  Vestergötland,  den  20  Augusti  1840.  Gifte  sig  den  17  Maj  1863  med  Anna 
Catharina  Munter,  från  Ericksberg,  Dalsland,  der  hon  föddes  den  8  Augusti  1830; 
utvandrade  till  Amerika  1868,  uppehöll  sig  först  i  Massachusetts,  der  han  arbetade 
några  veckor,  reste  sedan  1868  till  Andover,  hvarest  han  arbetat  som  husbyggare, 
hvilket  yrke  han  lärde  i  Sverge ;  har  på  senare  tiden  brukat  land.  Han  var  vid 
ankomsten  från  Sverge  skyldig  $40  för  sin  resa,  men  eger  nu  15  acres  land  och  ett 
vackert  hem.  Har  haft  4  barn  af  hvilka  3  lefva.  Johan  Alfred,  Olivia  och  Anna 
Maria.  Tillhör  Methodist-församlingen  i  Andover.  Republikan.  Postkontor  An- 
dover. 

A.  M.  NELSON,  farmer,  sek.  31,  Andover  township,  född  i  Djursdala,  Kalmar 
lan,  den  1  Januari  1829;  utvandrade  1849,  började  sin  bana  i  Amerika  som  jord- 
bruksarbetare vid  Andover  och  Cambridge  för  $6  i  månaden,  fortsatte  i  Geneseo 
och  blef  slutligen  landegare  i  Andover  township,  der  han  f.  n.  besitter  150  acres. 
Gift  1856  med  Kristina  Johnson,  född  i  Kisa  socken,  Linköpings  län  den  22  Juli 
1837,  utvandrade  1849,  har  haft  10  barn,  af  hvilka  7  lefva.  Lutheran  och  repub- 
likan.   Postkontor  Opheim. 

JOHN  M.  APPELL,  farmer  å  sek.  9  35  acres,  född  den  3  Juni  1825  i  Horn  soc- 
ken, Östergötland;  utvandrade  1852  och  bosatte  sig  genast  i  Andover,  köpte  der 
med  tiden  40  acres  å  sek.  31,  sålde  senare  denna  egendom  och  köpte  en  annan  å 
sek.  10,  köpte  och  sålde  ännu  en  gång  och  blef  slutligen  bofast  å  sek.  9.  Gift  1864 
med  Carolina  Nyquist  från  Vestra  Eneby;  2  barn.    Lutheran  och  republikan. 

A.  J.  ANDERSON,  farmer  å  sek.  27,  eger  214  acres;  född  den  6  April  1833  i 
Kisa,  Östergötland;  utvandrade  1852,  arbetade  i  Henry,  Mercer  och  Knox  counties 
till  1859,  hvilket  år  han  gjorde  en  resa  till  Colorado  för  att  söka  sin  lycka,  men 
återvände  samma  år  och  har  sedan  funnit  lyckan  på  ofvannämda  farm.  Gift  1855 
med  Hannah  Bengtson  från  Ocker  socken,  Småland,  hvarifrån  han  utvandrade 
1854;  hon  dog  1875  efterlemnande  sig  7  barn.    Postkontor  Andover. 

SVEN  G.  JOHNSON,  farmer  å  sek.  26,  eger  46  acres  land;  född  i  Juni  1836  i 
Kristdala,  Småland;  utvandrade  1868,  bosatte  sig  först  vid  Bishop  Hill,  der  han 
köpte  en  liten  farm,  men  sålde  den  igen  och  flyttade  till  Andover  1876.  Gift  1858 
med  Kajsa  L.  Persdotter  från  Kisa;  2  barn.    Republikan.     Postkontor  Andover. 

C.  O.  ERICKSON,  farmer  å  sek.  14;  född  i  Hvena,  Kalmar  län,  den  3  Aug. 
1840 ;  utvandrade  1870,  kom  till  Andover  och  köpte  1876  den  farm  han  nu  bebor. 
Gift  1864  med  Johadna  C.  Lid ;  5  barn.    Postkontor  Cambridge. 

GUSTAF  HTJLTSBERG,  sektion  17,  Andover  village,  född  i  Vallsjö  socken, 
Småland,  den  10  October  1824;  utvandrade  1870;  ankom  till  Lynn,  der  han  började 
med  att  arbeta  på  jernväg,  bor  nu  i  Andover  och  arbetar  för  dag.  Gifte  sig  den  16 
Mars  1851  med  Lisa  Christina  Håkansdotter,  född  i  samma  socken  den  10  Juni 
1827,  och  hade  med  henne  3  barn,  hon  dog  den  21  September  1857,  och  alla  barnen 
dogo  inom  loppet  af  samma  vecka  som  modren.  H.  gifte  sig  för  andra  gången  den 
18  September  1859,  med  Anna  Lena  Magnusdotter,  född  i  Nässjö  socken,  Jönkö- 
pings län,  den  14  Januari  1822;  har  med  henne  2  barn.  Lutheran  och  republikarv 
Postkontor  Andover 


440 
ANDERS  P.  NORELL,  farmer  å  sektion  14,  Andovertownship,  född  i  Berg 
sjö  socken,  Geneborgs  län,  den  12  April  1826,  utvandrade  1856,  arbetade  först  för 
andra  omkring  Andover;  år  1860  köpte  han  10  acres  land  å  sektion  18,  Andover 
township,  och  bodde  der  4  år;  sålde  det  sedan  och  köpte  38 acres  å  sektion  12,  Lynn 
township.  men  förökade  den  till  107  acres,  sålde  den  1879,  och  köpte  åter  en  farm 
133  acres  å  sektion  14,  Andover  township,  der  han  nu  bor.  Gifte  sig  1850  med  Brita 
Pehrsdotter,  från  samma  socken,  der  hon  är  född  den  25  Mars  1834 ;  har  4  barn,  af 
hvilka  2  äro  gifta.    Lutheran  och  republikan.    Postkontor  Andover. 

C.  P.  PETERSON,  farmer  å  sektion  33,  Andover  township,  född  i  Djursdala, 
Kalmar  län,  1822;  utvandrade  1852,  arbetade  de  första  åren  i  Andover,  Galva  och 
Oneida;  tillgrep  sedan  sitt  yrke  som  är  skräddarens;  köpte  1853  40  acres  land  ooh 
bygde  ett  hus;  är  nu  egare  af  160  acres;  ingick  i  den  lutherska  församlingen  i  An. 
dover  1853,  gifte  sig  den  17  November  1858  med  "Wilhelmina  Blomberg,  från  Horn 
socken  Linköpings  län,  har  5  barn.    Lutheran.  Republikan.  Postkontor  Andover. 

ISRAEL  THORN,  farmer  och  husbyggare  å  sektion  20,  Andover  township, 
der  han  eger  18%  acres,  född  i  Bergsjö,  Gefleborgs  län,  den  27  Juni  1844;  lemnade 
Sverge  den  4  Juni  1869,  och  kom  till  Chicago,  derifrån  till  Princeton,  Ills ,  sedan 
till  Dover ;  flyttade  1874  med  föräldrarne  till  Andover  der  de  nu  alla  lefva,  och 
hvarifrån  sonen  kort  efter  ankomsten  gjorde  en  resa  till  Minnesota,  men  återvände 
samma  år.  Gift  den  7  Juli  1876  med  Kristina  Norlund,  född  i  Bergsjö,  Helsing- 
land,  den  24  October  1854;  ett  barn.    Methodist.    Postkontor  Andover. 

CHARLES  H.  ANDERSON,  sektion  51,  Andover  township,  der  han  eger  6 
acres  land;  född  i  Sandsjö  socken,  Jönköpings  län,  den  15  Juni  1854;  utvandrade 
1871 ;  hans  första  vistelseort  var  Andover,  dernäst  Cambridge;  är  nu  sin  egen  och 
arrenderar  land  i  Andover,  township.  Ogift;  tillhör  den  lutherska  församlingen  i 
Andover ;  republikan.    Postkontor  Andover. 

P.  A.  ANDERSON,  född  i  Djursdala  socken,  Kalmar  län,  den  22  November 
1887;  utvandrade  den  4  Maj  1868,  kom  till  Andover  den  3  juni  samma  år,  arbetade 
för  iårmare  de  första  9  åren,  sedan  på  jernbanor  i  Michigan  och  Indiana,  men  åter- 
vände omsider  till  Illinois  och  sysselsätter  sig  med  ackord-arbeten.  Anderson  är 
ogift.  Tillhör  den  lutherska  församlingen  i  Andover;  republikan.  Postkontor 
Andover. 


OSCO  TOWNSHIP. 

AUGUST  BANDHOLTZ,  sektion  27,  Osco  township;  född  i  Kiel,  Holstein, 
Tyskland,  den  8  Mars  1822 ;  utvandrade  1847  och  kom  till  New  Tork  den  1  Nov., 
for  derifrån  till  Cincinnati,  Ohio,  och  stannade  der  under  vintern ;  våren  1848  re- 
ste  han  till  Peru,  Ills ,  träffade  der  Olof  Jonhson  (föreståndaren  för  B.  H.  kolo- 
nien) och  vardt  af  honom  anförtrodd  att  förestå  tegelslagningen  och  murarbetet  i 
Bishop  Hill.  B.  qvarblef  vid  Biship  Hill  i  7  år,  der  han  också  gifte  sig  den  10 
Februari  1849  med  Kristina  Boström,  född  i  Delsbo,  Gefleborgs  län,  den  9  Augusti 
1832,  utvandrade  1847  och  var  en  af  de  första  kolonisterna.  Hon  tillhörde  ko- 
lonien 7  år  eller  till  1850,    Paret  flyttade  sedan  till  Andover  ooh  köpte  80  acres  å 


441 

sektion  5,  Andover  township,  sålde  den  1874,  köpte  åter  en  larm  om  154  acres  der 
de  nu  bo.  B.  besökte  Tyskland  1870,  återkom  samma  år,  gjorde  1879  åter  en  resa 
till  Tyskland,  Sverge  och  Frankrike  och  har  sedan  återkomsten  arbetat  i  sitt  yrke, 
murarens.    Har  4  barn.    Metodist  och  independent.    Postkontor  Osco. 

J.  A.  AHLSTRAND,  sektion  19  Osco  township,  född  i  Medalby,  Jönköpings 
län,  den  11  December  1835;  utvandrade  1865,  stannade  först  i  Andover,  der  han 
arbetade  på  husbygnad,  hvilket  yike  han  följer  ännu.  1866  köpte  han  40  acres  på 
den  plats  han  nu  bebor.  Gifte  sig  den  27  December  1844  med  Ida  Maria  Isaacson 
från  samma  socken,  född  den  2  Oktober  1854;  har  4  barn,  3  söner  och  1  dotter. 
Lutheran  och  republikan.    Postkontor  Osco. 

ANDREW  E.  ANDERSON,  farmer  å  sektion  33  Osco  township,  född  i  Hille, 
Gefleborgs  län,  den  29  Maj  1850;  ankom  till  Amerika  1870  och  vistades  först  i  An- 
dover och  arbetade  första  året  på  jern vägen,  sedan  vistades  han  i  Osco  township 
till  år  1875,  då  han  gifte  sig  den  1  Maj  med  Sarah  Elisabeth  Westerlund,  dotter  till 
Eric  Westerlund,  född  i  Andover  den  22  Juni  1859;  har  ett  barn.  Lutheran  och 
republikan.    Arrenderar  130  acres  land  i  Osco. 

C.  A.  SWANSON,  farmer  å  sektion  28,  Osco  township,  född  i  Högsta,  Linkö- 
pings län,  den  5  December  1848;  utvandrade  1868,  kom  till  Geneseo,  Ills.,  arbe- 
tade der  för  farmare,  flyttade  sedan  till  Osco  township  och  arbetade  der  i  jordbruk 
5  år,  men  arrenderar  nu  land  i  Osco  township ;  eger  80  acres  i  Clay  co.,  Nebraska. 
Republikan.     Postkontor  Osco. 

S.  P.  PETERSON,  farmer  å  sektion  31,  Osco  township,  född  i  Djursdala 
socken,  Kalmar  län,  den  10  Oktober  1829;  utvandrade  1849,  arbetade  i  Andover 
till  1851  för  $8  i  månaden,  tog  derpä  40  acres  regeringsland  å  sektion  31,  Andover 
township,  köpte  1858  160  acres  å  sektion  32,  samma  township,  sålde  det  1871  och 
1864  köpte  han  160  acres  å  sektion  29,  Osco  township,  der  han  nu  är  egare  af  506 
acres  och  160  acres  i  Webster  co.,  Iowa,  som  brukas  af  hans  son,  Charles  Peterson. 
Gift  1853  med  Johanna  Forsberg  från  Härberge  socken,  Linköpings  län,  hvarifrån 
hon  utvandrade  1852.    Har  10  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postkontor  Osco. 


LYNN  TOWNSHIP. 

SWEN  SWENSON,  farmer  å  sektion  11,  Lynn  township,  född  i  Vernamo  den 
24  September  1818;  utvandrade  1854,  bosatte  3ig  genast  i  Andover,  första  året  arbe- 
tade han  för  andra,  sedan  köpte  han  sig  en  farm  på  40  acres,  men  har  nu  ökat  den 
till  180  acres,  der  han  bor.  Gifie  sig  1847  med  Kristina  Kajsa  Petersdotter,  född  i 
Ocker  socken,  Jönköpings  län,  den  11  Februari  1823 ;  har  10  barn,  4  söner  och  6 
döttrar.    Lutheran  och  republikan.     Postkontor  Lynn  Centre. 

JOHN  O.  ANDERSON,  farmer  å  sektion  12,  400  acres ;  född  den  25  Mars 
1830  i  Vestra  Herrljunga,  Småland ;  utvandrade  1854  och  arbetade  de  första  åren  å 
jernbanor.  Gift  1854  med  Anna  S.  Youngquist  född  den  29  Oktober  1831  i  Hul- 
tofta,  Småland;  har  3  söner  och  lika  många  döttrar.  Lutheran  och  republikan, 
Postkontor  Lynn  Centre, 


442 
Mrs.  MARGRETA  JOHNSON  eger  240  acres  å  sektion  11;  född  den  29  Maj 
1828;  utvandrade  1849  i  pastor  Esbjörns  sällskap.    Blef  gift  i  Andover  1854  med 
John  F.  Johnson  från  Mösjö,  Småland,  född  1821  och  död  1876;  6  barn.-  Lutheran. 
Postkontor  Lynn  Centre. 

JOHN  NORQUIST,  farmer  å  sektion  9;  född  den  11  November  1834  i  Häll- 
sjö,  Småland ;  utvandrade  1869,  arbetade  de  första  åren  hos  farmare  och  arrende- 
rar nu  ett  hemman.  Gift  1855  med  Anna  Lena  Samuelsdotter  från  Froderyd,  Jon- 
köpings  län;  5  barn.    Lutheran  och  republikan.    Postkontor  Lynn  Centre. 

CHARLES  G.  PETERSON,  farmer  å  sektion  17  Lynn  township,  Henry  co., 
160  acres;  född  den  24  Oktober  1837  i  Skeppstad,  Småland ;  utvandrade  1857; 
bodde  7  år  i  Geneseo,  flyttade  sedan  till  Lynn  township,  köpte  land  och  började 
bruka  jorden.  Gift  1862  med  Anna  G.  Bengtson  från  Kallunge,  Vestergötland, 
hvarifrån  hon  utvandrade  1852.    Lutheran  och  republikan. 


BISHOP  HILL. 

NELSON,  KATRIN  A,  sömmerska  å  Bishop  Hill;  född  1842  i  Söderala;  kom 
med  föräldrarne  till  Bishop  Hill  1846 ;  gifte  sig  den  22  November  1862  med  Peter 
Nelson  och  har  med  honom  2  barn. 

SANDSTRÖM,  A.  G.,  smed  å  Bishop  Hill;  född  1852  i  Östra  Farnebo,  Ge- 
strikland ;  utvandrade  1869  och  har  hela  tiden  varit  här,  undantagandes  18  måna- 
der tillbragta  i  Iowa.    Ogift,  second  adventist,  republikan. 

ERICKSON,  N.,  farmer  å  sektion  16,  eger  80  acres;  född  1838  i  Hvena,  Kal- 
mar  län;  utvandrade  1878;  gift  med  Lovisa  Svenson  från  samma  plats;  har  5  barn. 
Lutheran  och  republikan.    Poskontor  Bishop  Hill. 

LARSON,  J.  A.,  målare,  Nekoma;  född  den  15  Oktober  1825  i  Tos- 
landa,  Bohus  län ;  erhöll  god  uppfostran  i  Sverge,  men  utvandrade  1855  och  kom 
till  Bishop  Hill,  der  han  arbetade  som  målare  till  1857,  flyttade  då  till  Nekoma 
och  har  varit  der  alltsedan.  L.  tjenstgjorde  3  år  i  unionsarmén  under  inbördes- 
kriget, vardt  sårad  och  tillfångatagen.  Gift  1855  med  Anna  H.  Björk  från  samma 
socken  och  har  2  barn.    Hustrun  är  metodist,  han  frisint  och  republikan. 

WESTERGREN,  A.  T.,  pastor  för  svenska  metodistförsamlingen,  född  i 
Näsum,  Skåne,  den  7  Juli  1842;  utvandrade  1853  och  blef  efter  många  vexlingar 
slutligen  lokalpredikant  i  Galesburg  1869;  utbildade  sig  vidare  vid  Knox  College 
och  blef  predikant  vid  församlingen  i  Wataga ;  har  sedan  tagit  undervisning  vid 
läroverket  i  Evanston  och  varit  anstäld  vid  flera  församlingar.  Gift  med  Selma 
Hanson  född  i  Keokuk,  Iowa,  och  har  med  henne  2  barn 

MYRTENGREN,  BRITA,  Mrs.,  enka  efter  C.  A.  Myrtengren.  som  föll  i  slaget 
vid  Shiloh,  född  i  By  socken  af  Dalarnes  bergslag,  den  18  Juni  1825.  Mrs. 
M.  föddes  den  26  Okt.  1838  i  Qfvansjö,  Gestrikland.  Hon  har  fyra  barn  och  bor  $ 
B,ishoP  Hill. 


443 
ERICKSON,  AND.,  farmer  u  sek.  17,  der  han  eger  70  acres,  född  i  Hvena  i 
Kalmar  län,  1817;  kom  till   Amerika  1869;  gift  sedan   1838  med  Inga  Stina  Sven- 
3on,  från  samma  ort  i  Sverge,  der  hon  föddes  samma  år  som  mannen.    Paret  har 
8  barn  och  äro  lutheraner.    Han  ärrepublikan.    Postkontor,  Bishop  Hills. 

PETER  WICKBLOM  född  den  14  Februari  1810  i  Alfta;  nu  bosatt  ä  sektion 
11,  der  han  eger  130  acres;  kom  till  Bishop  Hill  1847,  förestod  skomakarearbetet 
under  kolonitiden,  då  han  ägde  att  tillse  det  alla  män,  qvinnor  och  barn,  voro  med 
skor  försedda.  Gift  med  Katrina  Peterson  1849,  har  3  döttrar  och  1  son.  En  af 
koloniens  äldsta  medlemmar,  Kristina  Olson,  nu  öfver  90  år,  återfinnes  i  WickJ 
bloms  familj.    Adventist  och  rep. 

PETER  WEXELL,  farmer  å  sektion  2;  eger  296  acres  och  är  värd  $15000;  född 
i  Söderala,  kom  till  Bishop  Hill  1846,  förestod  under  kolonitiden  skräddarearbetet, 
och  ålog  det  honom  att  sörja  för  de  manliga  medlemmarnes  beklädnad.  Vid  del- 
ningen erhöll  han  ej  mer  än  sin  beskärda  del,  men  har  ändå  och  ehuru  han  är 
krympling  såsom  farmare  samlat  ofvannämda  förmögenhet.  Gift  1851  med  Martha 
Peterson ;  2  döttrar.    Adventist  och  greenbacker. 

ANDREW  BERGLUND,  farmer  å  sektion  12,  49  acres ;  född  i  Alfta,  den  14 
Januari  1814,  kom  till  Bishop  Hill  1847;  han  var  en  af  Eric  Jansons  medpredikan. 
ter  i  Sverge,  agerade  som  superintendent  vid  kolonisternas  utvandring  och  blef 
efter  Jansons  död  dennes  efterträdare  såsom  koloniens  öfverhufvud  tills  Jonas  Ol- 
son hemkom  från  Kalifornien.  Gift  1840  med  Brita  Olson,  född  i  Alfta  den  20 
Januari  1807.  Deras  enda  lefvande  barn  är  sonen  Eric,  löjtnant  i  Förenta  Staternas 
armé.    B.  är  lokalpredikant  inom  methodistkyrkan. 

P.  O.  BLOMBERG,  polismagistrate,  född  i  Voxna  den  4  Augusti  1821,  kom 
till  Bishop  Hill  1846.  Var  under  kolonitiden  föreståndare  för  smedjeafdelningen; 
har  varit  "constable"  6  år,  fredsdomare  4  år  och  "road  commissioner"  samt  "school 
trustee"  flera  år.  Gift  1842  med  Kristina  Mattson,  har  1  son  och  3  döttrar.  Besitter 
200  acres  land  och  mycken  annan  egendom.    Republikan. 

Under  den  tidigare  delen  af  1880  genomgick  Bishop  Hill  en  annan  af 
dessa  andliga  hvälfningar,  som  gjort  kolonien  så  märkbar.  Det  var  nu 
pastor  Skogsbergh  som,  genom  en  serie  predikningar,  hållna  i  den 
gamla  kolonikyrkan,  hvilken  aldrig  hade  varit  så  till  trängsel  fyld 
sedan  Eric  Jansons  dagar,  åstadkom  omvändelserna.  Af  dem,  som  nu 
antogo  hans  lära,  voro  isynnerhet  många  "adventister"  och  bland  dem 
Hans  Norström,  J.  H.  Westberg,  Eric  Änn,  Anna  M.  Stråle  m.  fl.,  alla 
ledande  andar  i  en  ny  församling  som  tillkommit  genom  Skogsberghs 
ansträngningar.  Härigenom  skilja  sig  nu  mångas  religiösa  tro  från 
den  i  lefnadsteckningarne  angifna. 


44é 

TOULON. 

ALFRED  P.  ANDERSON  född  i  Vårdsnäs,  Östergötland ;  anlände  till  Ame- 
rika och  Andover  1856  i  sällskap  med  sina  föräldrar,  men  enär  lian  saknade  fallen- 
het för  jordbruksyrket,  tog  han  anställning  i  Coltons  butik,  Galesburg,  hvaresthan 
qvarblef  2%  år  och  tog  sedan  anställning  i  Altona,  der  han  verkade  flera  år.  Åter- 
besökte  Sverge  och  bosatte  sig  vid  återkomsten  ned  i  Galva,  der  han  1870  ingick 
äktenskap  med  en  dotter  af  E.  A.  Lynd ;  blef  1872  sin  svärfaders  bolagsman,  öfver- 
tog  rörelsen  ensam  1878  och  flyttade  samtidigt  lagret  till  Toulon. 

ERIC  U.  NORBERG,  drifver  jordbruk  ä  sektion  13,  Goshen  township;  född 
den  22  Juni  1813  i  Ullärfva,  Vestergötland ;  utvandrade  1842.  Slog  sig  först  ner 
straxt  vester  om  Milwaukee,  der  han  vistades  2  år;  flyttade  sedan  till  Michigan  och 
uppehöll  sig  der  till  dess  att  han  förenade  sig  med  Bishop  Hill-kolonien  1848.  Der 
stannade  han  tills  1850  och  begaf  sig  till  Minnesota  1851.  Norberg  har  varit  gif* 
sedan  1848  med  Brita  Johnson  från  östrunda,  Vestmanland ;  har  en  dotter,  som  är 
gift  med  John  Jones,  och  en  son,  som  studerat  vid  Urbana  universitet  i  Ohio.  Fa- 
miljen eger  240  acres  utmärkt  farmland-  Som  i  Bishop  Hill-koloniens  historia 
erfares,  har  hr.  N.  tagit  ett  större  intresse  i  den  stora  rättegången,  under  hvilken 
han  varit  folkets  representant  gentemot  koloniföreståndare. 


PRINCETON. 

CLAUS  ANDERSON,  född  den  14  Oktober  1843  i  Kylingaryd,  Vestergötland ; 
utvandrade  1867;  arbetade  såsom  maskinist  i  Chicago  tills  1870,  kom  då  till  Prince- 
ton,  hvarest  han  de  senaste  7  åren  idkat  hyrkuskrörelse.  Gift  1875  med  Anna  Kel- 
son från  Åhus  i  Skäne,  hvarifrån  han  utvandrade  1866;  inga  barn;  frisint; 
demokrat 

JOHN  A.  STEM,  son  af  A.  P.  Damm,  född  den  2  December  1849  i  Åsby, 
Östergötland,  kom  med  föräldrarne  till  Princeton  1852  och  har  alltsedan  han  bör- 
jade lifvet  på  egen  hand  varit  handelsexpedit.  Gift  1876  med  Hilda  Larson  från 
Vadstena ;  en  dotter.    Lutheran  och  republikan. 

JOHN  A.  NELSON,  köpman,  född  den  22  april  1853  i  Princeton ;  han  är  son 
till  Nels  J.  Nelson  som  kom  1851  (se  sidan  185.)  John  A.  Nelson  har  drifvitegen 
handelsrörelse  sedan  1879.    Lutheran  och  republikan. 


ROCK  ISLAND. 

B.  E.  ELMSTEDT,  anstäld  i  Rock  Island  House,  föddes  den  13  September 
1855  i  Asarum,  Blekinge ;  utvandrade  den  18  Maj  1873,  uppehöll  sig  först  en  tid  i 
New  York,  hvarifrån  han  1874  begaf  sig  till  Galesburg  och  derifrån  till  Klippber- 
gen i  Colorado,  samt  arbetade  11  månader  i  Denver;  1875  återvände  han  till  Illi- 
nois och  sysselsatte  sig  med  jordbruksarbete  i  3  års  tid  i  närheten  af  Knoxville; 
har  sedan  tjenstgjort  som  hotell-kjerk  i  Galesburg,  Cambridge,  Davenport  09I} 
Rock  Island.    Ogift ;  lutheran, 


445 
LYNN,  KNOX  COUNTY. 

CARL  JOHAN  SVENSON,  farmer  å  sektion  18,  120  acres;  född  den  7  Janu- 
ari 1828  i  Björke,  Småland;  utvandrade  1857  och  tillbringade  de  första  åren  såsom 
snickare  i  Galesburgtrakten.  blef  sedan  farmer  å  sektion  35  i  Weller  township, 
Henry  co.,  flyttade  1875  till  sitt  nuvarande  hemman,  som  är  i  Knox  co  Gift  1874 
med  Stina  Karin  Magnusdotter  från  Hvetlanda;  4  söner  ocn  2  döttrar.  Metodist 
och  republikan.    Postkontor  Altona. 


WATAGA. 


WM.  WILLIAMSON,  farmer  å  sektion  21,  600  acres;  har  derjemte  en  han 
delsrörelse  i  Galesburg  och  del  uti  en  sådan  i  Moline.  Född  i  Jerfsjö,  Helsing- 
land,  1833,  kom  till  Amerika  1850,  köpte  1854  60  acres  på  kredit  och  har  nu,  som 
sagts,  600  acres,  eller  200  mer  än  nämndt  blifvit  å  sidan  158.  Gift  1854  med  Katri- 
na  Olson  från  Bollnäs,  hvarifrån  hon  utvandrade  1849.  Paret  har  6  söner  och  4 
döttrar,  alla  i  lifvet.    Lutheran  och  republikan. 


ONTARIO. 


JOHN  ROSENE,  farmer  å  sektion  15,  320  acres;  född  den  8  Juni  1838  i  Mo- 
lila,  Kalmar  län ;  utvandrade  1864.  De  Kalb  i  Illinois  och  Porter,  Indiana,  voro 
hans  första  uppehållsorter.  Våren  1865  begaf  han  sig  till  Galesburg  och  påföljan- 
de år  till  Missouri,  återvände  samma  år  till  Galesburg  och  for  1867  till  Sverge, 
stannade  der  ett  år ;  arrenderade  land  vid  återkomsten  och  köpte  egen  farm  1874. 
Gift  1868  med  Johanna  G.  F.  Tengblad  från  Stenberga  socken,  Småland.  Har  2 
barn.    Frisint;  republikan.    Postkontor  Oneida. 

JOHN  P.  LARSON,  mjölnare,  Oneida,  född  den  28  Januari  1828  i  Bjurkärn; 
utvandrade  1850.  Chicago,  Du  Page  Co.  och  Galesburg  voro  de  första  scenerna  för 
hans  amerikanska  verksamhet.  I  Galesburg,  dref  han  mjölnareyrket  många  år 
och  fortsatte  samma  kall  i  Oneida,  dit  han  anlände  1866  och  hvarest  han  nu  är  en- 
sam egare  af  ett  större  qvarnverk.  Gift  1866  med  Emma  L.  Nelson  från  Kråkshult, 
Småland ;  har  3  söner  och  3  döttrar.    Lutheran  och  republikan. 


WYANET. 


AND.  B.  F.  OLSON,  farmer,  160  acres;  född  den  6  Februari  1832  i  Sunna, 
Skåne ;  utvandrade  1857,  bodde  4  år  i  Princeton,  men  har  bott  å  sin  närvarande 
farm  sedan  1861.  Gift  1862  med  Mary  Johnson  från  Berga  i  Småland,  hvarifrån 
hon  kom  1853 ;  4  söner  och  4  döttrar.  Har  varit  Augustana-lutheran  18  år,  men 
har  nu  lemnat  kyrkan.    Republikan. 

AND.  M.  OLSON,  farmer  å  sektion  5,  80  acres;  född  den  1  September  1826  i 
Tjernarp,  Skåne;  utvandrade  1855,  bodde  i  Princeton  9  år,  försökte  sedan  sin  lycka 
som  guldgräfvare  i  Montana  7  år,  och  har  nu  varit  jordbrukare  9  år.  Gift  1871 
med  Kristina  Peterson  från  Käfsjö  i  Småland,  hvarifrån  hon  utvandrade  1869 ;  2 
eöner.     Har  utgått  ur  lutherska  kyrkan.     Republikan. 


446 

WETHERSFIELD. 

PETER  ERICKSON  (Erson),  farmer  å  sektion  33 ;  eger  280  acres ;  född  den  10 
Februari  1818,  i  Lisberga,  Österunda  socken,  Vestmanland ;  utvandrade  1846,  sät- 
tande sig  då  till  Bisbop  Hill-kolonien,  men  qvarblef  der  endast  ett  par  månader ; 
arbetade  sedan  ett  år  i  närheten  af  Lafayette;  arrenderade  ett  stycke  iand  för  3  års 
tid,  köpte  1851  120  acres  der  han  nu  bor  och  har  hela  tiden  sedan  dess  skött  denna 
sin  farm  den  han  utvidgat  efter  hand.  Gift  1871  med  Anna  Svenson  från  Qvinge 
socken,  Skåne ;  en  son  och  en  dotter. 


GALVA. 


GUSTAF  BARLOW,  skräddare  i  Galva,  född  den  19  December  1836  i  Östra 
Våhla,  Vestmanland,  hvarifrån  han  utvandrade  1868  och  bosatte  sig  först  i  Bishop 
Hill,  sedan  i  Galva,  senare  i  Aurora  och  ännu  senare  i  Chicago,  der  hans  egendom 
förstördes  i  branden  1871.  Han  återvände  till  Galva  1872,  der  han  alltsedan  dess 
uppehållit  sig  och  hvarest  han  nu  eger  ett  vackert  hem.  Gift  1863  med  Augusta 
Wahlgren,  född  i  Våhla,  men  uppfödd  i  Gefle  och  har  i  äktenskapet  ett  barn.  Fri- 
sint.    Independent. 


NEW  BOSTON. 

JOHN  ROL ÄNDER,  född  i  Karna,  Östergötland,  den  22  Maj  1827;  utvandrade 
1849  och  hamnade  i  Chicago,  der  han  qvarblef  till  1851,  for  sedan  till  Rock  Island 
och  begaf  sig  derifrån  1853  öfver  slätterna  till  Kalifornien ;  återvände  1855  öfver 
Panama-näset  till  Moline,  bosatte  sig  1862  i  Rock  Island  och  1866  i  New  Boston, 
der  han  nu  idkar  sadelmakarrörelse.  Gift  1856  med  Elisabeth  Nilson  från  Medel, 
pad ;  2  barn,  eget  hem  och  verkstad ;  demokrat. 

JOHN  SEASTONE,  född  i  Nobbe,  Småland,  den  3  Augusti  1834;  utvandrade 
1858,  styrde  sin  kosa  till  Stillwater  i  Minnesota,  men  flyttade  till  New  Boston 
1859  och  har  i  många  år  derstädes  varit  vagnfabrikör.  Gift  1860  med  Eva  Sofia 
Hjalmar  från  Hoffmanstorp,  Småland;  7  barn;  eger  bostad  och  fabrik;  lutheran 
och  republikan. 


KEWANEE. 

AND.  HALLIN,  handelsskräddare,  född  den  1  Augusti  1850  i  Söderbarke, 
Dalarne;  utvandrade  1869  och  har  sedan  arbetat  i  sitt  yrke  i  Kewanee,  Galva  och 
Chicago;  blef  sin  egen  i  Kewanee  1878.  Gift  1874  med  Anna  Hallquist  från  Ugg- 
lebo,  Gestrikland ,  2  barn.    Frisint ;  republikan. 

HANS  NELSON,  skomakare,  född  den  28  December  1845  i  Bollnäs ;  utvan. 
drade  1867,  har  bott  i  Galva  2  år,  Kewanee  2  år  och  Buda  8  år,  hela  tiden  sysselsatt 
i  yrket.  Kom  andra  gången  till  Kewanee  1878  och  har  nu  egen  skohandel.  Gift 
1870  med  Hellen  Weström;  3  barn,  frisint  och  sjelfständig. 


447 
OXFORD. 

MARGRETA  C.  DOUGLASS,  född  den  10  Januari  1824,  i  Grythytte  socken, 
Nerike;  föräldrarne  voro  Svante  och  Anna  Warner;  utvandrade  från  Sverge  1850. 
bosattte  sig  3  mil  sydvest  om  Andover ;  modren  dog  den  12  April  1854,  fadren  den 
4  april  1864,  72  år  gammal ;  gift  första  gången  1851  med  And.  Werner  från  ödesby, 
Vestergötland,  som  dog  1864;  andra  gången  gift  1866  med  S.  B.  Douglass,  en  ame- 
rikanare, nu  bosatt  i  Oxford  township.  Mrs.  Douglass  eger  120  acres  i  sitt  eget 
namn  och  mannen  320.    Hon  tillhör  lutherske  kvrkan. 


MOLINE. 

C.  A.  WESTMAN,  målare,  född  i  Vexiö  den  27  Oktober  1847;  utvandrade 
1868,  började  arbeta  i  Chicago  och  fortsatte  7  år  tills  han  flyttade  till  Moline,  der 
han  sedan  dess  uppehållit  sig,  anstäld  hos  K.  A.  Norling.  Gift  1877  med  Emma  C. 
Carlson  från  Kristinehamn,  der  han  föddes  den  26  Mars  1858;  en  dotter.  Frisint, 
republikan. 


SHELDON,  IROQUOIS  COUNTY. 

J.  W.  JOHNSON,  född  i  Fryele,  Småland,  1847;  utvandrade  1854  och  har 
bott  i  Iroquois  26  år,  med  undantag  af  två  år  tillbragte  i  unionens  tjenst  under 
kriget.  Har  sedan  varit  spanmålshandlande  i  Donovan,  der  han  var  den  förste 
som  inledde  rörelse,  men  är  nu  bosatt  i  Sheldon,  hvarest  han  drifver  fastighets- 
affärer. Han  eger  en  farm  i  Iroquois  County,  samt  en  farm,  hus  och  tomt  i  Mis- 
souri, 320  acres  i  Kansas  och  160  acres  i  Iowa.  Gift  1873  med  Emma  C.  Johnson 
från  Malmö ;  2  döttrar.    Methodist  och  republikan. 


MUNSON,  HENRY  COUNTY. 

A.  L.  ANDERSON,  sektion  35,  född  den  26  Oktober  1841  i  Skofvened,  Vestergöt- 
land, utvandrade  1860  och  vistades  de  första  åren  i  Andover,  Geneseo,  Chicago,  St. 
Joseph  i  Michigan  och  Kingston,  Missouri;  bosatte  sig  i  Munson  township  1872 
och  började  jordbruk  1879.  Återvaldes  till  assessor  1880  och  har  varit  gift  med 
Amanda  Wallin  från  Kinneved,  Vestergötland,  sedan  1871.  Har  1  son  och  2  döt- 
trar.   Postkontor  Geneseo. 

PETER  G.  JOHNSON,  född  den  28  Februari  1838  i  Ryssby,  Småland;  utvan 
drade  1866  och  har  drifvit  jordbruk  i  Munson,  der  han  eger  80  acres,  de  senaste  12 
åren.  Han  är  gift  med  Karolina  Maria  Lindquist  från  Fyreby,  Småland,  hvarifrån 
hon  utvandrade  1868.  Har  2  barn  i  lifvet;  tillhör  lutheiöka  kyrkan  i  Geneseo,  uar 
beklädt  roadmasterssysslan  och  är  republikan. 


448 

BEAVER. 

Detta  nybygges  svenska  metodistförsamling,  som  var  den  första  på  platsen, 
bildades-  den  4  Maj  1854  af  S.  B.  Newman,  hvilken  då  på  prof  intog:  Jonas  Grant, 
Johanna  Grant,  Charlotta  Grant,  John  Anderson,  Brigitta  Anderson,  John  Lund- 
berg, Kristina  Lundberg,  Peter  Isaacson,  Cary  Isaacson  samt,  kort  efter,  Anna  Kri- 
stina Nicolauson,  Karolina  Sandell,  Nils  Canon  och  Stina  Canon,  af  hvilka  6  ännu 
qvarstå  i  församlingen.  Vid  densamma  hafva  tjenstgjort  12  olika  predikanter. 
Den  närvarandes  namn  är  John  A.  Palmquist.  Medlemmarnes  antal  är  112.  Kyr- 
kan bygdes  1859  (?)  till  en  kostnad  af  $1000. 

JOHN  H.  GRANT,  farmer  med  160  acres,  född  i  Grenna  1840,  kom  med  för- 
äldrarne  till  Amerika  1852,  har  bott  i  Beaver  sedan  1853  med  undantag  af  de  4  år 
han  tjenstgjorde  i  unionsarmén  under  kriget.  Gift  1867  med  Josephina  Strand 
från  samma  ort  i  Sverge.  Har  2  döttrar.  Har  varit  township  assessor  2  år.  Me- 
thodist  och  republikan.    Postkontor  Donovan. 

JONAS  GRANT,  200  acres,  född  1812  i  Grenna;  utvandrade  1852  och  har  bott 
i  Beaver  sedan  dess.  Gift  1837 ;  har  3  söner  och  2  döttrar,  alla  gifta.  Methodist 
och  republikan.    Postkontor  Donovan. 

ALFRED  MELIN,  80  acres,  född  i  Oppeby,  Öscergötland ;  utvandrade  1849, 
uppehöll  sig  först  3  år  i  staden  New  York,  sedan  i  Bufialo  och  flyttade  1862  till 
Beaver,  der  han  sedan  dess  idkat  jordbruk.  Gift  1867  med  Lovisa  Sundberg;  2 
söner  och  4  döttrar.     Methodist  och  republikan.    Postkontor  Donovan. 

JOHN  E.  BARNLUND,  255  acres,  född  den  25  Oktober  1835  i  Finland; 
utvandrade  1853,  förde  i  7  år  fartyg  å  insjöarne.  Gift  1866 ;  4  söner  och  2  döttrar. 
Methodist  och  republikan.    Valdes  till  uppbördsman  1879. 

JOHN  SWANSON,  40  acres,  född  den  7  Juni  1830;  utvandrade  1853,  sedan 
hvilken  tid  han  varit  bosatt  i  Beaver,  med  undantag  af  2  år  i  Kansas.  Gift  1855 
med  Charlotta  Anderson  från  Grenna.  Hon  dog  1866 ;  barnens  antal  5.  Methodist 
och  republikan. 

PETER  SANDELL,  289  acres,  född  den  16  Nov.  1824  i  Grenna;  utvandrade 
1850 ;  arbetade  först  i  ett  garfveri  i  Lafayette,  kom  till  Beaver  1859  och  köpte  der 
regeringsland  för  $1.25  pr  acre.  Gift  1854  med  Johanna  Johnson  från  samma  stad ; 
4  barn.    Methodist  och  republikan.    Postkontor  Donovan. 

OTTO  CREUTZ,  skomakare, född  den  11  Oktober  1828  i  Svennarum,  Småland ; 
utvandrade  1870  och  har  bott  i  Donovan  sedan  1872,  sysselsatt  i  yrket.  Gift  tvenne 
gånger,  senaste  gången  1873;  har  6  söner  och  4  döttrar.  Methodist  och  repub- 
likan. 

CLAUS  ANDERSON,  120  acres,  född  den  12  December  1832,  i  Sandhem,  Ve- 
stergötland;  utvandrade  1852,  idkade  jordbruk  i  Indiana  3  år  och  kom  till  Beaver 
1855,  arrenderade  der  land  6  år  och  köpte  egen  farm  1862.  Gift  1856  med  Inge- 
borg Johnson  från  Ulmstad  i  Småland;  5  barn.  Methodist  och  republikan. 
Postkontor  Donovan. 


449 
JOHN  H.  ANDERSON,  80  acres,  född  den  20  November  1829  i  Skärstad,  Små- 
land;  utvandrade  1854,  uppehöll  sig  vid  Utica  11  år,  bosatte  sig  i  Beaver  1865.  Gift 
1857  med  Hedda  Anderson  från  Grenna;  2  döttrar.    Methodist  och  republikan. 
Postkontor  Donovan. 

MONMOUTH. 

MÖNS  N.  CASSEL,  född  den  17  December  1817  i  Kryslinge,  Skåne;  utvan- 
drade 1852,  bodde  i  Galesburg  2  år;  flyttade  till  Monmouth  1854  och  gifte  sig  der 
1855  med  Johanna  Monson,  född  i  Jemshög,  Blekinge,  1835.  Hon  är  en  ifrig  nyk- 
terhetsvän och  tillhör  en  amerikansk  metodistförsamling.  Paret  har  2  söner  och 
4  döttrar. 


LYNN,  HENRY  COUNTY. 

J.  K.  LUNDQVIST,  farmer  å  sektion  22, 170  acres,  född  den  9  November  1840 
i  Horn,  Östergötland ;  utvandrade  1864,  ingick  samma  år  i  Illinois  7  Infanteri-rege- 
mente, arrenderade  vid  hemkomsten  från  kriget  land  och  brukade  detsamma  tills 
1869  då  han  köpte  den  farm,  han  nn  bebor.  Gift  1879  med  Matilda  C.  Peterson 
från  ödesjö,  Östergötland.  Fyra  barn.  Republikan  och  lutheran.  Postkontor 
Lynn  Centre. 

GALESBURG. 

J.  R.  SANDBERG,  född  den  12  Februari  1835  i  Helsingsfors,  Finland ;  utvan- 
drade 1860,  kom  kort  derpå  till  Galesburg  och  eger  nu  anställning  som  maskinist 
i  banbolagets  verkstäder.  Gift  1868  med  Matilda  Anderson  från  Östergötland ;  2 
barn.    Methodist  och  republikan. 

JOHN  PERSON,  född  den  5  Oktober  1832  i  Saxtorp,  Skåne;  utvandrade  1868, 
kom  till  Galesburg  1869  och  är  nu  klerk  i  banbolagets  upplagshus.  Gift  1864  med 
Lovisa  Larson,  född  i  Vestergötland  den  24  Oktober  1837 ;  4  söner  och  3  döttrar. 
Besitter  eget  hus  och  tomt.    Methodist;  republikan. 

AND.  P.  PETERSON,  tödd  den  21  Maj  1836  i  Horn,  Östergötland ;  utvan- 
drade 1852,  kom  då  till  Andover  och  till  Galesburg  1853,  sedan  hvilket  år  han  ar- 
betat för  C.  B.  &  Q.-banans  bolag.  Gift  2  gånger,  senaste  gången  1875  med  Eva 
Palafor,  född  i  Kristianstad  den  12  Augusti  1837;  en  dotter.  Besitter  2  hus  i  Gales- 
burg.   Lutheran  och  republikan. 

BJÖRN  LINDBERG,  född  den  1  Sept  1839  i  Loushult  i  Skåne ;  utvandrade 
1867,  var  de  första  8  åren  biträde  hos  J.  B.  Colton,  men  idkar  nu  egen  handel  med 
ur  och  juvelerier  samt  land  i  vestern.  Gift  1879  med  Eva  Aug.  Gustafson  från  Ek- 
sjö, hvarifrån  lian  utvandrade  1868;  ett  barn.     Methodist  och  independent. 

CHARLES  ERICSON,  född  den  8  Oktober  1843  i  Hvena,  Kalmar  län ;  utvan- 
drade 1853  och  kom  först  till  Andover;  kom  senare  till  Galesburg  och  började  ar- 
beta för  jernbanbolaget  1860;  förestår  du  lokomotivstallet,  der  han  eger  att  tillse 
det  allt  är  i  god  ordning.     Ogift.     Lutheran  och  republikan. 

XXIX 


450 

N.  P.  ERICSON,  född  den  28  Augusti  1813  i  Hvena,  Kalmar  län;  utvandrade 
1853,  kom  genast  till  Andover,  men  efter  en  tid  till  Galesburg,  der  han  de  senaste 
20  åren  varit  anstäld  som  banvakt  vid  C.  B.  &  Q.-banan.  Gift  1835  med  Inga  He- 
lena, född  den  18  Mars  1813.  Har  3  söner.  Eget  hus  och  tomt.  Lutheran  och 
republikan. 

A.  W.  ERICSON,  född  den  14  Augusti  1847  i  Hvena,  Kalmar  län  j  utvandrade 
1853,  kom  till  Andover  samma  år  och  1864  till  G.,  der  han  genast  inträdde  i  banbo. 
lagets  tjenst.  Är  nu  biträdande  förman  i  bolagets  maskinverkstad  härstädes.  Gift 
1879  med  Kate  Danielson  från  Molilla,  Småland,  född  den  4  Maj  1852.  Eget  hus 
och  tomt.    Lutheran  och  republikan. 

GUSTAF  A.  ROSE,  född  den  8  Mars  1851  i  Ulfsbo,  Säby  socken;  utvandrade 
1869,  hamnade  samma  år  i  Wyanet,  började  genast  arbeta  å  C.  B.  &  Q.-banan  och 
är  nu  förman  för  en  arbetsstyrka,  som  kallas  "the  floating  gäng,"  hvars  uppgift  är 
att  hålla  banorna  i  godt  skick.  Gift  1872  med  Ida  Carlson,  född  i  Bränstorp  den  1 
December  1851 ;  3  söner  och  1  dotter.    Eget  hus  med  tomt.    Lutheran ;  republikan. 

P.  M.  PETERSON,  född  den  27  Juni  1809  i  Horn  socken,  Östergötland;  kom 
till  Amerika  1852  och  till  Galesburg  1853,  hvilket  år  han  började  arbeta  för  C.  B. 
&  Q.-banan;  har  fortfarit  dermed  ända  till  i  Juni  detta  år,  då  han  på  grund  af  ålder- 
dom upphörde.  Har  varit  gift  sedan  1834  med  Maria  C.  Andersdotter,  född  1814; 
8  söner  och  1  dotter.  Besitter  hus  och  tomt  och  tillhör  andra  lutherska  försam- 
lingen. 


LÄRARE-PERSONALEN  VID  AUGUSTANA  COLLEGE. 

Utom   professor   Hasselquist,   hvars  lefnadsteckning  förekommer 
på  annat  ställe,  tjenstgöra  vid  detta  läroverk  följande  personer. 

OLOF  OLSON,  född  den  31  Mars  1841  i  Karlskoga,  Örebro  län ;  studerat  vid 
TJpsala  universitet;  tjenstgjorde  som  pastor  vid  lutherska  församlingen  i  Linds- 
borg, Kansas  1869 — 76;  från  och  med  hösten  1876  ordinarie  lärare  i  teologi  vid  Au- 
gustana College  &  Seminary.  Gift  1864  med  Anna  Lisa  Jonsson,  född  i  Karlskoga 
den  9  Mars  1841.    Fyra  barn:    Anna,  Maria,  Lydia  och  Johannes  Samuel. 

CARL  OTTO  GRANERE,  född  den  27  September  1844  i  Högsby,  Kalmar 
län;  studerat  vid  Linköpings  allmänna  läroverk  1864 — 68  och  vid  Stockholms  gym- 
nasium 1869 — 70;  anade  det  sistnämda  år  klassisk  mogenhetsexamen.  Kom  till 
Amerika  och  Paxton  i  September  1870,  genomgick  den  teologiska  kursen  1870—71, 
var  biträdande  lärare  vid  Augustana  College  1871 — 73,  blef  sistnämnde  år  kallad 
till  ordinarie  lärare  i  latinska  och  svenska  språken  vid  samma  läroverk  och  tjenst- 
gör  ännu  i  denna  egenskap.  Gift  1871  med  Sofia  Albertina  Viborg,  som,  född  i 
Elfvestad,  Östergötland  den  12  Februari  1837,  kom  till  Amerika  i  September  1870. 

OSCAR  HOLMGRAIN,  född  den  11  Mars  1852  i  Simtuna,  Vestin anländ;  stu. 
derade  vid  Hudiksvalls  elementarläreverk,  utvandrade  1872  och  har  sedan  1879 
varit  biträdande  läran  vid  Augustana. 


451 
HENRY  RECK,  född  den  24  Augusti  1829  i  Mt.  Joy,  Adams  County,  Pennsyl- 
vania, erhöll  sin  första  bildning  vid  Pennsylvania  College  i  Gettysburg,  samma 
stat,  der  han  "graduerade"  i  Juni  1850  och  genomgick  senare  den  teologiska  kur- 
sen vid  "The  Lutheran  Theological  Seminary,"  beläget  äfven  i  Gettysburg.  Emel- 
lan åren  1852—63  förestod  han  en  engelsk  luthersk  skola  i  Pittsburgh,  Pa.,  skötte 
en  kongregational-församling  i  Rochester,  samma  stat,  1863—70  och  har  sedan  Ok- 
tober 1871  undervisat  i  filosofi  och  engelska  m.  m.  vid  Augustana  College.  Gift 
den  11  Oktober  1863  med  Anna  R.  Mering,  född  i  Carroll  County,  Maryland.  Har 
4  söner  och  en  dotter. 

WILLIAM  F.  EYSTER,  född  den  20  Februari  1822  i  Pennsylvania.  Studerat 
vid  Pennsylvania  College  i  Gettysburg,  hvars  teologiska  institut  han  äfven  genom- 
gick. Tjenstgjorde  sedan  i  4  år  som  pastor  vid  den  engelsk-lutherska  församlin- 
gen i  Jeffer3on,  Maryland,  sedan  pastor  i  8  år  vid  en  församling  i  Germantown,  Pa. 
och  vidare  8  år  vid  en  församling  i  Chambersburg,  Pa.,  samt  4  år  i  Greencastle, 
»amma  stat.  Förestod  senare  i  sex  års  tid  ett  seminarium  i  Hagerstown,  Maryland. 
Derefter  tillbringade  han  3  år  i  Nebraska  för  att  erhålla  nödig  hvila  och  nya  kraf- 
ter. Har  sedan  1875  undervisat  i  engelska,  latinska  och  historia  vid  Augustana 
College.  Gift  1851  med  Lucretia  W.  Gibson,  född  i  Vermont.  Har  2  söner  och  2 
döttrar. 

CARL  PETER  RYDHOLM,  (C.  P.  Rydholm),  född  den  31  Maj  1843  i  Hvena, 
Kalmar  län,  har  studerat  vid  den  Ahlbergska  skolan  i  Sverge,  vid  Augustana  Col- 
lege i  Illinois  och  vid  "The  Evangelical  Lutheran  Seminary"  i  Philadelphia^ 
Kom  till  Amerika  1864  och  vistades  vid  läroverket  i  Paxton  1864—69,  i  Philadel- 

phia  1869 71,  såsom  pastor  vid  svensk-lutherska  församlingen  i  Burlington,  Iowa, 

1371 77  och  i  egenskap  af  lärare  vid  Augustana  College  i  Rock  Island  sedan  sist- 

nämda  år.  Gift  1875  med  Emilie  Charlotta  Johnson,  född  i  Burlington  den  25 
Oktober  1855.  Två  barn :  Carl  Paulus,  född  i  Burlington  den  16  Juni  1876  och 
döpt  derstädes  den  18  Juni  samma  år,  samt  Harald  Martin,  född  på  Augustana  Col- 
lege den  26  Mars  1879,  döpt  derstädes  den  30  Mars  samma  år. 

CONSTANTINUS  M.  ESBJÖRN,  född  den  14  Februari  1868  i  Princeton,  Illi- 
nois ;  har  studerat  vid  TJpsala  och  Vesterås  läroverk  samt  vid  Augustana  College ; 
har  tjenstgjort  såsom  lärare  i  svenska,  latin  och  grekiska  vid  sistnämda  läroverk 
sedan  1878.    Bosatt  i  Swedona,  Mercer  County,  Illinois. 

JOHAN  HARALD  JOSUA  LINDAHL,  föddes  i  Kongsbacka,  nyårsdagen 
1844;  student  i  Lund  Maj  1863;  filosofie  doktor  ib.  1874;  docent  i  zoologi  vid  uni- 
versitetet i  Lund  December  1874 ;  biträdande  zoolog  i  engelska  expeditionen  i  H. 
M  S.  "Porcupine"  1870;  zoolog  i  svenska  expeditionen  till  Grönland  och  New- 
foundland 1871 ;  sekreterare  vid  svenska  afdelningen  af  Centennial-utställningen  i 
Philadelphia  1876;  extra  ordinarie  professor  i  naturvetenskaper  och  matematik 
vid  Augustana  College,  Rock  Island,  Illinois,  1878,  ordinarie  professor  vid  samma 
college°1879.  Fransk  "Officier  d'Academie"  1875;  riddare  af  Vasa-Orden  1877. 
Gift  den  13  Mars  1877  med  Sophia  Albertina  Påhlman,  född  å  Kulla-Gunnarstorp  i 
Skåne  den  5  Juli  1848.  Son:  Sven  Carl,  född  nyårsdagen  1878;  dotter:  Eva  Hed- 
vig Sophia,  född  den  15  Mars  1880. 


FORNA  ILLINOIS-SVENSKAR,  NU  BOSATTA 
I  NEBRASKA. 

BOOSTRÖM,  ISAK,  tegelfabrikant,  är  ifrån  Omut  bruk  i  Gefleborgs  län,  der 
han  föddes  1833.  Emigrerade  1857.  Satte  sig  först  ned  i  Oneida  och  tillbragte  de 
3  första  åren  som  kolgräfvare.  Han  företog  sedan  en  tripp  till  Klippbergstrakten, 
hvarifrån  han  efter  ett  års  bortvaro  återvände  till  Kewanee.  1863  återbesökte  han 
Sverge.  Ett  år  efter  återkomsten  (1865)  hyrde  han  och  L.  Hedström  en  farm. 
Senare  flyttade  han  in  till  Gal  va  och  förtj  enade  sitt  upppehälle  i  8  år  med  arbete  i 
Jones  &  Weare's  brädgård,  hvarpå  han  började  försöka  sin  lycka  som  tegelslagarc. 
Dernti  har  han  lyckats  så  väl,  att  han  för  de  senaste  6  åren  tillverkat  och  afyttrat 
600,000  tegel  årligen,  anställande  från  7  till  15  biträden.  Gift  1869  med  Anna 
Mattson  från  Böhle  i  Ockelbo,  Gefleborgs  län.  Har  två  barn.  Frisint  i  religiöst 
och  republikan  i  politiskt  hänseende. 

BODOSON,  C.  F.,  är  från  Söderhamn,  der  han  föddes  den  29  Juni  1846  och 
hvarifrån  han  utvandrade  1865.  De  två  första  åren  af  sitt  lif  i  Amerika  tillbragte 
han  som  handelsexpedit  å  Bishop  Hill,  hvarifrån  nan  flyttade  till  Galva  1867.  Tre 
år  senare  blef  han  N.  Ronnqvists  kompanjon  i  grocery-handeln  och  tre  år  derefter 
etablerade  han  rörelse  af  samma  slag  ensam,  fortsättande  dermed  till  1878,  då  han 
for  ut  till  Kearney  Junction  i  Nebraska,  der  han  nu  drifver  samma  slags  affärer. 
B.  gifte  sig  den  28  December  1870  med  Lovisa  W.  Dahlgren  från  Victoria  i  Illinois 
och  har  med  henne  3  barn.    År  frisint  i  religion  och  "independent"  i  politik. 

NETSELL,  OLOF,  är  född  i  Gullberg,  Alfta  socken,  Helsingland,  den  22  Mars 
1840 ;  utvandrade  1853 ;  kom  först  till  Victoria  och  arbetade  der  och  deromkring  i 
olika  yrken  tills  1860,  då  han  for  till  Galva,  der  han,  efter  att  hafva  försökt  ett  och 
annat,  slutligen  inträdde  i  handelsyrket.  Hos  M.  M.  Ford  hade  han  varit  9  år,  då 
han  den  4  Juli  1879  tog  afsked  af  Galva  och  begaf  sig  till  Genoa  i  Nebraska  för  att 
der  börja  handel  för  egen  räkning.  I  Galva  har  har  han  eget  hus,  som  står  på 
öfver  en  acre  honom  tillhörigt  land.  Han  trädde  i  äktenskap  den  4  Oktober  1867 
med  Mathilda  "Wilson,  som  är  född  i  Unnaryd  af  Jönköpings  län.  Med  henne  eger 
han  2  barn.    Frisint  och  republikan. 

LINDBECK,  ANDREW,  född  den  22  Aug.  1830,  i  Ugglebo,  Gestrikland; 
utvandrade  1847  och  ingick  i  Bishop  Hill-kolonien,  der  han  qvarblef  tills  1849,  då 
han  begaf  sig  till  Princeville,  i  Peoria  co.  för  att  börja  skräddar-rörelse;  stannade 
der  tills  1850,  for  då  till  Chilocothe,  var  der  ett  år,  kom  1851  till  Peoria,  der  han 
började  lära  målaryrket,  återvände  till  Princeville  pä  hösten  och  hjelpte  till  i  en 
handelsrörelse  till  1852,  hvilket  år  han  företog  en  resa  till  Kalifornien  med  ett  sill. 
skåp  som  hade  en  vagn  och  sex  ox-par;  var  5  månader  på  vägen,  men  framkomma 
välbehållna;  qvarblef  i  K.  14  år,  under  hvilken  tid  han  hade  både  mot-  och  med- 
452 


453 

gång;  återvände  sedan  till  Illinois  och  vistades  der  3  år,  begaf  sig  sedan  åter  till 
Kalifornien  och  gjorde  medan  han  var  der  ett  besök  på  Sandwich-öarna.  Den 
senaste  resan  till  Kalifornien  företogs  till  sjös,  och  har  han  derför  rest  omkring 
20,400  mil  sjöledes;  1868  for  han  till  Kansas  och  kom  1870  till  Bishop  Hill,  men 
utflyttade  1877  till  Nebraska,  der  han  bosatt  sig  å  Fort  Kearney-reservationen,  och 
har  man  sedan  dess  utlagt  en  town  å  hans  claim.  L.  har  der  sjelf  öppnat  handel, 
blifvit  postmästare  och  bygt  en  smedja.    Ogift.    Frisint,  independent. 

JOHN  HEDBLOM,  född  1825  i  Ugglebo,  Gestrikland;  utvandrade  1856;  bod- 
de i  Altona-trakten  6,  i  Kewanee  3,  norr  om  Bishop  Hill  7  och  vid  Nekoma  8  år, 
men  har  nu  flyttat  ut  till  Polk  coanty  i  Nebraska.  H.  är  sedan  den  10  November 
1860  gift  med  Kristina  Hedström  från  samma  ort  i  Sverge,  född  den  26  Juni  1830. 
Äktenskapet  är  välsignadt  med  4  barn.  Postkontor  Strömsburg,  Polk  county, 
Nebraska. 

W.  MATTSON,  Genoa,  Nance  county,  Nebraska,  född  1831  vid  Omuts  bruk ; 
utvandrade  1849,  stannade  först  vid  Victoria,  men  bosatte  sig  snart  å  sektion  2  On- 
tario township,  Knox  County,  hvarest  han  bodde  då  han  bröt  upp  och  for  till 
Nebraska  för  8  år  sedan.  Gift  med  Martha  Wickblom  från  Alfta  och  har  i  äkten- 
skapet 7  barn.  M.  eger  nu  330  acres  godt  land  samt  hus  och  lott  i  Genoa.  Frisint, 
republikan. 

N.  J.  LINDBECK,  född  den  28  april  1820  i  Ugglebo,  Gestrikland;  utvandrade 
1849  (se  sidan  150—8).  Gift  1848  med  Anna  Olson,  som  dog  1872;  hade  i  detta 
äktenskap  4  barn;  omgift  1877  med  Kristina  österberg,  född  Nordquist,  från  Bjur- 
åker  och  har  i  detta  äktenskap  ett  barn.  Frisint  och  sjelfständig.  Postkontor 
Strömsborg,  Polk  county,  Nebraska. 


Öfverste  OSCAR  MALMBORG. 

Följande  nekrolog  öfver  denna  nyligen  i  Visby  å  Gottland  aflidne 
gamle  svensk-amerikanare  låna  vi  ur  tidningen  Hemlandet. 

öfverste  Malmborg,  som  var  född  i  Sverge  och  der  erhållit  sin  militäriska 
underbygnad,  kom  vid  det  mexikanska  krigets  utbrott  hit  till  landet  och  erbjöd 
regeringen  sina  tjenster,  men  då  svaret  på  hans  ansökning  fördröjdes,  tog  han  värf- 
ning  som  simpel  soldat.  Hans  kunskaper  och  duglighet  vunno  honom  snart  befor- 
dran och  han  qvarstod  i  hären  till  krigets  slut.  1852  kom  han  till  Chicago  och  var 
här  i  mänga  år  anstäld  i  Illinois  Central-jernvägens  tjenst. 

Vid  inbördeskrigets  utbrott  tog  herr  Malmborg,  då  anstäld  såsom  svensk  kon- 
sul här  i  staden,  afsked  från  denna  befattning  och  deltog  i  uppsättandet  af  de  två 
regementen  (42:dra  och  55:te  Illinois  infanteriregementena),  som  utgjorde  Douglas- 
brigaden.  Guvernören  ville  utnämna  honom  till  öfverste  vid  55:te  regementet, 
hvilket  anbud  dock  af  Malmborg  af  böjdes ;  han  mottog  dock  den  31  Oktober  1861 
öfverstlöjtnantsbefattn ingen  under  David  Stuart  såsom  öfverste. 

I  början  af  följande  December  skickades  55:te  regementet  till  Benton  Barracks 
nära  St.  Louis  och  ådrog  sig  der  general  Shcrmans  uppmärksamhet ;  öfverste  Stuart 


454 

fick  vid  expeditionen  uppför  Tennessee-floden  befälet  öfver  Andra  brigaden  och 
öfverstelöjtnant  Malmborg  blef  derigenom  chef  för  55:te  regementet.  I  denna 
egenskap  deltog  ban  i  slaget  vid  Pittsburg  Landing  den  6  och  7  April  1862,  bvarest 
brigaden  i  öfver  fem  timmar  försvarade  en  vigtig  position  mot  en  betydligt  öfver- 
lägsen  styrka;  och  sedan  öfverste  Stuart  blifvit  sårad,  föll  det  på  Malmborgs  lott 
att  för  tillfället  taga  befäl  öfver  brigaden,  hvilket  han  förde  med  stor  utmärkelse. 
Under  härens  framryckande  från  Shiloh  till  Corinth  uppgjorde  Malmborg  planen 
till  och  ledde  utförandet  af  alla  de  talrika  försvarsverken  för  sin  brigad  och  på 
slutet  för  hela  divisionen,  samt  fick  vid  flera  tillfällen  derför  mottaga  loford  af 
generalerna  Sherman  och  Thomas  samt  andre  sine  förmän.  Den  19  December 
1862  befordrades  Malmborg  till  öfverste  för  55  :te  regementet. 

Under  general  Shermans  tåg  från  Memphis  i  riktning  mot  Oxford  slog  öfver- 
ste Malmborg,  efter  18  timmars  marsch  i  hällregn,  pä  mindre  än  24  timmar  öfver 
Tallahatchiefloden  en  170  fot  lång  bro,  öfver  hvilken  general  Shermans  här  med 
hela  sin  tross  tågade.  Efter  utfördt  värf  återvände  general  Shermans  här  till  Mem- 
phis och  afgick  derifrån  till  Chickasaw  Bayou  nära  Vicksburg,  der  landstigningen 
skedde  på  juldagen.  Samma  dag  öfvergick  öfverste  Malmborg  med  sitt  eget  och 
58:de  Ohio-regementerna  den  s.  k.  Minor  Bayou  och  dref  fiendens  förposter  till- 
baka, så  att  hela  fronten  af  den  fiendtliga  ställningen  blef  synlig.  De  följande 
dagarne  deltog  han  i  de  fåfänga  anfallen  på  denna  ointagliga  position. 

Derefter  deltog  Malmborg  i  rörelserna  vid  Toungs  Point,  La.,  och  Haines 
Bluff,  i  slaget  vid  Champion  Hills  och  Vicksburgs  belägring  den  17  Maj.  Vid  an- 
fallen mot  denna  fästning  den  10  och  22  Maj  gick  55  :te  regementet  i  rörelsen  och 
öfverste  Malmborg  träffades  förstnämda  dag  nära  högra  ögat  af  en  kula,  men  vä- 
grade, så  snart  han  återfått  sansen,  att  draga  sig  ur  striden,  utan  fortfor  att  upp- 
muntra sina  män.  Vid  andra  anfallet  den  22  anmodades  han  af  general  Sherman 
att  stanna  i  lägret  men  fick  på  egen  begäran  deltaga  i  striden,  samt  blef  derunder 
af  en  garnatskärfva  ånyo  sårad,  den  gången  nära  venstra  ögat.  Likväl  sägs  han 
under  de  sista  dagarne  af  denna  minnesvärda  belägringen  från  en  timme  före 
solens  uppgång  till  en  timme  efter  dess  nedgång  använda  hela  sin  okufliga  energi 
och  förmåga  till  fullföljande  af  det  mål,  som  var  honom  förelagdt.  Aftonen  efter 
Vicksburgs  kapitulation  afgick  öfverste  Malmborg  till  Jackson  och  då  general 
Shermans  kår  återvände  till  Black  River,  för  att  der  slå  läger,  fick  öfverste  Malm- 
borg åter  i  den  äldste  öfverstens  frånvaro  befälet  öfver  brigaden. 

Längre  fram  deltog  55:te  regementet  i  alla  de  vigtiga  rörelserna  omkring  Chat- 
tanooga  och  i  slaget  den  25  och  26  November,  var  med  om  att  förfölja  den  på  åter- 
tåg stadde  fienden,  fortsatte  marschen  till  Knoxville  för  att  undsätta  Burnside  och 
tågade  sedan  tillbaka  till  sitt  gamla  läger  till  Bridgeport,  dit  ankomsten  skedde  på 
Julaftonen. 

Sedan  utnämndes  han  till  chef  för  den  17  armekårens  ingeniörkår  och  tjenst. 
gjorde  såsom  sådan  till  den  22  Juli;  erhöll,  på  grund  af  bruten  hälsa,  afsked  den 
30  September  1864  och  återvände  då  till  Chicago.  Den  1  'Januari  1865  erhöll 
Malmborg  fullmakt  såsom  öfverste  i  general  Hancocks  kår  och  uppdrogs  att  öfver- 
yaka  rekryteringen  i  Illinois,  med  högqvarter  i  Chicago,  tjenstgjorde  till  den  31 
maj  1865,  erhöll  sedan  någon  sorts  befattning  i  regeringsverken  i  "Washington, 
men  blef  med  tiden  nästan  blind,  återvände  derför  till  Sverge  och  dog  för  några 
veckor  sedan  i  Visby,  der  han  hade  uppehållit  sig  på  den  pension  han  vid  afskeds* 
tagandet  tillerkändes  af  den  amerikanska  regeringen. 


SVENSKARNE  I  DELAWARE*). 

Hvarje  person,  som  intresserar  sig  för  historien,  vet,  att  Amerika 
upptäcktes  i  slutet  af  det  15de  århundradet  eller  1492.  Likväl  var  det 
icke  förr  än  ett  sekel  senare,  som  försöken  att  befolka  den  nya  verlden 
lyckades.  Orsakerna  till  detta  nödtvungna  dröjsmål  torde  hafva  varit 
många;  man  påstår  att  en  förklaringsgrund  finnes  i  det  oroliga  till- 
stånd, hvari  Europa  vid  denna  tid  befann  sig;  reformationen  gjorde 
dessutom  då  kanske  sina  bästa  framsteg,  med  anledning  hvaraf  folkets 
uppmärksamhet  hölls  fästad  vid  de  stora  andliga  intressena,  för  hvilka 
tankarna  på  grundläggningen  af  ett  nytt  rike  på  en  så  f  jerran  och  i  alla 
afseenden  främmande  mark  som  Amerika  nödvändigtvis  måste  gifva 
vika.  Man  egde  ju  heller  ingen  verklig  kännedom  om  det  vestra  landet. 
Visserligen  hade  upptäckaren  Columbus  gifvit  en  glödande  beskrifning 
öfver  hvad  han  sett,  men  han  hade  emellertid  icke  sett  mycket,  åtmin- 
stone icke  nog  för  att  med  fullkomlig  säkerhet  kunna  påstå,  att  landet 
för  européer  vore  så  väl  lämpadt  som  det  är. 

Men  omsider  bröts  vägen  af  ett  antal  engelsmän.  En  skara 
brittiske  äfventyrare,  till  antalet  105,  anlände  år  1607  och  bildade  i 
Virginien  en  koloni,  den  de  uppkallade  efter  det  då  regerande  brittiska 
majestätet.  De  gåfvo  den  namnet  Jamestown,  bygde  der  en  fästning 
och  anlade  sedermera  en  stad. 

Sju  år  senare  ankom  ett  holländskt  sällskap  och  nedsatte  sig  vid 
Hudson-floden,  som  utfaller  vid  Newyork.  Deras  nästan  första  verk 
var  ett  försvarsverk,  bygdt  vid  Albany ;  och  kort  derpå  uppförde  de  en 
annan  fästning  å  ön  Manhattan,  hvarest  staden  Newyork  finnes.  Sitt 
fotfäste  der  behöll  o  de  tills  1664,  då  de,  efter  att  hafva  grundlagt  nyss 
nämnda  stad,  af  dem  kallad  New  Amsterdam,  besegrades  af  engels- 
männen. 

Det  tredje  af  européer  gjorda  och  lyckade  försöket  att  bilda  ett  fast 
samhälle  företogs  1620,  då  101  puritaner}-)  kommo  såsom  flyktingar  för 

*)  De  underrättelser  vi  här  lemna  om  Amerikas  första  svenska  koloni  äro 
hemtade  dels  ur  Carl  K.  S.  Sprinchorns  akademiska  afhandling  härom,  tryckt  i 
Stockholm  1878,  dels  pastor  John  Curtis  Clay's  "Annals  of  the  Swedes  on  the 
Delaware",  hvilket  lilla  verk  utgafs  i  Filadelfla  1858.  Båda  äro  tillförlitliga 
auktoriteter. 

f)  Så  kallades  en  klass  engelska  religionister,  som  hade  aflallit  frän  stats, 
kyrkan  i  drottning  Elisabeths  tid. 

455 


456 

att  för  sin  religösa  öfvertygelse  söka  ett  friare  andrum,  än  det  deras 
fädernesland  förlänade  dem.  Skeppet  "Mayfiower",  å  hvilket  de  hade 
tillryggalagt  färden  öfver  Atlanten,  hamnade  med  dem  å  Massachusetts' 
kust,  och  der  grundlade  de  Plymouth,  en  liten  stad,  belägen  37  eng.  mil 
sydost  om  Boston. 

Näst  i  ordningen  vardt  Delaware  af  européer  uppsökt  och  till  en 
del  bebygdt.  Hvilket  år  detta  var,  derom  äro  häfdatecknarne  något 
ovisse,  men  de  antaga  på  tämligen  goda  grunder,  att  det  var  1623  som 
holländarne  slogo  sig  ned  och  gjorde  början  till  en  koloni  å  Delaware- 
flodens  östra  strand,  hvarest  de  äfven  genast  uppförde  Fort  Nassau,  som 
beskrifves  såsom  ett  rätt  aktningsvärdt  fästningsverk.  Likväl  var  det 
icke  starkt  nog  till  värn  för  de  fåtalige  nybyggarne  emot  indianerne, 
ty  1632  anf  öllo  desse  kolonien  och  dödade  hvarenda  hvit  menniska,  som 
vistades  derstädes.  Året  derpå  återkom  holländske  kaptenen  De  Vries, 
som  ditförde  det  första  utvandraresällskapet,  med  ett  nytt  följe,  som 
nu  grundade  en  större  koloni,  och  från  den  tiden  datera  historieskrif- 
varne  Delawares  egentliga  holländska  bebyggande. 

Under  tiden  hade  man  äfven  i  Sverge  börjat  fundera  på  rådligheten 
att  taga  del  i  det  sålunda  påbegynta  arbetet  att  befolka  den  vestra 
jordhalfvan.    På  tal  härom  yttrar  Sprinchorn: 

"Bland  de  idéer  af  detta  senare  slag,  som  vid  denna  tid  voro  så  på 
modet  och  för  flera  af  Europas  länder  haft  stor  betydelse,  var  kolonial- 
väsendets en.  Den  nya  verld,  som  de  geografiska  upptäckterna  vid 
nyare  tidens  början  öppnat  och  hvilken  ständigt  utvidgats,  hade  äfven 
anvisat  stora  tillgångar  till  förökande  af  folkens  materiela  välstånd. 
Ej  just  i  den  meningen  att  man  ansåg  dessa  nyupptäckta,  rika  länder 
såsom  arbetsfält,  ur  hvilka  man  långsamt,  men  säkert  skulle  hemta 
detta  välstånd  —  detta  låg  ej  i  tidens  lynne  —  utan  såsom  skattkamrar, 
i  hvilka  rikedomarne  lågo  färdiga  att  i  en  eller  annan  form  lyckliggöra 
Europas  folkslag.  Spanien  och  Holland  hade  så  uppfattat  saken  och 
ännu  ej  lärt  känna  det  oriktiga  och  olyckliga  i  denna  uppfattning,  och 
derf  ör  delades  den  af  de  öfriga  länderna,  som  nu  sågo  sig  om  efter 
utvägar  att  rikta  sina  inbyggare  på  samma  sätt  och  direkt  förskaffa  sig 
de  produkter,  som  de  dittills  genom  mellanhandeln  fått  så  dyrt  betala 
eller  sakna.  Sverge  var  det  land,  som  genom  sin  aflägsenhet  och  sin 
fattigdom  minst  kunde  tänka  härpå;  men  när  dess  hjeltekonungs 
segrar  flyttat  dess  råmärken  långt  in  på  de  öfriga  ländernas  områden, 
och  beröringen  med  dessa  blef  allt  lifligare,  var  det  naturligt  att  jemväl 
hos  våra  lansmän  tanken  uppstod  att  äfven  i  detta  afseende  täfla  med 
det  öfriga  Europa.1' 

En  holländare  vid  namn  William  Usselinx  hade  kommit  till  Sverge 
och  förelagt  Gustaf  II  Adolf  en  storartad  plan  för  ett  svenskt  handels- 
kompani.    Den  store  konungen,  som  med  värma  intresserade   sig  för 


4.57 

allt,  hvilket  afsåg  lians  folks  sanna  väl  och  civilisationens  främjande, 
gillade  förslaget  och  utfärdade  den  14  Juni  1626  privilegier  åt  det 
upprättade  Söderkompaniet  med  rätt  att  ensamt  handla  på  de  öfriga 
verldsdelarne.  Med  denna  plan,  som  äfven  inbegrep  anläggandet  af  en 
svensk  koloni  i  Amerika,  blef  det  dock  på  konungens  tid  intet  af,  på 
grund  af  det  tyska  kriget;  men  den  sålunda  väckta  tanken  tilläts  icke 
att  afsomna,  åtminstone  icke  hvad  kolonien  vidkommer,  i  thy  att  man 
1635  började  vidtaga  praktiska  åtgärder  för  planens  verkliggörande. 
Detta  skedde  genom  Axel  Oxenstjernas  omtanka.  Denne  store  stats- 
man hade  under  ett  besök  i  Holland  sistnämnde  år  der  sammanträffat 
med  Samuel  Blomaert,  som  var  delegare  i  det  holländska  vestindiska 
kompaniet  och  förut  deltagit  i  koloniseringen  af  Delaware.  Detta 
möte  hade  till  följd,  att  svenska  fartygen  uKalmar  Nyckel"  och  "Gri- 
pen" på  hösten  1637  afgingo  från  Gröteborg  till  Amerika,  medförande 
utom  varor  hvar  sitt  antal  emigranter  (huru  många  uppgifves  icke),  de 
der  anlände  till  destinationsorten  i  medlet  af  Mars  påföljande  år,  då  de 
slogo  sig  ned  midt  emot  det  holländska  nybygget  vid  Delaware-viken, 
och  grundlade  der  den  koloni,  som  i  historien  är  känd  under  namnet 
Nya  Sverge. 

Sjelfve  kallade  de  platsen  "Paradisudden",  troligen  derf  ör  att  "detta 
landet  hafver  dem  så  lusteligt  och  ljufveligt  förekommit",  såsom  en 
gammal  författare  säger.  Enligt  ett  i  svenska  riksarkivet  sommaren 
1877  påträffadt  dokument  afslöto  desse  förste  svensk-amerikanare  ett 
större  landköp  den  29  Mars  1638.  Detta  köp  skedde  för  svenska 
kronans  räkning  och  genom  holländaren  Minuit,  koloniens  kommen- 
dant. Fem  höfdingar  undertecknade  med  sina  bomärken  dokumentet, 
hvari  bestämmes,  att  en  af  dem,  vid  namn  Mitatsimint,  afträder  ett 
område  utgörande  landet  på  vestra  sidan  af  Delaware,  ifrån  Minauas 
Kil  söderut  till  Boomfiens  Hoeck,  på  den  första  svenska  kartan  kallad 
Boomtiens'  Udde;  de  öfrige  höfdingarne  afträdde  det  norr  derom  lig- 
gande området,  troligen  intill  bifloden  Schuylkill.  Hvarmed  indianerne 
betaltes  omförmäler  icke  historien,  men  antagligen  var  det  med  varor. 
Annars  lär  det  af  svenskarne  i  handel  med  de  röde  begagnade  myntet 
hafva  varit  hvita  och  svarta  perlor  af  sten  eller  snäckskal,  slipade  och 
genomborrade  för  att  trädas  på  band  och  afmätas  aln- eller  famnvis. 
Af  de  hvita  räknades  6  för  en  styfver  och  af  de  svarta  3;  de  hvita 
kallade  svenskare  för  sitt  silfver,  de  svarta  för  sitt  guld. 

Sedan  denna  handel  var  uppgjord  och  svenskarne  tagit  besittning 
af  landet,  det  de  utstakade  med  pålar,  å  hvilka  drottning  Kristinas 
namnchiffer  var  anbragdt,  började  Minuit  anlägga  ett  litet  fäste. 
Platsen  härtill  valde  han  på  norra  stranden  af  nyssnämnde  Minquas 
Kil,  2  eng.  mil  från  utloppet,  på  ett  näs  bildadt  af  den  senare  och  dess 
biflod  Fiskkilen.    Den  upptages  nu  af  staden  Wilmington.     Fästet 


458 

eller  skansen  fick  namnet  Kristina  efter  den  svenska  drottningen  och  så 
kallades  sedermera  äfven  floden. 

Kort  derpå  inlade  de  öster  om  floden  bosatte  holländarne  en  kraftig 
protest  emot  svenskarnes  företag  ;  de  senare  påmindes  särskilt  derom, 
att  de  förre  med  sitt  blod  beseglat  sin  rätt  till  landet ;  men  Minuit  lät 
sig  icke  förskräckas.  Han  stälde  sig  väl  in  med  indianerne,  afsände 
fartyget  Gripen  till  Virginien  för  att  afyttra  en  del  af  lasten  och  intaga 
en  ny  af  tobak,  anlade  en  trädgård  och  sörjde  på  bästa  sätt  för  den  lilla 
besättningen  på  skansen,  der  en  löjtnant,  som  hette  Måns  Kling, 
utnämndes  till  bef  älhafvare.  Derefter  begaf  sig  Minuit  ut  med  Kalmar 
Nyckel  till  vestindiska  ön  St.  Kristoffer,  för  att  afyttra  sin  återstående 
last.  Der  gick  han  ombord  på  ett  holländskt  fartyg  och  omkom  i  en 
storm.  Kalmar  Nyckel  räddade  sig  och  anlände  till  Holland  i  Novem- 
ber 1638,  och  året  derpå  inträffade  Gripen  i  Göteborg  med  en  last 
pelsverk,  ombordtagen  i  Nya  Sverge.  Detta  kan  kallas  den  första 
svenska  expeditionen  till  Amerika. 

En  god  början  var  härmed  gjord.  Det  gälde  nu  att  fortsätta 
företaget  genom  att  hålla  utvandringen  af  svenskar  vid  stånd,  men 
några  frivilliga  emigranter  läto  icke  höra  af  sig.  Regeringen  föll  då 
på  tanken  att  låta  gripa  förrymda  knektar  och  andra  brottslingar, 
hvilka  med  hustrur  och  barn  skulle  öfverföras  för  2  års  tid.  En 
sålunda  sammanrafsad  utvandrareskara  togs,  jemte  husdjur  och  åker- 
bruksredskap, hösten  1639  ombord  på  Kalmar  Nyckel,  som  dermed 
afgick  från  Göteborg.  Som  nyutnämnd  befälhafvare  öfver  kolonien 
medföljde  löjtnant  Peter  Hollender  Ridder. '  Denna  andra  expedition 
anlände  till  Kristina  den  17  April  1640. 

Hollender  skulle  genast  efter  ankomsten  hafva  från  indianerne 
tillförsäkrat  sig  en  landsträcka  af  tolf  tyska  mil  längs  floden.  Ej  långt 
derefter  ankom  ett  holländskt  utvandraresällskap  och  sällade  sig  till 
den  svenska  kolonien.  Under  tiden  hade  Måns  Kling  farit  hem  till 
Sverge,  der  han  och  den  blifvande  guvernören  i  kolonien,  Johan  Printz, 
foro  omkring  och  värfvade  emigranter  i  Bergslagen  och  i  Finland. 
Åtskilliga  landshöfdingar  fingo  befallning  att  i  sina  län  gripa  de  till 
Sverge  alltjemt  öfverflyttande  finnar,  som  genom  sin  skogsåverkan  och 
sin  ostadighet  vållade  regeringen  bekymmer  och  med  ovilja  betraktades 
af  den  bofasta  allmogen.  Med  desse  och  de  värfvade  afgingo  1641 
fartygen  Kalmar  Nyckel  och  Charitas  till  Nya  Sverge. 

Det  dröjde  icke  länge  innan  en  ny  svensk  expedition  (den  fjerde  i 
ordningen)  afgått  från  från  Sverge  till  kolonien.  Skeppen  Fama  och 
Svanen  seglade  från  Göteborg  den  1  November  1642,  medförande,  utom 
Printz  och  hans  familj,  såsom  predikant  Johan  Campanius,  Måns 
Kling,  junker  Knut  Liljehöök  samt  en  ny  skara  skogsödande  finnar. 
Efter  en  mycket  svår  resa  anlände  fartygen  till  Kristina  clen  15  Febru» 


459 

ari  1643.  Der  blef  nu  Printz  guvernör  och  förlade  sitt  residens  till 
Tinicum  och  bygde  fästet  Nya  Gröteborg  samt  en  kyrka,  som  af  Campa- 
nius  invigdes  1646.  Dä  holländarne  under  tiden  hade  börjat  oroa 
svenskarnes  handel,  uppförde  Printz  äfven  ett  annat  fäste,  Elfsborg, 
för  att  kunna  beherska  floden.  Ur  detta  fäste  blefvo  dock  svenskarne 
f ördrifne,  icke  af  holländarne,  men  af  ofantliga  myggsvärmar  som 
gjorde  fästet  obeboeligt  och  förskaffade  det  namnet  "Myggenboro-.  Yid 
samma  lag  öfvergingo  holländarne  floden  och  bygde,  trots  svenskarnes 
protester,  fästet  Casimir  på  vestra  stranden.  Detta  fäste  stormades  och 
intogs  af  svenskarne  1654,  men  då  de,  till  följd  af  tillståndet  hemma,  ej 
kunde  från  fäderneslandet  erhålla  något  understöd,  måste  de  snart  duka 
under  för  holländarne,  hvilka  året  derpå  kommo  med  en  flotta  från 
New  Amsterdam  (Newyork),  öfverföllo  och  underlade  sig  kolonien  och 
bortförde  de  inflytelserikaste  medlemmarne  som  fångar.  Men  äfven 
holländarnes  välde  tog  snart  slut.  År  1664  kom  en  engelsk  styrka 
öfver  och  bemäktigade  sig  New  Amsterdam,  som  nu  fick  namnet 
Newyork,  och  såväl  svenskar  som  holländare  kommo  under  engelskt 
välde. 

Men  före  dessa  händelser,  hvilka  voro  följderna  af  tvisten  om 
eganderätten  till  landet,  hade  den  femte  svenska  expeditionen  an- 
kommit. Skeppet  Farna  hade  strax  efter  sin  andra  ankomst  till 
Kristina  återvändt  till  Göteborg  och  kom  nu,  på  våren  1644,  tillbaka 
med  en  ny  laddning  varor  och  utvandrare.  Många  sådana  måtte 
fartyget  icke  hafva  medfört,  enär  det  uppgifves,  att  kolonisternas  antal 
året  derpå  icke  var  mer  än  80  a  90.  De  lära  nämligen  hafva,  till  följd 
af  ovanan  vid  klimatet,  angripits  af  svåra  sjukdomar  och  bortryckts 
ganska  snabbt,  under  året  1643  ej  mindre  än  25  personer. 

Ar  1645  drabbades  den  lilla  kolonien  af  en  större  olycka.  Skansen 
Nya  Göteborg  råkade  genom  vaktens  vårdslöshet  i  brand  den  25  No- 
vember. Hela  platsen  med  undantag  af  ladugården  blef  lågornas  rof. 
Folket  undkom  i  utblottadt  tillstånd,  och  då  olyckan  ville,  att  en  lång- 
varig stark  frost  inträffade,  så  att  förbindelsen  med  fastlandet  så  godt 
som  omöjliggjordes,  tillbragte  guvernören  och  kolonisterne  några  svåra 
månader,  eller  ända  till  i  Mars. 

Aret  1646  medförde  första  utbrottet  af  den  afundsjuka,  som  visser- 
ligen från  början  hade  rådt  emellan  svenskarne  och  holländarne,  men 
hittills  å  båda  sidor  dolts  under  en  låtsad  vänskap,  särskildt  så  länge 
det  gälde  att  gemensamt  motverka  engelsmännen.  Holländarne  gjorde 
nu  intrång  på  området  vester  om  floden,  der  de  af  indianerne  tillhand- 
lade  sig  ett  större  stycke  land,  å  hvilket  kort  derpå  flere  holländske 
nybyggae  nedsatte  sig.  Den  svenske  guvernören  afsände  en  ljungande 
protest  deremot;  derpå  lat  han  nedbryta  de  som  landmärken  uppsatta 
holländska  vapnen,  förklarande,  att  pm  det  också  vore  prinsens,  af 


460 

Oranien  vapen,  skulle  han  likväl  trampa  dem  under  fötterna.  Nu  ut- 
bröto  våldsamheter,  men  innan  vi  redogöra  derför,  skola  vi  omtala,  att 
den  1  Oktober  samma  år  (1646)  ankom  den  sjette  svenska  expeditionen, 
fartyget  Gyllene  Hajen,  med  hela  besättningen  på  en  man  när  sjuk. 
Detta  fartyg  återvände  till  Sverge  i  Februari  1647  med  en  stor  laddning 
af  tobak.  Kolonisternas  antal  lär  nu  hafva  uppgått  till  183  själar  och 
tillståndet  ibland  dem  varit  temligen  godt.  Bäfver-  och  tobakshandeln 
voro  deras  egentliga  inkomstkällor. 

Den  16  Maj  1648  affärdades  från  kolonien  skeppet  Svanen,  som 
efter  en  förunderligt  kort  resa  på  30  dygn  befann  sig  i  Helsingör  och 
den  3  Juli  ankom  till  Stockholm.  Med  fartyget  hade  Papegoja,  en  i 
kolonien  vistande  person,  till  svenska  rikskansleren  insändt  en  klago- 
skrift, deri  han  antyder  att  svenskarne  voro  utsatta  för  både  de  vilde 
och  de  kristne,  hvarmed  han  naturligtvis  afsåg  holländarne.  De  senare 
hade  året  förut  fått  en  ny  guvernör  i  Peter  Stuyvesant,  en  gammal 
krigare,  med  hvars  tillträde  till  embetet  holländarnes  öfvermakt  härute 
började.  Han  lät  genast  såsom  holländskt  område  å  kartan  utmärka 
alla  land,  floder  och  strömmar  emellan  Kap  Henlopen  och  Kap  Cod,  i 
hvilket  område  således  äfven  Nya  Sverge  innefattades.  Protester  från 
Printz  följde.  Motprotester  från  Stuyvesant  kommo  tillbaka.  Oenig- 
heten blef  större  än  någonsin.  Printz  ville  då  befästa  sin  ställning 
genom  att  bygga  en  ny  skans.  Då  öfvertalade  holländarne  indianerne 
att  gifva  sig  eganderätt  till  landet,  och  svenskarne  uppmanades  att 
utrymma  terrängen.  Vid  detta  lag  utrustade  kommendanten  på  den 
svenska  skansen  Korsholm,  Måns  Kling,  en  styrka  om  25  man,  beväp- 
nad med  bössor  och  yxor.  Denna  lilla  skara  angrep  holländaren 
Huddes  under  uppbygnad  varande  palisadverk.  Vid  underrättelserna 
härom  begåfvo  sig  (i  Maj  1647)  tvänne  medlemmar  af  rådet  i  New 
Amsterdam  till  Delaware  och  erhöllo  af  indianerne  bekräftelse  på  det 
första  köpet  och  seglade  derefter  ned  till  Tennakong  för  att  remonstrera. 
Något  resultat  vanns  dock  icke.  Svenskar  och  holländare  fortforo  { 
flera  år  att  strida  om  envåldsmakten  öfver  landet,  utan  att  någon  gjorde 
några  anmärkningsvärda  framsteg. 

Under  tiden  tycks  Papegojas  påminnelser  hafva  påskyndat  afsän- 
dandet  af  ett  nytt  fartyg  från  Sverge.  Den  sjunde  expeditionen  afgick 
den  25  September  1647  från  Göteborg.  Fartyget  hette  Svanen,  medfö- 
rande proviant,  utvandrare  och  tvänne  prester,  nämligen  Lars  Karlson 
Loock  och  Israel  Fluviander. 

Kattan  hette  det  fartyg,  som  utgjorde  den  åttonde  expeditionen, 
hvilken  måtte  hafva  varit  den  betydligaste.  Den  utfärdades  på  drott- 
ning Kristinas  befallning  och  medförde  en  stor  del  krigsförnödenheter, 
såsom  6-pundiga  kopparkanoner,  2  3-pundiga  dito,  12  6-pundiga  jern- 
kanoner,  2  4-pundiga  dito,  krut,  bly,  granater,  musköter,  pistoler  m.  m. 


461 

samt  70  utvandrare,  af  hvilka  de  flesta  väl  voro  finnar,  eftersom  300 
sådana  detta  år  hade  anmält  sig  såsom  villige  att  utflytta  till  Nya 
Sverge.  Men  Kattan  hade- otur.  Fartyget  stötte  på  en  klippa  i  den 
vestindiska  ögruppen  och  sprang  läck,  med  den  påföljd  att  folket  måste 
ilandsättas  å  en  af  spanjorer  bebodd  ö,  der  de  gjordes  till  fångar  och 
fördes  till  Portorico.  Sedan  de  der  inför  kommendanten  förklarat 
hvilka  de  voro  och  i  hvilket  ärende  de  voro  stadda,  frigåfvos  de  för  att 
taga  sig  fram  bäst  de  kunde.  De  voro  nu  utan  fartyg  och  egodelar, 
måste  derf ör  arbeta  eller  tigga  och  gjorde  naturligtvis  det  förra,  medan 
de  väntade  på  hjelp  ifrån  Sverge.  Men  derifrån  kom,  trots  många  afsända 
bud,  ingen  sådan,  hvadan  de  skeppsbrutne  efter  hand  begåfvo  sig  af  så  fort 
de  kunde  med  från  ön  afgående  fartyg.  Den  största  delen  tvangs 
emellertid  att  stanna  qvar  en  längre  tid,  efter  hvilken  de  tillätos  att 
köpa  en  liten  "bark"  och  dermed  afsegla. .  Den  1  Maj  1651  lyftade  de 
ankar  i  Portoricos  hamn  för  att  styra  kosan  på  Amerika,  men  redan 
påföljande  dag,  då  de  befunno  sig  utanför  Santa  Crux  (St.  Croix) 
anhöllos  de  af  en  fransk  fregatt  och  tvungos  att  medfölja  till  nämnde  ö, 
der  de  ånyo  gjordes  till  fångar  och  beröfvades  hvad  de  egde.  Qvinnorna 
hade  dock  insydda  i  sina  kläder  de  bästa  dyrbarheterna,  och  då  guver- 
nören af  någon  anledning  kom  under  fund  dermed,  tog  han  dem  och 
pinade  dem  tills  de  framlemnade  hvad  de  egde;  de  öfriga  blefvo  belagda 
med  jernbojor  och  illa  misshandlade,  ett  par  på  det  grymmaste  sätt 
mördade.  De  öfriga  sändes  hit  och  dit  på  ön  för  att  arbeta  under 
dödsstraff,  om  de  inläto  sig  i  gemenskap  med  hvarandra.  Efter  några 
veckor  voro  de  af  sjukdom  och  elände  nära  förgångna.  En  holländsk 
skeppare,  som  seglade  i  farvattnet,  fick  lyckligtvis  höra  allt  detta 
omtalas  och  stälcle  om  att  ifrån  St.  Kristoffer  en  farkost  skickades  att 
af  hemta  de  olyckliga.  Då  voro  ej  i  lifvet  mer  än  styrmannen  Johan 
Jonsson  Ruth,  två  qvinnor  och  två  barn,  och  med  undantag  af  den 
förstnämnde  dogo  alla  de  öfriga  innan  de  anländt  till  nämnde  ö.  Styr- 
mannen anlände  till  Holland  och  hemsände  derifrån  ett  bref,  hvari  han 
skildrade  expeditionens  öde. 

Den  nionde  expeditionen  afgick  från  Göteborg  i  slutet  af  Januari 
1654  och  bestod  af  skeppet  Örnen,  som  anlände  till  den  då  förfallna 
skansen  Elfsborg  i  Nya  Sverge  den  21  Maj,  medförande  300  personer, 
det  största  antal  som  på  en  gång  ankommit. 

Detta  var  en  välbehöflig  förstärkning,  ty  kolonisternas  antal  hade 
betydligt  förminskats,  dels  genom  dödsfall,  dels  genom  utflyttning  till 
Virginien  och  dels  genom  hemflyttningar  till  Sverge,  så  att  hela  skaran 
akulle  vid  Örnens  ankomst  hafva  bestått  af  endast  70  eller  deromkring. 
Möjligtvis  skulle  kolonien  med  sin  nu  erhållna  tillökning  i  krafter 
hafva  kommit  på  bättre  fötter,  om  ej  Johan  Klaeson  Rising,  som  hade 
kommit  med  Örnen  för  att  efterträda  Printz   i   guvernörsbefattningen, 


4Ö2 

gått  så  häftigt  tillväga  gentemot  holländarne.  Innan  han  landsteg 
började  han  t.  ex.  beskjuta  fästet  Casimir,  som  tidigare  hade  bygts  och 
nu  innehades  af  holländarne.  Fred  med  dem  vardt  på  grund  häraf 
omöjlig,  ehuru,  besynnerligt  som  det  låter,  Casimirs  kommendant  och 
besättning  anade  trohetsed  åt  Sverge. 

Med  indianerne,  som  alltid  hade  stått  på  god  fot  med  svenskarne, 
föranstaltade  Rising  en  sammankomst  för  att  komma  till  ömsesidigt 
förstånd  rörande  förhållandet  dem  emellan.  Öfver  detta  möte,  vid 
hvilket  tio  höfdingar  voro  närvarande,  har  en  ingeniör  Lindström,  som 
var  Rising  följaktig  på  resan  i  de  svenska  nybyggena,  lemnat  följande 
beskrifning: 

"Den  17  junii  församlades  i  Printzhoff  18  Sackemen  eller  Öfverstar 
af  de  barbarer :  då  talades  med  dem  på  den  stora  Drottningens  vägnar  i 
Sverige  och  söktes  hos  dem  Fred  och  god  Vänskap,  påminnandes  dem 
om  de  Länder  de  Svenske  hade  kiöpt  af  dem :  de  klagade  att  vare  Skiep 
skulle  bracht  dem  ondt  tillhanda  efter  så  många  blefvo  döde  ;  togz  så 
fram  föräringen  och  deltes  ut  emellan.  När  the  gåfvorna  undfått  hade, 
gingo  the  ut  och  rådgjorde  tilsammans,  kommo  sedan  in  igjen  och 
talade  en  ben:d  Naaman,  näfste  de  andre,  at  the  ibland  hade  tält  ondt 
om  oss,  och  gjort  oss  förnär,  vij  voro  godt  folk,  se  ther,  sade  han,  hvad 
the  bringa  oss,  och  the  biuda  och  vänskap,  och  strök  sig  någre  resor 
neder  åt  Armen,  til  synnerlig  god  vänskapstekn.  Sedan  tackade  han 
på  allés  theres  vägnar  för  skänkerne,  och  sade,  at  vij  här  efter  en 
mycket  fast  vänskap  hålla  skole,  at  om  the  hade  härtildagz  uti  gouvern. 
Prinzens  tijd  varit  som  en  Kropp  och  et  Hjerta,  klappandes  sig  dermed 
för  bröstet,  så  skola  the  härefter  vara  et  Hufvud  med  oss,  fattade  sig 
dermed  om  hufvudet,  vefvade  omkring  med  händerne,  såsom  han  ville 
en  fast  Knut  knyta,  sade  och  derpå  en  löjelig  liknelse,  at  såsom  en 
Callibas  är  en  rund  växt,  utan  remna  och  skära,  så  skola  vij  och  häref- 
ter vara  som  et  hufvud  utan  remna,  och  om  någon  ville  dem  anfalla, 
skulle  vij  gifva  dem  det  tilkänna,  förnummo  the  sådant  emot  oss,  så 
ville  the  oss  väl  mörka  midnats  tijd  ther  om  varna:  Och  tå  derpå 
svarades  att  sådant  voro  mycket  gott,  om  the  alle  ville  thet  så  bejaka 
och  hålla;  ther  på  gjorde  de  alla  et  högt  rop  och  samtycke;  låssades 
altså  Styckene,  hvilket  dem  mycket  väl  behagade,  säjandes  Pu  bu  hu, 
mokirick  pickon,  hör  nu  kan  tro  går  Storbössan  lös,  och  gafs  dem  dermed 
vijn  och  Brennevijn.  Tå  stod  en  annan  up  och  talade,  at  alle  som  der 
voro,  skulle  detta  Förbund  hålla  och  icke  oss  något  förnär  giöra,  icke 
slå  ihjäl  vare  svijn,  eller  annor  Boskap,  men  om  någon  kunde  bevisas 
af  theras  det  giöra,  skulle  han  derföre  varda  straffat,  androm  till 
varnagel;  vij  skulle  man  sättia  någre  colonier  på  Passajunck,  hvarest 
mästedelen  af  dem  bodde,  til  at  see  til  om  någon  funnes  thermed,  så 
skulle  the  skaffa  der  bot  uppå:  och  contesterade  så,   at   alle   the  land, 


4C:i 

som  vi  af  them  kiöpt  hade,  skulle  hora  oss  til.  Therpå  togz  up  kiöpe- 
brefven  (ändock  der  var  allenast  en  del  af  dem,  men  resten  i  Stockholm) 
och  lästes  allenast  Namnen  derpå  up,  och  då  de  hörde  sine  namn,  höllo 
the  mycket  der  af,  men  när  någon  nämdes,  som  var  döder,  slogo  de 
neder  hufvuden.  Der  med  hölz  uppe.  Imedlertid  sattes  på  gålfvet  två 
store  kättlar,  och  andre  käril  fulle  med  sappan,  det  är  Gröt  af  Magis 
eller  Indianiskt  Hvete,  som  ther  växer,  men  the  förnämste  blefvo  sitti- 
andes,  och  det  ringare  folket  åto  sig  der  af  mätte." 

Dagen  efter  detta  möte  infann  sig  den  engelske  guvernören  öfver 
Virginien,  Lorentz  Lloyd,  och  framställde  anspråk  på  Nya  Sverge,  enär 
engelsmännen  först  upptäckt  detta  land  och  enskilda  personer  erhållit 
det  i  donation.  Men  svenskarne  stodo  på  sin  rätt.  Hans  begäran 
derefter  att  få  köpa  land  blef  äfven  afslagen  af  Rising,  som  fruktade  att 
engelsmännen  skulle  blifva  dem  öfvermäktige,  om  de  tillätos  bosätta 
sig  i  trakten.  Sedan  hemkall  ade  Rising  de  svenskar,  som  hade  begifvit 
sig  till  Yirginien.  Trefaldighetsskansen  vardt  af  honom  ombygd  och 
bestyckad  med  4  14-pnndiga  kanoner.  Närmaste  området  omkring 
Kristina  blef  indeladt  i  tomter  till  en  blifvande  stad,  Kristinehamn,  som 
skulle  blifva  utgångspunkten  för  handeln  med  Virginien;  och  slutligen 
uppgjorde  Lindström  en  karta  öfver  floden  och  det  svenska  området, 
jemte  en  noggrann  beskrifning. 

I  Juli  1654  afgick  fartyget  Örnen  från  Nya  Sverge  och  med 
detsamma  återvände  till  fäderneslandet  några  af  de  äldre  kolonisterne. 
Ungefär  samtidigt  hade  Gyllene  Hajen,  som  vid  Örnens  afsegling  från 
Sverge  försinkats,  anländt  till  ön  St.  Kristofler  på  sin  väg  till  Nya 
Sverge.  På  väg  till  nämnde  ö  kom  fartyget  af  misstag  att  uppsegla  i 
Hudson-viken  i  stället  för  Delaware-viken  och  märkte  icke  misstaget 
förrän  det  var  nära  New  Amsterdam,  då  det  vardt  för  sent  att  åter- 
vända, emedan  guvernören  Stuyvesant  belade  fartyget  med  qvarstad, 
för  att,  som  han  sade,  hämnas  intagandet  af  fästet  Casimir.  Protester 
och  förklaringar  å  svenskarnes  sida  hjelpte  icke.  Gyllene  Hajen  blef 
holländarnes  pris,  dess  besättning  och  passagerare  stannade  i  New 
Amsterdam  och  fartygets  befälhafvare,  som  hette  Elsvyck  kom  ensam 
fram  till  den  svenska  kolonien,  efter  att  i  New  Amsterdam  hafva  varit 
utsatt  för  mordförsök  af  en  utaf  de  svenska  missdådare,  som  öfver- 
kommit  på  hans  fartyg. 

Den  tionde  och  sista  svenska  expeditionen  till  Delaware-kolonien 
utrustades  i  Göteborg.  Det  var  Skeppet  Merkurius,  som,  försedt  med 
88  utvandrare,  derifrån  afgick  den  16  Oktober  afgick  den  16  Oktober 
1655  och  ankom  till  Delaware-viken  den  54  Mars  1656,  för  att  finna 
hela  kolonien  besegrad  af  holländarne,  som  intagit  svenskarnes  fäst- 
ningar och  land  samt  gjort  sig  till  ensamme  herrar  öfver  området. 
Några  månader   före   Mercurii   utrustning  från   Sverge   hade   man  i 


4fi4 

Amsterdam,  Holland,  utrustat  fartyget  fartyget  De  Waag  med  36 
kanoner  och  200  man  för  att  afgå  till  New  Amsterdam  (Newyork)  och 
der  ställa  sig  under  Stuyvesants  kommando  och  deltaga  i  den  af  honom 
mot  Nya  Sverge  förut  planlagda  expeditionen.  Denna,  som  bestod  af 
7  fartyg,  bemannade  med  700  man,  utgick  från  New  Amsterdam  och 
inseglade  i  Delaware-viken  den  30  Augusti  1655,  kastande  ankar  utan- 
för fästningen  Elfsborg  och  gjorde  der  förberedelser  till  ett  anfall  på 
Trefaldighetsskansen,  som  svenskarne  kallade  det  af  dem  förut  intagna 
Fort  Casimir. 

Dess  besättning  lär  dock  icke  hafva  bestått  af  mer  än  47  man, 
hvilka  voro  långt  ifrån  stridslystne — de  ville  icke  slåss  alls.  När 
kommendanten  utrönte  detta,  nedgick  han  till  dem  och  sade:  "Bussar, 
hur  är  thet  med  eder,  willien  I  nu  giöra  edher  rebelliska;  wij  hafva 
fienden  uthan  för  fortet".  Då  svarade  den  största  hopen:  "wij  willia 
intet  stå,  ej  heller  kunna  wij  stå".  Då  ropade  kommendanten  ljudligt 
i  skansen:  "h vilken  som  vill  vara  en  redelig  karl  och  tjena  sin  öfverhet, 
han  stige  från  denna  rebelliska  hopen".  Alla  öfvergingo  då  till  kom- 
mendanten med  undantag  af  15  eller  16  man,  hvilka  afväpnades  och 
arresterades.  Ett  par  öfverlöpare  beredde  sig  tillfälle  att  lemna  skansen 
och  begifva  sig  till  fiendens  sida.  En  tredje  sprang  öfver  vallen,  men 
men  blef  skjuten  i  benet  och  dog  strax  derefter.  Omsider  kom  en  liten 
skärmytsling  till  stånd,  hvarpå  svenskarne  kapitulerade  efter  följande 
vilkor: 

l:o)  Kommendanten  tillätes  att  vid  första  tjenliga  tillfälle  till 
Sverge  hemförskaffa  alla  i  skansen  befintliga  kronan  tillhöriga  vapen. 

2:o)  Han  tillätes  också  att  lemna  skansen  med  12  man  i  full 
rustning  och  med  kronans  fanor.  Musköterna  måste  deremot  qvarstå  i 
skansen,  till  dess  de  afhemtas  för  att  hemföras. 

3:o)  Kommendanten  skall  blifva  obesvärad  och  allt  hans  enskilda 
gods,  så  väl  som  officerarnes,  qvarstå  för  deras  räkning  tills  vidare 
ordres. 

På  ungefär  likadana  vilkor  tvangs  nästan  omedelbarligen  skansen 
Kristina  att  kapitulera. 

Holländarne  voro  nu  herrar  öfver  hela  landet,  och  om  vi  få  tro 
kapten  Holm  och  Acrelius,  två  kolonister,  "kan  deras  tyranni  ej  till 
fyllest  beskrifvas".  Afven  Rising,  guvernören,  anklagade  dem  att 
hafva  plundrat  och  misshandlat  inbyggare  på  flera  ställen,  skymfat 
qvinnorna,  förstört  plantagen,  nedslagtat  boskap  m.  m.,  och  ett  af 
Acrelius  anf ördt  intyg  för  en  viss  friman,  Nils  Mattson,  visar,  att  de 
föga  skonsamt  behandlat  de  besegrade,  när  det  gälde  att  se  sig  till  godo. 

I  enlighetmed  kapitulationen  blefvo  de,  som  önskade  qvarstanna  i 
landet,  sammankallade  att  aflägga  sin  hyllningsed ;  de  öfriga  tillätos 
att  begifva  sig  hvart  de  ville  eller  följa  med  guvernör  Rising  på  hans 


465 

hemfärd.  Som  denna  skulle  ombesörjas  af  Stuyvesant,  blefvo  Rising 
och  hans  följeslagare  förda  till  New  Amsterdam  för  att  derifrån  öfver- 
föras  till  Europa,  hvarest  Rising  anlände  den  22  December,  då  han  i 
London  till  det  svenska  sändebudet  derstädes  inberättade  hvad  som 
händt.  Vid  hemkomsten  till  Stockholm  i  April  1656  instälde  sig  han 
och  de  öfriga  i  kommersekollegium  för  att  aflemna  redogörelse  och 
erhålla  sina  fordringar  och  löner,  uppgånde  till  19,311  kronor.  Och 
härmed  var  kolonien  Nya  Sverges  tillvaro  såsom  svensk  slutad.  Landet 
räknades  dädanefter  till  Nya  Nederland,  men  styrdes  af  två  vice- 
guvernörer hvilka  hade  sin  bostad,  den  ene  på  Fort  Casimir,  kring 
hvilket  snart  uppstod  en  liten  stad  kallad  New  Amstel,  den  andre  på 
Kristina,  som  fick  namnet  Altona.  De  svenske  kolonisterne  utgjorde 
till  en  början  den  öfvervägande  delen  af  befolkningen.  Så  sent  som 
1693  funnos  i  Nya  Sverge  139  svenska  och  finska  familjer  eller  939 
själar. 

Af  desse  voro  39  i  Sverge  födde  och  tvänne,  Peter  Rambo  samt 
Andrew  Bonde,  hade  varit  i  landet  54  år. 

Här  må  äfven  nämnas  något  om  de  förändringar  namnen  med 
tiden  undergått.  Bengtson  har  blifvit  Bankson,  som  nu  tillhör  en 
framstående  ätt  i  öststaterna.  Bonde  är  nu  Boon.  Svenson  skrifves 
Svanson.  Cock  är  Cox — Grostassen,  Justis — Jocum,  Yocum — Kyn, 
Keeene — Von  Calen,  Culin — Wihler,  Wheeler  o.  s.  v. 

"Våra  landsmän  fortforo  likväl",  skrifver  Sprinchorn,  "att  betrakta 
sig  såsom  en  egen  nation,  bevarade  sitt  hemlands  språk,  sin  gamla 
gudstjenst;  och  det  är  åt  skildringen  af  denna  sida  i  deras  lif  vi  vilja 
egna  några  rader,  innan  vi  lemna  dem,  för  att  i  moderlandet  följa  de 
sista  försöken,  som  detta  gjorde  att  häfda  sin  rätt  till  dotterkolonien, 
som  likt  ett  vilsekommet  barn,  hvilket  kommit  i  främmande  händer, 
ändock  länge  blef  föremål  för  tankar  och  vänliga  omsorger  från  den 
gamla  modern  Sverige,  trots  dess  egen  ofta  svåra  belägenhet.  Det  är 
lika  hedrande  för  kolonien  som  för  moderlandet,  att  det  band  dem 
emellan,  som  hvarken  statsklokhet  eller  ens  krigisk  styrka  kunnat 
skydda,  sammanhölls  af  gemensamt  intresse  att  bevara  svenskt  språk 
och  svensk  gudstjenst.  Dessa  kyrkliga  förhållanden  bland  den  svenska 
befolkningen,  som  på  mindre  än  50  år  efter  skilsmessan  från  Sverige, 
vuxit  till  bortåt  1,000  själar,  hafva  af  Acrelius  och  andra  blifvit  utför- 
ligt behandlade,  och  vi  inskränka  oss  derf ör  till  att  blott  för  de  första 
tiderna  göra  några  rättelser  och  tillägg  till  de  knapphändiga  uppgifter 
vi  funnit.  Med  den  andra  expeditionen' anlände  (1640)  en  prest  Reorus 
Torkillus  ifrån  Östergötland,  hvilken  verkade  i  sitt  kall  till  sin  död 
1643.  Med  Printz  anlände  Johan  Campanius  från  Stockholm  (Holm. 
—  Holmensis),  hvilken  återvända  1648  och  blef  kyrkoherde  i  Upsaia 
stift.     Den  kyrka,  hvilkens  uppbyggande   på   Tennakong   vi  omtalat, 

XXX 


466 

var  förmodligen  medelpunkten  för  hans  såväl  som  för  de  närmast 
följande  predikanternas  verksamhet,  och  Campanius  har  i  detta  afseende 
lemnat  varaktiga  minnen  efter  sig.  Han  öfversatte  Luthers  katekes  på 
indianernes  språk  för  att  användas  vid  missionsverksamheten  bland 
dem,  och  denna  öfversättning  blef  sedan  på  konung  Karl  XI  :s  befall- 
ning tryckt  och  utsänd  till  Amerika.  Hans  efterlemnade  anteckningar 
hafva  utgjort  grundlaget  till  den  första  beskrifningen  öfver  kolonien, 
utgifne  af  hans  sonson  Thomas  Campanius  Holm.  Med  skeppet  Svan 
följde  (1647)  tvenne  prestmän  Lars  Karlsson  Loock  och  Israel  Holgh 
eller  Pluvi  änder.  Den  förre  qvarstannade  i  kolonien  och  verkade  till 
sin  död  1688,  varande  under  många  år  svenskarnes  ende  själasörjare. 
Den  andre  måtte  snart  hafva  återvändt,  enär  han  aldrig  sedan  namnes. 
Med  Rising  utkom  1654  Petrus  Laurentii  Hjort  och  Mathias  Nikolai 
Nertunius,  hvilka  vi  redan  omtalat.  Båda  lemnade  kolonien  på  samma 
gång  som  Rising.  Den  förre  blef  komminister  i  Wimmerby  och  Pe- 
larne  och  dog  1704 ;  den  senare  blef  kyrkoherde  i  Helsingland.  Efter 
Loocks  död  uoro  svenskarne  i  flera  år  utan  predikant,  tills  ändtligen 
1696  konung  Karl  XI  och  Jesper  Svedberg,  underrättade  härom  genom 
skrifvelse  från  kolonien,  utsände  ett  par  prester  jemte  en  samling 
svenska  böcker  till  dem.  Att  kolonisterna  läto  sig  angeläget  vara  att 
behålla  sin  svenska  nationalitet  synes  bland  annat  deraf  att  vid  denna 
tid  hela  befolkningen  ännu  talade  och  läste  sina  fäders  språk,  och  att 
först  100  år  derefter  den  så  sammansmält  med  den  öfriga  befolkningen, 
att  ej  mera  en  svensk  predikant  kunde  göra  sig  förstådd.  Dermed 
började  den  för  svenska  regeringen  oi  h  kyrkan  hedrande  verksamhet, 
genom  hvilken  under  nära  ett  århundrade  det  religiösa  lifvet  hos  våra 
landsmän  på  andra  sidan  hafvet  underhölls  såväl  genom  andlig  som 
timlig  hjelp.  Icke  mindre  än  24  prester  utsändes  under  åren  1696 — 
1786  och  försågos  med  respenningar  ofta  för  både  dit-  och  åte.resan. 
I  trenne  kyrkor  hölls  gudstjenst:  vid  Wicacoa  (n.  v.  Philadelphia),  i 
Kristina  och  i  Racoon  på  östra  sidan  floden  (kanske  vid  n.  v.  Swedes- 
boro  vid  Racoon  Creek).  Man  kan  säga  att  befolkningen  i  kyrkligt  af- 
seende fullkomligt  lydde  under  Sverige,  enär  dess  prester  derifrån  fingo 
sina  fullmagter  o.  s.  v.  Det  var  hufvudsakligen  Svedberg,  som  under 
sin  långa,  hedrande  verksamhet  aldrig  glömde  det  aflägsna  landet. 
Han  var  i  ständig  förbindelse  med  de  utsände  presterna,  och  ett  utför- 
ligt arbete  af  honom,  kalladt  "America  Illuminata1',  af  hvilket  dock 
blott  en  liten  del  blifvit  utgifven,  vittnar  ännu  om  hans  nit  och  intresse 
för  denna  sak.  Det  får  väl  tillskrifvas  hans  förtjenst,  att  många  kongl. 
förordningar  rörande  kolonisternas  själavård  hemkommo  till  Sverge 
från  Karl  XII:s  många  fältläger  i  Polen,  Ryssland,  ja,  t.  o.  m.  i 
Turkiet.  Den  sist  utskickade  af  de  svenska  presterna  var  Nicolaus 
Collin,  hvilken  utkom  1778  och  dog  derute  1835." 


4G? 

Rörande  Delaware-svenskarnes  ekonomiska  läge  vid  denna  tid  erfar 
man  följande  af  ett  bref,  skrifvet  af  Charles  Springer  till  Sverge  och 
dateradt  den  31  Maj  1693.  Vi  återgifva  det  ur  Clays  bok,  der  det  före- 
kommer på  engelska: 

"Beträffande  vår  belägenhet  i  detta  land"— skrifver  Springer— 
"så  äro  de  flesta  af  oss  jordbrukare.  Yi  plöja  och  så,  och  med  hänsyn 
till  mat  och  dryck,  så  lefva  vi  på  gammalt  svenskt  sätt.  Detta  land  är 
mycket  rikt  och  fruktbart  och  här  växa  alla  sorters  säd  i  stor  ymnighet. 
Vi  utskicka  årligen  till  grannarne  på  de  närbelägna  öarne  bröd, 
spanmål,  mjöl  och  olja.  Vi  hafva  också  tillgång  på  djur,  fågel  och  fisk. 
Våra  hustrur  och  döttrar  sysselsätta  sig  med  spinning  af  ull  och  lin, 
samt  väfning;    så  att  vi  ha  stor  orsak  att  tacka  Gud  för  hans  nåd  och 

många  välsignelser. Vi  bo  äfven  i  vänskap  med  indianerne, 

som  icke  molesterat  oss  på  många  år. 

"Äfven  måste  vi  erkänna  att  vi  blifvit  väl  behandlade  af  såväl 
holländarne  som  engelsmännen,  sedan  vi  upphörde  att  lyda  under 
svenska  kronan;  och  vi  ha  å  andra  sedan  varit  dem  trogne  i  ord  och 
handling." 

Flere  af  desse  blefvo  stamfäder  för  stora  och  inflytelserika  familjer, 
nu  till  finnandes  i  de  östra  staterna,  och  den  stora,  stolta  staden 
Filadelfia  lär  stå  på  svensk  mark. 

I  sin  Förenta  Staternas  Historia  har  hr  J.  A.  Enander  (Hemlandets 
redaktör)  vidlyftigt  skildrat  kolonien  Nya  Sverge.  På  tal  om  qväkar- 
nes  uppträdande  i  Pensylvanien  och  förhållandet  emellan  dem  och 
svenskarne  yttrar  han  i  detta  sitt  arbete  följande,  som  vi  med  hans 
medgifvande  återgifva: 

"  I  Januari  1683  började  qväkarne  sin  länge  påtänkta  stadsanlägg- 
ning, sedan  de  lyckats  mot  600  acres  jord,  h vilken  låg  utom  den 
blifvande  stadsgränsen,  tillbyta  sig  en  i  Wicaco  mellan  Schuylkill  och 
Delaware  liggande  skogstrakt  af  360  acres  omfång,  hvilken  egdes  af  tre 
svenskar,  'bröderna  i  Sven  Svensons  familj'.  Staden  vardt  nu  utstakad 
mellan  träden  i  nämnde  skogstrakt,  i  hvilka  hjortar  och  rådjur  hittills 
varit  de  enda  åborna;  och  fingo  flera  af  "gatorna"  namn  efter  de  nära 
desamma  växande  träslagen,  såsom  Kastanjegatan  (Chestnut  street) 
Valnötgatan  (Walnut  str.)  o.  s.  v.;  sjelfva  den  ännu  obygda  staden 
kallades  Philadelphia  ("den  broderliga  kärlekens  stad").  Inom  ett  år 
egde  densamma  80  hus  och  inom  två  år  steg  folkmängden  till  2,500. 

"Redan  innan  många  hus  ännu  hunnit  uppföras,och  under  det  "en 
stor  del  af  folket  bodde  i  jordkulor  och  ihåliga  träd",  kallades  den 
lagstiftande  församlingen  till  möte  i  staden  (den  12  Mars  1683),  ty  det 
var  "af  största  vigt,  att  lagstiftningen  icke  försummades".  För  utarbe- 
tande af  en  ny  grundlag  (Charter  of  liberties)  tillsattes  ett  utskott  af  54 
personer,  "svenskar,  holländare  och  qväkare-predikanter  från   Wales, 


468 

Irland  och  England",  8  från  hvarje  county;  och  Penn  förklarade,  då 
han  till  dem  öfverlemnade  det  i  England  utarbetade  lagförslaget,  att  de 
egde  rätt  att  förbättra,  förändra  och  tillägga  detsamma  samt  att  han 
var  färdig  att  stadfästa  ,allt  som  kunde  lända  till  folkets  lycka.  Den 
grundlag,  som  nu  utarbetades  och  antogs,  f  öreskref,  att  landets  styrelse 
skulle  bestå  af  ett  lagstiftande  råd,  hvars  medlemmar  skulle  väljas  för 
en  tid  af  tre  år,  samt  en  talrikare  församling  (assembly),  hvars  med- 
lemmar skulle  väljas  hvarje  år.  Alla  lagförslag  skulle  väckas  af 
guvernören  och  rådet  samt  derefter  underställas  folkets  pröfning, 
hvadan  folkets  ställföreträdare  i  den  lagstiftande  församlingens  under- 
hus icke  hade  andra  göromål,  än  att  tillkänn agifva  hvad  beslut  folket  å 
dess  möten  fattat.  Detta  ändrades  likväl  inom  kort  så,  att  församlin- 
gen fick  rätt  att  i  samråd  med  guvernören  och  rådet  föreslå  lagar, 
hvaremot  guvernören  tillerkändes  rätt  att  med  sitt  veto  belägga  "hvil- 
ken  af  rådets  handlingar  som  helst*',  eller  i  verkligheten  rätt  att,  då  nya 
lagar  inlemnades  till  hans  gillande,  förkasta  hvilka  han  önskade.  "I 
Maryland",  säger  Bancroft,  då  han  söker  visa,  att  Pensylvanien  nu 
egde  en  representativ  demokratisk  styrelse,  med  undantag  af  länsinne - 
hafvarens  ärftliga  embetsmakt,  "utnämnes  rådet  af  lord  Baltimore,  i 
Pensylvanien  af  folket;  i  Maryland  låg  hela  rättigheten  att  utnämna 
embetsmän,  äfven  de  mest  underordnade,  i  länsinnehafVarens  händer;  i 
Pensylvanien  kunde  Wilhelm  Penn  icke  utnämna  en  domare  eller  en 
polisbetjent;  hvarje  embetsmän,  undantagande  den  högste,  valdes  af 
folket  eller  dess  ställföreträdare  och  guvernören  kunde  icke  företaga 
någon  offentlig  handling  utan  rådets  samtycke.  Utförsel-tullen  å  tobak, 
som  var  Marylands  hufvudalster,  var  för  lord  Baltimore  en  inkomst- 
källa och  hans  koloni  betungades  af  skatter;  en  liknande  inkomst 
bjöds  Penn,  men  afslogs;  och  skattuppbÖrdsmän  voro  okända  i  hans 
provins." 

"Ungefär  vid  samma  tid  som  den  första  lagstiftande  församlingen 
sammanträdde  i  Chester  höll  Wilhelm  Penn  sitt  mycket  omtalta  och 
mycket  beprisade  möte  med  Delaware-indianerna  under  en  stor  alm 
i  Shakamaxon  (norra  delen  af  Philadelphia),  efter  det  han  lyckats 
genom  svenskarne,  i  synnerhet  genom  tolken,  kapten  Lars  Kock, 
hvilken  egde  stort  inflytande  bland  indianerna,  bibringa  dessa  goda 
tankar  om  "landets  nya  herre".  Vid  nämnda  möte  bekräftades  det  af 
Markham  gjorda  landköpet,  gåfvor  utdelades,  hvarefter  vardt  stadgadt, 
"att  engelsmän  och  indianer  skulle  bära  aktning  för  samma  sedelag 
och  skulle  vara  lika  ostörda  i  sina  företag  och  sina  besittningar  samt 
att  hvarje  tvist  dem  emellan  skulle  afgöras  af  en  fredsdomstol  af  ett 
lika  antal  engelsmän  och  indianer." 

"Engelsk-amerikanska  författare  påstå,  att  Penn  vid  detta  tillfälle 
höll  till  indianerna  följande  tal :     "Vi  mötas   på   f örtoendets   och   den 


469 
goda  viljans  stråt;  å  ingendera  sidan  skall  fördel  sökas  på  den  andras 
bekostnad,  utan  allt  skall  vara  öppenhjertlighet  och  kärlek.  Jag  vill 
vill  icke  kalla  eder  barn,  ty  föräldrar  näpsa  stundom  sina  barn  för 
hårdt;  icke  heller  bröder  allena,  ty  bröder  äro  af  olika  meningar, 
vänskapen  mellan  mig  och  eder  vill  jag  icke  jemföra  med  en  kedja,  ty 
den  kan  regnet  rosta  eller  det  fallande  trädet  bryta.  Vi  äro  såsom  en 
kropp  delad  i  två  delar;  vi  äro  alla  af  ett  kött  och  ett  blod.4'  Till  detta 
tal  skola  indianerna  hafva  svart :  "Vi  vilja  lefva  i  kärlek  med  Wil- 
helm Penn  och  hans  barn  så  länge  sol  och  måne  finnas  till."  Hvar 
man  skall  söka  urskriften  till  dessa  vältalighetsprof  är  emellertid 
ovisst,  då  ingen  urskrift  rörande  förhandlingarne  vid  detta  möte  finnes 
till;  och  då  till  och  med  Amerikas  störste  historieskrifvare,  hvilken 
nästan  alltid  anger  de  källor,  ur  hvilka  han  hemtar  sina  anförda  tal,  ej 
meddelar  upplysning  hvarifrån  han  hemtat  ofvanstående.  Den  miss- 
tankan  att  talen  tillkommit  i  en  senare  tid  och  att  de  aldrig  hållits  af 
dem  de  tillskrifvas,  ligger  under  sådana  omständigheter  nära  till  hands. 
"Ett  stort  romantiskt  skimmer  har  af  engelsk-amerikanska  för- 
fattare kastats  öfver  Penns  första  möte  med  "skogens  och  vildmarkens 
söner"  och  den  ene  historieskrifvaren  har  sökt  öfverträffa  den  andre  i 
loford  öfver  det  "aldrig  besvurna  och  aldrig  brutna  fördraget,"  hvilket 
hade  "solen,  floden  och  skogen  till  sina  vittnen,"  men  de  ha  glömt  att 
skildra  de  lika  "romantiska"  möten,  vid  hvilka  svenskar  och  indianer, 
samlades  under  "urskogens  stolta  kronor"  och  med  samma  sol,  flod  och 
skog  till  vittnen,  räckte  hvarandra  handen  såsom  bröder,  och  kände  sig 
såsom  "ett  hjerta  och  en  själ,"  långt  innan  en  enda  qväkare  trampat 
Amerikas  jord.  Att  svenskarna  och  indianerna,  under  en  tid  af  44  år 
innan  Penn  och  hans  trosbröder  kommo  till  landet,  lefvat  med  hvar- 
andra i  freds-  och  vänskapsförbund,  "ej  af  ed  besvuret,  ej  af  svek 
brutet;"  att  allt  varit  '•öppenhjertlighet  och  kärlek"  dem  emellan;  att 
ingen  "sökt  fördel  på  den  andras  bekostnad;"  att  ingen  "stört  den 
andre  i  hans  företag  och  besittningar,"  och  att ,  "förtroendets  och  den 
goda  viljans  breda  stråt"  banats  för  Penn  och  hans  trosbröder  genom 
svenskarnes  och  finnarnes  trofasthet,  rättvisa  och  uppoffrande  kärlek — 
allt  detta  har  stälts  i  skuggan,  på  det  att  mötet  i  Shakamaxon  måtte 
framstå  i  så  mycket  ljusare  dager.  Man  har  gifvit  Penn  och  hans 
qväkare  all  äran  af  svenskarnes  och  finnarnes  arbete  under  nära  ett 
hälft  sekel;  och  man  har,  sedan  den  omkring  283  år  gamla  almen  i 
Shakamaxon  nedblåst  (år  1810),  upprest  marmormonument  for  att 
utmärka  rummet,  der  freds-  och  vänskapsförbundet  mellan  den  "hvite" 
och  "röde  mannen"  förnyades;  men  man  har  ej  med  den  enklaste  vård 
utpekat  det  ställe,  der  Gustaf  II  Adolfs  folk  och  Delaware-stammens 
höfdingar  slöto  detta  förbund  för  första  gången.  Man  har  högljudt 
prisat  Penn  för  det  han  "utvecklade  för  indianerna  de  menskliga  rättig- 


470 
heternas,  frihetens,  jemliklietens  och  broderskapets  eviga  grundsatser", 
men  nian  har  ej  haft  ett  ord  af  beröm  för  de  svenska  trosbudbärare, 
hvilka  af  kärleksrik  oegennytta  offrade  sina  krafter  för  indianernas 
undervisning  i  kristendomen,  hvilken  bär  både  frihet,  jemlikhet  och 
broderskap  i  sitt  sköte. 

"Att  på  detta  sätt  förringa  den  enes  förtjenster  för  att  så  mycket 
lättare  kunna  framhålla  den  andres  är  partiskhet  och  orättvisa.  Så 
väl  svenskarne  som  qväkarne  f örtjena  beröm  för  deras  handlingssätt 
mot  indianerna.  Hvad  qväkarne  särskildt  angår,  skall  det  i  alla  tider 
lända  dem  till  ovansklig  ära,  att  de  bland  alla  engelska  invandrare  voro 
de  ende,  hvilka  vid  alla  tillfällen  lyssnade  till  "det  inre  ljusets"  röst  och 
"handlade  rättvist  och  i  broderlig  kärlek  mot  det  fattiga,  mörkhyade 
folket."  Alltid  skall  häfden  med  tacksamhet  minnas  "Penns  vapenlösa 
barn,"  hvilka  med  vänskapens  ord  på  sina  läppar  och  uppriktighet  och 
kärlek  i  sina  hjertan  vandrat  ända  till  våra  dagar  såsom  svenskarnes  och 
finnarnes  värdiga  efterträdare  på  fredens  och  rättvisans  bana,  under 
det  att  de  öfriga  engelsmännen  och  efter  dem  deras  ättlingar,  anglo- 
amérikanarne,  genom  sina  tid  efter  annan  f öröfvade  våldshandlingar 
mot  indianerna,  hopat  svåra  blodsskulder  öfver  landet. 

"Då  qväkarne  kommo  till  landet  mottogos  de  af  svenskarne  med 
den  största  vänskap.  Wilhelm  Penn  yttrar  i  en  den  16  Augusti  1683 
dagtecknad  skrifvelse  till  England:  "Svenskarne  äro  ett  allvarsamt, 
starkt  och  idogt  folk;  likväl  hafva  de  ej  gjort  stora  framsteg  i  åkerbruk 
och  trädgårdsskötsel,  liksom  om  de  hellre  åstundade  att  hafva  nog  än 
än  att  hafva  öfverflöd."  "De — likaså  väl  som  engelsmännen,  hvilka 
voro  få  förrän  folket,  som  jag  förde  med  mig,  kom  bland  dem — mottogo 
mig  vänligt.  Jag  kan  icke  annat  än  loforda  deras  högaktning  för 
öfverheten  och  deras  vänskapliga  uppförande  mot  engelsmännen.  De 
vanslägtas  ej  från  den  gamla  vänskapen  mellan  de  båda  konungarikena, 
Som  de  äro  ett  välväxt  och  till  kroppen  starkt  folk,  hafva  de  vackra 
barn,  nästan  alla  hus  fulla;  sällsynt  är  att  finna  ett  af  dem  i  saknad  af 
3  eller  4  gossar  och  lika  många  flickor.  Somliga  svenskar  ha  6,  7  a  8 
söner;  och  jag  måste  gifva  dem  det  rättvisa  beröm,  att  jag  ser  få  yng- 
lingar, som  äro  nyktrare  och  arbetssammare."  Svenskarne  visade 
qväkarne  många  tjenster  och  Penn  å  sin  sida  sökte  återgälda  dessa 
medelst  anhållan  hos  svenske  ministern  i  London  om  prester  och  böcker 
för  sina  svenska  undersåter  och  medelst  skänker  af  engelska  böcker 
m.  m. 

"Det  goda  förhållandet  räckte  dock  icke  i  längden.  Många  om- 
ständigheter, utom  olikheten  i  religion,  språk  och  seder,  voro  orsaken 
till  att  vänskapen  mellan  svenskarne  och  qväkarne  afsvalnade,  ju 
närmare  de  förra  lärde  känna  de  senare.  Många  af  qväkarne  hade 
bl.  a.  vid  afresan  från  Jlngland  hyst  <je  skönaste  förhoppningar  och 


471 
och  invaggat  sig  i  de  ljufvaste  drömmar  om  "det  nya  landet.1'  Då 
de  nu  kommo  dit  och  funno,  att  verkligheten  icke  motsvarade  inbill- 
ningen, att  det  kostade  mycket  arbete  och  möda  att  få  "gyllene 
skördar,"  så  väcktes  afundsjuka  mot  svenskarne,  hvilka  egde  uppodlad 
jord  vid  segelbara  vatten  och  qväkarne  började  söka  med  lock  och  för 
ringda  värde  hemta  till  sig  svenskarnes  egendom"  eller  med  våld  tvinga 
dem  att  lemna  sina  hemman,  oaktadt  svenskarne  i  "öfver  20  år  varit 
engelska  kronans  trogne  undersåtare."  Den  14  Juni  1683  utfärdade 
Wilhelm  Penn  befallning,  att  landets  gamla  innebyggare  skulle  in- 
lemna  sina  landtmätarebevis  och  fastebref  för  erhållande  af  nya;  och 
sedan  en  stor  del  af  svenskarne  hörsammat  befallningen,  antogs  i  den 
lagstiftande  församlingen  en  lag,  att  alla  hemman  skulle  åter  upp- 
mätas, och  då  dervid  visade  sig,  att  desamma  innehöllo  kärrtrakter  och 
till  boskapsbete  tjenliga  marker,  hvilka  i  forntiden  aldrig  upptagits  i 
fastebrefven,  afsöndrades  alla  sådana  egor,  flera  tusen  acres,  från  sven- 
skarnes hemman  och  såldes  för  billigt  pris  till  qväkare,  oaktadt  lagen 
stadgade  "att  7  års  oklandrad  besittning  af  jordegendom  var  laga  fång". 
Då  svenskarne  derefter  uttogo  sina  fastebref,  var  den  jord,  h vilken  de 
fingo  behålla,  lagd  under  3-  a  4-dubbel  skatt  mot  fordom;  och  de  som 
icke  godvilligt  betalade,  lagsöktes;  "men  de  som  icke  uppgåfvo  sina 
gamla  jordabref,  de  behöllo  hvad  de  hade,  utan  förhöjning  på  räntor." 
Dylika  handlingssätt  voro  icke  egnade  att  stärka  vänskapsbandet  mel- 
lan de  olika  nationaliteterna;  tvärtom  ledde  de  slutligen  under  följande 
tidehvarf  till  "uppenbart  oljud"  och  stor  bitterhet." 


472 

Svenskarne  i  Sycamore  och  dess  omnejd. 

ADOLF  HOLMGREN,  husbyggare,  föddes  i  Husaby,  Småland,  den  23  Juni 
1822,  och  utvandrade  1865,  då  han  bosatte  sig  i  Sycamore,  der  han  hela  tiden  uppe- 
hållit sig;  gift  1841,  men  har  varit  enkling  sedan  1870.  Är  fader  för  8  barn.  Lu- 
theran och  republikan. 

CHAS.  M.  PETERSON  härstammar  från  Skäggslösa,  Skatelöfs  socken,  Små- 
land, der  han  föddes  den  30  Mars  1849.  Till  Amerika  utvandrade  han  1869  och 
slog  sig  samma  år  ner  i  Sycamore,  hvarest  han  i  många  år  varit  förman  vid  ett  af 
qvarnverken.  Har  varit  gift  sedan  1877  med  Anna  E.  Österlind ;  ett  barn.  Lu- 
theran och  republikan. 

C.  O.  CARLSON,  född  den  2  September  1851  i  Malgräfva,  Askers  socken, 
Småland;  utvandrade  1871  och  har  sedan  dess  varit  sysselsatt  i  "  Citizens'  Mill "  i 
Sycamore.    Gift  sedan  1875  med  Anna  Larson;  2  barn.    Lutheran  och  republikan. 

JOHAN  HENRIK  LILJA,  född  i  Skatelöf,  Småland,  den  24  Augusti  1846; 
lärde  ut  till  maskinist  i  Sverge  och  utvandrade  1869,  då  han  bosatte  sig  i  Sycamore, 
nu  anstäld  i  Marsh's  Harvester  Factory.  Gift  1875  med  Ingrid  Katrina  Gran  från 
samma  plats  i  Sverge;  ett  barn.    Lutheran  och  republikan. 

CARL  CARLSON,  farmare,  bosatt  omkring  4  mil  från  Sycamore;  eger  140 
välodlade  acres;  född  i  Viggby,  Moheda  socken,  Småland,  den  23  Februari  1823; 
utvandrade  1869.  Gift  sedan  1851  med  Kristina  Jonasdotter ;  har  10  barn.  Luthe- 
ran och  republikan. 

JOHN  WELL ÄNDER,  farmare  och  egare  af  78  acres;  bosatt  några  mil  från 
Sycamore ;  född  i  Mistelås,  Willarp,  Småland,  den  17  Februari  1841;  utvandrade 
1868,  gift  1869  med  Lovisa  Jonasdotter  från  Hjortsberga,  Småland;  4  barn.  Lu. 
theranoch  republikan. 

NELS  NELSON,  född  i  Lörby,  Mjellby  socken  i  Blekinge,  den  23  April  1823; 
utvandrade  1869  och  bosatt  i  Sycamore-trakten  sedan  1875 ;  eger  och  brukar  der  60 
acres.    Gift  sedan  1848  med  Bengta  Jönsdotter;  8  barn.    Lutheran  och  republikan. 

GUSTAF  ENGSTRÖM,  egare  af  en  farm  i  Iowa,  dit  han  snart  beger  sig,  har 
varit  i  Sycamore-trakten  sedan  1870,  då  han  kom  från  Sverge.  Han  är  född  den  28 
April  1846  i  Hjortsberga,  Småland.  Gift  med  Kristina  Jonson  och  har  i  äktenska- 
pet 2  barn.    Lutheran  och  republikan. 

MAGNUS  A.  STROBERG,  född  i  Skatelöf,  Småland,  den  29  Juni  1852;  ut- 
vandrade 1870,  kom  till  Sycamore  1872  och  är  här  restauratör.  Gift  1873,  eger  3 
barn  samt  eget  hus  och  hem. 

Bröderna  NELSON.  Benjamin  Nelson  (se  sidan  205)  föddes  i  Hosaby,  Blek- 
inge, den  31  Juli  1850;  erhöll  en  god  uppfostran  i  hemmet  och  utvandrade  1871, 
bosättande  sig  genast  i  Sycamore,  der  han  var  handelsexpedit  till  i  Juli  1880,  då 
han  i  kompaniskap  med  sin  broder  öppnade  egen  specerirörelse.  Han  tjenstgör 
äfven  som  "City  Clerk"  eller  stadssekreterare,  eger  ett  vackert  hem  och  gifte  sig 
1873  med  Elisabeth  Svenson  från  Solve  i  Blekinge  j  ett  barn  i  lifvet. 

Knut  Nelson  föddes  den  14  Mars  1843 ;  utvandrade  1873,  har  uppehållit  sig  4 
år  i  Colorado,  kom  tillbaka  till  Sycamore  1880  och  ingick  då  som  medlem  i  ofvan- 
nämda  firma.    Ogift.    Båda  bröderna  äro  lutheraner  och  republikaner- 


473 

ELGIN. 

Elgin  Township  hade  enligt  1880  års  mantalsförteckning  10,040 
innebyggare,  af  hvilka  omkring  2,100  äro  röstberättigade,  och  vid  förra 
presidentvalet  kastades  2,020  röster  för  president,  fördelade  som  följer: 
1,310  republikanska,  615  demokratiska  och  95  greenbacker. 

Elgin  stad  har  en  folkmängd  af  7,670  personer  (Juni  1880).  Den 
1  December  1880  utgjorde  den  svenska  folkmängden  326  personer,  af 
hvilka  160  äro  mankön  och  166  qvinkön.  70  personer  ega  rösträtt,  af 
hvilka  65  äro  republikanare,  4  greenbacksmän  och  1  demokrat.  Den 
svensk-lutherska  kyrkan  härstädes  har  för  närvarande  95  kommuni- 
kanter. 

Det  första  skandinaviska  massmöte,  som  hållits  i  Kane  county, 
hölls  i  Elgin  hösten  1880. 

ALFRED  RUNDQUIST,  född  i  Stockholm  den  13  Mars  1849.  Erhöll  god 
skolunderbygnad  på  frimurare-ordens  föranstaltande  och  bekostnad  och  har  till 
följd  häraf  stor  håg  och  fallenhet  för  att  studera  såväl  fordomdags  som  nutidens 
vitterhet.  Håller  sig  väl  hemmastadd  i  religiösa  och  politiska  frågor  och  ingår 
gerna  i  debatt,  förfäktande  hvad  han  tror  vara  rätt  i  dessa  båda  förhållanden,  isyn- 
nerhet det  förra.  Anlände  till  Amerika  den  25  September  1869  och  kom  direkt  till 
Elgin,  och  fick  snart  anställning  vid  urfabriken  här. 

Ar  1872  reste  han  till  Grand  Crossing  (söder  om  Chicago),  men  stannade  der 
endast  en  kort  tid ;  återvände  sedan  till  Elgin.  Fick  år  1878  anställning  såsom  för- 
man vid  ett  af  departementerna  i  Rockford  urfabrik,  men  stannade  der  endast  4 
månader  och  reste  så  tillbaka  till  Elgin,  hans  nuvarande  vistelseort.  Gifte  sig  Va- 
lentine-dagen  1874,  och  har  2  barn.  Kristligt  (men  osekteriskt)  sinnad ;  republikan. 

WILLIAM  RUNDQUIST,  född  i  Stockholm  den  26  Maj  1842;  ingick  i  guld- 
smedslära  1856;  medföljde  briggen  Hiram  på  en  missionsresa  till  Tessalonika 
1860;  lemnade  den  i  England  och  afgick  till  Kalifornien  påföljande  år;  återkom 
till  Sverge  1862  och  lärde  ut  guldsmedsyrket  i  Gefle  1864.  Afreste  till  Amerika 
igen  i  Juni  1865;  ankom  till  Kane  co.,  111.,  och  stannade  någon  tid  i  St.  Charles 
samt  i  Geneva,  på  hvilka  ställen  han  arbetade  för  egen  del  i  sitt  yrke.  Kom  till 
Elgin  i  April  1867  och  fick  anställning  vid  urfabriken,  hvilken  kondition  han  nu 
innehar.  Gifte  sig  den  14  September  1868  och  har  6  barn.  Lutheran  och  repu- 
blikan. 

SVEN  LETHIN,  född  den  27  Februari  1848  i  Jemshög  församling,  Blekinge. 
Kom  till  Amerika  i  Juni  1869  och  reste  direkt  till  Elgin,  hvarest  han  arbetade  i 
skräddareyrket  någon  tid,  och  drifver  nu,  med  sin  broder  (se  föregående),  egen 
skräddarerörelse.  Gifte  sig  den  29  December  1871,  samma  dag  som  brodern,  och 
med  systern  till  sin  broders  hustru.    Han  har  nu  5  barn.  Lutheran  och  republikan. 

ANDREW  MAGNUS,  född  den  26  November  1840  i  Elfsborgs  län.  Ankom 
till  Amerika  råren  1852  och  kom  direkt  till  Elgin.  År  1861  gjorde  han  en  resa 
genom  olika  platser  i  Kalifornien  och  var  borta  omkring  6  års  tid ;  återvände  der- 
efter  till  Elgin,  hvarest  han  stannat  intill  närvarande  tid.  Är  byggmästare  till  yr- 
ket och  har  beständigt  godt  om  arbete.  Han  gifte  sig  den  30  Maj  1871  och  har  4 
barn.    Lutheran  och  greenbacksmän. 


474 

MATTS  LETHJN,  född  den  10  Oktober  1843  i  Jemshögs  församling,  Blek- 
inge. Afreste  till  Amerika  i  Maj  1868  och  ankom  till  Elgin  samma  är,  hvarest  han 
med  sin  broder,  under  namn  af  Lethin  Bros.,  bedrifver  knndelsskräddarerörelse. 
Han  gifte  sig  den  29  December  1871  och  bar  4  barn.    Lutheran  och  republikan. 

B.  F.  BERGLUND,  född  i  Piteå  den  9  Maj  1839;  anlände  till  Amerika  den 
18  November  1867 ;  kom  till  Rockford,  111.,  och  stannade  der  omkring  4  år ;  flyt- 
tade till  Elgin  1871  och  fick  anställning  vid  urfabriken,  hvilken  plats  han  ännu  in- 
nehar. Gifte  sig  1871  och  hade  6  barn,  af  hvilka  endast  2  nu  lefva.  Lutheran  och 
republikan. 

SVEN  ANDERSON,  född  den  22  Augusti  1827  i  Helsta  församling,  Elfsborgs 
län.  Kom  till  Amerika  1852  och  bief  bosatt  i  St  Charles.  Flyttade  till  Elgin  och 
var  bosatt  här  i  4  år.  År  1856  reste  han  till  Geneva,  hvarest  han  etablerade  sig  så- 
som sin  egen,  idkande  skräddarerörelse.  Lemnade  Geneva  för  Elgin  1874,  hvarest 
han  nu  är  anstäld  vid  urfabriken.  Gifte  sig  den  24  Maj  1852  och  har  8  barn.  Hu- 
strun dog  den  2  November  1879.    Lutheran  och  greenbacksman. 

JOHANNES  SAMUELSON,  född  den  22  Februari  1821  i  Ulricehamn;  an. 
kom  till  Amerika  i  Maj  1869 ;  reste  någon  tid  efter  ankomsten  till  Elgin,  hvarest 
han  nu  arbetar  för  egen'  del,  bedrifvande  timmermansyrket. 

Hans  familj  består  af  man  och  hustru  samt  6  barn,  alla  uppvuxne,  och  denna 
familj  är  väl  respekterad  och  åtnjuter  stort  förtroende  ibland  landsmännen  härstä- 
.des.    Lutheran  och  republikan. 

CARL  SAMUELSON,  född  den  14  Oktober  1814  i  Ulricehamn.  Ankom  till 
Amerika  våren  1852 ;  var  bosatt  någon  tid  i  St.  Charles,  men  flyttade  snart  till  Ge- 
neva, hvarest  han  var  bosatt  i  15  år  och  arbetade  för  egen  del  i  skomakareyrket 
Ombytte  vistelseort  1869  och  valde  då  Elgin.  Han  gifte  sig  våren  1847  och  har  4 
uppvuxne  barn.    Lutheran  och  republikan. 

CARL  GUSTAFSON,  född  den  2  Januari  1808  i  Hults  socken,  Jönköpings 
län.  Ankom  till  Amerika  sommaren  1851.  När  inbördeskriget  utbröt  1861  ingick 
han  såsom  soldat  vid  Illinois'  52  regemente,  men  blef  illa  sårad  påföljande  år  i  sia. 
get  vid  Pittsburg  Landing,  hvarest  han  träffades  af  en  bomb-skärfva  och  fördes  till 
ett  hospital,  hvarest  han  fick  nödig  läkarevård,  men  blef  efter  den  betan  oförmö- 
gen att  vidare  tjenstgöra.  Kom  till  Elgin  1852  och  efter  krigets  slut  återkom  han 
till  Elgin  och  har  varit  bosatt  här  alltsedan.  Är  skräddare  till  yrket  och  har  all- 
tid varit  en  stadig  man  och  har  arbetat  för  samma  firma  i  20  år.  Har  varit  gift  2 
gånger  och  hade  med  första  giftet  6  barn,  af  hvilka  4  ännu  lefva ;  med  andra  giftet 
3  barn,  af  hvilka  2  nu  lefva.    Lutheran  och  republikan. 

ERIK  ERIKSON,  född  den  15  Oktober  1837  i  Jemshögs  församling,  Blekinge. 
Ankom  till  Amerika  den  5  Juli  1866  och  reste  direkte  till  Chicago,  hvarest  han 
stannade  i  2  år;  kom  sedan  till  Elgin,  hvarest  han  sedan  uppehållit  sig.  Är  skräd, 
dåre  till  yrket.    Gifte  sig  1869  och  har  4  barn.    Lutheran  och  republikan. 

SVANTE  LUNDGREN,  född  den  29  December  1845  i  Buttnare  socken,  Jön- 
köpings län;  utvandrade  till  Amerika  hösten  1852  och  ankom  till  St.  Charles  sam. 
ma  år;  flyttade  till  Elgin  1870  och  har  varit  bosatt  här  alltsedan.  Är  anstäld  vid 
Illinois  Milk  Condensing  Co,  Gifte  sig  år  1869  och  har  4  barn.  Lutheran  och  re- 
publikan, 


475 

VALFRED  SVENSON,  född  i  Jönköping  den  6  Maj  1846 ;  'ankom  till  Arne- 
rika  i  April  1869.  Kom  till  Elgin  samma  år  och  kar  varit  bosatt  kär  alltsedan. 
Är  anstäld  vid  Illinois  Milk  Condensing  Factory.  Gifte  sig  i  Februari  1867  ock 
har  5  barn.    Lutberan  ock  republikan. 

ALEXANDER  OSBERG,  född  den  1  Januari  1847;  ankom  till  Amerika  den 
15  Augusti  1870;  kom  till  Elgin  samma  år;  har  varit  sin  egen  i  många  år  ock  be- 
drifvit  skomakareyrket.  Gifte  sig  år  1874  ock  kar  4  barn.  Frisint  ock  green- 
backsman. 

GUSTAF  ENGDAHL,  född  den  24  December  1847  i  Uppgrenna,  Jönköpings 
län.  Utvandrade  till  Amerika  1869  ock  ankom  kit  den  8  April  samma  år.  År 
skräddare  till  yrket  ock  arbetar  för  Lethin  Bros.  och  är  ansedd  för  en  stadens  bä- 
sta skräddare.     Han  gifte  sig  1870  ock  kar  4  barn.    Lutberan  ock  republikan. 


Tillägg  till  Rockford. 

GUSTAF  PETERS,  den  lutkerska  församlingens  pastor,  föddes  i  Åsheda 
församling,  Kronobergs  län,  den  4  Januari  1832;  kom  till  Amerika  i  Augusti  1859 
ock  stannade  ett  år  i  Ckicago  såsom  pastor  E.  Carlsons  medhjelpare.  Prestvigdes 
i  Clinton,  Wis.,  den  10  Juni  1860,  flyttade  i  slutet  af  Augusti  till  Moline  samt  an- 
tog församlingen  derstädes  efter  pastor  O.  C.  T.  Andreen  och  qvarblef  der  till  slu- 
tet af  1863,  då  han  flyttade  till  Rockford,  kvarest  han  nu  varit  i  17  år.  Har  värk 
gift  2  gånger ;  första  gången  med  Ida  Helena  Hortentia  Ström  från  Christdala,  Kal- 
mar län.  Hon  dog  den  18  Maj  1863  och  efterlemnade  en  dotter,  Hanna,  hvilken 
dog  i  Rockford  1864  Den  8  Oktober  1864  ingick  kan  i  nytt  äktenskap  med  Sarak 
Joknson,  dotter  af  riksdagsmannen  Jonas  Jonsson  i  Höga,  Ljusdahls  socken,  Hel- 
singland.    De  kafva  4  lefvande  barn,  3  söner  ock  en  dotter. 

När  kan  kom  till  Rockford  räknade  församlingen  189  kommunikanter,  nu  kar 
den  öfver  900. 

CLAUS  PETERSON,  född  i  Wing,  Vestergötland,  den  14  Maj  1849;  kom  med 
föräldrarne  till  Amerika  1852;  reste  till  Kansas  1870  och  återvände  samma  år;  re- 
ste till  Port  Hudson,  Louisiana,  1872,  för  att  göra  affärer  i  '  broom-corn  " ;  reste 
derifrån  till  Texas,  återvände  året  derpå,  reste  till  Chicago,  arbetade  derstädes  i 
murareyrket;  återvände  till  Rockford  1875;  reste  den  29  November  1876  till  Kali- 
fornien. Vandrade  första  året  genom  hela  Kalifornien  och  en  del  af  gamla  Mex- 
iko; bodde  de  tre  sista  åren  i  Oakland,  Kalifornien;  arbetade  ett  år  i  ett  grocery- 
store;  var  ett  år  och  nio  månader  delegare  i  ett  annat  grocery -store ;  sålde  ut  och 
var  superintendent  på  ett  hotel  i  3  månader;  återkom  till  Rockford  den  26  Maj 
1880,  och  är  nu  anstäld  som  bokhållare  och  salesman  i  Eagle  Boot  &  Shoe  Co. 

L.  P,  ANDERSON,  en  af  Rockfords  äldre  svenskar,  föddes  i  Toftaholm,  Kro- 
nobergs län,  den  15  Juni  1829;  var  byggmästare  i  Sverge  och  utvandrade  till  Ame- 
rika 1852;  bosatte  sig  i  Rockford  1855  och  har  vistats  der  hela  tiden  sedan  dess, 
sysselsatt  de  senaste  15  åren  såsom  förman  i  en  större  fabrik  för  tillverkning  af 
fönsterluckor  (sash  and  blinds).  Anderson  deltog  som  frivillig  i  inbördeskriget 
1862^-63.  Eger  ett  vackert  hem  i  Rockford  och  är  sedan  1867  gift  med  Maria  S, 
Noling;  har  i  äktenskapet;  4  barn  och  är  lutkeran  samt  republikan. 


J.  W.  OHLSSON, 

322  E.  DIVISION  STREET,  CHICAGO. 

Den  äldsta,  största  och  bäst 
sorterade  svenska  juvelerare  - 
bntiken  på  nordsidan,  hvarest 
tillhandahålles  ett  större  ut- 
sökt &  modernt  lager  af  Dame- 
&  Herre-Garnityrer,  äfvensom 
Fickur,  Väggur,  Glasögon  och 
andra  optiska  saker. 

Reparationer  af  alltsom  till- 
hör •  yrket  verkställas  skynd- 

IlGIN  WATCE^i  samt  ocl1  biuigt- 

Jg^~Orders  från  landsorten  expedieras  prompt  och  med  ackuratess. 

322  E.  DIVISION  STREET,  CHICAGO. 


INMAN  LINE. 


CityofRome, 8,300  'J^^^^^^^^^ä^^^N.  City  of  Montreal, 4,490 

City  of  Richmond,  ..4,607     jKS^^n!^ ^^mr^ffflTT^^^^ ° ity  of  New  York'- ---3,500 

Inman-Liniens  ångare  taga  alltid  den  af  Löjtnant  Maury  anvisade  säkraste 
vägen  den  s.  k.  "Lane  rönte." 

Passagerare  befordras  till  och.  från 

Kompaniets  vexlar  på  Skandinavien  och  England  till  billigaste  pris. 

Dessa  ångare  föra  hvarken  boskap,  får  eller  svinkreatur. 

Francis  C-  Brown, 

NILS  ANDERSON,  General  Western  Agent, 

Skandinavisk  Clerk.  32  Sonth  Clark  Street,  Chicago,.  Ills. 


ttt  mm         il  Ii      HB     i  i 

Natioaaal-Limen. 

DENNA  LINIES  SKEPP,  som  äro  de  största  pä  Atlanten,  har  konstruerats 
af  de  berömdaste  skeppsbyggmästare  i  Stor-Brittanien  efter  en  vacker  modell  och 
äro  af  stor  styrka  och  drägtighet,  hvarigenom  de  sättas  i  stånd  att  göra  reguliera 
turer  i  hvad  slags  väder  och  vind  som  helst.  De  äro  byggda  helt  och  hålet  af  tern 
och  stål  (undantagandes  siraterna)  samt  delade  i  vattentäta  och  brandfria  afdelnin- 
gar,  med  ångmaskinen  för  pumpning,  hissning  och  styrning,  och  försedda  med 
eldsläckningsredskap  och  förbättrad  pejlingsapparat;  med  ett  ord,  ä  dessa  ångare 
fattas  ingen  anordning  eller  förbättring,  som  byggnadskonsten  och  snillet  i  förening 
hittills  lyckats  åstadkomma  för  att  öka  deras  sakerJiet  och  bidraga  till  passagerarnes 
trygghet  och  beqvämlighet. 

Kompaniet  ikläder  sig  sjöförsäkring  (till  ett  belopp  af  $500,000)  på  hvar  och  en 
af  sina  ångare,  hvarjemte  de  sydligare  segellederna  —  ehuru  längre,  likväl  de  be- 
hagligaste och  tryggaste  —  alltid  följts,  och  tjocka,  is  och  landtuddar  sålunda  und- 
vikits. 

Under  sin  fjorton-åriga  existens  har  National-Linien  haft  att  glädja  sig  åt  en 
märklig  medgång;  ty  ehuru  mer  än  600,000  passagerare  af  den  samma  befordrats, 
har  å  den  intet  enda  menniskolif  spilts  genom  olyckshändelse. 

Till  och  från  Sverge,  Norge  och  Danmark 

kunna  erhållas  på  liniens  hufvudkontor  i  Vestern,   No.  4  South  Clark  Street, 
Chicago,  111.,  samt  hos  liniens  öfriga  agenter  i  Vestern. 

Biljetter  gälla  för  ett  år,  och  derest  de  icke  begagnas,  återbetalas  penningarne 


JOHH  UBTIN, 

71    CHICAGO    A-VEUSTTTIEl 

Den  äldsta  och  bästa  svenska  urmakaren  på  nord- 
sidan. Har  alltid  på  hand  ett  utmärkt  godt  lager  af 
Fickur,  Väggur,  Juveler  ar  eartiklar,  Glasögon,  solidt 
och  plateradt  Bordsilfver,  m.  m.  som  hörer  till  en  väl 
sorterad  juvelerarebwtik.    Glöm  ej  platsen. 


SVENSKA.  APOTEKET  KHONAIT 


i 


CENTRAL-DEPOT 

'  /årlgSå  Hf  ii^^^^S»  För  försäljning  af 

107  E.  Chicago  Ave., 
Chicago,  III. 


$W  Läkares  Kecepter  expedieras  å  Apoteket  Kronan  alla  tider  på  dygnet,  .jgj 


Å  Apoteket  Kronan  tillverkas  nedanstående  familje-mediciner,  hvilka  vunnit 
allmänt  förtroende  såväl  i  Chicago  som  ock  öfver  kela  Förenta  Staterna. 

Hesselroths  Allmänna  Lake-  och  Fluss-Plåster. 

Allmänt  Lake-  och  Fluss-Plåster  har  nnder  de  sista  30  åren  varit  bekant  öfver  hela  Sverge  och 
vunnit  allmänt  erkännande  för  dess  välgörande  egenskaper.  Tusentals  personer,  hvilka  lidit  nä- 
stan outhärdliga  plågor  genom  följderna  af  6  till  8  år  tillbaka  ådragna  skador,  hafva  genom  bruket 
af  detta  plåster  blifvit  fullkomligt  återstälda  till  helsan. 

Kraften  och  verkan  af  detsamma  är  här  till  en  del  upptecknadt,  som  följer: 

Det  botar  värk  i  ryggen  och  lemmarne,  vare  sig  i  axlar,  ben,  armbågar  eller  leder;  är  ett  godt 
hjelpmedel  vid  andtäppa,  bröst-  och  lung-bölder,  hufvudvärk  samt  tandvärk.  Bör  alltid  begagnas 
för  öppna  sår,  bölder,  saltfluss,  onda  bettet  eller  fulslag,  fistel  m.  m.  Är  det  ypperligaste  medel  i 
alla  inflammationer,  såsom  rosen,  röda  hetsiga  ögon,  brännsår  o.  d.  Full  beskrifning  huru  att  an- 
vändas medföljer  hvarje  paket.     Ihågkom  att  äkta  lake-  och  flussplåster  finnes  endast  hos  mig. 

Det  bör  finnas  1  hvarje  familj.  —  Ingen  paket  af  Svenskt  Lake-  och  Flussplåster  är  äkta,  som  ej 
har  "fac-simile11  af  min  egenhändiga  namnteckning  å  omslaget. 

Prisnedsättning ! — Alldenstund  tillverkningen  af  Lake- och  Fluss-Plåster  å  mitt  apotek  nu 
sker  i  stor  skala,  såhär  jag  blifvit  iståndsatt  att  göra  en  ytterligare  prisnedsättning  dera,  på  så 
sätt  att  tvenne  stänger,  inneslutna  i  ett  omslag,  hädanefter  säljas  för  26«.,  och  10  stänger  eller  5 
paketer  för  $1.00.  Personer  i  landsorten,  som  insända  $1.00  i  registreradt  bref,  erhålla  portofritt 
med  omgående  post  4  paketer  (8  stänger). 

Hesselroths  Gelatinbeklädda  Blod-  och  Lefver-Piller. 

Dessa  äro  utan  tvifvel  de  bästa  Laxer-  samt  Blod-  och  Lefverrenings-Piller  som  kunna  fås.  Pris 
25c.  per  ask,  $1.00  för  5  askar. 

Hact  nr>h  l^roa  +  IIPO  ano  r»n  Göras  uppmärksamma  på  att  mitt  apotek  äfven  är  försedt 
nadl*  Ul/ll  l%l  CalUI  a-cyal  C  med  ett  komplett  lager  af  Yeterlnär-Medieiner,  och  har 
Jag  nyligen  gått  i  författning  om  tillverkningen  af  nedanstående  veterinär-mediciner,  hvilka  Dr. 
Camph  sjelf  i  sin  vidsträckta  praktik  med  stor  framgång  användt.  Dessa  veterinär-mediciner  äro 
introducerade  i  den  Amerikanska  marknaden  under  namn  af  "Dr.  Camph'8  Equicura  Mediciner.11 
De  innefatta  följande  specialiteter: 

Dr.  Camphs  Equicura  Häst-Pulver.    Pris,  25c.  och  50c.  per  paket. 

Dr.  Camph s  Equicura  Liiniment.  Begagnas  med  stor  fördel  vid  alla  yttre  åkommor 
och  är  ett  oöfverträffligt  liniment  emot  gikt  och  reumatism.    Pris,  25c,  50c.  och  $1.00  per  flaska. 

Dr.  Camplis  Equicura  Kolik  Speciflc,  är,  då  det  ges  i  tid,  ett  säkert  medel  mot 
spasmodisk  och  vindkolik  hos  hästar  och  nötkreatur.    Pris,  $2  00  per  flaska;  3  flaskor  för  $5.00. 

Åfven  säljes  i  parti  och  minut : 

Hesselroths  Norska  Torsk-Lever-Tran, 

hvilken  garanteras  ren  och  färsk  samt  nästan  lukt-  och  smaklös.  Pris,  75  cents  per  flaska  af  full 
pints  storlek ;  $4.00  för  6  flaskor. 

Reqvisitioner  från  landsorten  expedieras  skyndsamt,  då  liqvid  åtföljer. 
Penninge-remisser  sändas  säkrast  i  registrerade  bref  eller  per  "Money-Order." 
EiF-Sänd  efter  min  fullständiga  katalog  öfver  Svenska  Mediciner. 
Alla  bref  torde  adresseras  : 


SVENSK    APOTEKARE, 

No.  107  East  Chicago  Avenue, 
CHICAGO,  IJLI. 


WHITE  STÅR  LINE. 

(HVITA  STJERN-LINIEN.) 
.».».«. 

General-Agentur  för  Nordvestern.  No.  48  South  Clark  Street, 

CHICAGO. 


Den  makalösa  framgång,  som  följt  White  Står  Line,  sedan  dess  första  skepp 
löpte  af  stapeln,  har  varit  föremål  för  beundran  bland  alla  europeiska  resande. 
Denna  framgång  tillskrifves  skeppens  utmärkta  konstruktion,  de  präktiga  beqväm- 
ligheter  som  erbjudas  passagerare  på  alla  platser,  den  öfverraskande  reguliära 
snabbhet,  hvarmed  denna  linies  skepp  göra  sina  resor  äfven  under  det  hårdaste  vin. 
terväder  och  den  omständigheten,  att  de  föras  af  förekommande,  dugliga  och  på- 
passliga  officerare.  London-korrespondenten  till  New  York  Tribune  (Mr.  Geo.  W. 
Smalley),  som  har  gjort  en  tur  i  en  af  White  Står  Liniens  ångskepp,  skrifver  föl- 
jande bref  till  The  Tribune:  "Dessa  skepps  fullkomlighet  och  öfverlägsenhet  öf- 
ver  många  andra  atlantiska  ångare  äx  icke  mindre  framstående  i  andra  hänseenden. 
Konstruktörerna  hafva  löst  det  i  skeppsbygnadskonsten  utomordentligt  svåra  pro- 
blemet, hvarpå  helsa  och  beqvämlighet  mest  bero,  nämligen  luftvexlingen.  Jag 
tror  jag  är  berättigad  att  säga,  att  hälften  af  den  sjösjuka,  vi  lida  af,  har  sitt  ur- 
sprung uti  osund  och  elak  luft.  Jag  väntar  knappast  att  blifva  trodd,  när  jag  sä- 
ger, att  på  dessa  skepp  finnes  ingen  sådan;  deremot  är  det  ett  faktum,  att  jag  under 
en  våldsam  sjögång  och  med  dörrar  och  fönster  tillstängda,  vaknade  om  morgonen 
och  fann  luften  i  mitt  rum  renare  oeh  friskare  än  i  ett  vanligt  sofrum  och  samma 
förhållande  herskade  öfver  hela  skeppet.  Det  fans  damer  ombord  som  aldrig  hade 
företagit  en  sjöresa  utan  att  lida  af  sjösjuka  och  som  nu  triumferande  åto  sina  mål- 
tider och  för  första  gången  funno  behag  i  sjölifvet.  De  minsta  detaljer  med  hän- 
syn till  beqvämlighet  i  rummen  och  salongerna  äro  sorgfälligt  iakttagna  —  såsom 
rent  linne,  friskt  vatten,  goda  badkar  och  ett  dukadt  bord,  som  kan  jemföras  med 
det  bästa  New  Tork-hotells. 

Skeppets  svängning  och  häfning  visar  om  det  är  starkt  bygdt  eller  ej.  När 
skrufven  börja  arbeta,  begynner  skeppet  merändels  att  skälfva;  men  "Germanic" 
hade  varit  minst  10  minuter  på  väg  innan  vi  märkte  det.  Dessa  skepp  äro  utom- 
ordentligt stark  bygda  och  föras  med  hvad  passagerare  anse  onödig  försigtighet. 
Disciplinen  är  fullkomlig  och  framkallar  lugn  och  ordning.  Detta  låter  som  öfver. 
drifvet  pris,  men  det  är  icke  mitt  fel.  Hvad  jag  påstår  är  vitnesbördet  af  en  som 
står  i  tacksamhetsskuld  till  Ismay,  Imrie  &  Co.  och  dess  officerare  för  den  uppmärk- 
samhet och  höflighet  de,  i  min  mening,  visa  andra,  utan  undantag. 

Biljetter  till  och  från  Göteborg,  Malmö,  Stockholm,  Kristiania,  Stavanger  Ber- 
gen, Trondhjem,  Kristiansand  och  Köpenhamn  med  denna  välkända  linie  samt 
vexlar  säljas  af 

Alfred.    JLiag-ergren, 

General  Western  Agent, 
48  South  Clark  Street,  Chicago,  III*. 


e-^svtftfc^fr/tnrr-» 


1  &  3  N.  CLARK  STREET,  CHICAGO, 

utföres  såväl  på  Engelska  som  Skandinaviska  språ- 
ken allt  hvad  till  yrket  hörer,  såsom: 


ooiser  ©on,  caznphl#tt( 

m.  ut.,  m.  in., 

till  ytterst  billiga  priser.  Beställningar  mottagas 
från  alla  delar  af  landet  och  expedieras  med  stör- 
sta skyndsamhet. 

Öfversättningar  utföras  med  noggranhet. 

W.  WILLIAMSON, 

1  &  3  NORTH  CLARK  STREET,  CHICAGO,  ILL. 


077  i  ic-ic  C001 

SVENSKARNE  I  ILLINOIS:  HISTORISKA  ANTECK 


I 


0112  025381374